Page 76 - Våra rötter

Marit avliden före år 1578 i Stimmerboda, Norrbärke sn. Kända barn: Karin Olofsdotter i Stimmerboda gift med Lasse Svensson i Hagge och dottern Anna Olsdotter gift med Anders Ingvallsson boendes i Stimmerbo.

Olof Bengtsson är noterad i årliga räntan åren 1549-1555 för Clementsboda i Norberg socken.

Olof Bengtsson är noterad i årliga räntan åren 1545-1558 för Stimmerboda i Norrbärke socken.

Hagge by i Norrbärke socken ligger efter ett strömdrag mellan sjöarna Haggen och Nedre Hillsen. Här har järntillverkning pågått, som man känner till, sedan början av 1500-talet. Då fanns här två masugnar i drift och i den första jordeboken från år 1539 erlade Godsven 1 öre 6 stycken i Jernskatt och 23 penningar i belgskatt samt i Hyttegeld 2 hundrade, 2 öre 12 sticken. Jåp erlade ingen jern- eller belgskatt. Däremot erlade han i hyttegeld samma belopp som Godsven. Han nämns första gången redan 1518, då han var nämndeman vid ett ting i Norrbärke. Enligt den årliga räntan från 1539 skulle han betala 1 öre och 6 stycken osmundsjärn samt 23 penningar i markgäld och ett halvt fat osmundsjärn i hytte-gäld. (God)Sven i Hagge ägde en stor gård och hälften i Hagge hytta. Dessutom ägde han Fösarbo, en gård som låg omkring 5 kilometer från Ludvika mot Smedjebacken. Källa: Släktforskaren nr 58.

År 1632 startade bruket i Hagge av en Stockholmsköpman. Efter en rad ägare med ekonomiska problem köpte köpmannen Johan Lohe från Stockholm bruket år 1686 men då har vår släktrot Lasse Svenssons och i hans andra gifte med Karin Olsdotter, dotter Margareta gift sig och redan lämnat Hagge.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:4 Laga ting i Söderbärke socken den 16 februari 1594 folio 11.

* Germund uti Sundebo biuder upp ett halft hemman i Sundebo, köpt av Lasse Svensson i Hagge för 3 läster järn. Noch av Hans Olsson i Starbo.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:4 Laga ting i Norrbärke den 27 juli 1595

* Kom för rätta Lasse Svensson i Hagge och lade ett bytesbrev för rätta lydandes huru han hade gjort ett vänligt jordbyte med Halvard Hermansson sinom hustrus brodher i Pedersbo i Grangärde socken (son till Herman Henniksson (8) i Halfvarsbenning, Norberg socken), i så måtta att Lasse Svensson gaf Halvard sin (första) hustrus jord liggandes i Halfvarsbenning både hus och äng i Norberg socken och Halvard gaf Lasse igen sin hustrus jord igen liggande i Hagge med alla tillego.

* Än inlade Lasse en handskrift lydande huru han hade köpt en systerdel af sin syster hustru Anna, Mats Hansson i Wästerås för 3 fat.

* Än af sin syster hustru Agneta för sin del upburit 3 fat än en brodersdel af P sinom barnom i Stockholm, Sven P son och Karin P dotter för ½ läst järn än en brodersdel i Hagge af sin broders dotter, hustru Sigred, Oluff Larsson i Fagersta i Norberg för ½ läst järn.

* Kom Lasse Svensson i Hagge och Nils Larsson i Stimberbo och hade gjort ett vänligt jordbyte sig emellan i så måtto att Lasse gaf Nils 1/8 spann sädesjord liggande i Stimberbo som är Lasses hustrus jord med hus och äng därtill och Nils gaf Lasse sin hustrus jord igen i lika måtte med all tillegor som är liggandes i Hagge..

* Kom för rätta Lasse Svensson i Hagge och inlade ett bref i rätta lydandes huru herr Lars Widiksson, kyrkoherde i Bro socken, som är Lasse Svenssons syskonebarn, hafver förenämnde Lasse then del som honom tillkom äfter sinom fader. Tå fanns i sanning att Gosven i Hagge som war Lasses fader, hafver köpt samma del af sinom broder herr Widik, herr Lasses fadher för 17 fat osmundsjärn och nu will Lasses systers barn samt hennes brodersbarn hafva sin del i samma brodersdel, äfter att samma köp icke war stadgat äfter lagen dömde jag arfvingarna alla till bytes samma 17 fat järn alla till bytes igen och herr Lars sin faders jord igen, så framt att herr Lars icke hafver sålt bort bägge theras på …. hyttan.

* Kom hustru Karin, Nils Bengtsson i Pedersbo och talade till Lasse Svensson i Hagge om ett torp benämnd Österboda hvilket en benämnd Bengt Nilsson köpt hafver som Iöns P sons dombrev widare innehåller, som daterat var anno 1551 then 20 februari. Tå bekände alla att de så alle Bengt Nilssons barn hafva kastat lott sig emellan så att Nils Bengtsson fick sin del i Pedersbo, samt och Erik Bengtsson, Oloff Bengtsson sin del i Stimberbo, hvilken var Lars (andra) hustrus fader, hustru Karin benämnd, Lasse Bengtsson sin del i Österboda och fanns i sanning att Nils Bengtsson som var hustru Karins man i P bo hade en tid samma Österboda till thess att alla syskon kastade lott sig emellan och sedan att lott var kastad hafver ingen samma torp behållit war Lasse på sin hustrus vägnar. Då ransakades och samtycktes att efter ingen af alla syskonen ville gärna ifrån P boda. Tå skulle Österboda lyde till them som till Stimmerbo fick sin del och then kom på Oluff Bengtssons del. Då samtycktes att Lasse skulle behålla samma Österboda och gifva henne 1 fat järn.

* Kom Nils Andersson i Wik i Söderbärke socken samt hustru Anna, Anders Ingvaldssons efterleverska i Stimberbo och samptilight goffvo tillkänna huru de hade giort ett vänligt jordebyte sig emellan i så måtto att hustru Anna gaf Nils all den del som hon åtte i förenämnda Wik. Däremot gaf Nils henne igen all den del som han arft hafver efter sin moder i Stimberbo.

Kopparbergs län A1:8a, laga ting i gambla Norberg 21 januari 1606 folio 105

Lasse Svensson i Hagge biuder upp (återköper) ett halft hemman i Sundebo (efter Germund Bengtssons död omkring 1603) köpt av alla sine syskon.

* Kom Halvard i Pedersbo och talade till hustru Anna i Stimmerbod samt flere hennes medarfvingar om något gammalt byte som theras föräldrar dem emellan giort var förebärande att Halvard kom till nöjo en skog i Stimmerbo. Då ransak-ades och släkten uträknades och i sanning bevistes att en benämnd Nils Ionson han åtte hade Pedersbo. Han åtte 3 söner och en dotter; Peder Nilsson, Bengt Nilsson, Ion Nilsson och Ingeborg Nilsdotter. Peder Nilsson åtte en son benämnd Lasse Pedersson, Lasse åtte en dotter benämnd Karin. Karin åtte en son han hette Hans Ionson. Denne lefva.

Bengt Nilsson åtte en son Olof Bengtsson, Olof åtte en dotter hustru Anna i Stimmerbo.

Ion Nilsson åtte en son Peder Jonsson, denne åtte en dotter benämnd Brita, denne åtte en son benemnd Halffuard, denne lever.

Ingeborg Nilsdotter åtte en son benemnd Halfuard, Halfuard åtte en dotter benemnd Kirstin. Kirstin åtte en dotter, Karin benemnd, som nu är Halfuards hustru.

Nu förebar Halfvard att han icke haffuer fådt så mycken skogh och annan lägenhet i Persbo, som the hafver i Stimmerbo. Afsades att på the egor och skohg skall vittnen göra syn, och skoghen bytas dem emellan som bo i Persbo, men att vidh dhet gamble byte kunde intet göras.

Lasse Svenssons bror Peder Svensson, som var kamrer i Stockholm fick se sin gård Fösarbo bli inlemmad som avels-gård under västra Silverbergs kungsgård. Brodern Narve Svensson var kyrkoherde i gamla Norberg socken 1540 – 31 mars 1552. Ur herdaminnet, Norberg sid 649:

Narvidus Svenonis – Narve Svensson 1540 – 31 mars 1552 Ekströms herdaminne

Herr Narve är åren 1540-1552 upptagen som brukare av ”Vassergården” (i Norbergs by), för vilken han skattar 2 hund-rat 40 osmunder (DH). Eftersom han 1541 till fogden levererar 1 fat 1 hundrat prossakäresjärn, är han troligen då prost i Västra Bergslags prosteri, dit Norberg vid denna tid hörde (RS 1). Är detta fallet, har han likväl frånträtt denna befatt-ning redan påföljande år.

Spannmålsskörden var 1543 så knapp, att tionden icke räckte till vin och oblater ”med mindre att de tiggde till vad som fattades” (PT 1). Påföljande år klagar prosten i Söderbärke, att Norbergsborna icke ville utgöra någon tionde: ”De säga kort nej, att de ingen tionde vilja göra. Förr vilja de låta stå deras täkter osådda” (a. h.).

Vid tinget å gamla Norberg ådömes 1545 Peter Finne 20 marks böter, därför att han ”slog herr Narve över skallen med en stör och hjögg upp hans fasta gård med våld” (DH:12)

Sista gången han nämnes som kyrkoherde här är 31 mars 1552, då han i Västerås levererar till konungen 6 lmk 11½ ld silver, ”som han anammat hade utav förenämnda Norbergs kyrka” (RR s. 169).

Vassergården, som tydligen varit kyrkohemman, står nu några år utan namngiven innehavare och med varierande skatt (DH). För 1558 är på avkortningen antecknat, att Lasse skrivare i ”Vasegården” var skattefri ”för sitt omak att han uppskriver skatten på Norberg (DH:1, = Dalarnas handlingar).

Troligen är herr Narve samma person som den, som äger fastighet i Stora Tuna 1557 och 1558.

? Narve [1557-1158] Sid 506 Stora Tuna, Ekströms herdaminne

Åren 1557 och 1558 innehar herr Narve 8 tnld av 12 i skattehemmanet Gamlegården i Hesse fjärding. Hans del i hemmanet brukas av landbor (DH 1557:11, 1558:14). Troligen är detta den Narve Svensson, som (1640-31 mars 1552) var kyrkoherde i Norberg. Det säges icke, att han tjänstgör här. Det är knappast heller troligt, att han flyttat hit som sacellan, även om de ekonomiska villkoren i Norberg vid denna tid voro snäva. Möjligen är detta hans arvgård.

Wij Gustaff medt Gudtz nåde Sweriges, Götis och Wendes etcetera konung göre witterligitt, att wij vdj egen kongelige persone på wårt slott Westerås then 31 Martij Anno etcetcera 1552 anamedt och vpburidt haffve aff thenne wår tro Vndersåte her Narffue Swenonis kyrckieprest wed gamble Norebergh Sex lödige marcer och halff tolffte lodt Sölff som han anamedt hade vtaff forscreffne Norebergx kyrckie etcetera hwarföre giffwe wij förscreffne her Narffwe Swenonis her medt gqwitt och frij för alt yttermere tiltall vm forscreffne Sölff, Och tess till wisse lathe wij tryckie wårt Secretum her neden fore och medt egen hond vnderscriggiúit. Datum loco et tempore vt supra.

Narve Svensson fick således ett kvitto på att han lämnat sex lödige marker och 12½ lod silver ”som han hade utav Norbergs kyrka anammat”. Kommentar: N. S. var khd [1540 – 31 mars 1552] boendes i Vassgården, Norbergs by.

År 1554 tog Gustav Vasa denna gård (Fösarbo) ifrån (God)Sven i Hagge för att användas till avelsgård under Väster Silfbergs kungsgård! År 1562 skriver Sven i ett brev (finns i original i Ludvika gammelgårds arkiv) att han är gammal och sjuk och orkar inte ”bråka” med kungen, utan för över Fösarbo på sin son, Peder Svensson.

För alle the gode men som detta mit öpne bref händer förre att komme bekennes jag Suen Hansson i Hagge gör wetter-ligitt, att, anno 1554 då blifvit efter salige Kongl Majts befalning mig afhänt ett hemman benämt Fösarboda, som lades under vestre Silfverbergs gård och efter det att jag är en åldrig och sjuklig man så att jag icke förmå själf söka min nådige herre och konung, så att jag måtte bekomma förenämnda hemman igen. Därför hafva jag öfverantvardat och till evärderliga ägo skänkt min son benämnd Päder Svensson warande i Konglige Majts räkningskammare samma hemman så att han må ingenbörda och sedan behålla det för sitt äget. Till denna min ords stadsfestelse kaller jag thessa gode men till wittnen Han Persson till Lodvika, Olof Andersson fogde på vestra Silfverberget, Anders Olsson i Starreboda och Lasse Andersson i Lerandeboda och till yttermera visso begär jag Hans Perssons och Olof Anderssons signetter under denna min bekännelse som skrifvit är i Hagge i Norrbärke socken den 14 december annao 1562.

Brevet är undertecknat med ”mitt bomärke”.

Efter Gustav Vasas död år 1560 skriver Peder Svensson år 1563 till Erik XIV och ber att få tillbaka Fösarbo. Erik XIV svarar: Fösarbo kan du inte få, men du får ta Marnäs kronogård (nuvarande Ludvika gammelgård). Originalbrevet finns i gårdens arkiv. Se släktforskaren nr 13 – 1984. Peder Svensson, som var anställd vid Kungl. Räkningskammaren, bodde i Stockholm. När han avlidit gifte hans änka Clara Nilsdotter om sig med hovkanslisten Rasmus Ludvigsson, Sveriges förste riksarkivarie. Hennes första man, Gert Hansson, förestod den Kungliga husgerådskammaren i vart fall under åren 1645-1547. Clara Nilsdotter, dotter till Nils orgellekare i Västerås och dennes hustru Margareta Persdotter av frälsesläkt, avled år 1599 och hennes tredje man, Rasmus Ludvigsson avled år 1594. I sitt gifte med Gert Hansson hade Clara 6 barn, Brita, Hans, Carl, Anna, Hans och Gert. De två senaste barnen säljer 1595 en brodersdel i gården Marnäs för 3 läster järn till sin farbroder Lasse Svensson. Lasses bror Olof Svenssons dotter Margareta Olsdotter är gift med Lasse Olsson skräddare i Marnäs som enligt 1581 års längd över årlig ränta besitter gården Marnäs. I ett brev utfärdat den 4 april 1586 kungör Clara Nilsdotter att hon för några år sedan på sina barns vägnar har sålt gården Marnäs för tre läster järn till Lasse skräddare ”som nu äger min salige förre man Peder Svenssons brodersdotter.”

Att Lasse skräddares innehav av gården var omtvistat framgår av ett brev till Rasmus Ludvigsson daterat den 16 januari 1587. Avsändaren var rådmannen, sedermera borgmästaren i Stockholm, Mårten Olsson. Av brevet framgår att Mårtens avlidna hustru Barbro var syster till Lasse skräddares hustru. Lasse skräddare klagade i brevet över att Lasse Svensson i Hagge – hans hustrus farbror – hade instämt honom till tinget hösten 1586 ”menandes honom affdriffue wille ifrån Marnäs”. Farbrodern motiverade detta med att han vore bättre skickad att vara sin bror Peder Svenssons barns målsman bättre än deras mor och styvfar. Rätten som ej ville avgöra målet hänsköt det till det lagmansting som skulle hållas av riksrådet Erik Sparre. Mårten Olsson ber nu Rasmus Ludvigsson att tillsammans med sin hustru och styvson Nils Persson skriva till fogden på Väster Silvbergs gård, Jöns Danielsson (Svinhuvud i Västergötland) och dennes skrivare Lasse Jöranssson och be dem hjälpa Lasse skräddare att behålla gården. Rasmus Ludvigsson ombeds också att tal med herr Erik Sparre om saken. Då Lasse även i fortsättningen besitter gården har målet tydligen slutat lyckligt för honom.

Jonas Halvarsson i Marnäs, måg till Lasse skräddare, klagade vid den rannsakning som hölls 1614 mellan allmogen i Västerbergslagen och fogden Petter von Benning över att Benning hade försökt driva hans hustrus föräldrar från gården i Marnäs. Jonas svärmor, hustru Margareta, hade då givit Benning en ”sölffkosa” och ett skeppund tackjärn. Efter Margaretas död hade Jonas givit Benning ytterliggare sex skeppund tackjärn för att få sitta kvar på gården. Benning dömdes att mista sitt ämbete och att böta 40 mark.

Lasse skräddares hustru, Peder Svenssons brorsdotter heter således Margareta. I brevet 1587 till Rasmus Ludvigsson säger Mårten Olsson att hans hustru Barbro – Margaretas syster – var syster till Hans Olsson i Starbo. Deras fader bör ha hetat Olof Svensson som möjligen är den person som 1562-1564 anges vara kronolandbo på Marnäs.

Lasse Svensson bror Videke Hansson – Widichinus Johannis Grengius 24 februari 1545 – 28 juli 1574?

Herr Videke kallas av biskop Rudbeckius (som icke har slutfört efternamnet, sedan han felaktigt börjat med ”Lau”) Grengius, enligt vilket han skulle vara bördig från Grangärde. Hit kommer han från Söderbärke. Den kungliga fullmakten är daterad i Strängnäs 24 februari 1545, varför han bör ha tillträtt senast 1 maj. Sigillet är icke detsamma för Videke Hansson i Munktorp och för Videke Hansson i Söderbärke, men det finns flera exempel på sigillbyte.

Herr Videke var från 1548 prost i Snevringe kontrakt. Redan 1547 var han dock med vid riksdagen i Strängnäs och underskrev 31 januari prästerskapets svar om skatten till konung Kristians arvingar. Likaså var han närvarande i Stockhom vid bevillningen till Älvsborgs lösen 25 januari 1571. Det fortroende han åtnjöt framgår även av ett par andra notiser. På ett säljbrev till konungen av fastigheter i Stora Tuna 29 december 1550 är han, ”hederlig man”, sigillvittne.

Likaså medtogs han av biskop Henrik bland exekutorerna av dennes testamente. År 1562 gick han till aktion mot de fogdar, som hade att mottaga järn i skatt, med anklagelsen att de vid sin redovisning icke räknade mer än 18 osmunder i pundet, vilket blev endast 300 på fatet. Den kungliga resolutionen blev, att man vid nästa leverans skulle slå järnet ur faten och räkna ”så får man finnat, hur det är i sanning”.

Hans ekonomi synes ha varit tämligen god och han synes ha haft litterära intressen, I Ängsö kyrka finns en bok med predikningar på latin, som han 1539 förvärvat.

Enligt en anteckning om en minnesvård i Munktorp över herr Videke, vilken skildring bär Rabenius signatur och delvis är kontrollerbart felaktig skulle han ha dött 28 juli 1574. Detta är det sista år hans nämnes som levande i landskaps-handlingarna. Gift med okänd som synes ha avlidit tidigare. Kyrkoherden Laurentius Widichini i Bro var hans son.

(utdrag ut Ekströms herdaminne).

Till Älvsborgs lösen 1571 redovisas fyra hushåll i Hagge. Den mest välbeställde var Lasse Svensson, son till Godsven Hansson. Lasse ägde 95 lod silver, 12½ lisspund koppar, 5 marker tenn och mässing, 1½ läster järnmalm och 40 stigoar kol. Han ägde också 12 kor, 4 ungnöt, 2 får och 26 getter. Detta levande värderades till 838 mark och 6 öre, den tredje näst högsta summan i socknen. Han var gift med Karin Olsdotter, dotter till Bengt Nilssons i Persbo son Olof Bengts-son. Paret levde fortfarande den 1 mars 1619, då de i den sista längden för Älvsborgs lösen år 1613 redovisas bland dem som på grund av fattigdom, ålder, sjukdom eller andra orsaker var befriade från skatten.

Gläfse är en gård i Söderbärke socken och tingslag i Kopparbergs län. Enligt traditionen drevs här en hytta redan under 1400-talet. Förr skrevs Gläfse under Norbergs socken.

Den Lasse Persson som är far till systrarna Barbro, Anna, Brita och Karin Larsdotter gift med Ion Larsson, är noterad i årliga räntan åren 1539-1564 för Pedersbo i Grangärde (Grenze) socken som han ”åtte” (ärvde). Son till Peder Nilsson i Sörvik och sonson till Nils Jonsson i Persbo enligt arvskifte den 15 februari 1615 vid Söderbärke tingsrätt. Björn Ishe-den har utförligt skrivit om Ion Larssons hustru och hennes släkt i Släkt och Hävd nummer 1 år 1984

Den Lars Persson som är far till Kirstin Larsdotter, Ion och Anders Larssöner torde ha levt i Gläfse före 1539. Denne har i antavlan ovan till vänster sammanblandats med den Lasse Persson som åtte Persbo genom att domaren har skrivit in i antavlan texten ”Åtte Persbo” utan att ange att det är Ion Larssons hustru Karin Larsdotters far som också heter Lars Persson som ”åtte Persbo”.

Ion Larsson, son till Lars Persson i Gläfse, är noterad i årliga räntan åren 1569-1620 för Pedersbo i Grangärde socken. En hu Marit är noterad 1562-1564. Dessförinnan 1539-1558 noteras en Sjul Mattsson. (Vi, Le Roy och Kerstin Billberg har varsin släktrot som går till Ion Larsson. Le Roy har dessutom en släktrot som går till högra antavlans Germund Bengtssons dotter Johanna Jermundsdotter).

Lasse Jonssons hustru Sara Jonsdotter anges bo i Norr Hörende i några domboksprotokoll; juli 1593, 27 februari 1596, 20 augusti 1611. (Le Roy´s släktrot)

Kerstin Larsdotter, (syster till Ion Larsson), dotter till Lars Persson i Gläfse är gift med Nils Pehrsson i Västerby, Söderbärke socken.

Tronde Halfvarsson i Sunnansjö noterad i årliga räntan åren 1569-1605 för Kvarngärde – Hyttbacken i Grangärde sn.

Nämndeman 1592-1602. Fick böta 1604 8 daler i penningar ”för han sköfflat finnarna på kyrkwallen”.

Anders Larsson har ej identifierats i den årliga räntan, levde möjligen i Gläfse.

Anders Larssons dotter Anna´s man Ingel Eriksson är noterad i den årliga räntan åren 1589-1600 för Kyrkbyn i Floda socken. 1604-1605 anges hemmanet vara öde.

Bengt åtte Gläfse. Bengt beräknas vara född under andra kvartalet av 1400-talet och levde till slutet av 1490-talet eller en bit in på 1500-talets början. Hans föräldrar bör ha bott i Gläfse. Livsdal såldes 1504 av biskop Mats i Strängnäs till Nils Bese. Kan det vara så att sonen Germund Bengtsson har tillträtt Livsdal i samband med eller efter affären 1504?

Germund Bengtsson är noterad i årliga räntan åren 1539-1557 för Livsdal i Norberg socken. Deltog som den ena av två representanter för Dalarna i Västerås recess år 1527. Övriga representanter föredrog att stanna hemma då man var oenig med Gustav Erikssons politik. Nämndeman vid konung Erik den XIV:s ting i Norberg sockenstuga den 18 februari 1566. Germund beräknas vara född på 1480-talet och avliden 1566 eller några år därefter.

Bengt Germundsson är noterad i årliga räntan åren 1558-1595 för Livsdal, Norberg socken och Clementsboda 1587-95 samt Sundebo 1594-1597. Per Mattsson, som noteras för Sundbo 1575-1590 är gift med Anna, dotter till Lars Persson i Persbo.

Marit Germundsdotter och hennes dotter Brita Mattsdotter är ej identifierade i den årliga räntan.

Germund Bengtsson är noterad i årliga räntan 1589 för Aspbönning och åren 1597-1600 för Livsdal och Clements-boda. Mormor Brita finns i Nyhyttan.

Hans Bengtsson är ej identifierad i den årliga rätan. Sonen Jöns Hansson noteras för Gläfsegården i Norbergs by åren 1563-1575. Sonsonen Herman Jönsson finns även han i Glefsegården i Norbergs by. Esbjörn Hermansson (Herman Jönssons son) begrovs den 10 juni 1649 i Norbergs by.

Wilken Hansson är noterad i årliga räntan åren 1562-1564 för Gläfse i Söderbärke socken. Mågen Per Larsson Helsing i Finnsta, Hedemora socken gift med Wilkens dotter N.N. En Wilken Persson finns åren 1556-1585 för Amundsbenning (Ombenning) i Norberg socken

Mats Nilsson är noterad i årliga räntan åren 1589-1620 för Gläfse i Söderbärke socken. Gift med Karin Britasdotter.

Resonemang: Enligt släktlinjen i domboken ”åtte” (ärvde) Bengt Gläfse. Då hans son Germund Bengtsson deltog i herremötet 1527 bör han ha varit en vuxen man – kanske 40 år gammal eller född på 1480-talet. Hans far Bengt bör ha levt under senare halvan av 1400-talet och en bit in på 1500-talet. Det vill säga före den årliga räntan som börjar 1539. Vi kan således inte konstatera om Bengt har levt och brukat Gläfse eller Livsdal där sonen Germund fanns. Vi har ej heller någon information om Bengts föräldrar. Bengts andra son Hans Bengtsson bör även han vara född under 1400-talet senare del och ha levt fram till mitten av 1500-talet. Hans Bengtssons son Jöns Hansson noteras för Gläfsegården i Norberg åren 1563 -1575. Hans Bengtssons andra son Wilken Hansson noteras 1562-1563 i den årliga räntan för Gläfse. I Gläfse, som då består av två hemman noteras i den årliga räntan för åren 1541- 1547 Anders och Hans som bägge sitter på två lika stora delar och skattar 5 (5½) för sina hemman. Hans skulle kunna vara vår Hans Bengtsson men 1539, första året som årliga räntan noteras, skrivs en Anders Biörnsson för det ena hemmanet och en Hans Persson för det andra. Denne Hans Persson köper (övertar) sin brors Bengt Perssons brodersdel i Gläfse och sin systers Kerstin Pers-dotters systerdel i Gläfse år 1551. (Anders Biörsson i Gläfse är nämndeman i Gambla Norberg år 1448).

Laga ting i Söderbärke socken. Den 17 augusti 1551 folio 194

* Kom för rätta Bengt Pärsson i Kyrkobyn, sålde och fastade sinom broder Hans Pärsson en brodersdel i Gläfse, det Hans är besittandes, för ena lest järn med hvilka penningar han kände fullbetalad wara efter sinom egen vilja afhände.

* Samma tidh stodh och hustru Kerstin i Westanfors på Norbergh här för rätta och opplot, sålde och fastade Hans Pärsson sin systerdel i förenämnda Gläfse för 4 fat järn. Därmed hon kände fullbetald wara …. Och är de båda lagbunden och lagståndna.

Lasse Persson i Gläfse fick böta samma dag för mökränkning.

Hela Dalarna 1544-1559. Den 24 januari 1550 tingades i Söderbärke folio 164

* Kom för Rätta Benct i Kyrkbyn och gaff tillkänna huru långe Hans i Noredt kom hem till honom om Påskedagh och högg på honom uti hans egen stuffva, och skenti honom två sår uti hans hufvud. Nemden rannsakade och funno förhanda det han hade Benct påsketid som försiskola i samma ….(svårläst).

Dombokskällor i föreg. graf: 18 jan 1546 folio 31, 31 mar 1549 folio 135 o 136, 17 aug 1551, 13 jan 1592 folio 9, Söderbärke 1595, 4 feb 1597 f. 59.

Laga ting i Norrbärke den 4 februari 1597 folio 59

Kom hustru Anna i Munketorp och talade till Nils Pärsson i Wästerby om en jordedehl i Gläfse. Då fanns i sanning att en benämnd Lasse Rafvalsson sålde samma dehl i Gläfse för en half läst iärn till Nils Pederssons hustrus moder fader Lasse Persson i Gläfse benämnd och äfter att så långt oqwalt stondit haffuer gafs honom vitsord i handom haffuet.

Laga ting i Söderbärke Volym 6 den 9-10 juli 1658 folio 683/684

* Lars Pehrsson i Noor kom för rätten och klandrade uppå ¼ uti Gamble Nils Pehrssons hemman i Wästerby, hvilket han föregaf sin fader, Pehr Nilsson, hafva bortpantat till sin broder Anders Nilsson för osmundsjärn fat för 11 ¼ tt …... Noch säd 1 tunna och det skall vara skedt för 32 år sedan, begärandes det få igenlösa för det värde som der war utsatt, lösa med sitt syskonbarn Jon Andersson. Arfslinjen är:

Nils Pehrsson [i Västerby]                             

                                                                                             |                                                

                                                        |                                                                     |      

Joen Pehrsson i Gläffse, Nils Pehrsson i Wad, Lars Pehrsson i Noor */                     Jon Andersson

Joen Anderssons enka förmente det Lars Perssons broder Joen Persson i Gläfse (noterad där 1642-45) skall hafva förnöjt sin andre broder med jord ibidem mest så erfwat i Westerby. Resolverades att då Per skaffa bewis till nästa ting om jordedelen i Wästerby är olöst eller der de det intet kunna giöra så remitteras deras sak till selskap wid lagmanstinget för ordsak det i 32 år hafva stått oklandrat.

*/ Lars Perhsson är troligen avliden ~1672 i Nor.

I Westerby, Söderbärke socken, förekommer Nils Persson i domboksprotokollen 1592 – 1604. Dels köper han ett torpställe, Skommarbo, av Bengt Skomakare ibidem, dels bjuder han upp ett spann säd, köpt av Erik Olofsson och Erik Tolfsson i Westerby. 1597 köper Nils av sin bror Hans Persson en brodersdel i Westerby. Åren 1600 – 1604 är Nils nämndeman.

Den 20 januari 1604 laga ting i Söderbärke: kom Oluff [Torstensson] i Tolfsboda och talade till Nils Pederssons söner i Västerby om en jordedel i Västerby, och det han inlade i Rätten ett pergamentsbreff som Biskop Otto uthgiffuit hade Anno 1516, visande huru Oloffs fader fader, Hans Oloffson, hade köpt en treding i Tolfsbodha och en treding i Västerby för 18 fat osmundsjärn. Nils i Västerby haffuer hafft häffden och hans föräldrar före honom.

Peder Nilsson i Wästerby biuder upp en brodersdel i Gläfse köpt av Anders Olufsson ibidem för osmundsjenr, 1 läst och 300.

Item: Anders Ambiörnsson biuder upp två delarne i förenämnde Gläfse af samma Anders Olufsson för 3 läster.

Item upbar Lasse Ericksson på Skinskattebärg för sin del ibidem af Per Nilsson 2 fat.

Kopparbergs läns laga ting i Norbärg, Volym 1 folio 303 den 23 januari 1608

Peder Nilsson i Gläfse biuder upp en systerdel ibidem köpt af Lasse Eriksson på Skinnskatteberg för osmundsjärn 2 fat. Item en systerdel af hustru Elin ibidem för 4 fat.

Den 16 februari 1609 laga ting i Söderbärke: kom Anders Nilsson i Västerby och talade till Hindrick i Näs by om en rödningh, klockare rödningen benämnd, den Hindrich nu i pant hafft haffuer i 30 år.

Laga ting i Söderbärke – Tolfsbo med fogden Hans Brask. Den 20 januari 1604 folio 80 och 195.

Peder Nilsson i Västerby biuder upp en brodersdehl i Gläfse, köpt af Anders Olofsson ibidem för osmundsjärn 1 läst och 300. 2:a uppbud skedde den 20 augusti 1611 folio 457 och 3:e den 11 maj 1612 folio 478).

Item Anders Ambiörnsson biuder upp två dehlar i förenämnde Gläfse aff samme Anders Olofsson för 3 läster.

Item uppbar Lasse Eriksson på Skinnskatteberg för sin dehl ibidem aff Pehr Nilsson 2 fat.

Den 30 januari 1651 androgs för Rätten utaf Jon Andersson i Wästerby huru såsom han hade ingådt ett jordebyte med sin faderbroder i så måtto, att Jon Andersson sin moders, hustru Anna Hermansdotters, jordedehl i Sörbo upplåter Oloff Nilsson i Tunnkarlsbo, och der emot hafver Oloff Nilsson uppdragit Jon Andersson tu delar af sin brodersdel i Tolvsbo, jämte och frivilligt sin brodersdel i Wästerby, den han åbor.

Under sommartinget 1689 säger Nils Pehrsson att hans fader, Pehr Olsson nu af 70 års ålder född på Tunnkarlsbo och farfar Oloff Nilsson, skall hafva der först nedkommit såsom en inhyses karl, bott i Tunnkarlsbo i öfver 70 års tidh. Befants att salig Oloff Nilsson hade haft Herman Jonssons i Sörbo, som Tunnkarlsbo ägde, dotterdotter, nämligen Holsten Perhssons i Wadh, dotter till hustru, item att han bytt till sig hustru Chersti Hermansdotters i Westerby systerdehl i Söhrbo. Afsades att Pehr Olsson och Nils Pehrsson skulle förbliva kvar på Oloff Nilssons ¼ dels hemman i Tunnkarlsbo.

Under tinget den 11-15 februari 1701 uppvistes en häradsfasta av den 31 januari 1651 som utvisar ett jordbyte emellan deras faders faderbroder Anders Nilsson i Westerby och deras fader fader Oloff Nilsson i Tunnkarlsbo, således att Anders Nilsson oppdragit Oloff Nilsson sin hustrus arfsrätt i Sörbo efter sin fader Herman Jonsson, emot hans delar i Tolfsbo och Westerby.

Förekom Pehr Ersson i Westerby och ville igenlösa ifrån Anders Mattssons hemman i Noor halfva Klockarrödningen, som arrendatorn Tersmeden nu försvarar. Pehr Ersson inlade en gammal tingsafhandling af den 16 februari 1609 därmedelst bevisas rödningen först vara opptagen på salig Herman Jonssons tillstånd i Sörbo, och Pehr Erssons hustrus farfader, salig Anders Nilsson i Westerby, fådt till hustru bemälte Hermans dotter, och han således död vorden, att få tillträda rödninge.

Tvistades emellan Pehr Ersson och nämndemannen Anders Jonsson i Westerby angående lösningsrätt efter qvotan uti hustru Marit Jonsdotters i Mohren försålde jordedehl uti Jon Anderssons Hemman i Westerby.

Kom Anders Nilsson i Westerby och talade till Hindrich i Näsby om en rödhningh, klockarerödningen benämnd, den Hindrick nu i pant haft i 30 år (= från 1662)

Torsten Andersson i Långwiken och Skinnskatteberg bekänner sig hafva försåldt till sin broders, Jon Anderssons, barn och arfvingar i Westerby, dess honom i arf tillfallen brodersdehl ibidem enligt köpeskrift af den 23 augusti 1669. Oppbiöds första resan.

Protesterade hustru Cherstin i Mohren emot sin systers, Susanna Jönsdotters, ingångne köp med Gillius Geyer om dess jordedehl i Gläfse, med begäran att få den igenlösa.

Erich Pehrsson ifrån Norns bruk lät första resan oppbiuda Anders Jonssons i Hugnora öfvergifne köpeskrift af den 29 september 1680 till Gillius Geyer på sin hustrus arfvejord i Gläfse, 1/5 dehl uti Anders Jonssons hemman. Oloff Bengtsson i Wiik, förmedelst sin hustrus bördsrätt, klandrade detta oppbud.

Laga ting i Söderbärke den 8-9 februari 1683 Gafs Anders Jonsson i Gläfse dag till nästa ting att förklara sig emot sin svärfaders syster, hustru Kerstin Andersdotter i Lernebo och Norrbärke angående 42 sk tackjern, hon af honom för sin systerdehl i Åsmundsbo pretenderar, och han tillika med Anders Knutsson i Klinkeby den 18 juni 1673 försåldt hafver till Anders Mattsson i Åsmundsbo.

Hustru Cherstin /Wulgo Hyttestugu Cherstin/ i Lernbo och Norrbärke, ansökte det Anders Knutsson i Klinkebo och Anders Jonsson i Gläfse bevisa måtte, huru de henne utförlikt för sin systerdehl i Åsmundsbo, (Osmundsbo) hvilken de tillika med salig broderns, Knuts, dehl såldt hafva under Finnebo bruk.