Page 58 - Våra rötter

Flen, Floda, Lerbo, Västra Vingåker, Sköldinge
Per Persson – levde 1720-talet 736 Kustorp, Floda
Eric Pehrsson 1724-1813 368 Kustorp, Tjugesta, Floda

Fredric Ersson 1755-1835 184 Hult i flen/skirtorp i Floda

Jonas Andersson 1716-1791 370 Simonstorp i Floda

Anders Larsson 1680-1750 740 Simonstorp i Floda

Eric Fredriksson 1782-1836 92 Floda, Lerbo, västra Vingåker

Olof Wallman 1753-1790 186 Ekeby i Lerbo

Pär Olofsson 1710-1789 372 Patttala i Sköldinge

Lars Jonsson ~1727-1802 374 Värna i Lerbo/stolpstugan i

Sköldinge

Pär Olofsson ~1706-**** 750 från Lerbo

Södermanland

Under den Svenska stormaktstiden (1611-1718) fanns ej Södermanland. Området var då delat i två delar – dels Nyköpings län och dels livgedingets södermanlandsdel.

Nyköpings län omfattade från år 1642 två fögderier om tillsammans 5 härader – Hölöbo, Rönö, Jönåker, Oppunda och Villåtinge som bildats år1588. Den 20 december 1689 flyttades Öknebo, Svartlösa och Sotholms härader – det vill säga större delen av Södertörn till Nyköpings län dit de hörde till livgedingets indragning den 27 april 1719 då de återbörda-des till Stockholms län. Socknarna Taxinge, Ytter- och Överenhörna tillhörde då Öknebo härad. De anslöts senare till Selebo härad, det vill säga livgedinget. Öknebo härad torde även före 1636 ha hört till livgedinget.

Livgedinget, som änkedrottning Maria Eleonora erhöll vid sitt tillträde år 1633 omfattade Daga, Åkers, Selebo, Öster- och Väster- rekarne härad i Södermanland. Även städerna Mariefred och Strängnäs hörde till livgedinget. Det vill säga att den skatt (mantalsskatt med flera) som innevånarna i livgedinget hade att erlägga gick ej till cronan utan till änke-drottningens hov och förvaltning.

Vid änkedrottningens flykt ur Sverige år 1640 kom livgedinget att förvaltas av Pfalzgreven Carl Gustav som ett enskilt län från vilket han erhöll privata inkomster. År 1660 delades området i två fögderier:

Gripsholm som omfattade Daga, Åker och Selebo härader samt,

Eskilstuna som omfattade Öster- och Väster- rekarne samt städerna Eskilstuna, Carl Gustav stad samt Torshälla

dessutom var förvaltaren för Gripsholms fögderi även slottsfogde på Gripsholms slott.

Efter Karl X Gustavs död år 1660 tillträdde drottning Hedvig Eleonora livgedinget som utökades med Strömsholms län i Västmanland som gränsade mot Rekarne. 1715 avled drottningen och några år därefter – 1719 – ersattes livgedingets administration av den ordinarie statliga förvaltningen. Södermanlands län bildades då av Nyköpings län och delar av livgedinget.

Härader i Södermanlands län:

Västerrekarna - 1880

Rekarne 1881 - 1947

Österrekarne - 1880 Livgedingets domsaga Eskilstuna tingsrätt

1948 – 1970 1971 -

Selebo - 1880 Selebo benämndes Räfsnäs län 1647

Åker - 1880 Åker och Selebo 1881 – 1947

Daga - 1947

Hölebo - 1914 Jönåker, Rönö och Hölebo 1914 – 1947

Jönåker - 1910 Jönåker och Rönö 1911 – 1914 Nyköpings domsaga Nyköpings tingsrätt

Rönö - 1910 1948 – 1970 1971 -

Oppunda - 1947 Opunda och Villåtinge Katrineholms tings-

Villåtinge - 1947 domsaga 1948 – 1970 rätt 1971 -

Städer/rådhusrätter:

Eskilstuna - 1970 Uppgår i Eskilstuna tingsrätt 1971

Mariefred - 1947 Uppgår i Livgedingets härader 1948

Nyköping - 1968 Uppgår i Nyköpings härader 1968

Strängnäs - 1946 Uppgår i Åker och Selebo härader 1947

Torshälla - 1945 Uppgår i Rekarne tingslags härader 1946

Trosa - 1947 Uppgår i Nyköpings härader 1948

Mantalslängder har funnits 1628 – 1938 som inkomstverifikationer till mantalspenningarna. Efter 1938 övergår de som ett led i folkbokföringen. I allmänhet tillhör de länsräkenskaperna men kan i kammararkivet för olika tidsperioder för-tecknas på olika sätt. I äldre tider var de fördelade på Nyköpings län och livgedinget (Eskilstuna och Gripsholms län). Delar av Eskilstuna och Gripsholms län (1651 – 1654). Länen i sin helhet ingick från och med 1647 i Karl Gustavs förläning. Bokföringen skedde både i livgedinget (som avkortning) och i räkenskaperna för Carl Gustavs förläning.

En ersättning för felande mantalslängder 1719 – 1765 kan sökas i de uppgjorda längderna för löne- och befolknings-avgifter i Rikets ständers arkiv.

Carl August Säflunds förfäder kommer från Sörmländska socknar som Åker, lilla Mellösa, Ludgo, Lid, Spelvik, Dillnäs, Gryt och Gåsinge.

Hans hustru Anna Andersdotter Lings förfäder stammar även hon från Sörmländska socknar som Öja, Näshulta, Mellösa och Sköldinge.

En sockenskräddarsläkt, Melin, noteras verksamma i flera generationer i Åkers socken. Många av anorna är soldater och obesuttna jordbrukare. En stor del av den jord som var lämplig för odling i Södermanland ägdes av storgodsen. Våra anor var hänvisade till arrendeavtal med storgodsägarna för att komma åt odlingsbar jord. Ett system som ofta innebar tjänstgöringsskyldighet vid storgodsen samtidigt som den egna jorden borde brukas. För att tillförsäkra sig god arbetskraft krävde några storgodsägarna att torparnas döttrar skulle gifta sig med en man med en kroppsbyggnad och krafter som lämpade sig för jordbruksarbete. Torpen kom på så sätt att gå i arv via döttrarna snarare än via äldste son!

Efterhand som befolkningen tillväxte blev tillgången på torp allt mindre vilket ledde till ett ökat tryck på torparna. När odlingssäsongen och höstskörden var över avskedades torparna och återanställdes först när vårbruket kom igång. Många var de flyttlass som sågs på vägarna i oktober månad under 1800-talet. Soldatyrket var kanske mången gång enda till buds stående försörjningsmöjlighet för de unga männen som fick vid enrollering ett soldattorp med odlingstegar. Ett osäkert levebröd – kriget kunde komma – och när det kom blev många kvar på slagfältet.

När man jämför våra Sörmländska anors giftermålsålder med våra Skånska ser man att Sörmläningarna gifter sig rela-tivt unga trots att man ej hade tillgång till egen odlingsjord medan Skåningarna väntar med giftermål tills man blir 30 – 35 år gammal. I Skåne tog man ofta över efter föräldrarna när de blivit så gamla att de ej längre orkade driva sitt jord-bruk, det vill säga när föräldrarna kom upp i 65 – 70 års åldern. Eftersom föräldrarna gifte sig först vid 35-års åldern hann barnen komma upp i 35-års åldern när det var dags för föräldrarna lämnade ifrån sig sitt jordbruk. Det var mark- innehavet (försörjningsmöjligheten) som styrde den höga giftoåldern i Skåne medan Sörmlänningarna, som ofta saknade tillgång till egen mark, hade föga att vinna med att senarelägga familjebildningen.

I Skåne går det ungefär 3 generationer och i Södermanland 4 generationer på ett sekel.

Näshulta socken

Näshulta socken var en glest befolkad bygd under 1500-talet och i början av 1600-talet, där de vidsträckta skogs, ängs och mossmarkerna gav möjlighet till uppodling. Socknen kom att domineras av de tre frälsesäterierna Hedensö i östra delen av socknen, Magda i västra delen av socknen och Haneberg i resten av socknen (med undantag för prästgården Vidökna). På något enstaka undantag har socknen ej haft självägande bönder! Hemmanen har helt varit underlagda säterierna och prästgården. Säterierna krävde tillgång till stor arbetskraft som anskaffades genom att bland annat torp upptogs på säteriernas mark och uthyrdes som regel mot kontrakt som stipulerade de dagsverken med mera torparen skulle utföra åt säteriet för att få bo och bruka torpen.

I början av 1580-talet vidtog hertig Karl åtgärder för att främja nybyggeverksamheten. ”Nybyggen skulle uppföras där hem kunde bliva oberoende av vem marken tillhörde, dock på sådana villkor, att vem det kunde med rätta tillhöra, skulle han behålla det obehindrat.” Under åren 1583-1586 uppfördes och skattlades i Rekarne och Villåtinge härader ett 40-tal torp. För kolonisationen användes i stor utsträckning finnar som även var verksamma som nybyggare i Näshulta socken.

Den 15 april 1624 ingick Brita Gylta på Hedensö ett byte med Gustav II Adolf varigenom de båda gårdarna i Magda tillföll henne. Därtill fick hon torpet Gillsudden och Prästtorpsamt kronohemmanet Risinge i Hysby socken. Bytes-underlaget utgjordes av gårdar i Uppland.

Efter Brita Gyltas död i slutet av 1640-talet (hon levde i september 1646) fick hennes dotter enligt testamente som verk-ställdes disponera Hedensö på livstid som därefter skulle övergå till sonsonen Gabriel inberäknat Magda som med de därunder lydande torpen Arvidstorp, Brunshult, Hult, Mosstorp, Segerhult och Spetby bortarrenderades. Ingeborg avled redan 1648. Hennes bror Jöns Kurck upplät då Hedensö och därtill Magda till sin son Knut.

Hedensö nådde under Knut Kurck sin största omfattning. Hela östra delen av socknen med undantag för ett hemman i Österby, som med tillhörande torp låg under Lundby, låg sålunda under Hedensö. Till detta kom Magda i den västra delen. Då Haneberg innehade den övriga delen av socknen, frånsett prästgården Vidökna, behärskades Näshulta socken i ekonomisk hänseende i stort av två, eller om man medräknar Lundby, tre frälsesäterier. Adelns äganderätt hade nått sin höjdpunkt – allmänningen hade krympt till ett minimum!

Knut Kurcks ekonomiska ställning stupade snart brant utför. Med reduktionen (indragningen av givna förläningar till kronan under 1670 och 1680-talen) förlorade han sitt friherreskap. Stora kommissionens domar drabbade Knut Kurck hårt. Han vidtog flera åtgärder för att kunna behålla gårdarna men den 21 december 1689 gav guvenören över livge-dinget order att mäta och värdera Knut Kurcks fasta egendom i Eskilstuna län med anledning av de lagvunna ersätt-ningskrav som hans halvsyskon hade på honom i förmynderskaps- och arvsfrågor. Han fick avstå landbohemman under Hedensö och Magda till sina halvsyskon.

Efter hans död beviljades lagfart den 14:e och 17:e februari 1690 gemensamt för hans halvsystrarna Catharina Elisabet Kurck och Märta Kurck samt Johan Ribbing. (Jöns Kurck hade varit gift 3 gånger). Märta ingingo äktenskap med vice presidenten Arvid Ivarsson Natt och Dag, Catharina Elisabet med översten Axel Posse till Bergshammar och Beata med generalmajoren Johan Ribbing. Beata var dock avliden nu.

Men Catharina Elisabet Kurck som just nu ansåg sig vara i mindre behov av pengar än sina medarvingar övertog Hedensö och Magda utan att någon formell uppgörelse träffats med de övriga arvingarna som genom diverse aktioner krävde kontanta ersättningar. Den 17 april 1691 testamenterade hon säteriet till Knut Knutsson Kurck och hans rätta bröstarvingar. En tilläggsbestämmelse den 13 oktober 1699 stadgade att Christina Sparre, för den händelse sonen Knut Knutsson Kurck avled, under sitt änkestånd skulle få sitta kvar på gården på samma vilkor som denne. Testamentet av-såg säteriet Hedensö med dess enskilda tillhörigheter i hus, jord, åker, äng, skog, mark och fiske samt dagsverkstorpen, Björkbråten, Boda, Gofarstorpet. Grana, Kolartorpet, Hönsetorpet. lilla Näset, Roxmo. Rövik och Vintergatan.

Landbohemmanen, som Knut Kurck avstått till sina halvsyskon, var således ej med. Edetorp, som ansågs omistligt för hammaren och kvarnen, var också uteslutet ur donationen. Patronatsrätten till Näshulta kyrka var undantagen i så måtto att friherrinnan ville disponera däröver i livstid. Genom skrivelse till häradsrätten 1706, förbehöll Christina Sparre sonen bördsrätt till faderns gods under Hedensö.

Catharina Elisabet, friherrinnan på Bergshammar var under senare delen av sitt liv hårt trängd av sina kreditorer. Hon tvingades till en djupgående pantsättning av sin fasta egendom, även den i Näshulta, för att skaffa reda pengar. År 1702 pantförskrev hon Magda säteri till Fogdö kyrka för lån, och kort därpå pantsatte hon de ograverade landbohemmanen under Magda och Hedensö till riksens ständers bank dels för egna långebehov, dels för att fullgöra den borgen hon iklätt sig för Johan Ribbing. Kort därpå, den 29 april 1703, bortarrenderade och förpantade hon till Maria Leijel, änka efter bruksägaren Sven Möhlman, Näshulta ström med hammare, mjöl- och sågkvarn jämte kvarnhemmanet och smedtorpet på Ede. När friherrinan avled 1705 på Bergshammar fick arvingarna avträda boet till dess borgenärer!

Arvstvisterna ledde till att lagmannen Gabriel Gyllengrip, gift med Beata Kurks dotter Margareta Ribbing fick överta Hedensöhemmanen den 9 juni 1706 genom bankens transport på honom. Han inlöste även lånen på Magda säteri och förvärvade därigenom de till banken pantförskrivna under säteriet lydande hemmanen. Han stod som borgensman i banken. När domstolen resolverat att han innehade Maga med bankens rätt och att själva äganderätten tillkom Sten Arvidsson Natt och Dag fick denne den 24 januari 1715 laglig immision på gården.

Arvstvisterna efter Jöns Kurck ledde till att dennes stora godsbetånd i Näshulta skingrades.

Hedensö, som alltjämt innehaves av en medlem av släkten, består endast av säteriet med dagsverkstorpen. Av dessa har Boda, Gofarstorpet, Heden och Sandvik måst avträdas till kronen och lagts till allmänningen.

Näshulta Hammare med kvarnen, som tillhör Sten Arvidsson Sture, är pantförskriven till Maria Leijel.

Säteriet Magda är skilt från Hedensö och innehavs av Sture. Därtill höra icke blott de hemman och torp, som tidigare varit dess tillhörighet, utan flera av dem som legat under Hedensö. Landbogodsen utgöres av: Arvidstorp, Brunnshult, Ekenäs, Fagernäs, Gillsudden med lilludden, Hult, Mor, Mosstorp, Rökärr, Speteby, Störhult, lillSund. Vad, Äskedalen, Risinge i Husby socken, Norra och Södra Flen i Floda socken samt Närsjö och Bergstorp i Gillberga socken.

Gabriel Gyllengrip, numera lagman, innehar Björkslätten, Gåstorp, Hagby, Kvarntorp, Norrtorp, Nyäng, Oppeby, Prästtorp, Stenbro, Stocksjö, Tomt,Västerfall, Ökna med Torpängen, Öknatorp samt Österby.

Därmed lämnar vi Sam. Hedars skildring av utvecklingen i Näshulta socken (här något förkortad).

Gofarstorpet. Torpet upptogs något av de första åren på 1600-talet. Det byggdes av en man vid namn Sigfrid Metare och såldes av honom till en finne, Markus Gofar, för ett par ”sämske böxor”. Efter Markus kallades torpet Gofarstorpet. Det testame-nterades tillsammans med andra torp år 1699 till Knut Knutsson Kurck. Arvstvister efter fadern Jöns Kurck ledde till att bland annat Gofarstorpet måste avträdas till kronan och lades till allmänning. Vår Sven Mattsson och hans hustru Anna Olsdotter inflyttade till torpet från Fyrsjötorp i Floda socken omkring 1724. Deras son, Matts Svensson, brukade torpet till omkring 1780 då han med sin familj avflyttade.

Udden (stora). Soldattorpen spelade en icke oväsentlig roll i nybyggeverksamheten. Udden eller Gillsudden var ursprungligen ett soldattorp som påträffas 1605 som ett litet nybygge. I 1609 års hjonelagslängd redovisar bland andra knekten Nils på Udden. Han kom ut i kriget mot Danmark, men återvände aldrig. 1613 års längd för Älvsborgs lösen talar om tre knekt- änkor i Gillsudden. Torpet blev utan åbo och förvärvades av Måns Månsson i Näsna. Det skattlades varefter han gjorde dagsverken till Eskilstuna slott och betalade sina skattepersedlar dit. 1624 avstod kronan Gillsudden till Brita Gylta på Hedensö. Sedan gården kommit under Hedensö brukades den ej mer som knektboställe. Vår Knut noteras i mantals-längden 1651-1669

Lilla Udden. År 1730 ärvde Ingrid Sofia Sture bland annat hemmanet Gillsudden med lilla Udden. Vid hennes död år 1751 övergick egendomen till hennes make kammarrådet Jöns Steuch som genom köpebrev den 6 februari 1752 överlät egendomen till sin svärmor Hedvig Maria Piper. Vår Olof Jonsson med hustrun Karin Olofsdotter inflyttade 1739 till lilla Udden. Deras son, Jon Olsson, gifte sig år 1764 till Löfåsen i Öja socken.

Säteriet Magda ägdes av Knut Kurck till den 24 januari 1715 då det skildes från Hedensö och tillföll Sten Arvidsson Natt och Dag. Dottern Ingrid Sofia Sture ärvde bland annat Speteby år 1730. Vid hennes död 1758 övergick egendomen till hennes make kammarrådet Jöns Steuch.

Speteby (stora). Upptogs år 1628 på Magda ägor och bebyggdes av en man vid namn Jöran som då han högg en göle kom in på Torps ägor, enligt vad Nils påstod och en träta uppstod dem emellan. Den slutade med slagsmål vi gölet och efter tillhygget som användes fick platsen namnet Yxhammars göle sägs det.

Lilla Speteby. Hit flyttade vår ana Jon Olofsson med hustru år 1704. Torpet övertogs av deras son Lars Jonsson som med sin hustru fick sonen Carl Larsson som gifter sig till Kilan i Öja socken.

Segerhult. Ett torp som upptogs 1648 på Magda ägor. Vår Jonas Olufsson med sin hustru Karin Ersdotter bebodde torpet. Dottern Maria Jonsdotter född 1705 och hennes make Hindrick Hindriksson (finne?) övertog torpet. Även nästa generation dottern Catharina Hindricksdotter med sin make Jon Larsson bebodde torpet i hela sin livstid.

Störhult. Upptogs 1652 på Magda ägor. Nils Larsson med hustru Anna Ersdotter inflyttade här 1780 och kom då från Magda Hage. Deras dotter Anna Nilsdotter med maken Jonas Jonsson bebodde torpet i sin livstid. Deras son Anders Jonsson gifter sig 1825 till Löfås i Öja socken.

Torp. Vår Lars Jonsson med sin hustru Brita Jonsdotter flyttade in omkring 1725 i torp. 5-6 år senare finns paret i Nytorp.

Nytorp. Ovannämnde Lars Jonsson med sin hustru flyttar in till Nytorp omkring 1730. Sonen Jon Larsson flyttar vid sitt gifte 1757 med Catharina Hindricksdotter till Segerhult.

Från Sam Hedars ”En Sörmlandsbygd och dess inbyggare” kompletterat med egna tillägg.

Lars Jonsson ~1698-1770

Lars Jonsson född ~1698 Julita socken begravd den 2 september 1770 i Nytorp, Näshulta socken gift före 1725 med Brita Jonsdotter född ~1700 från Torp i Näshulta socken. V före 1750 i Nytorp. Parets barn födda Torp: Jon född 24 april 1725, Johan född i augusti 1727, Christina född 18 oktober 1729. Familjen kommer till Nytorp i Näshulta socken omkring 1730. Där i Nytorp föds barnen: Anders född 1 juni 1730, Brita född 26 mars 1733 samt Lars född 17 juli 1737.

Lars Jonsson vigs 2.0 den 6 december 1750 med Kerstin Pärsdotter född ~1720. Sonen Bängt födds den 23 oktober 1751 och dottern Cherstin födds den 10 december 1758.

Den 2 september 1770 begrofs gamle Lars i Nytorp född i Julia 1698 tjänat vid åtskilliga ställen här i församlingen. Blef första gången måg i Torp. Gifte sig andra gången. Sedan han kommit att bo i Nytorp. Blef död af ålderdomssvaghet 72 år gammal.

Hu Kerstin flyttar 1771 till Eka i Lista socken. Noteras där 1772 och 1773. Därefter borta i historiens töcken.

Joen Pärsson måg i Torp

Lars Jonssonss hustru Brita Jonsdotter avliden före 1750 i Nytorp född ~1700 troligen i Pukfält som dotter till mågen där, Joen Pärsson gift 1696 med Karin Andersdotter. Parets barn: Karin född i oktober 1696, Karin född 18 maj 1699, [Brita född ~1700]. Familjen flyttar till Torp i början av år 1700-talet och får där barnen, Per född 24 februari 1705, ett barn som strax dör i januari 1707, Anders född 25 februari 1708, Jon född 1maj 1711 samt Anna född 18 oktober 1713.

Anders levde 1667-1718 i Pukfält

Var skogvaktare vid Haneberg. Kända barn: Lussu (mtl 1688), Anders (mtl 1695) sant Karin (mtl 1695) gift 1696 med vår Joen Pärsson i Torp därefter måg i Pukfält till ~1700. Lusse var gift med skräddaren Oluf, och Anders gift 1701 med Kirstin Andersdotter.

Sonen Jon Larsson vigs den 9 oktober 1757 med Torparen Hindrick Hindrikssons dotter Catharine Hindriksdotter och blir måg och torpare i Segerhult, Näshulta socken.

Hindrick Hindricksson ~1705-1785

Hindrick Hindricksson född ~1705, V 1 september 1785 i Segerhult, Näshulta socken 82 år gammal, är gift före 1729 (Vigselboken saknas för åren 1713-1739) med Maria Jonsdotter döpt 17 september 1705, begravd 30 oktober 1763 i Segerhult, Näshulta socken 57 år gammal. Får barnen Annafödd 11 april 1728, Kristin född 24 augusti 1729, Maria döpt 9 maj1731, Brita född 22 april 1733, vår Catharine född 27 februari 1735, Eric född 30 april 1738, Ingrid född 24 juni 1742, Hindric född 9 oktober 1745. Sam. Hedar nämner att en Henrik finne byggt Lindbäcken på 1630-talet efter Sigfrid båtbyggare men denne Henrik som noteras i mtl 1655-1664 är nog för gammal för att kunna vara far till vår Hindrick Hindricksson.

Hustrun Maria Jonsdotter döptes den 17 september 1705 som barn i Segerhult till Joen Olufsson och hustru Karin Ersdotter. Faddrar: KnutJonsson i Udden och Jon Nilsson i Kalkbråten, kyrkoherde Pihlströms hustru Maria Jerlina, Marit i Göransdahl, Julita socken. Marit, som döptes den 18 februari 1702 i Segerhult är även hon dotter till Joen och Karin.

Jon Larsson 1725-1794

Jon Larsson, måg och torpare i Segerhult född 24 april 1725 i Torp, Näshulta socken får med sin hustru Catharine Hind-ricksdotter född 27februari 1735 i Segerhult, Näshulta socken barnen: Brita född 16 augusti 1758, Carl född 28 januari 1760 begravd 7 decem-ber 1760, Maria född 27 augusti 1761, Catharina född 4 januari 1764, Jonas född 8 april 1766, Anders född 27 januari 1768 död 4 februari 1768, Erik född 12 juli 1769 begravd 25 februari 1770, Stina född 20 december 1770, Hendrik född 20 juni 1772, Anna född 9 juli 1774, Lars född 6 augusti 1776, Lisa född 8 juni 1778.

Jonas Jonsson 1766-1835

Deras son Jonas Jonsson 1766-1835 vigs den 16 oktober 1794 med änkan Anna Nilsdotter 1770, avliden den 18 juni 1812, 42½ år gammal av vattusot i Stora Störhult, från Magda Hagen i Näshulta socken, dotter i Stora Störhult där hon gifte sig 1.0 den 3 november 1789 med drängen Carl Larsson från Torpa Qwarn född 1763död 30 december 1792 då bonde och måg i Stora Störhult där han avled av bränsjukan. Parets son Lars föddes 8 juni 1792 i Stora Störhult.

Jonas Jonsson fick med sin första hustru Anna Nilsdotter barnen: Jonas född 26 februari 1795, Anders född 1 januari 1798, Nils född 20 april 1800 död 26 januari 1801, Eric född 12 september 1802, Carl född 10 april 1805, Anna Catharina född 2 februari 1808 död 3 april 1808, Maja Stina född 22 juli 1809 samt en dödfödd dotter den 5 april 1812 - alla födda i Stora Störhult.

Den 7 februari 1813 vigdes (2.0 ) frälsebonden Jon Jonsson 1766 – 1835 i Störhult (med) enkan Cajsa Jansdotter ibid. (Cajsa Jans-dotter kom från Lilla Speteby född 2 juli 1773 i Lundtorp, Gillberga socken, änka efter torparen Nils Nilsson född ~1767 död 20 juli 1805 i Lilla Speteby, vigda den 17 september 1797 i Gillberga socken, han arbetsdräng i Sätran, hon piga vid Biby.

Parets barn: Anna född 4 februari 1798 i Lundtorp, Gillberga, socken,

Jan 28 mars 1800 i Nytorp, Öja socken,
Cathrina 18 oktober 1802 i Lilla Speteby, Näshulta socken,
Erik 25 februari 1805 i Lilla Speteby, Näshulta socken.

Inhysesmannen Jonas Jonsson i Stora Störhult avled den 28 juni 1835 av lungsot 69 år och 2 månader gammal. Begravd den 2 juli 1835. Hans änka Cajsa Jansdotter njuter underhåll år 1844. Hon avled i Stora Störhult den 8 januari 1848, 74 år 7 månader och 6 veckor gammal. Deras son Per föddes den 6 maj 1814 i Stora Störhult.

Lars Svensson ~1692-1763

Anna Nilsdotters farfar Lars Svensson är född ~1698 Floda socken begravd 17 september 1763 Kiärrtorp, Näshulta socken och hennes farmor Brita Olsdotter är född ~1712 begravd den 20 april 1747 i Kiärtorp.

Den 20 april 1747 begrofs hustru Brita uti Kiärtorp 42 (år gammal).

Den 17 sept(ember 1765) begrovs Lars Svensson i Kiärrtorp född i Floda socken. Tjänt för rättare vid Haneberg, gift sig till Ottebro. Kom derifrån till Kiärrtorp därest han sin öfriga lifstid warit. Dog af ålderdomssvaghet 75 år gammal.

Olof Nilsson ~1670-1748

Lars Svenssons hustru Brita Olofsdotter, är dotter till Olof Nilsson född ~1670 från Vässinge V 4 december 1748 i Ottebro, Näshulta socken 78 år gammal noterad i mantalslängderna åren 1699-1718 för Ottebro, gift i oktober 1696 med Anna Nilsdotter född ~1663 död 14 augusti 1748 i Ottebro, 83 år gammal.

Parets barn – alla födda i Ottebro; Nils döpt 21 maj 1697, Anders döpt 24 februari 1700, vår Brita döpt 8 september 1702 samt Anna döpt 4 december 1705.

Vår Olof [Nilsson] och Anna [Nilsdotter] noteras som svärföräldrar i husförhörslängden 1743 – 1747 för Ottebro. Nils Göstafssons hustru Anna Olofsdotter född ~1729 V 27 augusti 1790 i Ottebro. Anna Nilsdotter är i sin tur dotter till Nils i Ottebro noterad i mantalslängden för åren 1690-1702 som även har döttrarna Brita och Karin Nilsdotter samt sonen Anders Nilsson – alla födda i Ottebro. Brita vigd 1698 med Pehr Bengtsson i Tortäppan och Karin vigd med mågen Lars.

Brita Olofsdotter och Lars Svensson får barnen i Ottebro: Maria född 4 juni 1721, Olof född 1 augusti 1724, Lars född 10 juni 1726. Familjen flyttar från Ottebro 1728 till Kärrtorp och Brita Olofsdotters syster Anna Olofsdotters make, mågen Nils Gustafsson övertar bruket av Ottebro. Anders född 4 maj 1729, Pehr född 9 januari 1732, Annica född 13 september 1734 Nils född 1734, Eric född 23 januari 1737 samt Brita född 30 mars 1740 – alla i Kärrtorp.

Familjen nämns i husförhörslängden 1743 - 1747 i Kärrtorp, Näshulta socken men sonen Nils Larsson född ~1634 har ej påträffats i Näshulta dopbok. I husförhörslängden uppges han vara son (se nedan) 12 år gammal samt ha en bror vid namn Lars och en vid namn Anders.

Nils Larsson 1734-1804

Dom XXI (19 oktober 1755) sammanvigdes Nils Larsson ifrån Kiärrtorp med dottern uti Hagen, Magda, Anna Ersdotter.

Parets barn – alla födda i Magda Hagen, Näshulta socken: Brita född 7 december 1756,

Eric 12 september 1759,
Jonas 12 mars 1762,
Anders 7 september 1764,
Nils 23 augusti 1767,
Anna 28 mars 1770,
Stina 18 januari 1773,
Ingebor 23 april 1775,
Catharina 2 september 1777.

Nils Larssons hustrus Anna Ersdotters föräldrar finns i Magda Hagen. Husförhörslängden 1743 - 1747 redovisar för (Häst)hagen, som Magda Hagen kallades först: Erik Jonsson, hustru Ingeborg, sonen Eric Ersson 9 (år) samt dottern Anna (8 år). Dottern Anna är vår Anna Ersdotter med sin bror och föräldrar.

Det ligger nära till hands att förmoda att paret som bodde i en Hage underställt Magda herrgård vaktade gårdens djur i Hagen och därför bodde i (Häst)hagen. Husförhörslängd för åren 1748 – 1759 finns ej bevarad. Husförhörslängden 1760 – 1765 redovisar bara en del av Näshulta sockens hemman. Vårt Magda Hagen finns ej däribland. Först i husför-hörslängden 1765 – 1775 upptas Magda Hagen igen och redovisar då: Eric Jonsson 1702, hustru Ingeborg 1692, måg Nils Larsson 1734, hustru Anna 1736, dotter Brita 1756, Eric 1759 till Öja 1773, son Jonas 1762, son Anders 1764, son Nils 1767, dotter Anna 1770, dotter Stina 1773, dotter Ingeborg 1775, mågen Anders Olsson.

Erik Knutsson ~1640-1698

Erik Jonssons farfar, Erik Knutsson född ~1640 begravd 17 juli 1698 i Udden, Näshulta socken 58 år gammal har två kända söner: Knut Eriksson född före 1671 och Jon Ersson född ~1674, son i Udden, begravd den 27 mars 1749, vigd 22 augusti 1699 i Näshulta med pigan Anna Bengtsdotter född ~1678 från Näshulta Qwarn. Parets barn: Kierstin döpt 1 september 1700,

Eric döpt 1 juni 1701,
Karin döpt i januari 1705,
Bengt döpt 1 september 1707,
Knut döpt 10 december 1711,
– alla i Lilla Udden, Näshulta socken.

Den 18 mars (1770) begrovs Erik (Jonsson) i Magda Hage född 1702 (1 juni 1701 i lilla Udden) tagit upp torpet af stubbe och bodh derstädes all sin tid. Blev sjuk utaf lungsot för 2 år sedan, som sedan så tilltog att han deraf blef död gammal 68 år.

Trädgårdsmästaren Olof Olsson

Den 2 juli (1776) dog och den 7 begrofs enkan Ingebor Olsd(otter) i Hagen. Hon var född 1696 vid Haneberg, hvarest dess fader var Trädgårdsmästare och het Olof Olsson och modern Elsa And(ers)dotter. Blef gift med Eric Jonsson från Lilla Udden döpt i Juni 1701 och hade med honom 3 söner och 3 döttrar af hvilka en son är död. Hwarit enka i 6 år och dog af ålderdom ungefär 80 år.

Parets barn: Jon döpt 7 juli 1726 i Rosendal,

Olof döpt 4 maj 1729 Magda Hagen,

Eric döpt 24 november 1732 Magda Hagen,
Anna döpt 18 juni 1736 Magda Hagen,
Christina döpt 25 juli 1739 Magda Hagen,
Ingeborg döpt 25 maj 1746 i Hagen.

Den 28 maj dog och den 4 juni (1781) begrofs bonde Jonas Ersson i Kärrtorp. Han var född i Rosendal den 5 juli 1726 hwarest fadern Eric Jonsson var måg. Blef gift 1753 med dottern i Kärrtorp, Annica Larsd(otter) och haft med henne 1 son och 1 dotter vilka ännu lefva. Han hade i flera år lungsot ….... 55 år.