Page 166 - Våra rötter

Oluf Mattson var den första åbon i Hoting, Fjällsjö Socken. Vi vet ej varifrån eller när han kom till Hoting men Saloheimo menar att han är identisk med Oluf Mattsson Juvonen från Kuopio i Savolax, som rymde i samband med rekryteringen 1630 av ett finskt infan-teriregemente för 30-åriga kriget. Vår Olof hade tagit upp ödejord i Hoting enligt mantalslängden 1631.

Lantmätare Oluf Tresk säger om Hoting i sin geometriska kartbok från år 1639. "Hoting, en gård: skattar 6,5 seland. Utsäde i båda gärden 3 tunnor, sandjord, därpå födes 1 häst, 10 nöt, 12 får, god lägenhet åker och äng att uppgöra. Gott mulbete, svedjeskog, gott fiskevatten och kvarnställe." I 1646 års rannsakning med finnarna i tingslaget antecknas för Hoting: Oluf Mattsson med tvenne söner, Matts och Bengt samt Anders Mattsson. Längre fram i 1690 års jordbok sägs det, att det var Oluf, som uppgjort ett nytt torpställe ett litet stycke från Hoting som kallas Sundet, där det lär finnas bättre åker än vid det gamla stället. Oluf invaldes år 1648 i tolvmannanämnden som bl. a. hade till uppgift att ombesörja att ödehemman befolkades. Detta tyder på att han var en duktig och ansedd karl, men som många finnar vid denna tid var han också trollkunning. Mer därom längre fram.

Sonen Måns Olofsson övertar Hoting av sin fader och är antecknad som brukare år 1650. Fadern, som tagit till vandringsstaven, upptar 1649 ett ödehemman, Mullsjö i Nordmaling socken. (Denna gamla odalby hörde till Umeå socken till 1480, då Nordmaling bröts ur Grundsunda och blev egen församling. Men även om de nu fick kyrkrätt i Nordmaling, hade de ändå kvar sin tingsrätt i Umeå socken. De blev även kvar i Umeå jordbok. Inte förrän 1572 skedde den slutliga överflyttningen till Nordmalings socken. Därmed räknades också Mullsjö till Ångermanland.) Byn är öde i början av 1640- talet, men år 1646 kom en finne David Olofson till Mullsjö och blir stamfader för en finnsläkt, som brukar byns jord i över hundra år.

Så mycket kännedom om Olof Mattssons verksamhet i Mullsjö finns ej. 1654 fick han böta 10 mark för att han utan lov och minne för ett år sedan börjat bygga ett torp på kronans allmänning. Var detta torp planerats framgår ej. 1663 noteras Olof för Mullsjö. Sonen Matts som redan 1655 stått skriven för Mullsjö-hemmanet lämnar det öde 1674 och upptar torpet Mjösjön. Var det månne där som Olof planerade sitt torp som han fick böta för?

Socknen kartläggs år 1646 efter den svåra hungersnöd som rått. Sockenbornas situation rapporterades som "Guds ris, hunger och dyrtid." Khd Forselius förklarade år 1634 att t. o. m. barken i skogen som de var vana att uppehålla livet med "tröt". De förtära halm och annat i hungersnöd och många ha rest ifrån sina hus och hem. Många hemman lämnades öde i Nordmaling och kriget gjorde inte situationen bättre.

Till Nordmalings hösteting 1649 kom Olof Mattsson finne, som varit bonde och nämndemann uppe i Hoting i Fjällsjö socken och där lämnat över till en son. Han erbjöd sig att uppta 12 sel jord i Mullsjö, Nordmaling socken som en tid legat öde.

Om Mullsjö sägs i kartläggningen:

Mullsjö är två gårdar, skattar båda tillhopa. Nr 1 bleff ödesskriffwit A:no 1642. Deth ähr ifrån den tiden besuttitt aff en gammal Quinna, densamma haffwer Hemmanet häffdat och brukat efter förmågon en deel till åkerllandh och någott till Hööslagh. Doch hadh be:te quinos förmågo icke haffwer tillsagt at förrestå så ähr thett samma aff Twå bönder i Långeedh brukat till Hööslagh under theras gårdar.

Nr 2. Thet samma bleff ödesskriffwit A:no 1640 och sedan til bruk uptagit A:no 1646 af Daniel Oluffsson.

Till dessa gårdar ähr ett gammalt ödes Hemman be:te Nåsåkeren, thet samma ähr inräcknat uthi denna bysaktten, hwarigenom denna by ähr aff sigh kommen, aldenstundh thet aldrigh mera kan komma till nytta. Kan aldrig häller komma till något bruk igen.

Till denna by ähr godh uthmark och mulbeet, lijtet fiskewatn och swedieskogh, ingen näffwerskogh eller tiäru torwedh, quarnställe finnes medelmåtligt godt. Uthi denna by skadar aldrigh någo kiöldh eller frost.

År 1654 sägs Oluf Mattson utan lov och minne ha börjat bygga ett torp på kronoallmänningen. För detta fick han böta 40 mark. Inget sades i protokollet om var nybygget låg.

År 1672 står sonen Måns, som övertagit Hoting i Fjällsjö socken, anklagad på tinget för att i skogen ha dyrkat trenne gudar utskur-na i aspträ. Ute i skogen, i det fördolda skulle han ha utövat förgörande riter. Det heter "När Måns Olufson har någon wrede till någon sin nästa och sätter en spik i bröstet på träguden, så blir hans trätobroder sjuk, om Måns slår in spiken till häften. Slå han däremot in spiken till spikhuvudet dö hans trätobroder." Då länsman vid rätten visade upp ett träbeläte, som de funnit i skogen bedyrade Måns att han aldrig vare sig dyrkat eller brukat träbelätet ifråga. Då det var knalt med annan bevisning fick angivaren, en 90-årig finngubbe, i stället böta tre mark i läppegäld.

År 1659 anklagades finnflickan Annika Olufsdotter på tinget i Nordmaling. (Troligen dotter till mullsjöfinnen Oluf Mattsson som brukade Mullsjö 1646 - 1658, med okänt ursprung.) Efter tidens sed hade hon redan som elvaåring fått ge sig ut för att tjäna. Hon kom till bygrannen David Olufsson och dennes hustru Malin i Mullsjö som även de var finnfolk.

Vid tinget berättade Annika att hon av hustru Malin och andra hört berättas om "Trullkåhnor och deras konst och läsningar så ock huru the af hin onde i tienst tagas och af honom till Blåkulla föhras medh annat mehra."

Vad var det då hustru Malin hade att berätta för flickan, medan husbonden var borta? Jo, Annika blev bl.a. invigd i hur man skall stjäla bonyttan från sina grannar genom ett baranystan. Så här berättade mor Malin, skall en bara förfärdigas. Kvastris, tvaguris, skakelvidjor och skakelträn skulle man samla så ock var det bra med olika slags hår. Så tillredes nystanet över elden i den öppna spisen, och där blev barakatten levande och kunde suga ut mjölk och smör från grannkräkens lagårdar och draga hem produkt-ionen till barakärringen.

Att bestryka boskapen med en bordsduk och en garnhärva alla helgaftnar tjänade även den snöda vinningens sak. Om hustru Malin fick alltid mera smör, ost och vassle än andra kvinnor i byn. Man kunde även röra ihop till ett baranystan på själva fähusgolvet, om man hade en särskilt lämpad rönnkäpp. Man kunde även trolla fram två marker smör var sjunde dag ur badstuguväggen, om man stack in kniven i ett sät mellan stockarna en torsdagskväll, hade Malin berättat. Hustru Malin i Mullsjö hade varit i Blåkulla hade hon berättat för Annika. I Blåkulla satt man som gäster vid djävulens bord, som var tolv mil långt och var dukat för dubbelt så många kvinnor som män. Ville man taga sin tjänst hos fanen, skulle man uppsöka vapenhuset i kyrkan en mörk kväll. Dit kom han då och gjorde kärringen till sin genom att bita ett stycke ur hennes axel så att blodet började rinna. Sedan tog han kärringen och for med henne rakt upp i vädret och lämnade henne slutligen i Blåkulla.

Annika begynte ganska snart att praktisera sin matmoders lärdomar eftersom hon var "ett illfundigt och ganska vahnartigt barn." Bakom bastudörren fann hon de erforderliga hårtottarna och skakelträna samt Malins rönnkäpp. Annika passade på medan mat-modern låg och sov och bakade en kaka av rågmjöl, hästhår, skrappedamm och vatten som hon rörde ihop motsols med rönnkäpp-en. Medan flickan rörde läste hon en ramsa.

Efter en stunds omröring tyckte hon att trolldomen började verka, ty det skildes från vartannat, det ena hit och det andra dit, lika som om det blivit levandes. Då svek modet för flickan, så att hon sprang sin väg.

Sedan Annika fått ett kok stryk av Malin rymde hon, bytte husbönder och kom till finnbonden Johan Persson i Sunnansjö. Här av-slöjade flickan vad hon lärt sig hemma i Mullsjö och det ledde till denna rättegång.

Annika dömdes av häradsrätten att "widg tingzstugudörren hudstrijkas. Malin och de andra kvinnfolken som i Annikas närvara om sådant talat hava, dömdes att sitta i stocken i kyrkan sig själva till straff och församlingen till varnagel. (Nordmalings DB 1659 7/3 och 29/8).

När saken kom till svea Hovrätt, fastsälldes domen över flickan. Khd Trast fick en allvarsam tillhållan att lära flickan kristendoms-styckena, så att hon därigenom skulle avstå från sin påbegynta vanart. Men den höga rättvisan ansåg, att Malin m. fl. visserligen talat oförståndigt i barnets närvaro "men dock dermedh intet ondt meent" varför kärringarna slapp sitta i stocken. En anteckning i kanten av dombokens blad visar att den 4 mars 1661 "hafwer Annika slitit Rijs uthanför Tingzstugudörren."

Hur och var Hotingfinnen slutade sina dagar är ej känt. Sonen Matts som följt med sin fader på hans vandring till Nordmaling över-tog Mullsjö redan år 1655. 20 år senare ligger Mullsjö enligt domboken öde. Året dessförinan d.v.s 1674 tog en Matts upp ett torp vid en av Lögdeälvens tillflöden. Torpet kallas Mjösjö och brukaren Mjösjömannen. Troligen är det sonen Matts som lämnat Mullsjö och satt sig ner i Mjösjö. (Se ana 6872).

Barn: Matts född ~ 1630, Måns född 1620/1630, Elisabeth född ~1625 (vår ana), Bengt född ~1630, Anders född ~1630, Annika född ~1640.

Källa: Västerbotten 1948. Richard Gothe, finnkolonisationen. Tyko Lundqvists av ris och rot. Nordmalings hembygdsbok samt Västerbotten 1948. Richard Gothe, finnkolonisationen.

Bonde i Myckelgensjö 1600-1624. Åren 1626-1640 noteras änkan Giertrud för Myckelgensjö. Några bevis för släktskap utöver att patronymikonet stämmer med (sonen) Pärs namn finns ej.

Nils Olsson var troligen son till Oluff Pedersson på Myckelgensjö 5:1. Nils nämns på det hemmanet åren 1600-1624. Nils hade 1601 sålt tre tunnor korn och hade 7 kiör. I tiondelängden 1613 står Nils som utfattig. Det året betalade han ½ spann korn och ett fat ärter. Här uppe var det ovanligt att lämna ärter, vilket bönderna längre ned i socknen gjorde. Enligt längden för Älvsborgs lösen 1613 var Myckelgensjö Nils Olsson ett hi befriad från skatt. I restuppbörden efter de sex terminerna står; "Seden alt bort frusen alla åhren hos hela byen Niels Olsson Hussarm och Uthfattigh, går och tigger". Skördeutfallet blev bättre i västra byn. Nils lämnade 1 ½ spann och hans granne ½ spann i tionde, medan de tre bönderna på andra sidan sjön lämnade mellan 1 ½ och 3 fjärdingar, dvs nästan hälften så mycket per hemman. Sonen Pär tog över hemmanet 5:1 år 1640.

Nils var sannolikt gift med hustrun Giertrud som troligen som änka brukade hemmanet efter honom åren 1626 - 1640. Hustru Giertrud betalde 1629 en spann korn och ett fat råg i tionde . I januari 1630 hade hustru Giertru tre vuxna personer i hushållet, troligen styvsonen Pär med hustru. Hon hade ett stod, sex Kiör, en qwiga, femton får, fyra bockar, sex getter - en förhållandevis stor djurbesättning. Inget av Pärs barn eller barnbarn döptes emellertid till Giertrud. Det är troligt att Giertrud var Nils andra hustru och att han tidigare varit gift med någon som kanske hette Karin. Gertrud avled den 30 april 1670 i Sörfläcke.

Giertrud kunde i så fall vara mor till Beatha Nilsdotter. Vid tinget 1632 dömdes Swen Oluffsson i Önskan till döden för lägersmål med sin kusin Beatha. Eftersom Swens syster Britha sedan omkring 1640 utan äktenskapshinder var gift med Nils son Pär, var Giertrud möjligen syster till Oluff Olufssons andra hustru. Namnet Gertrud och Beata är ovanliga i Anundsjö. De förekommer emel-lertid i Grelssläkten, där Grels Clementsson hade döttrar med dessa namn. Giertruds broder Joen Grelsson var åren 1610-1629 bonde på grannhemmanet 4:1 i västra Myckelgensjö. Giärtrud Grelsdotter, som dog som trollpacka hade en syster Beata. Förmod-ligen var det Giärtrud Grelsdotter som var Nils Olssons andra hustru.

Okänt när och var Nils Olsson avled. Möjlig son Pär Nilsson född ~1610.

Bonde i Önskan 2, Anundsjö 1609-1644. Var nämndeman 1628. Gården brukades 1541-1576 av Mårten Andersson. 1576-1577 av Sigrid, Änka samt 1577-1620 av Oluff Mårtensson. Vår ana Oluff Oluffson är noterad för åren 1609- 1644. Namnkedjan tyder på att brukarna är far - son, far - son, men kan ej med säkerhet fastställas. Gift omkring 1620 med N N född omkring 1600. I detta gifte föddes sonen Sven Olufsson 1621 Soldat och avliden 1659 i Ås, Jämtland.

Ett tingsprotokoll i Anundsjö 1616 berättar: Samma tidh wittnade tolf män i nempden om et skiälige jordebijte som lagligie stådt ähre emellan Oluf Olufsson i Önskan och Swen Åswedsson i Rijsbäck sålunda at för Oluf Olufsson utgaf tre och et halfpt säland jordh liggiendes i Rijsbäck och Swen Åswedsson gaf honom igien trij och ett halfpt sädeslandh jordh liggiendes i Önskan.

År 1618 betalde Oluf Olufsson 1 spann korn, 1 fat råg men inga ärtor i kyrkotionde. Oluff Ollsson hion betalde 15 marker 1619 för 6 terminer i Älvsborgs lösen, troligen också för en syster. De tidigare terminerna hade fadern betalt. På Önskan fanns namnen Oll Ollsson, en finne, som betalde för de två första terminerna sedan föll "Rian på hånom och slåg ihiäll hånaz".

Oluff var nämndemann 1628. I hans hushåll fanns 1630 fyra personer över tolv år och han hade 1 stod, 7 kiör, 4 qwiger, 16 får, 6 risbitare, 6 getter, 3 swin och 4½ tunnor i utsäde. Det var den största gården i byn och en av de största i hela Anundsjö socken.

Möjligen var Oluff i ett andra gifte gift med en Grelsdotter, syster till Gertrud på Myckelgensjö 5:1 och Beata på Önskan 1:1.

Oluff dog troligen 1651 då styvbarn och barn började dela upp hans jord.

Oluff hade en styvdotter, Karin Pärsdotter, f omkr 1610 g 1633 m Nils Biörsson f 1607 på Norrmesunda 1:1. Förmodligen hade Oluffs hu Kerstin tidigare varit gift med en Peder.

Kerstin Swensdotter var möjligen Oluffs första hustru och född omkring 1590 i Risbäck som dotter till Swen Åswedsson där och dennes hustru Karin Andersdotter från Norrböle. Hennes dotter på Myckelgensjö 5:1, hennes dotterdotter där och hennes dotterson Nils Pärsson Orre uppkallade döttrar till Kersin möjligen efter henne. Hon själv och hennes dotter Kerstin uppkallades troligen efter Kerstins farmor Kerstin änka på Risbäck.

Flera barnbarn döptes till Swen och makens jordabyte 1616 med Swen Åswedsson liksom det följande protokollet från 1649 talar för att hon var dotter till Swän Åswedsson som troligen föddes på 1560-talet i Bredbyn.

I hemmet fanns även makens styvdotter Karin Pedersdotter. Förmodligen hade Kerstin tidigare varit gift med en Peder, efter vilken hennes förste son i andra giftet uppkallades. Denne Peder hade i sin tur varit gift förut och hade dottern Sahra Pedersdotter, vilket framgår av tingsprotkollet 1649.

Anbelangandes Niels Biörsson i Midzunda klander om Ett Sädland och säx pl. jord i Millansel som hans hustrus stiuffader Oloff Olufsson utgifwit och igen bekommit Jord i Rissbäck af Oluff Miichilsson i Östergiänsiöö och Swän Åswedsson i Riisbäck som woror Målsmän för Sahra Pedersdotter i Millansel be:te Nils Biörssons hustrus halfsyster. Sedan hafwer Olouff Oloufsson bort bydd jorden från Riisbäck och fått Jordh igen uthi Önskan af Swen Åswedsson uthi wilken By Nils Biörsson synes wara Swagh Jord...Wid pass 16 åhr sedan Nils Biör war kommen uthi ächtenskap med sin hustru Karin Pärsdotter.

Barn: Brita född ~ 1615, Pedeer född ~ 1614, Kerstin född ~ 1617 samt Swen född ~1621.

Föddes på Norrmesunda 1:6 som son till Peder Andersson där. Anders efterträdde fadern på hemmanet och var skriven där åren 1609-1611. Det senare året var Anders knekt för Westerfannbyn och fjärdeman (troligen fjärdingsman). Han tog sedan över sonen Peders hemman Wästerfannbyn 2:1 som han hade åren 1612-1614. Kanske var sonen knekt då. Anders efterträdes där 1614 av Kerstin änka. Kanske dog Anders 1614.

Två söner är kända; Peder, bonde, född ~1580 (vår ana) samt Nils, Korporal och Fältväbel

Troligen son till Per Salmonsson på Kubbe 3:1. Olof var bonde på Kubbe 3:1 1586 - 1599. Knekt för Kubbe 1595. Han efterträddes på hemmanet 1599 av Ingeborg änka som troligen var hans hustru. I så fall dog han 1599. Kända barn: Oluff född ~1595 bonde (vår ana) samt Segrid.

Troligen son till Mårten Biörsson på Kubbe 5. Östen brukade Kubbe 5 åren 1562-1607. Östen var nämndeman åren 1583-1587. Han var även sexman. År 1599 betalade han tillsammans med sin granne Joen Biörsson på Kubbe 2:1 14 mark för fiske av geddor med Nätt på Galasjön, Ångstisiöhn och Store Tiern. Möjligen hette hans hustru Karin. Östen hade sonen Mårten Östensson 1579- ~1648 (vår ana)

Brukade Hädanberg 3:1 1620-1644. Änkan Karin är noterad som brukare därefter och förmodas vara Lars Olufssons hustru. Tre söner är kända: Siul född 161(5) (vår ana), Joen soldat samt Salomon.

Brukare till Hädanberg 5:1 1594-1602 från 1602 till och med 1624 noteras Sigridt änka som brukare. Far till Swen Jönsson, soldat och bonde död 1637 (vår ana).

Troligen son till Swen Östensson i Ödsbyn 1. Kanske hette modern Sara. Vid tinget i Anundsjö 1620 avhandlades ett mål som ger en antydan om Christophers ursprung. "Christopher i Kubbe med sine syskonn kraffde effter salig Jonn Engelbrechtsson ½ säd-landh jordh som them felthes i bythe medh salig Joen, som nu hans hustru bör betalla, och affradt ther effter utgifer för 20 åhr, hvart åhr 4 öre, om det icke skier innan näste ting skallhon böthe för dombrott".

Jonn Engelbrechtsson på Ödsbyn 1 var kusin till Christopher och son till Engelbrecht Östensson där, vilken var bror till Christophers mor "Sara Östensdotter". Antagligen gällde målet ett oreglerat jordabyte när Jonn tillträdde efter sin fader och då skulle lösa ut sin faster "Sara".

Christopher var möjligen gift tre gånger. Vilka hustruarna var är osäkert. Namnen nedan bygger enbart på förmodanden att barn-barn och barbarnsbarn uppkallades efter dessa hustrur. Namnen är således mycket osäkra. Christopher var skriven för Sörflärke 5:1 åren 1592-1599. Hemmanet gick upp i farshemmanet Sörflärke 1:1 som Christophers äldre broder Jacob tagit över. Kanske var Christopher först gift i Sörflärke med "Kerstin" Olofsdotter med vilken han hade sönerna Swen och Olof.

Christopher flyttade sedan vid drygt 40 års ålder och efter första hustruns död, till Kubbe där han gifte sig med dottern på Kubbe 7 /Kerstin Nilsdotter/. Hennes bror Peder hade först hemmanet och sedan tog Christopher över från 1608 och hade det till sin död. (Noterad åren 1608-1637 samt 1647-1650). I Kubbe redovisas 1609 Christopher Swensson med två hionelag bland svågerns. Med den andra hustrun hade han förmodligen sonen Nils och döttrarna Catharina och Sara. Efter den andra /Kerstins/ död gifter han sig på nytt med den förmodligen ganska unga /Brita Persdotter/. Med henne fick han troligen sonen Pedher.

Restlängden 1619 för Älvsborgs lösen visar att Christopher betalat alla sex terminerna för ett Hion och för en piga och dessutom för en dräng de första två och den sista terminen. Sista terminen resterade han 6 marker, förmodligen för sonen. Christopher var en av de största bönderna i Anundsjö med 2 hästar, 12 kor, 2 kvigor samt kalvar, får och getter.

År 1612 stod khd Nikolaus Olai åtalad för att ha fällt kränkande ord om sin socknebo Kristofer i Kubbe. "Ord thet han inte kunde stå för". Herr Nikolaus fick böta duktigt.

Christopher var nämndeman från 1610 till åtminnstone 1630. Anno 1630 then 20 september satt "Christopher Svenss i Kubbe" i landstinget. Han var också sexman.

Christopher dog troligen 1637 vid 73 års ålder. Äldste sonen Swen övertog hemmanet.

Kända barn till Christopher: dotter gift med Anders Olufsson (vår ana), Nils, bonde och kyrkväktare, Sara född ~1620 samt äldsta sonen Swen. Troligen är Niels Perssons dotter i Kubbe 7, mamma till dessa barn.

Känd genom sonens patronymikon och bör vara född omkring 1545 troligen bonde i Jorois Socken och Järvikansa tiend vid sjön Saimaa i Savolax, Finland. De finska släktnamen från Savolax känns igen på slutändelsen -nen. Savolax var ett rent finsktalande område. På 1560-talet var Sverige och Finland samma rike när flyttningsvågen från Savolax till Österbotten fortsatte med kraft över Bottenviken till Viksjö och Granninge i södra Ångermanland. Enstaka savolaxare sökte sig till tog sig över till den Norrländska kusten och följde älvarna uppströms tills de stötte på granskogar med möjlighet till svedjor. Där sökte de sig till socknarnas utkanter där skogen fanns kvar och där det blev mindre konflikter med de redan bosatta bönderna.

På 1620- och 1630- talen tillkom många finska nybyggen i Ångermanland. Det var sönerna till de ursprungliga inflyttarna som i sin tur bröt upp och anlade nya bosättningar, och nyinflyttade från Savolax. Grundtjärnfinnarna och deras ättlingar var driftiga. De fort-satte vidare från Grundtjärn och koloniserade norra Ångermanland och södra Lappland. Några fortsatte vidare till USA och Kanada.

Namnet finnar avsåg ursprungligen samer. Än i dag kallar Norrmän samer för finner och den norska lappmarken heter Finnmark. Finland betydde således från början samernas land.

Lapp var den beteckning de egentliga finnarna hade på samer och kommer från ett urfinskt ord med betydelsen de avsides boende. Lappea eller Lappland betyder egentligen ödebygd.

Svear flyttade senast på 500- talet e Kr in till Åland och på 1100- 1200-talen till kustområdena på norra sidan av Finska viken och upp till Österbotten. Finnarna kallar än i dag det land svearna kom ifrån Ruotsi, ett namn som kan ha med "rodd" att göra och som "rus" gett namn åt hela Ryssland.

Vid början av 1100-talet e Kr fanns förutom samerna och svearna tre skilda folkgrupper på det finska fastlandet: Finnar eller suomalaiset, de "egentliga" finnarna, i sydväst. Tavasterna eller hämäläiset i det västliga sjödistriktet i landers inre och Karelerna i öster främst vid Ladogas västra strand.

På Hindersson antas vara son till Heikki Tenhuen

Är endast känd genom sonens patronymikon och bodde förmodligen i Kuopio i Savolax, Finland.

Brukade Myckelgensjö 5:1 1571-1572 samt Skalmsjöjord 1569-1581 som uppgått i Myckelgensjö. Står åter för Myckelgensjö 5:1 1581-1600.

Oluff Pedersson var möjligen son till Per Mårtensson på Myckelgensjö 5:1. Kanske var han gift med en dotter till Biör Olsson i Skalmsjö? Oluff hade jord i Skalmsjö åren 1569 - 1581. Han nämns 1569 som pärlfiskare. Fogden Hans Andersson köpte då pärlor av Oluff Andersson i Långsill och Oluf Persson i Skalmsjö 12 öre för them alla pärlor 6 st. De fiskade i Södra Anundsjöån som rann förbi byn och som då bör ha varit mycket givande.

Åren 1571-1572 nämns Oluff på Myckelgensjö 5:1 och åter, sedan han lämnat Skalmsjö, åren 1581-1600. Han efterträddes av sonen Nils därefter.

Med sin hustru som är okänd till namnet hade han möligen sönerna Nils Olsson (vår ana) och Per, soldat, född ~ 1575.

Brukade Önskan 2 1577-1620. Oluff Mårtensson var troligen son till Mårten Andersson på Önskan 2 och dennes hustru Sigrid. Oluff hade hemmanet åren 1577-1620. I Älvsborgs lösen betalde Oluf Mårtensson i Önskenn de två första terminerna för ett hion, det vill säga gift par, och en dräng, troligen sonen, och de följande terminerna för ett hion och en piga, kanske en dotter. sonen Oluff Ollsson betalde själv sjätte terminen.

Två söner är kända: Oluff (vår ana) och Mårten.

Swän Åswedsson föddes troligen på 1570-talet i Bredbyn som son till Åswed Olufsson. Han flyttade sedan med fadern till Risbäck 2:1. Åren 1609-1610 efterträdde han brodern Joen som bonde på Risbäck 1:1, de båda hemmanen hängde tidvis ihop. Det senare hemmanet var sedan öde några år till 1634, då änkan Elisabet från hemmanet 3:1 kom dit.

Swän mönstrade den 3 december 1610 i "Sinsjö" socken som knekt för Risbäck bland de som tågade till Viborg. Han var med i den glänsande vapenbragden, stormningen av Novogorod den 16 juli 1611, berättar Erik Jonsson. Swän var 1613 under Jacob Well-amssons fana. Fana var motsvarighet till kompani vid ryttarförband.

Sammandraget av Älsvborgs lösen berättar: andra hemmanet warit öde och optaget af en knekt Swän Åsswesson som hafwer warit i Ryssland 3 terminer. Sedan redovisas han för de 3 - 6 terminerna, dock utan att betala eller restera i skatt. Förklaringen står till sist; Denne ståhr i förseglade lengden ähr och rett Hussarm och Utfategh. Han var således befriad från skatt. Det gällde fädernehemmanet Risbäck 2:1, som efter bröderna Joen och Pedher legat öde ett par år.

Swän var sedan bonde på Risbäck 2:1 åren 1614-1647. Swenn Åswedsson betalade 1623 liksom de övriga bönderna i byn en spann rogh i tionde, fast det står i längden att Rijsbech, frusijtt af Kiöld. Man riktigt känner hur kallt det var. Enligt mantalslängden till kvarntullen 1631 var det tre bönder i byn, Swän, Mårten Siulsson och Israel Gulesson. På 1640-talet var hustrun och sonen Oluff skrivna för hemmanet. Swän gav troligen namn åt Swäns hage i sydvästra delen av den dåvarande byn.

Troligen dog Swän 1647. Vid augustitinget året därpå var en skuld uppe. Änkans broder Peder Andersson i Norrböle har utgivit 11 dlr 8 öre Silfmt till Joen Nilsson i Giensiöö, efter Swän Åssweds Befalningh i Rissbäck för hans hustrus, Carina Andersdotters 9 Sel Jord i Norrböle. uti Swähns gambla giäld förr än han fick Karin till hustru. R: Alltså dömde nämbden, at Swäns dotters man Oluff Larsson i Rissbäck skall förnämnda Hustru Karin betala 11 dlr 8 öre Smt för hennes jord igen.

Carina Andersdotter föddes troligen på 1570-talet i Norrböle 2:1 som dotter till Anders Olufsson där. Hon efterträdde maken Swän Åswedsson på Risbäck 2:1 åren 1611-1646. Swän var kanske sjuk på äldre dagar?

Barn: Kerstin (vår ana), Åswed, Oluff och Anna.

Föddes troligen omkring 1540. Han var skriven för hemmanet Norrmesunda 1:6 åren 1565-1609. År 1587 betalade Pär Andersson i Norrmesunda ½ span korn och 1 fat ärth i tionde. Peder var 1601 nämndeman. År 1609 efterträdes han av sin son Anders.

Norrmesunda och Sörmesunda ligger på varsin sida om Anundsjöns mittparti som är förträngt till ett smalt sund. Stavelsen "mjö" är liktydigt med det försvenskade adjektivet "mior" = smal. Byn är omnämnd 1519 med namnformen Mos-sundum och 1569 Miösunda. Traditionen gör gällande att det är socknens äldsta by.

Brukade Kubbe 3:1 1562-1582. Kanske var han son till Salwid Olufsson som ägde jord i Kubbe 1551-1554?. Per var förmodligen far till Oluff Persson som hade hemmanet fyra år efter honom. Far till Olof Persson (vår ana)

Tolkningen av namnformen, som år 1443 var Gubbo - senare alltid stavad med Kubbo - är oviss. Om det är frågan om ett ord med betydelsen "kulle", "upphöjning" kan man tänka sig syftning på bergshöjden norr om byn med brant sydsluttning. Fram till slutet av 1800-talet var Kubbe socknens största by och skattades för 115 seland.

Troligen son till Biör Östensson på Kubbe 5. Mårten hade hemmanet 1548-1562. Enligt fogderäkenskaperna 1560 hade Mårten 15 ½ sädl och 8 Kiör. Troligen far till Östen Mårtensson (vår ana).

Brukade Hädanberg 3:1 åren 1581-1620. 1595 fick han böta 6 mark för ett knivslag. I Älvsborgs lösen 1613-1618 bet-alde han för ett hjonelag och de 2. - 4. terminerna även för en dotter. Och 1622 eller 1623 fick han böta igen för det han kallat Hans Biörs i Skalmsiöö slemma och Oqwämlige ordh och them icke bewissa kunde, saak 6 mark, utgaf penninger 6 mark. Senare på samma ting fick Oluff Larsson i Hedhanberg för oliudh å tinge, saak 3 mark, utgaf penninger 3 mark. Oluff efterträddes på Hädanberg 3:1 av sin son Lars Oluffsson. Även en dotter Olofsdotter född ~1590/1600 är känd.

Bonde i Sörflärke 1:1, Anundsjö Socken. Nämndeman 1561-1589. Gården brukades 1554-1566 av Östen Jonsson samt 1567-1588 av Swen Östensson. Namnkedjan tyder på släktskap som dock ej kunnat fastställas.

Swen är gift med Sara Östensdotter. Troligen dotter till Östen Jacobsson som var på Ödsbyn 1 åren 1545-1564. Förmodligen hette hon Sara enligt namnuppkallningstraditionen då barnbarn och barnbarnsbarn sägs vara uppkallade efter henne.

Parets kända barn: Christopher född ~1564 (vår ana) och Jacob.

Förmodligen pappa till Christopher Swenssons andra hustru. Nils är den förste kände innehavaren av hemmanet Kubbe 7 som han hade åren 1554-1597. Han efterträddes 1597 av sin son Peder Nilsson och 1608 av svärsonen Christopher Swensson.

Brukade Myckelgensjö 5:1 1557-1598. Peder Mårtensson är troligen son till Mårten Swensson på Myckelgensjö 5:1 och dennes hustru Kerstin. Peder nämns på det hemmanet 1557-1598 delvis samtidigt som sonen Oluff. I årliga räntan för 1560 nämns han ensam för Myckelgensjö för 7 sädland, 3 kiör. Hela Myckelgensjö skattade år 1589 för 46 skattesäland och betalde i skatt ½ lispund gieddor. Det är ej känt vem Peder var gift med. Olof Pedersson förmodas vara hans son vår ana),

Brukade Önskan 2 1541-1576 samt därefter av hans änka Sigrid 1576-1577. Mårten Andersson är den äldste kände innehavaren till hemmanet Önskan 2. Möjligen är han son till Anders Jonsson i Önskan. År 1560 hade han 8½ sädland och 4 kiör. År 1569 fick Morthen Anderss i Önskan tillsammans med Per Giordss i samma by betala Geddor 12 mark dvs ungefär att halvt lispund eller c:a 4 kg för fiske med 4 nätt i Toffwesiötresk, Hellesiötresk, Skalmsjö tresk och Degersil tresk.

Mårten var knekt 1566. Sannolikt gift med Sigrid. som efterträdde honom som änka på hemmanet 1576. Mårten dog troligen 1576.

Sigrid skattade som änka för Önskan 2 åren 1576 - 1577. Troligen avled Mårten 1576. Året därpå tog sonen Oluff över. Hon antas vara änka efter Mårten Andersson.

Åswed Olsson föddes troligen i Bredbyn på 1530-talet som son till Oluff Åswedsson där. Åren 1558 - 1565 var Åswed bonde på ett hemman i Hädanberg. Där hade han enligt årliga räntan 1560 5 Sädland och 3 Kiör. Enligt saköreslängden 1561 fick Åswed Olsson i Hädanberg böta 6 mark för ett köttsår. Åren 1565 - 1589 var han bonde på troligen en del av faderns hemman, det största i Bred-byn, på jord som senare uppgått i andra hemman. Han var knekt för Bredbyn 1566 - 1569. Sedan bonde på Risbäck 2:1 åren 1589-1594. Dog troligen 1594. Han hade en något äldre namne som var bonde 1543 - 1574 på Näs 3, Österfannbyn 2:1 och Sörflärke 2.

Risbäck ligger vid Risbäcksån eller övre loppet av Hädanbergsån. Förleden i bynamnet har närmast betydelsen av "snårskog".

Kerstin NN var troligen Åsweds hustru. Hon står som änka för Risbäck 2:1 åren 1597-1608.

Barn: Joen, Pedher och Swän (vår ana).

Var bonde på Norrböle 2:1 åren 1577-1620. Förmodligen son till någon av företrädarna på hemmanet Oluff Michkelsson (1549-1551) eller Oluff Mårtenson (1545-1577) - ovisst vem. Anders var knekt 1607 och nämndeman åren 1609-1621.

Är den till namnet äldste kände brukaren av Kubbe 5 som han antecknas för åren 1535-1548. Fram till slutet av 1800-talet var Kubbe socknens största by och skattade 1543 för 115 seland. Är troligen far till Mårten Björnsson (vår ana).

Brukade Hädanberg 4:1 1561-1567. Förmodligen son till Jon Olofsson på Hädanberg 4:1. Lasse hade sonen Oluff, bonde född ~1550 (vår ana).

Är den äldste till namnet kände innehavaren av Bredbyn 2:1 som han skattade för åren 1535-1550. Möjligen är han far till Eriksön-erna (Nils Ersson) i Österfannbyn?

År 1535 användes namnformen Breby och från 1542 - med växlande stavning - Bredbyn. Förleden Bred uppfattas av Bucht som vidsträckt och byn som en samling gårdar. År 1542 beskattas byn för 50 seland. 6 åbor fanns enligt Älvsborgs lösen 1571.

Bonde i Sörflärke 1:1, Anundsjö Socken 1554-1564 och dessförrinan i Galasjö 1541-1557 på jord som senare uppgått i andra hem-man.

Släktskapet kan ej fastställas utan bygger på namnkedja av gårdens brukare. Det är ovisst varfirån Östen har sitt ursrpung.

Byn Sörflärke ligger vid den lilla sjön Flärken. Östen flyttar från Sörflärke 1:3 till Lännäs i Sidensjö (nu Skorped socken). Där är han noterad som ägare av hemmanet Lännäs 3:1 åren 1567-1575.

Var enligt skatteboken 1550 en av de två bönderna i Östby och son till Jacob Swensson på Ödsbyn. Är noterad som ägare till Ödsbyn 1 åren 1545-1564. Enligt årliga räntan 1560 hade han 12 sädesland och 7 kor. Östen efterträddes troligen av sin svärson Swen Östensson. Möjligen kan Swen i stället vara hans son och gift med en dotter till Östen Jonsson på Sörflärke 1:1. De nära förbindelserna med Sörflärke stödjer teorin om att Ödsbyn var en utflyttning från Sörflärke.

Kända barn: Sara gift med Christopher Svensson (vår ana), Engelbreckt och Sjul.

Brukade Myckelgensjö 5:1 1541–1554. Mårten Swensson är den äldsta kända innehavaren till hemmanet Myckelgensjö 5:1 på vilket han nämns åren 1541-1554. Han kan vara född på 1510 talet och troligen gift med Kerstin som hade gården efter honom åren 1554-1556.

Förleden i bynamnet har i fornsvenskan betydelsen av "stor", vilket i första hand är knytet till Myckelgensjö och innebär att denna sjö är större än den längre ned i vattensystemet liggande Gensjösjön. Under förra hälften av 1600-talet kallades den östra delen Östansjö. 1609 var Myckelgensjö namnet för den västra delen.

Trolig son Per Mårtensson (vår ana).

Möjligen far till Mårten Andersson. Anders nämns i Wästergensjö 1535-1551 på jord som senare uppgått i andra hemman och i Önskan 1545-1548 och 1551-1570. I Wästergensjö efterträddes han av troligen sonen Östen Andersson.

Enligt 1555 års saköreslängd blev Anders Iönsson i Önskan sach til 40 Mark för hoor och Joen Andersson Sach til 3 Mark för lönsk-aläge medh sinn egen lägekohna. Kanske var den senare sonen. Det anges ej från vilken by han kom.

Västergensjö ligger vid Gensjösjön strax väster om Östergensjö. De båda byarna synes från början ha varit en enda by, Gensjö, 1535 och 1543-45.

Önskan ligger vid Önskasjön, inte långt från Önskaåns utflöde. Mamnet på ån, Önskan, i dativform, Önsken, ligger till grund för bynamnet. Namnet kan tänkas härlett ur "Arna" och "Arin" med betydelsen "samling av grus, sand eller småsten". På grund av vissa ljudlagar har a-vokalen i Anskan övergått till ö-vokalen eller Önskan. 1535 räknades byn till Sidensjö, men från 1542 till Anundsjö.

Östensdotter möjligen gift med Anders Jonsson och dotter till Östen i Önskan. Barn: Östen, Mårten (vår ana), Jon och Erik.

Föddes troligen i slutet av 1400-talet, kanske i Bredbyn. Han nämns på ett hemman i Bredbyn årem 1535-1575. Enligt taxerings-längden för Älvsborgs lösen 1571 hade han då den största djurbesättningen i Bredbyn, dock ingen häst eller sto.

Son: Åswed Olsson född ~1530 (vår ana)

Bör vara född i slutet av 1400-talet och troligen fader till Biör.

Är den till namnet förste kände brukaren av Hädanberg 4:1 1535-1561. Hade troligen sonen Lasse Jonsson (vår ana).