Le Roy´s DNA - Våra rötter

Till innehåll

Huvudmeny:

DNA

Man kan spåra sitt DNA bakåt i tiden dels via fäderlinjen (Y-DNA) och dels via moderlinjen (mtDNA). Förfäderna som ligger emellan faders- och moders- linjerna benämns autosomalt DNA eller vem som helsts DNA. Man ärver hälften av sitt DNA från pappa och hälften från mamma. Föräldrarna i sin tur ärver även dem 50/50 från sina föräldrar, vilket innebär att barnet får 25% av sitt DNA från farfar, 25% från farmor, 25% från morfar och 25% från mormor. Från deras föräldrar ärver barnet 12,5% från varje far- och mor- förälder. Går man ytterliggare 1 generation bakåt i tiden ärver barnet 6,25% DNA från varje förälder i den generationen. 

Det verkar vara slumpmässigt vilka DNA strängar barnet ärver från sina föräldrar. 50% kapas bort från varje förälders DNA då barnet "bara" kan ta emot totalt 100% DNA.

Mannen ärver dessutom en Y-gen från sin pappa och en X-kromosom från sin mamma.

Kvinnan ärver en X-kromosom från vardera föräldern.

Mitrokondrie-DNA (mtDNA) ärver både män och kvinnor från sin mamma.

Mannen bär på två haplogrupper. Dels den via sin moder (mtDNA) och dels den från sin fader (Y-kromosomen). Kvinnan tillhör endast en haplogrupp och behöver därför bara testa sitt mtDNA då hon ej ärver en Y-gen.

En Haplogrupp är en beteckning på en gren i det stora DNA-trädet för hela mänskligheten. Det finns två olika DNA-träd, ett för Y-DNA (alla världens män) och ett för mtDNA (alla världens kvinnor och deras söner. Männen tillhör således bägge haplogrupperna (träden) och kvinnor haplogruppen för mtDNA.

Le Roy Billbergs fädernelinjen ingår i den manliga haplogruppen l-M253 och moderslinjen ingår i den kvinnliga haplogruppen H 74.
Karta över världsarvsområdet

Inlandsisen

För 20 000 år sedan var landisen som störst och täckte norra Europa, Grönland och Kanada. Nederbörden var störst på kontinenternas västsidor och där byggdes den mäktiga landisen upp till en tjocklek på flera kilometer medan området öster om isen hamnade i nederbördsskugga och blev en torr polaröken. Därför blev landisen över Skandinavien så kraftig, medan den Sibiriska tundran blev kall, torr och nästan isfri. Man beräknar att när den senaste landisen var som störst var så stora mängder vatten bundna av isen att havsytan låg mellan 40 och 200 meter under dagens nivå, beroende på var på jorden man befann sig.

Inlandsisens centrum låg i området Höga Kustenområdet i Sverige med en tjocklek på 3 km. Tyngden från denna tjocka ismassa tryckte ner jordskorpan på ungefär samma sätt som man med fingret kan trycka en grop i en gummiboll. Totalt pressades landet ner mer än 800 meter. Det är den största nedtryckning som noterats i hela världen. Sedan isen för 13 000 år sedan började smälta bort har landmassan, likt gummibollen, strävat efter att återta sin ursprungliga form och markytan började höjas igen. Ismassorna drog sig tillbaka mot fjällkedjan och 10 200 f Kr var Skåne, Danmark, SV Norge och en strandremsa längst uppe i NV Norge isfria.

Omkring 9.600 f Kr hade isranden dragit sig tillbaka så att de högsta delarna av området Höga kusten stack upp som öar och skär. Här hade då landet redan höjt sig 500 meter innan isfria landmassor blev synliga över havets yta. Dessa stränder utgör världens högsta kustlinje (HK) efter istiden och finns idag 286 meter över nuvarande havsnivå.

För omkring 15.000 år sedan, när inlandsisen började smälta undan, kunde av ismassorna undanträngda folkskaror börja återkollonisera Västra Europa. När så ytterligare is smälte och landremsor frigjordes i Skandinavien drogs folk som relativt nyligen hade återkolloniserat Eruropa att flytta vidare in till Skandinavien från Europa - Asien och Iberiska halvön (där man överlevt inlandsisen) - via Finland, Tyskland och Danmark.

Genom denna två-stegsflyttning kan Haplogrupper som lever i Östra Europa och i Central och Östra Asien uppskattas vara upp till 30.000 år gamla medan samma Haplogrupper som lever i Väst Europa endast uppskattas ha 10.000 - 15.000 års levnad.

Våra förfäder, med undantag för Samerna, har således invandrat till Sverige någon tid efter inlandsisens avsmältning för kanske ända upp till för 10.000 år sedan. Så långt tillbaks kan rötterna ej spåras via pappersforskning. Det finns helt enkelt inga dokument bevarade att ta del av. Vår forskning går som regel att föra tillbaks till 1600-talet och i några enstaka fall en bit in i 1500-talet.

23 and me redovisar att Le Roy´s gener till 59% ansluter till andra Skandinavier:
National Geographic redovisar i sitt projekt "Genographic"  Le Roy´s tillhörighet till haplogrupperna l-M253 och H74. (Nedan)
23 and me talar om en så hög andel Neadertalare i generna som 2,9 medan national geographic nöjer sig med 2,3%. Bägge ligger något över genomsnittet på 2,1%. Neadertalsläktskap är ej helt tillfredställande bevisat varför många räknar det som en icke vetenskaplig styrkt hypotes.
När våra förfäder vandrade ut från Afrika för omkring 60.000 år sedan var de ej ensamma på jorden. Åtminnstone två andra mänskliga raser levde i Eurasien; Neandertalare och Denisovans. När våra modernare mänskliga förfäder migrera- de till Eurasien träffade man på dessa. Forskarna tror (ej vetenskapligt bevisat) att det skedde en beblanding mellan raserna vars spår man kan se i vårt DNA.

Flertalet icke-afrikaner har omkring 2% av sitt DNA gemensamt med Neandertal- arna och nära 2% med Denisovan. Bägge %-talen beräknas enligt en sofistike- rad analytisk metod baserat på den del av ens DNA som delas med dessa mänskliga grupper. Analystekniken är ny och kan komma att ändras vartefter som mer erfarenhet vinns och fler DNA testare med dessa gener testar sig.

                                                   Denisovan
Denna äldre mänskliga grupp levde i Altai bergen i Sibirien. Lämningar har upp- täckts i Denisova grottan. Ur skelettfragment har forskarna lyckats utvinna DNA som visar på en ålder av minst 30.000 år. Benet tillhörde en liten flicka med bruna ögon, brunt hår och mörk hud. Denisovans och Neandertalare levde sam- tidigt och beblandade sig med varandra och med homo sapiens, våra modernare förfäder. 

Dagens Europe kan ha upp till 5% av sitt genom gemensamt med Neandertalar- na och en del av Neandertalargenerna kan vara från Denisovamänniskor.

I Danmark beräknas hela befolkningen bestå av folk från Norra Europa till 53% som speglar den tidigaste kollonisering av Europa samt av folk från Medelhavs- länderna till 30% och sydvästra Asien till 16%. I dag anses norra Europas be- folkning ha sina rötter i både de första Europeerna och i de  äldre migranterna från västra- och mellan- östern.
Le Roy´s DNA tyder på ett nära släktskap med den Danska befolkningen. I andra hand kan släktskapet kopplas till den Tyska befolkningen. Då mina äldre farsfäder levde i Skåne på 1600-talet, som då var under Dansk krona, förefaller det rimligt med en koppling i första hand till Danmark och i andra hand till Tyskland med en invandring söderifrån som DNA-trädet för aktuell Haplogrupp beskriver. DNA-testningen är dock ej helt klar. Ytterligare SNP-tester är under behandling (l-Z131 och l-DF29).
l1 (l-M253)

Med vartefter tillkomst av nya undergrupper behöver man kunna konvertera äldre testresultat till senare kodning.

l1 (l-M253)

Avgrenade sig för omkring 15.000 år sedan i Europa. I dag särskilt frekvent i Skandinavien (omkring en tredjedel av befolkningen). Den har många undergrupper i flera led.

l-M253 i nutid (2009)

Baserat på en studie som gjordes 2009 genom en anonymiserad analys av prover ur PKU-registret som omfattade alla som födes i Sverige under en vecka år 2003 med totalt 1.703 individer varav 883 var manliga hör omkring 38,2% av den Svenska befolkningen till M253. Flest i sydöstra Sverige (Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge och Gotland, (53,8%), följt av Västra Götaland (52,0% och Östergötland (45,9%).

l-M253 1600 och 1700-talet

Av deltagarna i Sverigeprojektet är frekvensen 38,7% och av deltagarna i Svenska Haplogruppdatabasen är frekvensen 43,2%, bägge med under grupper. Då deltagarna har lämnat in sina raka anträd med angivandet av boplats för den äldste kända raka anfadern speglar frekvensen rådande förhållanden under 1600- och 1700-talen. Så över tiden har drygt en tredjedel av den svenska befolkningen sitt ursprung i M253 som avgrenade sig för omkring 15.000 år sedan i Europa vid inlandsisens nedsmältning.

SNP-tester pågår för att klargöra tillhörighet till någon av undergrupperna Z131 och DF29.

H74

mt-DNA linjen är fädigtestad för Le Roy. Den äldste kände på min moderslinje föddes 1659 i Sköldinge, Södermanland. Hon tillhör haplogruppen H74.
HVR1 (Hypervariabel Region 1). HVR1 är en av två snabbt förändrad del av det mitokondriella genomet som ej innehåller gener. Därför förändras de snabbare än den kodade delen av ett mitokondriellt genome.

HVR2 (Hypervariabel Region 2). HVR2 är en av två snabbt förändrad del av det mitokondriella genomet som ej innehåller gener. Därför förändras de snabbare än den kodade delen av ett mitokondriellt genome.

Coding Region. Kodade regionen är den långsamt förändrade delen av ett mitokondriellt genom. Det innehåller gener, som har en lägre frekvens av förändring än resten av genomet. Närvaron av vissa mutationer bland generna kan ibland kopplas till någon ärftlig sjukdom eller nedsättning av någon kroppslig funktion. Av integritetsskäl är därför rekommendabelt att man är återhållsam med vilka mutationer man har i sin kodade region. Vid projektsamverkan finns möjligheten att särskilt reglera om projektadministratörer ska ha möjlighet att se resultatet i den kodade regionen eller ej.

CRS. Cambridge Reference Sequence. Är den sekvens som forskare jämför alla testresultat med.

rCRS. Här anges vilka mutationer som finns i ens mtDNAoch som skiljer sig från CRS. 

Utveckling. 
Forskarnas ambition är att bryta ned de stora grenarna som H till mindre grenar och kvistar för att bättre kunna följa de mindre gruppernas förflyttningar och förändringar. Gruppen H:s undergrupper växer kontinuerligt genom tillkomsten av nya undergrupper. Ett översiktsdigram från idag skulle bli så stort och omfattande att det blir svårt att visa diagrammet här. Nedanstående två bilder ger en viss uppfattning om utvecklingen.
Två mt-DNA kopplingar rörande haplogruppen H74 har upptäckts och annonserats av Family Tree DNA. Den ene är en Svensk med rötter i Kila socken i Södermanland och den andre är en kroat! Kontakt har tagits med bägge:
Socknarna Sköldinge och Kila ligger ej speciellt långt ifrån varandra. Några andra forskaren har Maria Eriksdotter 1741-1796 på nätet dock utan att ha något klart födelsedatum för henne eller mtDNA tillhörighet.

1/ www.fam-sandberg,se/slaktforskning/Barbro/0001/14364.htm och
2/ disbyt: Lena Svensdotter nummer 14330

H74 är en undergrupp (kvist) till den stora grenen H. Någon verbal beskrivning av mutationstid och rum för undergruppen H74 har jag ej funnit. Men väl ytterligare två anonyma testade som bor i Chalosse som är ett vin-odlarområde i sydvästra Frankrike. Troligen är det alltför få av de som har låtit testa sig som tillhör H74 för att forskarna skall kunna formulera en verbal beskrivning av gruppens tillkomst och utbredning!
Autosomalt eller Vem som helst DNA
Att spåra en "Vem som hels´s" DNA-släkting kräver en viss eftertanke. Det autosomala DNA:t ärvs från en person, oberoende av kön, till dess barn, oberoende av kön. Det  ärvda autosomala DNA:t kommer till 50% från sin far och 50% från sin mor då personen har i varje autosompar (kromosompar) den ena kromosonen från sin far och den andra från sin mor. För varje generation bakåt i tiden minskar det ärvda autosomala DNA:et med hälften. Slumpen medför att DNA-spåren från en viss ana förr eller senare försvinner bland dennes ättlingar!

Tabellen ovan visar hur mycket autosomalt DNA i % som finns i olika släktgrenar - både raka förfäder - kusiner och syskonbarn i förhållande till personen. 
 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny