Västmanland (Bergslagen) - kbt-billberg

001 Krig som Sverige deltagit i.

Det yngre indelningsverket

003 Anders Andersson Abborre

006 Bergslagen (Norbergs)

007 Digerdöden

011 Utsnitt ur år 1371 års skattelängd för Westmanland

012 Norbergs bergslag i äldre tider

017 Siurd i Söderbo

019 Hans i Starbo

022 Tolvsbo - Söderbärke socken

025 Hennika Bengtsson i Vad, Söderbärke socken

030 Generation 2 i Vad efter Hennika Bengtsson

035 Västra gården i Halvarsbenning

038 Om Rosendal i Norberg socken

039 Om Nordansjö i Norberg socken

043 Generation 3 i Vad efter Hennika Bengtsson

047 Några i generation 4 i Vad efter Hennika Bengtsson

049 Hans Holstenssons barn

051 Kyrkoherden

059 Nåra notiser ur länsmannen Nohrmans dagbok

061 Länkar mellan Hennika i Vad- och Bengt i Lifsdal-släkterna

062 Lasse Svensson i Hagge, Norrbärke socken

067 Byn Gläfse

069 Lars Persson

070 Kerstin Larsdotter gift till Västerby i Söderbärke socken

073 Släktskapsöversikt

074 Mats Jonsson, skräddare i Noor

076 Anders Matsson från Gläfse

077 Lasse Persson och Karin Persdotter

077 Halfvard Matsson

080 Hemshyttan (hemmingshyttan)

086 Anders Larsson i Gläfse

087 Årliga räntan i Fragg

090 Lars Rafvalsson

097 Klenshyttan i Grenze socken

100 Karin Larsdotters rötter

105 Norbergs bykärna

106 Den jordbesittande adeln

108 Stamväglednät

109 1600-tals karta över Västmanland och Dalarna

111 Lifsdal en by i Norberg socken

116 Västerås recess

119 Germund Bengtsson ~1480 - ~1557

120 Bengt Germundsson, bergsfogde

124 Johan och Olof Germundsson

125 Johanna Jermundsdotter

135 Hästbäck

137 Hästbäck i skattelängderna

140 Erik Persson i Hästbäck

141 Anna Ersdotter och Tidik Ersson i Hästbäck

142 Herman Ersson i Hästbäck

142 Hans Ersson i Hästbäck

144 Germund Esson, Jospeh och Tidik Tidiksson

146 Olof Hansson

148 Västerfärnebo socken

149 Norr Hörende

157 Östra gården i Norr Hörende

158 Erik Larsson gift med Johanna Jermundsdotter

158 Erik Larssons bror Olof Larsson och syster Marit Larsdotter

159 Germund Ersson gift med Malin Tidiksdotter

160 Clara Ersdotter. Olof, Johan Germundsson och Johanna Germundsdotter

161 Johanna Jermundsdotter gift med Erik Larsson samt sonen Lars Erikssons rättegångar

164 Deliatorpet

166 Blåsningsbygd

167 Ösby – länsman

168 Jacob Pontusson De la Gardie (1583 - 1652)

170 Wästraby i Västerfärenbo socken

175 Västergården i Norr Hörende

178 Catharina Persdotter 1733-1809

179 Smedsbo i Fläckebo socken och Stäfra i Västerfärnebo socken

185 Tvärhandsbäcken

189 Norr Sahlbo i Västerfärnebo socken

Våra rötter går ihop i Bergslagen. Dessvärre går det ej av praktiska skäl att här redovisa detta. En större bild med motiv från Stockholm där husen har fyllts med våra rötter återges här men på grund av den stora förminskningsgraden blir bilden svårläst. Längre fram i texten framkommer dock när och var våra rötter möts.

Krig som Sverige deltagit i 1521- 1814

Det yngre indelningsverket

Vid riksdagen 1682 genomfördes på Karl XI:s förslag det så kallade yngre indelningsverket – även kallat ständiga knektehållet. Kontrakt uppgjordes mellan konungen och varje landskap som förband sig att sätta upp och bistå med ett regemente, vilket utan avkortning skall bestå av 1200 man med korpraler och gemene, som allmogen ”på sig tagit detsamma riktigt och ovägerligen att fullgöra, såsom indelningen, vilket efter gårdetal däröver är gjord, det uttryckeligen föreskriver.”

Konungen förband sig å sin sida ”att allmogen, dess barn och folk, vilka till gårdarnas kultur och bruk samt till ersättning av manskapets avgång nödvändigt kunde behövas, för utskrivning och alla därvid hängande besvär vad namn de helst hava kunna samt fördubblingar och våldsamma värvningar nu och i tillkommande tider skola vara alldeles kvitte och befriade.”

Genom dessa knektekontrakt mellan konungen och landskapen tillkom våra i hela världen gamla och unika landskaps-regementen, som bildade en stående armé, vilket krävdes då alltfler kringliggande makter mer och mer sneglade mot Sveriges gränser.

För att förstå hur genialt Karl XI:s ständiga knektehåll var bör man se tillbaka på hur landets tidigare krigsmakt skapades.

Under medeltiden fastställde Magnus Erikssons landslag kungens rätt att ta ut krigsfolk genom utskrivning sockenvis i proportion till i socknen boende vapenföra män.

Gustav Vasa (död 1560) fann att riket i den nya tiden hade behov av en stående armé utrustad och utbildad på ett mer omfattande sätt än den gamla bondehären som ej mer kunde göra sig gällande mot riddartidens krigsmakt. Han följde därför seden med värvade trupper bestående av yrkesfolk, företrädesvis tyskar. Därtill kunde Vasakungarna öka krigsmakten genom utskrivning av inhemska soldater. Denna värnplikt vilade på kungens rätt att tvångsutskriva knektar.

Prästerna i socknarna och andra konungens tjänstemän upprättade listor över alla utskrivningsskyldiga män. Av dessa uttogs vid utskrivningen var 20:e, var 15:e eller var 10:e man – allt efter behov – till soldat. Den utskrivne förblev knekt för återstående delen av sin tjänstedugliga levnad med hemförlovning mellan fälttågen. Kronan hade rätt att när som helst åter inkalla knekten i tjänst

Under sista hälften av 1500-talet och under så gott som hela 1600-talet var Sverige nästan ständigt i krig. Behovet av soldater var stort. Att värva utländska krigsmän var dyrt. Kronans största tillgång var jorden och därför beslöts att knektarna liksom befälet och de flesta civilanställda i Kronans tjänst skulle erhålla sin lön i jord. För en ”gemen” menig soldat bestämdes år 1621 underhållet till 1/8 dels kronohemman.

Men de alltmer ökande förläningarna till adeln av kronojord minskade i hög grad Kronans tillgång på jord så kraftigt att endast ett litet antal soldater kom i besittning av 1/8 dels kronohemman. Protesterna från de som ej fick något hemman var omfattande och missbelåtenheten tog sig sådana uttryck som exempelvis rymningar ur tjänsten. Missnöjet kom även att rikta sig mot att adeln, prästerna och högre ämbetsmän som var befriade från att ställa upp med soldater vilket ledde till att socknarna ensamt fick ställa upp med soldater. Då socknarna utarmades genom att de förlorade många goda män i krigsföretagen började de i stället för att sända goda män smyga in de minst värdefulla drängarna, lösdrivare och odågor i soldatleden.

Genom det ständiga knektehållet blev underhållet av knektar överfört från Kronan till de jordägande bönderna. Som ersättning för denna kostnad befriades bönderna från vissa skatter och andra pålagor, som tidigare åvilat deras jord. Knektehållet blev med andra ord en form av skatt – vilande på jorden. Och knekten tog frivilligt tjänst och anställdes mot ett ömsesidigt kontrakt.

År 1682 skrev konungen kontrakt med bönderna i Västmanland om uppsättandet av ”Vestmanlands regemente”. Den 19 februari 1684 mönstrade kungen på Kungsängen vid Västerås det nyuppsatta regementet som var indelat i 8 kompanier, vart och ett uppsattes inom en viss del av landskapet – som benämndes kompaniets ”stånd.” Ståndet omfattade ett antal socknar – ej sällan ett helt eller huvuddelen av ett härad.

Inom socknen var de knektehållsskyldiga skattehemmanen indelade i rotar, som var och en hade att hålla kompaniet med en soldat. Roten bestod normalt av två hela hemman, men den kunde också bestå av flera smärre hemman. Byar, som bestod av flera hela hemman kunde bilda flera rotar och rotar kunde också bildas av hemman ur flera byar.

Bönderna på rotehemmanen kallades rotebönder eller rotehållare och bonden på det största hemmanet rotemästare – han var ansvarig för rotens åliggande. Rotarna hade till en början endast nummer, men kom så småningom att benämnas efter rotemästarens hemman.

När Karl XI organiserade sitt ”ständiga knektehåll” rådde det svenska stormaktsvälde, som under och efter Gustaf II Adolf byggts upp i 30-åriga kriget. Detta var en vagel i ögat på de kringliggande makterna – Ryssland och Sachsen – Polen och Danmark. En mot Sverige riktad anfallsallians ingicks mellan tsar Peter i Ryssland, kung August i Sachsen-Polen och kung Fredrik i Danmark. I februari 1700 gick alliansen till anfall mot Sverige. Kung Karl var dock inte den, som satt och väntade på att bli anfallen på Svensk botten. Han beslöt ”att först avgöra saken med den ene och sedan med den andre” - och så började ”det stora Nordiska kriget” eller ”den stora ofreden” - ett krig som kom att vara i 22 års tid.

Den 29 mars 1700 kom uppbrottsorden till Västmanlands regemente. Man marscherade mot Skåne vilket tog drygt 3 veckor med en marschhastighet om omkring drygt 2 mil om dagen, för att först göra upp med Dansken. Men kungen hann under tiden med hjälp av femtusen karoliner som skeppats över till Danmark tvinga kung Fredrik till fred – en fred som kom att vara i nio år.

Under tiden hade tsar Peter och August den starke infallit i de Svenska östersjöprovinserna.

Västmanlands regemente var bland de trupper, som från Karlshamn överskeppades till Pernau ”för att tala med” angriparna. Svenskarna vann flera segrar i Narva, Düna, Kliszow, Fraustadt och Holovszyn men så kom katastrofen vid Poltava. Genom kapitulationen var armén förintad och Västmanlands regemente fanns ej mer. Tsar Peter firade sin viktoria (seger) med en stor parad i Moskva och befallde att alla Svenska fångar skulle föras dit för att visas upp.

När kung Karl fick bud om katastrofen, gav han från Bender i Turkiet, ditt han räddat sig undan med en spillra av den ursprungliga Svenska armén, order om att de indelta regementena skulle nyuppsättas. De av kriget hårt pressade rotebönderna fyllde sin kontraktsenliga plikt och redan före 1709 års slut stod på nytt Västmanlands regemente fulltaligt på rotarna.

Efter slaget vid Poltava bedömde danskarna sina konjunkturer vara goda. Den 2 november 1709 landsatte man fjortontusen man vid Råå, söder om Hälsingborg och besatte snart Hälsingborg, Ängelholm och Lund. Snart var det nyuppsatta Västmanländska regementet på marsch mot Skåne vars försvar hade anförtrotts åt general Magnus Stenbock som i det kommande slaget vid Hälsingborg, jagade den danska hären ut ur skåne. Men Sverige befann sig alltjämt i krig med Ryssland, Sachsen-Polen och Danmark. Stenbocks armé skeppades över år 1712 till Pommern för att fylla på den vid slaget vid Poltava förlorade svenska huvudarmén. Stenbock vann en lysande seger den 20 december 1712 vid Gadebush över danskarna - den sista stora segern under Sveriges storhetstid. Den 5 maj 1713 tvingades Stenbock, som led av stor livsmedelsbrist, till kapitulation i Tönningen. Fyra år efter Poltava hade en andra karolinsk armé förintats och med den var Västmanlands regemente återigen helt försvunnet!

Det är svårt att finna information om soldaternas öden under denna tid då hela fältarkivet med alla rullor och andra redovisningshandlingar helt gick till spillo i Petrevolotjna 1709 och vid kapitulationen i Tönningen 1713.

Indelningsverkets system gjorde emellertid regementena odödliga och på rotarna började man på nytt att organisera ett nytt Västmanlands regemente. Under de sista åren av det stora Nordiska kriget deltog Västmanlands regemente bland annat i fälttågen i Norge 1716-1718. Generalmönsterrullan från 1721 visar att alla vakanser var täckta samt att många soldater återvänt till sina torp för att ställa undan musköten och istället bruka jorden under den följande nittonåriga fredsperioden.

Åter kom kriget. Västmanlands regemente kallades ut 1741-1743 mot Ryssland under Fredrik I och Pommern 1757-1763 under Adolf Fredrik

Anders Andersson Flagga

Soldat på 1730-talet i Västerfärnebo socken för roten Rosshyttan nummer 150 i 7:e eller Bergs kompani av Västman-lands regemente. Gift med Greta Johansdotter. Parets barn: Soldaten Anders Andersson Abborre född 2 december 1729 troligen i Rosshyttan, Västerfärnebo socken, Per Andersson född 27 maj 1732 i Rosshyttan, Johan Andersson född 8 augusti 1735 i Rosshyttan avliden den 27 april 1745 i Rosshyttan drygt 9 år gammal, samt tvillingarna Margareta och Cathrina födda den 12 december 1737. Margareta avled den 30 januari 1738 och Cathrina avled den 23 februari 1738 – bägge i Rosshyttan.

Sonen Per Andersson vigs 1767 med Catrina Ersdotter född i januari 1728 i Norr Salbo avliden den 27 maj 1773 i Hebo, Västerfärnebo socken. Per gifter sig 2.0 den 9 oktober 1774 i Hebo, Västerfärnebo socken med Margta Jansdotter född ~1745. Per avled den 21 maj 1803 i Islingby, Västerfärnebo socken.

Barn i första giftet: Anna Persdotter född 12 oktober 1768 i Hebo, Västerfärnebo socken samt Cathrin Persdotter född den 21 december 1770 i Hebo.

Barn i andra giftet: Catharina Persdotter som senare tog sig namnet Sahlstedt född den 30 juni 1776 gift med Johan Niclas Jungstedt den 9 augusti 1801 i Jacobs församling i Stockholm avliden den 14 mars 1813 i Jacobs församling i Stocholm samt Margta Persdotter född 5 november 1782 i Hebo.

Änkan Cathrina Persdotter – Sahlstedt – Jungstedt redovisas i kronotaxeringslängden för Stockholm sidan 1940:

3106 2646 No 94 Controllörsenkan Cathrina Jungstedt nr 645 född 1776 juni 30

Styfdottern Gustafva Maria född 1796 sept 3

Systerdotter Chr. Ulr: Vittman född 1797 maj 5

Systerdottern Christina Ulrica Vittman är född den 5 maj 1797 i Saltsjö, Södertälje stad som dotter till Carl Eric Vittman och hans hustru Stina Säflund. Som i sin tur är född den 8 augusti 1763 på Wäsby ägor i Sevalla socken, Västmanland som dotter till Soldaten Anders Andersson Abborre – bror till ovannämnde Per Andersson. Tack vare denna notis i kronotaxeringslängden kan vi säkert sluta oss till att vår Anders Andersson Abborre är son till soldaten Anders Andersson Flagga. Ett stort tack till Anders Asp, Solrosvägen 5, Hallstavik som våren 2014 berättade om detta.

Stina Säflund vigdes 1.0 före 1791 med dåvarande betjänten och senare inspektören Lars Lundberg född ~1750 avliden den 5 april 1795 i Gärdesta, Lästringe socken. Parets barn: Elisabeth Regina Lundberg född 25 juli 1791 i Lund, Ösmo socken avliden den 16 maj 1797 i Saltsjö, Södertälje stad 5 år gammal samt Anna Cathrina Lundberg född 20 januari 1794 i Lund, Ösmo socken avliden den 14 januari 1795 i Gärdesta, Lästringe socken några månader gammal.

Änkan Stina Säflund vigs 2.0 före 1797 med Carl Eric Vittman född i November 1764 avliden den 1 maj 1812 i Saltsjö, Södertälje stad. Parets barn: Den ovannämnde Christina Ulrica Vittman född den 5 maj 1797 i Saltsjö, Carolina Wilhelmina född 24 februari 1799 i Saltsjö, Carl Gustaf född den 16 april 1801 och avliden den 2 juli 1804 i Saltsjö samt Euphrofina Sophia Charlotta född den 11 oktober 1804 i Saltsjö.

Stina Säflunds vidare öden, nu änka för andra gången, är ej kända.

Anders Andersson Abborre

Vår Anders Andersson Abborre blev rotesoldat 1756 under roten 67/57. Han fick göra tjänst i Pommern och i Stralsund.

Presens = Närvarande, Approberas = Antas, godkänns

Volym 69 1757 Unges compani mönstrat den 17 augusti 1757 kommenderat till Pommern

nr 67/57 Anders Andersson Abborre Gift 28 år gammal

1759 Unges compani

nr 67/59 Anders Andersson Abborre Gift 30 år gammal 3 tjänsteår presens

1760 Unges compani

nr 67/59 Anders Andersson Abborre Gift 31 år gammal 4 tjänsteår presens

1761 Unges compani

nr 67/59 Anders Andersson Abborre Gift 32 år gammal 4 tjänsteår presens

Sjuk i ...qwarteret

1762 Kungsörs compani

nr 1117/67 Abborre Anders Andersson Gift 33 år gammal 5 tjänsteår Aproberas

Sjuk i qwarteret

1768 Kungsörs compani kpt Carl Fredrich Reüterschöld

nr 1117/67 Abborre Anders Andersson Gift 38 år gammal 10 tjänsteår Aproberas

Har bråck, står till förbättring. Västmanläning.

År 1759 gifte han sig. ”Nr 15 Cronosoldaten Ärlige och manhaftig Anders Andersson Abborre ifrån Sevalla socken samt ärlige och dygdesamma pigan Catharina Pehrsdotter ifrån Norr Hörende. Den 28 augusti ankom brudgummen med sin svärfader Pehr Olofsson ifrån Norr Hörende som vittnade om brudens vilja och hinderslöshet. Soldaten Abborre med bevis och Cominister F Hasselbergs interimsbesked på Christendomskunskap, leferne samt hinderslöshet till äktenskap daterat Tortuna 22 aug 1759.

Item sin förres attest och tillstånd .. till detta äktenskap. Daterat: Mosta i Simtuna den 22 aug 1759. NB medförande 8 … charta. Fått attest och vigdes i Sevalla den 15 sep 1759.”

I GRM noteras Anders vara sjuk i qwarteret. Flyttas 1761/1762 till Kungsörs compani. (debarkerade). Vid mönstringen den 20 januari 1763 är han i Stralsund. I GRM 1768 noteras han ha bråck och står till förbättring med 10 tjänsteår. Enligt GRM 1777 avled Anders den 20 augusti 1776.

Parets barn:

Anders Säflund född 18 okt 1760,

Stina Säflund född 8 aug 1763,

Peter och Greta Säflund födda 17 aug 1766 – Greta avled 21 feb 1767 och Peter 20 mar 1768

Jan Säflund född 6 juli 1769 och

Per Säflund född 6 aug 1774 avliden den 8 juli 1779.

Samtliga är födda i ett soldattorp på Wäsby ägor i Sevalla socken. Barnen tycks ha tagit sig namnet Säflund i samband med att de (barnen) flyttade till Västerås – kanske för att markera att de kom från Säfvalla. Jan Säflund avled 20 februari 1806 i Stockholm, ogift utan några kända barn, brandvakt och bosatt på Svea Artilleris område i Stockholm. Endast äldste sonen, Anders Säflund, och första dottern Stina Säflund kom i äktenskap.

Förr i tiden stavades Sevalla Säfvalla vilket möjligen har varit upphovet till namnet Säflund som även flera andra soldater har kallats. Den äldste kände är en Anders Säflund född omkring 1729-1731 enrollerad under Svea Livgarde i Stockholm i Capitain Baron Åkerhielms companie. Namnet Säflund tycks vara knutet till tjänstgöring i Västmanlands regemente.

Deras far Anders Abborre avled den 20 augusti 1776 på Hammarbacken i Sevalla socken endast 46 år gammal. Hans enka Catharina Persdotter gifter om sig den 27 oktober 1778 i Mälby, Sevalla med bonden Eric Ersson som är nästan 22 år yngre – född 2 februari 1755 i Grindtorpet, Sevalla socken. Paret får en son Eric Ersson den 27 sep 1779 som avlider redan den 21 november 1781, drygt 2 år gammal. Catharina avlider den 11 maj 1809 i Mälby, Sevalla socken, 76 år och 2 månader gammal.

Enklingen och skattebonden Eric Ersson gifter om sig den 21 december 1809, 54 år gammal med pigan Stina Persdotter i Stora Gesala. Med henne hinner han få barnen: Petter Ersson född 10 maj 1810 – död 12 maj 1810, Anna Stina Ersdotter född 7 april 1811 – död 20 april 1811, innan han själv avlider den 23 augusti 1811 i Mällby, Sevalla socken. Postumt får han dottern Maria Catharina Ersdotter den 29 februari 1812.

Grafiskt schema över familjerna

Enkan Stina Persdotter född 13 juli 1779 i Hällby,Västerfärnebo gifter om sig den 25 oktober 1815 med rusthållaren Olof Persson i Korgesta, Sevalla socken. Paret får barnen: Pehr Olof Olofsson född 11 aug 1816 och Anna Stina Olofsdotter född 11 nov 1821 i Korgesta. Rusthållaren Olof Persson avlider den 10 januari 1838 och Stina Persdotter avlider den 15 februari 1851, bägge i Korgesta.

Den äldste i denna familjekedja - vår Anders Abborre - är född omkring 1729 och den senast avlidne dog år 1851 – ett tidsspann på 122 år!

Enligt vigselattesterna var Anders Andersson verksam i socknarna Tortuna och Simtuna. Han är återfunnen i Tortuna men ej i Simtuna.

HFL Tortuna socken, 1747-1752 sid 132 Bossberga

Drängen Anders Andersson noterad år 1750 Överstryken Ingen mer information

HFL Tortuna socken 1751-1763 sid 1 Bossberga

Drängen Anders Andersson född 1729 inflyttad 1751 utflyttad 1753

HFL Tortuna socken 1751-1763 Sid 16 Ekeby

Familjen Anders Olsson

drängen Anders Andersson född 1729 Inflyttad 1753 från sidan 1

HFL Tortuna socken 1751-1763 Sid 23 Norrlunda

Drängen Anders Andersson född 1729 Inflyttad 1755 från sid 16 utflyttad 1755

HFL Tortuna socken 1751-1763 sid 16 Ekeby

Familjen Anders Olsson Änkan med barn flyttar 1758 till Sevalla

drängen Anders Andersson född 1729 Inflyttad 1756 från sid 23 Anders flyttar till Ekeby sid 17

HFL Tortuna socken 1751-1763 Sid 17 Ekeby

Drängen Anders Andersson född 1729 Inflyttad 1758 Utflyttad 1759 till Sevalla

Sammanfattning Tortuna: Anders tycks ha kommit omkring År 1750 till Tortuna, då 21 år gammal, samt tjänat där på olika ställen som dräng tills han år 1759 flyttade till Sevalla. (Det finns ytterliggare en Anders Andersson född 1729 som tjänat dräng sid 58, sid 53, sid 58, sid 85 sid 98 som vigdes den 27 sep 1752 i Tortuna med änkan Catharina Jansdotter sid 98) – ej att förväxla med vår Anders Andersson Abborre.

HFL Sevalla socken 1775-1784 sid 17 Wäsby ägor

Soldaten Anders Abborre född 3 december 1729 i Västerfärnebo Inflyttad 1759 från Tortuna gift 30 september 1759 i Västerfärnebo, avliden den 20 augusti 1776.

Hu Catharina Pehrsdotter född 1733 i Västerfärnebo Gift 30 sep 1759 i och Inflyttad från Västerfärnebo. Gift 2.0 1778 med Eric Ersson i Mällby.

Son Anders född 16 oktober 1760, dotter Stina född 8 augusti 1763, son Jan född 14 april 1769 och son Per född 6 juli 1774 – alla i Sevalla. Sönerna Jan och Per flyttar med sin mamma, änkan Catharina Pehrsdotter 1778 till Mällby och hennes nye make.

Faddrar till Anders och Catharinas barn är endast bekanta boendes i Sevalla med undantag för pigan Sara Pehrsdotter från Norr Hörende i Färnebo socken. Hon är syster till Catharina Pehrsdotter, Anders hustru. Så faddrarna ger ingen anvisning till Anders ursprung. Enligt senare noteringar i HFL skulle Anders dock vara född den 3 december 1729 i Västerfärnebo. Att han verkligen är son till Anders Flagga styrks av uppgifterna i kronotaxeringslängden 1815 som redovisas under denne ovan.

Hans hustru, Catharina Persdotter är dock född i Västerfärnebo socken i Västmanlands län och har sina rötter i byarna efter nuvarande landsväg nummer 256 från Norberg sydväst mot och igenom Västerfärnebo.

Bergslagen

Från slutet av 1200-talet uppkom bergslag som med tiden organiserades i administrativa och judiciella enheter med egen lagstiftning, bergsrätter och domstolar. Bergsmännen indelades på hyttelag och fick vissa förmåner som att de slapp i allmänhet från skatter, rotering och andra vissa onera mot skyldigheten att idka hyttedrift och erläggande av tiondejärn. Bergslag var ursprungligen en beteckning på ett område med privilegium att bedriva bergsbruk. Det var också en benämning på den korporation av bergsmän (innehavare av bergsmans hemman) bosatta på orten som ägde privilegium. Redan på 1100-talet torde malm ha brutits vid Norberg (Lapphyttan). Brytningen spred sig därifrån till omkringliggande bygder med järnmalmsförande bergarter. Möjligen var brytningen en modernisering av den tidigare bedrivna blästringen.

År 1303 avstår marsken Torgils Knutsson ön och gården Ön i Dalarna, Hjortatorp, Avesta med därvarande fiske, Nor-berg och vad han där ägde i järn- och stålberget och allt vad han ägde i Dalarna samt gården Östby i Västmanland, tre gårdar i Närke och kvarnar vid Gränna och i Torshälla den 29 juli 1303 till kung Birger Magnusson. I gengäld erhöll Torgils av kung Birger dennes tredjedel av allmänningarna, den så kallade konungslotten, i Linköpings och Växjö stift och en egendom i Tjust och en i Östergötland. Inget obetydligt byte!

Hur kung Birger förvaltade järn- och stålberget framkommer ej ur de historiska källorna. Vi kan bara konstatera att en blomstrande näring, en gruvbygd utbreder sig i och kring de järnmalmsförande bergarterna.

Ett tänkbart scenario är att

a/ mark och hemman förlänades till personer som ansågs vara till stöd för kungamakten. I gengäld kunde kungamakten förvänta sig stöd för sin politik av de som fick förläningar. Man lierade sig med varandra.

b/ skattebasen bräddades genom att kungamakten, som nu hade regalrätt (= kunglig rätt) över berget, det vill säga malmen, tillät den som ville att fritt söka efter och anlägga hyttor, förutsatt att markägaren kompenserades och att kronan fick sitt.

c/ kärnfamiljen efterträdde vikingatidens stormän. Det blev en maktförskjutning till förmån för kungamakten och bergs-männen på bekostnad av frälsets som avtog. Troligen var en del av de som anlade hyttor utan jordinnehav i bergslagen, då de köpte hemman. Vi ser i domböckernas protokoll både de som hävdar bördsrätt i hemman och de som köpt in sig i skuldsatta och lediga hemman. Hyttfolket blev hemmansägare och bönderna blev hyttägare. En delav bönderna hade kanske rötter tillbaks till de som en gång drev blästerbruk. Den som äger enbart en hytta (=lös egendom) tituleras mästerman medan den som köpte ett hemman (fast egendom) fick titeln bergsman. Flera var ägare/delägare i olika hyttor. Man köpte och sålde andelar i hyttor som måste uppgå till minst en åttondel av hela hyttan.

Troligen hade delar av ovannämnda processer redan påbörjats av Torgils Knutsson och annat frälse tillsammans med mästermän och bergsmän, processer som övertogs och påskyndades av kungamakten som behövde kapital för att ena och grundlägga riket Sverige. Tillbytet av bergslagen var en viktig del i byggandet av kungamakten.

Vid 1300-talets början beräknas antalet hyttor uppgå till 121 stycken. Med expansionen kom behovet av regleringar av bergsdriften som ej täcktes in av befintliga landskaps- och stadslagar. Den 24 februari 1354 gav Magnus Eriksson en stadga åt Norbergs bergsmän, som är den äldste nu bevarade.

Västmanland var på 1300-talet delat i två fögderier varav Östanros fögderi bestod av härader öster om Västerås. Den börjar med Tjurbo och fortsätter med Seunda och Gorunda. Som nummer fyra skrivs Norrbo härad med socknarna Romfartuna, Skultuna, Skerike, S:t Egidii (= den öster om Svartån belägna delen av S:t Ilians socken), Haraker, Fläckebo, Västerfärnebo och Västervåla. Placeringen av byarna i socknarna skiljer sig mot dagens. Karbenning, som först senare blev egen socken, ingick i Västerfärnebo såväl som Kyla, Norberg och Fläckebo. Man kan även finna byar som idag räknas till Västerfärnebo men som då hänfördes till andra socknar som till exempel Gulvalla, Lifsdal och Näs. Norrbo härad bestod således 1371 av nuvarande Norrbo och Vangsbro härader samt av de nu till Gamla Norbergs härad hörande Karbenning, Västervåla och åtminstone södra delen av Fagersta stad (Västanfors socken).

Benämningen bergslagen kom med tiden att syfta på hela området över västra och norra Västmanland, södra Dalarna och Östra Värmland. (Det finns fler bergslagsområden i Sverige men oftast tänker man på och menar Norbergs bergs-lag). En rullstensås vid namn Badelundaåsen, som bildats vid istidens slut, sträcker sig från södra Dalarna ned genom Norberg och Västerfärnebo socknar och vidare ner till Södermanland där åsen byter namn till Kjulaåsen. På toppen av Badelundaåsens rygg gick den gamla kopparbergsvägen eller faluvägen.

Bergslagen var vid den här tiden glest befolkat och socknarna som tillkom spände över stora områden. Traditionen talar om en gräns mellan Malma socken söderut i Västmanland och Tuna socken norröver i Dalarna, ”på Hagge-skogen i Norrbärke har funnits en sten, som långt tillbaka skall utwisat rå-skillnaden mellan Nås, Malma och Linde gäll” skriver Hülpers i sin dagbok. Till Malma bör följade nuvarande socknar ha räknats: Gunnilbo, Skinnskatteberg och Hed i Västmanland samt i Dalarna Söderbärke, Norrbärke och Malingsbo.

Västerdalarna anses kunna uppvisa en liknande sockenbildning, nämligen Nås, som i äldre tider omfattade hela Västerdalarna. En tredje jättesocken var Linde, som dessutom omfattade Grangärde, Ljusnarsberg och delar av Ramsberg. Så tillkommer Tuna och mellan den och Nås synes i gammal tid en intim förbindelse ha varit rådande.

Om dessa storheter har bestått – vare sig de nu skall betraktas som socknar eller prosterier i nutida mening så skall enligt en gammal tradition som Grau återger gränsen mellan Tuna och Malma varit en liten holme i sjön Barken. Den nordost om Barken liggande delen av det nuvarande Norrbärke skulle ursprungligen hört till Tuna.

Söderbärke socken skulle kunna vara en utbrytning från Malma och Norrbärke socken blev ett eget pastorat avskilt 1646 från Söderbärke.

Västerfärnebo som tillhör delvis och gränsar i övrigt till bergslagen, var på 1200-talet en av de mest välbärgade för-samlingarna. Det största välståndet finner man då i de delar av socknen som numera anses perifera. Förutsättningarna för lönande produktion och välstånd var helt enkelt andra än vad de är i våra dagar. Med sitt läge mellan hyttor och hamrar och utskeppningshamnarna i Mälardalen fick socknen en betydande inkomst från järndistributionen. Tidigt intresserade sig frälset för Västerfärnebo och skaffade sig hemman och jord här, dock utan att bosätta sig här, med något undantag. Jordbruket gav föga till avsalu. I 1371 års skattelängd redovisas för hela socken 80-talet bönder.

Digerdöden

Digerdöden (av fornsvenskans digher, stor) eller stora döden benämndes i Sverige den pest-farsot som vid mitten av 1300-talet som en pandemi gick över hela Europa. Den kallades även den svarta eller blå döden på grund av pestlikens färg. Till Norden lär den ha förts via engelska handelsfartyg. För Danmark och Norge var år 1349 det egentliga peståret. Till Sverige kom den från såväl Skåne (då Danskt territorium) och från Norge året därefter eller 1350. Av den dåtida Svenska befolkning, som beräknas till knapp ½ miljoner människor, avled omkring 1/3 del. Ödehemman och ödekyrkor vittnade i många generationer därefter om digerdödens framfart. I digerdödens spår följde även psykiska epedemier av närmast hysterisk natur. Digerdöden återkom i flera vågor efter det första stora utbrottet 1350.

Sveriges dåtida produktionsmedel antas ha ägts av fåtalet medan flertalet livnärde sig som tjänstefolk eller trälar. Under Magnus Erikssons eriksgata år 1335 utgavs den sista Svenska förordningen om trälar. I den påbjöds att den, som i Västergötlands eller Värends lagsagor föddes av kristen man eller kvinna, aldrig skulle vara träl eller bära träls namn. Förbud att ge sig till träl lär ha utfärdats redan av Birger Jarl.

Mången av de fåtalet besuttna stormännen blev utan trälar och tjänstefolk, drängar och pigor dels genom att folket rycktes undan av pesten, dels genom att de obesuttna, som överlevt, kunde ta över något ödehemman och bli sin egen. Pesten ledde till en stor socialekonomisk förändring. Kanske större än lagstiftningen mot träldom. Mången storman fick själv mjölka korna och hävda åker och äng i brist på avlidna och avflyttade tjänsefolk. Underliggande områden som stormännen ej längre förmådde hantera på grund av brist på tjänsterfolk lämnades öde.

Någon källa som berättar att bergslagen skulle ha drabbats av digerdöden och förlorat innevånare tycks ej finnas. Det sägs att bynamnet Livsdal skulle kunna syfta på det goda livet men det utgör inget bevis för att folk skulle ha under- dragit sig digerdöden genom att flytta till Livsdal. Oavsett om bergslagen drabbades direkt av digerdöden eller ej drab-bades den indirekt. Avnämarna för det framställda järnet minskade kraftigt, både i Europa och i Norden. En ekonomisk recession bör ha följt digerdöden även i bergslagen. Troligen har större gods och lantbruksegendomar förlorat många anställda som kunnat söka sig till och uppta ödehemman med följd att de stora godsen och lantbruksegendomarna mark delvis har fallit i träda. 41 hyttor – alla belägna på utmarksjord – avvecklades under 1300-talets senare hälft. Kanske på grund av digerdöden eller den ekonomiska recession som följde. Samtidigt minskade frälsets inflytande och antalet sätesgårdar till förmån för mästermän och bergsmän med början från bytet mellan Torgils Knutsson och kung Birger Magnusson.

Som en följd av den kolonisering som skett av Norbergstrakten under 1300-talet bildades troligen omkring 1400-talets början Norbergs bergslag som en ”jordbokssocken” omfattande ungefär samma gårdar som senare fanns på Gustav Vasas tid. Norbergs bergslag räknades då till Dalarna (nu i Västmanland) med delar av Västervåla och Västanfors (i dag Ludvika) socknar. Från 1400-talets början är det belagt att Norberg med omgivande bergslag utgjorde ett eget tingslag. Genom att brevutställares och fastemäns boplatser anges vet man att år 1400 hörde Gläfse, Djupkärr, Trättsbo, Livsdal, Bännebo, Örbäck, Ombänning, Hyppenbänning, Meling och Vik med flera boplatser till Norberg. (Trättsbo går till skatt mellan 1504-1539).

När övergången från upptagning av malm från sjöbottnar och myrar till brytning av bergsmalm tog sin början är okänt. Sjö- och myrmalm smälte man med ved i gropar eller i primitiva, knappt alnshöga hyttor som var dragugnar. Med tiden tillkom handdriva bälgar med vars hjälp man blåste in luft i härden. Bälgarna förbättrades först med trampning och därefter lärde man sig att koppla dem till vattenkraftsdrift. Den så producerade smältan innehöll slagg och annan oren-het. Smältklumparna höggs sönder med yxa i mindre stycken på drygt 1/3 kilon som på så sätt blev lätta att transport-era från bergs- och skogstrakter på häst till köpare. Klumparna benämndes Osmundar. Osmundsjärn, osmundsugnar och osmundsmedjor var vanliga långt in på 1600-talet. Järnframställning var långt in på 1600-talet till sin karaktär en hushålls- och hantverksmässig verksamhet.

Under den tidiga perioden av malmbrytning var de förekomster man bröt små och obetydliga. Troligen utfördes bryt-ningen endast där malmen legat i öppen dager. De äldsta gruvorna ligger därför ofta på höjderna eller på dalgångarnas sluttningar. Hit förlades även hyttorna där järnet framställdes ur malmen. Vid gruvorna bröt man endast under en del av sommaren. Den övriga delen av året var arbetet mestadels förlagt till hyttan eller dess närhet där även bosättning skedde. Med tiden uppstod små byar med hyttan som medelpunkt för de gårdar som uppfördes av de till ett hyttelag förenade bergsmännen.

Smidbart järn, så kallat osmunds framställdes i små omkring 2 meter höga schaktugnar. Vid blåsningen fylldes ugnen med ved som fick brinna ned till glöd. Sedan skyfflade man på den rostade myrmalmen som smältes ned genom bläster. (Bläster = Blåsning av luft genom vedkolen och myrmalmen för förbränning av kol). Rostningen av myrmalmen skedde genom att malmen varvades med ved i gropar (så kallade rostgropar uti i det fria. Veden antändes och värmen rostade malmen. Det vill säga; vatten, kol, svavel och andra slagprodukter, som förhindrade smidning av järnet, förbrändes så att järnet blev renare och smidbart). Slagget, som uppkom vid smältningen, avtappades och på ugnens botten erhölls en klump av järn som bearbetades med slägga för frigörande av ytterligare slagg. Klumpen delades med yxa i två hälfter som fick hänga samman i ena kanten. Denna Osmund (klumpen) välldes och bearbetades sedan vidare i en vanlig klensmedshärd.

Från mitten av 1400-talet kom masugnar i drift. Blästrarna var större och drevs med en så hög temperatur att järnet övergick till flytande form. Härigenom kom järnet att uppta mer kol som gjorde att järnet ej kunde smidas utan ytterligare bearbetning. Under 1500-talet började man anlägga stångjärnshamrar vid åar och sjöars fall för att effektivisera tillverkningen.

Utsnitt av år 1371 års skattelängd för Westmanland

Numerus rusticorum tributariorum in prouineiis Tyorbohundare, Seundahundare, Gorndahundare er Norboundare Östenaros dyocesis Aroseiensis sub anno MCCCLXXprimo

De parochia Fernaebo

Ingemundus in Sala (= Salbo) viij marcas Mathies in Byornsbodhum v marcas

Joan in Naesi (= i Fläckebo sn) v marcas Thomas ibidem iiij marcas

Laurencius ibidem viij marcas Laurencius Helgesson in Kile (= Vestbykil) v marcas

Holmbyorn ibidem viij marcas Mathies Dalakaler vij marcas

Olauus in Salaboo iiij marcas Petrus Ernuidason vj marcas

Joan Helsinge iiij marcas Hemmingus in Kile iij marcas

Ylian in Salabo iiij marcas Thomas in Hedabo viij marcas

Petrus Hamar ibidem iiij marcus Jacobus sutor iiij marcas

Kyatiluastus ibidem ij marcas Byorn in Kyle iiij marcas

Benedictus in Gersaebo ij marcas Sigordus ibidem iiij marcas

Laurencius in Gersaebo viij marcas Joan Jamte in Kile vj marcas

Laurencius ibidem smider v marcas Laur ibidem vij marcas

Andres sartor iij marcas Ragualdus ibidem vj marcus

Nicles Gra in Aal v marcas Mathies in Hedabo iiij marcas

Johan Gra ibidem vij marcas Ingebyorn in Kile iiij marcas

Laurencius in Nörae Aal v marcas Stenauaster in Ösby ij marcas

Andres ibidem v marcas Laur ibidem iiij marcas

Laurencius in Nöra Gersbo vj marcas

Sigrid in Etlingaby (= Islingby) ij marcas Item duo de Alia prouincia videlicet de parochia Kilae.

Nicles in Helby iiij marcas Olauus in Gulvalum iij marcas

Nicholaus Fotinger in Vesterby viij marcas

Olaus Brende (?) in Gersaebo viij marcas

Ingeualdeus in Helleby iiij marcas Herman in Lysdal (= Lifsdal i Norberg sn) iiij marcas

Petrus Nöt ibidem iiij marcas Jonis in Bromaedal (= Blomdal i Karbenning sn ij marcas

Thorsten ibidem iij marcas Andreas in Labadodhum (= Labo i Karbenning s v marcas

Olauus ibidem iiij marcas

Laur ibidem vj marcas inquilini

Joahn in Etlingaby colonus iij marcas Magnus Noraeberg in Klingabodum

Joan Hardhe ibidem v marcas Joan vider bro in Kile

Jonis vnge ibidem v marcas Jese dansker

Petrus in Nöra Gersabo vij marcas Olauus Kante

Be[nedictus] in Viggabodum

Botolp .. in Berghe vij marcas Narue faber in Holmstensbodum

Petrus in Förstaeby (= Forsby) vj marcas Laurenscius sutor in Helleby

Petrus Skinfaell v marcas Olauus sutor in Gersbo

Nicholaus in Alsuarte v marcas

Thomas Dyaken iiij marcas Item cloni coltorum montis ferri, coloni coltorum montis cupri

Sigmundus i Vesterby iij marcas et coloni aliquorum mercatorum Arosiensium dicunt se litteras

Laurenz ibidem iiij marcas libertatis habere.

Joan mager ibidem iiij marcas com dimidia

Jonis ibidem vij marcas Equi

Maeghinbyorn ibidem iiij marcas com dimidia Petrus Not j equum de viij marcis

Th[o]mas Dyaken j equum de vj marcis

Ingeualdus faber in Hörnde (= Hörende) vij marcus Jonis in Vestraby j equum de vj marcis

Olauss in Forse vij marcas Maeginbyorn ibidem j equum de vj marcis

Godbernus in Hörnde vij marcas Ingemundus j equum de vj marcis

Ingemundus ibidem v marcas

Birgerus ibidem vij marcas Härefter har längden ”Coloni mercatorum er colturum” o.s.v.

Sigderwer ibidem ij marcas - Förutom dessa ställen nämns i Fernebo socken Lasjö, 1359

Joan smider v marcas bebott av Gotskalk Vikmanson (förde ett lejon i sigillet),

Ingemundus in Langasyo (i karbenninge) iij marcas Maedhalby, Hökamoor (nu i Karbenning sn) och Clemzbodhom

Hemmingus ibidem ij marcas alla nämnda 1399. Baenaboda och Örbeck nämnda 1400 (nu i

Karbenning sn) Svedbo torp unde Ösby 1412, Kathrinobodhom

nämnt 1384 möjligen nuvarande Kårbo.

Källa: Wästmanlands fornminnesförenings årsskrift nr 4 år 1884

Något modifierat utsnitt av karta mellan sidorna 240 och 241 i Norberg genom 600 år.

De danska aktiviteterna emot Sverige år 1520 kom att krossa det svenska motståndet, krönt med likvideringen av det ledande andliga och värdsliga skiktet genom blodbadet på Stockholms stortorg den 8 november 1520 samt år 1521 förlusten av större delen av Sverige till Danmark. Danskarnas framfart, som syftade till att befästa och behålla sin maktställning, fick motsatt effekt. I Siljans-bygden uppstod en nationell motreaktion mot Danskarnas framfart. Gustav Eriksson korades år 1521 till Sveriges rikes föreståndare.

De danska krafterna i Dalarna eliminerades och ett samgående med kringliggande landskap samt skapande av ekonomiska och militära förutsättningar för en väpnad aktion mot Danskarna inleddes. Överst på åtgärdslistan stod intagandet av de av danskarna hållna fasta stödjepunkter, ofta borgar, i Sverige som till exempel Västerås slott, slutpunkten på Dalarnas utfartsväg åt söder via Mälaren. Den 2 april 1521 stod slaget vid Västerås – Danskarna slogs till spillo och de fåtalet Danskar som överlevde flydde.

På herremötet i Vadstena i oktober 1524 beslöts att konungen Gustav Eriksson (Vasa) skulle förenkla det dåvarande skattesystemet genom att upprätta ett register över all kronans ränta och uppbörd samt huru många skatte- krono- och frälsebönder, som uti vart län voro, på det att Kongl. Maj:t måtte veta, vad kronans inkomst och ränta var och vad henne tillhörde eller ej. Detta var ursprunget till jordeböckerna, vilka började upprättas i slutet av 1530-talet.

Vid mitten av 1500-talet kom en ny uppbördsorganisation genom att en individuell debitering pålades bergsmännen, vilkas skyldighet antecknades i den vanliga jordeboken sockenvis på samma sätt som för den jordbrukande befolkningen. År 1539 noteras 76 hyttor koncentrerade till Norbergs socken med 39 hyttor och med spridning till ytterligare sex följande socknar; 2 hyttor i Hedemora, 3 i Grytnäs, 1 i Folkärna, 14 i Västerfärnebo, 5 i Våla, 12 i Söderbärke.

Flertalet hytteinnehavare återfinns ej i jordbokslängderna då de ej erlade någon vanlig fastighetsskatt utan finns endast i en särskild skattelängd för berget. Den viktigaste uppbörden för dem utgjordes av en produktionsskatt.

I hyttorna smälte man metall ur malmen. Malmen bröts i gruvor. I äldre tider bröts malmen i dagbrott och kunde smältas i närheten av brytningsplatsen men med tiden uppkom hyttor ofta i anslutning till vattendrag då vattenkraften användes i hyttdriften. Hyttorna beskattades enligt en produktionsskatt – tionde medan brytningen av malmen beskattades som en del av ett hemmansinnehav.

Bergsbruket blev med tiden förbundet med jordinnehavet. Beskattningen av bergsbruket blev ofta knuten till hemmanet som ofta brukades av en bonde som hade bergsbruket som bisyssla. Den självägande bergsmannen hade sitt arbete fördelat mellan skogen och gruvan, hyttan och åkertegarna. När frågor uppkom rörande bergsbruket litade han till bergsföreståndaren. Huvudparten av sina utskylder erlade han till berget (hyttdriften), men som innehavare av hemmanet med tillhörande bergsbruk lydde han under dalalagen eller landslagen. (Under en period var bergslagen administrativt en del av dalarna).

Fogderäkenskaperna för år 1539 berättar att i Gamla Norberg ingick hela Norberg socken, Västanfors socknar, stora delar av Söderbärke, Våla och Västerfärnebo socknar (i den senare ingick även Karbenning socken som under 1500-talet kallades Färnebo skogsfjärding). Dessutom låg inom Hedemora socken Gräntze (Garpenberg) och Dräcke, inom Grytnäs , Hoffmansbänning, Knallasbänning och Djäknehyttan samt i Folkärna socknen Vansjö.

I stort tycks sockengränserna år 1539 sammanfalla med de nutida, ett faktum som även gäller 1688 års karta.

Under åtminstone större delen av 1500-talets första hälft hörde Vangsbro till Norrbo härad och Västerås län. På 1540-talet tycks Färnebo socken varit underställt Näsgårds län i södra Dalarna. Åren 1545-47 lades emellertid Västerfärnebo tillsammans med Romfartuna, Fläckebo och Västervåla till ett litet gårdslän, Vads gård i Kumla socken. Meningen var att anlägga en avelsgård där men redan 1547 avvecklades bruks- och avelsgården då den ej bar sig. Västerfärnebo återgick till Norrbo härad. Vart Vangsbro sedan förts är ej känt. Skogsfjärdingen, det vill säga nuvarande Karbenning redovisas från 1570-talets början i Väster Silfbergs läns räkenskaper utan att något sägs om Västerfärnebo. I början av 1600-talet återfinns Västerfärnebo i Näsgårds län.

Genom ett kungligt brev år 1613 indrogs Drottningholms län från änkedrottning Katarina Stenbocks livgeding. Som ersättning fick hon dels tionden från tre socknar i Åkerbo och dels årliga räntan från Färnebo socken – inte Karbenning. När änkedrottningen avled den 13 dec 1621 återgick socknen till Kronan. Ett par år senare drogs Färnebo in i arrendeavtalen rörande Sala gruva och det kring denna på Gustav Wasas tid bildade Väsby län. Ett konsortium hade sedan 1618 arrenderat gruvan och skatteinkomsterna från Väsby län. En medlem av konsortiet, dansken Bastian Ihering, övertog samma år dels arrendet av Väsby gård, dels skatterna från Över Tjurbo härad med Norrby och Tärna socknar. Västerfärnebo lades 1624 till detta distrikt. När Iherings kontrakt gick ut 1628 flyttades Västerfärnebo på nytt över. Enligt en uppgörelse den 3 april 1624 med Karl Eriksson skulle denne under 5 år arrendera dels Norbergs härad och dels Västerfärnebo och skogsfjärdingen. Dock utbröts redan den 16 april 1630 Vangsbro härad och förpantades till en Jesper Jönsson för återstoden av femårsperioden.

Även Västmanlands gränser var ganska flytande under 1500-talet. Möjligen kan man räkna med att Vangsbro under medeltiden räknades till Västmanland, men dit räknades också då Dalarna. Vangsbro härads ställning ambulerade under hela 1500-talet. Först i och med att häradet på 1620- talet återfördes till Sala hövdingedöme återknöts dess samhörighet med Västmanland. År 1647 lades det jämte Norberg till Västerås län, och denna ordning består än i dag.

Västerfärnebo socken som sedan bergsbrukets upptagande på 1100-talet var en av de mest välbärgade församlingarna kom att bli prebende åt en kaniker, (en domkapitlets ledamot). Konkurrensen om denna inkomstbringande tjänst var hård ännu fram till reformationen då mässoffret ersattes med Ordet och den svenska mässan. Det ”överflödiga” kyrksilvret, d.v.s. det som inte behövdes för den reformerade Gudstjänsten och fromheten övertogs av den kungliga skattkammaren. Färnebo gille upplöstes och landbor ”indrogs” till kronan mot löfte att kyrkoherden skulle erhålla årligt vederlag, vilket kom under 1500-talet att undan för undan minskas. Prästen, medlare mellan Gud och människor, blev en Guds tjänare. På konungens önskan var åtminstone tre kyrkoherdar i följd även bergsmän, dock icke i Västerfärnebo, där bergsbruket sedan länge låg nere, utan vid Sala gruva.

Konungen var emellertid intresserad av att få igång bergsbruk på nya platser, varför han uppmanade prästerna att leta. Kyrkoherden Olof Andereae lyckades i slutet av 1570-talet få tag på en gruva, som emellertid icke synes ha varit brytvärdig. Under 1574 uppmanades han söka rätt på en gammal nedlagd silvergruva, vars belägenhet var bortglömd. Först hans efterträdare lyckades därmed. Icke heller denna synes ha varit lönsam att bearbeta.

Gustav Wasa, troligen född 12 maj 1496 eller 3 maj 1497 - död 29 september 1560, uppmuntrade bergskunniga från Belgien och Tyskland att flytta till Sverige för brytandet av malm och framställning av stångjärn. Även om en del av kolonisationen i Bergslagen bestod av inflyttade Tyskar dominerade inflyttningen från Finland här liksom i andra skogsbygder från 1570-talet till fram omkring 1650-talet.

Konstmästaren i Sala (konst i betydelsen onaturlig, tillverkad och överförd kraft) Nils Jönsson Krok skildrar i en summarisk beskrivning från år 1624 Norbergs gruvor som; ”Wed Norberg äre så många järngrufwor at ingen kan dem rätt uträkna, ty där är allan marcken full, och ingenthere är djupare än 4 famnar (=omkring 9 meter), och hafwa de inga synnerliga namn på them, utan kalla the them rymningar. Emot Norebärgs by norrut, är en by som heter Kallmora, ther ligga mer än ett halft hundrade grufwor. Wäster-Söder ifrån kyrkan vid en by som heter Symble, ther är många grufwor, som goda är; theta är så sagt om Norebergs gruwor och dess lägenhet.”

1600-talet medförde i flera avseenden en revolution på järnhanteringens område. Långt in på århundradet fortsatte bergsmännen med att i de gamla osmundshärdarna förvandla tackjärnet till smidbart järn. Liksom tidigare kallades detta osmundsjärn. Tackjärnets vidareförädling kom emellertid att i stigande utsträckning ske i hammarsmedjor eller stångjärnshamrar. Fram till 1600-talets mitt har tiondejärnet redovisats i osmund. Från 1649 fick bergmästarna av bergskollegiet befallning att i fortsättningen beräkna tiondejärnet i tackjärn. Kollegiets beslut dikterades av en strävan att nedbringa och helst avskaffa osmundtillverkningen.

Osmundjärnet vägdes och efter vikten utgick tionden. Från 1649 relaterades tiondet till antalet blåsningsdygn vilket innebar att järnet ej behövde lagras tills det var vägt vilket gjorde det möjligt att sälja järnet redan före blåsningstidens slut.

Efter undersökningar över de olika hyttornas produktionsförmåga och efter överläggningar mellan bergsmännen och bergmästaren enades man om ett förslag till tackjärnstiondens utgörande, som stadsfästes av bergskollegiet den 28 augusti 1686.

Slutet av 1760-talet var en för bergsmannaståndet synnerligen kritisk tid. Hälften av bergsmännen i Karbenning, Bennebo, Klingbo och Hästbäck var fullständigt utfattiga. Även bruksägarna hade i slutet av år 1767 förklarat, att de i sina hyttor år 1768 ej skulle blåsa mer än hälften mot vanligt. Prisfallet på stångjärn var så kraftigt att hela bergsnäringen stod på spel. Många hade helt enkelt inte råd med att köpa den mängd säd som behövdes! Bergsmännen räddades genom att de fick handla kronospannmål till priser som väsentligen understeg marknadspriserna. Från början av 1700-talet sammanslogs hyttorna till större produktionsenheter. Skog skulle sparas. Bruknings- och byggnadskostnader bli mindre. Några få årliga blåsningsveckor var oekonomiskt och förbrukade mycket ved vid uppvärmningen. Att samla på sig och göra blåsningar vartannat/vart tredje år var för bergsmännen omöjligt då de behövde kontanter som skaffades genom försäljning av produktionen.

Redan på 1780-talet lämnade våra förfäder bergslagen. Via Västerås kommer man till Stockholm och därifrån vidare till Ösmo söder om Stockholm.

Stångjärnshamrar anlagda 1675, anlagda 1637-1675 samt ödelagda 1637-1675.

Utsnitt ur 1688 års karta

Siurd i Söderboo

Från Söderboo (Söderby) i Söderbärke socken i Dalarna kommer en av Anders Andersson Abborres hustru Catharina Pehrsdotters äldre rötter. De första leden a, b och c är endast kända genom ovanstående släktlinje inskriven i domboken. De vänstra leden i bilden är våra rötter.

Ion Jönsson (d)

Noteras i den årliga räntan från 1539 till och med 1564 för Söderboo. Är bergsman där. Hans namn skrivs även som Johan Jönsson i domboksprotokollen och den årliga räntan. Från 1570 noteras Ion Jönssons son Herman Jönsson i den årliga räntan för Söderboo i Söderbärke socken.

Hela Dalarna, Laga ting i Söderbärke A1:1 17 februari 1547 folio 79

* Kom för rätta Nils Jönsson i Noor och Hans Larsson ibid fastade och hemolade beskedlige man Johan Jönsson i Söderbodha en half Systerdel liggande i Noordaste gården i förenämnda Söderbodha och är 4 spann säde uti hwart årsädhe för 10 fat järn, hvilket järn the kände sigh ridhigt up hafva, sigh redheliga upburit hafver sigh tillfullo betalning. Afhände för then skuld sigh och sinom arfvom under Johan Jonsson och Hans arvom med hans jord, åker och hus, skog och fiksevatten med alla andra tilåghor som ther under af ålder tilleghedt hafver och än härefter med någon rett tillfinn-as kan till everderliga ägho och är samma halwa systerdel lagbunden och lagstånden som befinnas uti jordabalken uti thet 20 cap. Ty dömde jag samma köp stadigt och fast obrotsligha hållas efter thenna dag wid hvars the 3 mark för häradsdom thesse äro fasta.

1547 fick Ion Ionsson i Sörbo således fasta på en systerdel i norra gården i Sörbo som han köpt av Nils Ionsson och Hans Larsson, båda bosatta i Noor, Söderbärke socken. Påföljande år på tinget i Norberg 1548 fick Ion Ionsson fasta på jord i södra gården i Sörbo, som han köpt av Per Olssons hustru i Karbenning, Norberg socken. Av protokollet framgår att Ion bodde på södra gården i Sörbo. På tinget i Norberg år 1557 uppbudade han tillsammans med samme Per Olsson i Karbenning en sjättedel i hemmanet Bennebo, Norberg socken.

Hela Dalarna , Laga ting i Norrbärg den 31 februari 1557 folio 254

* Biöd Ion i Söderboda och P Olsson i Katrinebänning upp ett settedel i ett hemman här Bennibo första gången.

Släktlinjen i domboken som ger oss Härmans rötter tillbaks till 1400-talets början.

Gunnar Ekströms Västerås stifts herdaminne del 1:2 sid 372f Kyrkoherde Anders, 1547 – 1563. Herr Anders synes ha varit bördig från denna trakt, där hans brorsdotter omtalas den 19 februari 1547 (Dalarnas dombok). Han är prost 1555 och 1556. Den kostgärd, han 1555 hade att utgöra, gick på 2 tunnor bröd och 2 lispund kött. Silverhjälpen 1560 utgjorde 2 daler. Från 1562 är han upptagen såsom medbrukare i Norhyttan, som räntade 1½ hundrader osmundsjärn. Sista gången han nämnes är i 1564 års räkenskaper. Tydligen har han dock slutat redan föregående år.

Herr Anders är gift med Britta Olofsdotter, med vilken han ärvde Sörbo. Sonen Hans Röhår, övertog Sörbo. Innan herr Anders genom reformationen fick möjlighet gifta sig, hade han med en kvinna Brita en dotter, kallad Brita. Kvinnan Brita blev senare Lasse finnes hustru.

Härman Jönsson (e)

Bergsman i Sörbo, Söderbärke socken, noterad i Älvsborgs lösen 1571, nämndeman 1592-1600 och ersättare i nämnden 1602. Avliden efter 1604 men före 1616 då hans arvingar bytte jord i Hugnora, Söderbärke socken mot jord i Sörbo med Herman Olofsson i Hugnora. Egendomen i Hugnora hade Herman Jonsson köpt och budit upp på tinget 1592 och 1593. Gift med Brita Torstensdotter från Tolvsbo, nämnd 1597.

Hela Dalaran A1:2 sid 31r 13 januari 1592

* Härman i Sörbo bod up ett torp benämnt Hugnora köpt af Olof Anderssson i Grenseboda för 6 fat.

Hela Dalarna Laga ting i Söderbärcke 14 januari 1593 folio 116

* Härman i Söderbo biuder up ett torp benämnt Hugnora köpt af Mats Jakobsson i Torsång född för 10 fat och 3 hundra och Brita Matsdotter vid Skinnskatteberg skrifwen och gift och norra gården i Söderbo, af Hans Röhår för Järnfosfat sölft 26 lod

Hela Dalarna A1:4 Laga ting i Söderbärke den 21 augusti 1594 folio 56

* Härman i Söderbo biuder up Norre gården i Söderbo köpt af Hans Andersson (kallad för ”Röhår)” för 4 fat och ett stop om 12 lod.

Hela Dalarna 1594-1595A1:3 Laga ting i Norrbärke den 14 februari 1594 folio 10

Hans Ionson i by biuder up en trediedel i Morgården köpt av Halvard i Sörbovik 4½ fat, Olof i Tolfsbo och Herman i Sörbo 4½ fat

Hela Dalarna A1:10 Laga ting i Norr och Söderbärke 14 feb 1616 folio 127

Kom Härman i Hugnoret framlade ett föreningsbref under gode mäns signet och bomärke lydandes huru saligh Herman Ionssons arfvingar i Söderbo hafva sigh med honom förent och giort ett fast jordebyte så att Härman gaf Härmans rätte arfvingar all den hus och jord som han åtte i Söderbo. Däremot hafver Hermans arfvingar honom igen all den hus och jord samt Söderbo ägte igen i Hugnoret därtill i föreningh 5½ fat järn hafva och rätt i Wibberbo säta samt hans systrar som är hustru Anna i Saxe och hustru Elin i Wadh sålt Herman Olufsson i Hugnoret alle … systerdel som de ärft hade efter sin moder hustru Anna i Wibberbo som war Härmans fadersyster för osmundsjärn två fat. Nu tillsades fasta härpå.

Härman Ionsson var gift med Brita Torstensdotter från Tolfsbo. Hennes farfarsfar Hans var född omkring 1430.

Hans i Starbo (f)

Född omkring 1430 i Bad Tölz-Wolfratshausen, Bayern enligt Kurt Åkerlind, tingdals släktförening, www.tingdal.se

Kända barn: Olof Hansson, nämndeman i Starbo, Norrbärke socken.

Bengt Hansson, född omkring 1470 i Starbo, Norrbärke socken.

Jöns Hansson, född omkring 1480

Lars Hansson, född omkring 1485 i Starbo, Norrbärke socken.

Ingrid Hansdotter, född omkring 1496 i Starbo, Norrbärke socken. Hennes son Hans Larsson sålde på

hennes vägnar jord i Starbo. Kopparbergs län. RA, volym 1 Norrbärke socken folio 615 * den 7 april 1617. Kom hustru Malin i Norrgovik och Gränge och talade till Hans Larsson uti Starbo om en systerdel, som hon sade hennes mans

fadermoder, hustru Ingrid, tillfallen var. Då ransakades härom att samma

Widich Hanssons, som är hustru Malins man, fader Hans Larsson haver

uppburit på sin moders vägnar, förenämnde hustru Ingrid, 5 fat osmunds-

järn. Nu avsades att detta så länge oklandrat ståndit haver, skulle nu Hans

Larsson giva hustru Malin ett fat osmundsjärn till de förre utgivne. Nu vitt-

nades Israel i Kohlviken samt många andre gamle män. Att på samma Star-

bo haver varit dombrev, men när Starbo brann, brunno samma brev med.

Kommentar: Ingrid Hansdotter var gift med bergsfogden Lars Ravalsson

född omkring 1490 i Norrvik, Grangärde socken och avliden där omkring

1572.

Olof Hansson (g)

Nämndemann i Norrbärke år 1518 och sigillvittne enligt ett gåvobrev av den 24 januari detta år, då Peder Torgilsson i By, Norrbärke socken skänkte ”Yxhammarsbo” i Norrbärke till Västerås domkyrka avtryckt i diplomatarium dale-karlicum nr 232 (1842-1853) sid 229 f av C G Kröningssvärd. Olof Hansson är troligen avliden före 1539.

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1 Volym 1 sid 81, Den 18 februari 1547 ting i Norrbärke

* Anders Olsson i Stareboda upbiuder Bengt Hansson sin Fadersbroders del i Stareboda, hwiken Olof Hansson, Anders fader köpt hade af Bengt Hansson för 20 fat, Jons Beinctsson bööd efter och lades honom före thet Jöns skall redha sig uppå samma jern utgifna innan natt och år eller intet tala dherefter.

Anders Olofsson i Starbo Nedre senare kallat Nils Ols.

Finns i den årliga räntan under Nedere Starbo åren 1539-1569 jämte Jöns i Starbo som noteras i den årliga räntan för åren 1539-1558. Anders är nämndeman vid Norrbärketinget åren 1547-1557.

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1 Volym 1 sid 80 och 81, Den 18 februari 1547 ting i Norrbärke

* Kom för rätta Hans Unge i Stareboda med sina systersöner Peder Larsson och Jons i Stareboda, fastade och hemolade Beskedlighom mannen Anders Olsson i Stareboda ett litet hemman deras fäderne och kallas Kaalwijkenn for 24 fat jern, dertill gaf han Jonse hustru serdeles 2 hundert jern, Jane ett pund och Peder Larss ½ pund smör i wänegåffwo hvilka 2 lester jern och skenknigher the kendes redeligha sig till fullo nöje och betalning upburit hafva afhände the för then skuld sig och sinom arwom samma hemman under Anders Olsson och hans arwom till everdeliga ägo med tess allom tilåghom som ther under af ålder tillegat hafver och än här efter med någon rett tillfinnas och är lagbundet och lagstandit som Sveriges lag föreskrifver i Jordabalken i thet 20 cap. Ty dömde jach samma köp stadigt och fast blifva . Förbyedendes allom här på något qwal göra efter thenna dag wider hwar theras 3 mrc för häradsdomsen. Tesse äre...

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1:1 sid 233 den 2 mars 1548 laga ting i Söderbärke

* Kom för rätta beskedlige man Anders i Stareboda uploot, sålde och fastade beskedlige mannen Hänneko i Wad Anders hustru rätta fäderne i Halwardsböning på Norberg för 2 lester jern,

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1:1 sid 137 v den 3 april 1549

* Kom för rätta Jons Beinctsson i Westansjö och talade till Anders i Stareboda om sin fadersbroders del i Stareboda. Anders svarade sägandes det Anders fader hade betalt sin broder Beincte, Jonses fader med två lester jern och hade det köpebref som Godswen i Hagge och Herr Erik vittnade att de det sedt och hört hade och förkommo när Stareboda brann. Om sider blefve de så förente det Anders unte och antwaradade Jons Beinctssons en tredjung udi ett hemman kallat Kålwiken uti wåta och torra, närby och fierran med alle de därunder tillegat hafver etc. och hans arwom efter honom everdeliga att äga. Däremot hemolade Jöns Beinctsson Anders Olsson sin fadersbroders del i förenämnda Starboda och allan sin del på Skenshyttone och annersteds det Jöns Beinctsson ägandes är efter sin fader med allan then del ther tilyder och är härefter med någon rätt tillfinnas kan han och hans barnom everdeliga att nyttja.

Talade och Godswen i Hagge Anders Olsson till om en systerdel i Stareboda om vilken systerdel de blefve så förenta det Anders Olsson unte och antwardade Godswenn tvådelener uti förenämnda hemman Kålwiken utwägar och alla andra utägor. Och Godwven unte och antvarade Anders Olsson then systerdel i Stareboda med tess allom tilåghom evederliga att njuta för sig och sinom efterkommandom under Anders och hans arwom och ingom endrom etc.

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1:1 sid 254 v den 20 feb 1557 Norr och Söderbärke

* Kom för rätta Hans Unge talade till Anders Finne om ett änge som Anders i Stareboda hade i pant aff Hans för 3 fat järn och gaf Anders Finne Anders i Stareboda igen de tre fat jern mente Hans måtte lösa sin jord igen och måtte hafve thet aff slagh och helhet …. Jag läte till nämnden de för rett....

Anders Olofssons bror Hans Olofsson

Hela Dalarna A1:5 Laga ting i Norrbärke i Hagge, den 4 februari 1597 Folio 167 och 168

* Kom för rätta P Iönsson i Osmundsbo och talade till Hans Olofsson i Starbodha om ett hemman benämnt Flatenbärg om vilket hemman som var för rätta för Herr Erik Sparre i Söderbärke anno 96 then 27 februari och tå tillsades en benämnd Erik Larsson, hammarsmed efter han räknade sig thet börd till att han samma hemman lösa skulle som här efter förmäles, att en benämnd Lasse Iönsson then thär åtta Flatenbärgh thenne Lasse Iönsson åtta två hafver, först hustrun Karin med henne aflade han två döttrar och en son Karin Larsdotter, Margareta Larsdotter och Iöns Larsson vilken var P Iönssons fader, med then andre hustrun åtte han en son benämnd Oluff Larsson, thenne Oluff åtte en dotter benämnd Karin Olofsddotter then nu bor i Grenze war så en fogde benämnd Hans Svenske som med wåld trengde samma Iöns Larsson ifrån samma hemman med våld och emot sin vilja, thet nemnden fant flera och andra gambla män vittnade att så sant war och gaf honom thärföre 300 mark penningar thenna Hans Svenske åt en son med sin hustru, hustru Anna benämnd i Fraett, blef så Hans död, gick så hustru Anna på annat gifte och fick en benämnd P Dollman vilken så förborgat war att samme hemman värderades för honom samt hans hustrus gäll till mera än 3 läster järn. Nu komme thenna Hans Olufsson samt Erik Hammarsmed the thär hade förenemnda hustru Annas broders döttrar till hustru som är Oluff Anderssons döttrar i Starbo och ville lösa samma hemman till sig förebärande att thedt war theras hustrus börd, efter de vittnesbörd som nämnden samt Platt härom vittnade och arflinien utviste, Tå dömde jag P Iönsson wara närmare till att lösa samma hemman än Hans Olufsson och Erik Hansson

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 4 februari 1597 Laga ting i Gamla Norbärg. Folio 55 (165)

* Kom hustru Sigrid i Södergövik (Sörvik) och talade till Olof Anderssons arfvingar i Starbo om en brodersdel ibidem, efter sin faderfader, Hans Olufsson benämnd, vilken var Olof Anderssons fader broder. Tå ginge de på en vänlig förlikning så att Hans Olufsson i Starbo gaf hustru Sigrid en sked om 4 lod och Hans Larsson i Starbo gifve hustru Brita i Söderbo, som är hustru Sigrids syster, och en sked om 4 lod härpå skal gifvas bref.

Hans Olofsson (i Starbo) var farbror till Olof Andersson i Starbo, som levde 1571 enligt Älvsborgs lösen. Enligt ett vittnesbrev från 1595 angående en hemmansdel i Flatenberg, Norrbärke socken, var den då avlidne Olof Andersson bror till den likaledes avlidna hustrun Anna i Flatenberg, Norrbärke socken. Originalbrev från 16 juni 1595 i Norrbärkes hembygdsförenings arkiv, där Annas patronymikon felaktigt anges som ”Olofsdotter”. Brevet är avtrykt i Norrbärkebygd nr 2 (1981) sid 30 utgiven av Norrbärke hembygdsförening. Fel! Hon heter Olofsdr/LRB och var dotter till Olof Andersson ej syster!

Hon var enligt en domboksnotis från 1597 gift 1.0 med Hans Svenske, kneckthövitsman, sedan fogde i Västerdalarna

1559-1561 och i Österbotten 1563-1565. Gift 2.0 med borgaren Peder Dålman i Stockholm, som är omnämnd i Stockholms tänkeböcker 1570-1584.

Om Hans Svenske se Dalaregementets personhistoria del 1, sid 69 (1984) och J. A. Almquist, Den civila lokalför-valtningen i Sverige 1523-1630 del 4 sid 78 (1922-23). Om Peder Dålman, se Stockholm Stads tänkeböcker, 1568-1575 (1941) sid 69f t.o.m. A a, 1584-1588 (1947) sid 139f.

Torsten Hansson (h)

Någon Torsten Hansson har ej påträffats bosatt i vare sig Tolvsbo eller Starbo i Norrbärke socken där hans farfar Hans Olofsson ägde jord. I skattelängden finns en Torsten Hansson redovisad under Moren i Norrbärke socken. Torstens farbrors son, Olof Andersson tycks vara den av syskonskaran som fick ta över Starbo vilket kan vara förklaringen till att Torsten är att söka på annat håll än i Starbo. På tinget i Söderbärke 1547 sålde Torsten Hansson tillsammans med Anders Larsson och Peder Björnsson i Tolvsbo en systerdel i Västerby, Söderbärke socken till Anders Olsson i Västerby. Då Olof Torstenssons farfar Hans Olofsson hade köpt jord år 1516 i Tolvsbo och i Västerby och då namnet Torsten är mycket ovanligt i Västerbergslagen på 1500-talet förmodas att Torsten Hansson i Moren är far till Olof Torstensson i Tolvsbo och hans systrar i Tolvsbo och i Västerby.

Torsten Hansson i Moren var nämndeman vid tinget i Norrbärke åren 1547 och 1548. På tinget den 3 april 1549 folio 137 påstod Håkan Tomasson i Odensvi socken att Torstens ej namngivna dotter skulle lagt beslag på en sked som Torstens avlidne dräng hade ägt. År 1552 vittnar Torsten på Norrbärketinget

Hela Dalarna A1:1 den 17 februari 1547, folio 79

* Komma för rätta Anders Larsson och Peder Byörsson i Tolfsboda och Torsten Hansson i Moren fastade och uplåto beskedlige man Anders Olsson i Westerby en systerdel liggandes uti hans hemman for 9 fat järn vilket järn de kendes redeliga upburit hafva sig till fulla nöje. Afhände forty sig samma systerdel under Anders Olssons med tess allom tillåghom dock är det icke lagbudhet eller lagståndet utan ett lösköp tess thet blifver lagfarit etc.

Tolvsbo – Söderbärke socken

Olof Torstensson (i) gift med Karin Pedersdotter (16) från Vad

Nämnd i Älvsborgs lösen 1571. Nämndeman vid tinget i Söderbärke åren 1591-1605.

Olof Torstensson och hans svågrar Halvar Persson och Herman Jonsson sålde en tredjedel i Morgården, Norrbärke socken till Hans Jonsson i By, Norrbärke socken, uppbjuden på Norrbärketinget 1594.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:4 Laga ting i Norrbärke den 14 februari 1594.

Hans Ionsson i by biuder up en trediedel i Morgården köpt af Halfvard i Sörbovik för 4½ fat, Olof i Tolfsbo för ….., Härman i Sörbo för 4½ fat.

Kommentar: Systrarna Brita och Sigrid ingick en förlikning 1597 med arvingarna till Olof Andersson i Starbo, Norrbärke socken angående en brodersdel i Starbo som tillkom Brita och Sigrid efter deras farfar Hans Olofsson. Av domboksnotisen framgår att Hans Olofsson var farbror till Olof Andersson i Starbo.

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 4 februari 1597 Laga ting i Gamla Norberg. Folio 56 (165)

* Kom hustru Sigrid i Södergovik (Sörvik) i Gränge och talade till Olof Anderssons arfvingar i Starbo om en brodersdel ibidem, efter sin faderfader, Hans Olufsson benämnd, vilken var Olof Anderssons fader broder. Tå ginge de på en vänlig förlikning så att Hans Olufsson i Starbo gaf hustru Sigrid en sked om 4 lod och Hans Larsson i Starbo gifve hustru Brita i Söderbo, som är hustru Sigrids syster, och en sked om 4 lod. Härpå skal gifvas bref.

Kommentar: Olof Anderssons arvingar, som företräddes av Hans Larsson i Starbo, uppfyllde emellertid inte villkoren i förlikningen som föranledde hustru Sigrid att återkomma om detta på tinget i Söderbärke 1613 och på lagmanstinget i Norberg 1614.

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1Volym 6 Den 27 januari 1599 laga ting i Söderbärken folio 149

* Olof Torstensson i Tolfsbod biuder up ett litet hemman i förbemälte Tolfsboda köpt af Mats Simonsson i Tolfsboda för 36 fat osmund jern i med sin hustrus samtycke. Mats Simonssons dedt var hans börds hustrus. Klandrat av Mats Simonsson hustru.

* Kom Olof Torstensson och war kommen i rykte att hava besudlat Mats Simonsson för han lägrat Hu Barbro benämnd. Nämden samt menighe man men gjorde honom fri för samma rykte.

Hela Dalarna serie 1, A1:3 Laga ting i Söderbärke socken den 20 januari 1604, sid 80

* Kom Olof i Tolfsbo och talade till Nils Pederssons söner i Västerby om en jorddel i Wästerby: och där han (Olof) inlade i rätten ett pergamentsbref som biskop Otte utgifvit hade anno 1516 den 12 dagen jul lydandes huru Olofs fader fader Hans Olofssson hade kiöpt en treding i Tolfsboda och en treding i Västerby för 18 fat osmundsjärn. Nils i Västerby hafver haft häfden och hans föräldrar före honom.

* Olof Torstensson i Tolfsbo biuder up andra gången ett hemman i Bennesbo köpt af Ion Nilsson ibidem för osmund järn 5 lästar och 8½ fat och igenlöst af andra … 7 läst 1 fat 300.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 25 januari 1607 Laga ting i Söderbärke.

* Kom Karin Hansdotter i Tolfsbo denna … Guds bättre hade …. sitt eget barn och lagt under en sten och däromkring lagt en hop mossa och en sten däröfver hvilket barn en benemnd Lasse Matsson i Söderbo med henne aflat hafver och ville samma Lasse hafva henne till äkta och än nu stod i samma mening: Hvar våt okuning ..för skona henne lifvet vart hon och tillfrågadt om orsaken hennes Lasse hade varit i råds med gamle därom att så förgöra barnet. Dät hon nu nekade till, utan bekände att samma barn war dött fött och var hennes moder kom till henne bekände hon för hennes svärson det giorda hade. Dömdes after 2 capitlet i Högmåls..

Hans Olofsson i Tolfsbo hafva belägrat Holstens dotter i Wad Kierstin benämnd. Så är de skyll (=släkt) som linjen utvisar.

Kommentar: Enligt Moselagen dömdes Hans Olofsson till döden men hans far Olof Torstensson i Tolvsbo söker och får nåd mot 80 daler i böter för sin son liv enligt ett brev från kungens sekreterare Lars Kristiansson. Kerstin fick böta hälften eller 40 daler. Tack vare denna tragiska händelse och mål får vi nedanstående släkttavla som kompletterats med släktdata.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 15 februari 1610 Laga ting i Gambla Norberg. Ingen foliering

Item (Kälwast [Holstensson] i Fragg bjuder upp första resan) en systerdel i Fragg köpt af Olof Torstensson i Tolfsbo för 3 fat.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 17 februari 1610 Laga ting i Söderbärke Sid 14.

* Kom nu Olof i Tolfsbo samt hustru Ingborg i Kyrkebyn och talade om det hemman i Västerbo socken hustru Ingeborg länge hade warit i träta med Olof om. Som denna linje (ovan) utvisar som både domboken finns 1609 den 16 februari samt och hustru Ingeborg hafver utwiste då begärandes nu Oluf sitt iärn igen inom sin årsdag och hade strack sig dött uti Zofian

Brita Torstensdotter gift med Härman Jonsson (e)

Herman Iönsson noteras för Sörbo i Älvsborgs lösen 1571. Herman var nämndeman vid Söderbärketinget 1592 – 1600 och ersättare i nämnden 1602. Levde ännu 1604 men avliden före 1616 då hans arvingar bytte jord i Hugnora, Söderbärke socken mot jord i Sörbo med Herman Olofsson i Hugnora. Egendomen i Hugnora hade Herman Jonsson köpt och budit upp på tinget 1592 och 1593

Holsten Pedersson (15) gift med Karin Härmansdotter (j)

Karin Hermansdotters är dotter till Härman Jonsson i Söderbo och Holsten Persson är son i Vad, Söderbärke socken.

Karin Pedersdotter (16) gift med Olof Torstensson

Olof Torstensson är född i Tolfsbo, noterad i Älvsborgs lösen 1571. Nämndeman i Söderbärke socken 1592-1605. Det är deras son Hans Olofsson som har belägrat Kirsten Holstensdotter i Vad.

Vi har ett syskongifte här där Holsten Pedersson bor kvar i Vad gift med Karin Hermansdotter i Tolvsbo och hans syster Karin Pedersdotter i Vad som flyttar till sin make Olof Torstensson i Tolvsbo.

För att bevara odlingsmarken ingick man ofta syskongiften varvid det ena paret övertog makens föräldrars hemman och det andra paret övertog hustruns föräldrars hemman. Här har vi ett exempel på hur ej mindre än tre syskon gifte sig med tre andra syskon. Det var 3 av Torsten Hanssons dotter Segrid Torstensdotter gift med Halvar Pederssons barn som gifte sig med 3 barn till Widich Hansson. Widich var i sin tur son till Hans Larsson som var son till Lasse Rafvalsson och dennes hustru Ingrid Hansdotter, dotter till Hans i Starbo, som även var Torsten Hanssons farfars far!

Karin Halfvardsdotter gift med Per Widichsson

Johan Halfvardsson gift med Sara Widichsdotter

Kerstin Halfvardsdotter gift med Lasse Widichsson

Syskongiften och giften mellan bergsmännens generationerna skapade många släktförbindelser mellan släkterna.

Henneka Bengtsson i VAD, Söderbärke socken

Skyltens text: VAD är en gammal bergsmansby med medeltida anor. Hytta troligen från 1500-talet nerblåst 1703. Hammarsmedja uppförd 1620 och nedlagd 1875. Sämogården med anor från 1400-talet. (Gården ligger bakom skylten och syns ej i bilden här). Foto LRB

Delar av en släktsägen nedtecknad av Leonard Persson i Sämogården, Söderbärke socken

En gammal sägen förtäljer att markerna nere vid vadet först röjdes och hävdades av byn Sudirbodum som Sörbo då kallades. De gräsrika ängarne hägnades och slåddes och lador för höets förvaring byggdes, mark röjdes och svedjades och betesvallen vid vadet var Sudirbodums bästa, näst efter hembyns marker.

Två unga raska Sörbobönder Hennik och Sämund tyckte att det ej skulle vara så oävet att bosätta sig vid Vadet och där göra ett nybyggareboställe.

Ungdomarnas drömmar och förslagen om bosättning vid Vadet mognade hos de två. Hennik byggde sig gård på bäckens östra sida medan Sämund byggde sig väster om bäcken.

Hennick hade stor del i betesvallen vid Vadet samt stora arvsjorder i Sudirbodum (Sörbo) och hans hustru ärvde också stora marker så att de från början blev storbondefolket vid Vadet, gentemot Sämund vilken som småbonde blev efter med både jordabyten och odlingar.

Till elvahundratalet vill sägnen förlägga tiden för deras bosättning eller till Erik den Heliges tid. (Han innehade tronen kort efter mitten av 1100-talet utan att vara allmänt erkänd, dödades ganska snart av sina fiender enligt Nordisk familjebok) och lärer bågskyttar från Berke varit med på hans härtåg till Finland, när han var dit och kristnade Finnarne. Sägnen fortlever genom tiderna huru besvärligt häradståg detta var. De hedniska Finnarna trollade och förvände syn. Det de ej kunde få med sig undan brände de, så att något rov och byte stod ej att få, endast trollskatt, svält och elände.

Långt tillbaka i hedenhös, hade de här uppe på bergen i smältgropar och blästror av myrmalm och kvicksten framstält järn till eget smide och även som bytesvara i handel. Derföre att de buro sina jerntennar ner till marknadsplatserna kallades de järnbärare och deras bygd jernbärarland.

Upp efter den lilla bäcken som rann fram genom Sudirbodum hade denna by två små hyttor som drevs under vårflödet.

Från att vid 1600-talets början varit en stor gård varifrån en brodersdel var under frånskilja samt en mindre gård och några marker som hörde till Sörbo, hade byn vid 1600-talets slut, nio gårdar då Henniks storgård krympt samman till 4/8 mantal och den delades 1720 i två gårdar vid Hyttbackens bebyggande då 2/8 mantal av Henniksgårdens mantal lades dit.

Stångjärnet steg högt i pris och vadsjernet var ett mjukt och segt jern eller som klensmederna sade ”vadjärnet är ett gott järn”, lämpligt för smiden som ej voro utsatta för hård nötning.

Leonard Perssons bild av hur det såg ut vid VAD omkring 1800-talets senare hälft efter jänrvägens tillkommelse. Foton LRB.

Leonard Persson har i flera anteckningsböcker filmade av Riksarkivet gjort anteckningar om byn Vad och dess innevånare. Till hans förtjänster hör avskrifter av domboksprotokoll som ej längre finns att tillgå i original via arkivväsendet. Dock är dateringen för vissa av dessa avskrivna protokoll tvivelaktiga. Dessutom finns det fel i hans genealogiska släkttabeller som t.ex. att Karin Hansdotter skulle varit gift med länsman Mats Ersson Nohrman då hon i själva verket var gift med Johan Germundsson. Däremot var hennes bror Lars Hansson boendes i Utmedland i Mora sockens dotter Karin Larsdotter gift med länsmannen Mats Ersson Nohrman!

Jag (Le Roy Billberg) har delvis frångått Leonard Perssons släkttabeller och med hjälp av hans avskrifter och i de fall domboks- protokoll finns att tillgå i original vid landsarkivet i Uppsala eller i form av renoverade domböcker förvarade i Riksarkivet i Stockholm sammanställt följande information om vår släkt i byn Vad i Söderbärke socken. Namnkedjorna Hennik – Per Hennikasson – Holsten Persson – Karin Hansdotter samt Hennik – Marit Henniksdotter – Karin Olofsdotter – Margareta – Johan Germundsson är helt säkrade genom att Johan Germundsson, som ville äkta sin släkting Karin Hansdotter, fick vända sig till domkapitlet i Västerås för en släktutredning och få deras godkännande av giftermålet. Giftermålet godkändes då släkttabellen visar att släktskapet går flera generation tillbaks i tiden. Heneka

Pär Heneksson Marit i Stimmerbo

Holsten i Wad Kerstin i Hagge

Hans i Wad Margareta i Lifsdal

Karin Hansdotter (gift med) Johan Germundsson i Lifsdal

Svårare är att finna respektive persons äktenskapspartner och barn då källorna utgörs av domboksprotokoll och olika skatte- och mantals- längder. Uppgifter som kommer från Leonard Perssons anteckningar som jag ej har kunnat verifiera står inom [ ].

För överskådlighetens skull är ej alla kända barn medtagna i grafen ovan. Kyrkoherdedottern [Anna] Gudmundsdotters anor visas längre fram i en egen graf.

Heneka Bengtsson i Wad, Söderbärke socken

I början av femtonhundratalet var Hennick Bengtsson ägare av Hennicksgården, med hytta och ett mantal jord vid vadet, samt en utjord från Vik. Enligt 1539 års skattelängd gav han i hyttegäld 1 öre samt i belgeskatt 11 penningar. Möjligen gift med en dotter till Halvard Jönsson Bonde, i Halvarsbenning då Henekas hustru tycks ha ärft östra gården i Halvarsbenning. Några säkra bevis finns dock ej. Hennik Benctsson, [troligen född omkring 1495 och avliden omkring 1565, i en ålder af 70 år]. Barn:

Peder (Per) Henniksson (2) senare bergsman på gården i Vad. Noterad där i den årliga räntan för åren 1569-93

Rikmor Henniksdr (3) gift i Köping

Marit Henniksdr (4) gift i Stimmerboda, Norrbärke socken med Olof Bengtsson. Noterad i den årliga räntan för

Stimmerbo åren 1545-1558. Parets dotter Anna Olofsdotter är gift med Anders Ingevaldsson där och

dottern Karin är möjligen gift med Lasse Svensson i Hagge.

Erik (Effrika) Henniksson (5) Noterad i den årliga räntan för Norbergs by åren 1555 och 1557 för Fagersta som

är ett frälsegods tillhörande år 1539 Tued Gregersson. Effrika har ej återfunnits i Älvsborgs lösen år

1571. Kan vara avliden dessförrinan eller avflyttad från Norbergs socken.

Bengt Henniksson (6) frälselandbo i Nordensjö, Norbergs socken. Nordensjö är en bruksegendom i Norberg

socken, väster om Kärrgruvan. Då den ligger under frälse syns den och dess brukare ej i den årliga

räntan och i Älvsborgs lösen. Men till Nordansjö hör och brukas en jord i Norbergs by som ej är

frälse och som därför beskattas. Tack vare detta kan vi följa Bengt Henniksson i den årliga räntan för

tiden 1570-1610 i Norbergs by.

Lars Henniksson (7) landbo i Västanfors, Fagersta socken. Noterad i den årliga räntan under Norbergs by t o m

år 1570.

Herman Henniksson (8) noterad i den årliga räntan för Halvarsbenning för åren 1539-1575.

Brita Henniksdr (9) nämnd i LP:s avskrift av ett protokoll från den 19 dec 1586 Köping. Gift med en Hindrik

där.

Östen Henniksson (10) noterad i den årliga räntan för Sunnansjö, Grangärde socken för åren 1546-1560

Sven Henniksson (11) noterad i den årliga räntan för Sunnansjö, Grangärde socken för åren 1546-1558

Kristin Henniksdr (12) nämnd i LP:S avskrift av ett protokoll från den 19 dec 1586

Anna Henniksdr (13) nämnd i LP:s avskrift av ett protokoll från den 19 dec 1586

Tefrik Henniksson (14) gift till Bennebo, Norberg socken, bergsman där (son Hans Tefriksson)

Hyttor vid vadet (Leonard Perssons utsago)

[Hennik skulle också gärna velat ha en hytta vid vadet men dess bäck var för hård i vårflödet så de mäktade ej bygga dammen, finge omsider hjälp från annat håll. Redan på 1200-talet fick Tyskar börja med en mera ordnad gruvbrytning i Norberg. Både sjöar och vattenfall i Norberg blev snart tagna i anspråk och sökare av hytteställen fick ge sig över till Berkielagen för att finna hytteplatser.

En i Norberg bosatt tyskerman, Holsten, uppgjorde med Hennik om hyttebygge vid Vadet. Deri skulle Holsten få hälften, Hennik 3 åttondelar och Sämund en åttondel. Genom Holstens insikter och Hennikagårdens resurser blev det så en hytta vid bäcken ovanför vadefallet och hon var länge den största hyttan i Berkielagen].

Dalarnas dombok KLHA1 1544-1559 även benämnd Jöns Pederssons dombok som transkriberat av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 29 februari 1548 i Norberg, Volym A1:1 folio 116 (228-229).

* Kom för rätten Hans Persson i Wik kungörandes huru han hade sålt sin hustru (= Rickemor Hermansdotter ) jord i Halwardsbänning (till) Hänneka i Wad för en läst jern och thet laglegha, hwilket jern han sedhan gaf Spelboga i Hommansböning (Grytnäs socken) för then tredjung han åtte i then Norra gården i Wik och än ena läst jern thertill hvilket jern Olof Spelboghson (son till nr 21) med flerom sinom medh arvingarna wedkänder utgifwet wara och thet lagliga köpt efter som föreskrivs uti Jordebalken i the 11 cap Säll man fäderne sitt etc. Efter Sveriges lag medgift och nemdens ja dömde jag the köp stadigt och fast forbiudenes härmed allom något hinder göra eller på detta wider hwar theres 3 mark for min häradsdom efter thenna dag. Thesse äro ….

Le Roy kommentar: Hans Persson i Wik var gift med Hennikas sons Herman Hennikasons i Halvarsbennings dotter Rikmor Hermansdotter. Hennika köper med andra ord mark i granngården Halvarsbenning. Hennika driver aktivt inköp och försäljning av hemman och av mark vilket gör honom till en av de stora fastighetsägarna i Söderbärke socken. Därefter köper Hans Persson av Hennikas sonson, Pär Henniksson son Spelbo Persson, dennes mark i granngården Wik som han lägger till sin egen gård i Vad.

Dalarnas dombok KLHA1 1544-1559 även benämnd Jöns Pederssons dombok som transkriberat av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 29 februari 1548 i Norberg.

* Kom för rätta beskedlige man Hänneka i Wad uplät och sålde och fastade beskedlige man Peder Olsson i Kaijneböning tvådelener uti en trediung i samma hemman Peder Olsson bor uppå för en läst jern och thet med sina barnoms samtyckio och god willia, medt hwilkidt järn Hänneka kändes redelighe fullbettaladen warda efter sin eghen willia. Afhände for tehn skuld sig samma tvådelar och sinom barnom föddom och oföddom med androm arvingom med tess allom tilåghom som ther under af ålder tilleghadt hafver och än här efter med någhon rett tillfinnas kan everderlighe att njuta och är samma köp lagbundet och lagståndet som Sveriges lag föreskrifver uti jordabalken i thet 20 capitlet. Efter Svergies lag medgifvet etc.

* Kom för rätta beskedlige man Peder Olofsson i Karijnebening upbood soldi och fastad beskedligom man Johan i Söderboda i Söderbärke lossat sina hustrus jord han åtta i then södra gården ther Johan boendes är for 8 fat jern och lade strax the nider i Karineböning gifvandes Hänika i Wad hwartill Hänika strax therför rätta bewiste så tillgånged wara affhände för then skulld sig samma sin hustrus jord och sin arvingar under förbemälte Johan och hans arvingar till everderliga ägo med dess allom tillåghom och är the och lagligt gjort såsom föreskrivs i jordabalken thet 10 cap Sell man fäderne etc så i 10 cap Efter Sveriges lag medgifva och nämndens samtyckio dömde jag the köp stadigt och fast förbjudande allom derimot göra eller kwellia efter thenna dag wider hwar theres 3 mark etc...

*Hela Dalarna KLHA1: 1 folio 119. Norrbärke den 2 mars 1548 Sid 232 och 233

* Kom för rätta beskedlige man Anders i Starebodha uploot, sålde och fastade beskedligeom man Hännika i Wad Anders hustru rätta fäderne i Halwardsbenning på Norberg för 2 lester jern.

Kommentar: Anders i Starboda är gift med en dotter från Östra gården i Halvarsbänninge vars far eller farfar är Herman Hennikssons. (Arne Sohlström).

*Än stod beskedlige man Hans Persson i Wik uploot sålde och fastade samma Henneka Beinctsson i Wad sin hustrus (= Hennikas sons Herman Hennikassons dotter Rigmor Hermansdotter i östra gården, Halvardsbänning) brystarff i forbe-mälte Halwardsböning för 1 lest jern hwilked the kendes rederlig upburit hafva sig till fullo nöje. Afhende forty hwart-hera sig sina hustrus arf och sinom arvom under Hänniko och hans Arwom med tess allom tillåghom everderliga att njuta och är samma köp lagbundet och lagståndit som foreskrivs udi Jordabalken i thet 20 cap. Ty dömde Jag samma köp stadigt och fast wider macht hollas efter thenna dag wider hwar theres 3 mark för min Häradsdom Thesse äre faste.

* Rasmus Smedt upbuder Peder Larssons hemman i Starebodha andra färd. Hans Unge byuder effter.

I Leonard Persson genealogier finns bland annat anteckningar om några brev med tvivelaktiga dateringar kommenterade av Hans Gillingstam (se släkt och hävd nr 1 år 1971 artikeln ”Byn Vad i Söderbärke” samt advokat Segerstråles tillägg i Släkt och Hävd nr 1år 1972 publicerat av Hans Gillingstam).

Ett brev anges vara från år 1350 utfärdat i Västerby av en Hennika Henniksson som till sin bror Hennika Henniksson i Vad sålde sin systerdel i Vad för två fat osmundjärn – det är tveksamt om årtalet är rätt tolkat – 1550 skulle passa bättre då Hennik köpte ut sina syskons börds- och arvedelar i Vad vid denna tid.

Ytterligare 3 brev finns i Leonard Perssons avskrifter som anges vara daterade år 1478. Även för dessa tycks året vara feltolkat då det förefaller mer troligt att året skall vara 1578. Dessa brev har i denna framställning placerats som om de vore skrivna 1550 och 1578.

Generation 2 i VAD efter Hennika Bengtsson (Dombok för åren 1560-1590 saknas)

Hennika Bentssons (1) son Peder Henniksson (2) [född 1521 – avliden efter 1593], bergsman och nämndeman i Vad. Ägare till Vad 1569 - 1593 enligt den årliga räntan. Han var på sin tid Söderbärkes rikaste man. Till Älvsborgs lösen år 1571 gav han 85 mark, 4 öre och 18 denarier i penningar vilket var det högsta belopp från en enskild person i Söder-bärke. Peder (Per) Henniksson köper ut sina syskons andelar i Vad och blir så småningom ensam ägare till Vad.

Barn: Holsten Pedersson (15) bergsman på gården, gift m Karin Hermansdotter, dotter till Brita Torstensdr i Tolfsbo.

Noterad i den årliga räntan för Wad åren 1595-1600. Död troligen före 1610.

Karin Pedersdotter (16) gift med Olof Torstensson (i) till Tolfsbo, noterad i den årliga räntan för Tolfsbo Hytta

åren 1562-1589. Nämndeman 1592-1605.

Hans Pedersson (17) gift med Kerstin Torbjörnsdotter, bosatta och noterad i den årliga räntan för Västra

Djupkärna åren 1600-1630. (1630 är sista året som SVAR redovisar den årliga räntan på sin hemsida).

Agnes Pedersdotter (18) gift till Tolfsbo,

Brita Pedersdr (19)

Barbro Pedersdotter (20) Bor i Norbergs by enligt domboksprotokoll 26 feb 1596.

Spelbogh Pedersson (21) bergsman i Pedersbo (årliga räntan 1606-1627), Djupträsk, son Olof Spelbogh

Anna Pedersdotter (22) gift till Gässjö,

Henika Pedersson (23) bergsman i Fragg. Övertog Södra gården i Fragg 1600 efter Hans Äffriksson. Från 1602

tar Källwast Holstensson över Södra gården i Fragg.

Halvard Persson (24) bergsfogde 1591-1595 gift med Segrid Torstensdotter.

Bengt Persson (25) Bosatt i Gässjö.

Avskrift nr 8 i Arthur Erikssons arkiv - Riksarkivets film nummer 95

En av avskrifterna hos Arthur Eriksson som har nummrerats av prostinnan Eurin i Söderbärke. Avskrifterna kommer från Leonard Persson.

En Per Heningsson skriftliga utredning om fordringar och skulder deri många ortsnamn förekomma. Handlingarna troligtvis jämnåriga med köpebreven år 1478 (Skall stå 1578 Le Roy´s kommentar)

Bekänner jag mig Per Henigsson i Wad att hafva afhändat Hans Olofsson i Starbodha 1 fat jern, på Lasse Perssons wägnar i Hagge för någon jord som han haffer sålt i Hagge och hafver min son Holsten tagit af mig thänna jord på Lasse Perssons wägnar i Hagge för någon jord som här är liggandes.

Item: Hafver Anders i ---- (Stöperbodha eller Kaphubodha?) burit opp af mig Per Hinigsson i Wad 3 fat jern för sin hustrus jord liggandes här i Wad nämligen en halv systerdel, vilket jern Lasse Persson i Hagge hafver oppburit på bägge deras wägnar – (whilka förenämnda 3 fat jern Per Henigsson i Västerås oppbudat Per i Wad på Larssons wägnar i Hagge).

Item: Hafva Olof Larsson i Fagerstad tagit 1 fat jern af mig på Lasse Perssons wägnar i Hagge och Anders Ingelfsson i ? (Stöperbodha eller Koperbodha) Kopparbo för jord som är liggandes i Wik.

En av Leonard Perssons avskrifter i hans genealogier, sid 143. År 1580 fick Per Henriksson ett bättre fastebrev

Bekänner Lorens Jespersson till Tidö, Häradsdomhafvande i Bergslag och Dalarna då jag laga ting i Söderbärke i Noor Anno 1580 den 5 januari i ärlige och välförståndige man fogden Erik Erikssons närvaro.

Kom då för mig i nämnden beskedlige man Per Henriksson (2) i Vad med några vittnesskrifter lydandes att han några jordedelar köpt hade av sin broders barn samt av systrar och systrars barn.

Först av sin syster hustru Rikmor i Köping (3) en systerdel för en halv lest järn.

I lika motto av Olof Hindersson i Köping för en systerdel en half lest jern. Desslikes hafver han köpt av Hans Eriksson i Benneboda en treding, en brodersdel för fyra fat jern.

Le Roy´s kommentar: Hans Evriksson är son till Evrik (Erik) Hennikason i Vad (5)

Hafver och köpt av Anders Ingevalsson i Stimmerbodah en halv systerdel för tre fat jern.

Thå lät jag thet till nemden för theras rannsakan och de vittnade alla att dessa köp lagligen giorda voro på förbemälte rätta jordedelar såsom Sveriges lag det medgifva.

Efter ty bekände sig alla samtliga att dessa brodersdelar och systerdelar fullbetalte voro varför avhände sig Rikmora och Olof Hindersson i Köping samt Hans Eriksson i Benneboda samt Anders Ingevaldsson i Stimmersboda (måg till Marit Henniksdotter (4)) de förbemälte broders och systerdelar i Wad och vände dem på Per Henniksson i Vad och hans rätta arfvingar ...med hus och jord, åker och eng …..grufdelar och hyttedelar samt allt som dertill står både närby och fjärran .. och som av ålder dertill legat hafver att av honom njutas och brukas till everderlig ego.

Då dömde jag förbemälte köp med nämnden samtykio och medgift att stadigt fast stå och oryggeligen håldas efter denna dag. Förbjudandes varjom och enom att härpå klander talan föra vid 3 mark böter för häradsdomsbrott.

Dessa 12 är fasto och i nämnden såto.

Herman i Söderbo, Anders i Saxe, Hans i Hemmingshyttan, Nils i Vesterby, Lasse skomakare i Saxe, Jans Persson, Lars Andersson i Gläfse, Olof Hindersson i Gläfse, Olof i Tolfsbo, Herman i Ulfsbo, Mårten i Wik (Per Henniksson i Wad)

Till större vishet varder mitt namn och signet här under satt på ort och dag förskrivne.

Lars Jespersson

Avskrift nr 1 i Arthur Erikssons arkiv - Riksarkivets film nummer 95

1. För alla the goda som hender thetta bref förekomma så bekänner jag mig Rikemoa Heningsdotter till min broder sålt hade anno 78 höllo vi köp och sålde till min broder Per Hennigsson i Wad eno systerdel och till min gode nöjo undfått en half läst jern vilket förenämnda köp jag fast sielf sålt hade ifrån mig och kommande arvingar såsom är i hus och jord, åker, skog, hyttedel, grufvedel intet undantagandes hvarken i våto eller torro. Thessa men voro till vittnes:

Herman i Söderboda Per Hansson i Wik

2. För alla the gode men thetta bref hender före att komma så bekänner jag mig Olof Hendeersson i Köping thet jag sålt hafver en systerdel i Berkelagen i Wad min morbror Per Hennigsson i sammasteds i Wad för en halv lest jern och till mina goda nöje undfången och afhänder jag mig och mina efterkommande arvingar allt som är i hus, jord, eng, fiskevatten, skog, grufvedel, hyttedel i våto och torro intet undantagandes. Thessa vore till vittnes:

P Hansson i Wik Herman i Söderboda

3. För alla the gode men som thetta bref hender före att komma så bekänner jag mig Hans Tefriksson i Norberg och Benneboda opplåtit och sålt en tredinge uti en brodersdel liggandes i Wad min faderbroder P Hennigsson i Wad efter min goda nöjo för fyra fat jern ifrån mig och mina arvingar som är i hus, åker, eng, skog, fiksevatten, grufdel, hyttdel. Intet undantagandes varken i våto eller torro. Theseea men var till wittnes:

Anders Embiörnsson i Saxe som var thet anno 1478 (Bör vara 1578 Le Roy´s kommentar)

4. På papprets baksida står - ultimo 78 att Anders Ingevaldsson i Stimberbo i Norrbärke socken uppburit P. Hennigssons i Wad i Söderbärke socken tre fat jern för en half systerdel uppå sin hustrus wägnar, Anna Olsdotter bekommandes efter sin salge moder Marit Hännicksdotter i förbemälte Wad. Wittnen härtill är ….

Avskrift nr 2 i Arthur Erikssons arkiv - Riksarkivets film nummer 95

Avskrift av fastebref sedan år 1586, Anders Larsson i Vadelund i Wad tillhörigt. (Finns även sid 121 i Leonard Perssons genealogier.

För alla the gode män som thetta bref händer före at komma, så bekänner jag, Thomas Simonsson i Borlänge, hereds-domhafvande öfver Bergslagen och Dala på den ärlige och välbördige mans wägnar, Jacob Näf till Elgsjö gör jag veterligt med detta mitt närvarandes öppna bref att den tid jag laga ting höll med allmogen uti Söderbärke socken som var den 19:e dagen efter december månad året efter Guds börd 1586.

I ärlige mans Fogden Jöns Danielssons närvaro kom för mig och sittande nämnden beskedlige man Per Henniksson från Wad uti förenämnda socken och gaf tillkänna med skäl och bewis att han hade köpt en brodersdel och fyra systerdelar af sinom syskon;

Hans Äfriksson hafver uppburit för sin brodersdel osmundsjern fyra fat.

Brita Äfriksdotter uppburit osmundjern tu fat.

Kerstin Äfriksdotter uppburit osmundsjern tu fat.

Marit och Anna Äfriksdöttrar uppburit jern fyra fat

samma som förenämnda Per Henniksson hafva uppgifvit osmundsjern 1 läst för förenämnda, en brodersdel och fyra systerdelar och äro samma jordedel liggandes i förenämnda Wad.

Hvilket jern förenämnda Hans Äfriksson, Brita, Kerstin, Marit och Anna Äfriksdöttrar bekänna sig redligen hafva uppburit sig alla till god nöjo och full betalning efter deras egen vilja. Ty avhände de sig alla förenämnde brodersdel och fyra systerdelar ifrån sig och sina arfvingar och vänder till förenämnda Per Henniksson och hans arvingar till everdelig med hus, jord, åker och eng, skog o.s.v......

Dessa efterskrefne voro derpå fasta och med i nämnden såto Anders Enbiörnsson i Saxe, Joen Olsson i Kyrkbyn, Nils Andersson i Wik, Hans Persson dersammastädes, Härman i Söderboda, Per Henniksson i Vad.

Le Roy kommentar: Hans, Brita, Kristina, Marit och Anna är barn till Per Hennikassons bror Evrik Hennikasson, I RA:s Strödda domboks och rättegångshandlingar, volym 6 refereras till ovannämnda fastebrev. Se mer under Erik Henniksson (5)

Avskrift nr 2 i Arthur Erikssons arkiv - Riksarkivets film nummer 95

Avskrift af fastebrev 1625

För allom dem som detta mitt närvarandes öppna bref sedermera läsandes hafva bekänner jag Torbjörn Engelbrektsson häradshöfdinge som hafvande i ----- och i VästerDala och Vesterbergslagen gör härmed veterligt att år 1625 den 15 juni då jag laga ting höll med allmogen uti Söderbärkes sockenstuga i arrenderarens närvaro ärliga och välaktade Magnus Jynning.

Då kom för mig och förståndige nämnden beskedlige mannen Hans Holstensson i Vad med skäl och bevis och gaf tillkänna att han hade köpt af sin systers man Olof Nilsson i Tunkarlsbo samt af sin andra systers man Hans Persson Noor, med bådas deras hustrus ja och samtycke deras hus och jord som dem woro arfallne till efter deras saliga föräldrar i Vad o.s.v. …...

Avskrift nr 4 i Arthur Erikssons arkiv - Riksarkivets film nummer 95

Avskrift af bytesbref år 1638

Wi undertecknade som äro Per Larsson i Sörbo i Söderbärke socken och Johan Halfvarsson i Södergowika i Gränze socken betygar härmed öppenbarlige och gör för alla kunnigt och veterligt med denna vår utgifne skrift att långsamt hållet och väl berått mod så och med båda våra kära hustrurs vilja, ja och samtycke hafva gjort ett jordebyte sålunda att jag Per Larsson hafver upplåtit och gifvit förenämnde Johan min rätt fäderne ärfda jord som är i södra Södergowik belägen god nog för tu fat osmundsjern till att njuta och bruka efter egen vilja och behålla för sig och alla våra efterkommande arfvingar till everdelig egendom.

Däremot har jag Johan Halfvarsson upplåtit och gifvit förenämnde Per Larsson min arfda jord som jag hafver ått i Wad i förenämnde Söderbärke socken, vilken är god för tu fat osmundsjern till att njuta och bruka efter sin egen vilja och behålla för sig och alla sina efterkommande arfvingar till everdeligt egendom och så vidare …..

Per (bomärke) Larsson i Söderbo Johan (bomärke) Halfvardsson i Södergowik

Karta över Vad (efter Abildningar af föremål i Nordiska museet, 4-5: Svenska byar och gårdar, 1892, pl. 1).

Denna karta är kopierad efter en större sådan över byns alla ägor, upprättad 1814-16. Den upptar alla byggnader som fanns vid denna tid, varav de helt svartfyllda kvarstod 1892. De streckmärkta husen är flyttade från de strax intill med angivna platser, märkta med prickad kant i retangeln. Yngre byggnader är ej upptagna men intar i allmänhet de nedrivnas, märkta med ett X i hussymbolen. Leonard Persson (LP).

På kartan syns följande åtta hemman: Svärmors eller Leonard Persson: 1 Mangårdsbyggnad, 2 o 3 Bodar, 4 Loge, 5 Bastu, 6 Smedja. Halvars: 7 Loge, 8 Källare, 9 Mangårdsbyggnad, 10 Bod, 11 Smedja. Torstens: 12 Mangårdsbyggnad Per Hinders elller Hyttbacken: 13 Mangårdsbyggnad, 14 Bod, 15 Verkstad, 16 Oxlider, 17 Källare, 18 Brygghus. Lenerts: 19 Manggårdsbyggnad, 20 ”Drottning Kristinas källare”, 21 Brygghus, 22 Bastu. Larses: 23 Mangårdsbyggnad, 24 Stall, 24 o 26 Bodar, 27 Loge, 28 Sädesbod. Lises: 29 Mangårdsbyggnad. Jan Lars: 30 Bod, 31 Källare, 32 Stall.

Hennika Bentssons (1) dotter Rikmora Henniksdotter (3)

Född i Vad, Söderbärke socken

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1Volym 6 Den 28 januari 1599 laga ting i Gambla Norberg folio 155

* Kom P Hermansson i Halvardsbönning fasta och upplät sinom syster hustru Rikmora H dotter i Wik all den del som hon åtte i förenämnda Halvardsbenning. Så steg en benämnd Anders Bengtson (21) i Nordansiö fram och föregaf att Härman H (8) fader sampt Rikmodher hade köpt en systerdel af sina systrar som ått Rikmor (3) som bodde i Köping samt hustru Brita (9) ibidem. Så efter att Anders Bengtsons fader Bengt Henniksson (6) och Herman Henniksson (8) de vore bröder och war fasta påkommit på de två före nämnde systerdelar som för berört är dömdes Bengt Henniksson (6) i Nordensiö att lösa en systerdel såwäl som Härman (8) och sidan sålde P sine systrar både then delen som han åtte hade med then del som han löst hafade

Hennika Bentssons (1) dotter Marit Henniksdotter (4)

Född i Vad, Söderbärke socken V före 1578. Gift med Olof Bengtsson född i Persbo. Barn: Karin Olovsdotter född omkring 1540, gift med Lasse Svensson i Hagge samt Anna Olovsdotter född omkring 1545, gift med Anders Ingvaldsson, bosatta i Stimmerbo, Norrbärke socken.

Hennika Bentssons (1) son Erik (Evrike) Henniksson (5)

Född i Vad, Söderbärke socken. Bosatt i Norberg. Noterad i den årliga räntan för Norbergs by åren 1555 och 1557 för Fagersta som är ett frälsegods tillhörande år 1539 Tued Gregersson. Gift med NN. Barn: Hans Evriksson, Brita Evriksdotter, Kerstin Evriksdotter, Maria Evriksdotter samt Anna Evriksdotter. Enligt den årliga räntan brukade Hans Evriksson Fragg åren 1589-1600. Den gården i Fragg ägdes av Per Hennikssons (2) (bror till Herman Henniksson i Halfvarsbenning) i Vad´s svärfar Bengt Sefrisson 1570 - 1581 enligt den årliga räntan. Per Hennikssons brorson, Hans Evriksson brukade gården enligt den årliga räntan åren 1589-1600.

* Dalarnas domböcker serie 1 A1: 6 folio 43 v 26 januari 1598

Kom Holsten P (15) i Vad, Söderbärke socken samt hans broder Hennika Persson (23) och gav tillkänna huru de hade bytt jord i så motto att Hennika gav Holsten all sin brodersdel i Vad och alla hus. Däremot gav Holsten honom igen först med den del som honom tillkom i Fragg sedan den del som Holsten köpt av sin syster Agnes Persdotter (18) för 1500 osmundsjärn och 9 fat, samt med den del som Holsten köpte i förenämnda Fragg av Hans Äffriksson för 200 och 9 fat.

I Riksarkivets samling "strödda domboks- och rättegångshandlingar" volym 6 (Pärm Juridiska myndigheter inom K Majts kansli), finns ett domstolsprotokoll från den 27 februari 1596 där Per Hennikssons son Holsten Persson i Vad kräver tillbaka sin moders jord från kusinen Hans Evriksson. Opaginerat.

* Hans Effriksson i Fragg talade till Holsten Persson (15) i Vad om sin fädernejord i Vad. Svaranden, förenämnda Holsten lade fram ett Thomas Simonssons häradshöfdinge dombrev utgivet år 1586 den 19 december ”innehållande att förenämde Hans Effriksson hade sålt sin faderbroder Per Hennikssons (2) samma hemman och varit lagbundet och lagståndet.” Klagande sade sig icke hava sålt utan pantsatt samma jord, dessförutom gav han före sig hava köpt av en Holstens syster, benämnd Barbro (20) två systerdelar i förenämnde Fragg som är deras moders jord, och de lovade honom samma jord behålla för det han unte och upplät deras fader sin fädernejord. Blev avsagt att Holsten Persson skulle bliva vid sitt köp och förenämnde Hans Effriksson bekomma sina penningar igen, som han utgivit haver för Barbro för hennes mödernes jord i Fragg och eljest vad han byggt och kostat hafver på hemmanet … till 10 fat eftersom synsmän däröver varit hafver, härom samtyckt och parterna emellan räknat haver.

(Hans Äffriksson är kusin till Holsten Persson, skattade för Södra gården under 1590-talet och avlöstes av Hennika Persson år 1600. Från 1602 skattade Kielwast Holstensson för gården. Se Rosendal några sidor fram). År 1602 återfinns Hans Efriksson i Älgsjöbo, som han köpte av Lars Finnes hustru Brita. År 1607 köper hans son Äffrik Hansson också jord i Elgsjöbo av Jon Persson i Dalvik. Se även Bengt Henniksson (6)).

Herman Henniksson skattade för den norra gården i Fragg under 1590-talet.

Laga ting i Söderbärke socken i februari 1602. Volym 1 sidan 51

* Kom hustru Brita, Lasse Finnes och talade till Hans Äfriksson i Älgsjöboda om förenämnda boda, vilket hon honom till förende sålt hade för 6 fatt osmundsjärn, ändock hon först hade sålt Torbiör i Djuptiärna för 6 fat, än fick hon det igen af hans gode willia. Sedan sålde hon samma torp till Nils kopparslagare. Det hon ändå igen fick. Nu hade hon sålt Hans Äfriksson samma torp för 6 fatt järn. För 6 år till förende så hafver Hans upbyggt hytta och smedia, som aldrig till förende någon tid …

Kopparbergs renoverade dombok Volym A:1, Den 26 januari 1603 folio 143 Söderbärke

* Kom Hans Hans Äffriksson … ….. Sörboda och lade en pantsedel i rätten lydandes huru Holsten (15) i Vad skulle gifva honom 3 fat järn för då han hade byggt en hytta i Fragg som samma sedel en vidare än gälder. Då wittnade Nils skrifvare sampt Lars Hermansson i Söderbo att hans järn var betalt.

Le Roy kommentar: I Leonard Perssons avskrift av ett fastebrev av den 19 december 1586 framgår att Hans Efriksson har fyra systrar; Brita, Kerstin, Maria och Anna Evriksdöttrar samt enligt ett ”bättre fastebrev ” daterat den 5 januari 1580 säljer Hans Eriksson en brodersdel för fyra fat järn till sin faderbroder Per Henniksson. Se under Peder Henninks-son (2)). Hans Evrikssons far, bör således hetat Evrik Henniksson (5).

Hennika Bentssons (1) son Bengt Henniksson (6)

Född i Vad, Söderbärke socken. Frälselandbo i Nordansjö, Norberg socken. Gift med NN. Bosatt i Nordansjö enligt den årliga räntan åren 1570-1610. Barn: Anders Bengtsson, Erik Bengtsson, Karin Bengtsdotter, Ingeborg Bengtsdotter, Anna Bengtsdotter, gift med Per Holstensson född i Halvarsbenning V 1646 i Västra gården, Halvarsbenning, Norberg socken.

Laga ting i Söderbärke den 6 februari 1609 folio 383

* (Sonen) Anders Bengtsson i Nordansjö biuder upp första gången en systerdel liggandes i Halfvarsbenning, köpt af Hans Persson i Wik för 4 fat osmundsjärn,

Anders Bengtsson efterträdde fadern som frälse landbo på Nordansjö några år och övertog sedan Hinsebo, som var ett litet hemman som tillhörde Nordansjö. Anders ättlingar behöll sedan Hinsebo in på 1800-talet. På en karta från 1761 finns anmärkningen: Till Hinsebo finns ingen utmark utan förtjänar ägaren sitt uppehälle genom malmbrytning och kolleveranser till Nordanby. Det var väl till dessa kolleveranser de använde den skog de ärvde i Halvarsbenning. (Arne Sohlström) Barn: Brita Andersdotter, född i Hinsebo, Norberg (U). Bosatt i Norberg (U).

Sonen Erik Bengtsson levde 1619. Drabant i Hinsebo, Norberg (U). Bodde i Halvarsbenning på 1610-talet. Skattade för Östra gården år 1606 (DL 1606:5) Roterings- och utskrivningslängd, bunt 77, Krigsarkivet. 1631 Erik i Hinsebo Gift med NN, död levde 1619.

Dotter Anna Bengtsdotter, död 1655-09-02 i Halvarsbenning, Norberg (U). Bosatt i Halvarsbenning (Västra gården), Norberg (U). X:262. (Om inte Anna var dotter till Bengt så var hon sondotter eller dotterdotter) Gift 2:a giftet med Per Holstensson, född i Halvarsbenning, Norberg (U), död 1646-05 i Halvarsbenning, Norberg (U). Bergsman, Nämndeman i Halvarsbenning (Västra gården), Norberg (U). X:261. Begravd 1646-05-27 Nämndeman första gången vid tinget 1610. (Arne Sohlström).

Västerbergslagen Hösteting 1646 i Grenze socken A1:1 ej paginerad

* Insinuerades av Jöns Persson i Halvarsbenning, ett köpebref daterat i Norbergs by år 1644 den 29 augusti gifvit hans fader Peder Holstensson af hans broder Källwast Holstensson, uti vilket bref Källwast tillstår och bekänner sig hafva sålt och upplåtit Peder en jordedel som han hafver äft efter sin salige fader för tackjärn 18½ skepp, vilket han tillfullo nöjo och i god redo hade bekommit. Och såsom Källwast afhände berörde jordedel sig och sina efterkommande arf-vingar och tillägnade den Peder Holstensson, hans barn och arfvingar, och denna jordedel var lag budhen och lagstånd-ing, ty begärte han derpå fastebref vilket och bewilliat blef till näste ting.

* Hela dalarna 1591-1593 KLHA1Volym 6 Den 28 januari 1599 laga ting i Gambla Norberg folio 37 (154)

Kom P(er) Hermansson i Halvardsbänning fasta och uplät sinom syster, hustru Rikmora P son i Wik all den del som hon åtte i förenämnda Halvardsbenning, Så steg en benämnd Anders Bengtson i Nordansiö och föregaf att Härman H (8) fader sampt Rikmodher hade köpt två systerdelar af sina systrar som ått Rikmor (3) som bodde i Köping samma hustru Brita i (9) bidem. Så efter att Anders Bengtson fader Bengt Henniksson (4) och Herman Henniksson (8) de vore bröder och ..par fasta påkommit på de två förenämnde systerdelar som förberört är dömdes Bengt Henikasson (6) i Nordensilö att lösa en systerdel såwäl som hemman och sidan sålde P sine systrar både then delen som han åtte hade med then del som igenlöst hafade. Le Roy kommentar: Denna Rikmora Hermansdotter var gift med Hans Persson i Wik

Tingsprotokoll Söderbärke i februari 1602. Sid 51.

* Kom Nils i Wik och gaf tillkänna huru han samt Bengt Henniksson i Nordensjö (6) och goffve tillkänna huru de hafva gjort ett vänligt jordebyte sig emellan i så måtto att Nils gaf Bengt så stor jordedel i Halfvardsbenning så stor som Bengt gaf Nils igen i Wik hwad öfver är i Halvardsbenning skall Bengt lösa ….

Västmanlands renoverade domböcker. Volym 21 folio 604 v den 22 september 1672

* Voro undertecknade kallade lagligen till Halvarsbenning för att skilja gamle Bengts (6) arvingar i Nordansjö eller dennes söner Anders och Erik Bengtsson i Hinsebo samt systrarna Karin, Ingebor och Anna Bengtsdöttrar eller deras rättshavande som efter en gammal lagmansdom prövades vara arvfallne uti Östergården i Halvarsbenning till en trediedel ifrån Anders Persson samt Bengt Hansson benämnda Östra hemmanet som tvådelarna deremot borde hithöra.

Protokollet är därefter fyllt med detaljer om hur fastigheten delades som ej ger mer information om släktskap varför den delen av protokollet bortlämnas här.

Västmanlands län renoverade domböcker, volym 21b, folio 605, Anno 1672 den 25 september

* woro wi undertecknade ombuden och lagligen kallade af Pehr Holstenssons arwingar uthi Westergården i Halfwardz-benning till att skifta dhen skogen emellan, på det sedan hwar måtte motta sin särskilde och rågångslotth att åbyta och ingen dhen andra något förfång göra fördenskull wi rannsakade först beskaffenheten af sahl Per Holstenssons lösning i byn, och sedan hans 2ne barnekullars arfdeel, befunno så efter gl:e Holsten Pehrsson Westerhemmanet wore fallit i tio Systerdehlar däraf sohnen Pehr bördig till 2ne och 6 st sedermera inlöst som fastebrefwen uthwisa, så att Anders i Rosendahl allena war outhlöst, till hwilkens ende arfwinge och Mågh Oloff Kelwastsson ibid.

Kommentar: Holsten Persson var gift med en dotter Malin till Michael Hindersson i Rosendel.

Pehr Holstensson arwingar sedan upplåtit sin fars Arverätt i Rosendahl, sampt hans fyra systrars, dehm Pehr Holsten-son i sin tidh där och utlöst eftersom och fastebrefen uthwisa mot Anderses femtedeel i Halwardzbenning som Oloff till dhem i bytet igen uppdragit, så att hela westerhemanet på detta sättet tillhörde Per Holstenssons arfwingar allena. Sede-merhra under arftahlet emellan kullarna befunno wi dhen eldre bestå af en bror Jöns benämnd och 2ne systrar Marith i Hörende och Anna i Mehling och dhen senare af 2ne bröder och 2ne systrar Anders i Halvarsbenning, Holsten i Hed-kärra, Rikemor i Elgsjöbo och Elin ibid, hwilka betalade på sitt möderne i dhen inlöste jorden, eftersom dheras fadher skulle löst all sin jordh i senare giftet, däremot dhe andre uppåsade att och dheras moders jord wara såld i Diuptiärna och nedlagd i Halvarsbenning prosterderade därför wederlag. Såsom jembwal efter dheras husbondhes Jöns wara barnlös dödh uppå sade dhe att och arfdelarna af hans broderdehl borde dhem enskilt till bythes gånga qvarlåtenskap fanns böra iachttagas att i bytet med Oloff i Rosendahl war och fadhrens egen arfzrätt transporterad tillika med dhe deelar han löst, för hwilken honom i arf tilfallen lotth bägge kullarna borde wara lika dehlachtige.

Af desse bägge kullars schääl och prätentioner emot hwarannan till egendomen funno wi likast och att ingendera blefwe prowadierad sin rätt, om heela skoges sloges i en massa och deltes i fem delar, däraf förre kullen likasom enskillte arf-tagare efter Jöns jembwal för sine 2ne systerdeehlar toge 2ne deehlar och senare kullen 3ne. Det och arfwingarne lätthe sigh wäl åthnöja. Förente sigh så silfwa om efterföljande rörskilnader som emellan dheras skogeteegara wara och blifwa skohla dhem för en redigt och wist efterlefnad. 1. Skahl ? Anders Pehrsson behålla för sin egen brodersdeehl och 2ne utlöste systrars hustru Rikmor och hustru Elin i Elgsiöbo deelar som och giöra en brodersdeehl tilhopa, dhen skogh som oppgåår efter en Kohlningswägh ifrån Tall.... till Sör swårdåhsen, vidare twärt öfver en mosa Rotfallzmosen benämnd så till Ställeberget, sidst öfwer ett kiärr till ett Råå Kihlebookiärrsråå .....som skillier Halfwardsbenning och Djuptiära intill Västgöretorpet åth, så öster emellan Halfwarsbenning och Djuptiära intill Wintervägen som löpter åth Nohrebergs-by. Häraf bewilliade Ander Pehrsson och att afsättia ett stycke skogh för dhe andre arfwingarna till Grufweskogh.

2. Wederkändes Holsten Pehrsson dhen 3de broderslotthen i skogen som sluutes å westre sidan med dhen skilnad som ofwannämde Anders Pehrssons dehl uthföres, och å östre sidan begynnes hans skilnad widh Wäster gate .... i Byn och åthfölier sedan Flytzwägen alt upptill Djupkärra Råågång möther.

3. Dhen öfrige skogen för dhe 2ne åtherwarande brodhersdeelarne af eldre kullen som inslutes å den ene sidan af Flytz-wägen och andre af Mohrewägen. Samråddes undergående att dhe sielfwe under sigh byta skulle af hwilka 2ne sidst benämde skogelotter Oloff Påhlsson och Hans Bengtsson i Halvarsbenning lofwade afsättia en skogebidh för sahl Pehr Holstenssons syster hust Anna i Dahlwik arfwingar inom Söderbärkes Råågång beoende efter dhe inom be(rör)de sock-enskillnad till sitt Torp därsammanstädes ingen skogh uthom Tächtegården ega. Att nu arfwingarna om detta skogebythe wore wäl ense och med hvarannan i godo sämio förlikade så och silfwe begärat 20 ... withe till straff öfwer dhem som dhenne förening i något måtto öfweträder, satte synnemännen såsom withnen härtill sine namn och bomärken därunder hwilkas namn under be de act opnemnas.

Holsten Persson Nämndeman. Född i Halvorsbenning, bosatt i Hed-

kärra, gift med en dotter Malin till Michel Hindersson i Rosendal

Per Holstensson Anders Holstensson Flera systrar samt

g.1.0 med N.N. begr 2 sep g. 2.0 med Anna Bengtsdr Gift i Rosendal Källwast Holstensson

gift sig till Fragg ~1602.

Enligt ett domboksprotokoll av den 16 februari 1616 är Per Holstensson avliden för mer än 28 år sedan eller före 1588!

Holsten Persson noterad i den årliga räntan år 1571 för Halfvarsbenning i Norberg socken. Var nämndeman sista gången vid tinget 1606. Son till nämndemannen Per Larsson i Västra Gården, Halfvarsbenning. Holsten var gift med Malin Michelsdotter från Rosendal vars far var Michel Hindricksson där.

Om Rosendal, En by i Norberg socken vid Norbergsån syd om Norberg. Den årliga räntan:

15:e januari 1592 Laga ting vid Norberg sid 10

* Kom för rätta P Andersson i Rosendal och talade tilll Anders P son byfogde i Norbärgh att Anders P som skulle hafva bränt upp hans lösöre som han ärfde efter sin fader och efter var bägge parterna med besked och deth hade stått i 26 år. Då sköt jag det till lagmanen.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 15 februari 1610 Laga ting i Gambla Norberg. Ingen foliering

* Börill Andersson i Rosendal gaf tillkänna huru Erik Pedersson i Pedersbo den där nu stad sielf fastade och uplot honom all den del som belägen är östan ån i förenämnda Pedersbo både åker och äng för osmundjärn 2 lästar.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 13 maj 1610 Laga ting i Gambla Norberg folio 115

Peder Andersson i Rosendal för han hafva riffven annans gärdsgård. 3 mark i böter

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 10 juli 1614 Laga ting i Gamba Norberg folio 315 Ren db folio 552

* Hans Pedersson i Rosendal biuder up samt hans syster biuder up nu första resan 2 systerdelar ibid köpt af Iön Iönsson för 31 fat järn. Item Lasse Dalkarl i äfvet Sättra upbiudit på en systerdel skiotlar osmundsjärn 300 kåpe spannar 2 par, Erik i Awesta och Lasse i Farsta, togo på samma systerdel penningar 28 mark kung Eriks mynt, Biörn i Sättra på samma del penningar 5 mark kung Eriks mynt.

* Kom Peder Holstensson i Halfvarsbening och talade till Peder Andersson i Rosendal om en half Osmundssmedja ibid Då framlade Päder Holstensson ett synebref som bergsfogden med goda män utgifvit hade lydandes huru de hade bytt hemmanen dem emellan och då kom Peder Andersson och Peder Holstensson med sine syskon halfparten till …. Then afsades att Peder Holstenssons broder Anders Holstensson som nu på samma Rosendal bor, slöt både halfdelen smedian med Peder Andersson som väl som i hemmanet.

Kopparbergs län XXXVI A1:10 1615 -1617. Den 16 februari 1616 Laga ting i Gambla Norberg folio 43

* Hans Pedersson i Rosendal biuder up nu andra resan samt hans syskon 2 systerdelar i förenämnda Rosendal köpt af Iöns Iönsson för 31fat osmundjärn

Kopparbergs län XXXVI A1:10 1615 -1617. Den 10 april 1617. Laga ting i Gambla Norberg folio 35 (234)

* Hans Pedersson i Rosendal biuder up nu tredje resan samt och alla hans syskon med honom 2 systerdelar i Rosendal köpt af Iön Iönsson för 31 fat osmundjärn

Kopparbergs län XXXVI A1:11 1618-1619. Den 16 januari 1619. Laga ting i Gambla Norberg folio (445)

* Hustru Margareta Lorens hustru i Rosendal för att hafva slagit sin styfmoder hustru hustru Brita blodigt sår i huvudet så hon hafver derpå sin hörfel 4 yttre hammarhugg hwad kyrkostraff anlagar skall föras vid domkyrkian. Nu fältes för slagsmål 3 daler.

* Erik Olofsson i Rosendal för han gång som han giort hafver hos sine broder Johan Olofsson och igenfinnes Anno 1618 i domboken vidare nu på kurgode behag. Osmundjern 6 fat.

Laga ting den 1680, 30 juni-2 juli med Norberg härad, Västmanland Volym 28b sid 997

* Talade Johan Persson i Rosendahl om någon åwerkan som Kiälwast Olofsson och dess bröder Ibidem skola giort in på dhen skog han igenom process vunnit ifrån Persbo förmenandes såsom de inlöst welat i mödan och beswära den skogeparken att förswara. Mhen alquirserat wid första förlikningen som oprättads blifwit den 30 augusti 1665 att dhe och nu böra wara derifrån stängda eller och betala sin andel i giorda expenserne och dela sedan pro quota för sitt hemman. Swaranden frågade hwar dhen skogen ähr belägen som han sålunda wunnit ifrån Persbo och när dhe wistes will han gifwa sig till ett af dhe wilkor som Pehrsson nu sagt.

Resolution: Skall Johan Persson bestyrka dhen skough han wunnit öfwer förlikningen af den 30 oktober 1665. Sedan skiuter han dhen för sitt hemman enskilt eller och efter Johans tillbudh afläggia Kiälwast medh dess broder om så befinnas något wunnit sin andel i omkåstnaden och gånga så dher wejdill dhelning.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 18 juli 1614 Laga ting i Gambla Norberg folio 313. Den 20 juli 1614 Laga ting i Söderbärke folio 315. Den 16 februari 1616 Laga ting i Gambla Norberg folio 41

* folio 315 Peder Östensson i Halvardsbenning biuder upp nu första resan 3 systerdelar köpt af Olof Hendriksson (son till Brita Henniksdr nr 9) … en systerdel för 4 fat en systerdel af Hans Pedersson i Rosendal för 2 fat af Kiälwast Olofsson i Lifsdal en systerdel för 2 fat …

Om Nordansjö i Norbergs socken, Väster om Kärrgruvan.

Frihetshjälten Engelbrekts förfäder anses ha invandrat från Tyskland i början av 1500-talet. Stamfadern Engelbrekt var av borgerlig härkomst, som först slog sig ned i Uppsala som hantverkare men flyttade snart till Västerås.

1. Engelbrekt

2. Englika

3. Engelbrekt Englikason

4. Engelbrekt Engelbrektsson frihetshjälten

Hustrun Carin härstammande från den högadliga Randesta hemmahörande i Västergötland, dotter till väpnaren Laurens Pedersson. Paret Engelbrekt och Carin var barnlösa. När Engelbrekt mördades en vårdag 1436 valde Carin att äkta Engelbrekts väpnare, Folke Turesson. Paret fick dottern ”Fru Merta till Hörningsholm” gift med Knut Pijk. Knut Pik och fru Merta hade en fosterson vid namn Folke Pik, den som testamenterade år 1488 Nordansjö till prästbordet i Norberg socken, hyttan hade han erhållit av ”hederliga och välbördig fru hustru Carin”.

JE Amquist skriver om fru Merta i en artikel: Den jordbesittande adeln i Närke och Bergslagen 1576-77 i Släkt och hävd 1975 sid 273 Nr 18. Märta Eriksdotter [Leijonhufvud] till Hörningsholm, Hölebo härad, Södermanland, änka efter Svante Sture V 1567). Vår Lars Hennikasson (7) var frälselandbonde under Nordansjö åren 1539-1552.

I byar och bebyggelse i Norbergs kommun sägs;

Nordansjö har med stor sannolikhet fått sitt namn efter läget norr om sjön Kalven. Namnet uppträder första gången år 1417. Redan vid den tiden var Nordansjö en hyttplats. På 1440 talet övergick Nordansjö från att ha varit ett bergsmans-hemman till att bli ett frälsehemman. Hemmanet med hytta testamenterades år 1488 av dåvarande ägaren Folke Pik till prästbordet i Norberg. Under reformationen drogs Nordansjö in till kronan. Tämligen snart kom det emellertid åter i privat ägo och blev på nytt ett hemman av frälsenatur. Nordansjö kom sedan att vara den enda frälsehyttan i hela Nor-berg socken århundradena igenom. Ingen av Nordansjös många adliga ägare bodde här utan egendomen med hytta och hammare drevs med hjälp av en arrendator eller en inspektör som var bosatt på gården. Under sig hade denne en rad dagsverkstorpare och andra arbetare. Huruvida den hammare som 1625 fanns i Nordansjö var anlagd av dåvarande ägaren, riksmarskalken Jacob De la Gardie, eller om den anlagts strax dessförinnan är ovisst. Hammaren omnämns år 1637 som en frälsehammare, således befriad från hammarskatt. För den tackjärn som tillverkades i Nordansjö hytta betalade man emellertid skatt. De la Gardie lär år 1642 uppföra en ny masugn i Nordansjö - ”på Fransooss wijss giordt”.

Den första vägen från Nordansjö till Norbergs by anlades sannolikt medan Jacob De la Gardie ännu levde, omkring år 1650. Dessförinnan hade det endast funnits stigar att ta sig fram på. Transporterna från hyttan till Norbergs by hade framförallt gått över sjön Noren – på sommaren med båtar och på vintern över isen. Trots den nya vägen utnyttjades sjön som transportled även i fortsättningen.

Några decennier senare, år 1669, ödelades Nordansjö hytta. Ägarens behov av tackjärn tillfredsställdes nämligen då genom andra hyttors tillverkning. I stället fick man tillstånd från bergskollegiet att anlägga en ny hammare med två härdar. Det smide som därigenom tillkom – utöver den gamla hammarens – var man tvungen att betala skatt för.

Hennika Bentssons (1) son Lars Henniksson (7)

Född i Vad, Söderbärke socken. Landbo i Västanfors, Fagersta socken. Lasse Henniksson är ensam om Malings hytta åren 1539 och 1552. Noteras i Älvsborgs lösen 1571 i Fagersta. År 1600 har han efterträtts av sonen Olof Larsson och i Älvsborgs lösen 1614 finns Kjellfast Olsson, troligen en son till Olof Larsson.

Gift med NN. Bosatt i Västanfors, Fagersta socken. Barn, alla födda i Västanfors: Halvard Larsson bosatt i Norberg, Per Larsson bosatt i Norberg, Hennika Larsson bosatt i Norberg, Hans Larsson (i skattelängden 1600 finns i Halvar-dsbenning förutom Holsten Persson en Hans utan patronymikon som antas vara denna Hans Larsson) försvann därefter, Olof Larsson bosatt i Fagersta gift med Sigrid, brorsdotter till Lasse Svensson i Hagge. Britt-Mari Sohlström

Laga ting i Söderbärke den 1 februari 1602 sid 50 och 51

* Kom och Nils i Wik och talade till Hans Pedersson ibidem om några jordedelar som Hans Pedersson will till sig lösa av Halvard Larsson, Peder Larsson och Henrik Larsson på Norberg hvilka är Hans Perssons samt Nils Anderssons hustrurs syskonbarn. Så all den stund att Herman Henniksson samt Lasse Henniksson vore bröder och nu Hans Perssons hustru Rikemor benämnd och Nils Hustru Maria är Hermans döttrar dömde jag dem båda samma jord att lösa lika.

Diplomatarium dalecarlium act nummer 711 den 29 februari 1548 i Norberg.

Häradshöfdingen Jöns Perssons dombref, dels emellan Johan i Söderboda, Söderbärke socken och förre bergsfogden Lasse Hemmingsson i Medlinge, vid Norberg, angående någre fäbodar.

På thet 48 året then 29 dagen i februari tingades på Gambla Norebergh, och tå såte thenna för Retta. Nämnden: Tijdeka j Asbönning Peder Olsson j Hedetierna, Hans Persson j Wijk, Nijls Staffansson j Onsyö, Nijls Hanssin j Symble, Anders Byörsson j Gleffse, Simon Persson j Flijkene, Olof Pålsson j Rebbansbönning, Peder Tomosson och Peder Hermansson j Knallansbönning, Oloff Laarsson j Andersböning, Lasse Hansson j Prestehyttone.

* folio 116 Kom för retta Johan i Söderboda i Söderbärke och talade till Lasse Hemmingsson i Medlinge om ena bodhar som kallas Knutzbodhar, hwilka förenämnda Lasse Hemmingsson hade gifvit Rasmus Timberman lof att uppbygga på den tid han Bergsfogde var, efter kunglige Maj:ts mandat högbemelte K. M:s motte haffwa framgång ther Bolbygianer icke hade skada utaf. Och om samma Rasmus icke synes ther blifva tå skall han buda thet skogägendener och ingen annan, ther till skola män rannsaka på hwars skog thet ligger och hwad han förbättrat hafver, wela the icke, så skall ingen fortaga honom sina penninger icke heller ödhe leggas om man kan sigh ther på hielpa och skatten icke forminska. Efter N.R. Dömde jach så flit och gott etc...

* folio 117 Kom för rätta beskedlige man Lasse Hennigsson i Medlinge kungörande huru Nils Jönsson som första bodde dehr nu Lasse bor omsatte Peder Larsson i Hyppensbenning 4 fat och 2 hundet jern och fick terföre ena teckt i pant tagande och till sig af skatte så mycket som på then teckten kunde löpa nu för 2 år. Sedan fick Peder Larsson förenämn-da till Lasse Hennigsson begärand pant igen lofvande jernet utgifva på en för sagdt dag kan nu inte fådt blifva. De tå så förente. Tå Lasse får icke jernet innan de veckor skall Lars få till som pant igen.

* Hela Dalarna KLHA1:1 folio 165. Den 26 januari 1550 på Norberg tingades.

Lasse Hennigsson (7) i Midlinge upbud en systerdel i Omdeboda på Tidika hustrus vegnar i Bännebodha tredje resan

Lasse Hennikssons kända barn:

Hennika Larsson född i Västanfors, bosatt i Norberg socken. Hans Larsson bosatt i Halvarsbenning, Norberg socken samt Olof Larsson, bosatt i Fagersta, Västanfors.

Hela Dalarna KLHA1: volym 4 1594-1595, folio 109 den 11 februari 1595

* Hans Persson i Vik bjuder upp två brodersdelar ibidem köpt av Olof Larsson i Fagersta för 1/22 fat, av Halvard P son, Per Hermansson (26) i Halvarsbenning för 1/22 fat.

* Hela dalarna 1591-1593 KLHA1 Volym 6 sid 42 den 25 januari 1598 laga ting i Söderbärke

Kom Nils Andersson i Wik (gift med Marit Hermansdotter) och talade till sinnom magelaghe Hans P son (gift med Rikemor Hermansdr) ibidem om någon iord som Hans P son till sig bytt hafver af Oluff Larsson i Fagersta och Hans Larsson i Halvarsbenning på Norberg hvilka wara både Nils och Hans P sons hustrus syskonbarn. Då fanns att Han P son hade köpt thenne jord som han gaf ut för samma jord igän, af Hans Äffriksson i Fragg, som och war bägge thess hustrus syskonbarn och då dömdes att hwar Hans P son kan bewisa att Nils på sin hustrus wägna hafva

Kommentar: Efrika (5), Hans Äffriksson i Fraggs far, fanns före Lasse Henniksson i Fagersta

I skattelängden 1600 finns för Halvarsbenning jämte Holsten Persson en Hans utan patronymikon. Han är säkerligen identisk med Hans Larsson. Hans Larsson skattade för gården i Halvarsbenning något år omkring 1600. ( T ex i DD I AI:6 1598) Han försvann därefter och jag har inte sett vem som köpte Lasse Hennikssons del av gården (Arne Sohlström). Gift med NN.

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1: Volym 6. Den 26 januari 1598 på Gambla Norbärg Folio 43 och 44 (267)

Kom Hans P son i Wik (gift med Rikemor Hermansdr) samt Hans Larsson i Halvardsbenning och hade bytt jord i så måtto att Hans Larsson gaf Hans P son en del i Wik så god som 1/22 del fat osmund järn där emot gaf Hans Persson honom igen iord på 1/22 del i Halvarsbenning. Än byte Hans P son med Halvard i P bo samt P Hansson i Halvardsben-ning så Hans P som gaf Halvard jord på 400 i Fragg, däremot fick Hans P son lika mycket igen i Wik. Än gaf Hans P son P Hansson jord på 400 i Halvardsbenning där emot fick Hans lika mycket i Wik

Hennika Bentssons (1) son Herman Henniksson (8) i Halvarsbenning

Född i Vad, Söderbärke socken. V omkr 1590. Bosatt i Halvardsbenning. Förefaller som att Hennika Bengtsson (1) ägde Östra gården i Halvarsbenning och att Herman Henniksson (8) förvaltade och brukade gården.1593 års ränta upptar Herman Henniksson som ägare av både Halvarsbenning och Norra gården i Fragg. Senare övertog Halvard Eriksson Dalkarl från Persbo i Grangärde Norra gården i Fragg, möjligen var han eller troligt Hermans måg. Efter Härmans död omkring 1590 övertog Hans Larsson brukandet av östra gården i Halvarsbenning. (Britt-Mari Sohlström).

Gift med Brita Persdotter. Bosatt i Halvardsbenning.

Barn: Rickemor Hermansdotter gift med nämndemannen Hans Persson i Vik, Per Hermansson, Marit Hermansdotter gift med Nils Andersson, bosatta i Wik, Halvard Hermansson gift i Persbo, Grangärde socken, Holsten Hermansson, Brita Hermansdotter.

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1Volym 6. Den 28 januari 1599 laga ting i Gambla Norberg folio 37 (154)

* Kom P Hermansson i Halvardsbönning fasta och upplät (löste ut) sinom syster hustru Rikmora P son i Wik all den del som hon åtte i förenämnda Halvardsbenning, Så steg en benämnd Anders Bengtson i Nordansiö fram och föregaf att Härman P fader sampt Rikmodher hade köpt en systerdel af sina systrar som ått Rikmor (3) som bodde i Köping samma hustru Brita (9) ibidem. Så efter att Anders Bentason fader Bengt Henniksson (6) och Herman Henniksson (8) de vore bröder och war fasta påkommit på de twå före nämnde systerdelar som förberört är dömdes Bengt Henikasson (6) i Nordensiö att lösa en systerdel såwäl som Härman (8) och sidan sålde P sine systrar både then delen som han åtte hade med then del som han löst hafade. Le Roy kommentar: Detta avser troligen den Östra gården i Vad

”I Älvsborgs lösen 1571 anges att Herman i Halvardsbenning har en förmögenhet värd 1715 mark den största! I hans ägodelar ingick bland annat 85 lod silver, 15 kor, 6 oxar och 120 skeppund tackjärn (Norberg genom 600 år sid 282). 120 skeppund järn motsvarar i dagens viktmått över 20 ton järn – mångdubbelt mer än vad man kan finna hos någon annan bergsman i bergslaget”.

”En teori är att Halvard Jönsson Bonde som var Herman Hennikssons (8) företrädare i Halvarsbenning var svärfar till Hennika Bengtsson (1) vars hustru i så fall ärvt Östra gården”. (Britt-Marie Sohlström).

I Norberg genom 600 år sid 255 sägs om Halvard ”Den tidigare nämnde Halvard Bonde är av allt att döma jordägare i stora mått. Enligt skattelängden 1371 har han landbor i Färnebo, Tillberga och Harakers socknar. ”Som ett tidigt exem-pel på utvecklingens gång må nämnas, att de i Söderbärke socken belägna Årnebo 1352 samt Bråfors och Sörbo 1354 är bondgårdar. 1539 ligger där hyttor och de två förstnämnda räknas till Norbergs socken. Just år 1354 köps Bråfors av en Halvard Bonde, som år 1371 är bergsman på Norberg. Av namnet att döma har kanske Halvard varit bonde från början (år 1367 förekommer han som faste vid ett jordköp på Söderberg ting)”. Västmanlands fornminnes förenings årsskrift nr 26 år 1938 sid 65.

Hela Dalarna KLHA1: Volym 2. Den 15:e januari 1592 Laga ting vid Norberg folio 12 (sid 34)

*Kom för rätta Hans P son i Wik i Söderbärke (gift med Herman Hennikssons dotter Rikemor Hermansdotter och talade till Anders i Nolansiö om ett hemmansdel i Wad i Söderbärke socken i så måttho att Hans P son svärfar Härman (8) i Halwardsbönning hade bortsolt samma del i Wad för en läst iärn Anders i Nolansiö och nu ville förenämde Hans P son igen lösa sin hustrus fäderne för samma värde aff förbemälte Anders och mädhan samma hemmansdel icke är lagbund-en och stånden icke heller dombref påkommit dömde jag att Hans P son måtte lösa sin hustrus faders (8) iord igen.

Herman Hennikssons (8) son Per Hermansson

Bergsman i Halvarsbenning (Östra gården) död före 1610. Gift med NN. Barn: Karin Persdotter, NN Persdotter födda i Halvarsbenning V 1655 i Livsdal, Norberg socken, med flera ej kända barn - allt enligt Britt-Mari Sohlströms redo-visning av hennes fars forskning. I Livsdal begrofs dock den 27 maj 1655 en N. Kjellvast och den 21 okt 1655 ett barn till Bengt Kjelwastsson. Någon Persdotter finns ej noterad detta år som begravd från Livsdal!

Hennika Bentssons (1) dotter Brita Henniksdotter (9). Se protkoll under Herman Henniksson (8)

Hennika Bentssons (1) son Östen Henniksson (10)

Född i Vad, Söderbärke socken. Bosatt i Sunnasjö, Grangärde socken.

Uppbörden för Grangärde år 1550 under Sunnansjö: Östen (10) och Sven (11) nämns efter varandra och i 1562 års längd finns i stället Lasse Östensson och Halvar Svensson i Sunnansjö.

Gift med NN. Barn: Per Östensson född i Grangärde V omkr 1639 i Halvarsbenning, bergsman, Nämndeman där (Östra gården). Per Östensson övertog brukandet av Östra gården 1606 efter Hans Larsson sonson till Hennika Bengtsson (1), gift med Karin Persdotter född i Halvarsbenning V 22 juni 1655 i Halvarsbenning, Lasse Östensson, nämndeman i Sunnansjö, Grangärde.

Laga ting i Söderbärke socken den 16 februari 1609 folio 383.

* Kom Anders Bengtsson i Nordansjö, Grangärde socken och lade ett synebrev i rätten med 12 mäns bomärken, samt lydandes huru de hade den 15 maj 1608 varit på syn emellan Per Östensson i Halvarsbenning och förenämnde Anders Bengtsson... efter dessa voro komna av var sin broder (6 och 10) då jämkade de …/svårläst/

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 18 juli 1614 Laga ting i Gambla Norberg folio 313. Den 20 juli 1614 Laga ting i Söderbärke folio 315. Den 16 februari 1616 Laga ting i Gambla Norberg folio 41

* folio 315 Peder Östensson i Halvardsbenning biuder upp nu första resan 3 systerdelar köpt af Olof Hendriksson (son till Brita Henniksdr nr 9) … en systerdel för 4 fat en systerdel af Hans Pedersson i Rosendal för 2 fat af Kiälwast Olofsson i Lifsdal en systerdel för 2 fat …

Hennika Bentssons (1) son Sven Henniksson (11)

Född i Vad, Söderbärke socken. Nämndeman i Grangärde 1547 – 1550. Finns i uppbörden 1550 för Sunnansjö i Grangärde. Sonen Anders säljer 1557 en brodersdel i Fragg. Halvard Svensson säljer 1557 jord i Östanbo till Bengt Nilsson i Persbo, samtidigt som Lasse Östansson säljer en likadan del.

* Norre och Söderberke anno 1557 den 20 februari. KLHA1:1, folio 253

Kom för rätten med Anders Swensson (Sven Hennikssons (11) son) i Söderbärke fastade och upplät P Hendriksson (2) en brodersdel i Fragg på Norberg efter 14 fat jern hvilket jern han kunde sig redlig upburit.

Gift med NN. Bosatt i Östansbo, Ludvika socken. Barn: Halvard Svensson, Anders Svensson.

Hennika Bentssons (1) dotter Kristin Henniksdotter (12)

Nämnd i Leonard Perssons avskrift av ett protokoll från den 19 december 1586.

Hennika Bentssons (1) dotter Anna Henniksdotter (13)

Nämnd i Leonard Perssons avskrift av ett protokoll från den 19 december 1586

Hennika Bentssons (1) son Tefrik Henniksson (14)

I den årliga räntan noteras för Bennebo för åren 1572-1585 Hustru Elin sår 8 spannar. Den andre gården är öde 1570-1572 och brukas då av Tidika i Olsbening. Från 1575 noteras en Per Olsson på andre gården i Bennebo. Hustru Elin noteras även under Hökmora åren 1572-1585 sår där ½ spann. Möjligen är hustru Ellin relaterad till Hans Tefriksson.

Generation 3 i VAD efter Hennika Bengtsson (Dombok för åren 1560-1590 saknas)

Peder Hennikssons (2) son Holsten Pedersson (15) [född 1543 i Vad gift 1565 eller 1578, var död före 1610 i en ålder av 67 år]. Bergsman och nämndeman år 1591-1602. Noterad för Vad i Söderbärke socken i den årliga räntan för åren 1595-1600. Gift med Karin Hermanssdotter från Tolfsbo. Deras äktenskap var välsignat med många barn, [därav fyra söner blev bergsmän i byn samt 3 döttrar. Holsten P byggde om hyttan samt byggde en stor Helgdagsstuga]. Se mer under Holstens syster Karin Persdotter (16). Kända barn:

Holsten eller Håll Hållsson (27) gift med en bergsmansdotter från Hemshyttan – inga barn.

Holsten tog sin hustrus brorson Hans Hemmingsson f 1600 i Hemshyttan till fosterson och som även senare fick ärva Holsten och hans hustru. Hans Hemmingson var gift med Hans Holstenssons dotter Brita

Hansdotter f 1602. Gården skattades sedan som Hans Hemmings hemman vid vadet. Håll Hålles (Holsten Holstenson kallades så av sina samtida) dog 1624, f 1567 byggde sig gård öst i byn som vi sedan kallade Lises. År 1590, 23 år gammal, byggde Hål Hålsson sin loge Han drev igenom år 1613 och år 1618 att de fick en ordentlig tyskesmedja i byn med 100 skeppspund årlig jern i hyttans produktionsrätt. I fyra år fick han höra hammarens sång om en bättre tid för Vad men 1624 dog han vid 57 års ålder. Lennart Persson.

Torsten Holstensson (28) senare bergsman på sin del av Vadgården.

Pehr Holstensson (29) till Sämogården

Kristin Holstensdotter (30) gift till Tolvsbo.

Anna Holstensdr (31) gift med Olof Nilsson i Tunkarlsbo Säljer år 1625 tillsammans

N.N. Holstensdr (32) gift med Hans Persson i Noor två systerdelar

Hans Holstensson (26) f 1580 död 1658, nämndeman 1616 -1651 bergsman på gården. Noterad i den årliga

räntan för Vad, Söderbärke socken från år 1604 till år 1630 som är sista året som redovisas av den

årliga räntan på SVAR:s hemsida. Gift med Marit från Halvardsbenning. Den 15 juni 1625 fick Hans

Holstensson lagfart på två systrars arvejord från hans fädernesgård. a/ svågern Olof Nilsson i

Tunkarlsbo och b/ svågern Hans Persson i Noor). Hans Holstensson löste merparten av Vad från sina

syskon och blev ägare till ¾ av fastigheterna i Vad. Brodern Torsten Holstensson blev ägare till ¼ av Vads

ägor och byggde sig en ny gård å sin mark.

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 26 feb 1596 Laga ting i Söderbärke.

* Holsten P son (15) i Wad biuder upp 3 systerdelar ibidem köpt af sine systrar hustru Karin (16) i Tolfsbo för 3 fat, hustru Agnes (18) i Tolfsbo för 3 fat och Barbro (20) på Norberg för 3 fat.

Hela dalarna 1598-1599 KLHA1 Volym 6. Den 2 januari 1598 på Gambla Norbärg Folio 43 och 44

* Kom Holsten Pedersson (15) i Wad i Söderbärke socken samt hans broder Hennika P son (23) goffo tillkänna huru de hade bytt iord i så måtta att Hennika gaf Holsten all sin brodersdel i Wad med alla tillegor. Däremot gaf Holsten honom igen för all den del som honom tillkom i Fragg. Sedan den del som Holsten köpt af sin syster Agnes Persdotter (18) för 1400 osmund järn samma med denna del som Holsten köpt i förenämde Fragg af Hans Äfrikson för 200 och 8 fat.

Hela dalarna 1598-1599 KLHA1 Volym 6 sid 42 den 25 januari 1598 laga ting i Söderbärke

* Holsten P son (15) i Wad gaf till känna huru han hade köpt en systerdel i förenämnda Vad af sin syster Anna Pers-dotter (22) i Gäse för järn 4 fat.

* Samme Holsten P son (15) buder up en brodersdel i Wad köpt av Spelboo P son (21) sinom broder för 8 fat järn. Holsten P son i Vad (15) samma Hans P son i Wik gifvit jord i så motto att Hans P son gaf Holsten en jord liggandes i Wad så god som 6 fat osmundjärn däremot gaf Holsten honom igen 1 ….i Wik.

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1Volym 6 Den 27 januari 1599 laga ting i Söderbärken folio 149

* Holsten Person (15) gaf tillkänna huru han hade köpt ½ brodersdel i Wadh köpt af Hans Person i Vik (gift med Rikmora Hermansdotter, dotter till Herman Henikkson (8)) för 6 fat osmundsjärn stod fast och fastat.

Dalarnas dombok A1:6 sid 44 den 27 januari 1599 sid 151.

* Holsten P erson (15) biuder up sine systerdel i Wadh köpt aff sin syster Karin Persdotter (16) för osmund iärn 4 fat tillsades bref widh Norberg dagen härefter stod fast tillsade.

Kopparbergs renoverade db Volym A:1. Den 26 januari 1603 folio 143 Söderbärke

* Kom Hans Äffriksson … ….. Sörboda och lade en pantsedel i rätten lydandes huru Holsten (15) i Vad skulle gifva honom 3 fat järn för det han hade byggt en hytta i Fragg som samma sedel en vidare än gälder. Då wittnade Nils skrifvare sampt Lars Hermansson i Söderbo att hans järn var betalt.

Hela dalarna 1610 -1614 KLHA1 Volym 9 Den 17 feb 1610 laga ting i Söderbärken (ingen foliering)

* (pappret skadat i vänsterkanten. (Peder) Holstensson i Vad biuder up en syster(del i V)ad köpt af sin syster Kirstin Holsten(son) för osmundiärn 4 fat. (Barn till Holsten Persson (15).

Peder Hennikssons (2) dotter Karin Persdotter (16)

Gift med Olof Torstensson. Bosatta i Tolvsbo, Söderbärke socken. Upptagen i Älvsborgs lösen 1571 under Tolvsbo. Nämndeman i Söderbärke 1592-1605. Barn: Hans Olofsson

Peder Hennikssons (2) son Hans Persson (17)

Bergsman, Nämndeman i Västra Djupkärra (Nedergården), Norberg socken. Gift med Kestin Torbjörnsdotter. Barn: Hennika Hansson V 1663 i Västra Djupkärra, nämndeman där.

Hela dalarna 1598-1599 KLHA1 Volym 6 sid 42 den 25 januari 1598 laga ting i Söderbärke

* Kom Nils Andersson i Wik (gift med Marit Hermansdotter, dotter till Herman Henniksson (8)) och talade till sinom magelaghe Hans P son (17) ibidem om någon iord som Hans P son till sig bytt hafver af Oluff Larsson i Fagersta och Hans Larsson i Halvarsbenning på Norberg, vilket vara både Nils och hans hustrurs syskonbarn. Då fanns att Hans P son hade köpt thenna iord som han gaf ut för samma iord igen af Hans Äffriksson i Fragg, som och är bytt med hustruns syskonbarn. Och då dömdes att hwar Hans P son som kan bewisa att Nils på sin hustrus wägnar - svårläst - pappret delvis skadat.

Peder Hennikssons (2) dotter Agnes Persdotter (18) Gift med NN. Bosatt i Tolvsbo

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1 Den 26 januari 1598 på Gambla Norbärg Folio 43 och 44

* Kom Holsten Pedersson (15) i Wad i Söderbärke socken samt hans broder Hennika P son (23) goffo tillkänna huru de hade bytt iord i så måtta så att Hennika gaf Holsten all sin brodersdel i Wad med alla tillegor. Däremot gaf Holsten honom igen för all den del som honom tillkom i Fragg. Sedan den del som Holsten köpt af sin syster Agnes P dotter för 1400 osmund järn samma med denna del som Holsten köpt i förenämde Fragg aff Hans Hansson Äfrikson för 200 och 8 fat.

Peder Hennikssons (2) dotter Brita Persdotter (19)

Hans Gillingstam skriver i en artikel benämnd ”Byn Vad i Söderbärke” publicerad i Släkt och Hävd nummer 1 år 1971 på sidan 232. ”En handling hos Artur Eriksson med defekt datering (”om pinggesdagane Anno 8...”) gäller Holsten Perssons utlösning av sina sju syskon Hans Persson (17), Hennika Persson (23), Spelbo Persson (21), och Bengt (25) samt (Anna Persdotter 22), Britta Persdotter (19) och Karin Persdotter (16)”.

Kommentar: Denna handling tycks vara den enda som talar om Britta Persdotter. Jag har dock ej återfunnit handlingen i Riksarkivets filmning av Arthur Erikssons gårdsarkiv, filmnummer 95 och 96.

Peder Hennikssons (2) dotter Barbro Persdotter (20)

Bosatt i Norbergs by.

Strödda domboks- och rättegångshandlingar, Volym 6 RA. Erik Sparres lagmansting i Söderbärke 27 februari 1596.

* Hans Effriksson i Fragg talade till Holsten Persson (15) i Vad om sin fädernejord i Vad. Svaranden, förenämnda Holsten, lade fram ett Thomas Simonsson häradshöfdinge dombrev utgivet år 1586 den 19 december, innehållande att förenämnde Hans Effriksson hade sålt sin fader broder Per Henniksson (2) samma hemman, och varit lagbundet och lagståndet klagande sade sig icke hava sålt, utan pantsatt samma jord, dessförutom gav han före sig hava köpt av en Holstens syster benämnd Barbo (20, Persdotter) två systerdelar i förenämnda Fragg, som är deras moders jord, och de lovade honom samma jord behålla, för det han unte och upplät deras fader sin fädernejord. Blev avsagt att Holsten Persson skulle bliva vid sitt köp, och förenämnda Hans Effriksson bekomma sina penningar igen, som han utgivit haver för Barbro för hennes mödernes jord i Fragg, och eljest vad han byggt och kostat haver på hemmanet … till 10 fat eftersom synsmän däröver varit hafver, härom samtyckte och parterna emellan räknat haver.

* Kopparbergs län XXXVI Serie 1 A1: 8a o 8b 1605 -1606. Den 16 mars 1608 Laga ting i Söderbärke folio 96 (344).

Kom Kälwast Holstensson i Fragg, Norbergs socken (son till Holsten Persson i Halvorsbenning) och sig förfrågade om han ej måtte få lösa igen en jorddel i Pedersbo som hans hustrus moder, Hustru Barbro (Larsdr.) i Hemmingshyttan sålt hade till Ion Larsson i Pedersbo där till svarades att hvar ej där på är stadfäst efter lagen, då må Kälwast den igen lösa.

Peder Hennikssons (2) son Spelbo Persson (21)

Född omkr 1565 i Vad, Söderbärke socken V 1629 i Persbo, Grangärde socken över sine sextio år gammal. Bosatt i Persbo, Grangärde socken (se under hans faster Märit Henneksdotter i Persbo). Noterad i Älvsborgs lösen år 1613. Troligen far till Hennika Spelboson vars arvingar 1658 lät uppbjuda arvslotter som inlösts från dennes bröder Nils Spelbosson och Lars Spelbosson med den senares son Anders Larson.

Gift med NN. Barn: Bengt Spelboson född i Persbo, Grangärde socken, Nils Spelboson född i Persbo, Hennika Spelboson född 1603 i Persbo, V 1655 i Persbo, en Anders Spelbosson noteras i Husförhörslängden 1628 för Livsdal i Norberg socken.

Som framgår av släkttavlan finns här Spelbog Persson (21). Han får böta 3 mark år 1618 då han glömt att betala sitt kyrkotionde. Avlider 1629 då över sextio år gammal. Spelbos sonson Peder Hännicksson var i slutet av 1600-talet riksdagsman och som sådan närvarande han vid Karl XI:s begravning.

Kopparbergs län renoverade domböcker volym 6 folio 660 RA År 1618 underlät Spelbo att betala kyrkiotiondet varför han fick böta 3 mark.

Anna Olofsdotter, Marit Hennikasdotter (4) och Olof Bengtssons dotter i Pedersbo

Bosatt i Stimmerbo, Norrbärke (W). Gift med Anders Ingevaldson. Bosatt i Stimmerbo, Norrbärke (W).

Peder Hennikssons (2) dotter Anna Persdotter (22)

Kopparbergs län XXXVI A1:6 1598 -11599. Den 25 januari 1598 Laga ting i Söderbärke folio 42

* Holsten Persson (12) i Wad gaf tillkännna huru han hade köpt en systerdel i förenämnda Vad af sin syster Anna P dotter i Gässe för järn 4 fat.

Peder Hennikssons (2) son Hennika Pedersson (23)

Bergsman i Fragg, Noterad i den årliga räntan 1600-1630

Peder Hennikssons (2) son Halvard Pedersson (24) V före år 1608.

Laga ting i Gränze socken den 18 januari 1608 A1:8b sid 326

* Kom hustru Sigrid Torstensdotter i Södergovik och gav tillkänna huru hennes salige man Halvard Pedersson (V före 1608 men efter 1597) hade köpt någon jord i förenämnda Sörgowik i Stora Täckten som är en tredjedel i en brodersdel av efterskrefne; hustru Karin i Pedersbo opburit 3 fat osmundsjen, hustru Marit i Lerendeboo 3 fat, och Oluff Pedersson i Alsarkby i Rättvik socken opburit 5 fat. Nu tillsades henne på förenämnda köp fasta.

Halvard Persson är bergsfogde åtminstone 1591-95 enligt jordeboken och fullmakt att vara bergsfogde över Grangär-de, Norrbärke och Söderbärke järnbruk, Hertig Karls registratur 16, Volym15, 1593 sid 50. Gift med Sigrid Torstens-dotter, död 1616 i Sörvik, Grangärde. Av en notis i Norrbärke dombok den 4 februari 1597 framgår att hustru Brita i Sörbo var syster till hustru Sigrid i Södergowik i Grangärde socken ”..gifve hustru Brita i Söderbo som är hustru Sigrids syster..”, som i en skattelängd 1616 anges som ”gammal och förlamad”. Olof Torstensson och hans svågrar Halvard Persson och Herman Jonsson hade tillsammans sålt en tredjedel i Morgården, Norrbärke socken, till Hans Jonsson i By, Norrbärke socken uppbuden på Norrbärketinget 1594. Hustru Sigrid Torstensdotter förekommer i flera mål under slutet av 1590-talet och början av 1600-talet. År 1597 ingick hon med sin syster Brita en förlikning med arv-tagarna till Olof Andersson i Starbo, Söderbärke socken, om en brodersdel i Starbo som tillkom Sigrid och Brita efter deras farfar Hans Olofsson, som var farbror till Olof Andersson i Starbo. Hustru Sigrid fick återkomma då motparten ej infriade sina förlikningsåtagande till tinget i Söderbärke 1613 och i Norberg 1614 Då framkom att Sigrids föräldrar skulle ha bytt jord i Starbo och Tolvsbo för mer än 50 år sedan eller på 1560-talet med Hans Larssons svärföräldrar.

Peder Hennikssons (2) son Bengt Pedersson (25). Bosatt i Gässjö.

Hans Gillingstam skriver i en artikel benämnd ”Byn Vad i Söderbärke” publicerad i Släkt och Hävd nummer 1 år 1971 på sidan 232. ”En handling hos Artur Eriksson med defekt datering (”om pinggesdagane Anno 8...”) gäller Holsten Perssons utlösning av sina sju syskon Hans Persson (17), Hennika Persson (23), Spelbo Persson (21), och Bengt (25) samt (Anna Persdotter 22), Britta Persdotter (19) och Karin Persdotter (16)”.

En notis i domboken den 20 juli 1614 från laga tinget i Söderbärke visar att Bengt Pedersson bor då i Gässe.

* Hans Holstensson i Vad biuder upp första resan en jordedel i Halfvardsbenning köpt af Hans Persson i Djupetjärna, Halfvards barn i Södergovik, Bengt Pedersson i Gässe, Hennika i Fragg och Spelbo i Persbo för 8 fat.

Några i generation 4 i VAD efter Hennika Bengtsson

I föregående generationer övertogs Vad av en av sönerna i respektive syskongeneration som hade att köpa ut (gottgöra) sina syskon. Syskonen som ej fick överta Vad kom så att spridas över bergslagen via giften och via inköp av hemman och hyttor. Med denna generation, den 4:e, kom Vad att delas mellan några, dock ej alla, av syskonen.

Hans Holstensson (26) bergsman i Vad. Nämndeman 1616-1651 Född 1580 – död omkring 1658. Bergsman i Vad. Gift med Elin Matsdotter född ~1580 i Vibberbo, Söderbärke socken. Död i Vad, Söderbärke socken. Löste ut alla sina syskon utom Håll Hållson. Ägde ¾ del av Vad byns jord. Hans Holstensson hade 6 kända barn: [Brita?] Hansdotter gift med Hans Hemmingsson, Per Hansson, Anders Hansson, Sara Hansdotter, enka 25 juni 1659 efter Olof Matsson i Fermansbo, Ramnäs socken, Karin Hansdotter gift 1.0 ~1626 med Johan Germundsson och 2.0 den 10 februari 1650 med Nils Isaksson i Livsdal, samt Lars Hansson i Utmedland gift med [Anna] Gudmundsdotter.

* Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 20 juli 1614 Laga ting i Söderbärke folio 315 ren db folio 553

Hans Holstensson i Wad (26) biuder upp nu första resan en jorddel i Halvardsbenning köpt af Halvards barn i Söder-govik, Hans P son i Diuptierna, Bengt Pedersson i Gässe, Hennika i Fragg, Spilbo i Pedersbo för 8 fat

Leonard Perssons avskrifter RA film allmänna serien nr 65 avskrift nr 3

För alla dem som detta mitt närvarandes öppna bref se eller höra, läsande varda, bekänner jag Torbjörn Engelbertis häradshöfdinge domhafwandes i WesterDala och Vesterbergslagen. Gör härmed veterligt att år 1625 den 15 juni då jag laga ting höll med allmogen uti Söderbärkie sockenstuga i Arrendarens närvaro ärliga och välaktade Magnus Jynning.

Då kom för mig och förståndige nämden, beskedlige mannen Hans Holstensson (26) i Wad med skäl och bevis och gaf tillkänna att han hade köpt av sin systersman Olof Nilsson i Tunkarlsbo samt av sin andra systers man Hans Persson i Noor med bägges deras hustrus ja och samtycke deras hus och jord som dem voro arvfallne till efter deras salige föräldrar i Wad för osmundsjern fem fat för varje systerdel och belöper sig tillhopa till tio fat osmundsjern. Hvilket järn förb. Olof Nilsson och Hans Persson ifrån sig och sina kommande arvingar till en fast egendom både i åker, eng, skog, …. och fiskevatten nära och fjärran inom gårds rågång. Inget undantagandes häraf som dertill af ålder legat hafver och här efter lagligen tilläggas kan att styra, fika och fara, efter sino egen vilja.

Detta ärende lät jag till nämndens ransakan och kunskap och samtycke och är samma köp rätt att vara efter de gode mäns beslut och ingen var som detta klandrade och lagenligt dömde jag det fast och stadigt blifva. Och är på 3 laga ting buda män som hembjudit och sedan ståndet som i jordabalken förmälas i 10 cap. huru man skall sig jord lagligen avhända. Förbjudandes härpå någon åtala vid häradsrätten och med 3 mark för min häradsdomsbrott.

De efterskrivna såto i nämnden och fastade; Olof Larsson i Larsbo, Lasse Mattsson i Noor, Henning Hansson i Hemshyttan, Olof Persson i Tolfstorp, Mikael Torsten i Vibbersbo, Olof Nilsson i Malingsbo, Per Larsson i Kyrkbyn, Erik Larsson i Vik, Enbjörn Andersson i Saxe, Per Hansson i Vik, Erik Mattsson i Vibbersbo, Erik Hindersson i Mårtsbo. Till dertill bättre stadsfästelse trycker jag min signet här nedanför.

Torsten Holstensson (28) bergsman i Vad. Död före 1654. Torsten Holstensson blev även han måg på Sämogården. Kända barn: Anna Torstensdotter gift till Tolvsbo med Per Olofsson, Holsten Torstensson (levde 1667 i Vad), Brita Torstensdotter uppges bo i Noor 1686 gift 1.0 med Anders Matsson, 2.0 med Per Marsson, Elisabeth Torstensdotter anklagas 1646 för lägermål, Marit Torstensdotter gift med Hennika Persson i Dalvik

Per Holstensson (27) blev måg på Sämogården. [Per Holstensson tog av sin bror Hans Holstensson lösen för sin arve-jord i fädernesgården och gick i sambruk med sin svåger Per Nilsson och sin bror Torsten Holstensson om att samfält bruka och skörda Sämogården.]

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 17 februari 1610 Laga ting i Söderbärke ingen folioering.

* (Dokumentet är skadat i vänstra kanten). (Peder) Holstensson i Vad bjuder upp en syster(del i V)ad köpt av sin syster Kirstin Holstens(dotter) (30) för osmundjärn 4 fat.

Örebro läns renoverade domböcker volym 16-17 folio 26 v. Den 21 aug 1652 ting i Norrbärke socken delades Vad emellan Hans Holstenssons (26) barn och hans bror Torsten Holstenssons (28), bägge söner till Holsten Persson, som löst ut sina syskons andelar Wad by.

* Upvistes af Hans Hemmingson (se not) i Wad ett förlikningsbref af dato den 25 april 1652 uti vilken Torsten Holst-ensson (28) i Vad tillstår sig hafva med sin salige brodersbarn i en vänligen förlikning inställt sålunda vänligt att emed-an hans salige broder Hans Holstensson (26) hafver af de gambla arfvingarna så mycket inlöst att han är mäktig halfva Wad byn och sedan den del jord interehkort uti hans hemman. Och såsom han friwilligt emot den del hans salige bro-dersbarn ute hemmanet, delaktige wara kunde, hafver dem lofwat, med första att gifva att lefwerera 18 skepp tackjärn och det sedan ingen makt uppå hans hemman att protendera utan sig med sin salige faders hemman benöja låta att han med sitt der han åbor att ingen hvarken han heller hans barn skola tilltalas wid der här om Och aldenstund förlikningen är gjord uti gode mäns närvaro och dom nu för rätta bestå, ty dömes han stadigt att stånda och ej återgånga etc.

Då delningen infördes i jordeboken redan 1620 (Dalarnas handlingar 1620:2 folio 70 v) specifierades proportionerna så att Hans Holstensson (26) noteras för tre fjärdedels mantal och Torsten Holstensson (28) noteras för ett fjärdedels mantal. Denna delning kan med hjälp av Älvsborgs lösen visas ha ägt rum redan 1613 eller 1616.

Le Roy kommentar: Hans Hemmingsson är bror till Holsten Holstenssons hustru och gift med Hans Holstenssons dotter Brita Hansdotter. Då Hans (Leonard Persson skriver Holsten) Holstensson med sin hustru Brita Hansdotter var barnlösa tog paret Hans Hemmingsson till fosterson och senare arvtagare.

Laga ting den 31 januari 1676 i Söderbärke, Kopparberg, Volym 15, sid 681 och 682

* 1:a resan upbuds Hans Holstensson i Wad (24) erffwesjord ibid then broder Torsten Holstensson ibid (26) inlöst aff honom för 33 skepp tackiärn Kiöp daterat den 20 januari 1675.

Vid tinget i Söderbärke den 10 okt 1684 kom Per Nilsson, Per Holstensson och Torsten Holstensson ifrån Vad och sade sig tillsammans vara ägare om 1/3 del av Vads by och begärde syn och införande av sina byägor deri de blivit sig märkliga undanhållna.

Och såsom skogen är oskiftad så kohlar en var som honom lyster och ej aktar andras rätt och begärde delning så att de fingo sin treding i varje skogstrakt.

Anders Hansson, Hemming Hansson och Anders Persson svarade, sade att delningen ej voro så nödig. Uppskov till annat ting beslutades.

Le Roy´s kommentar: Per Nilsson är gift med en syster Hansdotter till Per (27) och Torsten Holstensson (28). Anders Hansson är son till Hans Holstensson (26). Hans Hemmingsson är fosterson till Håll Hållsson. Anders Persson är sonson till Hans Holstensson (26).

Holsten Persson hade ytterliggare tre barn alla födda i Vad, Söderbärke socken;

Kristin Holstensdotter, N.N. Holstensdotter gift med Olof Nilsson i Tunnkarlsbo och N.N. Holstensdotter gift med Hans Persson i Noor.

Laga ting den 9 feb 1685 med Söderbärke socken. Koppparberg, Volym 21 sid 946 o 947

* Pehr Nilsson, Pehr Holstensson och Torsten Holstensson i Wad whilka egande ähr af en brodersdel i Wad byen begiärande winna Proof och iämförelse öfwer byegorna, ty dhe skall finna sig märckelig brista uti sin tridingpart och såsom skogen är oskiftad skohla grannarna i byn icke heller giöra hwarannan där lyckarätt. Svermoderns Anders Hansson, Hemming Hansson och Anders Pehrsson som besitta dhe twådelarne nekade sig willia undergå något prof och iemförelse som sökes, ty der igenom kundhe dheras häfder rubbas, Item giordes kraftlösa dhe afskierdh och bytes för Erningar som dhe för lång tidh sig emillan giort och dock för rätta confirmerade är. Föregofvo widare sig icke blifva rätteligen en tingstembde att dhe kunnat som vederbort sig borende uthan begiärandhe upskoff med saken till annat ting. Hvilken dem alltså ej förvägras kundhe.

Dessa är de två ägogrupperna till Vad, den första gruppen sitter på Sämogården som är 1/3 del av byn och den senare gruppen på 2/3 delar av Vad byn. Den första gruppen vill reglera sina bygränser medan den senare vill förhala regleringen. Vi lämnar dock byn Vad här vid denna tidpunkt då våra anor har flyttat därifrån!

Hans Holstenssons barn:

Anders Hansson född 1624 i Vad död där 1693. Var nämndeman i 29 år och kyrkovärd i 14 år. Tog ut 2/8 del av Vad gården i arvsjord. Var bergsman där.

Sara Hansdotter gift i Fermansbo, Ramnäs. Änka 25 jun 1659 efter Olof Mattsson där. Hon sålde då sin arvjord vid Vad till Per Hansson, Anders Hansson och Hans Hemmingsson i Vad för 36 skeppspund jern.

Pehr Hansson gift med Marit Persdr från Halvarsbenning. (sonen Mats Persson blev senare bergsman i Halvarsbenning), köper ut sina systrars arv Sara, Brita, Karin och Anna i Vad och blir bergsman med 4/8 delar. Per avled 1674 och Marit år 1676.

Lars Hansson till Utmedland född före 1620 i Vad, Söderbärke, död mellan 1654 och 1671 i Utmedland, Mora socken. Lars Hansson noteras 3 november 1644 i Ängelholm som sergeant vid Mora kompani. Deltog som sådan i kriget mot Danmark 1644-45. Den 25 maj 1648 var han fortfarande sergeant vid samma kompani, då ingående i Johan Bordons skvadron till Pommern, och likaså den 8 mars 1651. Den 25 april 1654 är han utesluten men kan ha avgått tidigare, då rullor saknas för åren 1652 och 1653. (Ur Dalaregementets Personhistoria del 1, sid 298 samt Genklang nr 7, sid 96). Mer under Lars Hansson nedan. Lars H:s dotter Karin Larsdotter vigdes 1671 med länsman Mats Ersson Nohrman i Noret, Mora socken.

Brita Hansdotter gift med nämdeman Hans Hemmingson i Vad

Karin Hansdotter gift 1.0 1626 med Johan Germundsson och 2.0 den 10 februari 1650 med Nils Isaksson i Livsdal.

Kerstin Hansdotter f mars 1631 i Vad och avliden i maj 1704 i Sörbo, Söderbärke socken gifte med Olof Pärsson f i oktober 1629 i Sörbo och avliden där den 26 februari 1699.

Avskrift nr 5 från år 1659 – Leonard Persson

Allom som denna min vittnes skrift kan före komma bekänner jag mig Sara Hansdotter salige Olof Matssons efterlåtne enka i Fermansbo och Ramnäs socken att jag med mina barns goda ja och samtycke åt berådt mod och betänkande har opplåtit och bortsåldt min systerdel i Wad i Sör Berkia socken till mina syskon dersammastädelse boende nämligen Peter Hansson, Anders Hansson, och Hans Hemmingsson min systers man.

Lika mycket av samma systerdel (för dem var för vardera tackjärn tre läst eller 16 skeppspund) vilket jern jag fullkom-ligen och nöjakteligen till rätta samt med det första pund uppburit och bekommit hafver. Avhändar alltså jag mig och mina efterkommande arvingar samma min systerdel i Wad vändande det till mina syskon och deras arvingar till den everdeligt rätta egendom. Intet undantagande av det som samma systerdel av ålder tilllegat det vare sig hus eller jord – skog eller skogsmark – skog eller vattenverk och mer sådant.

Och fullkommeligen härmed tillåtes bemälte mina syskon Per, Anders och Hans Hemmingsson byte samma del sig emellan och till yttermera trygghet taga sina faste härpå, såsom dem synes och behager. Till vittnen öfver samma köp och avhandling hafer jag kallat här under skrefne goda män med deras namn och skrefne goda män med deras namn och bomärken. Ad, akta. Sör Berkie den 25 juni 1659.

Sara Hansdotter Anders Larsson i Nor Länsman bomärke

Hans Eriksson i Kåbberbo bomärke

Lars Petri pastor, Peder Solversson i Moren bomärke

Uppbud 1 feb 1661, 21 jun 1662, 3 feb 1663.

Lars Hansson i Utmedland, Hans Hollstenssons son

Levde ännu den 27 januari 1654 (KLDB 5 f. 283v) men är död före 3 november 1671 då han kallas ”salig Lars Hans-son” i mågens dagbok. Gift 1.0 med Sara Morea. Gift 2.0 med NN [Anna] Gudmundsdotter dotter till Petri Gudmundus Rättvikensis 1570 – V 11 sep 1694 kyrkoherde i Orsa och hans hustru Anna Tersera.

DB 13 feb 1651. Boo Olofsson i Hedemora stad talte till zerwinten manhafftig Lars Hansson i Utmedland om ett mark- skifte som är skett efter hans fader salige herr Olof, fordom cappelan här i Mora och hans styvmor Kerstin Gudmunds-dotter. Sålunda och herr Olof haver igenlöst med sin förra hustru, hustru Sara (Hansdotter) Boos moder samt faders hus och jord i Färnäs.”

Han är också känd från ett köpebrev daterat den 8 oktober 1652 i Söderbärke, då han säljer sin arvslott efter sin far Hans Holstensson eller en femtedel i VAD, Söderbärke till sina bröder Per Hansson (bomärke P) och Anders Hansson (bomärke # på kant) samt svågern Hans Hemmingsson (bomärke H).

Bekänner vi och Lars Hansson i Utmedland och Mora sochen, Päder Hansson, Anders Hansson och Hans Hemmingsson i Wad och S. Barkies sochen boendes sampteligen bröder och syskon att vij effter vår salige fader Hans Holstensson i Wad, hafvua uthi Sämia och broderlig enighet som syskon ägnar och bör ingått medh hwarandra ett kiärlegitt contract som effterföllier. Nämblig Jag Lars Hansson hafuer uplåtit mine bröder Päder Hansson, Anders Hansson och Hans Hemingsson min Bördsrätt som ähr en fämpte deel i Wad, för Stångjärn Fyrtijo och otta skeppund hvilket järn bemälte mina bröder richtigt quiteras, och på samma min fämpte deel i Wad kiöpebreff gifuas skall enär thäd är fullkomligen uthlagd, och af mig eller mina arfvingar upburit och annammat. Sammaledes hafua och vij, Päder Hansson, Anders Hansson och Hans Hämmingson lofwat och Tillsagt vår broder Lars Hansson äfven bemälte järn summa, till att inlösa hans del i Wad, och willia biuda till wed thet första Lägenhet den anlägia och betala. Att så är oss emellan accorderat och afhandlat, betygar här underskrefne Nampn och Bomärkie sampt kyrkoherdens Secret uthi S. Barkie, hwilken vi till vitnäss öfwer thenna vår afhandell, och till thess starkare försäkring begiärat hafua. Datum S. Bärkie d. 8 octobris 1652.

Lars Petri past i S. Barkie Lars Hansson i Wad

Mats Ersson i Mora Peter Hansson i Wad P

Länsmann A Anders Hansson ibid bomärke

Hans Hemmingsson ibid H

Detta köp ähr migh aff minom Swågrom richtigt betalt

Brevet den 8 oktober 1652

Originalet till detta brev fanns på 1940-talet hos fru Emma Norlin, Hansjongården i Noret, Mora. Denna kopia kommer från advokat C. G. Segerstråle i Genève via Brita Ulander i Västertorp, Stockholm

Lars Hansson var gift 2.0 med en dotter till Gudmundus Petri Rättvikensis och hans hustru Anna Tersera. Dottern förmodas heta [Anna] Gudmundsdotter.

Kopparbergs läns ren domböcker år A1: 5 den 27 januari 1654 laga ting i Björkebärga folio 283.

Jacob Ersson i Björikebergh fick fasta på det hemmanet i Roma som han af Herr Anders kiörkioherde i Orsa, Lars Hansson Sertiant och sin svärmoder hu Brita Gudmundsdotter för 510 Dr. k.mt kiöpt hade. Och de efter fordom kiörkioherden i Orsa salige herr Gunmundh ärft hade.

Kyrkoherdarna

1/ Hans söner i sitt första äktenskap med Sara Morea var, Bo Olofsson * gift i Hedemora, Anders Olofsson, far till bland andra prästen Mats Andersson i Färnäs. Per Olofsson f 162(2) i Mora, far till bland andra Sara Pärsdotter i Färnäs, och Präst Erik Olofsson i Färnäs. Olaus Henrici Salamuntanus hade också i sitt äktenskap med Kerstin Gudmundsdotter sonen Olof f 1666(5) i Utmedland, gift i Stumsnäs Rättvik socken med Anna Eriksdottter. Dessa barn är kända bland annat genom ett markköp som redovisas i en dombok 1654 där Erik Olofsson i Färnäs köper jord av sina bröder Per och Anders, samt av sin svägerska Anna Eriksdotter, Kerstin f 1666(7) i Utmedland, Gudmund f 166(9) i Utmedland.

* Bo Olofsson i Hedemora stad talte den 13 februari 1650 enligt Stefan Jernberg i Mora till Zerzwinten, manhaftiga Lars Hansson i Utmedland om ett markskifte som är skett efter hans fader salige Herr Olof fordom Cappelan här i Mora och hans styvmoder Kerstin Gudmundsdotter sålunda ”att Herr Olof haver igenlöst med sin förra hustru, hustru Sara, Boos moder samt faders hus och jord i Färnäs”.

2/ Son till länsmannen Erik Tolftesson i Leksand

3/ Gift med en dotter till länsmannen i Rättvik Karl Olofsson, vilkens svärfar var länsmannen Hans Larsson, vars far var länsmannen Lars Eriksson i Rättvik

4/ Omnämnd i länsman Mats Ersson Nohrmans dagbok som ”Svågern, klockaren Anders Andersson i Söderås.” Med nutida språkbruk skulle vi säga kusin i stället för svåger.

5/ Överstelöjtnanten vid Västerbottens regemente Peter Eriksson Stack(e) var gift 2.0 med Anna Danielsdotter Trast, dotter till borgmästaren i Umeå, Daniel Jonsson Trast och hans hustru Anna Giertsdotter. Daniels fader Jon Jonsson, var Landsfogde och befallningsman i Västerbotten. Hans far och farfar var kyrkoherdar i Bygdeå. Daniel Jonssons moder, Margareta Danielsdotter är född 1574 i Vika socken i Dalarna som dotter till kyrkoherden där Daniel Danielis Montanus, eller som han egentligen hette Daniel Danielsson (Svinhuvud). Länsman Nohrman säger att i sin dagbok att Anna Trast är skyld (=släkt) till min h:o.

Nohrmans hustru Karin Larsdotter är född 1650 i Utmedland, Mora socken. Bosatt i Noret. Gift 3 dec 1671 med länsmannen i Mora Mats Ersson Nohrman född 1638 begraven den 30 november 1698. Karin är således dotter till [Anna] Gudmundsdotter som i sin tur är dotter till Anna Tersera vars bror Elaus Engelberth var gift 2.o med Anna Danielsdotter, dotter till Daniel Danielsson Svinhuvud i Vika.

Länsmannens mor Erik Kråk 1600-1642 Olofssons hustru Marit Andersdotter 1604-1682 anses vara dotter till Anders Olofsson ~1575-1634, son till Olaus Angermannus 1522-1607 i kraft av att han, Anders Olofsson, är den enda som passar in tidsmässigt och ortsmässigt. Någon ”säker” bevisning är ej känd!

Olaus Andreae Angermannus – Olof Andersson. Född e.u. i Sidensjö, Åld, 1522, död som kyrkoherde i Mora 10 april 1607 son av kyrkoherden Andreas i Sidensjö. 1564 blir han kyrkoherde i Västerfärnebo, där han troligen tidigare under ett flertal år varit kaplan, och kommer därifrån 1576 till Mora, där han förblir till sin död. Redan 1601 synes hälsan ha varit svag, varför han 1603 fick sonen Boëthius till vicepastor. Han var ända från 1574 med på ett flertal riksdagar.

I Västerfärnebo ägde han 6 öresland i hemmanet Forsby som han köpt ”haufuer han köpt af h:u Mariet i Förstenby, Jöns Andersson i Swediebo och Jacob Skreddare i Bergh i för:de Fernebo sochn 6 öresland iordh i för:de Försteby medh huus och alle tillägor i wåthe och tårre, närby och fierre”. (Torsten Berglunds artikel ”Vem var mor till herr Olofs i Mora barn?”). I Mora köpte han jord i Utemedland, Bonäs, Hemus, Mohrkarlby, Nusnäs, Oxberg, Vika, Gophus, Noret och Fulåberg. (Ekströms herdaminne).

Gift [1592] med Elsa Nilsdotter född på Stora Kopparberg, avliden i Mora, dotter till bergsmannen på Främsbacka Nils Hansson och Gertrud Knutsdotter.

Barn utan känd ordning:

Boëthius Morensis född i Västerfärnebo 1560/1561 avliden som kyrkoherde i Mora 30 juli 1628

Anna gift med sist kyrkoherden på Stora Kopparberg Laurentius Beronis Helsingus i hans första gifte avliden

där 31 juli 1603.

Israel avliden i Mora 16 december 1639 gift med okänd. Han blev länsman och bodde på hemmanet i Utmed-

land.

Johannes, avliden troligen på Stora Kopparberg 11 juli 1632. Han läser aritmetik och geometri 1599 i Uppsala,

blev senare krigsman med besättning på Svenden, Stora Kopparberg, ådömdes 1631 hård penitens med spö-

slitning för begånget hor.

Sara, avliden i Mora, gift troligen där med hövitsmannen Joen Andersson på Sollerön

Anders avliden troligen i Mora 3 februari 1634 då han bor kvar i prästgården.

Justina, avliden i Rta 26 januari 1626 gift i Mora med dåvarande komministern där, sist kyrkoherde i Rta

Johannes M. Arosiensis, avliden där 10 febrauri 1623.

Gudmundus Caroli Wermlandus avled mellan 1564-1568 som kyrkoherde i Rättvik socken. Före 1522 var han kaplan i Stora Tuna, troligen är det även han som senare uppträder som kyrkoherde i Silvberg. Han var av ofrälse släkt (Juridiska och Kamerala avskrifter i riksarkivet; 31 samt Diplomatarium Dalecarlicum act 748). Enligt en 1600-tals uppgift ska han ha varit från Värmland. Som kyrkoherde i Rättvik nämns han första gången 1529, då han i februari bevistar kyrkomötet i Örebro. Han åtnjöt i hög grad konungens förtroende. I Strängnäs undertecknade han den 31 januari 1547 biskoparnas och prästernas utlåtande om skatten till konung Kristians arvingar. Då 1549 risken för krig med gamle konung Kristian och dennes måg, pfalzgreven Fredrik II, syntes överhängande, uppdrog konungen åt herr Gudmund att tillsammans med Harald Lake ”troligen och fliteligen förhandla med allmogen” i Österdalarna för att icke något ”hemligt förräderi skulle bliva instunget”. Herr Gudmund skulle ock hjälpa konungen till ”flera unga och dugliga karlar”. Ett särskilt känsligt uppdrag var konungens uppslag att till Dalarna förlägga ”en gård eller hus” det vill säga en fästning, till stödjepunkt. Konungen var rätt orolig att detta skulle missförstås av bönderna. Det var ju ock ”en märkvärdig (sielsind) allmoge” däruppe. Herr Gudmund skulle därför giva konungen ”sitt goda råd och betänkande” och därjämte ”med skicklighet sådant förhandla och förhöra med allmogen”.

Han blev prost i Österdalarnas kontrakt åren 1554 – 1555 men ersattes redan 1556 av annan – troligen för att han hade svårt att få in uppbörden. Sista gången han nämns är i samband med brudskatten 1563, då handlingar saknas för åren 1564-68 har dödsåret ej kunnat fastställa. -G m. Hans hustru Kerstin var bosatt i Rättvik socken. Enligt Älvsborgs lösen 1571 levde hon ännu och bodde hos mågen i prästgården, ägde en förmögenhet om 355 mark. Enligt en anteckning av kyrkoherden Gustav Elvius på 1600-talet ska hon ha varit herr Gudmunds tredje konkubin, innan de efter reformationen kunde få träda i äktenskap.

Petrus Andreae Lixandensis avled 1580 som kyrkoherde i Rättvik socken. Han nämns första gången som kyrkoherde 1569 då han erlägger skatt med 34 mark (Dalarnas handlingar 4). Handlingar saknas dock 1564-68 varför han kan ha tillträtt tidigare. Vid deklarationen för Älvsborgs lösen 1571 utgjorde herr Peders förmögenhet 111 lod silver, 170 mark penningar, 9 lod koppar, 1½ lod tenn, 6 mark mässing, 1 gill oxe, 5 kävlingsoxar, 25 kor, 6 fyraårsstutar, 4 treårs, 9 tvåårs och 11 ettårs ungnöt, 2 får, 27 getter och 16 sven, alltsammans värderat till 1,218 mark. Herr Peder var en av de förmögnaste prästerna i stiftet. När han 1579 skriver intyg om vilka knektar han haft i borgläger, tyder stilen på kroppslig svaghet. (DH:1b) tiondelängden 1580 signerar han dock egenhändigt (DH:A8) I mars månad samma år gästar han Borns hyttegård. Enligt ett intyg lämnat av änkan 1581 synes han ha levat vid mormässan (8 september) 1580 men avlitit senare samma år. Hans sigill finns bevarad från 1570 då han för två korslagda kors samt initialerna P.A. och från 1579 då han för ett ankare (lika sonen) samt initialerna -G m. Hans hustru Brita Gudmundsdotter, bosatt i Rättvik, levde ännu år 1581. Barn: Gudmund avliden som kyrkoherde i Orsa.

Gudmundus Petri Rättvikensis, avliden 11 september 1649 då kyrkoherde i Orsa socken, född i Rättvik socken, okänt när. Son till Petrus Andreae i Rättvik. Före den 9 juli 1597 blir han krigspräst vid dalaregementet. Anno den 9 juli 1597 drog jag åstad med knektarna och kom tilll fänikan i Stockholm den 14 juli, och den 20 juli drog jag med 200 knekta till Åland och kom man sedan till Åland den 22 juli. Troligen tillhörde han Dalaregementet. Utses därefter, den 23 september 1599 till biskopens kaplan i Lundby. Är 1602 troligen kaplan i Leksand och blir senast 1607 kaplan i Orsa, vilken tjänst han frånträder 1612, då han blir kyrkoherde i Ore. Denna tjänst lämnar han 1629, troligen den 31 oktober, då han återkommer till Orsa och blir kyrkoherde där till sin död. Redan den 19 mars 1646 blev han ”mållös”, möjligen efter en hjärnblödning. Vid prästmötet 1631 fick han i uppdrag att hålla svensk oration. Med hustrun erhöll han en fastighet i Romma. Hans sigill är känt från 1613 (Älvsborgs lösen) och består av en sköld med ett ankare, samt initialerna G.P. - G m. Hans hustru Anna Tersera avled 1654 i Orsa.

Nicolaus Olai, tidigare kyrkoherde i (Hälsing-)Tuna 1556. (Ej att förväxla med kungens hovpredikant herr Nils Olai som enligt ett kungligt brev daterat den 13 december 1577 ägde rätt att erhålla 2 pundläster spannmål i årligt underhåll av tiondet i Hälsingtuna och Idenor (Hälsinglands handlingar 1578). Vår Olai omtalas i Hälsingtuna 1561 (Hälsinglands handlingar 1561:10 prästegården) och var med i Stockholm den 8 januari 1568 då han undertecknade en trohetsförsäk-ran till den nye kungen efter det att Erik XIV blivit avsatt. Nicolaus Olai uppges i litteraturen varit son till kyrkoherden i Skogs församling herr Olof Andersson, och skall där varit hjälppräst innan han tillträdde som kyrkoherde i Hälsingtuna. Han förefaller också ha varit bror till kyrkoherden Abrahamus Olai i Skog, som bland annat brukade ett hemman i Ullsäter i Hälsingtuna. Herrr Nils Olai Guds ord tjenare och kyrkoherde i Hälsingtuna lät 1571 genom fogden Hans Garp meddela kungen att han ”ganska ringa sedh i förledne sommar har bekommit” samt att han har stor gästning. Kungen efterlät därför herr Nils någon spannmål av kyrkotiondet, som faller i Hälsingtuna socken. Nicolaus uppges ha blivit avsatt på grund av de religiösa stridigheterna om liturgin och ersatt i Hälsingtuna av Magnus Erici, som tidigare varit kyrkoherde i Njurunda. I ett brev från kungen daterat den 24 september 1583 framgår, att herr Nils, som förut ”var kyrkoherre” i Hälsingtuna, nu fick frihet på sitt hemman i byn Ullsäter i Hälsingtuna. Vidare fick han för sin fattigdoms skull tre pund spannmål i underhåll. Han blev kyrkoherde i Hudiksvall 1586. I ett brev till kammaren från Nicolaus Olai, bekänner han sig år 1585 och 1586 ha lånat tre pund spannmål av kyrkotiondet till sig och sin fattiga hustrus och barns nödtorftiga uppehälle och föda. Vidare förtäljer herr Nils att när han år 1586 hade blivit förordnad till kyrkoherde i Hudiksvall och inte blivit tilldelad något underhåll, hade landsfogden i Hälsingland Hans Bjugg efterlåtit honom ytter-liggare spannmål. Enligt kungens brev daterat den 3 februari 1587 hade herr Nils ödmjukt bett honom att slippa ge igen det spannmål han hade lånat, hvarpå kungen förklarade att nu när man är medveten om hans stora fattigdom skall han förbli okrävd på detta.

I samma brev beviljas herr Nils ett årligt underhåll på två pund spannmål av det ”oförlänte” kyrkotiondet. Vidare får han skattefrihet på sitt eget skattehemman Silja i Hälsingtuna. Detta hemman verkar vara identiskt med gården Nordanå i byn Silja. I tiondelängderna 1571-1595 förestås det av Per Engelbrektsson, som 1585 står som ”herr Nils landboo”.

Enligt Sven Brun hade herr Nils 1592 brutit benet och hade ringa hjälp. Han efterträdde Jacob Matthei i Delsbo som kontraktsprost för det norra prosteriet i Hälsingland och nämns som sådan första gången 1593. I och med tjänsten som landsprost fick herr Nils ytterliggare en tunna säd i årligt underhåll för att han desto flitigare skulle hålla tionderannsak-ning och sköta om de göromål som hans ämbete kräver.

Brun uppger att herr Nils skulle ha dött i slutet av 1594 eller före den 12 mars 1595. Enligt kvittenserna i fogdens räkenskaper kvitterade han till sig sitt årliga underhåll den 12 mars 1595, utan att det framgår att han skulle vara död då. Däremot anges han som död 1595 i avkortningen för årliga räntan samma år. Han var gift med Anna Olofsdotter som behöll gället efter sin salige man för år 1596. Samma år anklagade pastorsänkan i Hudiksvall herr Ericus i Bergsjö för att ha tagit hennes part av prästeräntan. I räkenskaperna för 1597 kan man utläsa att kyrkoherden i Hudiksvall (Hans Johannis) bekommit till hjälp och underhåll ”medh hustru Anna framlidne herr Nilses efterleverska till bytes, Lijka så myckit, som årligen tillförende ske pläger till kyrkoherden”. Troligen hade Anna eller herr Nils varit gift tidigare eftersom han skattar för barngods (minderårigas medel) i Älvsborgs lösen 1571. (Enligt lagen hade ingen rätt att gifta sig med änklingen eller änkan förrän de omyndiga barnens fäderne- eller mödernearv var frånskiftat).

Jonas Simonis. Kyrkoherde i Ljusdal (X). Nämnd i Konung Gustaf den förstes registratur åren 1521-1560 band 1-19.

Sid 12 år 1542. Öppet brev för 2 präster, nämligen Herr Jon Sigvardsson och Herr Jon Simonsson i Ljusdal, att thet compact som the hafva gjort sig emellan om förenämnde Ljusdals gäldh skall blifva fast etc.

Den 5 februari 1542 bekräftade Kung Gustaf att Jon Sigvarssons och Jon Simonssons överenskommelse att dela på prästgäldet i Ljusdal blivit stadsfast.

Det var Jon Simonssons dotter Catharina Jonsdotter avliden den 2 mars 1614 som äktades av Engelbertus Olai Helsingisus i hans andra gifte.

Engelbertus Olai Helsingisus, född omkring 1520 i Tuna sockne (Hälsingland) avled 1602 som kyrkoherde i Leksand socken. Konung Gustaf 1:s hovpredikant, sacellan och vice pastor i Umeå 1550, kyrkoherde i Luleå 1561, kyrkoherde i Leksands pastorat av Västerås stift 1562. Erhöll samma samma år den 16 juli donationsbrev på ett hemman i Tibble i Leksands socken. Ehuru han blivit utsedd av konung Erik, kom han likväl att hos konung Johan erhålla en mycket stark ställning som han förvärvade sensommaren 1568, då han under brödraupproret mot konungen ”på dalelagens vägnar” var med hertigarna ”uti Stockholms beställningsläger”. Han hade helt tagit Johans parti, enligt egen uppgift därför att han ”förnamn, att Guds ande, välsignelse och nåd var veken från konung Erik …. och att allt skedde efter Guds nådiga försyn, vilja och välsignelse.

Hans intresse gällde även socknens materiella tillstånd. Den 6 mars 1569 fingo bönderna, då föregående års skörd blivit ringa, kungligt tillstånd att för penningar inlösa en del av kyrkotiondespannmålen. Underskrev liturgien 1577. Under-tecknade Uppsala mötes beslut 1593. Stiftets fullmäktige vid riksdagen 1594. Kallas prost i Dalom.

Den kungliga befallningen den 20 februari 1596 om upprensning av en gammal silvergruva, som under årens lopp fyllts med lera, måste ha väckt hans intresse, liksom 1578 nyupptäckten av ”Nålsberg”, varest man trodde skulle finnas ”nyttig malm”. I någondera av dessa gruvor kom han att bli intressent. Den senare kom att på ett mindre behagligt sätt beröra honom, eftersom 1580 större delen av prästgårdsinventarium togs dit. Detta var så mycket kännbarare som redan 1570 inventarieboskapen om 1 tjur och 7 kor tagits till Ö. Silvbergs gård. Tillförseln av förnödenheter var ett känsligt kapitel, även om redan på denna tid äpplen i Leksandsbyarnas trädgårdar lockade vandraren utanför gärdesgården till åtgärder, vilkas sista kapitel utspelades inför häradsrätten. Det fanns annat som behövde införas.

Den 3 september 1586 skrevo ”de 24 edsvurna” att eftersom i Leksand vore boendes ”mycket svagt mantal”, som icke förmådde ”göra sitt inköp till fisk, salt och kläde om vintern, medan köpstadsmännen med sitt gods” vore tillstädes, varför många måste lida stor nöd på sådant, borde Nils Larsson i Åkerö (tydligen socknens handelsman) som under några år sörjt för tillförseln av sådan, men ”nu på någon tid varit förment” få tillstånd fortsätta.

Enligt Stegeborgsbeslutet 1572 skulle kyrkan till vinkorn få 4 pund spannmål och till byggnad 6 spannar. Troligen i slutet av 1573 blev kyrktornet ”av stort väder och storm omkullblåst”, varför konungen den 25 februari 1574 medgav, att under detta år 2 pund spannmål av kyrkiotiondet skulle få tagas till nödiga reparationer.

Hans egen ekonomi var ingalunda dålig. Redan 1568 har han skattefrihet på ett prebendehemman i Tibble och på fäbodar som han uppbyggt i Näsbygge fjärding. I ett kungligt brev den 13 mars 1570 befriades han under sin livtid ”från de årliga penningar” som skulle utgå av prebendehemmanet med undantag för ”gruvveden”. Efter att han på nytt godkänt liturgien, gav konungen honom Tibble till evärdelig ägo. För bördsrätten fick han betala 20 daler. I mars 1584, då samtliga förläningar återkallades, indrogs för någon tid även skattefriheten på Tibble. Hans förmögenhet utgjorde 1571 vid deklarationen för Älvsborgs lösen 150 lispund silver, 100 mark penningar, 14 lispund koppar, ½ lispund mässing, 2 lispund tenn, 33 kor, 1 treårs och 3 tvåårs ungnöt, 5 får, 15 getter och 20 svin, alltsammans värderat till 1.372½ mark. Han var därmed en av de förmögnaste prästerna i stiftet.

Herr Engelbrekt kom av en tillfällighet att lägga sig till med fastigheter i Norrbärke. En man därstädes, Per Jonsson, vilkens gård Matsbo brunnit, nödgades ”gå omkring och tigga”. När han kom till Leksand, erbjöd sig herr Engelbrekt köpa hemmanet. Den 13 januari 1592 bjuder han på tinget i Norrbärke upp dels Matsbo jämte 1/3 i Spjutsbo eller en hytta i Åsmansbo köpta för 3 ltr osmundsjärn, dels en del i Spjutsbo köpt för 4 fat järn och 1 ko av Jacob Olofsson i Solvarbo i nuvarande Gustafs med flera fastigheter, mark och kvarndygn. När herr Engelbrekt den 10 juli 1590 tillskrev konungen och begärde livstids befrielse från gärder och borgläger med den motiveringen, att han i alla sina dagar ”såsom andra för mig kyrkoherdar” haft ”stor motgång i det gället” - tydligen av material art – varför han nu kommit i ”stor skuld” kallar hans sig ”sjuke gamle man”. Till hans motgångar får man räkna att drängarna år 1593 gingo ifrån honom, trots att han hade friat dem från knekttjänsten varför han hade ingen som kunde sköta ”berg, åker och äng”.

Juldagen 1597 fick han ett slag på prediksstolen och måste bäras hem. Han sägs därefter vara ”blind, förlamad och nu en dumbe”. För sin följsamhet i konung Johans religiösa reformplaner erhöll han prebendehemmanet Tibble till evärderlig ägo. Avliden 1602. ”Om honom berättas hos Palmsköld, att han lärde dalkarlarna att kryp till korset, så att det brakade i ryggen på dem”.

Hans sigill är känt från 1570, då han för ett bomärke (P) i skölden samt initialerna E*O. Han blev även stamfar för den adliga släkten Terserus. - g. m. 1.0 Birgitta, dotter till kyrkoherde Elaus i Delsbo. Barn: Elaus född 1554 i Umeå- Gift 2.0 med hustru Katarina Jonsdotter, dotter tilll Jonas i Ljusdal, bosatt i Leksand, levde ännu den 3 februari 1614. barn: Daniel avliden som kyrkoherde i Torsång. Abel, klockare i Leksand. Israel bonde i Leksand, Abraham, Bergsman vid kopparberget. Isak fänrik död i Livland, Jacob krigspräst död i Livland. Margareta gift med en bergsman i Aspeboda. Anna Tersera gift med Gudmundus Petri Rettvicensis avliden som kyrkoherde i Orsa. Sara gift till Strand i Vika.

Sonen Elaus Engelberti Terserus (Elof Engelbrektsson) utsågs till vice pastor i Leksand efter sin faders slaganfall 1597. Gift 1.0 före 1591 med NN. Gift 2.0 1597 med Anna Danielsdotter, dotter till kyrkoherden Daniel Danielsson Svinhu-vud i Vika, (Svinhufvud i Västergötland, adlig ätt nr 199). Gift 3.0 med Margareta Hansdotter Säbroensis eller Zebozynthia (känd som Stormor i Dalom) i hennes 1:a gifte.

Stormor i Dalom eller Margareta Zebrozyntia Bure blev redan som 16-åring år 1610 bortgift med den då 56-åriga änk-lingen och prosten, Magister Elaus Terserus. Han hade 12 barn varav 8 levde med sin tidigare hustru Anna Danielsdotter Svinhuvud. Margaretas äktenskap med Terserus varade i 7 år och de välsignades med 3 barn. År 1617 avled Elaus Terserus och lämnade sin 23-åriga änka med 11 barn.

Uno Troilius efterträdde Terserus och enligt seden konserverade (gifte sig) han med änkan. De fick tillsammans 12 barn! Hon hade således 8 fosterbarn och 15 egna barn. Sitt kall som maka och mor skötte hon med klokhet och kraft. Vann därigenom stort anseende i hela dalarna. Det berättas att när biskopen var på väg upp till Leksand passerade han en mängd gråtande människor och frågade dem varför de grät så förtvivlat. ”Skulle vi int´ gråta när Stormor ä´ dö? blev svaret. Stormor avled den 11juni 1657. Många dalasläkter kan räkna sig till hennes barn.

Elaus Engelberti Terserus – Elof Engelbrektsson. Född i Umeå socken 1554, död som kyrkoherde i Leksand i augusti 1617, son av kyrkoherden där Engelbertus O. Helsingus. Efter studier i Sverige inskrivs han i juli 1582 vid Rostocks universitet och uppgives sedermera ha blivit FM i Leipzig. 1586-1589 är han skolmästare i Stora Tuna och därpå sekreterare i kungliga kanslier. 1594 blir han genom kunglig utnämning rector scholae i Västerås och 1598 vicepastor i Leksand åt sin åldrige fader samt 16 augusti 1602 efter dennes död pastor där till sin död.

Han var synnerligen starkt engagerad i de rikspolitiska händelserna under sin tid. Kunglig konfirmation på Tibble, som fadern fått till skänks av konungen, erhölls 1614. Denne gav honom även under skatte kronohemmanet Ludvika, som han sedan sålde. Med sin andra hustru ägde han del i Risholn i Sundborn socken.

Gift 1.0 5 januari 1591med okänd. Gift 2.0 1597 med Anna Danielsdotter född 10 mars 1570 avliden i november 1609 dotter till kyrkoherden i Vika Daniel D Montanus (Svinhufvud). Gift 3.0 1610 med Margareta Hansdotter Säbråensis född 5 mars 1594 avliden i Leksand 11 juli 1657 begravd den 26 juli 1657 dotter till kyrkoherden i Säbrå Johannes l. Bure och Anna (möjligen) Segersdotter) från Nedersjö (Nänsjö) i Gudmundrå socken gift 2:0 20 september 1618 med efterträdaren Uno Troili Troilus avliden 5 februari 1664.

Daniel Danielis Montanus – Daniel Danielsson 1570 – 22 maj 1588. Herr Daniel, som 1569 är fältpräst, finnes här redan 1570, då han är upptagen i kopparboken på Kopparberget, dock utan införd summa. Tydligen var han nykom-men. Han var son till bergsmannen Daniel Torkelsson (Svinhuvud) på Främby och Anna Jönsdotter, dotter till domaren Jöns Persson på Risholn. Syskon voro Jöran avliden 1594, Erik i Källviken, Jöns bosatt å Främby, fogde gift med Kirsten Larsdotter, Anna gift med Peder Nilsson avliden före 29 maj 1599, och Susanna gift med Lasse Olofsson, borg- are i Gävle. I Älvsborgs lösen 1571 och under tionderegistret 1586 tecknar han sig ”Daniel Montanus”.

Biskop Ofeegh utfärdar 7 februari 1572 från Bro en skrivelse, där han meddelar, att vikaborna genom Peder Pålsson, möjligen kyrkvärd givit tillkänna , att anslaget till vin och oblater icke räckte, varför han å konungens vägnar lagt 2 pd till föregående 2 pd. Vad som eventuellt bleve över, skulle gå till kyrkobyggning. I stegeborgsukasen samma år fattades dock de nytillkomna 2 punden, medan däremot 5 spannar äro upptagna som byggnadssäd. Vid biskop Erasmus´visitation 17 febrauri 1576 togs frågan upp på nytt, Biskopen ökade anslaget med 2 tunnor. Då beslutet icke kom att anmälas i räntekammaren, sattes det halva pundet ”prästen till rest”. Först 18 december 1583 rättades saken till genom skrivelse till Jöns Danielsson, att kyrkan i fortsättningen skulle ha 3 pr.

Vid visitation 1576 ägde kyrkan en stor kalk med förgylld kopparfot, en annan, som var förgylld mittuppå och inuti, samt en sockenbudskalk förgylld mittuppå, vidare en blå blommerad korkåpa med gammal förgylld sköld, en brun mässhake av flogeld med förgyllt kors, en av grån flogeld med förgyllt kors, en av röd flogeld, en av grönt silke, en grön med gammalt guld, en av grönt arnesk med rött kors, en svart med med grönt kors, en av brunt arnesk med grönt kors, en av grått silke säterny med grönt kors, samt en ”av allehando fergo”, 2 dalmatikor av grönt silke, en päll av grön kam-lott, 2 ”silkesdräkter”, den ena med gult och rött, den andre med grönt och rött,en altarlist av grått och grönt silke , en av vitt och grönt samt en av rött och grönt, samtliga med antependier, 6 täcken, 4 örngott och 3 hyenden. Två klockor sutto i ”tornet” och en på valvet. Dessutom funnos 5 handklockor, 2 kopparstakar, 1 rökelsekar och 2 tennflaskor. Under herr Daniels tid skedde flera nyanskaffningar. Tillsammans med några bergsmän köpte han 1593 en röd blommerad sammetskorkåpa. En mässhake, ”vävd med rulleguld”, och två små mässingsstakar anskaffades. Själv skänkte han ett altarkläde av grön (?) kartek med sitt och sin hustrus namn i silke, 1 handkläde ”med svart silke sömmat” samt 1581 en ljusstake med 2 pipor. I testamente efter honom gavs Luthers skrifter i ”tvenne parter”.

Prästbordets del i Smedstäkten i Stora Skedvi byter han 4 december 1583 mot ängen Stentäkten på Bröten. Den 16 februari 1577 underskriver han i Stockhom liturgien. Sin förnyade anslutning ger han där i januari 1582.

På Kopparberget blev han en av de större brukarna. Han har 1572 ¼ fjärding påföljande år ½ och 1574 en hel fjärding. Den största utvinningen erhåller han 1580 med 29 skpd 8 lpd 3 mkr . Största försäljningen av plåtkoppar till Kunglig Majt sker med 40 skpd 3 lpd 17 mkr. Genom kungligt brev 19 december 1577 erhåller han för 2 år framåt frihet på 12 lpd tiondekoppar, som han eljest skulle utgjort ”av sitt eget bruk”. Då han icke erlagt tiondekoppar för 1585 och 1586 erhöll han 17 febrauri 1587 avkortning på denna.

Den 19 juni 1574 ingår han till Kunglig Majt med begäran att under sin börd få återfå hemmanet Grävningen, som tidigare hade tillhört ett Västerås prebende, men som tydligen återbördats till släkten efter Västerås riksdag 1527 och som under konung Eriks tid ”för någon misshandel” avhänts hans morfar Jöns Persson på Risholn. Konungens medgivande gavs 20 juni påföljande år, dock på villkor att skatt skulle utgöras. Denna bestämmelse modifierades 19 december 1577, då han tillsvidare befriades från avradet men skulle liksom tidigare låta alla andra utlagor därav gå till bergsbruket. Denna frihet återkallades i mars 1584. Den 20 juli påföljande år erhölls frihet på alla utlagor för hemmanet, ”dock så, att han skall leverera till vår kopparköpare årligen 10 lpd koppar för detta jämte ett annat kronohemmen”.

Denna frihet återkallades från Kalmar i december samma år. Det kungliga brevet utlöste 17 mars 1586 ett brev till fogden Olof Arvidsson från ståthållaren Erik Sparre, som meddelade, att han fått konungens beslut om återkallelse av friheten, vilket brev borde ”hava sin kraft och anseende”. ”Dock, eftersom samma torp är herr Daniels rätta arv och han på sin faders vägnar har vapen och därmed frihet och frälse, så må I låta herr Daniel njuta och bekomma samma frihet”.

Kunglig stadsfästelse härå erhölls 12 februari 1587. Konungen anförde, att herr Daniel ”för någon tid sedan” för sig och efterkommande erhållit ”sköld och hjälm”. Hans son Daniel i Främby, ”vår tjänare och undersåte”, hade övertagit Grävningen, som ”alltid förr varit under frälse”. Nu hade fogden krävt ”gäld och utskylder”. Enär fadern vore benådad med frihet och frälse och hemmanet vore frälse, skulle skatt ej fordras, konungen dock förbehåller ”samma hemman såväl som alla andra frälsegods ovan Långheden … för vederlag att tillbyta”. Då efter herr Daniels död hans barn gifte sig ofrälse, ordnades saken så, att de fingo behålla godset men betala ”årliga skatten och kronans ingeld” till farbrodern Jöns Danielsson och dennes arvingar, vilka däremot skulle stå för frälseskyldighetens fullgörande.

Från 1576 är han i räkenskaperna upptagen för en kronoutjord, för vilken skattas 1 öre penningar. Det var Gringsbo (Grinsboda). Av ett kungligt brev 20 juli 1585 framgår, att han även innehade ett kronohemman Korslinden, som räntade 12 stigar kor. Den skattefrihet härå, som erhölls detta datum, återkallades i december samma år. Tillsammans med kyrkoherdarna Hans å Kopparberget och Mickel i Svärdsjö befriades han 23 juni 1578 från borgläger, eftersom dessa präster hade ”mer tunga både av bergsbruk och eljest av den dagliga gästningen, än andra präster i Bergslagen”.

Vid deklarationen för Älfvsborgs lösen 1571 utgjorde hans förmögenhet 4 ungerska gulden, 3 st. kronoguld, 92 ld silver, 2 pd 5 mkr koppar, 15 mkr mässing, 1 pd 15 mkr tenn, 6 kor, 2 treårsnöt, 3 får, 6 getter och 9 svin, alltsammans värderat till 722 mk 3 öre. I förmögenhetshänseende var han alltså icke en av de främsta. Det är ock påfallande, hur svagt hans jordbruk var. Tydligen var bergsbruket den förnämsta inkomstkällan.

I 1588 års räkenskaper förekommer han i taxe- och vederlagsregistret samt utgör sin andel i en hjälpgärd. Samma år, den 25 juni, erhåller hans änka kungligt brev på nådår ”såsom ock njuta frihet på någon koppartionde, som herr Daniel bort utgiva”. Han hade avlidit den 22 maj.

Gift med Brita Nilsdotter, dotter till fogden Nils på Åland. Karin som vid arvskifte efter maken 17 mars 1594 tillsam-mans med sonen Jören erhöll Långtäkten, 1 spannasäde i Kapellstomten och Korslinden samt 2 pundsäde i Ivarsnäs.

Barn i första giftet.

Daniel i Främby avliden utan arvingar 1587/1594

Anna född 3 oktober 1570 gift 1597 med Magister Elaus Terserus i Leksand.

Elisabet född 4 november 1571 gift med Lasse Pedersson i Grävningen.

Margareta född 6 augusti 1574 gift med borgaren Jon Jonsson i Gävle

Catharina född 30 september 1576 avliden senast i oktober 1581

Brita född 23 april 1579 gift i Leksand med Lasse Bengtsson, tullnär i Stockholm; barnen adlade Sneckenfelt

Carin född 10 oktober 1581gift med kamreraren Jöran Hansson

Sara född 24 februari 1585

Barn i andra giftet

Jören född 25 maj 1586 kyrkoherde i Maling

Mårten född 13 december 1587 avliden före 17 mars 1594.

Svenska adelns ättartal, Svinhufvud i Westergöthland nr 199

Torkil, bergsman i Hästberg, Kopparberg socken, Levde på 1500-talet. Gift med Ragnild.

Daniel Torkilsson (Nobil. Svinhufvud) i Frenby eller Fremmandeby i Kopparbergs socken (son till Torkil). Adlad 22 januari 1581 af Konung Johan III, undfående till vapen ett hvit svinhufvud i rödt fält i skölden och på hjelmen ett rödt svinhufvud. Bodde på gamla gården Knifva vid Kopparberget.

Gift 1.0 med Anna Margareta Jönsdotter, dotter till domaren i Dalarna Jöns Persson på Risholm och Margaretha, Hans Jeppessons, af gamla Svinhufvudsläkten, dotter, med hans 2:a hustru, Elin, samt sondotter till stamfadern för adels ätten Svinhufvud af Qvalstad. Nr 145. Landsdomaren i Dalarne Pehr Jönsson, skrifvare, till Fremmendby.

Gift 2.0 med Brita Månsdotter, i hennes första gifte, avliden 24 juli 1614, begraven i Falu kyrka,dotter till befallnings-mannen på Örebro, Måns Knutsson (Roos af Hjälemsäter, nr 51) till Blomberg och Aspeberg, med hans första fru, Christina Gregersdotter, samt omgift med den rike bergsmannen Christoffer Olsson, Nobil. Gyllenknoster (ej introducerad), i Nohr, också i hans andra gifte.

Barn. En son, bodde emellan Grangärde och Floda i Dalarna avliden 100 år gammal.

Daniel Danielis, Cupromontanus, kyrkoherde i Vika i Dalarna 1570 avliden 22 maj 1588.

Eric Danielsson, bergsman, bodde i Källviken

Jöns Danielsson, befallningsman.

Kjerstin Danielsdotter, gift med herr Nils i Vika.

Olof. Kyrkoherde i /Hälsing-)Tuna socken. Ägde mark i Ullsäter och i Silja enligt jordeboken 1542. Var 1556 kyrkoherde i Hälsingtuna. Uppsala ärkestifts herdaminne, den tredje delen. I Släkt och Hävd nr 3-4 år 1993 sid 439 och 440 samt 451 not 33 sägs;

Not 33. Enligt 1542 års jordebok ägde herr Olof mark i både Ullsäter och i Silja. Det faktum att herr Nicolaus Olai också ägde mark i Ullsäter och i Silja är starka indicier för att släktskap föreligger. Herr Oloff är förmodligen identisk med den Olaus, som enligt Uppsala Ärkestifts Herdaminne uppges vara kyrkoherde i Hälsingtuna 1556 (sid 210) och som hade en son vid namn Engelbertus Olai, som blev kyrkoherde i Leksand (stamfader för den adliga släkten Terserus. Enligt Elgenstierna och Bygdén (sid 197) var Engelbertus Olai son till bonden Olof Jönsson i Rogsta by i Hälsingtuna socken. Någon sådan by finns dock inte i denna församling (observera att grannförsamlingen heter Rogsta) och denna uppgift verkar vara mycket tvivelaktig........

Elgenstierna redovisar: Olof Jönsson; levde på 1500-talet och var bonde i Rogsta by i Tuna socken. Son:

Kommentar: Thomas Sverker, som skrivit artikeln i Släkt och Hävd, är av den uppfattningen att kopplingen till Olof Jönsson i Elgenstierna och Bygdéns uppgift att Engelbertus Olai skulle vara en son till Olof Jönsson i Rogsta by i Hälsingtuna socken är mycket tvivelaktig. I stället menar han att Engelbertus Olai är bror till Nicolaus Olai, kyrkoherde i Hälsingtuna samt att dessa är söner till herr Olof Andersson i Skogs församling.

Stormor i Dalom, Margareta Hansdotter (ej vår släkt men ingift), är gift med magister Elaus Engelberth Terserus, dotter till Hans Laurentii (Larsson), lärare, präst, kaplan, vice kyrkoherde, kyrkoherde född 24 januari 1548 i Säbrå prästgård, Säbrå socken, Ångermanland V där den 26 januari 1603, gift med Anna Segersdotter.

Hans Laurentii är son till Laurentius Svenonis, präst och kyrkoherde i Säbrå 1543-1572, V 1579.

Laurentius Svenonis är son till Sven Pedersson /Persson/.

Sven Pedersson är son till Per Falesson.

Per Falesson är son till Fale [Hin den äldre].

Fale [Hin den äldre] är son till Härse – nybyggare och säljägare, begravd i Lövångers kyrka i Västerbotten.

Härse är son till Fale [Hin den unge] som finns i Birsta, Skön socken i Medelpad.

Fale [Hin den unge] waren Wijdhfäring, och när han tiente i konung Kntz S. ErikxSons Hof feigdede konung Sverker på K. Knutz söner och lät them dräpa. Tå flyttde Fale af medh konung Knutz son hertig Erik, först heem till Byrestadh och sedan till Norrike ther han forskaffadhe hnom en krijgzhär, till att fordra hans faders rike igen och hemnas hans bröders dodh.

Den månglärde fornforskaren och mystikern Johan Thomasson Bure (1568-1652) är den borgerliga släktforskningens fader i Sverige, den förste som började kartlägga icke-adliga släktkretsar i en tid när annars bara adel och furstar ansågs ha anor. Hans släktbok har i århundraden varit en av de mest omtalade handskrifterna från Vasatiden.

Mer information om ovanstående släktkedja finnas att läsa i Johan Bures släktbok utgiven 2014 av Genealogiska föreningen ISBN 978-91-637-5880-5 författad av Urban Sikeborg efter att Bures släktbok återfunnits i original i det finska riksarkivet år 2008.

Nedan: Några av länsmannen i Mora, Mats Ersson Nohrmans noteringar i sin dagbok om sitt gifte, sina barn med mera: Ur ämnessamlingen vid Nordiska museet, Dagböcker 1671-1690 F26 DA:1

Den 3:e och 4:e november 1671var vid Utmedland och bytte hus mellan S. H. Olufs (=Salige Herr Olaus Henrici Salamuntanis) den ena sidan och S. Lars Hanssons barn å den andre sidan såsom och jorden, nempligen Åkerjord.

Den 3 december 1671 trädde iagh i Echtenskap med min K (kära) hustru Karin Larsdotter Gud Alzmechtigh gifwer lycka och mycken wälsignelse.

Den 10 maj 1672 klockan 8 eftermiddag kallade Gud min käre broders hustru Sara Adoplhzdotter ifrån thenna Jemmerdal till sitt rike i hemmelen.

Den 14 maj 1672 war Herr Lars Elvius, Herr Erik, jag, Budlars Anderss vittne till min broders sons dop Andrea Andrae. Item Sara Larsdotter, Hustru Eva Budlass , Karin och Hass Pärssons hustru. (= Vår Brita Persdotter 1717-1790 gift med Erik Hass Persson 1708-1785).

Den 28 november 1673 klockan wedh pass 5 om aftonen föddes min dotter Cirstin hijt till werden S.D.G. Gud låte henne upwäxa i tucht och Herrans förmaningh.

Den 7 december 1673 bars min dotter Cerstin till dopet och Christendom. Gud alena therföre ährom.

Den 8 januari 1674 min käre broder, iagh och Per farbror till Gardsz åhs.

Den 11 januari 1674 till min broders bröllop med Chirstin Samuelsdotter.

Den 15 januari 1674 till Rättvik till svågern Anders Andersson klockare

Den 25 januari 1674 föddes min käre son Erik Mattsson hijt i Werlden efter middag wid pass klockan emillan 11 och 12. Gudh Alzmechtig ware ähra och låte honom i tucht och Herrans förmanigh upwexa.

Den 2 februari 1674 bars min käre son Erik Mattsson i kyrkian och till thet heliga dopet S.D.G. Faddrar voro min broder H. Anders, Rytter And Olufsson och Joen Ersson i Sälia. Fader stor prest mor, Marit och Karin syster.

Denne Erik Mattsson Nohrström f 1674 i Noret, Mora socken blev kronobefallningsman och bergsrådsman i Falun, ägde fjärdepart i Falu koppargruva!

Den 1 mars 1674 på Nussnäs i Erik Larsson och Apluna Matsdotters bröllop

Den 20 april 1674 Bröllop i Färnäs Hållers Olof Andersson och Karin Mattsdotter ibid.

Den 30 okt 1675 Jag och min broder kyrkoherden till Wåhm.

Den 7 april 1676 klockan 8 afsomnade min käre broder Andreas Norhmoraus denna församligns trogna kyrkoherde. Gud Alzmechtigh hugsvale alla bedröfwade hiertan som öfwer detta oförmoderliga dödsfall bittra och heta tårar fälla. Amen.

Den 10 april 1676 Ahnkomo här i från Jemplandh 4 compag. Wästerbotn Krigzfolk. Dem ahnförde en Öfverstleutant wedh nampn Petter Stark hwilken hade sitt quarteer hooss migh tillijka medh sin h:o Anna Trast som war skyld min h:o.

(skyld = släkt)

Den 2 juli 1678 jag och min kära hustru med son Anders i bröllopet hos herr Mats.

Den 17 juli 1678 trolovades Artolleri och häradsskrifvaren Lindroth med jungfru Sara Norhmoreaa i Mora prästgård (född i Mora 1657).

Den 8 dec 1678 Lindroths och Saras bröllop i Nygården

Länkar mellan Hennika i Vad-släkten och Bengt i Livsdal-släkten

Hennika Bengtsson i Vad, Söderbärke socken Bengt i Livsdal Brita i

Norberg socken Nyhyttan

Per Henniksson Marit Henniksdotter gift med Germund Bengtsson dotter

känd ~ 1521 - 1593 Olof Bengtsson känd 1527 - 1558

Holsten Persson känd 1543 - ~1610 Bengt Germundsson Johanna

gift med Karin Hermansdotter Lasse Svensson känd 1556 - 1597 Jonsdot.

Hans Holsstensson känd 1580 - 1658 Germund Bengtsson känd 1597 - 1600

Sergeant Lars Hansson Karin Hansdotter gift 1.0 med Johan Germundsson Johanna Jermundsdotter

gift med [Anna] Gudmundsdotter gift 2.0 med Nils Isaksson gift med Erik Larsson

Karin Larsdotter 1650 -1734 gift med Germund Eriksson 1609 -1698

länsman Mats Eriksson Nohrman gift med Malin Tidiksdotter

Anna Matsdotter 1685 - 1761 gift med Per Germundsson 1642 - 1730

Pär Andersson gift med Anna Hansdotter

Brita Persdotter 1717 - 1790 gift med Anna Pehrsdotter 1672 - 1743

Eric Hass Persson gift med Olof Hansson

Karin Ersdotter 1739 - 1817 gift med Pehr Olofsson 1700 - 1781 gift

Per Grudd Mattsson med Cherste Mattsdotter

Karin Rull Hansdotter 1784 - 1845 gift med Catharina Persdr 1733 -1809

Per Grudd Persson gift med Anders Abborre

Hans Persson 1821 - 1862 gift med Anders Säflund 1760 -1816

Sara Elisabet Norberg gift med Catharina Åman

Christina Hansdotter 1855 - 1916 gift med Olof Säflund 1789- 1812 gift m

Johanne Hagström med Brita C. Åkerlund

_______________________________________________

Rudolf Hagström 1884 - 1947 Karl Johan Hagström 1879-1959 Anders E. Säflund 1810 - 1871

gift med Wanda Hellström gift med Kerstin Bernhardina gift m. Anna Sophia Melin

Svensdotter

David Hagström 1910 – 2011 gift med | Karl Gustaf Säflund 1849-1929

Gunhild Hagström---------------------------| gift m. Anna Andersdotter

Kerstin Hagstöm gift med Carl August Säflund 1875-1937

gift m. Anna Andersdotter

Ruth Säflund 1913 - 2000 gift

med Herman Billberg

Le Roy Billberg

Olof Bengtsson gift med Marit Henekadotter (4) Gifta i Stimmerboda

Marit avliden före år 1578 i Stimmerboda, Norrbärke sn. Kända barn: Karin Olofsdotter i Stimmerboda gift med Lasse Svensson i Hagge och dottern Anna Olsdotter gift med Anders Ingvallsson boendes i Stimmerbo.

Olof Bengtsson är noterad i årliga räntan åren 1549-1555 för Clementsboda i Norberg socken.

Olof Bengtsson är noterad i årliga räntan åren 1545-1558 för Stimmerboda i Norrbärke socken.

LASSE SVENSSON i HAGGE, NORRBÄRKE SOCKEN

Hagge by i Norrbärke socken ligger efter ett strömdrag mellan sjöarna Haggen och Nedre Hillsen. Här har järntillverk-ning pågått, som man känner till, sedan början av 1500-talet. Då fanns här två masugnar i drift och i den första jordebo-ken från år 1539 erlade Godsven 1 öre 6 stycken i Jernskatt och 23 penningar i belgskatt samt i Hyttegeld 2 hundrade, 2 öre 12 sticken. Jåp erlade ingen jern- eller belgskatt. Däremot erlade han i hyttegeld samma belopp som Godsven. Han nämns första gången redan 1518, då han var nämndeman vid ett ting i Norrbärke. Enligt den årliga räntan från 1539 skulle han betala 1 öre och 6 stycken osmundsjärn samt 23 penningar i markgäld och ett halvt fat osmundsjärn i hytte-gäld. (God)Sven i Hagge ägde en stor gård och hälften i Hagge hytta. Dessutom ägde han Fösarbo, en gård som låg omkring 5 kilometer från Ludvika mot Smedjebacken. Källa: Släktforskaren nr 58.

År 1632 startade bruket i Hagge av en Stockholmsköpman. Efter en rad ägare med ekonomiska problem köpte köpman-nen Johan Lohe från Stockholm bruket år 1686 men då har vår släktrot Lasse Svenssons och i hans andra gifte med Karin Olsdotter, dotter Margareta gift sig och redan lämnat Hagge.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:4 Laga ting i Söderbärke socken den 16 februari 1594 folio 11.

* Germund uti Sundebo biuder upp ett halft hemman i Sundebo, köpt av Lasse Svensson i Hagge för 3 läster järn. Noch av Hans Olsson i Starbo.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:4 Laga ting i Norrbärke den 27 juli 1595

* Kom för rätta Lasse Svensson i Hagge och lade ett bytesbrev för rätta lydandes huru han hade gjort ett vänligt jordbyte med Halvard Hermansson sinom hustrus brodher i Pedersbo i Grangärde socken (son till Herman Henniksson (8) i Halfvarsbenning, Norberg socken), i så måtta att Lasse Svensson gaf Halvard sin (första) hustrus jord liggandes i Halfvarsbenning både hus och äng i Norberg socken och Halvard gaf Lasse igen sin hustrus jord igen liggande i Hagge med alla tillego.

* Än inlade Lasse en handskrift lydande huru han hade köpt en systerdel af sin syster hustru Anna, Mats Hansson i Wästerås för 3 fat.

* Än af sin syster hustru Agneta för sin del upburit 3 fat än en brodersdel af P sinom barnom i Stockholm, Sven P son och Karin P dotter för ½ läst järn än en brodersdel i Hagge af sin broders dotter, hustru Sigred, Oluff Larsson i Fagersta i Norberg för ½ läst järn.

Laga ting i Norrbärke socken den 31 mars 1596 folio 72

* Kom Lasse Svensson i Hagge och Nils Larsson i Stimberbo och hade gjort ett vänligt jordbyte sig emellan i så måtto att Lasse gaf Nils 1/8 spann sädesjord liggande i Stimberbo som är Lasses hustrus jord med hus och äng därtill och Nils gaf Lasse sin hustrus jord igen i lika måtte med all tillegor som är liggandes i Hagge.

Hela dalarna 1596-1597 A1:6 Laga ting i Norrbärke den 4 februari 1597 folio 55

* Kom för rätta Lasse Svensson i Hagge och inlade ett bref i rätta lydandes huru herr Lars Widiksson, kyrkoherde i Bro socken, som är Lasse Svenssons syskonebarn, hafver förenämnde Lasse then del som honom tillkom äfter sinom fader. Tå fanns i sanning att Gosven i Hagge som war Lasses fader, hafver köpt samma del af sinom broder herr Widik, herr Lasses fadher för 17 fat osmundsjärn och nu will Lasses systers barn samt hennes brodersbarn hafva sin del i samma brodersdel, äfter att samma köp icke war stadgat äfter lagen dömde jag arfvingarna alla till bytes samma 17 fat järn alla till bytes igen och herr Lars sin faders jord igen, så framt att herr Lars icke hafver sålt bort bägge theras på …. hyttan.

Hela Dalarna 1596-1597 A1:6 Laga ting i Norrbärke i Hagge den 4 februari 1597 sid 56

* Kom hustru Karin, Nils Bengtsson i Pedersbo och talade till Lasse Svensson i Hagge om ett torp benämnd Österboda hvilket en benämnd Bengt Nilsson köpt hafver som Iöns P sons dombrev widare innehåller, som daterat var anno 1551 then 20 februari. Tå bekände alla att de så alle Bengt Nilssons barn hafva kastat lott sig emellan så att Nils Bengtsson fick sin del i Pedersbo, samt och Erik Bengtsson, Oloff Bengtsson sin del i Stimberbo, hvilken var Lars (andra) hustrus fader, hustru Karin benämnd, Lasse Bengtsson sin del i Österboda och fanns i sanning att Nils Bengtsson som var hustru Karins man i P bo hade en tid samma Österboda till thess att alla syskon kastade lott sig emellan och sedan att lott var kastad hafver ingen samma torp behållit war Lasse på sin hustrus vägnar. Då ransakades och samtycktes att efter ingen af alla syskonen ville gärna ifrån P boda. Tå skulle Österboda lyde till them som till Stimmerbo fick sin del och then kom på Oluff Bengtssons del. Då samtycktes att Lasse skulle behålla samma Österboda och gifva henne 1 fat järn.

Kommentar: Det är hustru Karin Olofsdotter i Hagge som är vår ana gift med Lasse Svensson i hans andra gifte.

Laga ting i Söderbärke socken i februari 1602. Volym 1 sid 52

* Kom Nils Andersson i Wik i Söderbärke socken samt hustru Anna, Anders Ingvaldssons efterleverska i Stimberbo och samptilight goffvo tillkänna huru de hade giort ett vänligt jordebyte sig emellan i så måtto att hustru Anna gaf Nils all den del som hon åtte i förenämnda Wik. Däremot gaf Nils henne igen all den del som han arft hafver efter sin moder i Stimberbo.

Kopparbergs län A1:8a, laga ting i gambla Norberg 21 januari 1606 folio 105

Lasse Svensson i Hagge biuder upp (återköper) ett halft hemman i Sundebo (efter Germund Bengtssons död omkring 1603) köpt av alla sine syskon.

Kopparbergs län XXXVI A1:10 1615 -1617. Den 15 februari 1615 Laga ting i Söderbärke folio 37

* Kom Halvard i Pedersbo och talade till hustru Anna i Stimmerbod samt flere hennes medarfvingar om något gammalt byte som theras föräldrar dem emellan giort var förebärande att Halvard kom till nöjo en skog i Stimmerbo. Då ransak-ades och släkten uträknades och i sanning bevistes att en benämnd Nils Ionson han åtte hade Pedersbo. Han åtte 3 söner och en dotter; Peder Nilsson, Bengt Nilsson, Ion Nilsson och Ingeborg Nilsdotter. Peder Nilsson åtte en son benämnd Lasse Pedersson, Lasse åtte en dotter benämnd Karin. Karin åtte en son han hette Hans Ionson. Denne lefva.

Bengt Nilsson åtte en son Olof Bengtsson, Olof åtte en dotter hustru Anna i Stimmerbo.

Ion Nilsson åtte en son Peder Jonsson, denne åtte en dotter benämnd Brita, denne åtte en son benemnd Halffuard, denne lever.

Ingeborg Nilsdotter åtte en son benemnd Halfuard, Halfuard åtte en dotter benemnd Kirstin. Kirstin åtte en dotter, Karin benemnd, som nu är Halfuards hustru.

Nu förebar Halfvard att han icke haffuer fådt så mycken skogh och annan lägenhet i Persbo, som the hafver i Stimmerbo. Afsades att på the egor och skohg skall vittnen göra syn, och skoghen bytas dem emellan som bo i Persbo, men att vidh dhet gamble byte kunde intet göras.

Lasse Svensson g 1.0 med N.N. Hermansdotter från Halvarsbenning dotter till Herman Henniksson där, född i Vad (8)

Lasse Svenssons bror Peder Svensson, som var kamrer i Stockholm fick se sin gård Fösarbo bli inlemmad som avels-gård under västra Silverbergs kungsgård. Brodern Narve Svensson var kyrkoherde i gamla Norberg socken 1540 – 31 mars 1552. Ur herdaminnet, Norberg sid 649:

Narvidus Svenonis – Narve Svensson 1540 – 31 mars 1552 Ekströms herdaminne

Herr Narve är åren 1540-1552 upptagen som brukare av ”Vassergården” (i Norbergs by), för vilken han skattar 2 hund-rat 40 osmunder (DH). Eftersom han 1541 till fogden levererar 1 fat 1 hundrat prossakäresjärn, är han troligen då prost i Västra Bergslags prosteri, dit Norberg vid denna tid hörde (RS 1). Är detta fallet, har han likväl frånträtt denna befatt-ning redan påföljande år.

Spannmålsskörden var 1543 så knapp, att tionden icke räckte till vin och oblater ”med mindre att de tiggde till vad som fattades” (PT 1). Påföljande år klagar prosten i Söderbärke, att Norbergsborna icke ville utgöra någon tionde: ”De säga kort nej, att de ingen tionde vilja göra. Förr vilja de låta stå deras täkter osådda” (a. h.).

Vid tinget å gamla Norberg ådömes 1545 Peter Finne 20 marks böter, därför att han ”slog herr Narve över skallen med en stör och hjögg upp hans fasta gård med våld” (DH:12)

Sista gången han nämnes som kyrkoherde här är 31 mars 1552, då han i Västerås levererar till konungen 6 lmk 11½ ld silver, ”som han anammat hade utav förenämnda Norbergs kyrka” (RR s. 169).

Vassergården, som tydligen varit kyrkohemman, står nu några år utan namngiven innehavare och med varierande skatt (DH). För 1558 är på avkortningen antecknat, att Lasse skrivare i ”Vasegården” var skattefri ”för sitt omak att han uppskriver skatten på Norberg (DH:1, = Dalarnas handlingar).

Troligen är herr Narve samma person som den, som äger fastighet i Stora Tuna 1557 och 1558.

? Narve [1557-1158] Sid 506 Stora Tuna, Ekströms herdaminne

Åren 1557 och 1558 innehar herr Narve 8 tnld av 12 i skattehemmanet Gamlegården i Hesse fjärding. Hans del i hemmanet brukas av landbor (DH 1557:11, 1558:14). Troligen är detta den Narve Svensson, som (1640-31 mars 1552) var kyrkoherde i Norberg. Det säges icke, att han tjänstgör här. Det är knappast heller troligt, att han flyttat hit som sacellan, även om de ekonomiska villkoren i Norberg vid denna tid voro snäva. Möjligen är detta hans arvgård.

Wij Gustaff medt Gudtz nåde Sweriges, Götis och Wendes etcetera konung göre witterligitt, att wij vdj egen kongelige persone på wårt slott Westerås then 31 Martij Anno etcetcera 1552 anamedt och vpburidt haffve aff thenne wår tro Vndersåte her Narffue Swenonis kyrckieprest wed gamble Norebergh Sex lödige marcer och halff tolffte lodt Sölff som han anamedt hade vtaff forscreffne Norebergx kyrckie etcetera hwarföre giffwe wij förscreffne her Narffwe Swenonis her medt gqwitt och frij för alt yttermere tiltall vm forscreffne Sölff, Och tess till wisse lathe wij tryckie wårt Secretum her neden fore och medt egen hond vnderscriggiúit. Datum loco et tempore vt supra.

Gostauus

manu propria

(Sigill)

Narve Svensson fick således ett kvitto på att han lämnat sex lödige marker och 12½ lod silver ”som han hade utav Norbergs kyrka anammat”. Kommentar: N. S. var khd [1540 – 31 mars 1552] boendes i Vassgården, Norbergs by.

År 1554 tog Gustav Vasa denna gård (Fösarbo) ifrån (God)Sven i Hagge för att användas till avelsgård under Väster Silfbergs kungsgård! År 1562 skriver Sven i ett brev (finns i original i Ludvika gammelgårds arkiv) att han är gammal och sjuk och orkar inte ”bråka” med kungen, utan för över Fösarbo på sin son, Peder Svensson.

För alle the gode men som detta mit öpne bref händer förre att komme bekennes jag Suen Hansson i Hagge gör wetter-ligitt, att, anno 1554 då blifvit efter salige Kongl Majts befalning mig afhänt ett hemman benämt Fösarboda, som lades under vestre Silfverbergs gård och efter det att jag är en åldrig och sjuklig man så att jag icke förmå själf söka min nådige herre och konung, så att jag måtte bekomma förenämnda hemman igen. Därför hafva jag öfverantvardat och till evärderliga ägo skänkt min son benämnd Päder Svensson warande i Konglige Majts räkningskammare samma hemman så att han må ingenbörda och sedan behålla det för sitt äget. Till denna min ords stadsfestelse kaller jag thessa gode men till wittnen Han Persson till Lodvika, Olof Andersson fogde på vestra Silfverberget, Anders Olsson i Starreboda och Lasse Andersson i Lerandeboda och till yttermera visso begär jag Hans Perssons och Olof Anderssons signetter under denna min bekännelse som skrifvit är i Hagge i Norrbärke socken den 14 december annao 1562.

Brevet är undertecknat med ”mitt bomärke”.

Efter Gustav Vasas död år 1560 skriver Peder Svensson år 1563 till Erik XIV och ber att få tillbaka Fösarbo. Erik XIV svarar: Fösarbo kan du inte få, men du får ta Marnäs kronogård (nuvarande Ludvika gammelgård). Originalbrevet finns i gårdens arkiv. Se släktforskaren nr 13 – 1984. Peder Svensson, som var anställd vid Kungl. Räkningskammaren, bodde i Stockholm. När han avlidit gifte hans änka Clara Nilsdotter om sig med hovkanslisten Rasmus Ludvigsson, Sveriges förste riksarkivarie. Hennes första man, Gert Hansson, förestod den Kungliga husgerådskammaren i vart fall under åren 1645-1547. Clara Nilsdotter, dotter till Nils orgellekare i Västerås och dennes hustru Margareta Persdotter av frälsesläkt, avled år 1599 och hennes tredje man, Rasmus Ludvigsson avled år 1594. I sitt gifte med Gert Hansson hade Clara 6 barn, Brita, Hans, Carl, Anna, Hans och Gert. De två senaste barnen säljer 1595 en brodersdel i gården Marnäs för 3 läster järn till sin farbroder Lasse Svensson. Lasses bror Olof Svenssons dotter Margareta Olsdotter är gift med Lasse Olsson skräddare i Marnäs som enligt 1581 års längd över årlig ränta besitter gården Marnäs. I ett brev utfärdat den 4 april 1586 kungör Clara Nilsdotter att hon för några år sedan på sina barns vägnar har sålt gården Marnäs för tre läster järn till Lasse skräddare ”som nu äger min salige förre man Peder Svenssons brodersdotter.”

Att Lasse skräddares innehav av gården var omtvistat framgår av ett brev till Rasmus Ludvigsson daterat den 16 januari 1587. Avsändaren var rådmannen, sedermera borgmästaren i Stockholm, Mårten Olsson. Av brevet framgår att Mårtens avlidna hustru Barbro var syster till Lasse skräddares hustru. Lasse skräddare klagade i brevet över att Lasse Svensson i Hagge – hans hustrus farbror – hade instämt honom till tinget hösten 1586 ”menandes honom affdriffue wille ifrån Marnäs”. Farbrodern motiverade detta med att han vore bättre skickad att vara sin bror Peder Svenssons barns målsman bättre än deras mor och styvfar. Rätten som ej ville avgöra målet hänsköt det till det lagmansting som skulle hållas av riksrådet Erik Sparre. Mårten Olsson ber nu Rasmus Ludvigsson att tillsammans med sin hustru och styvson Nils Persson skriva till fogden på Väster Silvbergs gård, Jöns Danielsson (Svinhuvud i Västergötland) och dennes skrivare Lasse Jöranssson och be dem hjälpa Lasse skräddare att behålla gården. Rasmus Ludvigsson ombeds också att tal med herr Erik Sparre om saken. Då Lasse även i fortsättningen besitter gården har målet tydligen slutat lyckligt för honom.

Jonas Halvarsson i Marnäs, måg till Lasse skräddare, klagade vid den rannsakning som hölls 1614 mellan allmogen i Västerbergslagen och fogden Petter von Benning över att Benning hade försökt driva hans hustrus föräldrar från gården i Marnäs. Jonas svärmor, hustru Margareta, hade då givit Benning en ”sölffkosa” och ett skeppund tackjärn. Efter Margaretas död hade Jonas givit Benning ytterliggare sex skeppund tackjärn för att få sitta kvar på gården. Benning dömdes att mista sitt ämbete och att böta 40 mark.

Lasse skräddares hustru, Peder Svenssons brorsdotter heter således Margareta. I brevet 1587 till Rasmus Ludvigsson säger Mårten Olsson att hans hustru Barbro – Margaretas syster – var syster till Hans Olsson i Starbo. Deras fader bör ha hetat Olof Svensson som möjligen är den person som 1562-1564 anges vara kronolandbo på Marnäs.

Kommentar: Brodern Lasse Svensson i Hagge gift med Karin Olofsdotter bör även de haft en dotter vid namn Margareta Larsdotter född 1564 avliden1644 gift 1.0 med Germund Bengtsson i Livsdal (vår ana) Norberg socken och gift 2.0 med Per Larsson i Livsdal avliden där före 1645. Per Larsson efterträdde Germund Bengtsson som bergsfogde.

Lasse Svensson bror Videke Hansson – Widichinus Johannis Grengius 24 februari 1545 – 28 juli 1574?

Herr Videke kallas av biskop Rudbeckius (som icke har slutfört efternamnet, sedan han felaktigt börjat med ”Lau”) Grengius, enligt vilket han skulle vara bördig från Grangärde. Hit kommer han från Söderbärke. Den kungliga fullmakten är daterad i Strängnäs 24 februari 1545, varför han bör ha tillträtt senast 1 maj. Sigillet är icke detsamma för Videke Hansson i Munktorp och för Videke Hansson i Söderbärke, men det finns flera exempel på sigillbyte.

Herr Videke var från 1548 prost i Snevringe kontrakt. Redan 1547 var han dock med vid riksdagen i Strängnäs och underskrev 31 januari prästerskapets svar om skatten till konung Kristians arvingar. Likaså var han närvarande i Stockhom vid bevillningen till Älvsborgs lösen 25 januari 1571. Det fortroende han åtnjöt framgår även av ett par andra notiser. På ett säljbrev till konungen av fastigheter i Stora Tuna 29 december 1550 är han, ”hederlig man”, sigillvittne.

Likaså medtogs han av biskop Henrik bland exekutorerna av dennes testamente. År 1562 gick han till aktion mot de fogdar, som hade att mottaga järn i skatt, med anklagelsen att de vid sin redovisning icke räknade mer än 18 osmunder i pundet, vilket blev endast 300 på fatet. Den kungliga resolutionen blev, att man vid nästa leverans skulle slå järnet ur faten och räkna ”så får man finnat, hur det är i sanning”.

Hans ekonomi synes ha varit tämligen god och han synes ha haft litterära intressen, I Ängsö kyrka finns en bok med predikningar på latin, som han 1539 förvärvat.

Enligt en anteckning om en minnesvård i Munktorp över herr Videke, vilken skildring bär Rabenius signatur och delvis är kontrollerbart felaktig skulle han ha dött 28 juli 1574. Detta är det sista år hans nämnes som levande i landskaps-handlingarna. Gift med okänd som synes ha avlidit tidigare. Kyrkoherden Laurentius Widichini i Bro var hans son.

(utdrag ut Ekströms herdaminne).

I 1562 års årliga ränta noteras två hyttor i Hagge. Godsven brukar den ena och hans granne Jåp den andre. Godsven noteras i 1564 års längd men i nästa längd har hans plats tagits över av sonen Lasse Svensson. Troligen är Godsven avliden.

Till Älvsborgs lösen 1571 redovisas fyra hushåll i Hagge. Den mest välbeställde var Lasse Svensson, son till Godsven Hansson. Lasse ägde 95 lod silver, 12½ lisspund koppar, 5 marker tenn och mässing, 1½ läster järnmalm och 40 stigoar kol. Han ägde också 12 kor, 4 ungnöt, 2 får och 26 getter. Detta levande värderades till 838 mark och 6 öre, den tredje näst högsta summan i socknen. Han var gift med Karin Olsdotter, dotter till Bengt Nilssons i Persbo son Olof Bengts-son. Paret levde fortfarande den 1 mars 1619, då de i den sista längden för Älvsborgs lösen år 1613 redovisas bland dem som på grund av fattigdom, ålder, sjukdom eller andra orsaker var befriade från skatten.

Kommentar: Lasse Svensson är troligen född senast på 1530-talet och avliden mellan 1593-1603 då hans bror år 1604 tar över skattskyldigheten för hemmanet. Lasse Svensson är noterad för den årliga räntan 1569-1593. Gift 1.0 med en Hermansdotter från Halvorsbenning, dotter till Herman Henniksson (8) där. Lasse Svenssons andra gifte var med Olof Bengtssons dotter Karin Olsdotter. I den årliga räntan noteras ”gamla Karin” åren 1614-1616 tillsammans med Lasses sonson Lasse Svensson. Dottern Margareta kan vara den hustru Margareta som begrovs den 25 augusti 1644 i Livsdal, Norberg socken, 80 år gammal. Det vill säga född ~1564. För att kunna vara dotter till Lasse och Karin bör hon vara född ~1565-1570. Möjligen kan Margareta vara dotter i Lasse Svenssons första gifte med N.N. Hermansdotter från Halvarsbenning.

Gläfse

Gläfse är en gård i Söderbärke socken och tingslag i Kopparbergs län. Enligt traditionen drevs här en hytta redan under 1400-talet. Förr skrevs Gläfse under Norbergs socken.

Utsnitt ur geometrisk karta från 1686 över Gläfse i Söderbärke socken.

I de historiska källorna finns belägg för en tidig hytta i Gläfse. Norman uppger att det runt 1400 fanns en hytta eller bergsmansgård i byn som hörde till Norberg. 1539 – 1549 skattade hyttan (RAÄ 35) till Norberg och för skogen till Söderbärke socknar. Även i 1581 års jordbok omnämns en hytta i Gläfse. 1625 hade hyttan 3 bergsmän och 3 osmunds-smeder. 1629 anläggs Gläfse hammare och två hammarsmedjor. I bergsverksrelationen från 1637 sägs att hyttan brukad-es av 4 bergsmän. 1639 ombyggdes hyttan helt. 1656 anger Hülphers att två hamrar är nedlagda. 1685 nedlades ham-maren och 1686 ödelades Gläfse hytta i samband med att Hällsjöbo masugn uppfördes enligt Elisabet Funk på Larsbo bruks vilja. Hon hade tillsammans med Petter Cederberg på Norns bruk i Hedemora fått privilegium 1686 att vid Häll-sjötorp uppföra en masugn och såg gärna att den närliggande anläggningen i Gläfse avvecklades. De historiska uppgift-erna talar om att det skulle ha funnits 3 hamrar i Gläfse. På kartan från 1684 är de inritade men på 1687 års karta redo-visas inga hamrar. Det är svårt att få klarhet i hamrarnas anläggnings- och nedläggningstider då de historiska uppgifter-na är fåtaliga. 1672 års jordebok nämner hamrarna som den ”övre” (RAÄ 213) ”nedre” (RAÄ 320) och den ”nya” (RAÄ 321). Gläfsegården (Glepse) i Norbergs by är även den belagd år 1400 ”Laurins i Glepse”.

Utsnitt av utdrag efter fastighetskartan med berörda lämningar markerade. Atlas över Sveriges bergslag.

I Hela Dalarnas dombok nr 5 finns i slutet av boken grafer som visar släktlinjer. På sidan 158 finns följande graf

Germund Bengtssons * barn:

Olof Germundsson Johan Germundsson Johanna Jermundsdr Malin Germundsdr Lars Germunsson

gift med Anna gift m Karin Hansdr gift m Erik Larsson

u.ä son Anders i

Snytsboda

Kommentarer:

Vänstra antavlan

Den Lasse Persson som är far till systrarna Barbro, Anna, Brita och Karin Larsdotter gift med Ion Larsson, är noterad i årliga räntan åren 1539-1564 för Pedersbo i Grangärde (Grenze) socken som han ”åtte” (ärvde). Son till Peder Nilsson i Sörvik och sonson till Nils Jonsson i Persbo enligt arvskifte den 15 februari 1615 vid Söderbärke tingsrätt. Björn Ishe-den har utförligt skrivit om Ion Larssons hustru och hennes släkt i Släkt och Hävd nummer 1 år 1984

Den Lars Persson som är far till Kirstin Larsdotter, Ion och Anders Larssöner torde ha levt i Gläfse före 1539. Denne har i antavlan ovan till vänster sammanblandats med den Lasse Persson som åtte Persbo genom att domaren har skrivit in i antavlan texten ”Åtte Persbo” utan att ange att det är Ion Larssons hustru Karin Larsdotters far som också heter Lars Persson som ”åtte Persbo”.

Ion Larsson, son till Lars Persson i Gläfse, är noterad i årliga räntan åren 1569-1620 för Pedersbo i Grangärde socken. En hu Marit är noterad 1562-1564. Dessförinnan 1539-1558 noteras en Sjul Mattsson. (Vi, Le Roy och Kerstin Billberg har varsin släktrot som går till Ion Larsson. Le Roy har dessutom en släktrot som går till högra antavlans Germund Bengtssons dotter Johanna Jermundsdotter).

Lasse Jonssons hustru Sara Jonsdotter anges bo i Norr Hörende i några domboksprotokoll; juli 1593, 27 februari 1596, 20 augusti 1611. (Le Roy´s släktrot)

Kerstin Larsdotter, (syster till Ion Larsson), dotter till Lars Persson i Gläfse är gift med Nils Pehrsson i Västerby, Söderbärke socken.

Tronde Halfvarsson i Sunnansjö noterad i årliga räntan åren 1569-1605 för Kvarngärde – Hyttbacken i Grangärde sn.

Nämndeman 1592-1602. Fick böta 1604 8 daler i penningar ”för han sköfflat finnarna på kyrkwallen”.

Anders Larsson har ej identifierats i den årliga räntan, levde möjligen i Gläfse.

Anders Larssons dotter Anna´s man Ingel Eriksson är noterad i den årliga räntan åren 1589-1600 för Kyrkbyn i Floda socken. 1604-1605 anges hemmanet vara öde.

Högra antavlan

Bengt åtte Gläfse. Bengt beräknas vara född under andra kvartalet av 1400-talet och levde till slutet av 1490-talet eller en bit in på 1500-talets början. Hans föräldrar bör ha bott i Gläfse. Livsdal såldes 1504 av biskop Mats i Strängnäs till Nils Bese. Kan det vara så att sonen Germund Bengtsson har tillträtt Livsdal i samband med eller efter affären 1504?

Germund Bengtsson är noterad i årliga räntan åren 1539-1557 för Livsdal i Norberg socken. Deltog som den ena av två representanter för Dalarna i Västerås recess år 1527. Övriga representanter föredrog att stanna hemma då man var oenig med Gustav Erikssons politik. Nämndeman vid konung Erik den XIV:s ting i Norberg sockenstuga den 18 februari 1566. Germund beräknas vara född på 1480-talet och avliden 1566 eller några år därefter.

Bengt Germundsson är noterad i årliga räntan åren 1558-1595 för Livsdal, Norberg socken och Clementsboda 1587-95 samt Sundebo 1594-1597. Per Mattsson, som noteras för Sundbo 1575-1590 är gift med Anna, dotter till Lars Persson i Persbo.

Marit Germundsdotter och hennes dotter Brita Mattsdotter är ej identifierade i den årliga räntan.

Germund Bengtsson är noterad i årliga räntan 1589 för Aspbönning och åren 1597-1600 för Livsdal och Clements-boda. Mormor Brita finns i Nyhyttan.

Hans Bengtsson är ej identifierad i den årliga rätan. Sonen Jöns Hansson noteras för Gläfsegården i Norbergs by åren 1563-1575. Sonsonen Herman Jönsson finns även han i Glefsegården i Norbergs by. Esbjörn Hermansson (Herman Jönssons son) begrovs den 10 juni 1649 i Norbergs by.

Wilken Hansson är noterad i årliga räntan åren 1562-1564 för Gläfse i Söderbärke socken. Mågen Per Larsson Helsing i Finnsta, Hedemora socken gift med Wilkens dotter N.N. En Wilken Persson finns åren 1556-1585 för Amundsbenning (Ombenning) i Norberg socken

Mats Nilsson är noterad i årliga räntan åren 1589-1620 för Gläfse i Söderbärke socken. Gift med Karin Britasdotter.

Resonemang: Enligt släktlinjen i domboken ”åtte” (ärvde) Bengt Gläfse. Då hans son Germund Bengtsson deltog i herremötet 1527 bör han ha varit en vuxen man – kanske 40 år gammal eller född på 1480-talet. Hans far Bengt bör ha levt under senare halvan av 1400-talet och en bit in på 1500-talet. Det vill säga före den årliga räntan som börjar 1539. Vi kan således inte konstatera om Bengt har levt och brukat Gläfse eller Livsdal där sonen Germund fanns. Vi har ej heller någon information om Bengts föräldrar. Bengts andra son Hans Bengtsson bör även han vara född under 1400-talet senare del och ha levt fram till mitten av 1500-talet. Hans Bengtssons son Jöns Hansson noteras för Gläfsegården i Norberg åren 1563 -1575. Hans Bengtssons andra son Wilken Hansson noteras 1562-1563 i den årliga räntan för Gläfse. I Gläfse, som då består av två hemman noteras i den årliga räntan för åren 1541- 1547 Anders och Hans som bägge sitter på två lika stora delar och skattar 5 (5½) för sina hemman. Hans skulle kunna vara vår Hans Bengtsson men 1539, första året som årliga räntan noteras, skrivs en Anders Biörnsson för det ena hemmanet och en Hans Persson för det andra. Denne Hans Persson köper (övertar) sin brors Bengt Perssons brodersdel i Gläfse och sin systers Kerstin Pers-dotters systerdel i Gläfse år 1551. (Anders Biörsson i Gläfse är nämndeman i Gambla Norberg år 1448).

Lars Persson i Gläfse och hans syskon

Laga ting i Söderbärke socken. Den 17 augusti 1551 folio 194

* Kom för rätta Bengt Pärsson i Kyrkobyn, sålde och fastade sinom broder Hans Pärsson en brodersdel i Gläfse, det Hans är besittandes, för ena lest järn med hvilka penningar han kände fullbetalad wara efter sinom egen vilja afhände.

* Samma tidh stodh och hustru Kerstin i Westanfors på Norbergh här för rätta och opplot, sålde och fastade Hans Pärsson sin systerdel i förenämnda Gläfse för 4 fat järn. Därmed hon kände fullbetald wara …. Och är de båda lagbunden och lagståndna.

Lasse Persson i Gläfse fick böta samma dag för mökränkning.

Den Hans som noteras i den årliga räntan 1541-1547, skulle kunna vara identisk med vår Hans Bengtsson eller nämn-da Hans Persson. Jag lutar mera åt att Hans Persson är gift med en dotter till vår Bengt som jag dock ej kan styrka.

Hela Dalarna 1544-1559. Den 24 januari 1550 tingades i Söderbärke folio 164

* Kom för Rätta Benct i Kyrkbyn och gaff tillkänna huru långe Hans i Noredt kom hem till honom om Påskedagh och högg på honom uti hans egen stuffva, och skenti honom två sår uti hans hufvud. Nemden rannsakade och funno förhanda det han hade Benct påsketid som försiskola i samma ….(svårläst).

Reflektion: Bengt Persson i kyrkbyn i Söderbärke är knappast gammal nog för att kunna vara identisk med den Bengt som åtte Gläfse. Möjligen skulle Hans Persson i Gläfse (eller Anders Biörnsson) vara gift med en dotter (Anna) till den Bengt som åtte Gläfse.

*/ Anders Jonsson skall stå för Margareta.

**/ Olof Bengtsson, noterad 1674 och 1675 i den årliga räntan för Gläfse är gift med Marit Henniksdotter från Vad – våra anfäder!

Dombokskällor i föreg. graf: 18 jan 1546 folio 31, 31 mar 1549 folio 135 o 136, 17 aug 1551, 13 jan 1592 folio 9, Söderbärke 1595, 4 feb 1597 f. 59.

Kerstin Larsdotter (gift i Wästerby med Nils Persson) dotter tilll Lars Pärsson i Gläfse

Laga ting i Norrbärke den 4 februari 1597 folio 59

Kom hustru Anna i Munketorp och talade till Nils Pärsson i Wästerby om en jordedehl i Gläfse. Då fanns i sanning att en benämnd Lasse Rafvalsson sålde samma dehl i Gläfse för en half läst iärn till Nils Pederssons hustrus moder fader Lasse Persson i Gläfse benämnd och äfter att så långt oqwalt stondit haffuer gafs honom vitsord i handom haffuet.

Kommentar: Lasse Rafvalsson antas vara född ~1490 samt V ~1572 i Norrvik vilket tyder på att vår Lasse Persson skulle ha left under 1400-talets senare hälft eller före tillkomsten av den årliga räntan 1539. I den årliga räntan för Gläfse noteras i det ena av de två hemmanen en Hans Persson åren 1539 och en Hans 1547-1551 som troligen är Hans Persson. Vår Lasse Persson skulle kunna vara en bror till Hans Persson som troligen är avliden under 1550-talet. Den Nils Pärsson i Wästerby som hustru Anna i Munketorp talade till nämns senare i ett tingsprotokoll.

Laga ting i Söderbärke Volym 6 den 9-10 juli 1658 folio 683/684

* Lars Pehrsson i Noor kom för rätten och klandrade uppå ¼ uti Gamble Nils Pehrssons hemman i Wästerby, hvilket han föregaf sin fader, Pehr Nilsson, hafva bortpantat till sin broder Anders Nilsson för osmundsjärn fat för 11 ¼ tt …... Noch säd 1 tunna och det skall vara skedt för 32 år sedan, begärandes det få igenlösa för det värde som der war utsatt, lösa med sitt syskonbarn Jon Andersson. Arfslinjen är:

Nils Pehrsson [i Västerby]

Pehr Nilsson Anders Nilsson

Joen Pehrsson i Gläffse, Nils Pehrsson i Wad, Lars Pehrsson i Noor */ Jon Andersson

Joen Anderssons enka förmente det Lars Perssons broder Joen Persson i Gläfse (noterad där 1642-45) skall hafva förnöjt sin andre broder med jord ibidem mest så erfwat i Westerby. Resolverades att då Per skaffa bewis till nästa ting om jordedelen i Wästerby är olöst eller der de det intet kunna giöra så remitteras deras sak till selskap wid lagmanstinget för ordsak det i 32 år hafva stått oklandrat.

*/ Lars Perhsson är troligen avliden ~1672 i Nor.

I Westerby, Söderbärke socken, förekommer Nils Persson i domboksprotokollen 1592 – 1604. Dels köper han ett torpställe, Skommarbo, av Bengt Skomakare ibidem, dels bjuder han upp ett spann säd, köpt av Erik Olofsson och Erik Tolfsson i Westerby. 1597 köper Nils av sin bror Hans Persson en brodersdel i Westerby. Åren 1600 – 1604 är Nils nämndeman.

Den 20 januari 1604 laga ting i Söderbärke: kom Oluff [Torstensson] i Tolfsboda och talade till Nils Pederssons söner i Västerby om en jordedel i Västerby, och det han inlade i Rätten ett pergamentsbreff som Biskop Otto uthgiffuit hade Anno 1516, visande huru Oloffs fader fader, Hans Oloffson, hade köpt en treding i Tolfsbodha och en treding i Västerby för 18 fat osmundsjärn. Nils i Västerby haffuer hafft häffden och hans föräldrar före honom.

Peder Nilsson i Wästerby biuder upp en brodersdel i Gläfse köpt av Anders Olufsson ibidem för osmundsjenr, 1 läst och 300.

Item: Anders Ambiörnsson biuder upp två delarne i förenämnde Gläfse af samma Anders Olufsson för 3 läster.

Item upbar Lasse Ericksson på Skinskattebärg för sin del ibidem af Per Nilsson 2 fat.

Kopparbergs läns laga ting i Norbärg, Volym 1 folio 303 den 23 januari 1608

Peder Nilsson i Gläfse biuder upp en systerdel ibidem köpt af Lasse Eriksson på Skinnskatteberg för osmundsjärn 2 fat. Item en systerdel af hustru Elin ibidem för 4 fat.

Den 16 februari 1609 laga ting i Söderbärke: kom Anders Nilsson i Västerby och talade till Hindrick i Näs by om en rödningh, klockare rödningen benämnd, den Hindrich nu i pant hafft haffuer i 30 år.

Kommentar: Den Nils Persson som omtalas 1592-1604 har troligen avlidit i början av 1600-talet att döma av att det är hans söner som tilltalades den 20 /1 1604, sonson till den Nils Pehrsson den äldre i Västerby samt att sonen Päder Nilsson noteras i den årliga räntan för Gläfse åren 1604-1630.

Laga ting i Söderbärke – Tolfsbo med fogden Hans Brask. Den 20 januari 1604 folio 80 och 195.

Peder Nilsson i Västerby biuder upp en brodersdehl i Gläfse, köpt af Anders Olofsson ibidem för osmundsjärn 1 läst och 300. 2:a uppbud skedde den 20 augusti 1611 folio 457 och 3:e den 11 maj 1612 folio 478).

Item Anders Ambiörnsson biuder upp två dehlar i förenämnde Gläfse aff samme Anders Olofsson för 3 läster.

Item uppbar Lasse Eriksson på Skinnskatteberg för sin dehl ibidem aff Pehr Nilsson 2 fat.

Den 30 januari 1651 androgs för Rätten utaf Jon Andersson i Wästerby huru såsom han hade ingådt ett jordebyte med sin faderbro-der i så måtto, att Jon Andersson sin moders, hustru Anna Hermansdotters, jordedehl i Sörbo upplåter Oloff Nilsson i Tunnkarlsbo, och der emot hafver Oloff Nilsson uppdragit Jon Andersson tu delar af sin brodersdel i Tolvsbo, jämte och frivilligt sin brodersdel i Wästerby, den han åbor.

Sammanfattning (Västerby)

Nils Pehrsson [i Västerby] Not 2/

V ~ 1604 i Wästerby. Nämndeman 1600-04.

gift med Kerstin Larsdotter (Ion Larssons syster), dotter till Lars Pärsson i Gläfse

(Enligt domboken den 4 februari 1597 är Nils Perssons hustrus moder fader Lars Persson i Gläfse).

Pehr Nilsson i Gläfse Anders Nilsson Olof Nilsson i Tunnkarlsbo

årliga räntan 1584-1630 g. m. Anna Hermansdr från Sörbo g. m. N.N. Holstensdotter

g.m. N.N. Matsdr ? i Noor (enligt Troedsson) dotter till Herman Jonsson i Sörbo dotter till Holsten Persson

i Vad. Not 4/

Joen Pehrsson i Gläfse, Nils Pehrsson i Wad, Lars Pehrsson i Noor. Jon Andersson, Torsten Andersson

årliga räntan 1642-1647 V ~1673 i Wad. Troligen avliden där gift med i Långwiken, Skinnskatteberg sn.

Brita Jönsdotter, änka gift med ~1672. hustru N.N.

årliga räntan 1648 gift Karin Torstensdotter |

2.0 med Mats Olsson dotter till Torsten Hol- N.N. Jonsdotter

noterad i årliga räntan stensson. Not 3/ gift med Not 4/

för Gläfse 1649-1661. (Se mer under Tolvsbo). Pehr Ersson i Westerby

|

Anders Jonsson Not 1/ Chersti Jonsdotter Susanne Jonsdotter Karin Jonsdotter

f ~1623 V 10 mars 1707 i Gläfse, ”dock

i Gläfse, gift med gift med gift med flyttat sig något

Susanne Knutsdotter Olof Bengtsson Anders Jansson ut ur byn”.

f ~1634 i Näsby i Wik V 28 mars 1677

V 3 maj 1703 i Gläfse i Hugnoret

1/ Anders Jonsson uppges i husförhörslängden vara född 1623. I Likboken sägs han vara 88 ¾ år gammal när han begrovs 10 mars 1707 vilket ger födelseåret 1618 = 5 års skillnad.

2/ Syskonen Hans Persson noteras i den årliga räntan för Gläfse, Söderbärke socken 1539-1557, Bengt Persson finns i Kyrkbyn enligt domboksprotokoll åren 1550 och 1551 Söderbärke socken, hustru Kerstin i Westanfors på Norbergh enligt domboksprotokoll år 1551, Lars Persson i Gläfse enligt domboksprotokoll år 1551.

3/ Barn till Torsten Holstensson är: Holsten som levde 1667 i Vad, Karin gift i Vad (ovan) med Nils Persson V ~1673, Brita uppges bo i Nor, 1686 sålde hon sin systerdel i Vad till Per Nilsson – son till Nils Persson, Elisabet anklagas 1646 för lägersmål med sin mosters son, drängen Olof Larsson, Marit Torstensdotter gift med Hennika Persson i Dalvik, Anna Torstensdotter gift med Per Olofsson i Tolvsbo.

4/ Utdrag ur domboken. Vid tinget i Söderbärke den 9-10 juli 1688 kärade Nils Pehrsson i Tunnkarlsbo till samtliga Sörboboerna om en halvdel i Tunnkarlsboskogen. Här uppräknas salige Herman Jonssons i Sörbo barn som följer: Halfvar Hermansson i Södergården, Sörbo, Hans Hermansson ibid. Oloff Hermansson vars enka gifte sig med Hans Olsson, Lars Hermansson i Norrgården, Sörbo, Seffred Hermansson i Bysahla, Pehr Hermansson i Nähla, hustru Cherstin, Nils Larssons hustru i Tunnkarlsbo, hustru Anna, Anders Nilssons hustru i Wästerby, hustru Karin, Holstens Perssons i Vads hustru, hustru Marith, Källwast Nilssons i Livsdals hustru. Därefter redogörs hur bytet syskonen emellan år 1623 utfallit. Men den andra halvan av skogen, och Hugnora torpet eller täkten skulle höra de andre Sörboarfvingarna till. Härefter hafver Anders Nilssons eller hustru Anna Hermansdotters sohn i Westerby, Jon Andersson, bytt jord med sin farbror, Oloff Nilsson i Westerby, så att Oloff har afstådt till Jon sin börd, en brodersdehl i Westerby, däremot åter Jon Andersson honom uppdragit sin mors arfsrätt i Sörbo, som Häradsconfirmationen utvisar, …. Nils Pehrsson åter, som Oloff Nilssons sonesohn är, begärde att emot det hans farfader har i Westerby afstådt i skog och mark, bör de efter bytet opptaga uti Sörboskogen. Oppsattes denna sak till kommande ting.

Under sommartinget 1689 säger Nils Pehrsson att hans fader, Pehr Olsson nu af 70 års ålder född på Tunnkarlsbo och farfar Oloff Nilsson, skall hafva der först nedkommit såsom en inhyses karl, bott i Tunnkarlsbo i öfver 70 års tidh. Befants att salig Oloff Nilsson hade haft Herman Jonssons i Sörbo, som Tunnkarlsbo ägde, dotterdotter, nämligen Holsten Perhssons i Wadh, dotter till hustru, item att han bytt till sig hustru Chersti Hermansdotters i Westerby systerdehl i Söhrbo. Afsades att Pehr Olsson och Nils Pehrsson skulle förbliva kvar på Oloff Nilssons ¼ dels hemman i Tunnkarlsbo.

Under tinget den 11-15 februari 1701 uppvistes en häradsfasta av den 31 januari 1651 som utvisar ett jordbyte emellan deras faders faderbroder Anders Nilsson i Westerby och deras fader fader Oloff Nilsson i Tunnkarlsbo, således att Anders Nilsson oppdragit Oloff Nilsson sin hustrus arfsrätt i Sörbo efter sin fader Herman Jonsson, emot hans delar i Tolfsbo och Westerby.

Laga ting i Söderbärke den 18-19 januari 1692 K V

Förekom Pehr Ersson i Westerby och ville igenlösa ifrån Anders Mattssons hemman i Noor halfva Klockarrödningen, som arrendatorn Tersmeden nu försvarar. Pehr Ersson inlade en gammal tingsafhandling af den 16 februari 1609 därmedelst bevisas rödningen först vara opptagen på salig Herman Jonssons tillstånd i Sörbo, och Pehr Erssons hustrus farfader, salig Anders Nilsson i Westerby, fådt till hustru bemälte Hermans dotter, och han således död vorden, att få tillträda rödninge.

Laga ting i Söderbärke den 11-15 januari 1700 K V

Tvistades emellan Pehr Ersson och nämndemannen Anders Jonsson i Westerby angående lösningsrätt efter qvotan uti hustru Marit Jonsdotters i Mohren försålde jordedehl uti Jon Anderssons Hemman i Westerby.

Laga ting i Söderbärke den ?

Kom Anders Nilsson i Westerby och talade till Hindrich i Näsby om en rödhningh, klockarerödningen benämnd, den Hindrick nu i pant haft i 30 år (= från 1662)

Laga ting i Söderbärke den 12-13 martii 1691 K V

Torsten Andersson i Långwiken och Skinnskatteberg bekänner sig hafva försåldt till sin broders, Jon Anderssons, barn och arfvingar i Westerby, dess honom i arf tillfallen brodersdehl ibidem enligt köpeskrift af den 23 augusti 1669. Oppbiöds första resan.

Laga ting i Söderbärke den 9 juni 1681 K V

Protesterade hustru Cherstin i Mohren emot sin systers, Susanna Jönsdotters, ingångne köp med Gillius Geyer om dess jordedehl i Gläfse, med begäran att få den igenlösa.

Laga ting i Söderbärke den 23-24 januari 1682 K V

Erich Pehrsson ifrån Norns bruk lät första resan oppbiuda Anders Jonssons i Hugnora öfvergifne köpeskrift af den 29 september 1680 till Gillius Geyer på sin hustrus arfvejord i Gläfse, 1/5 dehl uti Anders Jonssons hemman. Oloff Bengtsson i Wiik, förmedelst sin hustrus bördsrätt, klandrade detta oppbud.

Laga ting i Söderbärke den 8-9 februari 1683 Gafs Anders Jonsson i Gläfse dag till nästa ting att förklara sig emot sin svärfaders syster, hustru Kerstin Andersdotter i Lernebo och Norrbärke angående 42 sk tackjern, hon af honom för sin systerdehl i Åsmundsbo pretenderar, och han tillika med Anders Knutsson i Klinkeby den 18 juni 1673 försåldt hafver till Anders Mattsson i Åsmundsbo.

Kommenatar: Anders Jonssons hustru Susanna Knutsdotter är född ~1634 i Näsby som dotter till Knut Andersson f ~1612 som noteras i den årliga räntan för Lerbo åren 1638 – 1672, bror till Kerstin Andersdotter f ~1610, bägge i Lernbo..

Laga ting i Söderbärke den 9-10 februari 1685 K V

Hustru Cherstin /Wulgo Hyttestugu Cherstin/ i Lernbo och Norrbärke, ansökte det Anders Knutsson i Klinkebo och Anders Jonsson i Gläfse bevisa måtte, huru de henne utförlikt för sin systerdehl i Åsmundsbo, (Osmundsbo) hvilken de tillika med salig broderns, Knuts, dehl såldt hafva under Finnebo bruk.

Översikt av vårt släktskap med ”vänstra och högra antavlan”

Lars Persson Lars Persson Lars Rafvalsson

i Gläfse i Persbo i Norrvik

Holsten Persson, levde 1602 i Vad

gift med Karin Hermansdotter född ~1565 i Tolfsbo Kerstin Larsdr g. m. Ion Larsson

dotter till Herman Jonsson i Sörbo och hans hustru Brita Torstensdotter Nils Persson i Wästerby g 1.0 med Karin Larsdr

| g.2.0 med N.N Larsdr

Kristin Holstensdr Hans Holstensson Torsten Holstensson N.N. Holstensdr N.N. Holstensdr Sara Ionsdotter

gift till Tolvsbo i Vad gift med| levde 1652 i Vad gift med gift med gift med

Elin Mattsdotter| Hans Persson Olof Nilsson Lars Jonsson

från Vibberbo| i Nor i Tunkarlsbo i Norr Hörende

| noterad i Älvs-

Karin Hansdr [Brita] Hansdr Lars Hansson Anders Hansson Peder Hansson borgs lösen

gift 2.0 10 feb gift med Sergeant i V 1693, 69 år gammal levde 1667 1571. 1613.

1650 med Hans Hemmingsson Utmedland |

Nils Isaksson V 1663 i Hemshyttan gift 1.0 med Karin Andersdotter

i Livsdal Sara Morea V 1711 gift 1675 med (Se vänsta antavlan)

gift 1.0 med gift 2.0 med Mats Hindersson V 1698

med Johan [Anna] Gudmundsdr i Hemmingshyttan

Germundsson

i Livsdal

Källa: Släkt och Källa: Släkt och Hävd, Byn Vad i Söderbärke av Hans Gillingstam. och egen forskning.

(Se högra antavlan)

Mats Jonsson, skräddare i Noor

vars dotter är gift med sonen Pehr Nilsson i Västerby och skräddarens sonson Per Matssons hustru Brita Torstensdotter som var gift 1.0 med Anders Matsson i Gläfse. Ofta för giftermål i kommande generationer med sig att olika bergsmanssläkter blir relaterade med varandra. Att ta med alla sådana relationer här i skrift kan göra det svårt för läsaren att följa alla linjer. Men några exempel, även när personerna inte är i direkt linje med våra, kan vara befogade för att visa hur vanskligt det är att fastställa släktskap och jordinnehav.

Mats Johansson är nämnd vid Älvsborgs lösen 1571 och sista gången 1600. (Identisk med Mats skräddare eller Mats Jonsson skrädd-are, som var länsman 1583 och nämnd i Nor redan 1570). Två söner och en dotter är kända till Mats Jonsson, skräddare i Nor. Enligt ett dombrev efter Lasse Jäspesson, utgivit 24 mars 1571 lydandes huru Lasse Marsson i Norets fader Matts Jonsson i Noret köpt hade samma Noret af Brita Asbjörnsdotter.

Lars Matsson Mats Matsson N.N. Matsdotter

Sexman 1605 och på 1610-talet nämnd med hustru 1611 gift med ? Per Nilsson från

Nämnd i jordboken 1640. | Västerby

| |

Mats Larsson V före 1643 i Nor Per Matsson nämnd 1640 i Nor Anders Larsson, länsman

gift med Kerstin Andersdotter f ~ 1613 V 1685 gift med Brita Torstensdr V 29 april 1677 i Nor. Gift

V 1691 i Örberga, Björkskogs socken f ~1610 i Vad, V 30 april 1693, 83 med Ingrid Larsdotter, troligen

i hennes 1:a gifte. Hon gift 2.0 med år gammal. Gift två gånger. Första V före 29 augusti 1655.

Bengt Persson ~1640. Han är född ~1597 gången med Anders Matsson från Barn i 1:a giftet

i Hemshyttan V före 1660. Hon gift 3.0 Gläfse. : Lars Andersson

med Hans Nilsson i Segelsberga, Björk- : ärver efter hustru Ingrid Larsdotter

skogs socken. : Barbro Andersdotter

Barn i Kerstin Andersdotters första gifte med Mats Larsson: : ärver efter hustru Ingrid Larsdotter

Brita Matsdotter Anders Matsson N.N Matsdotter N.N. Matsdotter : Länsmanen gift 2:0 med gift med V 1683/85 i Noor gift med gift med : Karin Ericksdotter V 25 april

Erik Andersson, Karin Hansdotter Anders Olsson Hans Olsson : 1697, 67 år gammal. Barn:

fierdingsman i Wik i hennes andra i Larsbo i Sörbo : Erich Andersson

gifte. : Dombok 26 juni 1697

Torsten Andersson . . . . . . . . . . . . . . . : Lars Andersson

Avliden barnlös. Dombok 7-8 jul 1679 : Dombok 18 och 20 feb. 1671

Elisabet Andersdotter . . . . . . . . . . . . .: Johan Andersson

född ~1622 i Nor begravd 6 jan : Dombok 18 och 20 feb. 1671

1698 i Gläfse gift med Halvard : Mats Andersson Noring

Matsson V 1679 i Gläfse, son till : född senast 1653, Arrendator

Mats Eriksson, noterad 1609 och : av Salbo bruk Ljusnarsberg. 1630 - 1652 i Gläfse. : Malin Andersdotter gift med

Mats Andersson . . . . . . . . . . . . . . . . . : Torsten Hansson i Hemshyttan.

Nämns salig i domboken 7-8 juli 1679 Margit Andersdotter gift 1679

med Anders Mattsson i Gläfse.

Källor för Mats i Noor: P-O Tellanders, Falun, artikel i Släktforskaren nr 79 år 2001 samt Ingegerd Troedssons ”Från Mats i Nor fram till i dag” från 1998, Tommy Petré:s artiklar om länsman Anders Larsson i släktforskaren nr 92 och 93 år 2004 samt 95, 96 och 97 år 2005.

Resonemang; Brita Torstensdotter, som beräknas vara född ~1610 är väl ung för att ha fått dottern Elisabet Andersson född ~1622. Vad som talar för ett släktskap dem emellan är att Brita Torstenssons andra make, Per Matsson, säljer Britas 1/8 del i Gläfse till Lars Halfvardsson, son till Elisabeth Andersson och hennes make Halfvard Matsson som är bror till Brita Torstensdotters andra make Per Matsson. Någon har föreslagit att Elisabet Andersson skulle vara dotter till länsmannen Anders Larsson men efter hans första hustrus, Ingrid Larsdotters död före 1655, nämns endast Lars Andersson och Barbro Andersdotter som arvingar. Möjligen skulle Elisabet vara dotter till Anders Mattsson i Gläfse som efterlämnade 3 barn varav 2 söner är kända till namn.

Troedsson skriver i Från Mats i Nor fram till idag; sid 26: En del resonemang följer här om efterkommande i Nor till den eventuella dottern till Mats i Nor, vilket kan ha sitt intresse för dem som söker sina rötter i Nor. Enligt domboken juli 1657 begärde ”Lars Persson och hans broder Nils Persson i Noret inför rätten att få inlösa någon jord i Västerby som deras fader framlidne Per Nilsson hade för någon tid bortpantat till sin bror Anders Nilsson för 9 fat osmundsjärn och en tunna säd. Samma pantejord brukades nu av Anders Nilssons sonhustru salige Sven Anderssons efterleverska”. (Kommentar LRB. Sven Andersson är en felläsning av Troedsson det står Jon Andersson.) Enligt domboken 1658, höstetinget, kom Lars Persson i Nor åter ”för rätten och klandrade uppå ¼ del uti gamla Nils Perssons hemman i Västerby, vilket han föregav sin fader Per Nilsson hava bortpantat till sin bror Anders Nilsson”. Av domboken 1658 framgår också att Lars Persson har en bror Jöns Pärsson i Gläfse (LRB: noterad i den årliga räntan för Gläfse åren 1642-1645). Jag tror (Troedssons resonemang) att Per Nilsson, som möjligen var från Västerby, var gift med en dotter till Mats i Nor men vi känner inte hennes namn.

I Noor tillträder Mats Jonssons son, Anders Mattsson någon gång mellan 1661-1670. Troligen har han ärft faderns hemman i Noor, som fadern överlåtit åt annan att bruka. Kanske är det Nils Persson, som troligen avled ~1667, som är brukaren? Arvet bekräftas 25-26 juni 1690 då Mats Norling, brukspatron och son till länsman Anders Larsson – tvistade med Reinholt Tersmeden om hur Anders Mattssons hemman i Nor skulle delas.

Laga ting i Söderbärke den 25-26 juni 1690

Förekomma så arrendatorn Herr Reinholt Tersmeden som arrendatorn Herr Mats Noring och begiärande att Rätten wille sörja emel-lan dem sin utslag? uthi någon dheras stridighet angående Herr Anders Mattssons hemman i Noor delas må hwarå the Norling prat-enderar en full treding att uthbekomma som dess erhållna fastebref af den 5, 6 juli 1686 på salhlige hustru Brita arfsrätt ibm förmå, ty att hustru Brita erft trediedelen i salige Matts Larssons hemman emot sin broder Anders Mattssons, hvilken Anders Matssons rätt arrendatoren Tersmeden påtahlar som alle hans efterlefde creditorer har bethalt efter dheras erhåldne conersdomb öfver egendomar. Och uthwiste arrendatoren Termseden att uthi werderings instrumentet som efter tingsrättens resolution och bewilning af den 12 februari 1686 ågådt salige Anders Mattssons egendom den 18, 19, 20 maj dito år är werdet infördt, att salige Anders Matssons har uthlöst salige Anders Olssons i Larsbo hustrus halfva arfsrätt i Noorshemmanet med 30 sk tackjern. Item uthi hyttbyggnaden hafver pretention af 12 sk 12 lb som af stiuffadern Bengt Pehrsson skall inlöst wara. Noch skall löst af sin salige syster eller dess man Erich Andersson i Wik dhen treding uti salige Hans Olssons del i Sörbo som han skall förr inlöst emot Anders Mattsson och sedan aflåtit igen till benämnde sin svåger Anders som bodde på hemmanet för 30 sh. Detta alt Tersmeden will att under bytet exiperas måtte.

Noring består att hans far salige Anders Larsson och hans brodher Matts Larsson i Noor hade fullera haft till svågrar desse benämnde Anders Olsson i Larsbo och Hans Olsson i Sörbo hvilka haft sine hustrurs arfsrätter i hemmanet i Noor. Men påstår han att icke Anders Mattsson utan hans far salige Matts Larsson har dhem utförlikt och mest han i synnerhet det Matts Larsson innehade och brukade jorden som Anders Olsson med sin hustru fådt medan han lefde, det och Norings broder Lars Andersson i Noor betygade war huru det må wara Hans Olssons del, därom will han att Erich Anderssons som i lifvet är må sielf förkomma och sedan bekiänna under sin edh. I medhlertid håller han sigh widh fastebrefvet som lyda på hustru Britas trediedehl .

Tersmeden utwiste ett executions instrument på Anders Mattssons hemman är oplyst wordet i 3 gånger för rätta, nembligen den 8 februari 1687, 12 juli dito åhr och 8 februari 1689 då hembiudningen är till borg och bördsmännen giord. Och efter ingen i medlertid klandrat eller tahlat härpå, dy will undwara fri för alt eftertahl.

Noring påstår att bewisas må med skiähl och bewis det Anders Mattsson har något löst, så will han gifva wunnit men till thess thet ….. så kan ej tillåta sin köpte treding något afkortas.

Nembden bekände att fierdinsmannen Erick Andersson i Wik har i går för dem tillstådt efter Anders Matts Enkias tilltalas att han är worden förlikt af Anders Matsson för sin och salige hustruns rätt och tahlan uti salige Hans Olssons deel i Sörbo, men huru mycket han derföre opburit det mindes han ej.

Noring sade willia detta lägga inpå Hans Ersson.

Resolution; Rätten finner saken af dhen beskaffenhet att till dhess med skiähl bewisas Anders Olsson i Larsbo hafva blifwit af Anders Mattsson uthlöst för sin hustrus halfva dehl och ej af fadern Matts Larsson i Noor, så må Noring i medlertid tillträda och optaga där sin anpart eller trediedel som han har pratenderat, helst som fadern haft delen i sin possesion medan han levde.

Men trediedelen af Hans Olssons i Sörbo del må blifva widh Anders Mattssons part, till thess grannen Erich Anderssons edh saken hafver var sin … huru sig därmed hafver Häruti rätten anser fastebrefvet intet något röras, ty att det endast angår salige hustru Britas arfsrätt så torde det då warit eller det kiöp som Erich Andersson i Wik gjorde för någon tidh med arrendatorn Tersmeden men af arrendatoren Noring inbördat blef.

Efter rättens utlåtande i måhlet förklarade sig Noring att han will i medlertid till thess fult ….. i saken afsätta 10 sh.. för sin part i denne Hans Olssons tredingd dhen Erick Andersson såldt, att han ändå kan niuta en wara afrettning för tredieparten, förbehållande sig att Erik Andersson må dock giöra Edhen på det han tahlar nästa ting hwartil Tersmeden sitt samtycke gaf.

Laga ting i Söderbärke den 7, 8 juli 1679

Salige Pehr Anderssons barn i Gläfse hafva aflåtit och försålt med sin morfadhers och morbroders sammrådh till sin frändekarl Anders Mattsson i Gläfse all dheras erfsrätt efter dheras fader för 64 .. stångjärn.....

Sommartinget 1683 Kjell Wadfors tolkning

Sven Jonsson Kruus Ryttare, och Nils Persson ifrån Björskogs socken, tilltalade Anders Mattsson i Noor om deras hustrus arfsrätt efter deras salig fader Bengt Pehrsson, som skall innestå hos deras hustrurs halfbroder, Anders Mattsson. Talade de ock på bröllops- kost à 6 sk. tackjerns värde, såsom deras svåger Pehr Hansson i Hemmingshyttan bekommit hafver. Anders Mattsson inlade häremot ett arfsskiftesinstrument af den 20 juli 1661, deraf befinnes ingen gäld vara lämnad efter dess salig fader Matts Larsson. Bengt Pehrsson åter, dess successor i giftet, lämnat gäld till 125 skeppund tackjern, hvarefter modern tillika med samtliga barn påökat gälden medan allt hölts ännu tillsammans uti ett bo, till 212 skeppund tackjern. Hade Anders Mattssson äfven systern, hustru Brita Mattsdotter i Wiik. Anders Mattssons moder blef sist gift med Hans Nilsson i Segelberg.

Laga ting i Söderbärke den 5, 7 juli 1683

Anders Ersson, Matts Ersson och Karin Ersdotter i Wik hafva upplåtit till dito arrendator [Tersmeden] sin salig moders hemmansdehl i Noor med alle dess tillhörigheter, den 20 juni 1683 för 300 dr kpmt. Oppbiöds första resan.

Erich Andersson, fierdingsman i Wiik, såldt till dito Tersmeden sin salig hustrus jordedehl under Anders Mattssons hemman i Noor med alle dess adpretinentier [=tillhörigheter], barnen Erich, Lars och Margareta tillfallne, för 300 dr kpmt, de och uppdragit barnen såsom rätt i sitt hemman i Wiik igen såsom till ett jordebyte. Daterat den 20 juni 1683. Detta köp oppbiöds nu första gången.

Laga ting i Söderbärke den 8, 9 februari 1683

Resolverades: emellan ryttaren Swen Jonsson Kruus ifrån Biörskogs socken sampt dess svåger Anders Matsson i Noor svarande, angående Swen Kruus hustrus jord i Noor belägen som emot aftahl Anders Mattsson för detta än tillträdt hafver och likväl när refwan öfwergick under gode mäns af Nembdens närwaro straxt efter midsommartiden förledne åhr. Swen Kruus hennes sin hustrus jord frånsagdt hafver och i dess ställe oplåtit henne emot sin gode fördehl å 24 .. om åhret till bruk och bergning åth Pehr Hansson i Hemmingshyttan. Ty bör och Anders Mattsson stå widh samma afskiedh för förledet åhrs bergning och hemma ställe ifrån dato Sven Kruus på egen frie disposition att sätta sin hustrus jordh uti dess händer han hafver contract medh.

Laga ting i Söderbärke den 18 januari 1678

Hustru Karin Erichsdotter i Noor inlade en skrift som kyrkoherden wördige och wällärde herr Hans Petré fattat efter salige lähns-mannens Anders Larssons ord, då han besökt honom med Herrens heliga nattvard något för dess dödh; Nembligen att denne hans hustru skulle uthi testamente niuta efter honom två tunneland jord ett i hwardera giählet hemmavidh byn, sedan qwarnatäppan med lada inom hank och stör. Item ett hwitt solfwerbälte och detta utan byte begärte nu derå rättens confirmation. Mats Andersson, lähns-mannens son sade sig wäl för sin person inthet willia quälia detta testamente men hwad dhe andre så kunna känna därpå hafva att tahla, hvarken han dhem till att andraga. Eliest neckade han något mera wara undanhållit af enkian som borde i confirmation komma, därtill han svarade att det både mycket ringa wara kan,och han tänkte eliest det wända till haa och sine små barns nytta som omyndiga ähr, dock det lille framfå

Testamentet kändes eljest i sig godt, såvida det ej betygades öfvergå tiondedelen af salige mannens behåldne egendom.

Anders Mattsson från Gläfse bosatt i Noor, gift med Brita Torstensdotter.

Laga ting i Söderbärke den 6, 7 mars 1673

Tilltalade Johan Olsson Noring på herr Albrecht Petrés wegnar Anders Mattsson i Noor om 8 skepp 15 1/3 stångjern och uti intresse (ränta) 2 skepp 15 dito järn som Anders hos stiuffadern Bengt Persson i Noor hos honom gjort. Anders sade Pehr Hansson i Hems-hyttan böra sådant fram till efter det uti bytet är honom påfördt att betala såsom på hans anpart. Pehr Hansson exciperade sig ej hafva blifvit inrymd i husen som han däremot skall hafva i hwilka Nils ? Och Anders Erssön i Hemshyttan brukat och förr honom borto haft.

Laga ting i Söderbärke den 7-8 juli 1679

Efterskrefne creditorer angafwo sig hafva att fordra i Matts Anderssons egendom i Gläfse:

Reinhold Tersmeden på Larsbo bruk, Lars Dahl på Larsbo bruk, Mats Andersson i Noor, Pastorskan hustru Justina Staffansdotter.

Creditorerna påminte både männen och hustru i detta hemman vara döde och lemnat 3 små barn allenast efter sig som Pehr Mattsson i Norr benämnd, barnens faderns styfvfar till sig tagit, begärandes alt derföre de af Rätten nembnas måtte hvilken hemmanet förestå må eller om dhe någondhera därtill kunde blifva admitterade.

Sahlig Matts Anderssons moder hustru Britta i Noor påminte sig hafva en arfsrätt i Anders Mattsons hemman i Gläfse henne tillfallen efter sin salige son Torsten Andersson som barnlös är dödh blifven, begärte dhen sig måtte förbehållen wara, vilken påminnelse rätten fant billigh och att henne bör tillfalla en halfpart af egendomen efter … erfvedel.

Laga ting i Söderbärke den 21-22 januari 1681

Pehr Mattsson i Noor såldt sin hustrus, Brita Torstensdotters [i hennes andra gifte], 1/8 dehl uti Halfvards hemman i Gläfse till Lars Halfvarsson i Gläfse. Köpet daterat den 17 januari 1681. Uppbjöds nu första resan.

Kommentar: Lars Halfvarsson i Gläfse är son till Halfvard Matsson som avled 1679 i Gläfse gift med Elisabeth Andersdotter, född ~ 1622 i Noor begravd den 6 januari 1698 i Gläfse. Pehr Mattsson är styvfar till sin brors Anders Mattssons barn. Troligen är Elisabet Andersdotter ett av de tre barnen efter Anders Mattsson.

Laga ting i Söderbärke den 6-7 juli 1685

Hustru Brita Torstensdotter i Noor såldt till Pehr Nilsson i Waad sin systerdehl ibidem. Noch Hindrich Perhsson i Dahlwik försåldt till dito Pehr Nilsson en systerdehl i Waad. Oppbiöds första gången. Hustru Anna Torstensdotter i Kopparbo bytt jord med Pehr Nilsson i Wadh oplåtandes honom sin systerdel i Wad, däremot Pehr opdragit henne en brodersdel i Tolhlsbo uti Skräddarbyn och gifvit i mellangåfva 24 …

Laga ting i Söderbärke den 19 maj 1686.

Mats Noring begärde få inlösa och börda en treding uthi Anders Matssons hemman i Noor som salige hustru Brita Matsdotter, fierdingsmannens Erik Anderssons hustru i Wik ibm ärft hafver, hvilken del arrendatorn Herr Reinholdt Tersmeden nu i possesion innehafer och anhöllt han få dhen lösa efter det kiöp som Tersmeden om jorden giort hafver med dess syskonbarn.

Tersmeden inlade först Erik Anderssons kiöpeskrift af den 20 juni 1683 däruti han sällier 3 sina barns arfsrätter i detta hemman, nembligen Erik, Lars och Margaretas delar, hwaremot han bekänner sig hafva upburit 300 ..och lofvar häremot sina barns jordh i sitt hemman i Mycklinge att detta kiöp skall wara ansedt såsom ett jordebyte och Tersmeden därom dess wikare.

Sedan inlade Arrendatorn en annan kiöpeskrift af den 20 juni 1683 däruti 3:ne andra Erik Anderssons barn som myndiga ähro nembligen Mats och Anders Eriksson, Noch hustru Karin Ersdotter hafva såldt sine anparter i hemmanet för 300 och efter desse kiöp äro upbudna den 4 juli 1684 3:e resan ty will blifva därvidh en conserverad hälst som han haft jorden 2:ne år i sin posession.

Resolution: Såvida arrendet är uthom bördh och han ännu icke försäkrat sig om possesionen genom kongl majts eller högloflige kunglig BergsCollegie tillstånd efter Rättens giorde förordning upbuden, alltså kan tingsrätten ej understå sig arrendet däruti att fästa eller förwerka,och imedhlertid ej emot pröfwar om bördmannen hafver förmehr till egendomens inlösen och besittning framför arrendatorn som opskyldig är. Ärendet behandlades vidare men vi lämnar det här.

Lasse Pärsson och Karin Pärsdotter .

Laga ting i Söderbärke A1:4 den11 februari 1595 folio 109

Stodh Pär Nilsson i Fremundshytta på Skinnskatteberg och vittnade huru hustru Karin i Gläfse hade bytt jord med sin broder, Lasse Pärsson i Pärsbo så att hustru Karin fick järn aff sin broder för sin dehl uti Bomersboo, och lade neder samma jern i Pärsbo sinom broder till handa, och hon fick jord efter honom igen i Gläffse.

Hela dalarna 1591-93 KL HA1 volym 2 lag ting i Norrbärke den 13 januari 1592

* Lars Persson i Gläffse fick böta samma dag 3 daler och 1½ daler för möns räkning för mökränkning.

Kommentar: Jag har inte lyckats identifiera ovanstående personer. Den Lars Persson nämnd här är knappast identisk med den Lars Persson som också bötade för mökränkning den 17 augusti 1551.

Halfvard Matsson och hans barn

Laga ting i Söderbärke den 6, 7 mars 1673

Tilltalade hustru Lisbeth i Gläfse, Olof Nilsson i Saxe om ett skepp stångejern som hennes man Halfvar Mattsson i Saxe gådt i Caution för hos Daniel Påhlsson i Hedemora det hon berättades ännu står obetalt och sigh fonderas om. Olof sade sig efter aftal lefwererat i dess ställe till Larsbo bruk2 skepp tackjern …..

Laga ting i Söderbärke A:1 volym 1 opaginerad den 21-22 januari 1681

Afsades emellan brödherne i Gläfse Erik, Perh och Lars Halfvardsson att de alle tre wåge själva hwar sin treding i hemmanet efter fadern intill nästa ting då de inkomma skall att disputera med hvarandra hurusom wilket fahl emedan berättades them icke alle kunna där blifva välbesuttna.

Laga ting i Söderbärke den 26 juni 1697.

Anders Olssons hustru i Biörkeberget Margareta Johansdotter klagade öfwer Lars Halfvarsson som hennes son Johan Andersson, då han för ett år sedan tiänt honom 5 veckor för påsken, illa hanterat och slagit, så att han ifrån samma tidh intet haft sin hälsodag, utan sidselidne 4:e dag Påsk igenom döden afgick, förmenades hon att Lars Halfvarsson warit wållande till hans dödh, berättandes dherjempte medh hans siukdom så hafva warit beskaffat, att sedan han kommit från Lars Halfvarsson, han har som oftast fått kräckningar och uppkastningar af vatten och galla, derpå somnat in och legat i hela 2:ne eller 3:ne dagar och sofwit, som ingen kunnat wäcka honom, under hwilken tidh han intet förtärdt hafwandes han en gång sedan Lars honom slagit, fallit baklänges från bordet i gålfwet, noch en gång när han till kyrkian skulle gå, fallit omkull uti ett dike, hwarest han legat till thes han moster kommit och hulpit honom upp, förmenandes hon att Lars endast orsaken warit till dhennes hennes sons siuka och dödh, efter han sigh sedan alltid skall hafva klagat öfwer det slag Lars gifwit honom i hufvudet.

Men Lars Halfwarsson swarade att han fuller drängen Johan Andersson dherför att han med en annan dräng Anders Andersson i Gläfse brutit sig in uthi hans källare och dher tagit sig dricka, måtteligen agat och gifwit honom några slängar, dock ej så hårdt att dhet honom skada kunnat, men berättade härwid att drengen hafer en sällsam och underlig siuka medan han honom tiänte, så att han ibland rätt som han suttit eller elliest giordt sitt arbete, fallit omkull, och legat stilla lika som sofwande, sampt ofta haft opkastningar, dhet witnen nogsampt skulle kunna berätta.

Drängen Daniel Larsson till tienst hos Anders Andersson i Spiutsbo och Norrbärke socken wittnade på sin Edh, att förlidet åhr då han tiänt hos Erich Hansson i Gläfse, har drängen Johan Andersson om en Söndag sedan dhe kommit från kyrkian och hade läsit för Prästen, fölgt honom hem, och dragit dheren stund. Sedan gick husbonden efter honom, och har Daniel fölgt Johan Andersson uthi portlidet, hwarest hans husbonde mött dhem hafwandes en stacke af en malensräg i handen, med hwlken han Johan slog och sedan spänd.

Andra dagen har drängen Johan Andersson wist hon 2:ne håhlbrack i marken som husbunden honom dagen föruth slagit, samt klagat sig ondt dheraf, men han likwäl samma dag warit på arbete och och dagswärk widh hälsbohyttan.

Lars Halfvarsson beropade sig på Nils Hansson, som honom också der tiente och warit att Johan haft den underliga siukan som moern berättadt förrän som han af honom slagen blef. Pålades honom altså till måndagens samma påberopade dräng Nils Hansson framskaffa.

I lika måtto Anders Simonsson i Säfwersbo, som äfwenså uti dhenne saken förwäntas något hafva att berätta.

Vid extra tinget den 7 september 1686 som behandlade tvistigheter mellan några grannar i Pehrsbo sägs att Barbro blev gift med Hans Hemmingsson i Hemshyttan i Söderbärke. Släktuppgiftslämnaren minns på denna punkt troligen fel om släkten 90 år tidigare eller omkring 1590-talet, ty Barbro Larsdotter var i sitt första gifte hustru till Hans Pedersson i Hemshyttan vilket framgår av nedanstående utredning om Hemshyttans åbor. Barbro Larsdotter är dock ej vår släktgren. Vår släktgren är hennes syster Karin Larsdotter.

Hemshyttan eller ursprunglingen Hemmingshyttan

Hemmingshyttan är en av de äldsta namngivna hyttorna i Dalarrna. Hemming återfinns i köpehandlingar om mark i Sörbo vid två tillfällen (Forsell 1877:54 f och Norman 1938:54) Norman uppger att det på platsen fanns en hytta eller bergsmansgård som hörde till Norberg redan omkring 1400 och att hyttan fortfarande 1539 hörde dit (1938:65f). I jordboken samma år sägs att hyttan ligger i Söderbärke socken. I jordeböckerna från 1541 – 1546 noteras: ”I Norberg, skogsskatt till Söderbärke”. Det vill säga, att skatten för hemmanet betalades till Norberg och skatten för skogen till Söderbärke socknar. I Bondes bergsverksförteckning från 1625 uppges hyttan ha två bergsmän och två osmundssmeder.

”Hemming köper jord från Sörby på en av deras utmarker och anlägger en hytta där på 1360- och 1370- talet. Hemming kan vara identisk med en Västeråsborgare U Stahre 1958:254, 255. Hemming är ett exempel på hur en bergsman går från hyttbrukare till bergsman med jord”. Citat ur Norberg och Järnet, sid 219.

I diplomatarium dalekalicum, som redovisar en del urkunder rörande Dalarna, enligt act 34 daterad den 17 september 1367 får Hemming i Hemmingshytto fasta på ängar. I act 37 och 38 daterade den 14 januari 1372 bekräftar Härads-höfdingen Magnus Enbjörnssons i ett dombrev Hemming i Hemmingshyttans åtkomst till jord och panträtt till hus och jord i Söderboda, Söderbärke socken samt i act 44 från 1383 finns Hans Stökars och Könika Tyskes bref och betyg om ett med Hemming i Hemmingshyttan i Söderbärke socken uppgjort och avslutat arvsskifte.

Nästan 200 år senare förtecknas Nils Larsson i den årliga räntan för Hemmingshyttan åren 1539-1564 och skattar 6½ hundrade jern. Nils är nämndeman 1550. Mantalslängd finns ej för åren 1565-1569.

Hans Larsson noteras för Hemshyttan åren 1570-1589 Är nämndeman 1592 och 1593. Året 1563-1566 var han skriven för (Västra) Djuptjärna i Norberg socken. En Jöns Larsson noteras för (Västra)Djuptjärna åren 1555-1597. Före honom skrivs Olof Svensson (år 1552).

Strödda domböcker och rättegångshandlingar 27 Västmanland 18 februari 1566

För alla de gode män som detta breff hender förekomma tå kennes jag Per Hansson Hilsing (härads) dommare öfver Bergslagen och Dalarna aff stormächtig högborne förste och herre her Erik ten 14 med Guds nåde Sweriges, Götes och Wenh sampt flera tes …... konung göre vetterligen tå laga ting med almogen hölits på Noorberg ten 18 dagen uti februari månad årom efter Guds börd 1566 uti ärlige man Engebright Olssons närvaro kom för rätta beskedlige män Holsten i Simblom och Erich Larsson i Fröberbönning fastade och oplote beskedlig man Nils i Hemmingshytton sin del som them tillfööl i Hemmingshytto för tolf fat järn hwilket te i godo nöije kendh redeliga opburit hafua och Hans Larsson i Djuptiärna för sin del i Hemmingshyttan opbar 30 …. och Hans skulle haf så losa ten delen igen som Nils i Hemmingshyttan tillföll i Diuptierna så att te oppå båda sidor wore wäll förnögda affhende tesse forskriffne Eric Larsson, Holsten och Hans Larsson sig och sina arfvingar och tilegnade Nils och hans arffvingom till everdeliga egor i skog och skiul, i wåto och torro, närby och fierre ingo undandatagi som täraff ålder tillegat haffver och än tilliggia kan och war tet lagbuudid och lagståndit som utvises i Jordabalken i annat och tionde capitel effter nemdens samtycke och laghens medgifft dömde jag förskriffne Nils teng till att niuta och bruka efter sinom egnom willia både for födda och ofödda och förbinder jag hvar och en wid sina 3 .. för min häredsdom här ytterligare oppå tala tessse are fasta som tå i nemden såto Olof Jönsson i Sundeboda, Lasse Olsson i Bastemoor, Wilken i Åmundsbenning, Hans Larsson i Diuptierna, Jöns Larsson ibid., Olof Nilsson i Ingolsböning, Tidika i Oloffsbönning, Lasse Håkensson i Giässe, Oloff Larsson i Fragg, Erik Larsson i Fröberbenning, Lasse Pärsson i Hedetierna, Jon Hanssson i Aåsböning till yttermer wisso och betre fornavning tå trychker iag witterligen mit signet nederför tenne min handskrift datum Norrebergh sochnestugu år och dag som förestår.

Kommentar: Erik XIV (1533-1577) regerade 1560-1568, son till Gustaf Vasa och Katarina av Sachsen – Lauenburg. År 1561 inträttade Erik XIV en överdomstol, konungens nämnd. Nils Larsson fick således år 1566 köpa ut sina syskon Holsten [Larsson] i Simblom, Erich Larsson i Fröberböning samt byta jord med Hans Lasson i Djuptierna. Denne Hans Larsson efterträder Nils Larsson i Hemming-hyttan! I Västra Djuptiärn noteras Enbiörn (1570) efter Hans Larsson (1563-1566) – vad har hänt Nils Larsson? Kan han vara avliden?

1571 Älvsborgs lösen,Västerbergslagen vol. 19:3 Söderbärke, hjälpskattelängd

Hans i Hemmingshyttan, 5 daler 2 öre ½örtug

Strödda domböcker och rättegångshandlingar 6 Västmanland

Then 9 juli anno [15]93 hade Edla wälborne herre, her Bengt Ribbing lagmansting udi Söderbärke sockn. Dhit församblades almogen från Norberg, Skinnskatteberg medh Söderbärke sochn (med?) thesse godhe mäns närwarelse.

Sigfredh Henrichsson, Michel Ehwastersson, Hemmingh Pehrsson.

Nempneden: 12 namn noterade, bland andra nämns Olof Larsson i Westanfors, Norberg socken, Per Andersson i Rosendal, Norbergs socken, Michil i Diupboda, Norberg socken.

För rätten kom hustru Barbro i Hemmingshyttan medh tu gamble häradshöfdingebref uthgifne af Magnus Enbiörnsson häradsdom värdhafvande på Per Jönssons wägnar öffer Dala åhr 1367 på någre enge stycken som war köpt till Hemmingshyttan och klagade att Herman i Södbo hade henne någre bref ifrå[n], sköts upp tills vidare ransachning efter wedparten beropade sigh på beskedh.

Kommentar: Herman i Söderbo har lånat några köpebrev av hustru Barbro i Hemmingshyttan som hon vill ha igen. Hans Pedersson var gift med Barbro Larsdotter från Persbo i hennes 1:a gifte. Hon gift 2.0 i Bergz sochn uti Uppsala by. Barbro Larsdotters dotter är gift med Kelwast Holstensson i Fragg. HFL Bergs socken börjar först 1665. Födde, vigde, döde finns från 1672.

Strödda domböcker och rättegångshandlingar 27 Västmanland 6 februari 1597

Allom them, som thetta mitt närvarandes öppna breff, händer att förekomma, tå bekänner iagh Albreckt Hansson migh häresdomhaffiandes i Bärgzlaghen och Dalarne, giör vetterligt att året efter Guds sons födelse 1597 then 6 februari, tå iagh lagha tingh hölt medh almoghen, på gamble Norbärgh, udhi fogdens närvaro, förståndigh Hemming Pedersons. Då kom för migh och nemnden Peder Hansson, samt Hemming Hansson på Hemmingshyttan i Söderbärke sochen, på alle sine syskon och egna, sampt och thess fadher brodher Iöns Larsson i Väster Diuptiärna i Norbärgs socken, och goffe samteliga och alle tillkänna, huru de hade giort, ett vänligt jordebyte sigh emellan, i så måtto, att Iöns Larsson, gaff sinom broders barnen som äro, alle Hans Larssons barnen på Hemmmingshyttan all then deel som honom tillkom-ma i förenemnde Hemmingshyttan som och ett litet torp, benemnt Knutsbodha, och P[eder] Hanssons samt Hemming Hanssons, medh alle sine syskon, goffe Iöns Larsson alle sitt fasta fäderne liggiandes i förnämnde Diuptiärna och äffter att Ions Larssons deel var något litet mera och större än them han igen bekom, goffe Hans Larssons barn sinom fader broder optha benemnde Iöns Larsson, tu fat osmunds iärn, i förlikningh, hvilket iärn han kände sigh redeligh upburit haffua, till fullo nöje affhände nu optha benemnde Iöns Larsson, samma sinom deel i Hemmingshytta sampt och i Knutsbodha ifrån sigh och sine efterkommande arffvingar och till sina broders barnen, förenemnde Hans Larsson och thennes arffvingar, till evärdeligh egoo, styra och rådha, styria och fara, innan gård och utan, när och fier, intet undantagit som till samma deel ligger, eller leghat haffver och änn medh någon rätt tillliggia kan.

Uthi like måtta till evärdelig ego affhende alle Hans Hemmmingssons barn, theras faste fädherne i Diuptiärna från sigh och sine arffvingar, och till sinom fader broder optha benämnde Iöns Larsson och hans efterkommande arffvingar till evärdeligh egoo. Styra och rådha, efter sinom egnom wilie som föreskrifvit står.

Detta står iagh till nemndens ransakningh de samtyckte samma byte alldeles rätt att vara, efter de goda mäns rannsak-ning i och sammtycke och begge parternas, frie wilia sampt …. ….. ….. tå dömde iagh samma byte fast och stadgat att bliffva, förbiudandes någon här på tala, widh hvars och ens 3 mark för min Häradsdoom.

Thesse tolf såto i nemnden, Mikel Ingebrecktson i Amsbo, Anders Ionsson i Öster Diuptiärna, Staffan Persson på nye hyttan, Iöns Matson i Malmtiärna, Hans Iönsson i Prästeboda, P Iönsson i Flengian, Holsten Persson i Halvardsbenning, Germund Bengtsson i Lifsdal, Lasse Vilkensson i Åffvestabodha, Oluff i Hedetiärna och Bengt Larsson i Brådefors att så i sanning och till thetta brefs bättre förkomningh tå trycker iagh mitt signet härunder som gifvit och skrifvit är år och dag som förstår.

Kommentar; Peder och Hemming Hanssons far Hans Larsson är avliden någon gång mellan 1589 och 1597. De köper ut sin farbror Iön Larssons andel i Hemmingshyttan genom att Iön Larssons får deras andelar Västra Djupkärn samt två fat osmundsjärn i förlikning.

1600:6 Hjälpskattelängd Dalarna-Västmanland CD 3219, Söderbärke s 16. Troedssons kommentar: Denna längd var bränd upptill men hade tydligen ändå räddats ur eldens klor vid slottsbranden i nästan 100 år senare.

Hustru Barbro i Hemingshyttan, Sår årligen 2 osmund 4 öre, Haufver eng 12 sommarlass, Hyttegieldsjärn.

Årliga räntan 1604:8 Bild 119 Hemmingshyttan. Hustru Barbro sår årligen 2 spann, hafver eng 12 sommarlass.

Saköresregister 1604, Söderbärke socken 1604:8 bild 53

Pär i Hemmingshytta tillsammans med Hans i fallet ½

Laga ting i Grenze, Dalarnas dombok 1:A1:8 folio 109. Den 24 januari 1606 renoverad dombok sid 303/304

Kom Ion Larsson i Pedersbo och lade några bref i rätta lydandes huru han hade köpt en hage samt ett härbärge och en stuga i Pedersboda aff Ingebrekt Olufsson, fordom fogde på Väster Sölfbergs gård för 15 skeppund tackejärn och 4 fat osmundsjärn, som breffet utvisar. Daterat den 1 marce 1579. (I originalbrevet står: som brefvet vidare innehållat).

Så ock ett bref lydande huru Hans Pedersson på Hemmingshyttan samt hans hustru, hustru Barbro [Larsdotter], samt och Peder Mattsson i Sundebo på gambla Norberg samt hans hustru, hustru Anna [Larsdotter] benämnd, vilka vore Jon Larssons hustrurs systrar, de hade sålt för förenämnde Ion Larsson hvar sina systerdel i Pedersbo, både hus och jord, för två läster osmundsjärn. Hade och Ion betalt giäll efter Lasse Pedersson, som var Ion Larssons hustrus, samt före-nämnde hustrurs (broder), så att på dem 2 läster 12 fat, skall och inräknas på samme systerdel. Tillsades bref.

Kommentar: Av ovannämnda brev framgår att hustru Barbro är Hans Pederssons hustru i Hemmingshyttan samt hustruarna Barbro, och Anna och Ion Larssons hustru är döttrar till Lasse Persson som har en giäld (skuld) vilken löstes av Ion Larsson.

Laga ting i Söderbärke den 16 mars 1608 Kom Källwast Holstensson i Fragg i Norberg och sigh förfrågade om han måtte få lösa igen en jordedehl i Persbo, Grangärde socken som hans hustrus moder, Hustru Barbro [Larsdotter] i Hemshyttan hade sålt till Jon Larsson i Pedersbo.

Kyrkiotiondelängd 1608 Dalarnas handlingar 1608:18 bild 144

Peer Hansson, Hemming Hansson, Ånest Hansson samt Joen Stars

1613-1618 Älvsborgs lösen II, sex terminer, Västerdalarna, vol 45 A, Söderbärke kort 6/12 Hemshyttan

Peder Hansson, bonde och hustru 2 personer, gift dåtter 2 personer,

Hemming Hansson 2 personer, piga 1 person

Israel Hansson med hustru Marit 2 personer,

Joen Stark, bonde och hustru 2 personer.

2: terminen 14 sep 1615 och tredje uppbördslängder, Hemshyttan

Per Hansson f – 2 jern 1faat, Mågen f -2 jern 1faat, Hemingh husman f – 2 jern 1 faat, jänta f – 1 jern 5 lb.

Heming i Hemingshyttan är sexman och tillika länsman (bomärke H)

Vol. 46 år 1616: Hemshyttan

Per Hansson f - 4 jern 1 faat som föregående men ingen måg (ingår troligen i de 4).

Vol. 47, 4:e terminen 1617 (kort 4/7) Hemshyttan har utökats med Erik Nilsson (måg?) f – 2 jern 1 faat.

Vol. 49, 6:e terminen, kort 5/7 Hemshyttan

Pär Hansson - 1 jern ½ fat, hustrun gammal och bräcklig, Erik Nilsson – 2 jern 1 fat,

Heming Hansson – 2 jern 1 fa, dräng -1 jern 1 fat.

Årliga räntan år 1618 Per Hansson / Hemming Hansson

Den 15 juni 1625 sitter Hemming Hansson i Hemshyttan som nämndeman.

Årliga räntan 1629 [Hans] Hansson 1 måg 1 son

” Hemming Hansson 1 son 2 drengar

” Israel Hansson 1 son

Årliga räntan 1630 Hemming Hansson 1 son, 1 måg, 1 dräng

” Erik Nilsson 1 son

” Israel Hansson

Årliga räntan 1631 Hemming Hansson / Erik Nilsson

Manfolkslängden 1631 Hemshyttan i Söderbärke

Nils Hemmmingsson

Pär Nilsson måg

Erik Nilsson

Hans Pärsson son

Mantalslängd 1643, Hemshyttan

Hemming Hansson 2 söner + 2 döttrar + 1 sonhustu + 3 drängar

Peder Hansson 2 söner + 2 döttrar + 1 måg + 1 sonhustru + 2 drängar

Mantalslängd 1652, Hemshyttan

½ Nils Hemmingsson M + hu + bror + 4 systrar + 2 brorshustrur

Nils Eriksson M + hu + 3 systrar + dräng + piga

Hu Mari Hansdotter Hu + dräng + piga

Jb (jordbok) 1653 Hemming Hansson och Erik Nilsson

Jb 1660 Hemming Hansson och Erik Nilsson

Jb 1663 Hemming Hansson och Erik Nilsson

Mantalslängd 1665 Hemshyttan:

Anders Eriksson (!) M + hu + dotter + dräng.

Kommentar: Anders Ersson är född ~1615 i Hemshyttan begravd där den 16 maj 1706, gift i Nor 1652/1653 med Barbro Andersdotter född ~1630 i Nor begraven 1697, 67 år gammal.

Nils Eriksson M+Hu+ dotter

Marit Persdotter piga + förlamad

Henrik Hemmingson M+Hu+ dotter+tjänstefolk

Hans Nilsson M+Hu+son+tjänstefolk

Jb 1674 Hemming Hansson och Erik Nilsson Qwarnar: 2 st. Erich Nilsson, Per Andersson 1 st. Henrik Hemmingsson, Mats Nilsson

Laga ting i Söderbärke den 5, 7 juli 1683

Presenterade Herr Lars Robsham en köpeskrift af dato den 23 juni sidstledne hwaruti Hemming Nilsson, Pehr Hansson och Anders Ersson i Hemshyttan hafva till honom uplåtit och försåldt hela hammarsmedian därsammastädes för 85 … tackjärn. Dock en tolftedehl i smedian undantagande som kommer på salige Nils Erssons hemman, begärande härpå förste opbud. Såsom nu detta kiöp direct löper emot kongl Resolutionen förbiudande sådan egendoms opkiöpande af borgare och bruksförvaltare; ty kunde man ej annat än protestera häremot; och Robham intet opbud annars bewillia än om han sin kiöpte rätt försälja will till någon bergsman igen och i sådan måtto köpet lagfara att han hemmulde sedan prestera kan. Klandrades och detta opbud på salige Hans Nilssons barns wegnar i Hemshyttan, skohlandes dheras dehl oförsåldt wara.

Laga ting i Söderbärke den 21-27 juni 1704

Upptogs den af framlidne Olof Pehrssons i Sörbo arfvingar anförde talan emot moderbrodern, nämndemannen Hemming Hansson i Waad, om den rättighet till 1/7 del uti Waadshemmanet, de å deras moders, salig hustru Cherstin Hansdotters vägnar, förmena sig böra utbekomma. Uppvistes bytesbrefet af den 5 januari 1699 emellan hustru Cherstin Hansdotter, dottern Margareta Olofsdotter sampt Brita Pehrsdotter.

Sammanfattning för Hemshyttan

Nils Larsson, noterad 1539-1564, Hans Larsson, noterad 1570-1589, Ion Larsson noterad i Väster Djuptjärn, Holsten Larsson i Simblom, Erik Larsson i Fröberbönning är bröder.

Hustru Barbro Larsdotter, dotter till Lars Persson i Persbo, är gift med Hans Pedersson V före 1697 i Hemshyttan.

Hans Larssons kända barn:

|

Peder Hansson Israel (Ånest ?) Hansson Marit Hansdotter Cherstin Hansdotter Hemming Hansson

nämnd 1613/4, nämnd 1614 f ~1570 gift med gift med nämnd 1613/18

och 1643 Hu Marit Erik Hindersson Olof Pehrsson länsman

Barn: i Mårtensbo Barn:

N.N. Pedersdotter gift med Nils Hemmingsson

Erik Nilsson (1613-1618 mtl 1644-51) Hans Hemmingsson Not 1.

Bengt Persson född ~1597 V före 1660 gift ~1640 med Kerstin Andersdotter Hemming Hemmingsson

Hans Pedersson (mtl 1645-51) i hennes 2:a gifte. Hennes 1:a gifte Karin Hemmingsdotter är gift

| med Mats Larsson, nämnd i Noor med Pär Nilsson Västgöte.

Pär Hansson f ~ 1632 – V 13 feb 1698 1631, V före 1643. Hennes 3:e g.

g 1.0 N.N. [Kerstin Bengtsdotter V 1691*] var med Hans Nilsson i Segelsberga,

g 2.0 Lisbeth Matsdotter f ~1649 i Gläfse Björkskog sn. (Se P.O. Tellander)

|

*/ Hustrus namn enligt HFL 1694. Barn i Kerstin Andersdotters 2:a giftet:

Barbro Bengtsdotter g m Sven Jonsson Kruse i Stentorp, Björkskog sn

Anna Bengtsdotter g. m. Nils Persson i Örberga, Björkskog sn.

Not 1. Hans Hemmingsson är fosterson till Holsten Holstensson enligt Leonard Persson men Hans Gillingstam säger i en not (sid 230 not 1) till sin artikel ”Byn Vad i Söderbärke” publicerad i Släkt och hävd nr 1 år 1971 ”Vissa uppgifter i Leonard Perssons anteckningar som vid kontroll i arkiv visat sig dubiösa, finns även hos Forsell.

En ”Holsten Holstensson” i Vad i början av 1600-talet förekommer sålunda ej i vare sig kommararkivets handlingar eller domböckerna. Oriktigt är också uppgiften (s. 54), att Leonard Perssons anfader Per Holstensson var gift med en sondotter till den ovanstående Peder Henniksson; såsom i det följande skall visas, var Per Holstensson i verkligheten sonsons sonson till Peder Henniksson.

Kommentar: Hans Hemmingsson, nämndeman V 1663, gift med [Brita] Hansdotter, dotter till Hans Holstensson i Vad. Hans Hemmingssons och [Brita] Hansdotters dotter N.N. Hansdotter är gift med Källwast Holstensson i Fragg.

Hemming Nilsson i Hemshyttan och Hans Nilsson gift med Karin Andersdotter i hennes :e gift i Gläfse är söner till Nils Hemmingsson i Hemshyttan.

Anders Larsson i Gläfse enligt dubbelantavlan.

RA: Strödda domboks- och rättegångshandlingar, volym 6.

Den 27 februari 1596 hölt välborne greve herr Erich Sparre lagmansting uti Söderbärke socken med allmogen i Söder- och Norrbärke, Grenge och gamble Norberg socknar. Närwarande: Sigfrid Henrickson (tittel), Albrecht Hansson härads- domare i wärdhafwande på welbördiga Mans Jacob Räfs wegnar, och Henning Pärsson befallningsman.

Nämnden; Michell Ingelbiörnssoni Tunbo, Holsten Persson i Halvardsbenning, Lasse Persson i Åwastebo, Hans Simonsson i Kallebo, Bengt Larsson i Bråfors, Lasse Wilkensson i Enwastbo alla i Norberg socken, Hans Persson i Wik och Holsten Persson i Wad, Söderbärke socken, Lasse Svensson i Hagge, Nils Larsson i Stimmerbo och Niels Nilsson i Marnäs i Norrbärke socken, Trond Halfwardsson och Erich Olsson i Sunnansjö, i Grenze socken.

* Hustru Sara i Hörende uti Fernebo socken, talade efter någon jord i Gläfse som hennes fader Jon Larsson och hans broder Anders Larsson köpt hade af en benämnd Wilken Hansson, (noterad i den årliga räntan för Gläfse åren 1562-1563) och bytt så jord sig emellan. (ej att förväxla med Widich Hansson). Förenämnde Joen Larsson behölt deras arfjord i Fragg och Pedersbo, och Anders bekom för sin del köpeiorden i förenämnde Gläfse. Blef och derpå besittiandens alt emedan han lefde och hans dotter Anna erfde thet efter honom och hade thet hafwandes mehra till dhess att en benämnd Mats Nilsson, som är förenämnde Wilkens faders broders benämnd Germund dotters dotters dotter man som släktlinjen utvisar. Köpte de af förenämnde Wilkens dåtters man Per Larsson Helsing.

Thesligens af hennes brylling förenämnde Anders Larssons dotter och dått man thagandes der faste bref på oachtendt att han i förenämnde byte samma hennes fader och faderbroder sins emellan giordt hafver icke är fullbytt eller bekommit fullt wederlag för then kiöpejord. Swaraden, förenämnde Mats Nilsson, föregaf dhet wara hans bördeiord och dherföre rätten till att lösa henne igen. För dess och här en ytterligare beswärning utaf förenämnde hustru Saras medarfvingar om att skifta them emellan hvilken förorsaket är af the förste byte som giort är emellan förenämnde broder Joen och Anders Larssöner. Med then jord i Gläfse Thesliges Fragg och Persbo och parterna nu har för rätta icke wara als tillstädes therföre det uppskutits till häradsting att rannsakas om then jord i Gläfse udgifven är i wedlagh för then i Fragg och Persbo. Såsom och elliest huru dhetta ärende sig hafver.

Kommentar: ”Joen Larsson behöllt deras arfjord i Fragg och Pedersbo och Anders bekom för sin del kiöpejorden i Gläfse” tyder på ett släktskap från Fragg och Pedersdbo. Vidare: Peder Larsson i Starbo och hans mågar Lasse Andersson i Skedvi och Erik Nilsson i Grytnäs sålde [några år före 1548] beskedlige mannen Lasse Pederssons i Pedersbo alla theras delar de åtte i nordersta gården i Fragg, Norberg.

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1: Volym 2 (1560-1590 saknas!) Laga ordinarie ting i Norrbärke 13 jan 1592 sid 9

Lasse Persson i Gläffse fick böta samma dag för mökränkning.

Kommentar. Knappast samma Lasse Persson som den som fick böta för mökränkning vid tinget i Söderbärke den 17 augusti 1551

Kopparbergs län Volym 42 laga sommartinget i Grenze 12,13,14,18, 19, 20 juni 1700 sid 728 (original opaginerad)

* Kärade Pehr Hemmingsson i Persbo till Anders Olsson dersammastädes med sine intressenter, påståendes att få ref och jämförsel uti inägorna efter arfs och bördsrätterna. Men Anders Olsson, Anders Hansson och Olof Andersson invände sitt hemman af kiärr och moras vara upptagit och med wederbörandes samtycke, icke utan största kostnad upprögdt, förmente derför sig intet skyldige att gå till jämförelse med kiärandena, innan han lika upprögt af uthmarken, uppteendes kiöpebref af den 10 marti 1579 hvarigenom Engelbreckt Olofsson såldt och upplåtit Jon Larsson i Pehrsbo ett härbärge och en stuga för 15 skeppund sampt en hage för 7 fat osmundsjern, hvarest fasta är given den 24 januari 1606 (se nedan), såväl som på några andra lägenheter i Pehrsbo, hvarigenom Halfvar Olofsson. Noch (Än) ett synsbref emellan Jon Larsson och Halfvar Olsson i Persbo, hvarigenom Halfvar Olsson fick Joen Larssons jord i hagen och Jon fick af honom del hemma i täckten. Item hafwer Halfvar Olofsson bytt med Hans Jonsson och gifvit honom en del hemma i täckten och gamla hemmanet, och Halfvar fick Hans Jonssons dehl i Hagen. Noch bytt med Nils Bengtsson sig en del till i Hagen emot jord neder i Byen, hvilka byten med häradsfasta är gillande den 31 januari 1644 af lagmans-rätten confirmerad den 25 augusti 1648. Item hafver Halfvar Olofsson den 28 januari 1616 kiöpt Nils Jonssons i Gietbo hafvande dehl och arfsrätt i Pehrsbo för en läst 7½ hundrade osmundsjern, hvarpå fasta är gifven den 31 maj 1622.

Resolution: Såsom befants att Halfvard Olufsson i förtiden bytt sig till hagen, der han sedan bodde och svarandena nu efter honom bo, der öfver med confirmation gifven är den 31 januari 1664 och alt ifrån bytestiden Halfvar Olufsson eller dess arfvingar intet ägdt, hemjorden, utan synes således hafva bortbytt all sin del i hemtäckten jämväl sedermera å sin byggningsplats i hagen upp …. fält, ty ser rätten intet skäl eller grund för Pär Henningson och dess intressenter att komma till jämförsel uti inägorna med Anders Olsson och hans intressenter utan förklarar hwarför befogat att behålla det han igenom confirmerade byten fått och innehafva.

Hela dalarna 1544-1552 A1:1 folio 119 (sid 232) Norrbärke den 2 mars 1548

* Kom för rätta Peder Larsson i Stareboda [noterad i den årliga räntan för Nedre Starbo, Norrbärke socken åren 1545-1550] kungörandes huru han hade för någre år sedan under gode mäns närvara med sina mågar Lasse Andersson på Gudhsalahytto i Skedwi socken och Erik Nilsson i Knallansbönning i Grytenäs sålt beskedeligom mannen Lasse Persson i Pedersboda [noterad i den årliga räntan för Pedersbo åren 1539-1564] alla theras delar the åtte udi then Nordaste gården i Fragg liggandes på gamble Norberg för 2 lester och 4 fat jern, hvilket jern the kendes redeliga upburit hafva sig till fulla nöje och godha betalning. Afhände de forty sig samma hemman och i från sinom arwom under Lasse Persson och hans arwom till ewerdeligha ägho med hus, jord, techter, hytto, smedie leije, kvarn och kvarnställe, i watn och watuwerkom i wåta och torra, näärby och fierran, innan gårds och utan i skog och skyuul inget undantagno som ther under av ålder tilleghadt haffver och än här efter med någon rätt tillfinnas kan, och är samma hemman lagbundet och lagståndit som jordebalken betygar i thet 20 cap. Wittnen som kallade wåro om thetta köp som nu här för rätta thet bestode är Anders Olsson i Starboda [noterad i den årliga räntan för Nedre Starbo åren 1539-1569] och Peder Pålsson i Holenom [noterad i den årliga räntan i Holen, Norrbärke socken åren 1539-1571], efter Sveriges lags medgift och nemdens ja och wittnens wittnande dömde jag samma köp stadigt och fast förbyudendes allom här på oftamera puuleller kval göra efter thenne dag wider hwar theres 3 mark för min häradsdom. Thesse äre faste som stå i Nämnden.

Årliga räntan för Fragg i Norberg.

Fragg 1539 1545-1555 1558 1563 1570 1575

Kneckten

Lasse Persson Anders Svensson Hans Larsson Joen Oluf Larsson Bengt Hammarsmed Bengt

Lasse Eriksson Hans Larsson Hans Larsson unge Oluf Larsson Gl:a Oluf Larsson Oluf Larsson

Nils Svensson Olof Larsson Michel Olsson gamle Oluf Larsson Öde. Brukas av Erik i Gässe

Fragg 1581 1583 1584 1586 1588 1589

Bengt Sefridsson Bengt Seffridsson Hans Efriksson B/ Hans Efriksson

Oluf Larsson Oluf Larsson Oluf Larsson Herman Henniksson Jöran ...pp Kneckt Jöns Persson

Kneckten

Lasse Persson Daniel Jönsson Jöran Finne

Fragg 1590 1592 1597 1600 1604 1605

Hans Efriksson Hennika P son D/ Källwast Holstensson A/

Halfvar Dalekarl C/ Herman Henniksson E/ Halfvar Dalekarl

Jöran Finne Sidförlust Erik Persson Lars P son

Halvard Eriksson Dalkarl ses som möjligen eller troligen Herman Hennikssons måg. (Britt-Mari Sohlström)

Kommentar: Per Henniksson är bror till Herman Henniksson som ägde Fragg efter sin svärfar Bengt Seffridsson. Källwast Holstensson, son till Holsten Persson i Halvarsbenning, gifte sig till Fragg, som han övertar från 1602, med en dotter till Hans Hemmingsson och Barbro Larsdotter i Hemmingshyttan.

”Fragg består av tre hemman, Norr- Mellan - och Södra gården som ligger samlade kring bygatan på ömse sidor om bäcken och hyttan. I Fragg, som ligger i mer höglänt och kuperad terräng, har bergsbruket och hyttans läge styrt anläggandet från början, där boskapsskötseln dominerar framför åkerbruket. Byns hustomter ligger centralt i inägomarken. Gårdarna och gärdena är särägda, således har varje gärde endast en ägare. Lindjordbruk dominerar byn, d.v.s. varje gärde brukades 2-3 år som åker och därefter fick marken vila i flera år och endast vallväxter odlades”.

”Fragg är ett exempel på att järnet varit kolonisationsdrivande i den meningen att utan järnhanteringen hade det sannolikt inte blivit en odlingsbyggd redan under medeltiden.” Se Norberg och järnet, Ing-Marie Pettersson Jensens avhandling tryckt 2012.

På 1650-talet köpte Per Nilsson Västgöte, som var gift med Karin Hemmingsdotter född i Hemshyttan, död 11 april 1664 i Fragg, brorsdotter till Kjellfast Holstenssons hustru i Mellangården i Fragg, halva Södra gården av en av Kjelwast Holstenssons mågar. Där placerade Per Nilsson sin dotter Barbro Persdotter gift med Eric Ersson från Hinsebo, en ättling till Hennika i Vad. Från den andra mågens söner köpte sedan Per Nilssons son och sonson den andra hälften av Södra gården. Per Nilsson Västgötes son Lars Persson gifte sig in i Norra gården och löste ut Karin Esbjörnsdotters syskon så att han blev ensam ägare.

Per Nilsson Västgöte köpte av sons Carls svärmor halva Mellangården. Senare omkring 1740 köptes den resterande halvan av Mellangården av Per Nilssons sondotters son. Per Nilsson Västgöte med ättlingar köper med andra ord in med tiden samtliga gårdar i Fragg vilket Arne Sohlström skriver om i ”Ättlingar till Per Nilsson Västgöte”.

Laga ting i Söderbärke den 16 mars 1608 Volym folio 97

* Kom Kelwast Holstensson i Fragg i Norberg socken och sigh förfrågade om han ej måtte få lösa igen en jordedehl i Pedersbo, som hans hustrus moder, hustru Barbro (Larsdotter) i Hemmingshyttan såldt hade till Jon Larsson i Pedersbo. Därtill svarades att hvar ej därpå stadfäst efter lagen, då må Källwast den igen lösa.

Husförhörslängd 1628 i Fragg: Kälwast, döttrarna Malin Kälwastdr o. Marit Källwastdr. Jan Eriksson. Erik Joensson

Vigda 24 juni1638 Anders Mattsson i Andersbenning och Malin Chelwastdottr i Fragg.

Vigda 24 sep1643 Germund Olsson i Livsdal med Brita Kjelvastdotter i Fragg V 5 augusti 1654 i Fragg

Vigda 26 augusti 1655 Germund Olsson i Fragg med Brita Esbjörnsson i Fragg V 1 januari 1668 i Fragg

Sammanfattning av släkten i Fragg

Bengt Seffridsson Hammarsmed Hennika Bengtsson

och ägare i Fragg 1570-1583 (1494-1535) i Vad

Per Hennikasson f ~1521 i Vad Evrike Hennikasson Herman Henniksson E/

ägare till Vad 1569-1593 i Norbergs by på i Halvarsbenning

gift med 1550-talet

N N Bengtsdotter från Fragg

Holsten Persson född ~1543 Barbro Persdotter Hennika Persson Hans Äffriksson B/

i Söderbärke V ~1610 i Vad, Säljer två systerdelar D/ skattade för och bru-

i Söderbärke sn, bergsman där. i Fragg enl db 1686. kade Södra gården

Gift 1581med Karin Hermansdr Bor i Norbergs by. i Fragg under 1590-

född 1565 i Sörbo, Söderbärke Övertog södra talet.

(dotter till Herman Jönsson gården i Fragg

och Brita Torstensdr). år 1600.

En dotter tilll Ion Lars

Hans Holstensson Källwast Holstensson V 13 april 1653 i Fragg, son till Holsten Persson i är mor till Per Larsson

g. m. Elin Matsdr Halvorsbenning, gift m. N.N. Hansdotter övertar södra gården i Fragg bergsfogden i Livsdal

från Vibberbo från 1602 som i sin tur är gift

~1604 med Germund

Lars Hansson, sergeant Karin Hansdotter är gift med Johan Germundsson Bengttssons enka i

född ~1620 i Vad i Livsdal, son till Germund Bengtsson i Livsdal, Norbergs socken Livsdal.

Kommentare. I den blå boxen ovan sägs att Barbro Larsdotter var gift 1.0 med Hans Hemmingsson vilket kommer ifrån ett domboksprotokoll 1686 men Barbro Larsdotters 1:a make heter Hans Pedersson,Hemshyttan enl dombok 24/1-1606

Per Nilsson Västgöte är gift med Karin Hemmingsdotter från Hemshyttan avliden den 11 april 1664 i Södra gården i Fragg. Hon är dotter till Hemming Hansson i Hemshytttan som är bror till Källwast Holstenssons hustru N.N. Hansdotter och son till Hans Hemmingsson i Hemshyttan, född 1600. Hans Hemmingsson är fosterson enligt Leonard Persson till Holsten Holstensson eller som han kallades Håll Hållstensson.

* Den 27 februari 1596 hölt Greve Erik Sparre lagmansting i Söderbärke socken med allmogen i Söder- och Norrbärke, Grenze och gambla Norberg socknar. Strödda domboks- och rättegångshandlingar. Volym 27.

Hans Efriksson i Fragg, thalade till Holsten Persson i Wad om sin fäderne iord i Wadh. Swaranden förenämnde Holsten lade fram ett Thomas Simonssons häradshöfdinge dombref utgifet på dhe åhr 1586 then 19 decembris innehållandes att förenämnde Hans Efriksson hade sålt sin faderbroder Per Henniksson samma hemman och warit lagbundit och lagstån-dit. Klagande sade sig icke hafva såldt uthan pantsatt samma jord, thessföruthan gaf han före sigh hafva köpt af en Holstens syster benämnd Barbro (Persdotter) två systerdelar i förenämnde Fragg, som ähr dheras moders iord och the lofvade honom samma iord behålla för thet han untte och upläth theras fader sin fädernes iord. Blef afsagt att Holsten Persson skulle blifva widh sitt köp och förenämnde Hans Efriksson bekomma sine penningar igen, som han utgiffvit hafver för Barbro för hennes möderne iord i Fragg och elliest hwad han byggt och kostat hafver på hemmanet N: till 10 fat eftersom synemän dhe deröffwer warit hafver, härom samtychte och parterna emellan räknat hafver.

Kommmentar: Källwast Holstensson begrovs den 13 april 1653 i Fragg. Hans dotter Malin Källwastdotter vigdes den 24 juni 1638 med Anders Mattsson från Andersbenning. Om Marit Källwastdotter har jag ingen mer kunskap om. Brita Källwastdotter vigdes den 24 september 1643 med Germund Olsson från Livsdal. Brita avled den 5 augusti 1654. Germund Olsson kom i nytt gifte den 26 augusti 1655 med Brita Esbjörnsdotter i Fragg. Germund avled den 1 oktober 1665 och Brita den 1 januari 1668. Anno 1637 vigdes Olof Chelwastsson i Lifsdal med Anna Andersdotter. ”Hon födde en dotter bara 14 veckor efter giftet i Rosendal” noteras i vigselboken.

* Laga ting i Gambla Norberg sn. A1:9 den 15 februari 1610 folio 422 (Tredje resan den 20 augusti 1611, folio 456)

Kiälwast [Holstensson] i Fragg biuder up nu första resan en brodersdel i Fragg köpt af Bengt Pedersson i Gässe för 4 fat osmundsjern

Än en systerdel ibidem utaf hustru Anna Pärsdotter för ett fat osmundsjern

Item en systerdel i Fragg köpt af hustru Anna i Näsby i Söderbärke för fyra fat.

Igen en systerdel i Fragg af hustru Barbro i Norberg by för 3 fat

Igen en systerdel i Fragg af Oluff Torstensson i Tolfsbo för 3 fat.

Peder Östensson i Halfvardsbenning biuder upp första resan en systerdel i Fragg köpt af hustru Maria Halfvardsdotter i Wik för 4 fat.

Dalarnas dombok KLHA1 som även kallas Jöns Pederssons dombok 1544-1559 som transkriberats av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 18 januari 1546 på Norberg thet gambla hölts ting

* Kom för rätten Tydeka Hermansson i Olsbänning med sina bröder och talade till Germund Beinctsson (Bengtsson) i Lifsdal om then faders brodersdel uti förenämnde Lifsdal som var hans rätta arf. The wiste icke hwadh bettaladt war eller eij.

Swarade Germund thet alt betalad wara dogh kunde han thet ej med fullom tyghom bewisa så att the hade någon tid warit någen vittne tillkalladt. Loot jach (Lät jag) thet till nemdene ransakan. The ransakade att det hade wel warit upplyst länge sedan icke kunde the dragha till mines hwad the waar meer tillgiort. Thet samma vittna och Härmans syster som och en systerdel uti samma Lifsdal åtte vider namn hu Anna i Glefse att Herman hade ther uppå penningar uppburit men hon mintes icke hur mycket.

Dock bleve de så förente thet Tydika begärde med sina bröder tu fat iärn och föreskrivne Germund halft annat fat jern thermed de blefve åtskilde och werkade wara aldeles wälförnöjda. Afhende så sig och sinom arvom thess faders brodersdel och tillägnade honom förnämnde Germund och hans arvom med tess allom tilåghom ewderlegha.

Sammalunda stod och förenämnda hu Anna för rätta och erkände sig hafva upburit sin fulla betalning med tu fat jern för sin systerdel uti förenämnde Hytto Lifsdal efter sin egen vilja af förenämnde Germund Beinctsson Afhände hon sig för thenskull och sinom arvingom then systerdel och tillägnade honom förra omtalade Germund och hans arvom till everderliga ägo med allom tess tilåghom och fanns med fulskäl att thet köp hade länge nog lagståndigt och warit laglyst.

Dömde jag samma köp stadigt och fast obrutzlighet hollas efter denna dag wider hwar the 3 marci for Häradsdomen tesse äre fast som tå i Nämnden såte.

Kommenar. Åren mellan 1557 – 1561 händer något i Gläfse för i den årliga räntan 1562-1563 noteras en Nils för 4 och en Olof Persson för 1 och Wilken Hansson för 5½. Det vill säga; Olof Persson och Nils tar över det ena hemmanet och Wilken Hansson det andra. Wilken Hansson säljer vid någon tidpunkt sitt hemman i Gläfse till Anders Olofsson, Anders Persson och Nils i Westerby som är gift med en dotter till Lars Persson i Gläfse. Enligt domboken ärver de två delar var i Gläfse. Enligt dåtidens sätt att ärva fick döttrar en systerdel och söner två systerdelar som även kallades en brodersdel. Sönerna ärvde med andra ord dubbelt mot systrarna.

I ovannämnda släktlinje för Gläfse sägs ”Thenne Wilken sålde Gläfse till Anders Larsson och Ion Larsson som står på vänster handen på andra sidan för 30 fat osmundsjärn”.

Dessvärre står det ej när, vilket år, försäljningen skedde. Den kan ha skett redan 1564 för då upphör noteringen av Wilken Hansson för Gläfse eller den kan ha skett senare. På 1590-talet kommer dock klagomål från ättlingar. Hustru Sara i Hörende, dotter till Las Rafvalssons dotter och gift med Ion Larsson i Persbo i hans 2:a gifte klagar i rätten.

Lars Rafvalsson född ~1490 - V ~1572 Norrvik gift

2.0 med Marit 1.0 med Ingrid [Hansdotter] från Starbo, född ~1490

Hans Larsson Marit Larsdr Ingeborg (Ingrid) Brita Larsdr Tidik Larsson

i Norrvik sn i Malma sn Larsdr gift med gift med Hans

Dotter Malin född ~ 1520 länsmannen Jonsson i Fline

i Norrvik från V efter 1617 Anders Larsson Husby socken

Marits annat i Noor V 29 apr Barnlöst gifte. Syskon ? gifte. Denne 1677

Malin gift med Widich Hansson Anna Hansdotter Sara Jonsdr Sigrid Jonsdr

i Norrvik (årliga räntan gift med Anders gift med gift ~ 1588 med

1573-1614) född 1548 Jonsson i Sund- syskon ? Lasse Jonson Holsten Anders-

i Norrvik gift ~ 1570 fiske, Husby sn Norr Hörende son i Kallmora

V 26 april 1628 f ~1545

Magister Erik Holstenstenius

Barn: Se Petre´s och Winroth´s artiklar i Släktforskaren. f 10 juli 1588 i Kallmora V 10

februari 1640 i St. Skedvi.

RA: Strödda domboks- och rättegångshandlingar, volym 6

Ting juli Anno 1593 hade Edla Wälborne herr Bengt Ribbing lagmansting vid Sala bruk Dhit församlats allmogen från Norbergs, Skinnskatteberg med Söderbärke socken.

Hustru Sara i NorrHörende vid Wästerfärnebo socken klagade att Ingel Ericksson i Floda socken hade såld någon jord som hennes salige fader köpt uti Gläfse i Söderbärke socken. Efter svaraden icke var tillstädes så ville herr Bengt ihole med thenne dom sammeleds om then del dhe äge tillhopa vid Persboda och Grenze socken.

RA: Strödda domboks- och rättegångshandlingar, volym 6. Den 27 februari 1596

Hustru Sara i Hörende uti Fernebo socken, talade efter någon jord i Gläfse som hennes fader Jon Larsson och hans broder Anders Larsson köpt hade af en benämnd Wilken Hansson, (noterad i den årliga räntan för Gläfse åren 1562-1563), och bytt så jord sig emellan (ej att förväxla med Widich Hansson). Förenämnde Joen Larsson behölt deras arfjord i Fragg och Pedersbo, och Anders bekom för sin del köpeiorden i förenämnde Gläfse. Blef och derpå besittiandens alt emedan han lefde och hans dotter Anna erfde thet efter honom och hade thet hafwandes mehra till dhess att en benämnd Mats Nilsson, som är förenämnde Wilkens faders broders benämnd Germund dotters dotters dotter man som släktlinjen utvisar. Köpte de af förenämnde Wilkens dåtters man Per Larsson Helsing.

Thesligens af hennes brylling förenämnde Anders Larssons dotter och dått man thagandes der faste bref på oachtendt att han i förenämnde byte samma hennes fader och faderbroder sins emellan giordt hafver icke är fullbytt eller bekommit fullt wederlag för then kiöpejord. Swaraden, förenämnde Mats Nilsson, föregaf dhet wara hans bördeiord och dherföre rätten till att lösa henne igen. För dess och här en ytterligare beswärning utaf förenämnde hustru Saras medarfvingar om att skifta them emellan hvilken förorsaket är af the förste byte som giort är emellan förenämnde broder Joen och Anders Larssöner med then jord i Gläfse Thesliges Fragg och Persbo och parterna nu har för rätta icke wara als tillstädes therföre det uppskutits till häradsting att rannsakas om then jord i Gläfse udgifven är i wedlagh för then i Fragg och Persbo. Såsom och elliest huru dhetta ärende sig hafver.

Under åren 1570 – 1587 noteras i det ena Gläfsehemmanet:

1570-1574 Jöran Olsson 5½, 1575-1581 Joen Tidiksson 5½ (Sår årligen ½ spann 1570, därefter 1½ spann), 1582-1583 Hans Joensson 1½, 1584-1585 Per Nilsson 1½samt 1587 Per Matsson

I det andra Gläfsehemmanet noteras 1570 – 1593 Olof Hindersson för 5½ och från 1580 sår han 1½ spann. Det är tveksamt om dessa här nämnda under 1570- och 1580-talen äger var sitt hemman i Gläfse eller om de brukare av dem. Är de ägare har det skett många ägoskiften som ej finns noterade i domboken! Olof Hindriksson tycks första tiden ha varit ”inrymd” för att senare ”ärva hus ” i Gläfse. Under hans tid inträffar en vådeld.

Laga ting i Söderbärke med fogden Hans Eriksson i Nemnden. Den 13 (8 ber) december 1600

* Kom Nils i Wästerby och talade till Oluff Hendriksson i Wibberboo om något hus som han haft brännt upp för honom i Gläffse, hvilket så sked att förenämnde Oluff hade tagit in till sigh en husman, benämnd Mats Nilsson, och aff denne inhyses mannen är skadan uppkommen. Då åtte en benämnd Anders Olufsson två dehlar uti samma gård, och Anders Pärsson lika med Nils i Wästerby, och Anders Olufsson och Anders Pärsson hade inrymt Oluff Hendriksson på de dehlar som de i Gläffse åtte. Nu åtte Oluff sielf hus i förenemnda Gläffse som han fick upsatte den wille han sälja. Då wore Nils och Oluff så förente att Oluff gaf Nils ett hus ? som han der upsatte för den skada som hade hänt är och efter Anders Olufsson och Anders P son, Oluff inrymde hafvit de sielfva deras skada.

Kommentar: Olof Hindersson noteras i den årliga räntan 1570-1593 för Gläfse.

Anders Olsson som äger ¼ dels hemman är noterad i den årliga räntan åren 1600.Troligen avliden 1604 eller senast före februari 1605. Möjligen son till Olof Hindersson noterad i Gläfse åren 1570 – 1593, som flyttat till Vibberbo. Säljer sin fars hemman i Gläfse (samma hemman) till flera. (Olof Hindersson noteras för ett ½ hemman följd av Anders Olsson med ¼ dels hemman och Pär Nilsson med ¼ del). Se grafen Tablågläfse för persongalleri. Syftet med graferna är inte att fullt ut redogöra i detalj för ingifta släkter utan ge en bild av närmaste släktingar).

Kopparbergs län Laga ting i Söderbärke den 13 februari 1605 Volym 1 folio 253

* Kom Peder i Finestadh, Hedemora sochen och talade till Peder Nilsson i Gläffseå om 2 dehlar i samma hemman Anders Olufsson såldt haffuer för osmundsjärn 4 läster 300. Då framlade Peder Nilsson sampt Ambiörn Andersson i Saxe någre kiöpebref huru förenämnde Anders haffuer såldt samma hemmansdehl. Då sade Peder Helsing att efter nu Anders Oluffssons dotter, Anna Andersdotter, ähr dertill rätt bördesmannen efter sin fader, måste det igenlöst warit afsagt, alt efter som kiöp ej war efter lagen stadgat. Då måtte rätte bördsman det igenlösa, för så mycket som bevisas kan wara utlagt. Då sade Peder Nilsson att efter det löst två delarna kunde han ej blifva besittin på den 3 delen. Då wart ock afsagt att Anders Olofssons arfvingar skolle och efter wittnesmana orden och lösa samma del på det hemmanet kan komma tillsammans. Då upbiuder nu Peder Nilsson och Anders Ambiörnsson arvingarna samma två delar. (2:a uppbud skedde den 13 februari 1615 folio 33 och 3:e uppbud den 17 januari 1619 folio 448 avseende nedre gården i Gläfse).

Hela Dalarna A1: 10 Laga ting i Söder- ochNorrbärke den 14 februari 1616 folio 37/126

* Anders Olofsson i Moren (Noren?) biuder upp tredje resan ett halft hemman i Gläffse som hans hustrus fader Anders i Gläffse sålt till Ambiörn i Saxe för 36 fat och 400 osmundsjärn.

Västerbergslagen den 9-10 juli 1668 höllts laga ting i Söderbärke socken, A1:5 sid 81

* Hans Nilsson i Gläfse framviste en testamentsskrift, daterad Gläffse den 12 juni 1668 hvaruti förmältes att hans svärfader, Anders Olssons, begärte honom och hans hustru sigh till sysslefolk, helst efter han var änkling och nu vaanför sielff, sedan sonen war död blifven. Begärandes confirmeras måtte till samma beställning efter Testamentetsbrefet vilket bestod af någre conditioner.

Resolverades: Såsom Anders Olsson efter framträdde skääl bewiste sin rätt till hemmanet i Gläfse med des inlösning, emedan hans hustru som nu bördesman var oförmögen; Alltså tillstod Anders disponera och förtro sitt aflinge som han tyckte likas. Dock såsom på benämnde hemman icke kunde sig fler uppehålla en åboare så afskededes provisionaliter för rätten, att för innevarande åhr skall Hans Nilsson gifva till sin svägerska hustru Marit och hennes omyndiga barns uppehälle hos morfadern Anders i Norhyttan och Hedemora socken stångjärn 2 skeppund stångejärn. Och Hans der hos tillika med morfadern wara plichtig att förhöra sig om en hemmansdel att lösa till broder barnens satisfaction emot sin jord i Gläffse den Hans efter laga skattningh skall betala, så frampt han i längden will wara odnyfinin af medharfvingarna, hvar om de på båda sidor wore förlkta. Och Hans utlofvade sin påtagne sythning i dödedagar för svärfadern Anders Olofsson ehrligen att igenomgå och hemmansgälden efter testamentet rätteligen att betala.

Kommentar: Anders Olofsson begrovs som ”en åldrig man” 1675 i Gläfse. Testamente lämnades samma år efter han.

Testamente efter Hans Nilsson lämnades år 1677 som begrovs samma år i Gläfse.

Jon Pehrsson som äger ¼ dels hemman (se graf för persongalleri runt Jöns Persson) är noterad i den årliga räntan åren 1642-1645. Hans enka Brita Jönsdotter från Flängian gift 2.0 med Mats Olsson, noteras i den årliga räntan från 1648. I början av 1660-talet avlider Mats Olsson.

Den 30 januari 1651 androgs för Rätten utaf Jon Andersson i Wästerby huru såsom han hade ingådt ett jordebyte med sin faderbroder i så måtto, att Jon Andersson sin moders, hustru Anna Hermansdotters, jordedehl i Sörbo upplåter Oloff Nilsson i Tunkarlsbo, och der emot hafver Oloff Nilsson uppdragit Jon Andersson tu delar af sin brodersdel i Tolvsbo, jämte och frivilligt sin brodersdel i Wästerby, den han åbor.

Den 8-9 februari 1683 Gafs Anders Jonsson i Gläfse dag till nästa ting att förklara sig emot sin svärfaders syster, hustru Kerstin Andersdotter i Lernebo och Norrbärke angående 42 sk tackjern, hon af honom för sin systerdehl i Åsmundsbo prtenderar, och han tillika med Anders Knutsson i Klinkeby den 18 juni 1673 försåldt hafver till Anders Mattsson i Åsmundsbo.

Mats Nilsson som äger ½ dels hemman i Gläfse är noterad i den årliga räntan åren 1589-1608. Han efterträds från 1609 av mågen Mats Eriksson

Kopparbergs län 1:A1:5 Den 13 januari 1592 folio 31

* Matts Nilsson i Gläfse biuder upp ett hemman i Gläfse kiöpt aff P Helsingh i Finsta i Hedemora för 16 fat och af Ingel Eriksson i Kyrkbyn i Floda socken för 20 fat.

Kommentar: Med Mats Nilssons köp kom Gläfse åter i ursprungssläktens ägo.

Kopparbergs län laga ting i Söderbärke volym 1 folio 457 den 20 augusti 1611 * kom Erik Holstensson i Kallmora och talade till Mats Nilsson i Gläfse (Söderbärke socken), om två systerdelar ibidem som kom hustru Sigrin, som var Eriks moder i Kallmora, till och hennes syster Sara i Hörunda, som både Herr Hindrik och någre gode män i nämnden sutto, bekände, att samma delar aldrig var klandrat och inget kunde tillkommit. Därför avsades och wore nu vänligen förente och med handsträckning stadfäste så att Mats Nilsson måg Mats Eriksson på alla sina hustrus systrars vägnar skall giva Erik Holstensson 8 fat osmundsjärn. 4 skulle de föra till Kallmora och 4 skall Erik Holstensson låta taga sielf hans fru

Kopparbergs län laga ting i Söderbärke Volym 1 folio 478 den 11 maj 1612

* Matts Eriksson i Gläfse buder upp första resan ett torp i Hellesjöbodha, kiöpt af Peder Helsing i Finnsta i Hedemora och Eric Nilsson i Harehyttan i Tuna socken för 5 fat osmundsjärn. Den 24 februari 1613 folio 193 sker andra uppbudet och den 20 juli 1614 folio 315 sker tredje uppbudet.

* Laga ting i Gambla Norberg Den 13 februari 1615 folio 33 andra uppbudet den 17 januari 1619 folio 448

Matts Eriksson i Gläfse biuder upp första resan en systerdehl i Gläffse köpt af Jöns Jacopsson, Norbergs by för osmundsjärn 5 fat 100

År 1679 begrovs Mats Anderssons hustru i Gläfse och Halfvard (Mattsson) i Gläfse.

Testamentspengar lämnades år 1682 för hustru Karin i Gläfse och år 1686 lämnades testamentspengar efter Anders Mattsson i Gläfse).

13-14 augusti 1683. Extra ordinarie ting. Ransakades öfver Gläfse hemmanen.

Frågades först huru stort hemmanstal Gläfse by består utav. Svarades vara ett helt hemman, nemligen; Anders Olsson ¼ dels hemman, Joen Pehrsson ¼ dels hemman samt Matts Nilsson ½ gärds hemman

Företogs först Anders Olssons ¼ hemman som skattadt är för 595 skeppund tackjärn, hus, jord, skog, qwarn och hammarsmedia med hyttedel. Härunder sorterar sonen, salige Pehr Anderssons barn till hälften, och för den andra hälften dottern Karin Andersdotter, vilken varit tregift. Dess första man, Matts Olsson hammarsmed, ingen giäld lemnat. Andre mannan Hans Nilsson ifrån Hemmingshyttan och 3:e mannen Mats Nilsson i Saxe, som hon nu lefver tillsammans med. Men till salige Hans Nilsson är efter svärfadern, saliga Anders Olssons, testamente av den 6 maj 1671 oppdraget hälften av hemmanet, emot sonebarnen, ty han skall betala någon husets giäld, och väl sköta honom, svärfadern.

Salige Pehr Anderssons del är sedemera af dess barns målsmän, morfadern Anders Hansson i Noorhyttan, samt morbröderna Anders och Hans Anderssöner ibidem försåld, som köpeskriften av den 10 juni 1679 utvisar till Anders Mattsson i Gläfse, barnens syskonebarn, hustru Karin Andersdotters, salige Pehr Anderssons i Gläfse systerson för 1280 daller kopparmynt. Till detta köp har Anders lånt sig penningar af salige Matts Andersson Noring, sin svåger, och hemmansdelen sedermera uppdragen till Noring. Härvid protesterade Erik Andersson på Noorhyttan, den nyligen fådt salige Pehr Andersssons dotter till hustru, på sine egne och hustrubrödernas vägnar, först emot det köp målsmännen gjord med Anders Mattsson, item emot Anders transport på Noring.

Jon Pehrssons ¼ dels hemman är skattadt på 532 skeppund tackjärn. Under detta hemman dela barnen, Anders Jonsson som bor på hemmanet, hustru Cherstin, Olof Bengtsson i Wik, hustru Susanna, Anders Jonssons i Hugnora, och hustru Karin som bor kvar i Gläfse, dock flyttadt sig något utur byn. Här påmintes Jon Pehrssons hemma hava varit giäldsatt, då han det vedertogh och sig gifte, opptagit så sin hustrus, Brita Jönsdotters, arftagande ifrån Flägian i Norberg och här nederlagt. Men denna hustru efter mannens död åter gått i annat gifte med en man, Matts Olsson benämnd, då hemmanet åter blifvit försatt i någon giäld. Med honom har hon aflat en dotter, Lisbeth vid namn, som än är oförsedd. Anders Jonsson påminte mycken giäld blifvit lämnad efter styffadern och modern. Hustru Kerstin i Lernbo och Norrbärke talade här på dess faders morsarv, som Anders Jonsson med sig skall innehava.

Matts Nilssons ½ hemman är skattadt för 875 skeppund tackjärn. Dess hemman är fallit efter honom i 9 systerdelar till arvs, ty han haft 3 söner och 3 döttrar, en son är död barnlös. Men mågen Matts Ersson, dottern Brita Mattsdotters man, har till den del hustru arv inlöst andra 6 delar dertill, och han således blifvit rådande om 7 systerdelar eller 7/9 delar i hemmanet. De övriga två systerdelarna har sonen Bengt Mattsson haft behåldne för sin brodersrätt. Samme Bengt efter någon tid dödt och lämnat efter sig 2:ne söner, Mats Bengtsson, nu boende i Saxe och haft 3 söner och 3 döttrar. Andre sonen Jöns Bengtsson är väl död barnlös, dock förut tagit sin lösen av Jöns Bengtsson i Gläfse. Denne Jönses son, Pehr Jönsson, hafver åter den 28 januari 1681 avstått sin broderslott eller halfdel emot Matts Bengtsson, till Johan Angersten för 400 daller kopparmynt. Matts Bengtsson i Saxe har ännu sin del kvar ograverad.

Matts Erikssons barn hafva varit ägande till 7/9 delar, som varit Halfvard och Anders, bägge i Gläfse boende, Karin, Olof Stakes hustru ibidem, vidare Cherstin i Mohren och Anna i Saxe, gör 7 systerdelar. Av dessa 7 systerdelar har Halfvard för sin börd intagit 2:ne, sedan emot sin hustrus arvsrätt i Sörbo tillbytt sig Annas i Saxe del. Noch löst 2/3 delar uti Cherstin del i Mohren, blifver så hans rätt i fadersjorden 3 2/3 delar.

Olof Stake med sin hustru Karin besitter dess börd, och löst 1/3 emot Halfvard uti Cherstin del. Ger 1 1/3 systerdel. Anders Mattsson besuttit och nöjt sig åt sin börd, som är 2 systerdelar. Halfvard Mattsson hade sönerna Erik, Pehr och Lars Halfvardssöner.

Anders Mattsson, den andre Matts Erssons son, lämnade igen giäld efter sig. Dess barn voro Matts Andersson i Gläfse och Torsten Andersson, vilken Torsten död blef efter sin faders död, medan han ung var, och ärvde så modern, hustru Brita Torstensdotter, dess del på 2/3 delar. Samma sin arvsrätt efter sonen har hon sålt till Lars Halfvarsson i Gläfse för 500 skeppund tackjärn, oppgifvandes den i köpeskriften för 1/8 del uti Halfvards hemman, men rätteligen ej varit hennes rätt. Matts Andersson i Gläfse böt sig till 1/9 i Halfvards hemman, item 1/3 uti 1/7 fallen efter brodern Torsten till arvs, som näst förbemält funnits, är och död, men lämnat barn efter sig.

Anders Mattsson i Noor, salig Matts Anderssons i Gläfse under Matts Nilssons hemman sucessor i äktenskapet, begärde på barnens vägnar få betala deras giäld och frälsa deras börd.

Kommentar: Lars Persson som åtte (äfvde) Pedersbo (Persbo) köper några år före 1548 alla theras delar som Peder Larsson i Stareboda, noterad i den årliga räntan för Nedre Starbo åren 1545-1550, med sina mågar Lasse Andersson på Gudhsalahytto i Skedvi socken och Erik Nilsson i Knallansbönning i Grytnäs socken hade ärvt i Nordligaste gården i Fragg. Det bör vara Lars Perssons hustru som avlidit för att han och hans mågar skall få arv i samma gård i Fragg.

Kommentar: Hans Persson noterad i den årliga räntan 1539-1557 i Gläfse köper år 1551 en brodersdel i Gläfse av sin bror Bengt Persson i Kyrkbyn och en systerdel i Gläfse av sin syster hustru Kerstin i Westanfors.

Kommentar: I Sörvik, Grangärde (Grenze) socken finns Peder Nilsson noterad i den årliga räntan åren 1539-1557. Det är hans son Lars Persson som har fyra döttrar, varav dottern Karin Larsdotter är gift med Ion Larsson noterad i den årliga räntan för Pedersbo åren 1569-1620.

Lars Pehrsson, noterad i den årliga räntan för Persbo 1539-1564

Barbro Larsdotter f ~ 1540 Anna Larsdotter Karin LarsdotterV ~1616 Brita Larsdotter

g 1.0 med Hans Pedersson ej g med Per Matsson g m Ion Larsson V~ 1622 g m Hans Jönsson i

Hemmingson i Hemshyttan, i Sundebo, gambla i Persbo i hans 1:a gifte. Torberbo, Söderbärke socken. (Barbro Norberg 1575-1590 Ion L är noterad i den årliga

sålde sin del i Persbo 1589) räntan 1569-1620 för Persbo

Mågen Erich [Hindriksson *]

Hu Marit Hansdotter f ~1570

gift t. Mårtensbo, Söderbärke * Mågen Erich Hindriksson är noterad i den år-

liga räntan för Näsby 1600-20 och Mårtensbo

Mågen Pehr Nilsson, V 1635 i Persbo 1630-42. Son till kyrkoherden Henricus Andreae.

Hu Karin Ericksdotter f ~1604 i Mårtensbo Hu Marit 1643-46.

Mågen Nils Halvarsson Mågen Samuel Pehrsson

Hu Brita Perhsdotter Hu Malin Pehrsdotter

Persbo Sörvik

son Halfvar Nilsson Mågen Johan Adriansson

i Persbo gift med Carin Samuelsdr.

i Sörvik

son Per Halfvarsson

Mågen Mågen Mågen Mågen Mågen Sonen Sonen Sonen

Spelbo Pehrsson Halvard Olsson Lars Jönsson Nils Östensson Nils Bengtsson Nils Joensson Hans Joensson Lars Joensson

Hu Karin Joensdr Hu Malin Joensdr Hu Marit Joensdr Hu Margareta Hu Brita Joensdr soldat Persbo 1616-47 Klenshyttan

Persbo 1606-27 Persbo 1609-48 Persbo 1624-45 Joensdr Norrwik 1606-27

Ingwallsbo 1638-46

sonen sonen sonen sonen

Henrick Spelbos- Jon Halfvarsson Lars Larsson Jöns Hansson

son i Persbo Persbo Persbo Persbo 1653, 57 >

sonen mågen

Pehr Henniksson Erik Larsson

Persbo Hu Lisa Jonsdotter

Brunswik Kursivt = årliga räntan

Vid ett extra ting insatt på grund av målets omfattning den 7 september 1686 efter att det ordinarie var avslutat behand-lades de tvistigheter som är mellan några grannar i Perhsbo. Kopparberg 1686:22 folio 838-841. Då målet är långt återges här endast den del som omfattar släktlinjen. ”Då bekändes så, att salige Lars Pehrsson i Pehrsboda för 120 à 130 år sedan egde halfgierdshemmanet. Dess barn vore 4 döttrar.”

1. Barbro blef gift medh Hans Hemmingsson i Hemshyttan i Söderbärke och sålde sin dehl Anno 1589, men sedan kom i annat gifte till Bergz socn uthi Upsala By, (Snefringe hd i Västmanland) då opsatte hon sitt kiöp genom insänd skrift i Rätten nämligen anno 1629 och dess dotter Marith blifwit gift till Mårtensbo i Söder Bärchie med en man Erich benämnd, han hade en dotter som het Karin Ersdotter, hvilken kiöp gjordt medh Pehr Henriksson som nu bestrides. Denna Karin har varit gift med en man Pehr Nilsson benemnd, som 1631 på Lagmans Tinget vant igen fierdedelen i jorden såsom domen utvisar, och kom så till bo i Persbo. Pehr Nilssons barn vore Brita Pehrsdotter som nu klandrar tillika medh sin sohnesohn Pehr Halfvardsson, item mannen Henrich Pehrsson. Andre dottren var Mahlin Pehrsdotter som dödh är Halfvart (Kommentar: skall vara Samuel) Pehrssons hustru i Sörgovik, Johan Adrianssons svärmohr, som nu och klagar emot Pehr Henniksson.

2. Anna blef gift med Pehr Mattsson i Sundebo i årliga räntan 1575-1591 och tog lösen af svågern Joen Larsson i Persbo 1589, som bodde kvar i Persbo på hemmanet och hade dottern Karin till hustru.

3. Karins eller Joen Larssons erfvingar ähre således uthkomne: (Ion L är noterad i den årliga räntan 1569-1620)

Cherstin Joensdotter varit Spehlbo Pehrssons hustru i Persbo, dess son var Hennika Spehlbosson, hans

son Pehr Henniksson.

Malin Joensdotter, Halfvard Olssons hustru i Persbo, dess söner Joen och Olof Halfvardssöner etc.

Marit Joensdotter, Lars Jönssons hustru i Persbo, dess son Lars Larsson eller Skommar Lasse medh

dess systrar.

Margretha Joensdotter, Niels Östenssons i Ingewallsbo, bortbytte sin dehl här liggiande till Halfvard

Hermansson i Nedre Persbo emot jord som Halfvard egde i Ingewallsbo.

Brita Joensdotter, Niels Bengtssons i Norrgovik; dess del innehafves i hemjorden och skogen af

Hennika Spehlbossons barn och i Hagen af Halfvard Olssons barn.

Niels Joensson brodren Soldat, dess dehl hafva kiöpt till en dehl systren hustru Mahlin medh dess man

Halfvard Olsson, och andra parten saligh brodren Hans Joensson, dock är någon tvist emellan köpare-

na om skogsparten.

Hans Joensson i Persbo var andre brodren, hvilkens egen dehl medh dhen part som han fådt av Niels

är nu allt gången i gieldsbetalning och af Pehr Henniksson inlöst.

Lasse Joensson i Klenshyttan sålde sin brodhers dehl till Hans Joensson och är nu i Pehr Hennikssons

händer medh dhen andre Jönssons egendom.

4. Brita Larsdotter, 4 systren, Hans Jönssons hustru i Torberbo i Norre Bärchie har såldt till Hennika Spehlbosson sin fierdepart som fastebrefvet utvisar af den 21 februari 1631. (Se Isheden och Kjell Vadfors tolkningar).

Efter denna inhämtade underrättelse om arflinien, förfrågades nu ….......hoppar över fram till:

Efter mera rannsakan häröfver fants, att 2:ne byten gådt öfver salig Joen Larssons bo, emedan han varit gången i 2:ne giften, alltså sonen Niels Joensson sålt wid hvardera arftagandet sin del som han ärft fått och utgifvit derpå förste köpskriften till salig Halfvar Olsson 1616 då som hustru Karins, Jöns förste hustru fierdepart är fallen till arfs, och tredieparten af hustru Annas i Sundbo fierdepart under samma gifte inlöst. Och andra skriften till salig Hans Joensson 1622, då han befinnes hafva ärft efter sin far uti behållne 2/3 delar av morsysterns, hustru Annas inlöste del, dock har i then senare sig tillhörige skogen undanbehållit till någon tid, och så medelst han genom det förbehåldet märkes hafva rödningen optagit på skogen, som sedan genom à part kiöp är opdragen till Hennick Spehlbosson. Men Hans Joenssons rätt i byen har Pehr Hennicksson nu om händer bekommit efter salig Jöns Hansson som var Hans Joenssons son.

Resolverades: Såsom befants att Niels Joensson bortsåldt sin förste arfsrättighet till Halfvar Olsson 1616 och 1620 har Halfvar Olsson bytt sigh till Hagen där han sedan bodde, hvaröfver Tingsconfirmation gifvin är den 31 januari 1644 och altifrån bytestiden Halfvar Olsson och dess arfvingar intet egdt i hembjorden, ty hölts så före, att Halfvar då bortbytt all sin jord i hemmanet eller hemtäckten nemligen så inbytte jorden som det mehra till deh andre på hemmanet boende, som vore dess fader Joen Larssons, brodern Hans Joensson och svågern Nils Bengtsson, därföre vill nu Erik hafva rödningen ifrån Pehr i byte, så går Pehr däremot i byte med honom i skogsanparten, och hvilkendera lotten som då bättre finnes, oppfylles af den andre dess värde i jern eller penningar, så the efter sin kiöps anledning blifva befordrade, hvartill sin behörige rätt, nämligen Halfvars arfvingar tycktes tillböra 1 1/3 systerdel och Pehr Henniksson för Hans Joens kiöp 2/3 systerdel och Pehr hafver macht uthur denna rödning eller skogspart lydande till Niels Joenssons del utlöse sine syskon, efter han har rätten i bolbyen.

Begiärde Erich Larsson i Brunswick med någre dess intressenter under Halfvar Ols hemmanspart i öffre Persbo reef på utmarken och afwettring för sine delar: efter någre intresserade skole för hårdt ålita skogen. Häremot Pehr Henniksson med flera consorter i Lars Pehrs hemman ej nekade. Derföre afskedades, att så ske må, ty att lagen så biuder i 32 cap BBLL och alle rödningar som utom bohlbyhägnaderna liggia rächnas och indrages under bytet. Hvilket således rätas och lagas vedergående emellan, nemligen:

Hustru Barbro Larsdotters arfvingar antaga en fierdepart,

Hennika Spelbossons arfvingar opptaga hustru Brita Larsdotters i Torberbo del andra fierdeparten.

Hustru Karin Larsdotter som till den del hon ärfde än löste till sammans med sin man Joen Larsson i Persbo hustru Annas del i Sundebo, lemnat 2/4 delat af hemmanet sine arfvingar till delning, som återfördelas i 11 delar, och derpå uptages nu efter hvarderas rätt och lossning af

Pehr Henniksson med dess sammarfvingar 2 delar

Pehr Henniksson enskylt 4 2/3 delar

Halfvar Olssons arfvingar 2 1/3 delar (Jon Larsson var svärfar till Halfvar Olsson)

Lars Jönssons arfvingar 1 del (gift med Marit Joensdotter)

Om Niels Östenssons, gift med Margareta Joensdotter, i Ingewallsbo 1 del tvistades, antingen dhen må vara afvettrad för detta och ingipen till Halffars hemmans skog eller ej. Och ifall den finnes för aftagande som står till förelagde profvet öfver bägge hemmanens skogh; så går då allenast delningen under Lars Pehs hemman på 10 delar.

Lars Jönssons arfvingar begiäran att få utreda låta sin del i gamble hemmanet, kunde ej heller dem vägras, hvilken de sade villia sedan utbyta till torpet där de bo.

Johan Norlind

Vid nästkommande ting, som hölls 31 januari 1687 i Grangärde, togs ärendet åter upp för nämnden. Då avhandlades inget rörande Karin Larsdotter och Ion Larsson varför jag hoppar över detta protokoll.

Ion Larsson i Persbo

Laga ting i Grenze, Dalarnas dombok 1:A1:8 folio 109 den 24 januari 1606 ren dombok sid 303/304

* Kom Ion Larsson i Pedersbo (vår ana) och lade några bref i rätta lydandes huru han hade köpt en hage samt ett härbärge och en stuga i Pedersboda aff Ingebrekt Olufsson, fordom fogde på Väster Sölfbergs gård för 15 skeppund tackejärn och 4 fat osmundsjärn, som breffet vidare innehåller daterat den 10 marci 1579.

Så ock ett bref lydande huru Hans Pedersson på Hemmingshyttan samt hans hustru, hustru Barbro [Larsdotter], samt och Peder Mattsson i Sundebo på gamla Norberg samt hans hustru, hustru Anna benämnd, vilka vore Jon Larssons hustrus systrar, de haffua sålt för förenämnde Ion Larsson sina systerdel i Pedersbo både hus och jord, för två läster osmundsjärn. Hade och Ion betalat giäll efter Lasse Pedersson, som var Ion Larssons hustrus, samt för förenämnde hustrurs broder, så att på dem 2 läster 12 fat, skatt och …... skall och inräknas på samme systerdelar. Tillsades bref gives.

Ur originalprotokollet 24 januari 1606, laga ting i Norrbärke socken.

Äfter Lasse Pedersson som war Ion Larssons hustrus, sampt förenämnda hustrurs X så att på dem två löp 12 fat

I originalprotkollet glömmer lagmannen att skriva ordet broder, vilket han bättrar i efterhand genom att skriva dit ett X

och i vänstra marginalen som är delvis framgmenterad syns ej X:et men väl ordet broder som är bättre läsbart i en större förstoring än här.

Ur det renoverade protokollet

efter Lasse Pedersson som war Ion Larssons hustrus sampt för de hustrurs broder så att på dem 2 ...

I det renoverade protokollet kommer ordet broder på rätt plats. Den Lars Pärsson man talar om här är inte systrarnas Barbro, Anna, Karin och Britas far Lars Persson som noterades i den årliga räntan för Persbo för åren 1539-1564, tro-ligen avliden 1564 eller några år därefter!

Den Lars Pärsson i Persbo,som det talas om i protokollet från januari 1606, är en yngre person än fadern till systrarna Larsdöttrar. I Gläfse finne en syskonskara i början av 1550-talet. Hans Person noteras i den årliga räntan 1551-1557. Han köper ut sin bror Bengt Persson i kyrkbyn och sin syster Karstin i Vestanfors andelar i Gläfse den 17 augusti 1551. Samma dag böter en Lars Persson i Gläfse för mökränkning. Möjligen är denne Lars Pärsson en bror till Hans i Gläfse men möjligen för ung för att vara den Lars Pärsson som är far till Ion Larsson.

Ion Larsson var enligt protokollet 7 september 1686 gift två gånger. De arvsfördelningar som beskrivs i protokollet gäller skiftet som skedde år 1616 efter Ions Larssons första hustru Karin Larsdotter samt skiftet efter Ions Larsson själv som skedde år 1622. Ion Larssons andra hustru och några eventuella barn från detta gifte omtalas ej vid namn i detta arvsskifte ej heller ges någon information om Ion´s andra hustru hade barn i giftet eller hade med sig bonusbarn.

Dock, Ion Larssons andra hustru, tros vara en dotter till Lasse Rafvalsson född i Klenshyttan, boendes i Norrgowik.

Isheden har skrivit om Klenshyttan i Släktforskaren nummer 10 och Winroth har i nr 8 skrivit om ”Lasse Ravalsson i Norrvik och hans släkt.

Kopparbergs län, laga ting i Söderbärke. Volym 1 den 20 augusti 1611 folio 456

* Kom Erik Holstensson i Kallmora och talade till Mats Nilsson i Gläfse om två systerdelar ibidem, som kom hustru Sigrin, som var Eriks moder i Kallemor, till och hennes syster hustru Sara i Hörende, som både Herr Hendrik och några gode män i nämnden sutto bekände, att samma delar aldrig varit klandrat och inget kunde tillkommit. Därför afsadeds nu vänligen förente och med handräckning stadfäste så att Mats Nilsson måg, Mats Ericksson på alla sina hustrus syskons vägnar skall gifva Erik Holstensson 8 fat osmund järn. 4 skulle de föra till Kallmora och 4 skall Erik Holstensson låta taga sielf hans fru.

Kommentar: Möjligen är de två systerdelarna i Gläfse den jordedel som Lasse Rafvaldsson sålde till Lasse Persson i Gläfse? Mycket talar för att Sigrid i Kallemora och hustru Sara i Norr Hörende är barnbarn till Lasse Rafvaldsson.

Kopparbergs län XXXVI Laga ting i Norrbärke, i Hagge den 4 feb 1597 folio 57

Kom hustru Anna i Munkebo och talade till Nils P son i Wästerby om en jordedel i Gläffse då fanns i sanning att en benämnd Lasse Rafvaldsson solde samme Gläffse för en halv läst järn till Nils Pederssons hustru moder fader Lasse P son i Gläffse benämnd och efter att så långt oqwalt stondit hafva gafs honom witsord i handom hafver.

Kopparbergs län hölts laga ting i Grenze i Sunnansjö den 18 februari 1615 volym 1 folio 93/94 (577)

* Kom magister Erich Holstensson och talade till Widik Hansson i Norrgudvik om en systerdel, liggandes i Fline i Husby, som kom M. Erichs modher, moders syster till, hustru Brita Larsdotter, som var Lasse Rafualssons dotter i Norrgudwik, och hafver Hans Jonsson hennes man, såld bort hennes jord i Sunnansjö, och lofvade henne så mycket jord igen i Huseby. Samma hustru Brita ådte inga barn, derföre kom hennes syskon samma jord till arfve och nu sidter Anders Jonssons mågh i Sundsfiske (Husby sn) der på, hans hustru är Widik Hanssons syster dotter, och förebar att Widik Hansson lofvat honom samma systerdel all sammand, men nu bekiände Widik han inthe mehra hafuer lofvat, än så mycket Widik tillkom uthi M. Erics moder moders syster del.

Västmanlands län laga ting i Grangärde (Gräntze) Anno 1638 Volym 3 sid 244

Vällärde magister Ericus Holstenius och Widik i Persbo förliktes om en jordedel i Persbo, som m. Ericus är arffallen till, att bemälte Widich medh sine syskon skohla gifva honom 12 skeppund tackejärn till Påska, och de behålla jorden.

* Laga ting i Grenze socken i Norrwik volym 1 den 24 januari 1603 sid 140

Widik Hansson i Norrgudwik biuder upp en systerdel ibidem med hytta och smedia köpt av sin måg och syster Anders Jonsson i Sundfiske och hans hustru Anna Hansdotter, för osmundjärn 15 fat och ett hundra och en sked om 3 lod.

Kommentar: Bergsmannen och bergsfogden i Kallmora, Holsten Andersson var född 1560 i Norberg samt död där ~1615. Hustru Sigrid Jonsdotter född ~1560 Källa: Utfärdspredikan av Sam. O. Normontanus. Barn:

Anders Holstenius Holstenssson, bergsman och bergsfogde i Kallmora, föd 1585 i Kallmora död där 1656

Ericus Holstenii Holstenius. Rektor i Västerås, kyrkoherde i Stora Skedvi, född 7 okt 1588 i Kallmora död 2 okt

1640 i Klackbo, Stora Skedvi.

Ursila Holstenius, född 1590 i Kallmora

Gabriel Holstenius, kyrkoherde i Mora, domprost i Västerås domkyrka, född 21 mars 1598 i Kallmora, död 5 juli

1649 i Västerås domkyrkoförsamling, gift med Margareta Rudbecka 1625-1668, Johannes Rudbekius 1581- 1647 bror, Petrus Rudbeckius 1580-1629 dotter.

Källor: Svensk Biografiskt lexikon sid 325 volym 19, sid 618 volym 30 samt Ekström,Västerås herdaminne 2 sid 253.

Erics Holstenii Holstenius – Erik Holstensson Ur Ekströms heradminne

Född i Norberg 7 oktober 1588 död som kyrkoherde i Stora Skedvi 2 oktober 1640 begravd den 11 oktober, son till bergsmannen Holsten Andersson och Sigrid Jonsdotter i Kallmora. Modern var arvsberättigad i Skenshyttan och Ulfs- hyttan i Silfberg.

1596 börjar han i Västerås skola, besöker icke Uppsala, men inskrivs 6 november 1608 i Wittenberg, varifrån han återvänder pingsten 1611 för att åter utresa i oktober samma år. Skeppet kapades av danskarna och först efter 32 veckor blev han frigiven mot stor lösen, som konungen 1615 bidrog till att gälda. 11 juli 1612 inskrivs han i Helmstedt och blir där 7 juli 1614 FM. Efter återkomsten blir han konrektor i Västerås, troligen vårterminen 1615. Detta år 17 november skrivs han åter in i Wittenberg, där han ger privatkollegier och 9 mars 1616 responderar. Efter hemkomsten återtager han konrektoratet och blir DK:s notarie vilket han är vid kaplans mötet i juni 1616. Eftersom dekanen vid denna tid plägade vara notarie, är han detta tydligen i denna egenskap. 21 december 1618 blir han rector scholae. Efter gymnasiets tillkomst 1623 blir han physices lector och dess första rektor samt 1624 även prebendekyrkoherde i Hubbo. Han hade prästvigts den 17 september 1615.

När hans svärfar, kyrkoherden Christophorus i Vika dött 1621, begärde församlingen med den framstående Olof Mark-vardsson (Stjärna) att få honom till efterträdare, men han avböjde. Sedan kyrkoherden i Stora Skedvi avlidit på hösten 1625 tillträdde Ericus som kyrkoherde där 1 maj 1627. Sin avskedspredikan i domkyrkan höll han 25 februari, varvid han hedrades med hyllningsskrift med verser på grekiska, latin, tyska och svenska av nio kollegor och elever vid skolan.

Han förblev i Skedvi till sin död trots andra förslag till pastorat och påtryckningar och drev mycket omfattande egendomsaffärer. Gift 11 augusti 1615 med Brita Christophersdotter född 1596/1597, avliden i Stora Skedvi 1658. Paret hade 16 barn.

Ordinarie häradsting i Grenze folio 705 den 11 februari 1696 avhandlas klagan från Halfvar Larsson, Lars Hansson och Lars Bengtsson att Widich Hansson har trängt sig in i Klenshyttan.

* Halfvar Larsson, Lars Hansson och Lars Bengtsson i Klenshyttan uppviste välborne Baron och Landshöfdingens Herr Nils Gripenhielms skrifvelse till Tingsrätten af den 16 augusti 1695 uppå dessa personers klagan att Widich Hansson i Norrgowik sig inträngt i Klenshyttehemmanet tvärt emot det bref som af Högloflige i åminnelse konung Carl den 9:e, Lars Arfvidsson, hvilken detta hemman först skall upptagit, sig förmådt den 12 december 1607, på hvilken klagan Hägvälborne Landshöfdingen resolverat, att Häradshöfdingen herom noga skulle rannsaka och honom rannsakningen tillhanda skulle och begärandes nu förbemälte personer först att veta huru Pehr Arfvidsson i Klenshyttan har kommit till få halfva hemmanet alldenstund Pehr Arfvidssons fahrfader Lars Arfvidsson, som hemmanet först upptog hade fyra barn, nembligen 2 söner och 2 döttrar, sonen Arvid Larsson, som är Pehr Arfvidssons fader, sonen Hans Larsson, Lars Bengtssons mohrfader, dottern Brita Larsdotter, Halfvar Larssons moder, och dottern Karin Larsdotter, Lars Hanssons fahrmoder. Pehr Arfvidssons son, Lars Pehrsson, berättade att Lars Arfvidsson i Klenshyttan och Widich Hansson i Norrgowik ägde halfva Klenshyttans hemmanet hvardera, efter Widich Hansson bleve 15 systerdehlar, af dessa 15 systerdehlar hade Lars Jöransson i Finnäset sig tillbytt af Peder Widichsson i Norrgowik 7 systerdelar, som Härads-fastan af den 24 januari 1655 skall uthvisa. Sedan skall Lars Jönsson låtit sig för sin dehl förlika efter skriftlig förlik-ning af den 28 april 1662, som och uppvistes. Var ock härvid Lars Jöranssons sohn, Pehr Larsson i Lodwika, tillstädes, som detta äfwen betygade, visandes att förbemälte fastebref att deras fader Lars Jöransson sigh den dehl han i Klens-hyttan ägde hade tillbytt emot en niondel i hela Snöåhemmanet och en niondehl i gamble Hagggehemmanet. Lars Olsson i Norrgowik, hwars svärfader Pehr Danielsson i Snöåhn var Pehr Widickssons dotterson, lade in i rätten en skriftlig relation sålunda; att den förste som der i Klenshyttan bodt hetat Mattes Arfvidsson, han hade tvenne söner Arfvid och Rafel Mattsöner, sönerna så flyttat derifrån lemnandes Klenshyttan öde, och byggt vid Norrgowik, en på hwar sida om hyttbäcken.

Ifrån Arfvid Matsson skall Lars Arfvidsson varit 3:e leden, som flyttade igen till Klenshyttan och giorde ett jordbyte med sin broder Pehr Arfvidsson och gaf honom sin dehl i Norrgowik emoth dess dehl i Klenshyttan.

Af Rafael Mattssons efterkommande skall Widik Hansson vara 3:e leden, som åtte halfva Klenshyttan med Lars Arfvidsson, och till 20 års tid derföre afrad gifvit. Halfvar Larsson, Lars Hansson och Lars Bengtsson påberopade sig och före mantal Kungl. Brevet, att Lars Arvidsson var som hemmanet Klenshyttan allena skiänkt blifwit under skattemannarättigheten, och som ingen vid detta vidare hade att säga, lembnades denna ransakning Hans Nåde Herr Landshöfdingen efter dess gifne order.

Antavla upprättad enligt protokollet ovan

Arfvid f ~1410

Mattes Arfvidsson, Klenshyttan f ~1440

Sonen Arfvid Mattsson f ~1470 i Norrvik Sonen Rafael Mattsson f ~1460 i Norrvik

Mågen Bengt Larsson f ~1500 i Norrvik Sonen Lars Rafvalsson f ~1490 i Norrwik

Sonen Arfvid Bengtsson f ~1530 Sonen Hans Larsson f ~1520 i Norrwik

Sonen Lars Arfvidsson f 1566 i Klenshyttan, Son Widich Hansson f ~1548 Norrwik

Sonen Pehr Arfvidsson f 1566 i Klenshyttan

Son Pehr Widichsson f 1584 Norrwik

Kommentar: Om föräldragenerationerna antas vara omkring 30 år gamla när de får sitt barn kan Arfvid skattas vara född omkring 1410.

Framkom ett bytesbref gifvet den 28 april 1662 lydandes att

1/ Arvid Larssons barn behålla halfparten i Klenshyttan, och

2/ Hans Larsson jämte hustru Brita och hustru Karin den andra halfparten.

Uppvistes ock ett äldre bytesbref af Norrgowiks arfvingarna underskrefvet den 29 augusti 1653, att Lars Arfvidsson, som stamfadern är till alla Klenshytte åbor, tillbytt sig 15 systerdelar af Norrgowiks arfvingarna, deruti som Arfvid Larsson hafver gifvit 10 fat osmundsjern, som kan giöre 3 ½ systerdelars lösen efter den proportion som Pehr Widichs-son, som 7 systerdelar låtit skatta Bengt och Halfvar med sine medarfvingar löste 2/3 i de 10 fat osmundsjern som Pehr Arfvidssons fader utgifvit och sedan bytte hemmanet i tre lika dehlar. Hervid gaf åter saligh Lars Jöransson i Lodwika Häradsfast på Pehr Widichssons byte af den 17 juni 1662 den upplysning att Arfid Larsson hade för ansatt bytet och måste gifva sine barns möderne i Pehr Erlandssons hemman i Lodwika. Efter denna rannsakning företogs så delning mellan Pehr och Bengt.

Norvik som fordom skrevs Norrgovik, är en by med gamla anor till ursprungsbyn Gudvika. Härav kan Gussjön, som med sitt utflöde Gussjöbäcken mynar ut i Sörvik, ha fått sitt namn, skriver Björn Isheden i Släktforskaren nr 10 år 1984. Vidare skriver han ”Kan förleden gud härledas ur dess äldsta betydelse ”hednisk gudomlighet” eller är det frågan om det fornsvenska mansnamnet ”Gudhi” eller kan det vara det fornordiska ordet ”gaut” i dess betydelse utflöde? Jag är mest benägen att tro på det sistnämnda, eftersom vi har utflöden i Vässman såväl vid Norrvik, som vid Sörvik och Gonäs. Gudvika skulle i så fall översättas till ”utflödet i viken” och Gonäs till ”utflödet vid näset”. Så småningom började man att skilja på gårdarna vid de båda Gudvika, genom att lägga till norr och söder. Under slutet av 1400-talet flyttade Rafwall Mattsson från Klenshyttan till Norrvik. (www.grangardebygden.com) säger att år 1530 fanns det en hytta (nr 5) i drift och 1562 en hammarsmedja. Stor delägare i hyttan var då den rike Lasse Raffvalsson. (Isheden)

Lasse Rafvalsson var son till Rafwall Mattsson. Lasse Rafvalsson, noterad i den årliga räntan för Norrwik för åren 1539-1579, var en mycket förmögen person. Vid Älvsbrogs lösen betalade han en tredjedel av den totala skatt som debiterades i Grangärde socken som då bestod av fler än 50 skattskyldiga! Lasse noteras då äga 420 lod silver, 21 lispund koppar, ? lispund tenn. 2 veckosten malm, 81 skeppund tackjärn och 3 skeppund stångjärn, 200 mark penning-ar, 13 kor, 5 ungnöt, 13 getter och 5 svin. Allt tillsammans värderat till 3366 mark och 2 öre att jämföras med den mäktige fogden Knut Pertsson i Varggården vid Kopparberget som beskattades för 3688 mark. Medeltaxeringen i Dalarna var 102 mark och i Grangärde socken 204 mark. Den årliga räntan upptar år 1539 två gårdar i Norrvik. Den ena brukas av Lars Rafvalsson född ~1490 - V ~1572 Norrvik och den andra av Bengt Arvidsson. (Isheden)

Kopparbergs län XXXVI Laga ting i Norrbärke, i Hagge den 4 feb 1597 folio 57

* Kom hustru Anna i Munkebo och talade till Nils P son i Wästerby om en jordedel i Gläffse då fanns i sanning att en benämnd Lasse Rafvaldsson solde samme Gläffse för en halv läst järn till Nils Pederssons hustru moder fader Lasse P son i Gläffse benämnd och efter att så långt oqwalt stondit hafva gafs honom witsord i handom hafver.

Lagmansrättsdomboken för Västerbergslagen 6 juli 1619 troligen A1:2 folie 111 ULA

Thenne förenämnde Lars Rafualsson upreff, upröjde och upbrött en tächtta med sin förre hustru, och sedan han fick thena andra, gaff han henne sitth aflingearbete, thett nu hennes dotter hustru Malijnn i Norgewijken besitter och hender emellan hafver. Hvilken afling han wäl mottu giöra af huadh han wille efter lagen men hans hustru hade ther aflingh inne medh, nu tredingh, thenn skulle han intet bortgifva. Ty dömdes nu then förre hustru barne barn then tredingen för batalning af hustru Malijn, then hon och the låffvade, allenast han begierade att ther motto komma en skattning på. Thet henne och låfwadz.

Lars Rafvalsson var således gift 2 gånger, 1.0 med Ingrid Hansdotter född omkring 1490 i Starbo och 2.0 med Marit som har dottern Malin i Norrgowik (Norrvik). Vi har troligen den situationen att här kan finns 3 barnkullar, nemligen: mina, dina och våra barn.

Hustru Marits barn före giftet med Lars Ravalsson:

Hela Dalarna Anno den 9 januari 1593 stodh lagha ting i Grenze A1:2 folio 111

* Kom hustru Marit i Norrgudwik och biöd upp en täckt som hennes man henne bebrefvat (testamenterat) hafver, benämnd Norr tächten, om thet var någon i släkten som henne vill till sig kiöpa. Så bödh hennes måg, Widik Hansson, efter och vare så förlikta, att han skall gifva hustru Marit 10 fat jern. Loffuades breff.

Lars Rafvalssons barn med hustru Marit: Inga gemensamma barn är kända. Hustru Marit har en dotter Malin som är född i ett tidigare eller i ett senare äktenskap än det med Lars Rafvalsson.

Lars Rafvalssons barn med hustru Ingridh:

Saköreslängd 1551. Lasse Rafualsson haffuer för sin dotter, hon löp i skyldskap med sin broder, penningar 100 mark.

Saköreslängd 1574

Widiche uti Norgudwika för thet han undangömde några gamle mynt undan sine medharffuingar efter salige Lasse Raffualsson. Bötar penningar 100 mark.

Laga ting i Grenze socken den 3 februari 1597

* Widick Hansson i Norrguwik biuder up en systerdel i förenämnde Norrguwik köpt af sin fader syster Marit Larsedotter i Malma socken för osmundsjärn 6 fat.

Än en systerdel ibidem aff Erik Olufsson i Sunnansjö, för osmundsjärn 5 fat 24 tackejärn så gaf …

Än aff Ingeborg Larsedotter för sin systerdel, upburit, osmundsjärn 5 fat

Än aff en systerdel aff Sara Ionsdotter och Sigrid Ionsdotter för osmundsjärn 5½ fat

Än en systerdel ibidem aff Hans Ionsson i Fline i Husby sochen, upburit 5 fat.

Hela Dalarna Anno den 10 oktober 1600 hölts laga ting i Gränze A1:7 folio 70

* Kom Iöns Larsson i Lodwika och talade till Widik Hansson i Norrgudwika om ett änghe, Eskilsänge benämnd. Då bekiände Nils i Marnäs att samma änghe ägde en benämnd Eskil i Lodwika och han pantsatte samma änghe till Oluff Klementssson i Marnäs. Sedan löste förenämnde Nils fader Nils Arfvidsson samma änghe till sig. Sedan löste Lasse Raffualsson samma änge till sig som var Widiks faderfader. Efter att nu är kommit till 7 eller 8 man, gafs han then vitsord i handom.

* Kopparbergs län laga ting i Grenze socken den 24 januari 1603 Volym 1, sid 141

Kom Ärland i Godnäs och talade till Widik i Norrgudwik om en ängh liggandes widh Gladeänge, Eskils änge benämnd, förebärandes att en benemnd Eskil samma ängh bortpantat hade till gamble Äffusson i Marnäs, det och Nils Nilssons vittnesbreff och förmäler, hvilen var förenämnde Nils Rafualssons sohn, att det hans fadher hade det i pant för 1300 osmundsjern, och sedan löste Eskil det igen och sedan pantsatt till Lasse Raffuelsson i Norrgudwik hvilken var Widik Hanssons faderfader. Nu föregaff Ärland att han hade kiöpt det hemman i Lodwika som Eskil (ägde), aff efterbenemnde Eskils dotters sonson benemnd Jöns Larsson, den som åtte Ärlands dotter till äkta, som linjen under utvisandes. Efter nu så länge okvalt är, gaffs them vidsord i handom hafva som tionde balken förmälas i 18 capitlet.

Eskil < Denne pantsatter berörde änge till denne >

Sesillia Eskilsdotter = Erik Lasse Raffuelsson

Brita = Lars Eriksson Hans Larsson

Anna Ärlandsdotte = Jöns Larsson Widik Hansson

Denne sålde till Ärland

Kopparbergs län Laga ting i Norrbäkre socken volym 1 folio 615 den 7 april 1617

Kom hustru Malin i Norrgowik och Gränze och talade till Hans Larsson uti Starbo om en systerdel, som hon sade hennes mans faders moder, hustru Ingrid, tillfallen var. Då rannsakades härom att samme Widich Hanssons, som är hustru Malins mans, fader Hans Larsson haver uppbärandes på sin moders vägnar, förenämnda hustru Ingrid, 5 fat osmundsjärn. Nu avsades att detta så länge oklandrat ståndit haver, skulle nu Hans Larsson giva hustru Malin ett fat osmundsjärn till de förre vare utgivet. Nu vittnade Israel i Kohlviken samt många andre gamle män, att på samma Starbo haver varit dombrev, men när Starbo brann, brunno samma brev med.

Kommentar: Någon mer information om Ion Larsson och hans förmodade hustru, en dotter till Lars Rafualsson ges ej i ovannämnda Winroths och Ishedens artiklar och källhänvisningar

Karin Larsdotter, Ions Larssons första hustrus rötter.

Kopparbergs län XXXVI A1:10 1615 -1617. Den 15 februari 1615 Laga ting i Söderbärke folio 37

* Kom Halvard i Pedersbo och talade till hustru Anna i Stimmerbod samt flere hennes medarfvingar om något gammalt byte som theras föräldrar dem emellan giort var förebärande att Halvard kom till nöjo en skog i Stimmerbo. Då ransak-ades och släkten uträknades och i sanning bevistes att en benämnd Nils Ionson han åtte hade Pedersbo. Han åtte 3 söner och en dotter; Peder Nilsson, Bengt Nilsson, Ion Nilsson och Ingeborg Nilsdotter. Peder Nilsson åtte en son benämnd Lasse Pedersson, Lasse åtte en dotter benämnd Karin. Karin åtte en son han hette Hans Ionson. Denne lefva.

Nils Jonsson i Pedersbo

Peder Nilsson

Lasse Pedersson (årliga räntan för Persbo 1539-1564)

Karin Larsdotter gift med Ion Larsson i hans första gifte

Hans Ionsson Kerstin Jonsdotter gift med Spelbo Persson

folio 38. Kom Halvard Hermansson i Pedersbo framlade ett brev i rätten innehållande huru Ion Larsson i Pedersbo hade sålt honom en röjning benämnd Sandwiken för 13 fat osmundsjärn som samme bref innehåller vilken nu tillsades fasta på samma köp.

Anders Winroth skriver i Släktforskaren nr 1 år 1981: ” Persbo bys äldste kände inbyggare var Nils Jonsson. Han torde vara född i mitten av 1400-talet och avliden före 1539. Det tycks vara till honom som Jon Anderssons i Sörvik far pantsatt sitt hemman. Jon Andersson och hans bröder lånade 1549 pengar av kronan för att lösa igen hemmanet. De tycks emellertid inte löst igen hela hemmanet. Nils Jonssons söner Bengt och Per får nämligen 1550 fasta på ”Storteckt” och ”Munkebakka” i Sörvik, vilka deras fader hade i pant av Jons far. Även det faktum att Nils son Per flyttade till Sörvik tyder på detta. Nils Jonssons andre son Bengt var nämndeman åtminstone 1550-1557. Nämndemän var också Bengts bror Per, dennes son Lasse, samt Halvar Larsson. Bengt anklagades 1550 av bergsfogden i Västerbergslagen, Lasse Ravalsson, för att ha gjort osmundsjärn som vägde för litet. Bengt erkände och fick böta 40 mark.”

Persbo är en liten by som ligger 5 km norr om Ludvika. Dess äldsta historia är som för så många andra byar gömt i historiens töcken och avsaknad av källor. Av bynamnet att döma bör dess första bebyggare hetat Per. I den äldsta källan – den årliga räntan från 1539 anges en Lars Persson då äga byn.

En mer fullständig antavla om denna släkt finns på sidan 57 under avsnittet ”Lasse Svensson i Hagge, Norrbärke sn sn”.

Från år 1412 finns en förteckning över tomtgäld att erläggas till biskopen i Västerås. Den upptar 26 personer varav 7 är innehavare av gatubodar i Norbergs by bland andra Jöns Larsson i Öjersbo, Peter i Djupkärra, Anders i Kallmora, riddaren Nils Bosson samt Oluf Murare och Mats skomakare. Kyrkan var således då en stor jordägare i Norbergs by, troligen efter en donation från Cronan med syftet att skapa en bykärna.

Norbergs bergslags centrum

Kyrkan i Norberg tycks ha tillkommit i början av 1400-talet. Troligen fanns det då stall med utfordringsmöjlighet av hästarna, rum i kyrkbyn för de tillresande med övernattning för de längst bortifrån komna. Den förste kände kyrkoher-den i Norberg, Benedictus Olai (Bengt Olofsson) nämns år 1416 då han stadfäste en försäljningstransaktion. Han efter-träddes av Esbjörn. Kyrkobyggnaden omtalas först 1432 men bör ha funnits flera decennier tidigare. Från 1500-talets början tycks kyrkans egendomar alltmer övergå till att skattläggas.

År 1608 härjades både kyrkan och kyrkbyn av en vådeld. Karl IX befallde att 100 daler penningar skulle ges till hjälp med ersättning av kyrkklockorna som smälte ned och till kyrkobyggnaden. De 33 bönder som bodde vid marknadsplatsen fick ett års befrielse från utlagor.

Benedictus (Olai) – Bengt (Olofsson) kyrkoherde i Norberg 3 februari 1416 – 23 januari 1432

Bengt, kyrkopräst på Norberg, stadfäste den 3 februari 1416 i kyrkan sin farfars Olof Tomassons, försäljning för 3 fat järn av 4½ örtugland jord i Näsbyn i Söderbärke socken till ”herra Olave Hemingson, som fordom var kyrkoherde i Söderbärke”; ”och därtill gav förenämnde herr Olof min fader till vilda (som gåva) en silversked”. Herr Bengt är ock med 1432, då biskop Olof Knop visisterar och pålägger inbyggarna på gamla Norberg tomtgäld, varom intyg utfärdas 23 januari dettta år. Se diplomatarium dalecarlium akt 72 år 1416.

År 1461 anges Årnebo, Bråfors, Fragg, Gäsjö, Knallasbänning, Djäknehyttan, Karbänning, Hästbäck, Örbäck, Prästhyttan och Semla under Norbergs tingslag och 1462 nämns även Halvarsbänning, Malmkärra, Håkansbänning, Hoffmansbänning och Rosendal.

Pingsten 1727 härjades kyrkan och Norbergs by åter av en eldsvåda. Då förstördes kyrkans inventarier och arkivalier, murarna skadades svårt men valven höll; tornspiran brann ned och tornets övre del ramponerades.

(Esbernus) – Esbjörn, [1486].

Vid arvstvist , som 21 januari 1484 dras inför lagmansting på Kopparberget, framlägger Erik Pedersson i Sundborn (Swennaborg) bland annat ett pappersbrev ”beseglat under herr Esbjörns, kyrkoherde i Norberg, och Anders Larssons, bergsfogde samma stads, insegel” angående huru hustru Helga Olofsdotter sålt till Mickel i Sundborn de tvenne delar, som hennes man Henrik Symbla givit henne. Datum för brevets utfördande angives icke, men herr Esbjörn synes vid tingssammanträdet alltjämt vara kyrkoherde här.

År 1498 återfinnes på Silverberg en Esbjörn, som troligen är densamme. Likaså är det antagligen han, som 1502 nämnes i Vika.

Petrus Tordonis – Peder Tordsson, [1 oktober 1486 – 30 januari 1513]

Herr Peder på Norberg är 1 oktober 1486 fastevittne på bergsfogdens över gamla Norberg Anders Larssons i Gäsjö (Geese) morgongåva av 100 mk reda penningar till sin hustru Cecilia Torstensdotter. Den 19 maj 1495 äro han och bergsfogden sigillvittnen på Lars i Gammelhärad donation av en gårdsdel liggande ”synnerst i bynom in till folkatekt” och östan ån till Vårfru prebende i Västerås domkyrka. Faste- och sigillvittne är han även den 2 juli 1504, då Olof Andersson i Gäsjö stadfäster sin faders donation av en gård i Moren i Söderbärke till Ekilstuna kloster.

Den 10 juli 1488 söker herr Peder Nils Stures godkännande av det testamente på Nordansjö hytta, som Folke Pijk givit till Norbergs prästbord för att prästen där ”intill domen” skulle varje vecka hålla en åminnelse, en vigilia och sjunga en mässa. Testamentet godkändes. Biskop Olof Anderssons stadsfästelse erhölls den 8 januari påföljande år. Sista gången herr Peder nämnes är den 30 januari 1513, då han skriver ut det brev, genom vilket bergsfogden Olof Arvidsson giver Nils Månsson i Västanfors fast på den femtedel i 3 öresland i Djuånäs, som denne för 1 lt järn köpt av Olof Andersson i Gässjö.

(Olaus) – Olof, omkring 1534

Narvidus Svenonis – Narve Svensson, [1540 – 31 mars 1552] (bror till Lasse Svensson i Hagge)

Herr Narve är åren 1540-1552 upptagen som brukare av ”Vassegården”, för vilken han skattar 2 hundrat 40 osmunder. Eftersom han 1541 till fogden levererar 1 fat 1 hundrat prostsaköresjärn, är han troligen då prost i Västra Bergslags prosteri, dit Norberg vid denna tid hörde. Är detta fallet, har han likväl frånträtt denna befattning redan påföljande år.

Spannmålsskörden var 1543 så knapp, att tionden icke räckte till vin och oblater ”med mindre att de tiggde till vad som fattades”. På följande år klagar prosten i Söderbärke, att Norbergsborna icke ville utgöra något tionde: ”De säga kort nej, att de ingen tionde vilja göra. Förr vilja de låta stå deras täkter osådda.”

Vid tinget å gambla Norberg ådömes 1545 Peter finne 20 marks böter, därför att han ”slog herr Narve över skallen med en stör och högg upp hans fastagård med våld. Sista gången han nämnes som kyrkoherde här är 31 mars 1552, då han i Västerås levererar till konungen 6 1mk 11½ ld silver, ”som han anammat hade utav öfenämnde Norbergs kyrka”.

Vassegården (i Norbergs by), som tydligen varit kyrkohemman, står nu några år utan namngiven innehavare och med varierande skatt. För 1558 är på avkortningen antecknat, att Lasse skrivare i ”Vasergården” var skattefri ”för sitt omak att han uppskriver skatten på Norberg.”

Troligen är herr Narve samma person som den, som äger fastighet i Stora Tuna 1557 och 1558.

I jordeböckerna från 1540-talet redovisas totalt 102 bönder. 56 satt på skattelagd jord, 26 på frälsejord, 16 var kyrkeliga landbor, 1 prebendelandbo och 3 klosterlandbor.

Gårdarna i Norbergsby förtecknas som följer (några av gårdarna har inget eget namn än ägarens; Thessa efterskrefne bo i Norbergs by och göra deras skatt af en Ödeshytta.

Gård Boende Annan ägare än boende Person med samma namn bor i

Benct Matsson

Skinnare Anders

Benct Pålsson Hinsebo, Härad

Stakegården Anders klockare Kyrkan

Åkersgården Thomas Finne Olof Rolf

Lasse Jonssons gård Anders Westgöte Vårfru Prebende i Västerås

Kommentar: Fick 1495 och 1496 som gåva från Laurens och dennes hustru i Härad, Germund

skomakare, Laurens Persson Hörende och Hinse Philpusson i Fläcke.

Ingels gård Benct Pålsson Hinsebo

En täckt vid byn Anders klockare

Sundebodagården Olof Dalkarl Sundbo

Kallemoorgården Jösse Finne

Store gården Erik Dalkarl Trättsbo

Dicknegården Peti Osmundssmed

Slädefinnens gård Hustru Brita Kyrkan

Daans gård Sjuke Peti Peder i Näckebo och Näckebo

hans bröder

Wargs gård Oluf i Pedersboda Persbo

Höijen Olof Larsson Dräcke, Andersbenning, Karslbo

Sköttebacken Peder Kryl

Brogården Lille Olof Jönsson Kyrkan

Kellbjörs, Marit Kyrkna

Fulmaregården Lindesbergs Nils Jonas Persson Wesby, Sala

Wassegården Öde Kyrkan

Simblegården Nils Hård Kyrkan

Nils Benctsson

Beltaregården Peder Fiskare

Kelwastegården Olof på Höijen Dräcke, Andersbenning, Karslbo

Helsinggården Eskil Finne Vårfru Prebenda i Västerås

Laggaregården Johan Skinnar Vårfru Prebenda i Västerås

Näset Kyrkan

Olsbod Prästbordet

Kelbiörs gård

Nuförtiden är vägarna viktigast för bilarna måste fram. Förr var vattenvägarna minst lika viktiga. Det var oftast lättare att ta sig fram på vatten än på skogsstigar. Kvarnställen blev ofta samlingspunkt för både vatten- och vägburen trafik vilket satte sin prägel på bebyggelsen. Ågatan var förr utfart åt norr och vid korsningen med Fagerstavägen låg det gamla torget som trots senare bebyggelse kan uppfattas som en öppen plats mellan lilla och stora Höijen och Rutgården.

De gamla jordbruksfastigheterna har streckats på kartan. Än idag kan man spåra dess påverkan genom de nu egendom-liga placeringarna av många uthus, vilka från början legat med ryggen i begränsningslinjerna för att få en stor gårds- plan mellan uthusen och boningshuset. Rumsbildningar från förr kan ses i Abrahamsgården, Lilla Höjen och Erik Gunnarsgården med sina slutna gårdsplaner. I gamla handlingar ser man att flertalet av dessa jordbrukande gårdar haft liknande karaktär. Källa: Norberg, en beskrivning av de centrala delarna.1972.

Norbergs bykärna

Redan år 1556 finns 31 (26 år 1539) skattskyldiga noterade i byn skattande för ½ – 3 hundare. Här finns hantverkare som skinnare, skomakare, skräddare, smed med flera och kyrkans folk. Därtill skattar kyrkan för sina bodar 8 hundare. Utöver de som skattar för gårdarna finns andra inneboendes i byn verksamma som vi ej känner till namn.

Boskapslängd 1624 Gamla Norberg bergslag 4:1:E Bild 357

Nils Månsson i Norbergs by: 1 Häst, 1 Oxe, 9 Kor, 3 gamla Getter, 3 unga Getter Utsäde 1

Hans Eriksson i Norbergs by: 1 Häst, 4 Kor, 2 gamla Getter, 2 unga Getter Utsäde 2

Jörgen Hammarsmed: 1 Häst, 3 Oxar, 1 Kviga, 1 Får Utsäde ¼

Hindrick i Kalmoragården: 1 Häst, 3 Kor, 1 Kviga, 2 getter, 2 Risbitare 2 unga Får

Anders Eriksson på Höjen: 2 Hästar, 7 Kor, 3 Kvigor, 1 Svin, 6 gamla Getter, 6 unga Getter, Svårläst

Hans i Storgården: 1Häst, 6 Kor, 4 Getter, 2 Får Utsäde 3

Pär Hansson i Nodansjö: 1 Häst, 4 Kor, 2 Får Utsäde ½

Halfvard Halfvardsson i Norbergs by: 2 Hästar, 5 Kor, 3 gamla Getter, 3 unga Getter Utsäde 1

Hans på Höjen: 1 Häst, 4 Kor, Utsäde ½

Daniel Erilsson i Norbergs by: 1 Häst, 2 unga Får

Anders Persson i Norbergs by: 1 Häst, 2 Kor, 2 gamla Getter, 2 unga Getter

Nils Hindriksson, Kaptän över Per Compani: 2 Hästar, 11 Kor, 4 Kvigor, 5 Får, 3 Getter, 5 Får Utsäde 1

Anders Hermansson i Norbergs by: 2 Hästar, 4 Kor, 1 Kviga, 2 får Utsäde 1

Anders Fynsungd? I Norbergs by: 1 Häst, 2 Kor, 4 gamla Getter, 3 unga Getter Utsäde ¼

Jakob Hammarsmed på ? : 2 Kor, 1 Kviga

Germund i Norbergs by: 1 Häst, 1 Ko, 1 kviga, 1 ung Get Utsäde ½

Enkian i Gläfsegården är förlänad en twenstuga? 1 Häst, 1 Ko, 2 Getter Utsäde ?

Erik Gunnarsson i Norbergs by; Wälborne Johan Baners uti Armbo fogde: 1 Häst, 2 Kor, 1 Kviga, 5 Getter

Esbjörn Hermansson i Norbergs by: 1 Häst, 4 Kor, 1 Kviga, 2 unga Getter Utsäde 3

Landskapshandlingar, Västerbergslagen 1625, Norbergs by, bild 116

Erik Månsson 1 häst, 1 oxe, 9 Kor, 3 gamla getter, 3 unga getter, 1 spann, 14 $ 1½ öre

Hans Hammarsmed 1 häst, 4 kor, 2 gamla getter, 2 spann, 6 $ 7 öre

Hindrick Murmästare 1 häst, 3 kor, 1 kviga, 2 gamla getter, 2 unga getter, 2 unga får –, 6½ $

Hans i Storgården 1 häst, 6 kor, 4 gamla getter, 2 unga svin, 3 fierding, 9 $ 1½ öre

Halfvar Frälse 2 hästar, 5 kor, 3 gamla getter, 3 unga getter, 2 spann, 5 $ 1 ¾ öre

Anders på Höjen 2 hästar, 1 tjur, 7 kor, 3 kvigor, 6 gamla getter, 6 unga getter, 2 gamla

får,2 gamla svin, 1 ungt svin, -, 17$

Hans på Höjen 1 häst, 4 kor, 2 spann, 6 $ 1 öre

Pär Hansson 1 häst, 4 kor, 2 gamla svin, 2 spann, 6 $ 5 öre

Hermans Karin 1 häst, 2 kor, 3 gamla getter, -, 4 $ 4½öre

Esbjörn Hermansson 1 häst, 4 kor, 2 unga getter, 3 spann, 6 $ 3½öre

Anders vid broen 1 häst, 2 kor, 2 gamla getter, 2 unga getter, -, 4 $ 5 öre

Anders Hermansson 2 hästar, 4 kor, 1 kivga, 1 spann, 9 $ 1 öre

Germund vid …. 1 häst, 1 ko, 1 kviga, 1 ung get, 2 spann, 3 $ 6 öre

Anders Träfot 1 häst, 2 kor, 4 gamla getter, 3 unga getter, 1 spann, 5 $ 1½ öre

Erik Gunnarsson 1 häst, 2 kor, 1 kviga, 3 gamla getter, 2 unga getter -, 5 $ 2½ öre

Nils Henningsson 2 hästar, 11 kor, 4 kvigor, 2 unga getter, 5 gamla får, 5 unga svin, -, 19 $ 1½ öre

Israel i Spjutsbo 1 häst, 1 ko, -, 3 $

Husqvinna i Hypenbenning - , 1 ko, 2 kvigor, 2 unga getter -, 18 öre

Elin Finska i Afwastebo - , 1 ko, -, 8 öre

Johan Hammarsmed 1 häst, 3 kor, 1 kivga, 1 gammalt svin, 1 spann, 5 $ 6½ öre

Den jordbesittande adeln i Västerfärnebo 1562 och i Gamla Norberg 1576-1577

enligt Jan Erik Almquists artiklar i Släkt och Hävd nummer 1 1972 och 1-2 1975.

Ål i Västerfärnebo socken. Anna Persdotter [Härlunda-ätten] till Lydinge, Olands härad, Uppland i egenskap av förmyndare för sonen Per. Hon var enka efter Engelbrekt Larsson [Bölja från Uppland] död ~1561.

Sunnanåker, Ösby (Ödsby) i Västerfärnebo socken. Bengt Arentsson [Örnflycht] till Granhammar (Bro härad, Uppland) gift med Ursula Persdotter [Ulvstand av Årby]

Svedbo i Västerfärnebo. Bengt Gulta den yngre till Påtorp (Vedens härad, Västergötland), gift med Ingeborg Jakobsdotter [Krunne].

Bjurfors, Högfors, Klingbo, Långsjö (3 landbor), (Senare flyttades dessa fyra hemman till Karbennings socken i Gamla Norbergs bergslag), Lagasiö (3 landbor), Sutarbo i Västerfärnebo socken. Birger Nilsson [Grip] till Vinäs (Tjust härad, Småland), änkling efter Brita Joakimsdotter; Ture Persson.

Ålsvarta i Västerfärnebo socken. Elsa Arvidsdotter [Trolle] till Ängsö (Tjurbo härad), ogift 1562 (definitivt arvskifte efter föräld-rarna först 1571).

Berg, Fors [-by] (2 landbor), Örsingsbo i Västerfärnebo socken. Erik Månsson [Natt och ag] till Bro [-kind] i [Kinda härad, Småland], gift med Margareta Birgersdotter [Grip].

Hedbo (2 landbor) i Västerfärnebo socken. Isak Nilsson [Banér] till Rungarn (Närdinghundra härad, Uppland), ogift 1562.

Brunsala, Fors, Holstenboda (2 landbor), Salbo, Ösby i Västerfärnebo socken. Nils Ryning till Tyresö (Sotholms härad, Söderman-land), gift med Ingeborg Eriksdotter [Trolle].

Högfors i Karbenning socken, då benämnt Färnebo fjärding = 1 hemman. Andreas (Anders) Keith till Forsholm (Kinne härad, Västergötland), gift med Elisabeth Birgersdotter (Grip). Se ortsnamn i Skaraborgs län, del V(1965) sid 18 jämte där anförda källor för Forsholm som numera är försvunnet.

Fagersta, Onsjö, Västanfors med 2 hemman, = tillsammans 4 hemman, alla i Västanfors socken men tillhörde enligt 1576 års frälse-längd Norberg socken. Görvel Fadersdotter [Sparre av Hjulsta och Ängsö] till Börringe (Vemmenshögs härad, skåne), änka senast efter dansken Lage Brahe (V 1567).

Skrivargården, Sörby, Västanberg = 5 hemman i Västervåla socken.Måns Knutsson [Roos af Hjelmsäter] till Blomberg (Kinne, senare Kinnefjärdings härad, Västergötland), gift med Kerstin Gregersdotter (lejon).

Norberg, Nordansjö = 2 hemman i Norberg socken. Märta Eriksdotter [Leijonhufvud] till Hörningsholm (Hölebo härad, Söderman-land), änka efter Svarte Sture (V 1567).

Bjurfors = 1 hemman i Norbergs socken. Sten Banér till Bro (nuvarande Brokind i Kinda härad,Småland), gift med Margareta Birgersdotter [Grip].

I Västerfärnebo gick utvecklingen i en helt annan riktning. Vid slutet av 1600-talet före reduktionen ägde kungliga Marskalken salige välborne greven Jacob Kasimir de la Gardie 1629-1658 alla hemman i Fläckebo fierding och Kungliga rådet, greve Pontus Fredrik de la Gardie1630-1692 alla hemman i Västerfärnebo socken som han köpt av sina saliga föräldrar Jacob Pontusson de la Gardie och Ebba Brahe med undantag för Berg 1, Hedeby ½, Frälsehemman 20½, Ålsvarat 1 samt Ålsvarta ½!

Hemmansklyvningen i Västerfärnebo kom igång först efter 1600-talets mitt. Västanfors socken utbröts senast 1661 från Norberg som kapellförsamling. Karbenning socken utbryten 1686 ur Västerfärnebo och Västervåla socken utbröts 1815 ur Norbergs bergslagen. För vårt syfte kan det kanske vara nog att veta att områdena var stora och glest befolkade med skiftande gränser och flyttningar av byar mellan socknarna.

Länsräkenskaper Norberg, Västerwåla med Fernebo fierding

med fogden Peder Jönsson 1635

Årliga räntan löper uträknat efter föra jordeboken:

Mantalet: Daler. Öre, penningar eller örtug

Bergsmanhemman -.78.1/8

Cronohemman -. 4.5/9

Frälsehemman -. -. 4½

Totalt debiterades i olika skatter 1.515.30 och 12 som avkortades med olika utgifter.

Ing-Marie Pettersson Jensen behandlar bebyggelsen och utvecklingen i Norberg och Järnet. Se kartan ovan på sid 112.

Länsräkenskaper Västerfärnebo socken 1635

som är förlänt till Herr Baron Magnus Sölfherren (= Magnus Gabriel de la Gardie 1622-168)

Huvudsummarium, löper efter förra jordeboken:

Mantalet: Daler, öre, penningar eller örtug

Bärgsmanshemman -. 2.

Skattehemman -.46 Halfva -. 9

Torpare -.19

Cronehemman -.15

Halfva -. -. 6

Frälsehemman -. -.17

Halfva -. -. 2

Torpare -.-. 6

Arf och egne hemman -. 2.

Summa -.87.- (Örtug = 1/3 del av 1 öre.)

Totalt debiterades i olika skatter 1607.24 och 3 3/5 som avkortades med olika utgifter

Källan är en dokumentsamling från slutet av 1550-talet sammanställd och till övervägande del författad av Gustav Vasas sekreterare och tillika genealog Rasmus Ludvigsson nu bearbetad av Eliz Lundin publicerad av Riksarkivet.

1600-talskarta över Västmanland och Dalarna

Denna reproducerade karta har ingått i Moses Pitts atlas ”Description of the places next to the North Pole..,” tryckt i Oxford 1680.

Pitt övertog kopparplåtar efter holländska kartläggare. Kartbilden presenterades första gången i Johannes Janssonius berömda Nieuwen Atlas, tryckt i Amsterdam 1658. Kartan är försedd med dedikation till diplomaten Peter Julius Coyet. Förlagan är med säkerhet svensk. Janssonius hade en egen filial i Stockholm och samlade flitigt lämpligt material för sitt tryckeri. Det är troligt att den förste lantmätaren i Västmanland, Johan Åkesson, verksam från 1633, utfört underlaget till västmanlandsdelen av kartan.

Under 1600-talet gjorde den europeiska kartografin stora framsteg i takt med naturvetenskapens utveckling. Kartbilden började stämma väl överens med verkligheten. Men 1600-talskartan var lika mycket ett konstverk som ett vetenskapligt dokument. I Västerås bibliotek finns många vackra prov på 1600-talets kartkonst.

Den här avbildade kartan är ett utsnitt av ett nytryckt 1975 av ursprungskartan framtagen av stadsbiblioteket i Västerås.

Kartan har dedicerats Peddro Julio Coyet, diplomat (1618-1667). Se mer om släkten Coyet under våra skånska anor.

Lifsdal

Livsdal är en av de äldsta byarna i Norberg socken – ursprungligen ett skattehemman på 2½ mantal. En sägen förtäljer att byn fått sitt namn under 1300-talet, då pesten härjade och det ansågs välgörande att bo i byn. Hur namnet Livsdal skall tolkas är dock mycket osäkert. Sannolikt fanns det en hytta i Livsdal redan på 1300-talet. Det tidigaste belägget för att hyttan existerat är från 1539. Det är svårt att avgöra hur stor hyttans tackjärnsproduktion var i jämförelse med socknens övriga hyttors då den varierade mycket kraftigt år från år. Förmodligen var den ganska liten. Under 1600-talet tycks antalet delägare ha varierat mellan två och sju, vilket var betydligt fler än genomsnittet i Norberg socken. I sam-band med att hyttan blåstes ned för gott 1774 blev byns bergsmän intressenter i Rosendals hytta. Lifsdalshyttan, i alla fall den sist uppförda från år 1685, var belägen ett litet stycke öster om bron, strax öster om den idag nedlagda kvarnen.

I bergsmansbyn Livsdal kombinerade innevånarna bergsbruk med aktiviteter som ett självhushåll kräver. Byn var bero-ende, förutom bergsbruket, av jordbruk, boskapsskötsel, forning, skogsbruk, jakt, fiske, bärplockning med mera. Men man kallade sig inte bönder utan bergsmän, även om man hade en så blygsam hytt-, hammare-, eller gruvdel att man i praktiken var bonde året om. Att vara bergsman ansågs vara något förmer. Bergsmännen i Livsdal ägde sin hytta eller hade andelar i den gemensamma hyttanläggningen. Man fraktade själv eller med anställda gruvdrängar malm till hyttan från olika dagbrott i vilka man också hade delägarskap. Hyttan ägdes och uppvärmdes gemensamt men själva brukning-en var individuell. På hyttbacken, som var bergsmansbyns centrum, sorterades och rostades malmen inom inrutade platser. Där la man också sina övriga råvaror, limsten, kol och den färdiga produkten. Når vårfloden kom nedför fallet, efter en fallhöjd på 2 meter, vaknade hyttan till ett kort men intensivt liv. Bergsmännen kom innbördes överens om när det var den enskilde bergsmannen tur att bruka hyttan.

Ovan: Utsnitt ur Geometrisk avmätning 1699 avseende Lifsdal i Norberg socken.

I livsdal har det även funnits två stångjärnshamrar. Enligt vissa källor skall den äldsta ha anlagts 1597 och därmed höra till de allra första hamrarna i hela bergslagen. Andra menar att de anlades 1603 och 1616. Att det fanns två hamrar i byn 1624 vet man säkert. De drevs av två bergsmän under årets samtliga tolv månader. Den ena hammaren lades ned vid mitten av 1600-talet, någon gång under åren 1637-1670. Den andra hammaren, i vilken man uppenbarligen till stor del tillverkade redskap åt kringliggande hyttor, lades ned 1710. Året dessförinnan hade man rapporterat att hemmanet hade ”ringa och avkolad eller ung skog att anslå till smidet”. Bristen på kol torde ha begränsat hyttans drift och slutligen framtvingat dess nedläggning. Byns sista hammare låg sannolikt precis öster om bron där kvarnen ligger idag.

På den ”Geometrisk Delineation öfwer Lifsdal” från år 1699 är emellertid ingen hammare markerad men väl ett vatten-hjul, utan förklarande text, strax öster om bron. Detta torde ha varit platsen för den hammare som lades ned 1710. Mitt emot är en kvarn belägen, på den lilla holme som ligger mitt i ån. Hur gammal kvarnen var år 1699 är ovisst – kanhända har den andra hammaren tidigare legat här. På 1699 års karta är även byns hytta markerad strax öster om den nuvarande kvarnen. Mitt i byn var tre gårdsplatser markerade, troligen motsvarande dagens Backgården, som lär vara den alla äldsta gården i byn samt Jan Olsgården och Per Jansgården. På den lilla holmen i ån låg det en rad små byggnader – sannolikt tvättstugor, bastur, smedjor och dylikt.

Lifsdals by uppmätt 1967, Ole Edoward.

Riksantikvarieämbetes utredning redovisar för Livsdal:

RAÄ 46 Hyttområde (Livsdals hytta) bestående av 2 slaggvarp (masugnsslagg) och 1 kanal.

RAÄ 79 Hyttområde bestående av 1 masugnsruin, 2 slaggvarp (masugnsslagg) och 1 hög av sotig jord. Området förefaller relativ ostört av sentida aktiviteter.

RAÄ 292 Fördämningsvall.

RAÄ Fördämningsvall.

RAÄ 366 Gruvområde bestående av två gruvhål.

RAÄ 367 Gruvområde bestående av 1 gruvhål.

RAÅ 388 Fördämningsvall. Hör sannolikt samman med hyttområde RAÄ 79.

RAÄ 389 Fördämningsvall.

Byggnadsinventering: Backgården, Jan Olsgården och Per Jansgården ligger på platsen för det äldsta, genom kartmaterial kända be- byggelseläget från slutet av 1600-talet. Den nuvarande mangårdsbyggnaderna är uppförda under 1700- och 1800-talet och ger till sin karaktär huvudsakligen uttryck för 1800-talets byggnadstradition. Flera gårdar har tillkommit från 1700-talet och framåt. Några gårdar flyttades ut i samband med enskiftet 1815, men byn har än idag en mycket samlad karaktär med homogen välbevarad 1800-talsbebyggelse. Inom hyttplatsen ligger vid ån flera små timrade tvättstugor och en numera nedlagd kvarn.

Lantmäteriakter: 1699 Geometrisk avmätning T42 20:1 och T23 3:1, 1800-15 Enskifte T42 30:3, 1807-25 Storskifte T23 3:1, 1829-30 Skogsdelning T42 16:1

Historiska uppgifter: 1371 Lysdal, äldsta belägg (Karlsson, 1884:78), 1539 Hytta upptagen i redovisningen för uppbörden av årlig ränta, 1597 anläggs en hammare, 1600-talets början anläggs en hammare, 1637-1675 läggs en hammare ned, 1710 läggs den andra hammaren ned, 1774 blåses hyttan för sista gången.

Kommentarer: Hyttans läge på 1699 års karta är detsamma som för det registrerade hyttområdet, RAÄ 46. Två hammarsmedjor skall ha funnits i byn varav en var nedlagd vid första karteringstillfället. Ingen hammare återfinns dock på lantmäteriakterna. Inte heller påträffades inom hyttområdet, RAÄ 46, några lämningar efter hammarsmedjan. Denna har dock lagts ned betydligt tidigare än hyttan och kan därför vara överlagrad av den talrika hyttslaggen. Inom byn har inga andra hytt- eller hammarlämningar påträffats, varför det sannolika läget för dessa aktiviteter sedan dess början varit vid RAÄ 46.

Till Livsdal hör på 1699 års karta även Gullbo i sydost. Hyttan i detta område, RAÄ 79, finns inte redovisad på någon karta och inte heller finns den upptagen i uppbörden för årlig ränta 1539. Den bör således ha övergivits före 1539. År 1699 redovisas två kvarnar i anslutning till hyttan. På kartan från åren 1800 -15 redovisas en fördämningsvall vid RAÄ 292.

Inom Livsdals by redovisas år 1699 sex hustomter och tre av dessa ligger i anslutning till Livsdals hytta. De övriga tre ligger norr om denna plats, men en av dessa förefaller idag vara övergiven. Inom Livsdal finns 1699 även ett skattelagt torp, Gultorp, som ligger i anslutning till hyttan RAÄ 79. Gullbo upptas i jordeboken 1620. Bebyggelseläget för Gullbo är övergivet.

Livsdal bymiljö med dess 1800-talsbebyggelse är klassad som riksintresseområde. Hyttområdet RAÄ 46 ligger karakteristiskt intill byn men kan inte sägas ha något större upplevelsevärde, även om preparatsvärdet är stort. Hyttområdet RAÄ 79 hör sannolikt till en av de mycket tidigt övergivna hyttorna som dessutom har välbevarade lämningar (Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige, 1990).

Ur Norbergs Bergslag – Atlas över Sveriges bergslag – Ing-Marie Pettersson.

Det är svårt att få en bild av hur Livsdal var bebyggt på 1500- och 1600-talet. Före enskiftet låg all bebyggelse samlad i bykärnan vars bebyggelse var så tät att berättas när sotaren kom klättrade han upp på en av byggnadernas tak och kunde sedan hoppa från tak till tak utan att klättra ned till marken och sota alla byns skorstenar! Endast några enstaka byggnader står idag (2012) kvar på ursprungsplats från tiden före enskiftet 1815.

Att skapa sammanhängande namnkedjor baserat på de källor som finns att tillgå under 1300 – 1500-talen är vanskligt. Enskilda personer kan sticka fram. Någon gång ges information om släktingar. Ulla Stahre nämner i Norberg genom 600 år bland andra följande:

Bergfogdeämbetet innehas 1484 av en Anders Larsson i Gässjö. Av övriga uppgifter om honom och hans barn att döma tillhör han en bergsmannafamilj med egendomar spridda över Norbergs bergslag. Han skänkte gården Mor i Söderbärke socken till Eskilstuna kloster, vilket framgår därav att sonen, Olof Andersson, år 1504, efter faderns död, bekräftar denna gåva. Antagligen har denna gård återgått till familjen efter reformationen; 1539 skattar Lasse och Anders Olsson i Gäsjö för ödeshyttan vid ”Moren then norra”. Familjen ägde mark ända nere i Djupnäs; år 1513 säljer Olof Andersson jord där till Nils Månsson i Västanfors. Bergsfogden Anders Larssons dödsår är okänt, 1495 finns han i livet, 1504 omtalas han som avliden. Vid detta sista tillfälle förekommer som faste hans efterträdare i bergsfogdeämbetet, Olof Nilsson i Nyhyttan. 1513 har denne i sin tur avlösts av Olof Arvidsson i Härad. Detta är den enda uppgift vi har om denna bergsfogde.

Nästa gång vi träffar på en bergsfogde i Norberg är 1526, då Hans i Prästhytta, ”Foghte paa gamble norebergh”, får en påminnelse från kungen om skatteindrivning.

1558 finner vi närmast följande uppgift om bergsfogdeämbetets innehavare. Detta år befrias nämligen bergsfogden Nils Larsson på Hemshyttan som ersättning för sitt arbete från hela sin årliga ränta, 650 järn, 1563 är han avlöst av Bengt Germundsson i Livsdal, vars fader Germund Bengtsson år 1527 som representant för Norberg undertecknade Västerås recess. Bengt Germundsson förekommer alltjämt 1592 i skattelängderna. Detta år skattar han förutom sin andel i Livsdal även för den hytta, som bär namnet Clementsboda. Samma år har hans son, som liksom farfadern bär namnet Germund Bengtsson, övertagit hälften i Sundbo.

Källa: Norberg genom 600 år - studier i en gruvbygds historia utgivna av Norbergs Grufförvaltning genom Kjell Kumlien - Uppsala 1958.

Bängt i Gläfse.

Enligt släktlinjen i domboken åtte (ärvde) han Gläfse. Framgår dock ej om det var via sin hustrus föräldrar eller hans egna föräldrar som arvet kom. Bängt bör vara född under andra kvartalet av 1400-talet och ha levat till slutet av 1400-talet eller möjligen en bit in på 1500-talet. Någon mer källa med information om honom är ej känd. Ej heller om han bodde eller var uppvuxen i Gläfse. Hans son Germund Bengtsson deltog i Västerås recess 1527. Om han beräknas vara omkring 40 år gammal vid recessens undertecknade bör han ha varit född på 1480-talet. Han noteras i den årliga räntan åren 1539-1557 under Livsdal i Norbergs socken. Troligen avliden 1557 eller strax därefter.

Västerås recess, (recess egentligen det beslut som fattats av ett möte vid dess deltagares skilsmässa) som avhölls år 1527, föranleddes av att Gustav Ericsson (Vasa) behövde genomföra en ekonomisk och socialomvälvning, som endast har ett motstycke i Sveriges historia. Den som Karl XI:s genomförde ett och ett halvt århundrade därefter. Det stora avgörandet föll i Karl XI:s tid vid riksdagen 1680, i Gustafs tid vid Västerås recess år 1527. Under Gustafs tid bröts unionen Danmark-Norge, den nordiska statsgemenskapen, Hansans politiska makt krossades. Sverige blev definitivt ett eget rike utåt. Holländarna krävde betalning för de lån kung Gustaf tagit upp för sitt befrielsekrig mot Danmark. För-läningar som utdelats för bekostandet av krigsföringen belastade den svenska cronan i form av utebliven ränta (skatt).

De strama besparingarna lades lika hårt på Bergslagens egensinniga innebyggare med deras högt syftande maktbegär som på Östergötlands och Smålands adeln och bönder. Den katolska kyrkan, ett rike i riket, kort förut mäktigare än riket självt, tillintetgjordes. Makten i Sverige hade tidigare varit den åtrådda vinsten i ett ständigt växlande spel, ofta på liv och död , mellan olika släkter och partier, Gustafs konungamakt kom att dominiera allt och alla. Till recessen i Västerås inbjöds 1/ Friborne frälsemän 2/ Köpstadsmän 3/ Bönder 4/ Bergsmän alla förtecknade med namn och ort. Endast två bergsmän representerade Norbergs bergslag, vår Germund Benctsson i Lifsdal och Hans Halvarsson i Presthytte. Hur mötte och bemötte de sina grannars och fränders kritik mot recessens beslut kan man fråga sig?

Konung Gustaf sökte under recessen stöd mot oroligheterna i Dalarna, de så kallade dalupproren. Tre uppror utbröt som dock alla kunde bemötas utan några stridshandlingar. De två första hade delvis orsakats av Sture-släktens ambition att återta kronan från uppkomlingen Gustav Eriksson (Vasa).

Knappt ett år hade förflutit efter Gustavs tronbestigning när ett missnöje med hans regering hördes i Dalarna. Priser på nödvändighetsvaror, brist på mynt och det lübecksa handelsmonopolet som kungen tvingats ingå som tack för deras hjälp vid Stockholms intagande år 1523 irriterade och ledde till att dalkarlarna klagade till kungen i slutet av år 1524. Våren 1525 höll dalkarlarna ett möte i Tuna och uppsatte ett brev i vilket de förklarade sig fri ifrån sin tro och lydnadsed till kungen om missförhållandena ej rättades. Sören Norby på Gotland och Berent von Mehlen på Kalmar slott var även de fientligt inställda till Gustav Eriksson. Men sedan Norbys krigståg i Skåne blivit tillintetgjort av dansk trupp och Gustav Eriksson intagit Kalmar minskade oron efter hand och kungen kunde vid ett personligt möte med dalkarlarna i oktober 1525 motta en ny trohetsförsäkran. Några av upprorsledarna dömdes till stegel och hjul.

Bristen på livsförnödenheter fortfor och Gustav Erikssons strävan för en kyrklig reform stred i mycket mot allmogens åskådningssätt samt en skatt till gäldandet av lübeckarnas fordringar för befrielsekriget skapade ett nytt uppror som togs sig det uttrycket att dalkarlarna sökte undgå skatten. Leksands, Mora och Orsa socknar tillhörde de protesterande medan bergsmännen Måns Nilsson i Aspeboda och Anders Persson på Rankhyttan var framstående ledare för kungen. Tuna, Gagnef och Rättvik som till att börja höll sig neutrala slöt sig de kungatrogna. Upproret var i egentlig mening en fejd mellan socknarna. Kungen försökte med lämpor tala upprorsmännen till rätta. Till Västerås recess infann sig endast ett fåtal ombud för Dalarna, men de lovade att utlämna Daljunkern, som anses vara Sten Stures 15-åriga son Nils Stensson Sture, som drev stämplingarna mot kungen. Nils begav sig mot Norge och därifrån företog han ett infall i Dalarna som misslyckades. Gustav Eriksson kom i februari 1528 med krigsfolk till Tuna, dit dalallmogen under löfte om fri lejd, möte kungen. Krigsfolket slog ring runt allmogen och en av kungens rådsherrar höll ett skarpt förmaningstal men då det ej gjorde väntat verkan, togs de brottsligaste ur hopen, dömdes till döden och avrättades omdelbart. Nu föll de kvarvara-nde till föga och bad om nåd. Vår Germund Bengtsson stödde tydligen kungen för han levde i vart fall fram till 1555. Germund Bengtsson var således med om att besluta:

1. Att de som anstiftade oro i riket skulle straffas.

2. Kungen skulle till kronans bästa förfoga över kyrkans överflödiga inkomster samt överta biskoparnas borgar och slott samt deras sakören Antalet hemman som indrogs från kyrkan beräknas till mellan 13700-14000!

3. Adeln fick återkräva allt gods som donerats eller sålts till kyrkan sedan 1454.

4. Guds ord skulle ”renliga predikat varda”, vilket dock var en evangelisk ståndpunkt. I samband med reforma-tionen utgavs Gustav Vasas bibel vilket var den första fullständiga bibelöversättningen till Svenska och den första översättningen av Nya testamentet till Finska. Bibelöversättningarna kom att få stor betydelse för utvecklingen av det Svenska och Finska språket.

Klockskatten 1531 vars syfte var att betala lübeckarna ledde till ett tredje missnöje och uppror. Kungens utsände som skulle hämta klockorna misshandlades av Leksandsbönderna och invånarna i Ål och Gagnef nekade att lämna ut sina kyrkklockor. Tunabönderna tog tillbaka sin klocka och kopparbergsmännen ställde sig på protesterarnas sida. Även Gustafs forna vänner Måns Nilsson i Aspeboda och Anders Persson på Rankhyttan samt Nils i Söderby från Ål anslöts sig till upproret. Självsvåldigt kallade dalkarlarna till möte i Arboga dock utan att kungen ingrep. I augusti 1531 erbjöd dalkarlarna att betala 2000 mark för sina klockor, vilket antogs av kungen som samtidigt gav dem nåd. I januari 1533

möte Gustaf dalkarlarna vid kopparberget. De mest upproriska fängslades och några av dem blev genast dömda och avrättade. Andra fördes till Stockholm för att dömas till döden i början av 1534. Måns Nilsson och Anders Persson blev då avrättade tillsammans med andra. Därmed var det slut på oron i Dalarna under Gustaf Erikssons tid.

Se Lars Weibulls artikel ”Vesterås riksdag 1527” tryckt i april 1937 www.scandia.hist.lu.se samt ”Västerås recess” på nätet.

Hela Dalarna Lagating i Gambla Norberg den 18 januari 1546 Serie 1 Volym A1

Kom för rätta hustru Karin i Bänneboda, Johan masmästares efterleverska och hustru Kerstin i Olsbenning, Herman Olssons efterleverska och giorde sig emellan ett vänligt, skäligt och lagligt jordskifte i så måtto att hustru Karin upplät och antwardade hustru Kerstin allan sin del hon åtte i Bänneboda. Med hustomt, hus och täckter uti hytte och hytteställe uti kvarn och kvarnläge i wåta och torra, i skog och skyuus, innangårds och utan, när och fjärran, inga undantagne som ther under af ålder legat hafver och än här efter med någon rätt tillfinnas kan. Däremot antwardade hustru Kerstin, h[ustru] K[arin] igen sin hela systerdel så god som fyra lester jern i Olsbenning med dess allom tillägen och för det hustru Kerstin förmår, gav hon hustru Karin för ett loft elva undra jern och löste igen en del av Jons i Klingebo han hade pant af hustru Karin för halft sextonde hundradet jern och på det bytet skulle stånda dess fastare, gav hon henne tio fat jern och får det han fick bättre igen. Ty afhände de sig på båda sidor förra åttt hade och från sinom arwom och tillägnade varandra det de förra åtte och det arwom till Evärdeliga ägo. Sammaledes kom från Peder Ericksson i Maltierna sålde och hemolade förre omtalade hustru Kerstin en systerdel som han där i Bänneboda åtte för en lest jern vilket han kändes redeligen uppburit hafva afhände han sig för den skuld och sinom arwom förenämnda systerdel och tillägnade honom förenämnda hustru Kerstin och hennes arwom till evärdeliga ägo och är samma byte och köp laglyst och lagståndit. Ty domde jag samma byte och köp stadigt och fast widermacht bliva utan allt rätant med nemndens samtycka och lagbokens tillåtelse i det 12 och 20 capitlet i jordabalken wider var dess 3 mark för min häradsdom, desse äro faste som då i nämnden sutto.

Dalarnas dombok KLHA1 som även kallas Jöns Pederssons dombok 1644-1559 som transkriberats av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 18 januari 1546 på Norberg thet gambla hölts ting

* Kom för rätten Tydeka Hermansson i Olsbänning med sina bröder och talade till Germund Beinctsson (Bengtsson) i Lifsdal om then faders brodersdel uti förenämnde Lifsdal som var hans rätta arf. The wiste icke hwadh bettaladt war eller eij. Swarade Germund thet allt betalad wara dogh kunde han thet ej med fullom tyghom bewisa så att the hade någon tid warit någen vittne tillkalladt. Loot jach (Lät jag) thet till nemdene ransakan. The ransakade att det hade wel warit upplyst länge sedan icke kunde the dragha till mines hwad the waar meer tillgiort. Thet samma vittna och Härmans syster som och en systerdel uti samma Lifsdal åtte vider namn hu Anna i Glefse att Herman hade ther uppå penningar uppburit men hon mintes icke hur mycket. Dock bleve de så förente thet Tydika begärde med sina bröder tu fat iärn och föreskrivne Germund halft annat fat jern thermed de blefve åtskilde och werkade wara aldeles wälförnöjda. Afhende så sig och sinom arvom thess faders brodersdel och tillägnade honom förnämmnde Germund och hans arvom med tess allom tilåghom ewerdeligha.

Sammalunda stod och förenämnda hu Anna för rätta och erkände sig hafva upburit sin fulla betalning med tu fat jern för sin systerdel uti förenämnde Hytto Lifsdal efter sin egen vilja af förenämnde Germund Beinctsson Afhände hon sig för thenskull och sinom arvingom then systerdel och tillägnade honom förra omtalade Germund och hans arvom till everderliga ägo med allom tess tilåghom och fanns med fulskäl att thet köp hade länge nog lagståndigt och warit laglyst.

Dömde jag samma köp stadigt och fast obrutzlighet hollas efter denna dag wider hwar the 3 marc for Häradsdomen tesse äre fast som tå i Nämnden såte.

Kommentarer: Tidick Hermansson i Olsbenning noteras i årliga räntan åren 1545-1572 följd av sin son Herman Tidicksson noterad 1575-1589. Före den årliga räntan bör det ha funnits en Herman Olofsson möjligen bror till vår Bengt i Livsdal? Salige Herman Olsson gift med Kerstin äger tydligen en brodersdel uti Livsdal som Germund Bengts-son löst ut och nu ger ytterligare en lösensumma för. Åren 1539-1543 noteras Johan Wastesson i Olsbenning för att därefter från 1544 följas av Tidik Hermansson till 1563 och 1540 noteras hustru Kerstin. I den andra gården i Olsben-ning noteras en Erland från 1539-1563. Möjligen har Herman Olssons son Tidika gift sig ~1544 till Olsbenning.

Syskon till Bengt enligt domboken den 18 januari 1546

Herman Olofsson i Olsbenning Bengt i Livsdal Anna Olofsdotter i Gläfse (Hermans syster)

Vföre 1546 ägde en brodersdel levde ~1400-talet Åtte en systerdel i Livsdal

i Livsdal . Gift med Kerstin. i Gläfse? som han åtte

Tydeka Hermansson Germund Bengtsson

i Olsbenning noterad i Livsdal ~1480 1555

i den årliga räntan Årliga räntan 1539-1555 samt Gärder och hjälper 1535

1544-1573 (Dessförrinnan 1539-1543 noteras en Johan Masmästares hustru i Olsbenning)

Herman Tidiksson, fjärdingsman 1580

1575-1591 i Olsbenning

Hela Dalarna Laga ting i Gambla Norberg den 3 mars 1545. Serie1 A1 samt akt 601 i diplomatarium dalecarlium

Kom för rätta Olof i Blomdal och talade till Waste Nilsson i Snydzboda och hans bröder om något öwervåld de hade gjort honom på några skogsängar och skogeskillnad som deras fader Nils i förenämnda Snytsboda hade sig med förenämnda Olof i Blomdal för tre år sedan förent och samsatt uti K. M. Nils Larsson fogde, Ärlig och välbördig man Lars Jesperssons domares närvaro med de tolf för bergen stå, som tijt på en syn kallade woro. Dock förlikte de sig så utan synen, thet Olof skulle hafva Wester ut ifrån sig all den mark med skogar, ängar och skogar nordan för Amunde-böning sommarvägen intill theras skillnad. Österut ifrån sig skulle han hafva alla de skogar, ängar och fiskevatten som ligga nordan för gambla snyudzbrovägen och i skilesten i snytenom, så war då beslutat dem emellan när synen war.

Då svarade Waste om man må icke nytja allan del som han med bref och seghell fanghet hafver nåår de äre lagligha gifwna. Då fanns uti hans bref att medan en åtte hemmanet, åtte han alla dess ägor, men når hemmanet blef sprijtad, skiftes och ängarna med.

Kom så Olof i Blomdal förenämnde och lade ett bref i rätten som Johan Börelsson i Förlunda fordom häradsdom hafvande i Dala lagligha utgifvit hade lydandes på förenämnda Olofs hemmena och gifvit war anno etc. 1483. Thertill Peder skrivares dombref datum anno etc. 1490. Lät jag det till nämndens ransakan. De svarade, vi vill lägga handen på boken och bedja oss så Gud till hjälp som vi kunnom ingen likae dom nu säga dem her om thetta mål, annat som de själva gjorde sig emellan, thet war rett, om ther Nils i Snytsboda will ther wider blifva om wi skolum ther någhet döma, då säge wi thet och så gillt och gott wara som då gjort war om rågången, ther Nils med sina söner icke wider blifva will, så gifve ut de 40 mark han feltes fore med thet han tog med öwervåld förenämnda Olofs skogängar in för hans teckte-gårdar, och tre mark för hwart dombref han ogillt hade, såsom sagt war på then tid, efter sådan rannsakan och then semmio som de själva syn emellan gjorde, och thet wijte K. M. Fogde. Domaren och nämnden dem emellan sade. Och nu ingen mot mig eller nämnden weddia wilde dömde jag

Hela Dalarna Laga ting i Norberg den 31 mars 1549 Serie 1 A1

Kom för rätta Olof Spelboson i Blomdal och tillstod huru han hade sålt Peder Jönssons i Hommansbönning en brodersdel uti förenämnda hemman för åtta fat järn. …

Kommentar: Olof Spelbosson och Waste Nilsson är grannar. Waste Nilsson och hans bror Olof Nilsson är söner till Nils Wastesson i Snytsboda som bjuder up en brodersdel i Lifsdal. Den brodersdeln bör ha tillkommit Nils Wastessons far Waste!

Hela Dalarna Laga ting i Gambla Norberg den 18 januari 1546 Serie A1

Kom för rätta hustru Ingeborg, Olof Nilsson i Snytsboda och kungjorde huru hennes fader vid namn Tideka i Knallans- bäning sålt hade sin brodersdel liggandes i Moren then Västra sinom broder Jons Engelbrecktsson boendes på samma hytta Västra Moren och bar intet mer up udi sin lifstid än fyra fat jern, men efter sin faders död hafver hon upburit fem fat jern och tillfullo nöje sig vara förnöjd, ty afhände hon sig och sinom arwom förenämnda treding och tillägnade honom Jöns Engelbrechts måg vid namn Peder Jönsson och hans arvom …...

Tidika Engelbreckttson Jöns Engelbrektsson

| |

Ingeborg Tidiksdotter måg Peder Jönsson

Dalarnas dombok (Hela Dalarna) KLHA1 1544-1559 även benämnd Jöns Pederssons dombok som transkriberat av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 31 mar 1549 i Norberg.

* Kom för rätten Herman i Westanfors och Peder Mats, både Beinct Germundssons systersöner, vittna och bekände att hwarthera moder haffwer uppburit 7½ hundradt jern for hwar deras systerdel i Lifsdal uti Beincts hemman och känna sig här aldeles väl förnöjda vara på de tu systerdelar. Affhende förty hwar dera sig och sinom arvom under Beinct Germundsson och hans arvom till everderliga ägho med tess allom tillåghom och äre de arfdelarna laghbudne och ståndna etc.

* Härman i Westanfors upboodt forsta gång en systerdel i Lifsdal

* Peder Mats buder up annan systerdel i Lifsdal forsta gång

* Lasse Larses upbyder den tredie systerdelen ibidem forsta gång

* Nils i Snyudzboda upbödd en brodersdel ibidem forsta gången Beinct Germundz boodh efter allt.

Hela Dalarna KLHA1:1 Den 26 januari 1550 laga ting i Norberg.

Härman i Westanfors biödh upp tredje gången sin systerdeel i Lifsdal.

Hela Dalarna KLHA1:1 Den 19 aug 1551 tingades på Norberg folio 197

Kom för rätta hustru Ingeborg, Peder Hinzessons efterleverska i Lifsdal och sporde före huru mycket hon borde ärva efter sin sväre med sina barn som hon åtte med Peder Hinsesson och gaf så före att Hinze åtte hemmanet och fick sin första hustru, het Kerstin, åtte en son het Oluf, blef så död, fick andra hustrun, het Karin, åtte tre söner med henne, Nils, Tidiche och Peder, han åtte denna Ingeborg till hustru. Blef så Hinze död, ärfvde så barnen honom. Blef så Nils och Tidiche döda. Ärfte modern en son och Peder en såsom det stånde i Erfdabalken. Så hade Hinze, Peders fader, sålt hans möderne och lagt det neder i Lifsdal.

Hinze Nämnd i årliga räntan 1540-1564 för Norr Hörende

g 1.0 med Kerstin g 2.0 med Karin

Olof Hinzesson Nils Hinzesson, Tidicka Hinzesson, Peder Hinzesson g m Ingeborg

Årliga räntan 1568-1588 för Norr Hörende årliga räntan 1539-1552 för Livsdal

Per Olofsson från 1593, och Erik Olofsson från 1613 i Norr Hörende

Kommentar: Hinze, som invandrat, kom till Norr Hörende där han upptog Västergården på 6 öresland. Vid hans död övertog hans söner i första kullen, Per och Erik Olofsson Västergården i Norr Hörende. Sönerna i andra kullen ärvde ett hemman i Livsdal som Hintze hade köpt. Vår släkt Bengt i Livsdal bor i ett hemman i Livsdals by, Peder Hinzesson bor i ett annat hemman i Livsdals by och är ej släkt med varandra. Hemmanen skattar bägge 3 ½ hundrat. I byn finns ytterligare ett hemman som skattar 80 osmundar eller ½ hundrat och 20 osmundar bebott av en Peder Marcusson. Byn består av 3 hemman. Senare, eller den 25september 1720 gifter sig enklingen och skräddaren Per Olofsson, som stammar från Hinze med Chersti Matsdotter född i Ösby. Deras dotter Catharina Persdotter född den 11 mars 1733 i Norr Hörende, som är vår anmoder, gifter sig den 22 september 1759 med Anders Andersson Abborre.

Germund Bengtsson ~1480 - ~1557

som undertecknade Västerås recess år 1527. Finns noterad i den årliga räntan 1539-1557 för Livsdal, Norberg sn.

Syskon till Germund Bengtsson

Hans Bengtsson

Ej identifierad

Noterad i dubbelantavlan

Enligt dubbelantavlan har Hans Bentsson två söner Jöns Hansson som troligen är identisk med den Jöns som noteras för Gläfsegården i Norbergs by åren 1563-1575 följd av sonsonen Herman Jönsson i Gläfsegården samt andra sonen Wilken Hansson som sålde Gläfse till Anders och Ion Larsson för 30 fat osmundsjärn.

Bengt Germundsson, bergsfogde

Noterad i den årliga räntan åren 1558-1595 för Livsdal. Tillträde bergfogdeämbetet 1563. Levde 1592. Troligen född före 1527 och avliden på 1590-talet. Bengt Germundsson bör ha varit både läs- och skrivkunnig för att kunna sköta sitt

ämbete och väl förtrogen med bergsmansyrkets alla grenar. Han var kungens fogde och högste styrelseman i Norbergs bergslag. Det var han som enligt gällande privilegier hade att utse de tolv övriga styrelsemännen och tillsammans med dem varje vecka hålla ting och döma i alla frågor som låg under bergsprivilegierna. Han var en medeltida kronofogde, men även polischef och domare och dessutom, fastän inte folkvald, en motsvarighet till våra dagars ordföranden i kommunstyrelsen och samtidigt chef för hela den lokala förvaltningen, skriver Karl Björzén i Norbergsboken en sockenbeskrivning om bergsfogden Anders Larsson i Gäsjö som var Bengt Germundssons företrädare. För att klara sina åliggande och vara tillgänglig bör Bengt Germundsson ha haft en gård och förvaltningsbyggnad i Norbergs centrum med övernattningsmöjligheter utöver sitt hemman i Lifsdal. Var fick han sin utbildning och av vem?

Hela Dalarna KLHA1:1 Den 19 aug 1551 tingades på Norberg folio 197

* Kom för rätta beskedlige man Benct Germundsson i Livsdal och bekänna huru han hade löst ut sina medarfvingar från Livsdal ;

först löste han ut Nils i Snytsbodha och gaf honom 3 fat jern för sin brodersdel

Sän hade han gifvit Jöns Enwastesson i S. Diuptierna för sin arvedel 3 fat jern

Så gaf han Herman i Westanfors för sin mors systerdel 7½ smides jern

Än gaf Wilkens moder i Amundsböning för sin systerdel 7½ smides jern.

Så gaf han Peder Matsson på Hojen trienti för sin moders systers del 7½ smidt jern.

Än gaf han Lasse Larsesson på Löthen i Fernibobol för hans moders syster del 7½ smides jern

hvilket alla hafver kendt fullbetalde wara efter sinom egno willia afhände för sig själv och sinom barnen deres arfvelott med Beinct Germundsson och hans barnom everderligen att njuta med tess allom tilläg om och ärfva alla delar lagbund-na och lagståndna efter som föreskrivs i jordabalken det andra och 3:de dito 20 cap. Wittnen här över warit hade Olof Swensson bergsfogden Tydika i Olsbänning och Lasse Siffwersson.

Peder Matsson, omnämnd i tingsprotokollet av den 19 augusti 1551 har ej återfunnits i den årliga räntan.

Germund Bengtssons ~1480- ~1557 barn: Bengt Germundsson årliga räntan 1558-1595, Nils i Snytsbo och Jöns Enwastesson i Djupekärra, Herman Persson i Wästanfors moder, Wilken i Ombennings moder, Peder Matsson i Höjens moder, Lasse Larssons i Löthen, Ferneboda moder, Anna i Gläfse, Ingrid gift med kneckten Nils Eriksson i Hönsgärde. Detta ger 3 brodersdelar samt 6 systerdelar. Då en systerdel är hälften av en brodersdel blir det tillsammans 6 andeler i Livsdal.

Syskon till Bengt Germundsson enligt domboken den 31 mars 1549 och 19 augusti 1551 och dubbelantavlan

Moders [Enwaste] 1:a Systerdel 2:a systerdel 3:e systerdel [Waste] en Marit Ingrid

systerdel brodersdel brodersdel Germundsdr Germundsdr

| | | | | | | |

Wilken Persson Sonen Jöns Mågen Herman Mågen Peter Mågen Lars Sonen Nils Brita gift i Höns-

i Amunds- Enwastesson Pärsson Mattsson på Larsson på Wastesson i Maritsdr gärde

benning i Djupkärr i Wästanfors Höjen. Löthen i Snytboda

1556-1585 Ej identifierad 1539-1557 Ej identifierad Fernebo 1539-1557

G o H 1535 G o H 1535 G o H 1535

Peder Olofsson (G o H = Gärder och Hjälper = en extraskatt som togs ut 1535)

I Gläfse noteras Anders Byörsson och Hans Persson i den årliga räntan för åren 1539-1557 samt i G o H 1535. Därefter Olof Persson och Wilken Hansson åren 1562-1563. Den senare är enligt släktlinjen i domboken son till Hans Bengtsson.

Strödda domboks och rättegångshandlingar. Volym 6. Lagmansting i Gambla Norberg den 7 januari 1584

Samma dag kom för rätten K. M. Profoss Lass Bagge och tilltalade Bengt Germundsson i Lifsdal bergsfogde att han skulle hafva wedlagd 2 hemman som fordom hafver warit 2 mantal och lagt dett ned … och dherigenom nedlaged konungslig gärd winde... dagswärke …. och andre små, dock mest 1 årlige pålag hvilket alt togs till rannsakning och efter det sanning befants att han sig sådant friheter olofwandes taged hade, wilket honom mycket mindre är någon annat giöra borde efter att han war tillbetrodde bergsfogde öfver all den bergslag hade och därför uthan fyrteged hemman fri för alle utlag dömdes han skyllig för den som …... och konungs och cronogäld werkli wedomdraged hade så att nu kunde wärin honom för tiufssacken som lagh förmeller i Konungsbalken wid 26 item i Jordhabalken i det supe .. Och beskulle Chronan skade igen

15:e januari 1592 Laga ting vid Norberg sid 11

* Benct Germundsson biuder upp ett hemman benämnd Hönsgärde köpt af sin syster Ingrid för 5 fat och sedan sig han henne tillfylla domdes till hans.

I den årliga räntan noteras kneckten Nils Eriksson för Hönsgärde åren 1570-1591. Han bör vara systern Ingrids make. Hon noteras som hustru Ingrid år 1563 under Holmsjötorp för 4 öre som Hönsgärdet benämndes då.

I Byar och bebyggelse i Norbergs kommun utgivna av Kulturnämnden, Norbergs kommund sägs; Hönsgärdet omnäm-nes första gången förhållandevis sent 1558. Ingick i Livsdals hemmanet till långt in på 1800-talet. På en karta över Livs-dal med omnejd från år 1699 är Hönsgärdet markerat och i dess västra del en kvarn. Denna låg strax norr om vägen vid den lilla å som då gick från Skallmossen ut i Holmsjön. På en annan karta från samma år, egentligen upprättad över Högfors, är Hönsgerde torp utsatt.

Från 1587 skattar Bengt Germundsson 10 spann (tidigare 4 hundrat) och för Aspbönning 2 spann samma år.

Germund Bengtsson, son till Bengt Germundsson, noteras i den årliga räntan åren 1589 för Aspbönning. 1597-1600 skattar han 10 spann för Livsdal och 2 spann för Clementsboda samt Sundbo. Germund avled före år 1604 då hans enka gifter om sig senast år 1604 med Per Larsson, bergsfogde, som noteras i den årliga räntan 1604-1620 för Livsdal och skattar 3 spann. Livsdals hemmanet som beskattas med 10 spann togs över (1605 av en Henning Narwarsson.

Margareta [Larsdotter] V 25 aug 1644 i Livsdal 80 år gammal, gift 1.0 med Germund Bengtsson avliden före 1604 i Lifsdal och 2.0 med Per Larsson vars vidare öden efter hustrus bortgång är okänt.

Barn i första giftet: Johan Germundsson, Olof Germundsson, Johanna Jermundsdotter, Malin Jermundsdotter, Lars Germundsson

Barn i andra giftet: Anders Persson och ett ej känt till namnet.

Dalarnas dombok A1:4 Norbergs häradsrätt den 16 februari 1594 sid 12.

* Germund i Sundbo biuder upp ett halvt hemman i Sundbo köpt av Lasse Svensson i Hagge för 3 läster. Noch av Hans Olofsson i Starbo.

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 6 och 7 februari 1597 Laga ting i Gamla Norbärg folio 59

* Germund Bengtsson i Lifsdal biuder upp en systerdel i Sundebo köpt av Erik Andersson på Dikenshyttan för 10 fat osmundsjärn och stod fast för rätta. Skall hafva bref.

Kommentar: Efter Germund Bengtssons död ~1603 (åter)köper Lasse Svensson ett halv hemman i Sundebo.

Hela Dalarna A1:8a Laga ting i Gamla Norberg den 21 januari 1606 folio 105 (2:a uppbud 14 mars 1608 folio 344).

Lasse Svensson i Hagge biuder upp ett halft hemman i Sundebo, köpt aff alle sine syskon.

Dalarnas dombok A1:6 sid 44 Norbergs häradsrätt den 26 januari 1598.

* Kom Germund Bengtsson i Livsdal och lade ett brev i rätten lydandes huru en benämnd Nils Pson i Lifsdal (noterad i den årliga räntan 1570-1600 för samma hemman som Peder Hinzesson brukade) hade sålt sitt hemman i Lifsdal för 6 läster järn och ½ läst för börden. Tillkändes fastebrev.

* Oluff Larsson i Lifsdal tillsades fastebreff för dedt manneslag som han bevistet haffver

Laga ting i Gamla Norberg den 30 januari 1602 Sid 48

* Den syn som gick Anno 1600 den 12 oktober emellan Trättsbo och Livsdal hafver så tillgått att de gode män som på samma syn gingo hafva tilldelat liten skogsdel till Trättsbo. Fört så i Östergårds hörnet i Trättsbo täckten. Där den i öster når i ….. tiärnans bäck. Där är skillnaden emellan Lifsdals skogen. Syne man Mats Olufsson i Inglikbenning, Hinse Persson ibid, Jan i Gässe, Holsten i Halfvardsbenning, Lasse med flera...., samma syn med domebref.

* Kom Hans i Trättsbo och war kommen i rycktett att hafva belägrat hustru Anna i Rosendal. Då ransakades och ingen bewis därpåfinnas kunde. Där som han till sakens fälas kunde utan nemdens sampt mennige man giorde honom fri.

* Kom Germund Bengtsson i Lifsdal (noterad i den årliga räntan för Livsdal 1558-1595) och gaf tillkänna huru hans fader hade löst bördsrätten i ett Cronans hemman för 9½ daler och det beviste med salige konung Johans bref. Nu wille hans medarfvingar tvinga sig till samma Cronohemmena benämnd Backen och skift det sig emellan såsom annat arfe-gods. Då blef afsagt att Germund samma Cronohemman behålla. Skall ändock det littet är och det med hull och häfd-ning wäl bruka och byggia, sampt och årligen utgöra all den ränta som där bör afgå och ej må det sönderskiptas som annat arfvegods.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 21 januari 1606 Laga ting i Gamla Norbärg. Folio 46

* Hans Pedersson i Lifsdal för mökränkning med Kirstin Nilsdotter i Höinge gården

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 25 januari 1607 Laga ting i Gambla Norberg folio 53/226

* Kom Germund Bengtssons barn i Lifsdal och talte till Bengt Pedersson i Andersbenning om förenämnda Andersben-ning förebärande att dess moder mor hustru Brita på Nyhyttan det ått hade och det pantsatt hade till Anders Larsson på Dicknehyttan fick så Anders Larsson sinom broder Oluf Larsson för samma värde, fick så Lasse mestare samma hem-man i gäll af Olof Larsson. Kom så Lasse Anderssons hustru på annat gifte och fick en man heta Nils Ingelson. Kom så han till samma hemman. Böd så han samma hemman ut att säljas igen. Köpte så Olof Ionsson i Andersbenning det till sig för osmundsjärn 4 fat, af Anders Håkansson i Gässe för 10 fat ½, P Jönsson i Flegian 5 ½ fat. Her Peder i …

kom så samma hemman till Bengt Pedersson som fick Anders Håkanssons dotter till hustru. Sades så vara bördig till det dock ej kunde med något skäl leda sig med börd därtill utan som linien utvisar de äre rätt bördemän därtill. Därföre dömdes dessa förenämnda Marit Knutsdotter, Germund och hans bröders barn samt Marit på Nyhyttan med sina syskon samt Andersbenninge till i börden igen och Bengt Pedersson sitt värde igen men kan det någon veta för bevis så skola gode män om rannsakas.

Livsdal brukas dels av Hemming Nafwarsson 1604-1615 och dels av Per Larsson 1604-1620, Germundsbarnens styvfar.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 26 januari 1607 Laga ting i Gambla Norberg. Folio 56

* Germunds barn i Lifsdal sampt Kälwast Olofsson sampt Malin Bengtssons barn biuda up en brodersdel i bådas köpt af Mårten i Kilan för osmundjärn 6 fat.

* Lorens Hammarsmed i Lifsdal hafver belägrat en änka Margareta Pedersdotter i Rosendal änfast födt eget nu tu barn med henne – bötar 9 daler

* Jöns Nafwarson i Livsdal för mökränkning med Margareta Ionsdotter i Andersbönning – oäkta – bötar 6 daler.

Kommentar: Jöns Nafwarsson är noterad i den årliga ränta under Hönsegärdet åren 1604-1631. I Livsdal noteras Henning Nafwarsson (en bror?) i den årliga räntan åren 1604-1615. Söner till ? Narve Svensson, kyrkoherde i Norberg 1540-1552.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 14 januari 1608 Laga ting i Gambla Norberg folio 94.

* Kommer nu Mats Olufsson samt och Anders Olufsson i Andersbenning som och domboken utvisar 1607 (se ovan) så att Mats och Anders nu båda Germund Bengtssons barn[barn] upplott som till samme Andersbenning woro [rätta] bördemännen lest järn i förening och det samma Andersbenning niuta obestridet hafvit hwarit de det ej niuta mena då söka lagmannen därom

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 13 maj 1612 laga ting i Gambla Norberg, folio 116. (Ren folio 478)

* Källwast Olufsson i Livsdal biuder up en systerdel köpt av sin syster hu Margareta Olofsdotter för osmundsjärn 19 fat .. stångjärn och 7 sk pund 5 och nu tillsades fasta härpå.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 18 juli 1614 Laga ting i Gamba Norberg folio 313

* Kom Källwast Holstensson i Fragg och talade till Peder Larsson i Lifsdal om ett änge Spiutängen benämnd förebär-ande att hans föräldrar det pantsatt hade till Ion Larsson i Fragg vilket war Peder Larssons moder fader för 5 fat både för sjön och ängen. Därtill sades att kan Peder Larsson med skäl bevisa skall honom giva det så igen lösa.

Kopparbergs län XXXVI A1:11 1618-1619. Den 16 januari 1619. Laga ting i Gambla Norberg folio (446)

* Kom bergsfogden Peder Larsson i Lifsdal framlade ett bref som en benämnd gambla Hans utgivit hade 1603 lydandes huru han samma torp Gullebo sålt hade till en benämnd Bengtsson ded köpt hade för 6 fat järn män nu wilie de i Bloms-dal samme Gullebo för drifva och samma Gullebo ligger emellan thes skogsskillnad och inbolby för när som nu beken-des. Afsades att samma Gullebo skall blifva skattlagt och gälla konungens skatt däraf.

* Kom nu Peder Larssons i Lifsdal gaf tillkänna huru Oluf i Blomdal hade pantsatt till Bengt Germundsson i Livsdal benämnd norra täckten i Blomdal för 6 fat osmundjärn och en skog halwa för 1800 järn och nu hafver där warit en syn på af 6 män och då hade Kälwast pantsatt till en .. samma mila wed in på denne botten som Peder Larsson tillkom. Nu kunde de inte förenas därföre skall samme wed stå i qwarstad till dess en gylt syn kan 12 kallade wad under lagman 12 är..

8 oktober 1627 laga ting i gamla Norbergs härad. (Volym 1 a sid 156)

* Blef till dompt att Peder Larssons barnen i Lifsdal skall hava 2/3 i den hammarsmedja som Kälwast Olsson och Hening Narfvarsson uppbyggd hafver. Och Peder Larssons barnen behåller 2/3 i all den omkostnad som är använt på samma hammare efter s ..erdom Och hwad dermera wella byggia i samma ström skolla det wara alla lika … och förlust:s

HFL Norberg sn år 1628. Lifsdal

Barbro Eriksdotter, Erik Sigfridsson, Lars Andersson, Anders Spelbog, Olof Kälwastsons hu Marit, Bengt Hemmingson, Anna, Johan Germundson, Anders Persson, Margareta, Brita ..........

Johan Germundsson, noterad i den årliga räntan från 1630 V 7 januari 1649 i Livsdal, gift 1626 med Karin Hansdotter.

Då Johan Germundsson ville äkta en släkting, Karin Hansdotter, fick han be domkapitlet i Västerås om en släktskaps- utredning och utlåtande som protokollfördes; Västerås domkapitel. AI:3 den 11 april 1626 sid 133

Thenne Johan Germundsson i Livsdal, Pär Larssons styvson begäran Karin Hansdotter i Wad och fick lof dertill och skall gifva ett skepp stångjärn.

Barn: En son begravd den 1 okt 1643, Anna Johansdotter född 19 januari 1645, Erik Johansson född 2 maj 1647, Hans Johansson, Karin Johansdotter.

Efter Johan Germundssons begravning den 7 januari 1649 i Lifsdal, Norberg sn, gifte hans änka Karin Hansdotter den 10 februari 1650 med Nils Isaksson som avled den 2 juli 1684 i Lifsdal, Norberg sn. Den 19 april 1680 sålde Nils Isaks-son mark i Ösby till sin brorson häradsdomaren Johan Matsson i Ösby, Västerfärnebo socken i Västmanland, volym 30 sid 865

Olof Germundsson noterad i den årliga ränta från 1630 - V16 juli 1665 i Livsdal. Hans enka begrovs den 8 nov 1674 i Lifsdal, Norberg sn.

Barn: Erik Olofsson begravd 28 nov 1670, Karin Olofsdotter, Greta Olofsdotter begravd 29 jun 1664, Germund Olofsson begravd 1 okt 1665, Per Olofsson samt Mats och Anders Olofsson i Andersbenning.

8 oktober 1627 laga ting i gamla Norbergs härad. (Volym 1 a sid 155)

* Olof Germundsson i Lifsdal och Hans Persson på Näss för det samtliga hafver förfalskat ett arfna register benådes på .. 3 fat odzmunds järn.

Malin Germundsdotter

u.ä. Son Anders född den 30 nov 1648 i Snytsbo, Västerfärnebo socken. T: Lars i Salbo, Hu Karin i Broarna. Far: Lars Matsson. Mor: Malin Germundsdotter.

19 januari 1649 Laga ting med allmogen i gamla Norberg, Wåla och Fernebo fierding Sid 418

* Framställtes för Rätten Lars Mattsson i Snytsbo hvilken hade besufvat Malin Germundsdotter fött barn uti november månadh och efter han icke henne äkta wille sakfälldes han till att efter det 3 lag Giftermålsbalken 22 till 3 pliktas och hon till halfva mindre efter landsändans bruk och skall han betala henne 2 skålpund stångejärn för den ärlösa son och gifva henne en styf ko.

Johanna Jermundsdotter V 25 nov 1677 i Förstby, Västerfärnebo socken, gift före 1609 med Erik Larsson i Norr Hörende

Vår ana – se mer under Norr Hörende i Västerfärnebo socken.

Lars Germundsson

Död tidigt

Anders Pärsson (son till Pär Larsson)

Sålde 26 febrauri 1645 sin arvedel i Lifsdal till sina halvbröder Johan och Olof Germundsson.

Wilken Persson i Amundsbenning (= Ombenning, by som delvis ligger i Norbergs (västra Ombenning) och delvis i Vestervåla (östra Ombenning) socknar. De som avled i västra Ombenning begrovs i Norberg socken och de från östra Ombenning jordades intill Västervåla kyrka.

Wilken Persson (ej att förväxla med Vilken Hansson) noterad i den årliga räntan 1556-1585 för Amundsbenning i Norberg socken. Dessförinnan noteras Benct Jönsson 1539-1555. Modern är inte identifierad.

Jöns Enwastesson? i Djupkärr. Vestra och lilla Djupkärra ligger i sydvästra delen av Norbergs socken. Östra Djupkärra ligger norr om Kyrkobyn. En Jon med svårläst efternamn noteras tillsammans med Per Torbiörsson i den årliga räntan 1550. Åren före och efter noteras samma Per Torbiörsson tillsammans med en Mårten med svårläst efternamn.

Härman Pärsson i Wästanfors. En by och bruksort i Vestanfors socken gränsande i väster till Dalarna vid Kolbäcks-åns mynning i Stora Aspen. Förnämsta jernmalmsfälten i socknen är Mellingsfältet, Stortägtsgrufvorna och Mattsgruf-vorna. Herman Persson noteras i den årliga räntan 1539-1557. I längden 1557 sägs: ” Thessa efterskrifne har varit frälsejordslandbor och är nu landbor”. Från 1558 noteras i den årliga räntan Olof Larsson och Olof Persson.

Per Mattsson på Höjen

Ej återfunnen i årliga räntan.1539-1557 noteras en Olof Larsson. År 1563 noteras en Jöns i Höjen, Norbergs by.

Lars Larsson på Löthen i Fernibobol

Ej återfunnen i årliga räntan

Nils Wastesson i Snytsboda. Snytsbo förr en by i Norberg nu en by i Karbenning socken vid sjön Snyten. Karbening socken bildades 1686 genom delning av dåvarande Väster Färnebo socken. Nils Wastesson finns i den årliga räntan 1539-1557. Från 1562 noteras hans troliga söner Olof Nilsson och Waste Nilsson i den årliga räntan. Året 1543 noteras Nils med sonen Olof och 1544 noteras sönerna Olof och Waste Nilssöner men från 1547 noteras åter enbart Nils Wastesson fram till och med 1557.

Sammanfattning:

Bengt i Livsdal – åtte (ärvde) Gläfse - levde i slutet av 1400-talet i Livsdal

Germund Bengtsson ~1480 - ~1555 noterad i årliga räntan 1539-1555 för Livsdal

Bengt Germundsson noterad i årliga räntan 1556-1595 för Livsdal

Germund Bengtsson avliden före 1604 i Livsdal gift med

Margareta Larsdotter 1564-1644 i hennes första gifte

Margaretas barn i 1:a giftet; Johan Germundsson, Olof Germundsson, Johanna Jermundsdotter, Malin Jermunds-dotter, Lars Germundsson.

Margareta Larsdotter gift 2.0 med Per Larsson,

Margaretas barn i 2:a giftet; Anders Persson samt ytterligare en son okänd till namnet avliden före 26 februari 1645 enligt laga ting i gamla Norberg den 22 juni 1647, Örebro, volym 14 sid 623.

Johan och Olof Germundsson övertog hemmanet i Livsdal med början 1630 samt köpte ut sin halvbrors, Anders Perssons andel i Livsdal. Vår ana, Johanna Jermundsdotter, gifter sig till Norr Hörende i Västerfärnebo socken och lämnar därmed Livsdal i Norberg socken.

Johan Germundsson var gift med Karin Hansdotter från Vad i Söderbärke i hennes första gifte. Hon gifter sig 2.0 den 10 februari 1650 med Nils Isaksson.

Johanna Jermundsdotter, som gifte sig till Norr Hörende före 1609, har sin mor och styvfar kvarboende i Livsdal. Vi följer därför händelserna och personerna i Livsdal fram till och med att modern och styvfader avlider.

Jordeboken 1620 för Lifsdal, Norberg socken, sid 2

Hemming Häst 1, Oxe 1, Kor 8, Qwigor 1, Grisar 6, Swin 2, Utsäde 2 tunnor.

Jordeboken 1623 för Lifsdal, Norberg socken, sid ?

Kiälwast Olsson Hästar 2, Oxe 1, Kor 2, Qwigor 2, Stut 1, gamla grisar 8, ? 4. gammalt får 1, unga får 2, ? 1, ? 1, Utsäde 1 tunna. Övriga personer är ej läsbart då sidan är skadad.

Jordeboken 1631 för Lifsdal, Norberg socken, sid 15.

Olof 5 öres, Johan 5 öres, Chelwast 5 öre, Hemming 4 öre.

Mantalslängd 1635 från Norbergs socken

Hemming i Livsdal 5 personer, Kälwast ibid 3 personer, Olof Girmundsson ibid 3 personer, Johan Girmeundsson ibid 5 personer, Ingell ibid 3 personer, Anders Pärsson ibid 3 personer

Den 6 marti 1637 hölls laga ting med allmogen af gambla Norbergs, Wästerwåla och Fernebo fierding uti Norbergs sockens (Volym 6 av Örebro län 1637-1639)

* Ingel i Lifsdal gaf tillkänna att han hafwer köpt dhet lilla wånghemmanet i Lifsdal under skatterättighet och efter han köpt landet så hafwer han ock löst strömen med.

Afsades att han skall inrätt och smida hwar tionde dygn medh de andra tu hemman ock hålla redskap och byggning medh widhmacht efter laga taket.

Den 16 september 1639 höllts laga ting medh allmogen af gambla Norberg, Wästerwåla och Fernebo fierding (Örebro, Volym 6 sid 156-158)

* Lars Kälwastsson i Livsdal för mökränkning med konan Kerstin Arfvidsdotter i Iggelbo sakfäldes

* Hans Joensson i Rosendal slog Peder Rotebindare ett blodsår i hufvudet. Blef sakfäld.

* Item slog igen Germund Olsson i Livsdal en blodskär. Sakfäldes

* Anders Hemmingson i Livsdal för mökränkning för sigh och Kälwast gjort i Livsdal sakfäldes och böta.

* Oluf Germundsson, Johan Germundsson i Livsdal och theras syster hu Johanna i Hörende gjorde sig emellan ett vänligt och broderligt jordskifte i så måtto att bemälte Olof och Johan uplät henne en trediedelpart i Wästerby undantagit en trediepart i trädgårdstompten som stå för två skeppspund stångjärn och är bemälte hustru Johanna dhe två skeppunden stångjärn betalar så får hon dän tredieparten medh och Johan uplät hu Johanna sin hustrus del i Norr Hörende för hennes del i Lifsdal efter sin item lotter.

(jordbok år 1640 sida för Lifsdal är förstörd – ej läsbar)

Jordbok Sala län Fernebo fierding, gamla Norberg socken, Lifsdal 1641 Sid 82 (73)

Kälwast Olofsson - Johan Germundsson och Olof Germundsson tillsammans 1 hemman

8 stigar kol 4. -.- 8 stigar kol 4. -.-

4 lass malm -.16.- 4 lass malm -.16.-

7 dagsverken 2.10.- 10 dagsverken 1.28.-

28 januari 1642 Laga ting i gamla Norberg (Västmanland, Volym 4a sid 377-379)

* (49) Bengt Hemmingson i Livsdal för mökränkning med Margareta Olofsdotter. Sakfällda att böta 40 mark.

* (50) Så främpt Olof Germundsson i Lifsdal äger en tredingpart uti hemmanet alltså bör han och hava en tredingpart i strömmen och smedian och utlöst dem som detta hafwer byggt ber therom gode män ransaka skola; och skall Oluf Johannes och hu Margareta blifwa wid den smedia närmast hyttan, må Kälwast, Ingel och Henning blifwa alla tillhopa uti den andra smedian.

* Hwad som widkommen den ängen Margareta ägher i Livsdal så fordrar Kalwast en treding uti samma äng och efter det bekänna att hela Livsdals byn ähr trenne brodersdelar och bemälte äng kommen till den ena tredieparten eller brodersdelen och uthi samma tredingspart är 4 … systerdelar. Derför bör Kälwast hafva en brodersdel och en fiärdepart uthi en systerdel och goda män skola rannsaka den emellan och där så befinns att Källwast hafva men då han bör så rätta? det dem emellan.

jb år 1644 Sid 190 (177)

Kälwast Olofsson - Johan Germundsson och Olof Germundsson 1 hemman

8 stigar kol 4. -.- 8 stigar kol 4. -.-

4 lass malm -.16.- 4 lass malm -.16.-

6 dagsverken 1 .4.- 10 dagsverken 1.28.-

Den 27 november 1645 hölts ting i gambla Norbergh (Örebro, volym 12 sid 706)

* En broders del i Livsdal uppbuds 1:a gången till Olof och Johan Germundsson

Upbuds en brodersdel i Lifsdal 2 gången vid tinget den 16 maj 1646 i gambla Norberg (Örebro, volum 13)

Den 22 juni 1647 laga ting i Gambla Norberg (Örebro, Volym 14 sid 623)

Upbud någon iord i Livsdal 3:e gång.

Kommentar: Troligen avser uppbudet Anders Perssons arvedel i Livsdal som sålts den 26 feb 1645 till hans halvbröder Johan och Olof Germundsson.

* Olof Germundsson i Lifsdal uthi Norbergs socken inladhe i Rätten ett kiöpebref daterat Lifsdal den 26 februari 1645 af innehåldt, det Anders Persson fordom boendes i Livsdal hafver sålt och uplåtit sine halfbröder Olof och Johan Germundsson i bemälte Lifsdal all den jord som han efter sine salige föräldrar och salige brodher tillfallen ähr, för stångiern siuttio 6 skepp hwilka 76 skepp han tillstodh och bekändhe sigh till fullo nöje upburit och anammat hafuer. Och efter bemälte jordh har broderligt bundhin och lagligen ståndat, ty äskade han derpå härads fasta hwilket och honom bewilliat blef.

Den 24 november 1647 laga ting i Gambla Norberg, Wåla och Fernebo fierding (Örebro, Volym 14, sid 650)

* Samma dag blef Olof Germundssons fastebref på den del Olof och Johan Germundsson hade köpt af Anders Pärsson för 76 skepp stångeiern upläst och förseglat.

Den 26 april 1648 laga ting i Gambla Norberg, Wåla och Färnebo fierding (Kopparberg, Volym 3 sid 86) ej kopia

* Olof Germundsson i Lifsdal tilltalte en ung dräng benämnd Matts Larsson som nu tienar i profossen Andhers Näbb för dhet han för tre åhr sedan hade låtit witja ett rykte på hans dotter Dhet han henne Karin Olofsdotter har beswurit hwid … undhet för kätia hadhe. Den 2 september 1646 och förmedels Karins och ärendet nu före detta af Nämbdemän företogs med flit Ransakades och afhördes och modhern såsom han henne icke kändje medh uthan han hafuer och sigh på dess emellan innevarande ting försäkrat …. … … … .. .

19 januari 1649 Laga ting med allmogen i gamla Norberg, Wåla och Fernebo fierding Sid 418

* Lifsdalsbarnen begärte syn. Det dem och bewilliades. Blef efter tre dar åsaambd--

* Item bewilliades syn hwad Åwastbo diupens …att hwilka byn …. ligga i Norbeergs fierdingsdel och i Wåla socken

Västerbergslagen den 29 januari 1650 höllts laga ting i Gambla Norberg ej paginerat

Dernäst blev syn bewillad emillan Lifsdal och samma …. efter parterna det å handast på bägge sidor.

Anklagade Anders Larsson Corpral af Källwast i Lifsdal för medelst det han skall wara inkommen hos honom på wredesmod, slagit uti bordet williandes honom överfalla.

Häremot exciperade Anders Larsson sålunda att kom därin i det acht och menning att köpa det två kannor öl, och då Källwast och han begynte växla ord, fordrade att så hans med det samma ett skepp stångjärn, efter Källwast war hans rotebonde och ehuruwäl Anders Larsson nekat sig dit gått med wredesmod, som och slagit i bordet; Och såsom han icke kan neka att han nu är utgånger, sedan han kom i träta med Källwast och åter kommer in igen och giöra Källwast skada och förfång, det sådant intet hänt utan blifvit förhindrat, ty kan rätten honom icke befria för … brott efter det 5 capitlet ...

jb år 1652 Sid 370 (717) Lifsdals hammare skatt 1 stång järn eller 10.-.- år 1652

Kälwast Olofsson och Hemming Kiellfastsson - Johan Germundsson och Olof Germundsson

1 hemman 1 hemman

8 stigar kol 4. -.- 8 stigar kol 4. -.-

4 lass malm -.16.- 4 lass malm -.16.-

7 dagsverken 2.10.- 10 dagsverken 1.28.-

jb år 1655 Västmanlans län Sid 422 (403) Lifsdal i Norberg socken

Kälwast Olofsson och Hemming Kiellfastsson - Johan Germundsson och Olof Germundsson

1 hemman 1 hemman

8 stigar kol 4. -.- 8 stigar kol 4. -.-

4 lass malm -.16.- 4 lass malm -.16.-

7 dagsverken 2.10.- 10 dagsverken 1.28.-

Den 17 juli 1658 extra ordinarie ting i Gambla Norberg (Volym 6 Kopparbergs län 1656-1658 sid 697- 700)

* Då sommartid företogs att examinera och förhöras någre personer som för lösaktighet woro antastade och till laga ransakning, fängsligen anhåldne: först en piga Brita Andersdotter bemälte född i Hästbäck och Färenbo fierding hwilken år 1655 sade sigh wara kommen i tients hos Olof Germundsson i Lifsdal och Norbergs socken en gift man och någon tidh der efter om hösten kommer i lägersmåhl medh honom Olof först i skogen då han medh sin matfader war part till kohlningh att forsla kohl i skrinarne och kiöra han då belägrade han henne första resan. Philippi Jacobi tidh 1656 då de både war gångar till siöön att fiska försökte han det samma men igenom ropande om hielp som då strax kom undsatt så att hon undslapp honom, 2 resan bekände hon hemma i husen haft umgånge medh honom 3 resan i förleden winter något efter do:de dagen då han hemmersta ifrån Persbo och kom till Oluf der han bodde i Lifsdal att kräfia sin lön som hon hade nys ustera för det hon tiente honom då besof han henne der hemma sista gången, fler resor sade hon sigh intet hafva umgåt medh honom. Sedan examinerades Brita om det umgänge som hon sades hafwa haft medh Olof Germundssons son Pehr Olufsson benämte och war hennes svar uppå förrstälte Interrogatories Således först förfrågades när sohnen Pehr Olufsson begynte häfda henne? Svarades Att hon kunde det icke så wäl minnas uthan fadren Olof begynte omgå henne om hösten 1655 och sohnen andre och tredie dag jul näst efter Emedan hennes matfader och matmoder lågh i farstugucammaren och det andre husfolket war om natten i leekstugan gången i byn.

Tillfrågades Brita om hon intet åtswarande Pehr sägandes honom hwadh umgänge hon hade haft med hans fader Olof Germundsson swarade Brita, Jag sade så till honom då han kom till migh i sängen, Pehr, begär det intet kanske iagh är digh närmare skyldh än du tror, Härtill Pehr sades swarat henne, det är intet werdt. Mehra sade hon sigh intet hafwa warnat honom ej heller fadern Oluf, uthan då samme gång war hon igenom sathans äggelse kommen uthi synd medh Olofs sohn Pehr och sedan många resor haft umgänge medh honom. Än tillfrågades Brita om hon åter sedan hade haft umgänge medh Pehrs fader? Swarade hon Jaa, Gudh bätre migh så wist en gång har han belägrat migh sedan; frågades hwad tidh det war sidst. Swarades förleden kindermässo tidh.

Oppå förfrågan whilken hon war hafwande af, fadern eller sonen? Och när barnet war födt? Swarade Brita i förleden Juletid är hon af Oluff hafwande blifven och enär barnet icke mehra än 4½ månad gammal då det föddes, till whilken missfödsel hennes styfmoder som när henne war då det föddes berättade wara orsak att hon enär fallen … en hånd framfödt; der igenom är fostret förgånget, sedan hon tillförnes sin sällmacht dock på swaret tillfrågan om hon icke war hafwandes, hade bekändt sigh således wara tillrådh af Pehr Olsson i Lifsdal, hwilken hustru Kirstin i Åsby som stiufmoderen war inför rätten bekände.

Tillfrågades huru denna wandel är uppenbar swarades aff Hustru Kerstin som war Britas stiufmoder, Således är det uppenbarat att då barnet är födt och iagh togh det att bäras till fadren som hon angaf till Lifsdal Pehr Olufsson Germundssons sohn då förmente henne Brita på det högst att stiufmoderen icke skulle skylla fadern derför utan sonen hwar af är misstankar kommen på fadren och han på hennes tilltalan således kiänt sigh skyldigh att skaffa barnliket i jorden.

Hvilket när sohnen det förnamn sedan måst bekänna sin gärning, medh bägge haft umgänge fadern och sohnen, der på de sedan äro fängslade till förhör som skedt är.

Till hwilket alt jäntan icke kunna neka såldes wara tillgånget bekiänt och Brita upppå förfrågan att hon för den skull hade låtit honom häfda sigh om fadrens gärningh som en gift man war skulle blifwa uppenbar, så skulle hon hafwa gifwit skulden på sohen som ogift war.

Andra resan med kohnan Britta för rätten inbads och åthfrågat, om Olof och sohnen Pehr Olufsson intet hawa wettat aff hennes warandras omgångar medh kohnan och om hon intet hade sagdt dem det; Swarades såsom tillförne att hon intet har åthwarnat sohen mera än förr war bekiänt men om han kunde förstå hwadh hon der medh mente sade hon sigh intet weta efter han war drucken och uthi sin begärelse uptänd. Men fadern sade hon sigh intet hafwa tordt uppenbara.

Sist tillfrågades Britta hwarför hon så medh ropande om hielp uptäckt sin och Oluf Germandssons misshandel då han sökte henne att belägra widh siön helst efter hon förr war brofwin af Oluff?

Swarade; Derför iagh wiste det war illa giordt, som då reda war skedt satte iagh mig förr aldrigh mehra dertill samtyckia.

Därnäst examinerades och förhördes Oluff Germundsson, hwilkens bekännelse war först att strax efter som Jäntan Britta Andersdotter war kommen uthi hans tienst om hösten 1655 begynte han sitt oloflige umgänge medh henne uthi skogen och sedan hemma som han har bekiänt.

Om sin misshandel medh samma jenta widh siöön att twinga henne emot sin willia der till dock igenom hennes rop om hielp förhindrat tillstodh Oluff Germundsson.

Tillfrågades Oluff hwad tidh han sist hade haft lägersmåhl medh Britta? Swarades pass fiorton dagar efter Julen 1657 hwilket och stämde öfwerrens medh i skapnan af Britas otidige foster som föddes der efter på frempste månaden som några qvinnfolk wetnade.

Än tillspordes Oluff hwarför han befattade sigh med konan sedan hans sohn hade henne häfdat? Swarade Han trodde aldrigh hans sohn skulle der hafwa warit eller dertill kommet dock bekiände han sigh ej heller hafwa henne der om tillfrågat, ej heller sedt eller märkt något tecken till sohnens umgänge medh henne. Detsamme vettnade Oluff Germunsson husfolks men Olufs hustru berättade att sedan kohnan förleden höst war kommen uthur Oloufs tienst och begynt föra kohl till Pehrsbo, har igenom hwadh tillfälle det har kunnat ske i återfärden om ottan bittida kommer till Lifsdal och hållet till i wedeliderne der manfolket hafwa warit.

Sedan examinerades sohen Pehr Olufsson och war hans bekännelse således.

Oppå förfrågan huru länge sedan Pehr hafwer begynnt hafwa umgänge medh kohnan Brita? Swarades det war tre åhr Juhlars då belägrade han henne första resan då folket war i byn och … som kohnan och han bekiänt. Sedan bekiänt och Pehr att han hade både förr och sedan hans fader sökte att belägra Britta widh fiskesiön om Philippi Jacobi tidh som berättades förr i acten häfdat henne, hwilket Pehr några dagar efter fick strax weta af kohnan Britta. Frågades om hon Britta icke åthwarnade Pehr, sägandes iagh är digh näramare skyldh än du tror, dertill Pehr nekade och sade hon hade honom intet uppenbarat sin faders umgänge, ej heller hade han deraf wettat. Sidst utsporde Pehr hwarför han af detta upsååt och handell som han hördt om sin fader, medh bemälte Britta hade sökt widh siön der de war att fiska icke öfwergaf samma kohna eller åthminstonne måst bäter förfrågat sigh förr än han inlät sigh igen i lägersmåhl medh konan? Swarades att eftersom konan undslap honom så mente han hon hade warit för honom fri.

Bekiände sig Pehr det han fler resor hade häfdat och belägrat konan Brita hemma i husen i Lifsdal och hela tiden som de hade haft umgänge tillhopa blifwer åth Julen nestkommande tre åhr.

RESOLUTION: Efter för de skäl i Ransakningen finnes först att Brita Andersdotter hwilken hafwer igenom lägersmål medh en gift man Oluf Germundsson benämnd i Lifsdal sigh förfördt bedrifwit hor och sedan samma synd förökt genom olofligh beblandelse medh fadren och sonen hwar efter annan och denna gärningh tillstår och bekänner ty dömdes hon för sin misshandel efter Guds lag leviticzum 20 v 10 och 5 dap högh m b l l att mista livet.

Sedan Oluf Germundsson hwilken som ej obestämht matfader dels medh tubbande dels medh trugh, hafwer igenom sin föhärdade lösachtighet warit barneman först till kohnan Brita fördärf sedan sitt egit i det han ifrån sin ächta sängh har trådt och lagd sigh i hor warpå till det tredie är fölgdt en olofligh beblandelse faderns och sonens har om andre medh samma kohnan hwilken synd ändock Oluff widh orettenhet sökte att excusera likwäl efter han war i samma hus medh sohnen och hölts icke troligt att han utaf så långligit umgänge som sonen haft medh konan ej något derom har

förstådt

3 för det grofwa ryckte som han hafwer om sigh för sådana handlingar ifrån sin ungdom kunna af rätten befrias, Ty kändes han för sin misshandel genom hor såsom af en påfolgde blodskam att mista lifwet levi 20 v11och 12:

”Om någon ligger hos en kvinna som är hans faders hustru, så blottar han sin faders blygd; de skola båda straffas med döden, blodskuld låder vid dem.

Om någon liger hos sin svärdotter, så skola de båda straffas med döden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld låder vid dem.”

Sidst Pehr Olufsson hwilken såsom Nämbden för desse orsaker först att hans umgänge medh kohnan så länge hafwer warat.

1. I det han bekänt sigh hafwa wettat sin faders intention att belägra henne och såwäll sedan som förr m incesu continuerat obefrågat huru det tillstodd

2. Att Pehr och hans broder för lösaktighet lefwer är kopt tillförmer. Den 4 augusti 1656 hafwer för Rätta och bödt och sigh icke bätrat uthan mer förhärdat.

3. Hölt och Nembden likt och sant wara det kohan sade sigh hafwa honom åthwarnat, Men Pehr deremot så oförwägen att han det intet har welar achta, utan i rus folgdt sin begärelse

Kunna de för dessa skäl icke undskylla Pehr owettandes hafwer fallit uth denna synd och därför att han sin faders täckelse upträtt hafwer, efter Guds lagh plichtigh att mista lifwet. Levit 20 v 11.

I Norbergs kyrkas årsböcker ”hwad merkeligit och förnemlig ting sig hafwa tilldragit i Norbergs församlings” sägs bl.a. För några femtio år sedan, regnade det blod hos gamla Tiellwast i Livsdal vilket skall ha skett på 1660-talet. Nedteck-ningen av denna Satanepisod lär ha skett omkring 1720 omkring 60 är efter att händelsen inträffade. Pastor Robert Blumenberg som tjänstgjorde i Norberg kring mitten av 1800-talet säger i sina anteckningar:

”Det sägs, att nämnde bröders elakhet gick för långt, att de huggit fötterna af en ko och låtit honom gå på sina knästumpar, kastat en levande katt i en bakugn och förbränt honom samt tagit hans klor till metkrokar. Vid fiskandet fingo de mycket fisk, som de tog, sydde ihop dem två och två genom ögonen och kastade dem i sjön.

Under fiskningen uppstod då en häftig storm, så att dessa fiskare måste söka land. Nu kom satan, såsom en flådd oxe hvilken släpade huden efter sig. Drängarna började springa över den sanka mossen som ligger emellan sjön och landet...

Vattenpussen dit de dödade kastades måtte hafva varit framför eller bredvid två stora stenar, överskuggade av gran, alar och björkträn.”

Till minne av händelsen, säger Blumenberg, restes i Prosten Uno Branders tid ett kors vid den främre stenen med ristningen ANNO 1598 E. B. - Bröderna skulle ha hetat Eric och Bengt.

”En gumma som levde den tiden, och blev efter sägen över 100 år gammal”, fortsätter Blumenberg, ”säges hava omtalat, att ingen ville begrava de dödades kroppar, utan ställdes trän över dom och de överlämnades åt förruttnelsen. Stor stank blev då och mycket bråk då vallboskapen kom till detta stället, hvilket nämnda quinna sjelf berättade sig hava vid vallgång där förfarit. En äng i grannskapet därtill som är mycket sank kallas ännu korsängut. Vintervägen går alldeles förbi detta kors, att man icke kan förbise det. Både stället och kors äro av min gode B. afritade 1855 i Juli månad. (Blumenbergs samlingar, Länsmuseet, Västerås). Att korset skulle ha rests i prosten Uno Branders tid (1770-1810) är felaktigt då Anders Nohrfors tjugo år innan Brander kom till Norberg nämner i sin avhandling om Norbergs socken att ett kors är uppsatt för platsen för Älgsjödramat.

Berättelser som denna Satanepisod tillkom som varning för att varna folk för att bryta mot Guds bud. Denna berättelse kan vara ett mellanting mellan krönika och sägen och troligen en utveckling från det förstnämnda till det sista.

I ett löst blad i Norbergs kyrkas arkiv på Landsarkivet i Uppsala finns den troliga ursprungsversionen nedtecknad som följer.

År 1602 uppå Helig Trefaldighets Söndag gingo fyra drängar i Gymbla wester i Socknen, twå aff them voro fulvoxne karar och woro bröder. Then tredje var än intet fullväxt, utan var en lyding som man dem kalla plägar, och var något skyllt (=släkt) med de två bröderna. Men den fjärde var sex eller sju år – och intet skyll de andra. Dessa alla gångo till Sjö att fiska. När nu aftonen kom och de skulle gå hem, och wore komna litet ifrån Siön, där de fiskat hade och gingo på land, kom Satan och bröt halsen av den äldste brodern, och kastade honom ned i en vattenpuss, och när hans broder stod och jämrade sig däröver, tog ock Satan honom, dräp och kastade honom ovanpå sin broder i samma puss, men den tredje blev sjuk och var i dygn ynkelig, fradgades i munnen och kunde föga tala eller göra besked någon tid, dock kom han till hälsan igen. Med den yngste skedde intet, utan satt när de döda över natten till annan dag och kom så hem oskadd. N.B. Sjön, i vilken de fiskat hade, kallas Älgsjön, icke långt ifrån Bråfors belägen.”

Ur Norbergsboken Sid 279 utgiven av Norbergs kommun.

Ordinarie Gruf och Hammarting Volym 1 1653-1672 Sid 38

* Olof Germundsson i Lifsdal begärte ränta uthi Norberg Grufwa med sina intressenter Bengt Kelfwastson i Lifsdal, Peder i Spiutsbodha. Sin fordran har till dess dhe bekomma fulnats och wederlag för dhet arbete och omkostnader Erik Andersson på Höjen dher nederlagt hafwa, hwilket dessa af honom kiöpt hafwa för en läst tackjärn R12 skeppspund förledne winter hafwa dhe emotbrutet. Rätten beslöt att dhe skola niuta dhen whin 6 århs tidh otuberat till wederlag och dhen bryta uthan någons intrångh och mehn wara vistedhan samma skum fallen under berglaget igen.

Olof Knudsson kiärade till Germund Olsson i Fragg om sin malmhop som denne skall hafwa bortagia olofligen. Legger honom fullkomligt tiufnadh till efter wederparten icke ähr tillstädes likwäl stundar därföre pliktar 3 … för absentia män saken stånda dhem emillan öppen till nästa ting.

Örebro län, Volym 19 den 4 augusti 1656 höllts laga ting i Norbergs sockenstug, folio 337

* Erik Olofsson i Lifsdal, en ung dräng, anklagades af profossen Olof Joensson för Mörkränkningar först med en jänta Margareta Jonsdotter i Meling med hwilken han hade ägt oäkta barn. Noch Mökränkant en annor jänta Ingred Matts-dotter i Lifsdal. Till allt detta kunde Erik icke neka. Och efter han intet kunde bemärkas till att äkta någon av dessa .

Resolverades han för första mökränmingen att böta 40 efter det 20 Cap giftermålsbalken och för den andre dubbelt, nämligen 80 efter Kungl strafförordningen, emedan beggie woro mot ett lag giftesäng som nämnden vittnade. Borgensman för böterna är fader Olof Germundsson i Livsdal.

Västerbergslagen, den 21-22 augusti 1668 höllts laga ting i Gamla Norberg folio 121

Besvärade sig Pehr Olsson i Trätsbo öfver sin broder Erik Olsson i Lifsdal, att han icke kan få niuta det byte och sluut som dem emellan af gode män giordt är den 18 september 1667 att niuta hwar sin halfpart, nembligen brodersdelen för 6 .. och systerdelen för 3 efter skattning.

Resolution: Såsom Erik med skäl bewiste sin broder Pehr hafva opburit på sin utlösning uthur hemmanet Lifsdal på sin enskilde brodersdel 26 stångejern, det Pehr dock nekade till på sin jordelott wara tagit, så förordnades dem för mindre orolighet, som de hade för Rätten, 2 män af nämbden, nemligen Anders Larsson i Lifsdal och Lars Olsson i Simbla att dela och rätta dem emillan, så wälen jordelösningen som årsväxten de kifwade om.

Kommentar: År 1679 finns en ”bälgmakare i byn Lifsdal som heter Oloff Eriksson eller ibland Ersson. Hans farfar var sannolikt Olof Germundsson ….. det var således en betydande familj som upptog bälgmakaryrket senast 1679 och behöll det åtminstone hundra år framåt. Olof Ersson hade 1710 avlösts av sin son Hans Olofsson. Hans son Olof Hansson var senast från 1740 bälgmakare men bodde då i grannbyn Trättsbo. Även om det inte framgår av mantals-längderna, ägde han troligen fortfarande jord i Livsdal. Hans efterträdare år 1780 Eric Hedberg, var nämligen skriven i Trättsbo men ägde även 4/96 hemman i Livsdal. Honom kan vi följa fram till 1810 i Trättsbo, då han ägde ¼ hemman där samt 1/8 i Livsdal. Det var en efter Norbergs förhållanden betydande egendom.” Ur Norbergsboken en sockenbeskrivning sid 100-101, Handel och hantverk i Norbergs by och socken av Göran Kihl.

Västerbergslagen A1:2, Laga ting i Gamla Norberg i mars 1659 folio 202

Hofmästaren utskickade ifrån Hedemora, Oluff Olofsson Nils Isaksson i Lifsdal en betalning för ett hemman Stubberg-bo benämnt beläget Hedemora, som Nils hade i gäld i kiöp med Oloff Mattsson om och efter giffen obligation daterad i Norberg den 3 januari 1657 loffwat betala på två terminer 60 skep; 30 om wårmässsan 1657 och resten åhrs notat der efter de andre 30 skepp.

Nils Isaksson exciperade öfver der emot att hemmanet är inte gådt derföre och Oloff intet har hållit det han har förenämndt. Detta föreladhe åter Oloff dheremot att hans fru, der bad hans son Hans Johansson sätta sig der till prof på ett år att försöka om han är der behållna, det Nils Isaksson nekade till förmedels ej will dher ingen Landbo hafva, utan kiöpt warit aff hvilket då omsider brukades som obligationen förmälte. Härpå fanns vara betalt stångjärn skepp 12, efter Hellgi Anderssons factorens bewis i Wästerås den 12 oktober 1658. Hvarpå begärdes rättens utslag om kiöpet skulle hållas eller icke hvilken sak rätten tog i consideration.

Resolution: Eftersom aff de skäl som framlades war rätten icke annors kan pröffva utan att köpet bör stå och Nils plichtig sin utfäste summa efter obligationen att uthgifva, likväl emedan rätten befunnit i sanning, att dher dhenna betallning skulle pracys gå ut så wore Nils i sitt hushåll en ruinerad man, sådant att remediera fann rätten, likast att Nils Isaksson gifver Oloff Mattsson till de 12, som han har upburit 3 skepp i stångjärn, så att summan blifwer 15 skepp järn så skolle Nils wara för samma kiöp befwisat, och Olof Mattsson ingen rätt wara haffva honom om något för samma hemmansköp widare att klandra om intresse eller annat, häremot wadda Oloff Oloffson mot 3 … andra lag...

Wästerbergslagen A1:2 Laga ting i gambla Norberg den 15 augusti 1659 folio 220

Jöran Hammarsmed i Lifsdal anklagades för mökränkt Kirsten Pedersdotter i Hästbäck, det de både tillstodo och hon födt oäkta barn som lefwer.

Denne öfvertygades nu 2 resan igenkommit med mökränkning, det han icke kunde neka till. Noch för lägersmål med en kona för andra mökränkningen kunde han att böhta dubbla böter nembligen 80 och konan Kerstin Persdotter böta 20.

Sakören augusti 1659

Peder Olsson, en dräng i Livsdal för stembning för sitt .. emot Nils Isaksson och Olof Germundsson för samma sak, 3..

Laga ting i Norberg den 7 mars 1661 folio 745 volym 15

* Upböds 3 resan för Johan Persson i Enebo (gård i Heds socken, Västmanland) den jord som han hade köpt af sin svåger Olof Germundsson i Lifsdal för stångjärn 8 .. Och på förfrågan samma tid med Oluf Germundsson och hans son Erick, om de samtyckia till detta köp. Och Johan Pehrssons fastebref som den 3 marti 1660 bewilliades, införas må? Swarade de, ja, wi kunna det intet neka eller klandra, det wi är förlyckta om; Hwilket såsom det inför rätten bekändes, så samtycktes af rätten och nembden, att den såsom lagståndin införas må: Och fastebrefvet som förr war inhiberat för Matts Pehrssons betalning i Olufsbenning och nu bewistes betalningen med quittens af Matts måtte nu extraderas..

* (sid 746) Samma dag anklagade Nils Isachsson i Lifsdal sin dreng Lars Kelwastson för slagsmål; Och refererade der med således wara tillgångit, att när Nils skulle gå hem ifrån Kyrkian om S.Pauli dag och war kommin till Pehrsbo grinden, kom Lars efterkiörandes, hafvande med sig sin hustru i sledan, och bad Nils åke med sig, det Nils förwägrade, sägandes. Kiör, kiör din wäg jag will inte åke med dig. Lars frågade, hur så?. Sade än Nils, Kiör din väg du skälm. När Lasse det hörde steg han af sledan up och gick till Nils. Nils slår så Lasse ett slag på hufvudet med käppen som han stödde sig med. Och hustru som kom emillan att taga fred fick 3 slengier. Lars tagen så käppa af Nils och slår honom ett slag på hufvudet.

Pehr Biörsson i Rosendal witnade att då han reste till Nohrbergs by, råkade han Nils Isachsson och Lars, och då hade Lasse håårrifwit Nils, tagit käppen och slagit honom dermed, och stödt honom omkull, hade och sedt Nils skägg wara blodigt. Witnade och Pehr Biörsson att Lasse kallade Nils socknens fördärfware.

Sedan gick Nils tillbaka till byen, men Lars Kelfwastsson gick hemåth. Sedan hästen war hemlupin och i hemvägen mötte honom Nils Isackssons stiufson och Olof Germundsons son, som hade hwar sin stake i handen, hwilka då öfwerföll Lasse och sloge hon någre slag så att Lars fördes hem halfdöd på en slede.

Resolverades: Eftersom af rannsakandet befanns det de både, nembligen Nils Isachsson och Lasse wore nästan lika förewållande till slagsmålet, Nils i den måttan att han i dryckenskap swarade Lasse illa, då han bad honom åka med sig och kallat honom öknamn: Lasse der emot af lika ordsak rus och dryckenskap entregen budit honom dess mehra åka med sig, då han hörde honom neka och kastat hädigt ord på Nils hwarpå sedan slagsmålet först dem emillan är folgdt och sedan då tidender (=nyheten) war hemkommen att Lasse hade slagit Nils föllier derpå att Nilses folket öfwerfalla Lasse med huggt, så att han med lifwet som nogast undslapp.

Hvarför Niels Isachsson som först slog till för de fyra slagen gifwit Lasse och hustrun att böta hwart en sig 3 .. giör 12 … Lars Kelwastsson för ett slag på Nils sampt hårdrag och kullstötande och derpå folgde blodsår att böta 15 … Noch för witet som dem för sin orolighet war förrsatt uti en afsagd dom att lefwa christeligen och roligen och hwar annars skedde wara förfaldne till 40 ,, böter; Hwarmed de på en halfpart af sammawite förskontes nemlien 20 .. silfwer hwardera.

(sid 748) Lasse Kälfwastson i Lifsdal begärte måtte förhielpas få byta sin broders Bengts jordelotter i Onsjö gärde till sig och gifva honom jord igen, nembligen Hagen och Hagewreten, eftersom Lasse för osämja att undfly will byggia sig uthur byen. Denne sak samtycktes och afsades att skola i nästkommande wåhr af gode män öfwerläggias och hwad möjeligt är iämka dem emillan att de blifwa åtskilde för den store oenighet bägge bröderna war emillan.

Västerbergslagen laga ting höllts i Gambla Norberg den 21-22 augusti 1668 folio 132

Sedan framkom för rätten Nembdemannen i Norbergs Härad Nils Isaksson i Lifsdal och klageligen gaf tillkänna den olycko som honom in Majo nästförliden war timad utaf en häftig våddeeld hwarigenom han och hans grannar ibidem …. sades vara ruinerade och ifrån sin egendom kompen, Begärandes rätten denna sak optaga och den efter noga Ransakan ett bewis af häradsdombok medhelas måtte.

Såsom nu härom rannsakat wardt och igenom befrågan med Häradsnembd sampt andra sockenmän af häradet befanns i sanning att en skadeligh wåddeeld är uthkommen af Nils Isackssons näste grannar Kälwast Olssons arfvingars hus, derigenom är byn afbrend, nembligen Nils Isackssons hela hus och egendom, Olof Germundssons hu, dock någorledes reddat sine husgeråd, Anders Larsson miste sin ladugård.

Item Anders Hansson sin hela mangård och innandöme, Sedan Lars Kelfvastsons hus och arfingar /: hende ifrån Eldswådan är.

Strödda domboks och rättegångshandlingar. Volym 6. Odaterad. Volym 5 sidan 7

Minn venlige helsning med Gud then Alsmäktige widh tillförenämnde … Nils Isaksson och then olycke är hänt ligh Gud bättre emellan Peder Wellarsson och med framlidne broder Peder Isaksson hvilken han är kommen i skade för och tagit af daga. Så är dock han uti så måtto affva försedt sig och iller giort både emoth Gud och människor likväl är nåden olydig bättre är rätten och begär jag förthenskull hwat mögeligitt woro och att i icke någon skade hwedi man vägend vår att then tärr i emoth honom haffer noch …. fall och försahens honom lyffnad och wad han der will tillfreds ställnad både med en christelig mans boodh och slirst öfver hans förmögenhet ske kär Nils Isaksson göra här udi som sig med dombref och laghen honom niutha …. min förbön tillsadhe udi hvad motte jag kan wår ede till ….igen skole i olyd förnimmer mig wara …. till och arfeld ed han mig god then ….

Hela Dalarna Laga ting i Söderbärke den 21-22 januari 1681A1: volym 1 opaginerad

Följande jordköp och pantbrev opbödas 3:e resan: Hustru Karin Hansdotters Nils Isakssons i Livsdal bytesrätt i Wad för dito köparen Kommentar: Nils Isaksson i Livsdal är gift med Karin Hansdotter från Wad.

Laga ting i Norbergs sockenVästmanland volym 13 folio 698 den 5 maj 1659

* Germund, Germund Eriksson i Norr Hörende han hafva betalt efter sin salige faders gield 54 daler kopparmynt för sig och sine 4 syskon hvarför skall hvar syster gifva till honom hwardera 21½öre hvar och sedan hafva lika i jorden efter quota.

Laga ting den 30 och 31 januari 1680 med Söderbärke, Västmanland Volym 28 sid 1045

* Hustru Karin Hansdotter, Nils Isakssons i Lifsdal och Norberg har oplåtit till Hans Henningssons och Per Hanssons Erfwingar i Wadh, så ock Anders Hansson item sin Erfwerätt ibidem emot 24 lbs i Tackjärn. Item hafwa dhe opdraget till henne igen en dheras erfwrätt i Lifsdal Hörendedelen kallad in på samma kiöpecontract och att hustru Karin må inbekomma hela dhen deelen skall hon låssa sin syster [Sara Hansdr] boende i Fermansbo siälf och desse will hennes styvbroder Lars Hanssons arfvingar, pehr dato: dhen 30 sept 1673.

Anders Ericksson i Livsdal överlät till sin broder Hans Eriksson i Tålsbo allan sin arfrätt i Tålsbo för 30 lbs tackjärnköp. Dato den 8 januari 1678.

Gamla Norbergs häradsrätt, Kopparberg, Volym 6 sidorna 388 Den 24 juli 1657

* Emellan Erik Matsson i Prästhyttan och Sacellanum herr Bertil på den ena sidan och Nils Isaksson i Livsdal samt hans svågrar på den andra sidan angående någon högre lösning för en systerdel jord som framlidne Isak Larsson (Nils far) hustru tillkom och Erik Matsson på omyndiga barns vägnar hade löst andras systerdelar för 6 skp men desse fordrade 10.

Blev avsagt efter överlagda skäl att Isak Larssons arvingar skall för sin systerdel hava 8 skepp stångejärn och inget mer att fordra. Samma gång blev och avsagt för rätten emellan herr Bertil styvfadern för salige herr Hans barn i Capellansgården och faderbrodern Erik Matsson att herr Bertil som föder barnen skall bruka deras jord i Prästhyttan och barnen taga en halv part av arvet emot modern efter sin fader och … som tillkom skulle herr Bertil bruka till barnens bästa som är ¼ del …

Hästbäcken

RAÄ 43 Hyttområde; bestående av 1 slaggvarp (hyttslagg och enstaka färskningsslagg). Varpen är till stora delar bortschaktat. Hyttplatsen är också skadad vid anläggandet av en branddamm västsydväst om varpet.

RAÄ 45 Hytt- och hammarområde; bestående av 1 hammarruin, 4 slaggvarp (1 med hammarslagg och 3 med masugnsslagg), 2 områden med spår efter malmupplag. 1 dammvall, 1 brofundament, 1 såglämning, 1 husgrund och 1 källargrund. RAÄ 45 utgörs av ett större område omfattande både Hästbäcks och Långsjö bys hyttor. Ovan redovisas bara de lämningar som inom RAÄ ligger väster om bäcken, i Hästbäcks by. Några rester av hyttan har inte kunnat lokaliseras, då den sannolikt ligger under såglämningen. Hammar-området är dock inte stört av senare aktiviteter.

RAÄ 174 Dammvall som sannolikt hört till Hästbäcks hytta RAÄ 43.

Lantmäteriakter: 1699 Geometrisk avmätning T23 8:1, 1777-79 och 1881 Storskifte, delning av Västra Tredingen T23 8.2, 1790 Storskifte över hytt- och smedjebacke T23 8:3, 1792 Storskifte av nr 2, T23 8:4, 1797-1804 avmätning T23 16:1, 1831 Delning av hytt- och smedjebacke T23 8:5, 1832 Laga skifte T23 16:1, 1840-45 Laga skifte T23 8:7

Historiska uppgifter: 1460 Haesbaekkae, äldsta belägg (OAU). 1539 Hytta upptagen i redovisningen för uppbörden av årlig ränta. 1625-1637 Ytterliggare en hytta anläggs 1625. 1637 finns dock bara en hytta kvar (Turén 1975:112). 1632 Stångjärnshammare anläggs. 1851 Hammarsmedjan tas ur bruk. 1864 Hyttan nedblåses sista gången (Eriksson,1955:334).

Kommentarer: Lantmäteriakterna utvisar ingen annan plats för Hästbäcks hytta än den vid Landforsen. RAÄ 43 bör således vara äldre än 1699. En kort tid före 1637 fanns två hyttor i byn. Turén (1975) har tolkat detta som att det är nu som Hästbäcks hytta vid Landforsen anläggs. Efter 1637 finns bara en hytta kvar och detta skulle vara den vid Landforsen. Trots den förstörelse hyttplatsen, RAÄ 43, varit utsatt för, har den ett stort preparatsvärde, då hyttans anläggninstid är okänd och den överges tidigt, sannolikt under 1600-talet. På lantmäteriakterna från år 1699 och framåt ligger Hästbäcks hytta vid Landforsen, liksom hammaren, placerad på ungeför samma plats som den idag synliga hammarruinen RAÄ 45).

Ovan: Ur Norbergs Bergslag – Atlas över Sveriges bergslag – Ing-Marie Pettersson.

Nedan ur Olof Grau´s Beskrifning öfver Vestmanland i ny upplaga utgifven af Vestmanlands läns tidning, 1904.

”Bergsmännen i Hästbäcken hade redan vid slutet av medeltiden anlagt en hytta. Gamla Hästbäck – vid Hästbäcken strax söder om byn. Den flyttades i slutet av 1620-talet till Landforsen i Svartån – Nya Hästbäck. Ungefär vid samma tid anlade de också Hästbäcks övre hammare och Hästbäcks nedre hammare på samma ställe.

Strax nedströms anlades 1632 en hytta, den som kom att kallas Landforsens hytta. Verksamheten vid Landforsen växte med tiden ut till ett litet bruk som dock successivt upphörde. Anders Ahlbom ägare från 1717 till 1723 av (Hög)Forss köpte Hästbäcks nedre hammare. Redan 1767 slutade driften vid Hästbäcks nedre hammare. Den övre hammaren såldes på 1820-talet till Fagersta Bruk och döptes då om till Landforsens hammare, men lades ned efter en tid. Landforsens hytta byggdes om 1785 och är nu byggnadsminne efter att verksamheten där upphörde i början av 1800-talet. Nya Hästbäckens hytta såldes 1829 av bergsmännen till Salomon von Stockenström på Fagersta Bruk. Den lades ned 1864. Landforsens gård, som låg nordost om Landforsens hytta revs 1850 och ersattes med en herrgårdsbyggnad lite närmare ån. Den revs i sin tur på 1960-talet av dåvarande ägaren Avesta Järnverk.” Ur Hörnsjöfors bruk och Västerfärnebo.

Hästbäcks Hammarverk, ligger ½ mil ifrån Högforss söder ut wid stora wägen, som kommer ifrån Färnebo och går up åt Norberg: Detta bruk består av 2 Hamrar och 2 Härdar, år 1632 uppbygde, och år 1689 den 1 Junii bibehåldne: Wid den öfra Hammaren, hwilken tilkommer några Bärgsmän, är Hammarskatten 15 Lispund och wid den nedra Hammaren, som är Herr Brukspatron Adolph Ternstens, tillika med Hyttan, hwilken här ligger och kallas Landforssbacken, betales Hammarskatt till 10 Lispund. Stångjärnet föres härifrån landsvägen åt Västerås, och lika så ifrån dessa efterföljande bruk här i socknen.

På sin väg från källorna i Norbergs gruvbygd till utloppet i Mälaren bildar Svartån halvannan kilometer söder om Karbenningby en långsträckt fors, kallad Landforsen. I gången tid, då bergslagsbonden ännu sysslade med järnframställning, var det liv och rörelse vid denna fors. I dag ligger den undanskymd och obeaktad både av bygdens folk och främlingen, som mer tillfälligt färdas vägen förbi. Där det förr arbetades hårt i hyttor och hamrar och människor kom och gick dagen lång, där finner man nu blott ett vildvuxet, sällan besökt ingenmansland. Hyttornas och hamrarnas tid vid Landforsen varade från början av 1600-talet till mitten av 1800-talet.

Landforsen når man enklast genom att begagna den avtagsväg som från landsvägen Norberg-Västerås strax öster om Hästbäcks by leder till Långsjö by. Från vägskälet är det endast ett kort stycke fram till forsen. Väl där står man på en av de två hyttbackar som fanns vid forsen nämligen Hästbäcks hyttbacke, på vilken det också fanns en stångjärnssmedja. På åns motsatta sida och något nedströms Hästbäcks hyttbacke låg Landfors hytta och en invid densamma belägen smedja.

Hästbäcks hyttbacke låg ej inom byns egen rågång utan utgjorde en intaga som bergsmän i Hästbäck gjort på mark, hörande till grannhemmanet Landsforsbacken. Landfors hyttbacke låg inom Långsjö bys rågång på mark som hörde till ett hemman kallat Bengtsbo eller Landforsen. Dess anläggningar hade anlagts av bergsmän i Långsjö by.

Hytt- och smedjebackarnas bebyggelse har givetvis under årens lopp undergått många förändringar. Uttjänta hus och andra hårt slitna anordningar har ersatts av nya, som kanske även har fått ändrat läge. Hyttorna, som var utsatta för särskilt hårda påfrestningar och som därför allt emellanåt måste rustas eller ombygges, synes – emellertid – liksom smedjorna – ha blivit kvar på de platser, där de ursprungligen uppfördes och eftersom hyttorna utgjorde bebyggelsens kärna torde den ursprungliga byggnadsplanen i stort sett ha bibehållits århundradena igenom. Hur områdena tedde sig då anläggningarna senast var i bruk, framgår av kartskissen föregående sida.

Överst på kartskissen syns en genom uppdämning av ån bildad vattensamling, kallad Hästbäcks hytt- och smedjedamm. Vid utloppet av detta vattenmagasin delar sig ån i två grenar. Den västra grenen, vid vilken Hästbäcksverken låg, var huvudfåra och den östra, som några tiotal meter längre ned förenade sig med huvudfåran, avbördade överflödsvattnet. Bägge grenarna avgränsades mot vattenmagasinet av stendammar. Ett fåtal meter nedom dämmet över vänstra fåran låg Hästbäcks stångjärnssmedja och några tiotal meter längre ned i huvudfåran Häsbäcks hytta. Smedjan var en rymlig byggnad, uppförd av sten och slagg och täckt tak av tegel. Av denna byggnad står ännu rester av två gavlar kvar, väl synliga från landsvägsbron som strax nedanför smedjan leder fram över ån.

Stendammen över huvudfåran är, trots att den i drygt etthundra år legat utan underhåll, ganska väl bibehållen. Den har två öppningar, en för driftsvatten till hammaren och dess blästerverk, vilka drevs med underfallshjul, och en för driftsvatten till hyttans längre ned belägna blästerverk, vars vattenhjul gick med överfall. Man får tänka sig att vattnet till hyttans blåsverk leddes fram i en på bockar vilande träränna.

Hästbäcks hytta, vars grundmurar till större delen är bibehållna, var en mulltimmerhytta av samma skapnad som Landfors hytta. Där hyttbyggnaden låg, är ån djupt nedskuren, och på den ovanför varande strandbrinken utbredde sig den egentliga hyttbacken. Från hyttbackens övre plan ledde till hyttans krön en träbro. Den så kallade malmbryggan, på vilken malm, kol och kalk kärrades in till hyttpipan.

I anslutning till hyttan och smedjan fanns – inrymda i mindre byggnader – blästerverk och malmkrossar, de senare benämnda bokningshammare, och i sluttningen ovanför hyttbyggnaden så kallade rostugnar, som bestod av rektangulära gropar i marken, invändigt beklädda med slaggsten vid nedre kortsidan, som var öppen. I rostugnarna eller rostgroparna, som de även kallades, befriades malmen genom upphettning (rostning) från skadliga beståndsdelar, innan den krossades (bokades) och fraktades in till hyttpipan för smältning.

På hyttbacken hade varje delägare i hyttan sitt eget förråd (rede) av malm och kol, ved och kalk, som han under vintrarna fraktade till platsen för att ha till hands, då hyttan på våren drogs i gång och smältningen började. Malm togs från gruvorna i Norberg. En av dem kallades Hästbäcksgruvan. Kalk (limsten) fanns i Kallmora i Norberg och ved och kol fick varje bergsman förse sig med från egen skog. Under de veckor hyttan kunde hållas igång, hade en var delägare sina blåsningsdygn, som han fick utnyttja så länge hans förråd räckte. Vissa år kunde det bli dåligt med järnframställ-ningen på grund av vattenbrist. Det i hyttan producerade järnet, det så kallade tackjärnet, som icke var direkt smidbart, forslades från hyttan till hammaren, där det bearbetades till smidbart så kallat stångjärn. Efter lagring i järnbodar på hyttbacken forslades stångjärnet till avsättningsplatsen, som vanligen var Västerås. Transporten skedde med hästforor. På vägen ned till Västerås fanns järntullar i Salbo och i Sand, Västerfärnebo socken. All slagg som föll från hyttorna och hammaren lagrades i närheten i så kallade slaggvarp eller kördes ut på vägarna som fyllning.

Strax nedanför det ställe där de båda ågrenarna återförenas utvidgar sig ån till en liten damm, Landforsens hytt- och smedjedamm, i vilket vattnet hölls inne medelst en över dalsänkan byggd stendamm, som ännu finns kvar. Då temperaturen i hyttpipan med blåsbälgarnas hjälp blivit så hög, att järnet blev flytande, tappades det ur. Avtappningen skedde från hyttpipans nedersta, avsmalnande del. Denna plats, som kallades ”stället”, nåddes genom en från hyttsockelns östra sida ledande nisch eller gång av samma skapnad som formad, den inåt avsmalnande öppningen. Vid avtappningen leddes det flytande järnet till sandformar på marken, där det fick stelna till så kallade galtar.

Det avlånga markområde, som nedom stendammen inramades av åfåran på den ena och drifts-vattenkanalen på den andra sidan, övertvärades ett trettiotal meter söder om dammbyggnaden av en vägbank, på vilken vägen mellan Hästbäck och Långsjö gick fram, innan den nuvarande sträckningen av vägen över Hästbäcks hyttbacke byggdes. Över åfåran gick den gamla vägen på en hög bro av trä, vars av sten byggda brofästen alltjämt finns kvar. Driftsvattenkanalens vatten leddes tillbaka till åfåran genom en trumma i vägbanken. Där vägen stryker förbi hyttas sydsida ligger vägbanan högre än hyttans bottenplan, under det att marken utmed vägens sydsida ligger i stigningen mot söder. I denna slänt, ungefär mitt emot hyttbyggnaden, ligger hyttans rostungar. Öster om hyttan stiger marken brant, och från markkrönet ledde förr en inkörsbrygga till hyttkransen. Längre upp i backen låg ett kolhus och i höjd med detta, på östra sidan om vägen. Landfors gårds herrgårdsliknande huvudbyggning och några uthus.

Det verk som först anlades vid Landforsen var Hästbäcks hytta. En hytta i Hästbäck omtalas redan år 1540 men denna hytta har säkerligen icke legat vid Landsforsen. Enligt Dalarnas lanskapshandlingar 1540 och 1543 skall den ha ägts av två bergsmän och givit 600 osmundar som hyttegäldsjärn. Det bör alltså ha varit en osmundshytta som är av mindre dimensioner än de senare brukliga mulltimmerhyttorna. Ännu år 1610 skall antalet bergsmän i Hästbäck ha varit två, vilket måste betyda att byn alltjämt hade endast en hytta. År 1625 uppges antalet hyttor vara två, fördelat på fyra bergs-män, men år 1637 nämns endast en hytta i Hästbäck och mer än en redovisas ej heller senare för denna by. Den ena av de hyttor som fanns år 1625 bör således nedlagts någon gång mellan åren 1625-1637 och det bör ha varit den äldre hyttan eller den som fanns redan på 1500-talet. Var denna hytta äldre hytta var belägen, finns inga upplysningar om, men dess tidiga tillkomst tyder på, att den legat i ett mindre vattendrag än Landforsen. Ett sådant mindre vattendrag finns också i närheten av byn. Det är en skogsbäck, som ett par hundra meter söder om bebyggelsen förenar sig med den så kallade Hästbäcken, vilken i sin tur utfaller i Svartån nedom Landforsen. Vid detta bäcksammanflöde finns på ett för byn samfällt område anhopningar av järnslagg ävensom murrester. Lägges härtill att bäcken här erbjuder god fallhöjd samt att ovanför liggande ängsmarker lämpar sig väl för vattenuppdämning och sedan gammalt kallas Dammarna, bör man kunna anta att Hästbäcks äldre hytta var lokaliserad till denna plats. Dessvärre är marken där hyttan kan ha legat sedan några år tillbaka omrörd genom grävningar, som företagits för anordnandet av en branddamm. Då det på rimligt avstånd från byn ej finns något annat lämpligt hyttställe än de nu nämnda, förmodas, att den hytta som fanns kvar år 1637 var belägen vid Landforsen. Denna hytta har, som vi sett, tillkommit mellan åren 1610 och 1625.

Sedan bergsmännen i Hästbäck väl fått i gång sin hytta vid Landforsen dröjde det icke länge förrän de vid samma ström uppförde en smedja, i vilken de kunde förädla det i hyttan framställda stångjärnet. Denna smedja omtalas första gången i en hammarskattelängd av år 1635. I en bergverksresolution två år senare uppges att smedjan tillkom år 1632. Delägarna i smedjan var från början tre, och år 1640 uppges antalet delägare vara 5 personer. Hästbäckshammaren förblev under större delen av sin tillvaro en bergsmansägd hammare. Den såldes dock år 1829 till von Stockenström varvigenom hammaren kom att lyda under Högfors bruk.

Landfors hytta omtalas här under beteckningen Långsjö hytta. Långsjönamnet användes stundom i äldre handlingar även om Landfors hammare, vilken stundom också kallades Hästbäcks nedre hammare. Att Långsjönamnet förekommer som beteckning både på Landfors hytta och Landsfors hammare torde bero på att båda låg inom Långsjö bys rågång. Beteckningen Hästbäcks nedre hammare kan förklaras av belägenheten nära Hästbäcks hytta och av att bergsmän i Hästbäck tidvis var inbrukare i Landfors hammare. Det namn som med tiden vunnit hävd både i fråga om hyttan och hammaren är emellertid Landfors. Detta namn hade från början även det hemman inom Långsjö by som gränsade till forsen.

Både Landfors hytta och Landfors hammare gick tidigt förlorade för bergsmansståndet. Hyttan förvärvades i slutet av 1600-talet av häradshövdingen och bruksidkaren Per Larsson Gyllenhöök på Hörnsjöfors, vilken fått Konungens tillstånd att under frälsemannafrihet förvärva ett hemman i Långsjö. Delägarna till hammaren nödgades lämna ifrån sig densamma till Gyllenhööks måg brukspatronen Anders Ahlbom år 1711 enär de icke förmådde att återbetala förlag, som de fått av honom.

(Delvis bearbetad artikel ”Hyttor och hamrar vid Landforsen” författad av Sven Turén införd i Västmanlands fornminnesförenings årsskrift 1975.)

Hästbäck i skattelängderna

Brukare av Hästbäck enligt den årliga räntan:

Hästbäck nr 1 Hästbäck nr 2

1539 – 1577 Peder Olsson 1539 – 1550 Mons

1555 – 1559 Engilbräkt

1560 Jöns Clementsson

1566 Hindrich Olsson

1567 Öde

1568 – 1577 Brukas av Peder Olsson i Hästbäck nr 1

1578 – 1606 Erik Persson gift med Ingrid 1578 – 1586 Brukas av Erik Persson i Hästbäck nr 1

1606 – 1620 Hans Eriksson 1587 – 1620 Knut Olsson, Erik Perssons syster Marit Persdr är/

1620 Hans, Tidika och Herman Eriksson 1620 Olof Knutsson /Knut Olssons hustru/

Ur Karbening en bergslagssocken; Hästbäck by och gästgivaregård av Stefan Nordin

1620 års jordbok 2:6 Västerfärnebo skogsfierding, Norbergs sn. Sid 18

Olof Cnutsson Häst 1, Ko 1, qwiga 1, Risbitare 1, Getter 4, ung get 1, Swin 2, Utsäder 12 tunnor

Herman Hästar 2, Kor 7, Tjur 1, Qwigor 2, Risbitare 1, Grisar 20, Swin 2, får 2, Utsäde 1 tunna

Hans Hästar 2, Kor 2, Qwigor 2, risbitare 1, Getter 7, Swin 1, Utsäde 2 tunnor

Tidika Hästar 1, Kor 8, Qwigor 1, Getter 1, Swin 1, utsäde 2 tunnor.

1623 års jordbok, Hästbäck

Tidika Ersson Hästar 2 Kor 6, Grisar 1, ? 2, Risbitare 1, Gammalt Swin 1, utsäde 1 tunna

Johan ibid Hästar 1, Kor 1, Sugga 1

Härman ibid Hästar 2, Kor 4, Qwigor 2, ? 5, Slybitare 2, Gammalt får 1, Swin 1, Utsäde ?

Hans ibid Hästar 2, Kor 7, ? 1, ? 2, ? 8, ? 1, ? 1, Utsäde ?

ej läsbart (Olof Cnutsson)

1631 års Jordbok. Hästbäck Mikrofilm CD 154 /:5 Sid 8

Olof Cnutsson 3 daler, Pär Hansson 5 daler, Herman Eriksson 3 daler, Tidik Eriksson 3 daler

Boskapslängd år 1633 för Tidik Eriksson i Hästbäck.

Hästar 2, Kor 6, Qwigor 2, Gammal get 1, Unga getter 2, Utsäde ½ tunna, mantal 3

Mantalslängd 1635: Hästbäck CD 159

Olof Cnutsson 5 personer, Peder Hansson 5 personer, Anders Jönsson 6 persoenr, Tidick Ericksson 4 personer.

Boskaps- och utsädeslängder 1635 Bergsfjerdingen, Hästbäck. CD 159

Olof Cnutsson: Hästar 2, Kor 7, Tjur 1, Qwigor 5, Gammalt får 1, Ungt får 1, Gamla getter 4, Unga getter 5, ½ spann utsäde

Tidick Ericksson: Hästar 2, Kor 8, Tjur 1, Qwigor 2, Ungt får 1, Gammal get 1, Unga getter 2, ½ spann utsäde

Anders Jönsson: Hästar 2, Kor 7, Tjur 1, Qwigor 4, Gamla får 2, Unga får 3, Gamla getter 5, Unga getter 6, Unga Svin, 2½ spann

Anders Larsson: Kor 3, Ungt får 1, Gamla getter 2, Unga getter 3, 0 spann utsäde

Hans Eriksson: Hästar 2, Oxe 1, Kor 8, Stut 1, Qwigor 6, Gamla får 2, Unga får 2, Gamla getter 4, Unga getter 4, Gammalt svin 1 ½ spann utsäde

Ruiner vid Hästbäcks hyttplats år 2020. Foto AB

Roteringslängd på all den mantal som finnas i Bergsfjerdinten år 1635 CD 159

Tidick Eriksson Peder Hansson Herman Eriksson not/ Olof Cnutsson Not/

Hu Brita Jöransdotter Hu Elisabeth Kälwastdr Hu Karin Hu Kerstin Jonsdotter

Tidick Tidicksson Olof Hansson Anders Jönsson Erik Olofsson

Malin Tidiksdotter Kierstin Hansdotter Inger Hermansdotter Lars Olofsson

Brita Hansdotter Apluna Joensdotter Marit Olofsdotter

Olof Andersson

Not/ Både Herman Eriksson och Olof Cnutssons anges vara ofärdiga.

Boskaps- och utsädeslängder 1636 Bergsfjerdingen, Hästbäck. CD 159

Olof Cnutsson: Hästar 2, Kor 7, Qwigor 4, Gammalt får 1, Ungt får 1, Gamla getter 4, Unga getter 5, Ungt svin 1, ½ spann utsäde

Anders Jönsson: Häst 1, Oxe 1, Kor 7, Qwigor 5, G:a får 1, Ungt får 1, G:a getter 5, Unga getter5, Ungt Svin, 1, ½ spann

Hansson: Hästar 2, Oxe 1, Kor 7, Qwigor 6, G:a får 1, Ungt får 1, G:a getter 6, Unga getter 6, G:a sven 1, Ungt svin 1, ½ sp.

Tidick Ericksson: Hästar 2, Kor 5, Qwigor 3, Ungt får 1, Unga getter 4, Risbitare 1, ½ spann utsäde

Broderna: Häst 1, Oxe 1, Kor 6, Stut 1, Qwigor 3, G:a getter 3, Unga getter 3, Ungt Svin, 1, ¼ spann utsäde

Hustru Margareta:Häst 1, Kor 1, Qwiga 1, Gamalt får 1, ¼ spann utsäde

1640 års jordbok: Hästbäck, Fernebo fierding sid 213

Tidik Ersson, Hammarsmed och hans hu samt Herman Ersson och Hans Ersson (skattar tillsammans – troligen bröder)

8 stigar kol, 4 Lass malm, 9 dagsverken och Olof Cnutsson (skattar för sig) ¼ del: 2 stigar kol 2.-.-., 1 lass malm -.4.-, 3 dagsverken -.8.-.

5 mars 1641 Laga ting i gamla Norberg (Volym 3a och 3b Sid 235-238)

* Mats Hansson i Hästbäck för lönskaläge Sakfälldes till 3 mark.

* Item. Slog han Tidika i Hästbäck till blånad med ett järstycke. Sakfälldes han till 3 mark och gifva honom ett skepp tackjärn i förlikning. item straffas med 40 mark wite han annan härefter öfwerfaller.

* Per Hansson i Hästbäck stämd om gäld af Erik Eriksson från Wästerås. Sakfälld till 3 mark.

1644 års jordbok, Hästbäck, Västmanlands län Sid 200 (187)

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -..-, 9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del: 2 stigar kol 2.-.- , 1 lass malm -.4.- , 3 dagsverken -.8.-

Den 24 nov 1645 hölts laga ting i Västerfärnebo (Örebro, volym 12 sid 704).

* Upwiste Anders Jöransson i Salbo och Färnebo socken sigh och på sin brodersdotter Brita Larsdotters wägnar hafva lossat efter köpebrevs innehåll någon iord på Sanden i Fernebo socken. Först av Olof Larsson i Wårninge och Johan Nilsson i Wefde, hwardera deras hustrudelar nembligen fyra och fyra sjundedels penningland som tillkommer hustru Margareta och Gertrud Jöransdotter. Derföre hava dhe hwardera bekommit elfwa daler 8 öre silvermynt.

Sedan hafver han lossat av Tidik Eriksson i Hästbäck hans hustru Brita Jöransdotters del i Sanden 4 4/7 penningland för trätton daler 24 öre silvermynt som dhe bekände sig till fullo nöjo upburit hafva.

Och är samma iord lagligen upbudit ifrån Anno 1640 dhen 3 januari med följande terminer och sedan utan klander lagståndet.

1646 års jordbok, Hästbäck, Sala län Sid 307 (593)

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -. .-,

9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del : 2 stigar kol 2.-.- , 1 lass malm -.4.- , 3 dagsverken -.8.-

Hammarskatt för Hästbäck hammare ½ skepp stångjärn 5.-.- Sid 308 (595)

Mantalslängdens information nedan Kommentarer till mantalslängden för Hästbäck i Carbenning socken:

Malin Tidiksdr/Germund Eriksson vigda omkr 1640

1642 Tidik Ersson 1111-11- - (Paret som är våra anfäder flyttar till Norr Hörende i Västerfärnebo socken )

1643 Tidik Ersson - - 22- - - -

1643 Enkan - - 22- - - -

1645 Tidik Ersson 1-211- - - 2 söner 1 sonhu 1 dotter

1646 Tidik Ersson - - 2211- - - 2 sonhu 1 måg Cherstin Tidicksdr/Peder Jöns vigda 1647

1647 Tidik Ersson 7 personer Lars Tidicksson V 1647

1648 Tidik Ersson - -22-1- Joseph Tidigson/Clara Ersdr vigda 1648

1649 Tidik Ersson - - 22-11

1650 Tidik Ersson 5 personer

1651 Tidik Ersson 5 personer

1652 Tidik Ersson 5 personer Salige Jacb de la Gardie köpte Hästbäck år 1652

1653 Tidik - - 21-2-1 1 sonhu 2 måg

1654 Tidik - - 21-2- -

1655 Tidik - - 21-2- -

1656 Tidik Tidiksson 11- - - - 21 Tidick Erssons hustru okänd till namn begrovs 26 nov 1656 i Hästbäck.

1657 Tidik Tidiksson 11111- - - son 1 sonhu dotter

1658 Tidik Tidiksson 11111- - - -5

1659 Tidik Tidiksson 11- - - - - - -2 Från 1659 noteras även Joseph Tidiksson som egen familj i Hästbäck

1660 Tidik Tidiksson 11- - - - 1-3

Elisabeth - - - - - - -1-1

1661 Tidik Tidiksson 11- - - -11- 4

1662 Tidik Tidiksson 11- - - -11

1663 Tidik Tidiksson 11- - - -11 DB Västerfärnebo nr 14 den 8 mars 1663 avled Tidick Tidicksson i Hästbäck.

1664 Tidiks hustru -11- - - -1 son Kerstin Tidicksdr/Erik Knutsson vigda 1664

1665 Tidiks hustru -11- - - 1-

1666 Tidiks hustru -11- - -11

1667 Tidiks hustru -11-1-1- - - 4 dotter Jonas Tidicksson/Kerstin Olofsdr vigda 1668

1669 Tidiks hustru -1111- - - - -4 sonhu

1670 Tidiks hustru -1211- - - -5 2 söner

1671 Tidiks hustru -1211- - - -5

1672 Tidrks hustru -1211- - - -5

1673 Tidiks hustru -121- - - - -4

1674 Tidiks hustru -121- - - - -4

1675 Tidiks hustru -121- - - -15

1676 Tidiks hustru -121- - -1-5 Matts Tidicksson/Elisabeth Larsd vigda 1676

1677 Jonas Tidiksson, hustru 11- - - -11-5

1678 Jonas Tidiksson, hustru 11- - - -11-4 DB Västerfärnebo nr 29 den 22 maj 1689 avled Jonas Tidiks moder i Hästbäck.

Tidick Tidicksson var fadder åren 4 maj 1650, 6 juni 1655, 6 juli 1655, 11 sep 1659, 8 jul 1660, 7 apr 1661, 24 juni 166. Hans hu, 1 juni 1654, 2 jan 1659 Hans hu Anna var fadder den 30 nov 1662

1646 års jordebok, Hästbäck, Sala län (Fernebo fierding) Sid 325 (629)

Utsnitt ur Geometrisk karta avseende Hästbäck i Karbenning socken år 1699 med tvenne underliggande torp belägna på Skogsbyg-den i Norbergs bergslag och Färnebo fierding uti Wästmanlands län. A. Hustomter Övre gården 1 1/8 dels bergsmanshemman med 5 grannar. H. Nedre gården ett bergsmanshemman som bebos av tre grannar. M. Utanför kartan köpt till kapland av Nedere gården. P. Landforsbacka ¼ dels torp m. Hammare.

Övre gården (Lit A) som är 1 1/8 dels bergsmanshemman bebos av 5 grannar. Nedre gården (Lit H) bebos av 3 grannar. Landforsbacken (Lit P) är ¼ dels torp.

om framgår av jordeböckerna från 1655 och 1667 hänger information om brukarna från förr med även för de som avlidit. Myndig-heterna var ej så noga med vem som stod angiven i längden bara skatten betalades. Även i mantalslängden nedan anges Tidik Ersson för hemmanet efter sin död men tittar man i den första kolumnen efter namnet ser man att han är ej registrerad för skatt från 1643. Det är bara hans namn som släpar med i längderna för åren 1648-1652. Jordebokens Herman Erssons hu begrovs 24 okt 1650 och han själv begrovs 16 jan 1653, bägge i Hästbäck.

1655 års jordbok, Hästbäck, Västmanlands län Sid 432 (413)

Köpt av Salige greven Jacob Dela Gardie till frälse enligt kungligt brev av den 26 april 1652

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -. .-,

9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del: 2 stigar kol 2.-.- , 1 lass malm -.4.- , 3 dagsverken -.8.-

1667 års jordbok, Hästbäck, Västmanlands län Sid 431 ( )

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -. .-,

9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del: 2 stigar kol 2.-.-, 1 lass malm -.4.-, 3 dagsverken -.8.-

Erik Pärsson i Hästbäck

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1: Volym 4 Den 16 februari 1594 sid 11.

* Kom P i Broan och talade till Erik P son i Hästebäck om sin zohnin som är i ett käz (kärr) Erik? Käller benämnd hvilken käzz för månde p i broan upp säge hafver och äffen att p är en nybyggare och vill med haffva samma mosse i en till gamble belägen, så woro the så för likte at p skall behålla samma zogning och fiske i buken och siön skola the båda bruka så att p skall intet hindra Erik nåkat städes ther att fiska, skall hafva bref.

Laga ting i Gamla Norberg den 30 januari 1602 Sid 49

* Erik Pärsson i Hästbäck biuder up någon iord liggandes i förenämnda Hästbäck köpt af Hendrik Olofsson i Wåla socken för osmundsjärn 3½ af Herman Olsson 3½ af Olof Ericksson på Nåår hyttan för 700, af Lasse Abrahamsson i Fläckebo för 2 fat af Maritt i Fläckebo 1700 Britta i Elingsbo 1700 Nils ibid för fat 400, Summa 18 fat 200

Erik Persson död i Hästbäck före år 1608, Västerfärnebo sn, K 1578-1605, årlig ränta 1580-1605. Barn:

Anna Eriksdotter gift med Skomakaren Hans Olsson från Långsjö bosatta i Landforsbacken

Tidik Eriksson begraven före 10 mar 1659 gift med Brita Jöransdotter från Sand, Västerfärnebo sn begraven 16 nov 1656 i Hästbäck.

Herman Eriksson begravd den 16 januari 1653

Hans Eriksson död 1649

Kopparbergs län XXXVI A1:8b 1607 -1608. Den 14 januari 1608 Laga ting i Gambla Norberg folio 94. (342/343)

* Kom Knut i Hästbäck och talade till hustru Ingrid salig Erik Pedersons hustru i Hästbäck om en systerdel i förenemnda hemman som kom Knuts hustrus moder hustru Marit som är Erik Pederssons syster. Däremot framlade Ingrid ett bref lydandes huru hennes man och hon hade födt hustru Marit i 2½ år och därför givit honom sin aflinge den ej mera war än en ko och en get och så hade Erik köpt af sin syster Marit en jorddel för 3 fat daler vilka nu kan på sin hustrus vägnar lösa igen så efter att samma SVÅRLÄST som lagen utwisar. Då.....skall gifva hustru Ingrid de 3 fat hon hade .. för samma jorddel hade utgifvit och sidan gå till sin hustrus moders jord igen.

Men kan finnas att Knuts hustru moder förenämnda Marit hade köpt …. iord hvilket är hennes afling densamma iord skall nu hustru Ingrid wederkännas efter ded att aflinge män hwat Knut hafver den köpt som han nu förebar skall han den behålla, hvilket härefter skall rannsakas.

Anna Ersdotter, syster till bröderna Ersson i Hästbäck gift med skomakaren Hans Olsson från Långsjö

Hans Olsson begär den 22 februari 1613 att få ”byggia sig ett torp på en liten bodewall Landforsbacken benämnd”. Se nedan. Bodewallen låg på Hästbäcks ägor och systerns anspråk på marken torde grunda sig på hennes arvsdel i Hästäck (förädrarna bör således ha avlidt före 1613). Trots brödernas protester, som är Hans Eriksson i Hästbäck och Herman Eriksson, tilläts Hans Olsson att bosätta sig vid Landforsbacken. År 1624 avsöndrades dessutom skog som läggs till Landforsbacken som låg väster om Svartån. Att fastighetsbildningen kunde ske utan att intrång på hytte- och hammarbruk nämns i handlingarna tolkas så att någon sådan verksamhet ej ännu var etablerad väster om Svartån. Landforsbacken skattelades till ¼ dels mantal och ansågs därefter ej vidare ingå i Hästbäcks by. Kommentar: Äktenskapet med Anna Eriksdotter kan ej ha varat så länge för redan 1635 noteras Hans Olofsson vara gift med Elin Jonsdotter.

Kopparberg A1:9 folio 192, Volym 1, sid 501, Gamla Norbergs tingslag. Den 22 februari 1613 kom Hans Olofsson i Långsjö och gav till känna huru han wille bygga sig ett torp på en wall, Landforsbacken benämnd, en hans Hustrus broder som är Hans Eriksson i Hästbäck och Herman Eriksson … Anmälde förhinder resten svårläst /pappret delvis fragmenterat... samt 3 fat järn … sin fadermoders jord igän äfven de ej war fasta påkommit.

1633 utsågs Hans i Landforsen till fjärdingsman för Färnebo Bergsfjärding.

Boskapslängd 1633 för Hans Olofsson i Landforsen: Häst 1, Kor 4, Qwigor 2, Gamla getter 2, Unga getter 2, Ungt svin 1, Utsäde ½ tunna, mantal 3.

1635 års roteringslängd på all den mantal som finns i Bergsfjärdingen: Landforsen.

Hans Olofsson, hustru Elin Jonsdotter samt Malin Hansdotter.

DB Landforsbacken den 5 apr 1668 begrovs Hans Olofsson i Landforsbacken

Barn i Landforsbacken: Hans f 30 jan 1640 död den 9 maj 1708 i Landforsbacken, Karbenning socken. Per och Mats

Lars Persson i Grantorp

Möjligen en bror till Erik Persson. I 1645 års jordbok tillkommer Hästbäck nr 3 som skattlades detta år till 1/8 mantal. Hemmanet som upptagits från Hästbäcks övre gård (Hästbäck nr 1) uppodlades i början av 1630-talet av Lars Persson. Först i 1680 års jordebok benämns hemmanet Grantorp men det namnet har nog då använts i folkmun en tid. Sonen ? Anders Larsson nämns i 1635 års boskapslängd med tre kor men intet utsäde vilket antyder att hemmanet var mer en lägenhet än ett hemman. På 1680-talet tvistades sonen Per Andersson länge och ihärdigt med sina kusiner om äganderätten till Grantorp. Per får till slut år 1689 fasta på Grantorp.

Under rubriken husfattige och tiggare år 1635 finns: Anders Larsson med hustru Ingebor Ericksdotter

Tidik Ersson V före 10 mars 1659, gift med Brita Jöransdr från Sand begravd den 16 nov 1656 i Hästbäck.

Den 16 september 1639 höllts laga ting medh allmogen af gambla Norberg, Wästerwåla och Fernebo fierding (Örebro, Volym 6 sid 127)

Lofwades Tidika Eriksson fasta på en systerdel i Hästbäck som han löst af Erik Hanssons moder och Erik Hansson i Hällsjö, Fläckebo socken för ett skepp stångjärn, två läst skepp tackjärn, tjugu daler kopparmynt och fyrahundrad osmundsjärn; Item

Är han ock arvfallen en brodersdel.

Uppbuds en systerdel i Hästbäck första gången

Olof Cnutsson i Hästbäck sattes till fierdingsman och skall under samma lägenhet som hans förman Hans i Landforsbacken.

1641 års jordbok, Hästbäck, Sala län Sid 91 (82). Derföre dömbdes detta köp för Anders Jöransson och hans brodersdotter Brita stadig och fast, styrka och fara, styra och råda som lagh säger.

Upbud en systerdel i Hästbäck första gången.

Med hjälp av registreringen av födda, vigda och döda och informationen i skatte- och mantaslängderna kan vi forma familjer:

(Margareta Tidiksdr har en utomäktenskaplig son född 1657 med Olof Larsson i Snytsbo som vägrar äktenskap).

Den 27 november 1645 hölts laga ting i Gambla Norberg (Örebro, volym 12 sid 706)

* Afsades om dhen hammarsmedias dambs som Tydika medh sina grannar i Hästbäck hafva för tre år sedan uppbyggt tre stockar högt dheröfver Mats Nilsson i Långsjö med sina grannar sigh beswära därför nämnde damb skall blifwa i gambla damstället dherhan till förende af ålder stått hafva medhen stock som är tre fierdedels aln eller ett qwarter högdt allenast och denna dammbyggningh skall ske nästa år Anno 1646. At dhe andra hambrar och hyttor som ähr ofwanoch nedför i samma ström icke lida någon skada som nu i desse tre åhr hänt är utan wara och blifwa som af ålder warit hafwer och ofwanförmäles.

Västerbergslagen A1:2. Den 10 mars 1659 hölts laga ting i Gambla Norbergs bergslag folio 195.

* Kommo upp för rätten Tidika Erikssons arvingar i Hästbäck och Våla socken och gav tillkänna att de hade hållit ett byte och arvskifte efter sin salige fader och såsom dessa sade sig vänligen om alla partsdelar vara förnöjda, förutom något hö som en syster hade att fordra. Så avsades att bytesmannen Olof Jansson i Fors och fjärdingsmannen Olof Knutsson i Hästbäck skulle dela henne sin portion till, så väl som de andra syskonen därmed avsades att samma arvsskifte skulle syskonen emellan okvalt och oklandrat nu och i tillkommande tider vid vite 10 daler kopparmynt som annat gör.

Tidik Erssons hustru Brita Jöransdotters syskon är Anders Jöransson i Sand, Margareta Jöransdr gift med Olof Larsson i Vrengie, Gertrud Jöransdotter gift med Johan Nilsson i Vefde.

Barn: Malin gift 1640 med Germund Ersson, Brita gift 8 okt 1643 med Per Olsson i Nyhyttan, Norberg sn, Josef f 24 mars 1617 i Hästbäck, Karbenning socken gift 25 juni 1648 med Clara Ersdotter, Tidik gift med okänd som avled den 22 maj 1689 i Hästbäck, samt Margareta gift den 28 sep 1651 med Olof Persson i Snytsbo.

I Sand inrättade kronan under 1600-talet en bergstull. Tullavgifter (3%) togs på varutransporter upp till Bergslagen och på utförsel av järn från Bergslagen enligt regler som kom att ändras många gånger under följande år. För att gynna bergshanteringen infördes skattefrihet på varuomsättningen inom bergslagen. Tullen på utförsel av järn kunde i allmänhet räknas av mot den sjötull som erlades i Stockholm, om järnet exporterades utomlands. I Västerfärnebo fanns ytterliggare en bergstull vid Salbo. Tullarna avskaffades år 1810. Ovannämnda Jöran i Sand var nog en vanlig bonde som verkade i Sand. Men en av hans ättlingar blev tullnär.

Herman Ersson (bror till Tidik Ersson, ofärdig 1635) begr 16 jan 1653 i Hästbäck gift med Karin N. Begr 24 nov 1650 i Hästbäck

Barn: Inger Hermansdotter född omkring 1610. Begr 24 aug 1698 i Carbenning. Gift 1.0 omkring 1628 med Anders Jönsson i Larsjö, Färnebo sn, aflat 3 söner och 3 döttrar varav 1 son lever. Gift 2.0 omkring 1647 med Hans Olofsson Fincke i Hästbäck död 88 år gammal omkr 1687. Aflat 1 son och 2 döttrar varav 2 döttrar lever. Barn: Anna döpt 6 jan 1649, Hans döpt 25 jan 1652, barn begr 5 sep 1652 (Hans son), Brita döpt 6 jun 1655. Styvson begr 10 okt 1652 (Anders son).

Hans Eriksson, (bror till Tidik Ersson) i Hästbäck avliden efter den 21 maj 1635

Barn: Olof Hansson begr 17 dec 1676 i Hästbäck gift med Anna Hansdotter i Rosendal begr 3 dec 1676 i Hästbäck

Mats Hansson begr 29 apr 1655 i Åsby, Västerfärnebo sn gift med Kerstin; son Peter Mattsson i Hästbäck.

Möjliga barn: Peder Hansson gift med Elisabeth Kälwastdotter.

Tidik Hansson

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 21 januari 1606 Laga ting i Gamla Norbärg. Folio 46

* Hans Eriksson i Hästbäck för svarslösa nu som i fior 1605 för svarlösa mot Knut Olofsson ibidem.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 26 januari 1607 Laga ting i Gambla Norberg. Folio 51

* Hans Erikson i Hästbäck för svarslös mot Knut Olufsson ibidem en Peder Erson och Päther ny det hwad stempt hafva honom till talas i tingsmål ...

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 14 januari 1608 Laga ting i Gambla Norberg folio 94.

* Hans Erikson i Hästbäck biuder up en täckt hyttetäckt benämnd liggandes i Örbäck köpt av Mats Pederson i Örbäck för osmundjärn och tackjärn 20 .. och hafver sina med köpt samma täckt af syster Sigrid i Åål för så mycket värde.

Laga ting i Gambla Norberg 1608:5b folio 94 den 14 mars 1608

* Hans Eriksson i Hästbäck bjuder upp en (tuika) benämnd hyttetuikan liggandes i Örbäck köpt av Mats Pedersson i Örbäck för osmundjärn 100 och tackjärn 20 lb och haffver samma med köpt samma täckt af hustrus Sigrid i Ål för så mycket värde

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 15 februari 1610 Laga ting i Gambla Norberg. Ingen foliering

* Hans Eriksson i Hästbäck bjuder up nu tredie resan en täck i Örbäck liggandes östan hyttan löst af Iöran Skott för 13 …af Iöns Eriksson i Wästerås för 6 fat än köpt en del af hustru Sigrid i Åål i Färnebo för 1300..

* Hans Eriksson i Hästbäck biuder up första resan en systerdel ibi köpt af hustru Marit sin fadersyster för 3 fat

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 13 maj 1610 Laga ting i Gambla Norberg folio 117

* Kom Hans Eriksson i Hästbäck och lade ett bytesbref som fogden Peder Andersson bärgsfogden Peder Larsson och 12 gode män utgifet lydandes huru de hafva 20 fat och lotkastat emellan Hans Eriksson och Knut Olofsson som samma bref vidare innehålla vilket bref nu uplästes och stadfästas skall och nu sattes .. 40 mark den som först detta klandrar.

Gamla Norbergs tingslag den 13 maj 1612 folio 117

* Kom Hans Eriksson i Hästbäck och lade ett bytesbrev som fogden Peder Andersson, bergsfogden Peder Larsson och 12 män hade utgivit lydandes huru de hava refvat och lott kastat emellan Hans Eriksson och Knut Olofsson som samma brev vidare innehåller vilket nu uppläsas och stadfästas skall och nu sattes vite 40 mark den som först detta klandrar.

Kopparbergs län XXXVI A1:10 1615 -1617. Den 16 februari 1616 Laga ting i Gambla Norberg folio 39

* Kom Olof Knutsson i Hästbäck talade till Hans Eriksson i Hästbäck om en jorddel i förenämnda Hästbäck förebärande att honom tillkom en fjärde del i den västra gården och med mera sålt än en sättra del. Deremot framlade Hans Eriksson ett bytesbref daterat den 2 oktober 1611 innehåll huru fogden Peder Andersson item bergsfogde Peder Larsson samt flere gode män där warit hafver bytt och lottkastat hafver dem emellan och gjort ett vänligt förente och om Oluf kan med något skäl bewisa att honom kommer mer jord till än nu sätta det där skall han den igän bekomma som brefvet inte heller hvilket bref nu ingen ogilla kunde.

Den 8 oktober 1627 laga ting i gamla Norbergs härad. (Volym 1 a sid 155)

Hans Eriksson i Hästebäck skall betala Per Hansson 9 skepp .. Däremot skall Per Hansson afräkna Hans Eriksson...

Den 26 april 1648 laga ting i Gambla Norberg, Wåla och Färnebo fierding (Kopparberg, Volym 3 sid 607)

* Hans Ersson i Hästbäck anklagade Jöns Larsson i Broerna och hans fadher Per Jönsson i det de hafua huggit ett fall och instängt en rödning emot Laghmansdomen afsagd 1628 den 27 augusti: och emedhan Olof Jonsson i Fors och Matts Andersson i Hällby uthi Fernebo socken hwilka hafua det besiktighat, som och warit medh, med lagmänssynen betygande så samt wara, blef derför sakfällte till 30 dr Erik kmynt.

Wästerbergslagen A1:2, Gamla Norbergs bergslag 15 augusti 1659 folio 226

* Peder Mattson i Hästbäck och Färnebo fierding framlade för rätten en klagoskrift där uti han besvärade sig om sin faderfaders Hans Eriksson i Hästbäck gjorda byte i löst och fast den 21 maj 1655 och eftersom denne med sina medsyskon förmente sig igenom samma byte vara oanlåtet;

1. Det och dessa intet njuta sin salige faders Mats Hanssons brodersdel i Hästbäck den de är bördiga till. Utan deras faderbroder Olof Hansson söker dem uttränga emot ett torpeställe som dessa besitta uppå bolbyns ägor, ändock deras fader Mats själv av mark och mod det upptaget som Pehrs framtedda attest under gode mäns vittnande viste derpå.

2. Klandrades och farfaderns bytesskrift därför att farbrodern Olof Hanssons sades hava olagligen värvt sig några mäns namn under bytesskriften till vittnen som gamle Hans Eriksson aldrig visste av

3. War och detta torp skattelagt förän farfadern dödde 10 år. Förmoda att så av dessa skäl att torpet icke beräknas måtte denne och hans medsyskon emot brodersdelen i gamle ägorna.

Till det svarade Olof och sade att om torpet icke är så gott så vill jag än upplåta dig av hemmanet 5 eller 6 tunnland jord att lägga därtill. Peder Matsson exciperade att de nye ägor är icke lika emot de gamla, därför kan han intet giva sig där med tillfreds med mindre han får något av gamla ägorna eller instängde ägor. Denna sak tog rätten i betänkande och tyckte likt voro att Per ställes med någon förbättring tillfreds och bytet bliver som gjort är. Häremot tillstod Per få vädja under lagmansrätten om han med nöjaktig jord av sin faderbroder icke bliver tillfredsställt och gavs Per en befallningssedel till ländsmannen Per Olsson att jämka dem emellan.

Germund Eriksson f 1609 + 1685 g 1640 m Malin Tidiksdr begravd 1685 (vår anföräldrar)

Vår Germund Eriksson, som anges vara född i Lifsdal, son till Erik Larsson och Johanna Jermundsdotter, flyttar från Livsdal i Norberg socken till Norr Hörende i Västerfärnebo socken vid sitt gifte med Malin Tidiksdotter från Hästbäcken. Paret noteras i mantalslängden för Norr Hörende åren 1646-1682 och i husförhörslängden från 1690.

Barn födda i Norr Hörende, Västerfärnebo socken;

Pär Germundsson 1642-1730 g 1.0 1668 med Anna Hansdotter 1643-1696

g 2.0 1697 med Apluna Eriksdotter 1642-1709

Sara Germundsdotter 1645-1707 g 1.0 1662 med Erik Eriksson 1637-1666 g 2.0 1668 med Herman Ersson + 1677 g 3.0 1679 med Carl Jansson 1641-1715

Joseph Tidiksson döpt 24 mar 1617 – begr 8 apr 1713 i Hästbäck gift 25 jun 1648 ned Clara Ersdotter döpt maj 1624 i Norr Hörende 1646 begr 23 nov 1708 Hästbäck

Barn: Sara Josephsdotter döpt 22 apr 1649 i Hästbäck begr 11 apr 1736 i Nyhyttan gift 4 okt 1668 med Erik Matsson döpt 1648 i Västerby död 27 sep 1721 i Nyhyttan

Erik Josephsson döpt 28 okt 1650 i Hästbäck begr 14 mar 1728 i Hästbäck gift 29 sep 1670 med Lisbeth Joensdotter döpt 25 mar 1636 i Nyhyttan begr 3 mar 1733 i Hästbäck

Anders Josephsson döpt 5 mar 1654 begr 12 mar 1654 i Hästbäck

Brita Josephsdotter döpt 4 mar 1655 begr 7 mar 1658 i Hästbäck

Margareta Josephsdotter döpt 27 feb 1658 i Hästbäck gift 1674 med Olof Olofsson

Brita Josephsdotter döpt 26 dec 1660 i Hästbäck gift 24 sep 1682 med Johan Persson född 1655 begr 26 aug 1698 i Bennebo

Kirsten Josephsdotter döpt 21 sep 1663 i Hästbäck begr 21 sep 1721 i Olsbenning gift 24 sep 1682 med Erik Matsson

Elisabeth Jospehsdotter döpt 31 dec 1666 i Hästbäck begr 5 jul 1740 i Jordbron gift 14 sep 1690 med Erik Matsson döpt 20 jan 1664 begr 15 apr 1696 i Jordbron

Clara Josephsdotter döpt 29 sep 1669 begr 29 sep 1709 gift 14 sep 1690 med Lars Hansson döpt 1688 begr 19 jan 1731 i Landforsbacken

Sonen Tidik Tidiksson tar över efter sin far när Jacob de la Gardie köpt Hästbäck efter kungligt brev den 26 april 1652.

Tidik Tidiksson begr 8 mars 1663 gift med Anna begr 26 nov 1656 22 maj 1689

Lars Tidiksson begr 20 jun 1647 i Hästbäck

Peder Tidiksson döpt 23 maj 1652 begr 5 sep 1652 i Hästäck

Mats Tidiksson döpt 14 jan 1655 i Hästbäck begr 16 jun 1708 Hökmora gift 29 sep 1676 med Elisabeth Larsdotter döpt 1655 begr 3 nov 1718 i Hökmora

Kerstin Tidiksdotter begr 18 jul 1675 i Carbenning gift 9 okt 1664 med Erik Knutsson döpt 2 feb 1639 – begr 3 feb 706 i Carbenning

Jonas Tidiksson döpt 20 jun 1641 i Hästbäck begr 22 feb 1714 ibid gift 18 okt 1668 med Kerstin Olofsdotter döpt 3 okt 1646 i Långsjö begr 11 sep 1721 Hästbäck

Den 7 mars 1661 laga ting i Norberg (Västmanland Volym 15 b sid 744)

* Tidick i Hästbäck anklagade en löös kohna Kierstin benämnd som hafwer slagit hans hustru medh en stöör ett slag öfwer hufwudet och ett slag öfwer lenderna. Till detta kunde kohnan icke neka. Wardt och i lika måtto öfwertygat af Tidick och hans grannar att hon hade stulit en Get i skogen ifrån Tidick, henne slacktat och ätit. [Denne Tidik bör vara Tidik Tidiksson]

Item stämt leder af en skyttebälgh...

Resolution: Efter kohnan kunde icke neka till sin gerning både om det ena och af andra och i flera andra klagomål hördes och om henne. Förmåde inga böter så stämdes hon plikta med Ris och förvisas ur socken.

Hästbäcksgruvan vid Norberg vid början av 1870-talet.

Vid gruvkanten i mitten står en hästvinda. Bakom den till höger syns dåvarande överbyggnad över konstschaktet. Vid högra gruvkanten står en uppfordringslave med 2 linskivor för 1 länk- och 1trådlina under tak. Från laven leder en stegväg ned i gruvan. I mitten öppningen till en ort. Längre ned förstärkningsbyggnader, den översta skyddad av brädtak.

Utsnitt ur Översiktskarta över Norbergs gruvfält upprättad 1836-1837 av C. Sjöholm och kompletterad 1915 av Tor Hjertquist

Olof Hansson V 17 dec 1676 i Hästbäck (son till Hans Ersson) gift 10 dec 1647 med Brita Hansdotter från Hörende V 8 dec 1676 i Hästbäck

Den 16 maj 1646 laga ting i Gamla Norberg, Wåla och Fernebo fierding (Örebro, volym 13 sid )

Upbuds Olof Hansson i Hästbäck för … 3:e gången emot Långsjö

Den 2 sept 1646 laga ting i Norberg, Wåla och Fernebo fierding (Örebro, Volym 13, sid 321)

Kälwast Olofsson satt i nemnden. * Upbuds någon jord i Lifsdal 2:a gången.

* (sid 322) Karin Olofsdotter i Lifsdal klagade öfwer en drängh Mats Larsson benämnd som tjänar deruthi samma by, för det han hade kommit efter henne, nähr hon gick på åkern till att köra och nähr han dit kom hafuer han slagit henne 4 blånader midh pass och efter han dertill icke neka kunde sådant giort hafua för medelst derför och af den orsak att han skulle af det under sina gelikar blifwit fiherat ? för henne, ty sakfälldes han efter det 17:e kapitlet 29 ½ så med willia.

Vad anbelangandet han henne hafver berychtat för lägersmål som är nu stadight sägher inför rätten sig hafva haft med hennes lägermål och henne besuwlat och han dock aldehels neckar dertill, ty uppsköts detta mål till nästa ting och han

sätter i medler tid för sigh borghen.

Västerbergslagen Laga ting hölts i Gamla Norbergs bergslag den 29 januari 1650, ej paginerad.

* Kärade Hans Olofsson i Hästbäck till Olof Hansson ibidem i det han hade följt sin svärfader en gammal gubbe Herman benämnd att kola i obyttan skog och hade så lagt sin tröja ifrån sig. I det samma kom Olof Hansson rände omkull gubben och spann honom med fötterna tog så Hans Olofssons tröja och högg henne emot en stubbe i hundrade stycken, till detta alt kunde Olof icke neka, blev därför sakfällt för dess åtgärd och oskick efter det 28 cap konungs-balken till 10 daler till treskplikts. Kommentar: Hans Olofssons hustru bör havarit en Hermansdr?.

Den 12 augusti 1652 hölts laga ting med allmogen i gambla Norbergh, Wåla och Fernebo fierding uti Norbergs sockenstuga. (Volym 5, Kopparbergs län 1652-1655, sid 18)

Upbuds någon jord i Hästbäck, En tompt i Hästbäck 1 gången.

* Presenterades af Olof Hansson i Hästbäck ett kiöpebrev daterat år 1650 den 24 mars lydandes att han hade köpt af sin fadersyster hustru Anna Ericksdotter en systerdel uti hästbäck för sex skeppund stångjärn. Och emedhan såsom derå bägge sidor woro samse härom och inthet klander heller åtal derpå fants, ty dömbdes detta kiöp stadigt att stånda och ej återgångha.

Den 17 och 18:e augusti 1657 hölts laga ting i gambla Norberg på lilla höjen (Volym 6 Kopparbergs län 1656-1658 sid 386- )

* Olof Hansson i Hästbäckk lät 1 resan upbuda en systerdel jord ibid belägen. Den han hade kiöpt af sin syster Brita Hansdotter för ,, skepp 10 samt en ko som kiöpebrevet daterat 22 maj 1655 utwiste

Den 8, 9 och 10:e mars 1658 hölts laga ting i Gambla Norberg med allmogen. (Volym 6 Kopparbergs län 1656-1658, sid 686-696)

På Mats Hanssons wägnar upböds 1 resan en täckt belägen mitt för hyttan i Hästbäck, pantsatt af Hans Olufsson.

* Erick Pehrsson ifrån Wästerås borgare, tillkändes rätt att fordra af Hans Olufsson i Hästbäck stångiern 5 lb 9. som han på sin svärfaders vägnar skyldig är efter caution och denne wäll urkade till men medh Erick icke kunde sigh befria för, ty kändes han att betala dock uthan intresse.

Kopparbergs län XXXVI A1:11 1618-1619. Den 27 juni 1618. Laga ting i Gambla Norberg folio 78 (388)

* Kom Tidik i Hästbäck framlade ett testamentsbref innehållande huru hans syster Karin Hansdotter hade gifvit honom sitt en testamentes gåfva att det han ått hade i lösa och fasta och samma testamentera. Då skulle han för den skull behålla för den vårdnad och kostnat som förenämnde Tidik Hansson samt hans hustru på samma kostnat hafver uti sin långelige siukdom. Äfven vilket testaments gåfva herr Hans Capelan i Färnboo wittne hafver warit, Peder i Broens Hans Pederson ibidem och Peder Andersson i Blomdal, begärde nu att detta testamentesbref som daterat är 1615 den 14 maj ded och nu samtycka att hennes broder Tidik Hansson samma testamente behålla skulle efter brefwens innehåll.

Laga ting i Gamla Norbergs ting den 19 januari 1649. Västmanland, Volym 8 sid 417.

* Esbjörn Hermansson i Norbergs by uti Gläfsegården beviste med ett köpebrev daterat Skinnskatteberg den 12 oktober 1634 sig hava lossat och köpt av Christer Jonsson i Skridsbo? En systerdel i bemälte gård för 2 skpd stångjärn och 8 skpd tackjärn. Än haver Esbjörn lossat och köpt av sin broder Lars Hermansson en brodersdel för osmundsjärn 1fat och 1 hundrad vilket dess köpeskrift daterat den 27 augusti 1634 utvisar. Än haver Erik Persson i Flenigie inlöst åt sin måg Esbjörn en täkt som kallas Rysstäkt av Anders Larsson i Hästbäck för 8 skp och 6 mark tackjärn. Item Esbjörn inlöst sin syster Brita Hansdotters del för 11 skp stångjärn.

Esbjörn Hermansson, begravd 10 juni 1649 i Norbergs by, gift med Rigmor Eriksdotter begravd den 18 mars 1654 i Norbergs by.

Barn: Karin f före 1616 begravd 16 juli 1676 i Norbergs by, gift 27 nov 1636 med Hans Larsson från Malmköping.

Erik begravd 11 juli 1675 i Norbergs by,

Kerstin begravd 23 april 1676 i Norbergs by, Änka efter Erik Danielsson i Norbergs by.

Elias f 1634, tullnär i Sand, begravd 24 januari 1692 i Sand.

Johan f 30 juli 1643 i Norbergs by begravd 1688 i Norbergs by,.

Herman f 23aug 1646 och begravd 12 september 1646 i Norbergs by.

Esbjörn Hermansson är noterad i Husförhörslängden 1628 och i den årliga räntan 1645, då kallad ”unge”.

Kommentar: Esbjörn Hermansson är troligen en ättling till vår Bengt i Livsdal. Bengt hade sonen Hans Bengtsson, som troligen hade sonen Jöns Hansson, noterad i Gläfsegården i Norbergs by från 1572 i den årliga räntan. Redan 1563 noteras en Jöns för Gläfsegården dock utan patronymikon. Jöns son Herman Jönsson skrivs för Gläfsegården i den årliga räntan för åren 1605-1619.

Bengt

Germund Bengtsson Hans Bengtsson Faster = fars syster eller fars svägerska.

Bengt Germundsson Jöns Hansson Svägerska = en persons brors hustru eller makas/

Germund Bengtsson Herman Jönsson makes syster. Kunde man förr säga faster om en

Johanna Jermundsdotter Esbjörn Hermansson femmening? Troligen kunde man det.

Lars Eriksson Kirsten Esbjörnsdotter

Västerfärnebo socken

Västerfärnebo socken har varit ett eget härad, Vagnsbro härad. Men under medeltiden omfattade Norrbo hundare även Vagnsbro härad. På 1540-talet tycks Färnebo socken varit underställt Näsgårds län i Södra Dalarna. År 1539 bestod Norbergs bergslag av nuvarande socknarna Norberg, Våla och Västerfärnebo med vissa mindre gränsförändringar och flyttningar av enskilda byar jämfört med dagens sockengränser. Åren 1545-47 lades Västerfärnebo, Fläckebo och Rom-fartuna till ett litet gårdslän, Vads gård i Kumla socken. Meningen var att anlägga en avelsgård där men redan 1547 avvecklades bruks- och avelsgården då den ej bar sig. Västerfärnebo återgick då till Norrbo härad. Vart Vagnsbo sedan fördes är ej känt. I början av 1600-talet återfinns Västerfärnebo i Näsgårds län. I andra handlingar kan socknen ha räk-nats till Norbergs bergslag t.ex. vid skatteuppbörd och bergsbruk. Från år 1602 finns Fernbo tillsammans med Fläckebo redovisat i Norrbo härad. År 1613 fick änkedrottningen Katarina Stenbock den årliga räntan från Färnebo socken.

När änkedrottningen avled 1621 återgick socknen till Cronan. Ett par år senare drogs Färnebo in i arrendeavtalen röran-de Sala gruva och det kring denna på Gustav Wasas tid bildade Väsby län. Ett konsortium arrenderade från 1618 gruvan och Väsby län. Dansken Bastian Ihering, medlem i konsortiet, övertog arrendet och 1624 lades Västerfärnebo till arren-det. Först 1628 när Iherings kontrakt gick ut redovisas Västerfärnebo självständigt. Med folkmängdstillväxten knoppa-des nya socknar av från de ursprungliga. År 1642 fick Västanfors en egen kyrka och avskildes då från Norberg socken som kapellförsamling. Karbänning socken fick egen kyrka år 1654 men blev egen socken först 1821, sedan gammalt, hört under namnet Färnebo fjärding till Västerfärnebo socken. Vid gränsregleringen året innan (1820) mellan Väster-färnebo och Färnebo fjärding kom Laboda med Långsjö, Markusbo, Klingbo, Borstenbo och Kråkbo till fjärdingen, medan Prästhyttan, Klingholmen, Stora och Lilla Mattsbo, som tidigare tillhört fjärdingen till Västerfärnebo socken.

Äldsta bevarade dokumentet skrivet i Västerfärnebo ?

Den 2 juli 1370 köpte Lars Ingebjörnsson sex öresland mark i Sör Hörende vilken tidigare ägts av Magnus Ingevaldsson. Det köpebrevet är kanske det äldsta kända dokumentet som är skrivet i Västerfärnebo och lyder på modern svenska.

Alla de som detta brev höra och se sänder jag Henrik av Barnekow hälsning med vår Herre. Det skall alla män kunnigt vara att jag har sålt till Laurens Ingebjörnsson sex öresland jord, i Sörhörende liggande, med allt som lagligen hör dit, näran byn och fjärran, inget undantaget, och med alla de hus som ligger där, vilket gods Magnus Ingevaldsson hade ägt och min herre konung fick för hans sanna brott och som min herre konungen gjorde herren min fader skuldbetald med all frihet så att det som hans eget fädernegods skulle vara. Så har jag överlåtit det till nyssnämnde Laurens på min faders vägnar och mina vägnar för hundra mark svenska pengar i det mynt som nu gäller, vilket jag erkänner mig ha uppburit enligt min vilja. Jag fördinger mig och mina arvingar att föra detsamma godset hemult för Laurens och hans arvingar till evärdeliga ägo utan all arg list. Till dess mera säkerhet och stadsfästelse av detta köp ber jag de hederliga männens sigill med mit eget sigill, som här nedan står, vara till vittnen, först Henrik av Morin fogde i Nyköping, Hartvig Bulle, Peter Djäken fogde i Södermanland, herr Sigurd i Färnebo, Berik och Finnvid Magnusson lagman i Västmanland. Givet i Färnebo Herrens år 1370 tredje helgen närmast efter Petrus och Paulus helgdag.

Den herr Sigurd som nämns var vice pastor i Västerfärnebo och vikarierade för kyrkoherden Halsten Nilsson, som var utomlands.

Såvitt man vet dog släkten Eklöv i Västerfärnebo redan 1386 ut på manssidan med Karl Ingebjörns son väpnaren Folke Karlsson. Det är dock frestande att koppla ihop släktens namn med den Lars Ingevaldsson i Ålbo som Gustav Vasa lät halshugga i Västerfärnebo 1521. Han måste ha varit en betydande person eftersom avrättningen nämns särskilt i Peder Svarts krönika om Gustav Vasa från omkring 1560-talet. Våren 1521 marscherade Gustav Vasa och hans upprorsmän från Hedemora ned mot Västerås.

Sedan lade han då till vägs ned över Långheden, dragandes allt sakteliga, och reste med sig Tjurbohäradet, Norrbo-häradet och Siendehäradet (häraderna kring Svartån). Mångenstädes där han kom blev några anklagade att de bevisade fienden för mycket godvilja, såsom en arg skalk i Färnebo socken benämnd Lasse Ingevaldsson i Åleboda (Albo), den där alltid bragte fienderna tidender (upplysningar), och hade mången kommit om halsen, desslikes, var han visste att den fattige allmogen hade gömt sina ägor och mat i skogen, uppröjde han det för fienderna så det blev dem allt ifråntaget. Honom och hans likar lät herr Gösta slå huvudet av.

Vid Romfartuna skickade (ordnade) och förordinerade herr Göstav folket uti rotetal och fäniktal under befallningsmän och hövitsmän, och det skedde på riddar S. Örjans dag, då den föll på en tisdag.

Halshuggningen av Lasse Ingevaldsson kanske skedde på berget bakom Västerfärnebo handelsbod som sägs ha varit en gammal avrättningsplats.

Av de skattelängder som upprättades i samband med Älvsborgs lösen kan man se att det 1571 fanns 133 skattskyldiga personer i Västerfärnebo. Där bodde 6 soldater – bland andra Per Germundsson i Norrr Ål och Nils Larsson i Västerby.

1615 års skattelängd redovisar 148 hushåll i Västerfärnebo för att sjunka ned till 128 hushåll i längden för 1618.

Svartån ligger midt i landet. Hennes första ursprung är äfwen längst up at en källa i Norbärgs sockn, Svarttjärn kallad, hwaraf man menar henne hafwa sit namn. Hon blifwer der i socknen förökad af många åar och bäckar, hwilka ifrån små insiöar flyta til henne, och rinna der förbi en kopparhytta, som kallas Nyhyttan, och sedan uti sjön Wärlingen, förbi Olsbennings- Bännebo- Nickebo- Carbennings- Hästbäcks- och Örbäcks Stångjärns-Hamrar uti Carbennings sockn och så vidare igenom Långsjön och Hörende sjön förbi en Miölkwarn wid Fors Järnbruk i Färnebo sockn, der hon får et större tillopp af en annan å, Wenån kallad, som har sin uprinnelse öfwerst up i Carbenning, och rinner förbi Klingbo och Biurfors Stångjärnshamrar, neder igenom Lasjön åt Prästhyttan och så till Fors Järnbruk: Härifrån går hon igenom Färnebo sockn och kallas der Wangsån (hwaraf Häradet heter Wangsbro Härad), widare igenom Fläcksjön och Hällsjön i Fläckebo socken, framåt Fors- och Swanå Jernbruk, Skultuna Mässingsbruk och förbi några Miölkwarnar in i Wästerås stad, där hon hafwer sit utlopp i Mälaren. Ur salpetersjuderi-inspektören Olof Graus ”Beskrifning öfwer Vestmanland” från 1754.

Norr Hörende

RAÄ 15 Hyttområde bestående av 1 slaggförekomst (masugnsslagg). Platsen utgörs idag av tomtmark och är starkt påverkad av sentida verksamhet. Larsson & Larsson, 1951:217 ff.

RAÄ Färskningsplats? Vid grävning av ett stolphål på gårdsplanen påträffades av ägaren färskningsslagg och ett järnstycke (tackjärn). Möjligen kan på gården funnits en färskningshärd. Detta kan dock inte helt klarläggas utan en arkeologisk undersökning av området.

Byggnadsinventering: saknas

Lantmäteriakter: 1699 Geometrisk avmätning T 68 46:1, 1790 Storskifte T68 46:2, 1835 Laga skifte T68 46:3

Historiska uppgifter: 1399 Norra Hörinde, äldsta belägg (Hörde, Hörnde 1371), (OAU). 1600-1650 Hytta anläggs. 1650-1700 Hyttan läggs ned. 1600-talets början Hammare anläggs. 1637-1675 Hammaren läggs ned.

Kommentarer: Inga hytt- eller hammarlämningar finns karterade på lantmäteriakterna. På den geometriska kartan är en symbol för kvarn utritad vid RAÄ 15 och på storskifteskartan kallas landsvägsbron intill för ”Hyttbron”. Gården sydväst om bron, ovanför den förmodade hyttplatsen heter Hyttgården. Den enda hyttlämning som påträffats inom byn är RAÄ 15 och detta är därför det mest sannolika läget för Norrhörende hytta.

Skattelängderna

Information om personer som levde under 1500- och 1600-talen finns att hämta ur skattelängder, jordeböcker, lantmät-eriets akter och kartor samt ur domboksprotokoll. Nedan det äldsta domboksprotokollet som jag känner till rörande Norr Hörende.

Diplomatarium dalecarlium Akt 925 och Akt 653 den 12 februari 1400 Norberg

Underlagmannen Lafrins Korskes fastebref för Dalafogden Jösse Finsson på ett halft markland jord i Norra Hörende, Fernebo socken, som Sedjerfwer och hans söner Lafrins och Peder lemnat bemälde Fogde i underpant för fjorton fat jern och sexton mark penningar, hvilka han för desse sednares broder Bengt förskjutit.

Alla the thetta breff höra äller see helsar jak Lafrinz Korske wnderlaghman i wesmana land och dala uppå ärliga mäns wägnar her Thord Bonda riddare kerlika mz Gudhi, thet skall allom mannom witterlikit wara att arom äftir Guds byrd twsanda oppa thet fierdha hundratha arit then nästa thorsdaghin äfter sacta scolastica dagh tha som thing holdos oppa noromberg stodho skälike män Sedierfuir i Hörunde och två hans söner, Lafrinz Sedierfson och Pädher Sedierfson a satto thinge och kändis sik opinbara rettelika geldskyldugha wara ärlighom manne Jössä Fintzon foghete i Dalom, fiortan fat järn sat och wäghit som han utgaff före Bängt Sedierfson i hans fängilsse, och siextan markir swenska päninga som han hanom fik til sina tarfwa äftir sinom wilia fore huilke järn och päninga the kendis hafwa pantsat förre widh Fernabo kirkio opinbara för alla soknene äfter thy thet brefuet ludhar som the ther förre oppa gafwo fornempda Jössa Fintzson there gardh i norra Hörunde som ligger före eth halft marc land jordh mz hws, tompt. aker, äng, skogh, fiskewatn, fägang, mz allo tillaghom och wtwägom i wato och thörro när by och fierre ägne wndan takno aterlosa skula de af honom äller hans arwom äfter thy lagh sighia. Och fornempde Sedierfuir och hans sonir wilkora och tilbinde sik thet fornempda goz fornempda Jösse Fintzson och hans arwom hemolt stadukt och fast at halda swa fulkomlika som the hafdho opinbara standit i Norbo hundare och thetta giort a satto thinge mz hand och mwn fore thom och thera arfwom utan alt arght. Och the ära thesse tolf godha män fasta til nämpde, bille i hyppuna bygninger, Lauris i Glepse, Pedher i Amundabygninger, Jönis ther samma stadz, Jönis i Trättesbodom, Päder i Bänabodom och Jönis i Örbek, till the mere wisso och störra stadfästilsse hänger jak mijt incigle fore thetta breff. Datum anno die er loco prenotatis.

Att koppla ihop dessa ovannämnda med de som levde på1500-talets börjar låter sig knappast göras. Avsaknaden av källor gör det vanskligt att skapa antavlor så långt bak i tiden eller för 1400-talet. År 1539 infördes den årliga räntan.

Skattelängderna redovisar vem som betalar de olika skatteslagen. Personerna kan vara ägare till hemmanet eller dess brukare. Jordeböcker och lantmäteriförrättningar ger ägarna till hemmanen. Då personer med bördsrätt hade vid den här tiden företräde bör efterföljande person i längderna antingen vara en son eller en måg till föregående person. Men det kan också vara så att man har köpt sig ett hemman av någon vilket bryter släktlinjen! I avskrifterna från längderna som följer har namnen för varje år sorterats inbördes för att kunna se reela förändringar.

1. Skattelängdernas brukare av gårdarna i Norr Hörende by, Västerfärnebo socken

Det är något oklart hur och var Norr Hörende byn redovisades de första åren. Troligen finns byn under Näsgårds län i Dalarna och för åren 1545-1547 under Vads gård i Kumla socken i Södermanland. Därefter finns byn i Norrbo härad i Västmanland till och med år 1604.

Gärder och hjälper 1535 Jöns och Lasse i Hörende

Östergården 12 öres land Wästergården 6 öresland

1547-1573 Jöns 1547-1564 Hinze

1568-1588 Oluff Hinzesson

1579-1604 Lasse Jönsson 1592-1604 Pär Oluffson

Dalarnas landskapshandlingar 1604 Lasse Jönsson 12 öre Per 6 öre

(= årliga räntan) 1605 Lasse Jönsson 12 öre Per 6 öre

1608 Lasse Jönsson 12 öre Per 6 öre

1609 Lasse Jönsson 12 öre Per 6 öre

1610 Lasse Jönsson, Olof Larsson, Hans Olsson, Erik Olsson

1611 ----- Olof Larsson, Hans Olsson, Érik Olsson

1613 ----- Olof Larsson, Hans Olsson, Erik Olsson

1608 Kyrkolandbor i Hörende Per Larsson 4 öre Oluf Larsson 4 öre

1609 Kyrkolandbor i Hörende Per Larsson 4 öre Oluf Larsson 4 öre

Västmanlands landskapshand 1628 Erik Larsson (utskriven som soldat år 1628), Erik Olofsson

(= årliga räntan) 1630 Erik Olofsson, unge Erik Olsson, Hans Olofsson

Utskrivningslängd 1632: Johan Larsson, Erik Olofsson i Norr Hörende

Boskapslängden 1635 Erik Larsson, Erik Olofsson, Hans Olofsson, Olof Larsson Laga ting Fernebo, Västmanland

Mantalslängden 1635 (Erik Olofsson gift med Margareta Persdotter, söner Olof och Lars) Volym 1 D folio 924 d. 26 januari

1636 Erik Larsson, Olof Eriksson, Hans Olofsson, unge Erik Olufsson 1632. Erik Olsson i Norr Hörende

1637 Erik Larsson, Olof Eriksson, Hans Olofsson, unge Erik Olufsson fick bref på jord han af sin syskon

1638 Erik Larsson, Erik Olofsson, Hans Olofsson, unge Erik Olofsson, slägt köpt hafver.

1640 Erik Larsson, ----- Hans Olofsson, unge Erik Olofsson,

1641 Erik Larsson, Erik Olofsson, Hans Olofsson, unge Erik Olofsson, Erik Olofsson

3 öre 6 öre 3 öre 3 öre 3 öre

Mtl 1642-1682 för gårdarna i Norr Hörende by, Västerfärnebo socken

1642 Erik Larsson Olof o Kerstin stryken Hans Olofsson Erik Olofsson Olof i Orrnäs

1643 Erik Larsson Olof Larsson (endast J.E. Inflyttad från Hans Olofsson Erik Olofsson Olof i Orrnäs

hu är markerad i mtl) Sör Hörende

mtl 1644 finns ej

1645-1647 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Hans Olofsson Olof Ersson

1648-1650 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Olof Hansson Lars Eriksson

1651 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Olof Hansson Jöns Ersson

1652 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Olof Hansson Jöns eller Lars Ersson

1653-1656 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Olof Hansson Jöns Ersson a/

1657 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Olof Hansson Jöns Erssons enka

1658-1662 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Olof Hansson Hu Marit b/ Pehr Ersson

1663-1664 Germund Erssno Erik Olofsson Johan Ersson d/ Olof Hansson Hans Olofsson Peder Ersson

1665 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Erik Ersson Olof Hansson Hans Olofsson Per Ersson

1666 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Erik Erssons hu inhyses Olof Hansson Hans Olofsson Lars Ersson Per Ersson

1667 Germund Ersson Erik Olofsson Johan Ersson Erik Ersson Olof Hansson Hans Olofsson Jöns Ersson corp Per Ersson

1668 finns ej

1669 Germund Ersson Erik Olufsson e/ Johan Ersson Erick E:son blind Olof Hansson Hans Olofsson Jöns Ersson Corp Per Eksson

1670-1674 Germund Ersson Erik Olof:s enka Anders Johansson Erik Ersosn blind Olof Hansson Hans Olofsson Jöns Ersson Corp Per Ersson

1675-1677 Germund Ersson Pär Germundsson Erik Olof:s enka Anders Johansson Bengt Eriksson Olof Hansson Hans Olofsson Jöns Ersson Corp -

1678-1679 Germund Ersson Pär Germundsson Erik Olof:s enka Anders Johansson Johan Bengtsson Olof Hansson Hans Olofsson Jöns Ers Corp hu Chierstin Jöns

1680 finns ej

1681 Germund Ersson Pär Germundsson Erik Olof:s enka Anders Johansson Johan Bengtsson Olof Hansson Hans Olofsson Jöns Ersson Corpral

1682 Germund Ersson Pär Germundsson Erik Olof:s enka Anders Johansson Anders Johansson Olof Hansson f/ Hans Olofsson Jöns Ersson Rustmästare

1683 Germund Ersson Pär Germundsson Erik Olof:s enka Anders Johansson Anders Johansson Olof H:sons enka Hans Olofsson Jöns Ersson Rustmäst

1684 Carl Joensson g/ Pär Germundsson Erik Olof:s enka Anders Johansosn Anders Johansson Olof H:sons enka Hans Olofsson Jöns Ersson Rustmäst

1685 inga notiser

1686 Carl Jonsson Per Germundsson Erik Olof:s enka Abluna Anders Johansson Anders Johansson Olof H:sons enka Hans Olofsson Jöns Ersson Rustmäst

1687 Carl Jonsson Per Germundsson Erik Olof:s enka Abluna Johan Andersson Anders Johansson 1/ Johan Hansson Hans Olofsson Jöns E:son Rustmäst

1688 Carl Jonsson Per Germundsson Erik Olof:s enka Ablina Johan Andersson Johan Eriksson Olof Ersson Johan Hansson Erik Wäsman sold Anders

Johansson Hans Olsson Jöns Ersson Rustmästare

1689 Carl Joensson Pär Germundsson 2/ Johan Eriksson Olof Eriksson med modern inhyst Johan Andersson Johan Hansson Erik Wäsman sold Anders

Johansson syster Karin inhyst utfattig Hans Olofsson systenr inhyst Jöns Erisson Rustmästare

1690 Carl Joensson Per Germundsson Johan Ersson Olof Ersson Johan Andersson Johan Hansson Erik Wäsman soldat Anders Johansson systenr Kerstin Hans

Olsson Jöns Ersson Rustmästare

1691-1694 Carl Jonsson Per Germundsson Johan Ersson Olof Ersson Johan Andersson Johan Hansson Erik Wäsman soldat Anders Johanssons enka Hans Olsson Jöns Ersson Rustmästares enka Lars Jönsson

1/ Olof Hanssons enka skriven för piga hos Johan Hansson 2/ Erik Olofssons enka Abluna inhyst hos Olof Eriksson

a/ V 25 mar 1655 Jöns Ersson i Norr Hörende, b/ V 16 feb 1662 Marit Olsdr i Norr Hörende, c/ - d/ V 13 mar 1664 Johan Eriksson i Norr Hörende, e/ V 3 maj 1668 Erik Olsson i Norr Hörende, f/ V 10 apr 1681 Olof Hansson i Norr Hörende, g/ V 11 maj 1698 Germund Ersson i Norr Hörende.

2. Jordeböckernas ägare av gårdarna i Norr Hörende by, Västerfärnebo socken

I februari 1673 dömdes skogstorpen, Orrnäs till Wästergården, Fallnästorpet till Mellangården och Däliantorpet till Östra gården. Samtidigt delas Norr Hörende byn´s mark så att de tre ägarna skattar för 6 öresland vardera. Tidigare har det funnits två enheter – Västergården på 6 öresland och Östergården på 12 öresland. Östergården har bestått av mellantorpet och av östra gården. Anders Hebbe 28 apr 1762 – 1825 vid Ådö herrgård i Larsö sn, Uppland, begraven i Maria Magdalena i Stockholm, son till brukspatronen Christian Hebbe övertar/köper Högfors, Engelsberg, Västergården i Norr Hörende med flera hemman i bergslagen.

Vid sommartinget på Wångs tingplats som är i Färnebo socken i Norrbo härad avhölls ting den 31 juli 1616, Västmanland, Volym 1:b, sid 465

Uppläts här första gången 6 öresland med hus sambt och jorden i Norr Hörende, Färnebo socken lagligen. Vem som är säljare respektive köpare framgår ej. Ej heller vilken av gårdarna i Norr Hörende försäljningen avser. Örestalet tyder på att det är Västergården.

Jordböckerna i Västmanland för Västergården som mäter 6 öresland i Norr Hörende by upptar följande ägare.

1631 Erik Olofsson (i Orrnäs)

För åren 1644, 1652, 1655, 1661 har inga namn noterats för hemmanen i Jordeboken för Västmanlands län

1645 (noterad i jordeboken Sala län 1646) unge Erik Olofsson

1667 Pähr Eriksson (V 28 dec 1672) gift 2.0 den 21 okt 1660 med Margareta Andersdr från Örbäck

1675 Hans Olofsson Johan Andersson

1680 Hans Olsson Johan Andersson

(V 19 jan 1696, 69 år)

1685 Johan Andersson Johan Ersson Orrnäs

1690 Johan Andersson Johan Ersson Johan Ersson */

1690 Carl Jonsson & Per Germundsson

1696 Johan Andersson Johan Ersson i Orrnäs

1715 Mats Olsson ¼ Anders Johansson ½, Johan Johansson ¼

1722 Johan Johansson 3/8 Johan Andersson ½, Johan Matsson **/ Johan Johansson ¼

1725 Johan Andersson 7/18, Johan Matsson 13/36, Johan Johansson ¼

1729 Johan Andersson 7/18, Johan Matsson 13/36, Johan Johansson ¼

1734 Johan Andersson 7/18, Johan Matsson 13/36, Johan Johansson ¼

1742 Johan Andersson 7/18, Johan Matsson 13/36 Erik Johansson ¼

1748 Anders Johansson 7/18, Mats Matsson 13/36, Anders Johansson bygg ¼

Laga ting i Färnebo socken den 3 okt 1631 (Västmanland, volym 1:b sid 274) Rätten beslöt; Erick Olofsson äger största delen (av Orrnäs), nembligen 5 1/5 öres land i Norr Hörende och Anders Jönsson i Örbäck 2/5 öre. Hemmanet mäter 6 öre. Därför behåller den 6 öre mest äger och utlösa Anders Jönsson efter mätsmanna ordern

Jordeböckerna för Orrnäs: börjar 1715 Mats Johansson i Orrnäs ¼ , 1722 Mats Ols ¼ , 1725 Erik Matsson ¼ , 1729 Erik Matsson ¼ , 1734 Erik Matsson ¼ , 1742 Erik Matsson ¼ , 1748 Erik Matsson ¼ E Tidigare har Orrnäs redovisats under Norr Hörende

*/ Mångsysslaren Johan Ersson (målare, byggmästare, mjölnare) f 24 jun 1632 i Sala V 1 jan 1717 i Orrnäs gift 1.0 1664 med Brita Eriksdotter V 15 apr 1694 i Fors tar över/köper Orrnäs men bor och verkar i Fors. G 2.0 med Christina Vernich Johansdotter begr 19 nov 1704 i Orrnäs. I byggmästarens första gifte föds dottern Sara Johansdr 8 dec 1678 V 2 feb 1750 gift den 3 okt 1697 med mågen Mats Johansson f 24 feb 1672 i Norr Hörende V 22 maj 1720 i Orrnäs är den som är först skrivs i Jordboken för Orrnäs 1715. Efter honom följer först Mats Olsson 1647-1722 och därefter hans son Erik Matsson 1691-1754. Den Johan Ersson från Långsjö som noteras åren 1685 och 1690 är möjligen son till Erik Olofsson noterad år 1631.

Sveriges finansiella situation vid mitten av 1600-talet var en plåga. De många krigen och slöseri tvingade fram förpantningar och försäljning av egendomar. I början av 1650-talet sägs, Gabriel De la Gardie ha varit innehavare av samtliga hemman i Västerfärnebo socken. Det vill säga; bönderna fortsatte bruka sina hemman men betalade skatt och onera till De la Gardie istället för till Cronan. Vid 1680-talet hade kravet på återkallandet av förpantningarna vuxit sig så starkt, trots under de gångna åren genomförda räfster, att adeln fick återlämna nära alla resterande förläningar och förpantningar. Många på så sätt frigjorda hemman förvandlades från frälse till skattehemman. En del av de så frigjorda hemmanen togs över av brukaren medan andra hemman uppläts till hugade utan börds-rätt. Troligen har Johan Andersson från Hedåker härigenom tillträtt Västergården omkring 1692, som bestod av tre gårdar betecknade vid storskiftet år 1788 med littera A och B samt C.

Jordeböckerna för Östergården som mäter 12 öres land i Norr Hörende by upptar följande ägare.

1631 Olof Larsson. Åren 1644, 1652, 1655 och 1661 anges inga namn när fastigheterna redovisas i jordbokslängden, Västmanlands län.

1645 Erik Olofsson gamla (noterad i jb Sala län 1646)

1667 Erik Olofsson (V 3 maj 1668) (Johan Ersson från Sör Hörende)

1675 Erik Olofssons enka Olof Hansson Germund [Ersson] Anders Johansson (son till Johan Ersson, hushåll 2)

1680 Erik Olofssons enka, Olof Hansson Germund [Ersson] Anders Johansson

1685 Johan Hansson Johan Ersson Germund [Ersson] [Carl] Jonsson Anders Johansson (V 23 apr 1690)

1690 Johan Hansson Johan Ersson Germund [Ersson] [Carl] Jonsson Anders Johanssons enka Hans Olsson Lars Jösson

1696 Johan Hansson Johan och Olf Ersson Carl [Jonsson] Per Germunds enka | Olof Hansson Lars Jönsson

1704 Johan Matsson, Johan Ersson, Per Germundsson, Mats Andersson, Mats Olsson, Johan Andersson, Olof Hansson Kerstin

& Carl Jönsson |____________________________|

(hushåll 1) (hushåll 2) ( hushåll 3 o 5) (hushåll 4) (Hushåll 6) (hushåll 7) (hushåll 8) (hushåll 9)

1715 Johan Matsson Anders Johansson Germunds enka g:a Mats 1/12 Johan Andersson Olof Hansson u Mats Andersson

1/12 1/8 1/8 Andersson 1/12 1/12 1/12

1722 Johan Matsson Mats Johanson Anders Johansson Germunds enka g:a Mats 1/12 Johan Andersson Olof Hansson Mats Andersson

flytt t annan sn 1/12 1/8 1/8 Andersson 1/12 1/12 1/12

1725 Erik Johansson Anders Johansson Germund Ersson Mats Andersson Johan Andersson Olof Hansson Mats Andersson

1/6 1/8 1/8 1/12 1/12 1/12 1/12

1729 Erik Johansson Anders Johansson Germund Ersson Johan Matsson Johan Andersson Olof Hansson Mats Andersson

1/6 1/8 1/8 1/12 1/12 1/12 1/12

1734 Erik Anders Anders Johansson Germund Ersson Johans Matsson Olof Hans Olsson Anders Matsson

1/12 1/12 g:la 3/32 1/8 1/12 1/12 1/96 1/12

1742 Mats Ersson Anders Johansson Erik Andersson Per Germundsson Johan Matsson Olof Johans enka Hans Olsson Anders Matsson

1/12 1/12 3/32 1/8 1/12 1/12 11/96 1/12

1748 Mats Ersson Anders Johansson Johan Andersson Per Germundsson Johan Matsson Henrik Henriksson Hans Olsson Anders Matsson

1/12 I g:la 1/12 L 3/32 G 1/8 K 1/12 F 1/12 F 1/12 M 1/12

Per Olsson 1/32 M

3. Jordägare enligt lantmäteriets 1:a kartering år 1699 av Västerfärnebo sn inklusive Norr Hörende by.

Enligt lantmäteriets karta 1699 är det nio bönder som brukar de fyra gårdskomplexen som på kartan är symboliserade med ett hus vardera. Gårdarna har legat på rad efter vägen. Den som har upprättat längderna har ibland gått från södra (nedre) delen av gatan norrut och ibland från norr söderut vilket gör att namnen skrivs in i olika ordningsföljd år för år. Namnen har därför inom året sorterats i den ordning som gällde i de äldsta längderna. Från 1686 blir det svårare att sortera personerna i ursprungsordning. Unge Anders Johansson noteras nu först i längden följd av Erik Olofssons änka Abluna och Olof Hanssons enka. Först därefter kommer Per Germundsson och Carl Jonsson. Från 1688 har det tillkommit 3 personer Johan Eriksson, Olof Ersson och Soldaten Erik Wäsman.

Då lantmätaren ej har angett hemmansägare eller brukare av de fyra gårdskomplexen vid karteringen 1699 har de nio hushållen extraherats ur de äldsta husförhörslängderna från 1690-1703 och redovisas i nio rutor nedan. Översta rutan till vänster har här kallats hushåll 1 och sista rutan till höger för hushåll 9.

Kommentarer:

Hushåll 1 och 2: Olof Larsson är troligen far till Erik Olofsson (V 1668) som är gift med Abluna Matsdotter, Johan Ersson och Olof Ersson är deras söner.

Erik Olofssons bror Hans Olofsson V omkr 1644 redovisas ej i jordeböckerna men han är far till Johan Hansson, hushåll 6.

Hushåll 3 och 5: Olof Larsson har en bror Erik Larsson som ej redovisas i jordeböckerna men som är far till Germund Ersson (östra gården) gift med Malin Tidiksdotter från Hästbäck. Paret får 2 barn, Per Germundsson f 1642 och Sara Germundsdr f 1645 Sara är gift 1.0 med Erik Eriksson, 2.0 med Herman Ersson, 3.0 med Carl Jönsson.

Per är gift den 7 juni 1668 med Anna Hansdotter f ~1645 i Wästraby. Hon avled 53 år gammal den 23 mars 1696 i Norr Hörende, mor till 8 barn, efter 30 års äktenskap. Per gifter sig 2.0 den 26 maj 1697 med Apluna Eriksdotter född 22 augusti 1652 i Norr Hörende som avled den 1 september 1703 i Norr Hörende. Barnlöst gifte. Per avlider den 20 maj 1730 i Norr Hörende, 88 år gammal. Vår rot kommer genom Pers och Annas dotter Anna Persdotter född 13 mars 1672 i Norr Hörende.

Hushåll 4: Johan Eriksson kommer omkring 1641-1644 från Sör Hörende och flyttar in till Norr Hörende med anspråk på arv. I Sör Hörende finns han registrerad i jordeböckerna som ägare år 1631 till ett 8 öres hemman! Han begrovs den 13 mar 1664 i Norr Hörende och hans hustru Brita Olsdotter begrovs den 14 maj 1668 i Norr Hörende. Vad fick han att lämna sitt 8:a öresland för ett mindre hemman i Norr Hörende som han ej helt fick fasta på? Troligen har paret barnen:

Karin Johansdr V 1 mar 1696 i Norr Hörende 67 år gammal, gift 1 nov 1659 med Per Johansson i Sör Salbo.

Anna Johansdr V 3 jun 1699 i Norr Hörende, född i Sör Hörende. Följde med sina föräldrar vid pass 4 år gammal till

Norr Hörende der hon sedan allstadigt vistats först hos sin broder och sedan för sig sjäv i 8 år. Död av håll 67 år.

Kirsten Johansdr V 24 jan 1697. Vistats allstadigt i Norr Hörende. Gudeligt levat. Död av håll 60 år gammal.

Anders Johansson begravd 23 apr 1690, tar över hemmanet. Han vigdes den 8 nov 1668 med Anna Hansdr från Rullsbo. Hon begrovs den 21 juni 1724. Parets dotter Margareta Andersdr f 26 maj 1675 V 18 okt 1746 vigd 1 okt 1699 med g:a Mats Andersson f 1669 från Jungfrubo i Kila sn V 29 juni 1729 i Norr Hörende, 8 barn varav 3 är avlidna

Hushåll 6: Johan Hansson som avled den 14 dec 1709 är född i Norr Hörende omkr 1627. Bodde hos sina föräldrar till dess att de avled. Sedan varit i lag med sin svåger i Norr Hörende i 40 år, sedan varit skrifven för hushållet i 20 år, sedan i lag med sin systerson Mats Olsson i sex år. Mats Olsson är född 1647 son till Olof Hansson och hans hustru Anna Hansdotter (vigda omkr 1639) som är syster till Johan Hansson. Deras far är Hans Olofsson som avled omkring 1644 i Norr Hörende. Mats Olssons hustru Anna Ersdotter avled den 23 april 1748 i Swedbo född i Larsjö i aug 1669. Kunde väl läsa i bok. Hemma varit i 20 år då hon för första gången blev gift med Mats Olsson i Norr Hörende och tillsammans avlat 2 söner och 2 döttrar, 1 son och 1 dotter leva. Varit gift i 34 år. Sedan änka i 4 år. Den 30 juli 1727 gift andra gången med klockaren Petter Andersson i Swedbo, med honom sammanlevt i 21 år dock utan livsfrukt. Avled den 24 apr 1748, 79 år gammal på 3 månader när.

Hushåll 7: Johan Andersson f ~ 1622 vigd den 4 okt 1657 med Elisabet Johansdotter f 1640 i Lasjö. Paret flyttar omkring 1661/62 från Hedåker till Westerby där de bor i 30 år och därifrån i början av 1690 talet till Norr Hörende. Sonen Anders Johansson f 31 mars 1661 i Hedåker V 20 feb 1715 i Norr Hörende gift 9 okt 1692 med Margareta Johansdotter från Bennebo. Sonen Mats Johansson f 24 feb 1672 i Vesterby avlider den 22 maj 1720 i Orrnäs gift 3 okt 1697 med Sara Johansdotter V 2 feb 1750 i Orrnäs, dotter till byggmästaren Johan Ersson i Fors. Ingen av barnen tycks ha etablerat som jordägare i Norr Hörende!

(Den Anders Johansson som registreras i jordboken åren 1734, 1742 och 1748 är f 26 jun1724 som son till Johan Ander-sson och hans hu Kerstin Andersdotter redovisad under F och hushåll 4. Anders J med familj flyttar 1760 till Ösby).

Hushåll 8: Hans Olofsson gift 11 jan 1663 med Karin Hemmingsdotter är föräldrar till Olof Hansson f 13 dec 1663 som avlider 25 nov 1741efterlämnande änkan Anna Persdotter f 13 mar 1672. Karin Hemmingsdotter är dotter till soldaten Hemming Eriksson och Elisabet Ersdotter i hennes 1:a gifte. Hon är i sin tur dotter till Erik Olofsson som är son till Olof Hindriksson vars far Hindrik (Hinze) invandrade till Sverige från Finland under Gustav Vasas tid. En släkt med många soldater i generationerna.

Hinze Nämnd i årliga räntan 1540-1564 för Norr Hörende

g 1.0 med Kerstin g 2.0 med Karin

Olof Hinzesson Nils Hinzesson, Tidicka Hinzesson, Peder Hinzesson g m Ingeborg

Årliga räntan 1568-1588 för Norr Hörende årliga räntan 1539-1552 för Livsdal

Per Olofsson från 1593, och Erik Olofsson från 1613 i Norr Hörende

Hushåll 9: Bengt Eriksson, bror till Johan Eriksson från Sör Hörende, avlider troligen 1631 i Tyskland gift med Brita Andersdr som avlider den 4 mars 1671 i Kårbo. Paret har en dotter, Margareta Bängtsdr, gift 1651 med Jöns Ersson som avlider den 5 maj 1689 efterlämnande sin hustru Margareta Bängtsdr och sonen Lars Jönsson född 29 apr 1666 i Norr Hörende. Lars J vigdes den 10 okt 1686 med Margareta Larsdotter från Sör Hörende och fick dottern Anna Larsdr f 24 aug 1687 vigd den 30 sep 1706 i Västervåla sn med unge Mats Andersson f 1677 och V 12 dec 1756 i Norr Hörende. Paret hade i vart fall barnen: Anders Matsson f 31 jan 1709 i Norr Hörende, Mats Matsson f 19 feb1717 i Norr Hörende,

Margareta Matsdr f 18 dec 1719 i Norr Hörende, Johan Matsson f 12 feb 1725 i Norr Hörende. Han är ej enkel att finna. Lyckligtvis finns hans bror Mats Matsson (Jäger) nämnd i husförhörslängden 1778-1787 sidan 50 varande född den 10 feb 1717 i Fernebo. Han avlider den 3 sep 1784 i Norr Hörende. Födelsenotisen anger unge Mats Andersson vara hans far. Samme Mats Andersson får en son Johan Matsson den 10 feb 1725 som är den som i husförhörslängden anges vara född i februari 1726. Månaden var rätt men året fel! Fadern unge Mats Andersson är född i aug 1677 i Västervåla sn och V 24 nov 1756 i Norr Hörende. Hans far uppges vara Anders Ersson och hans mor Carin Jansdr i Wretarne, Västervåla sn. Mats Andersson skrivs i jb 1715, 1722,1725 och 1729. Sonen Anders Matsson f 31 jan 1709 i Norr Hörende äger 1/12 del i Östergården Norr Hörende enligt jb 1734, 1742 och 1748. Se högra kolumen i jordebokstabellen 1631-1748.

4. Med hjälp av skattelängder, jordeböcker, lantmäteriförrättningar och domböcker kan släkttabeller skapas.

östra gården i Norr Hörende, 12 öres land, (Vår släkt)

12 öresland jord var idealmåttet för ett hemman som kunde bära (föda) en familj och erlägga skatt till kronan. Östra gården är med andra ord ett dåtida idealhemman. Troligen är Lars Jönsson gift med den Sara Jonsdotter som nämns i dubbelantavlan och i domboksprotokollen 1586, juli 1593, 27 februari 1596 och 20 augusti 1611 vara hustru i (Norr) Hörende. Se under Gläfse.

Lars Jönsson gift med ? Sara Jonsdotter från Norrvik, Grangärde socken

Strödda domboks och rättegångshandlingar. Volym 6 Den 9 juli 1593 hade edla, välborna herren, herr Bengt Ribbings Högmansting vid Sala Bruk och dit församlades allmogen från Norrskog, Skinnskatteberg med Söderbärke socken

Hustru Sara i Norr Hörende uti Westerfärnebo socken klagade att Ingel Eriksson i Floda socken hade sålt någon jord som hennes fader hade köpt udi Gleffse i Söderbärke socken. Efter swaranden icke var tillstädes så wäll herr Bengt Isaksson med thenne dom samtidligh om then del the äger tillhopa udi Pedersbodha udi Gränze socken

Strödda domboks och rättegångshandlingar. Volym 6. Den 27 februari 1596 höllts lagmansting i Söderbärke med allmogen i söder- och Norrbärke, Gränze och gamble Norbergs socknar.

Hustru Sara i Hörende uti Fernebo socken thalade efter någon jord i Glefse som hennes fader Jon Larsson och hans broder Anders Larsson köpt hade af en benämnd Wilken Hansson och bytt så jord sig emellan förenämnde Joen Larsson behölt theras arfjord i Fragg och Persbo, och Anders bekom för sin del köpe jorden i förenämnda Glefse. Blef och derpå besittiandes alt emedan han lefde och hans dotter Anna erfde thet efter honom, och hade the i hafwandes währe tukk dess att en benämnd Mats Nilsson som är förenämnde Wilkens fadersbroders benämnd Germunddotters dotters dotter man som sleght linien udwisar, köpte de af förenämnde Wilkens dotters man Per Larsson Helsing thesliges af hennes brylling förenämnde Anders Larssons dotter och dåttman, tagandes der fastebref på oavsett att hon i förenämnde byte som hennes fader och faderbroder sins emellan giordt hafver, icke är fullbytt eller bekommit fullt wederalg för dhen kiöpejord.

Swaranden förenämnde Mats Nilsson föregaf det wara hans bördejord och derföre rätten till att löse henne igen. Fördes och här in ytterliggare beswärning utaf förenämnde hustru Saras medarfvinge om att skifta them emellan hvilken förorsachat är af the förenämnde byte som giordt är emellan förnämnde bröder Joen och Anders Larssönner med then jord i Glefse thesliges Fragg och Persbo och ….. nu här för rätta icke woro alle tillpads. Therföre blef de uppskrifvit till Häradsting att rannsakas om then jord i Glefse udgifven är i wederlag för then i Fragg och Persbo, såsom och elliest huru detta ährende sig hafver.

Kommentar: Några säkra besked om var hustru Sara bodde i Norr Hörende och med vem hon var gift utöver dubbel- antavlans Lars Jonsson föreligger ej. Den ende som passar in är denne Lars Jönsson i östra gården. Lars Jönsson har en sondotter Sara Eriksdotter som möjligen kan tyda på att dottern har en farmor vid namn Sara. Något protokoll som nämner att Lars Jönssons hustru skulle heta Sara har ej påträffats. Men denne Lars Jönsson är den enda som tidmässigt passar in.

Roterings- och utskrivningslängden 1635 (Skattehemman i Norr Hörende, Västerfärnebo socken)

Erik Larsson V 1646 i Norr Hörende gift med Johanna Jermundsdotter från Livsdal i Norberg socken

Qwarntullsmantalspenningen 1636 redovisar för familjen Erik Larsson 3 personer och boskapslängden år 1635:

Häst 3, Kor 5, Stut 1, Qwiga 1, Risbitare 1, Gamla getter 2, Unga getter 2, Gamalt Svein 1, Utsäde 3. samt för år 1636

Häst 2, Kor 6, Stut 1, Qwiga 1, Gamalt får 1, Gamla getter 3, Unga getter 3, Svin 1, Utsäde 3 (utsädet är lika med gårdens mantal).

Mtl och boskapslängden 1638 visar 4 personer och 3 i utsäde. Hästar 2, Oxe 1, Kor 6, Tjur 1, Stut 1,, Qwigor 3, Gamla getter 2, unga getter 2, Gamla får 2, Unga får 2, Gammalt svin 1, Unga Svin 1.

Mtl och boskapslängden 1640 visar 4 personer och 3 i utsäde. Häst 1, Oxar 2, Kor 7, Stutar 2, Qwigor 4, Gamla getter 2, Unga getter 2, Gamla får 2, Unga får 2, Gammalt svin 1, Ungt Svin 1.

Erik Larssons och Johanna Jermundsdotters barnbarn:

Per Germundsson f 1642 troligen i Norr Hörende T: -

g 1.0 7 jun 1668 med Anna Hansdr f 1643 i Västerby död 25 mar 1696 i Norr Hörende.

Barn: Kerstin Persdr f 13 jun 1669 död 26 sep 1699 T: Joseph i Hästbäck, Hu Anna, Olof Hansson i Hörende

Hans Persson f 17 jul 1670 död 5 maj 1699 o.g. T: Per Olsson i Nyhyttan, Hu Kerstin exior eius

Anna Persdr f 13 mar 1672 död 2 jan 1743 T: Mats Nilsson i Nyhyttan, Hu Clara Josefsdotter i Hästbäck,

Sara Persdr f 26 dec 1673 död 24 mar 1678 T:Per Nilsson i i Nickelbo och hans hu,

Karin Persdr f 28 feb 1675 T:Olof Hansson i Norr Hörende och Herman Ersson i Norr Hörende,

Erik Persson f 18 mar 1677 T:Lars Hansson i Västerby, Hu Margarets uxoir uies,

Sara Pärsdr f 5 feb 1679 död 13 jan 1748 T:Hans Olsson i N Hörende och hu Brita, Johan Bengtsson i bidem,

Abline Persdr 20 apr 1684 död 13 nov 1776 T:Erik Matsson i Nyhyttan med hu.

g 2.0 26 maj 1697 med Apluna Eriksdotter f 22 aug 1652 i Hörende död 1 sep 1709 i Norr Hörende. Inga barn i detta gifte.

Sara Germundsdr f 1645 troligen i Norr Hörende död 14 nov 1707 i Norr Hörende

g 1.0 2 nov 1662 med Erik Eriksson i Dällian f 1637 död 24 maj 1666 i Hökmora

Barn: Eriksson f 1663 V 8 nov 1663 i Däljan

Brita Ersdotter f 11 sep 1664 i Norr Hörende T: Lars Olsson i Däljan, Hans Olssons hu i Norr Hörende

Germund Ersson f 6 jan 1667 död 27 feb 1750 i Norr Hörende T: R.D.Bartholly, Jöns hu i Förstby

g 2.0 med Herman Ersson död 25 feb 1677 i Norr Hörende

Barn: Karin Hermansdr f 25 apr 1669 T: Jöns Ersson i Ösby, Hu Brita, Per Andersson i Ösby

Sara Hermansdr f 17 sep 1671 död 15 maj 1737 Kärrbo T: Olof Hansson i N Hörende, Hu Anna Eior exor

Anna Hermansdr f 28 jun 1674 död 19 aug 1740 Sör Hörende T: Jöns Ersson i Olsbenning, Per Germundssons hu i N H

Clara Hermansdr f 24 jun 1678 död 4 sep 1741 Norr Hörende T: finns ej i fb Västerfärnebo

g 3.0 med Carl Jansson f 1641 i Tuna död 27 nov 1715 i Norr Hörende.

Barn: Kerstin Carlsdr f 28 mar 1680 T: Per Germundsson eius exor, Norr Hörende, Anders Johansson eius exor, Norr Hörende

V 16 maj1737 i Norr Hörende. 9 år gammal bort att tjäna hos hedervärdigt folk i många år. Gift 24 år gammal

med sin salige man Mats Andersson ifrån Sundsbro i Carbenning sn. I 18 år. 3 s 3 d alla leva.

Margareta Carlsdr f 28 mar 1680 T: Anders Johansson com exor i Norr Hörende

Apluna Carlsdr f 29 apr 1685 T: Hans Olsson i Norr Hörende, Hu Anna, Johan Ersson

Erik Larssons bror Olof Larsson i Norr Hörende

Den 7 maj 1645 hölts laga ting i Färnebo socken (Volym 12 i Örebro län)

* Upwiste Olof Larsson i Norr Hörende, Färnebo socken några kiöpebrev under trowärdige mäns vittne sigh hafva lossat och kiöpt något jord i bemälte Hörende som föllier.

Först hafwer Jöns Larsson i Darssbo (Skinnskattebergs sn) såldt sin broder en öre och ett penningland för sex skålpund stångejärn

- än hafver Kristina i Amundsbenningh halft öresland för 3 skeppund stångejärn

- och Erik Johansson i Prästhyttan försåldh sin hustrus jord för 3 skeppspund stångejärn

- och angaf bemälte Olof Larsson hafva dhet öresland jordh och hus.

Dherför dessa kiöp dömdes fast och stadigt i hus och jordh för Olof Larsson och hans arfvingar efter dedh ähr lagbundet anno 1640 den 23 januari tredje gång och sedan uthan klander som lag säger

Oluf Larsson köper med andra ord ut sina syskons Jöns Larsson, Kristina Larsdotters och systern Larsdotter i Prästhyttans jord och hus i Östra gården!

Erik Larssons syster Marit Larsdotter V 9 sep 1657 i Prästhyttan gift med Erik Johansson V 20 nov 1664 i Prästhyttan

Gamla Norbergs häradsrätt (Örebro län folio 338) Den 4 augusti 1656 § 17

* Mats Johansson i Olofsbenning och Bergfjerdingen uppbud 1 resan en systerdel där belägen, vilken han hade till sig bytt av sin svåger Erik Matsson i Prästhyttan och givit honom en broders jordedel där sammastädes belägen igen, och eftersom brodersdelen var bättre som bytesbrefvet förmählte daterade Fernebo den 16 mars 1656 så hade Mats Johansson gifvit Erik Mattsson en bewillings-gåfva 1100 .. d:mt emillan der om de wore vänligen förlikta och begärte oppiudas måtte..

Samma gång lät Erik Matsson i Prästhyttan uppbuda bytesbrevet deremot 1 resan. Derpå klandrade Erik Johansson i Prästhyttan och tillböd sig wilja lösa samma jord efter han var brodern. Men efter Mats Johansson icke hade sålt sin 6½ brodersdel utan sig till bättre lägenhet der han hade förbytt med sin svåger Erik Matsson som ägde Matses systerdel som brefvet utwiste, Hwarföre dömbde rätten tet byte gillt. Här emot appellerade Erik Johansson under lagmanstinget.

Från lagmanstinget?

Däremot lät Erik Mattson uppbuda 1 resan bemelte brodersdel. Emedan hans svåger Erik Johansson eller hans son Anders Eriksson i Prästhyttan klagade och hans fader broders son Per Eriksson swarande angående 1/7 del i Presthyttan som Per Erikssons fader Erik Mattsson hade sig tillbytt och Anders klandrade så vilja lösa samma jord han förmente sig vara närmare i bördskap är. Rättens dom att eftersom rätte jordägaren Mats Johansson icke hade sålt sin 6½ brodersdel utan den sig till bättre lägenhet där han har förbytt med sin svåger Erik Matsson sin bytesbref på bättre sidan anmaxlade utwiste varför höllt rätten detta byte gillt. Häremot Anders appellera-de under lagmanstinget.

Gamla Norbergs häradsrätt. (Örebro län folio 388). * Den 7 augusti 1657 emellan Erik Matsson i Prästhyttan och Sacellanum herr Bertil på den ena och Nils Isaksson i Lifsdal samt hans svågrar på den andra angående någon högre lösning för en systerdel jord som framlidne Isak Larssons hustru tillkom och Erik Matsson på omyndige barns wägnar hade löst Anders? systerdelar för 6 skp men desse fordrade 10. Blev avsagt efter överlagda skäl att Isak Larssons arvingar skall för sin systerdel hava 8 skepp stångejern och inget mer att fordra.

Samma gång blev och avsagt för rätten emellan herr Bertil styvfader för salige herr Hans barn i Capellansgården och faderbrodern Erik Matsson att herr Bertil som föder barnen skall bruka deras jord i Prästhyttan och barnen taga en halv part av arvet emot moderen efter sin fader och smediedelen som barnen tillkom skulle herr Bertil bruka till barnens bästa som är ¼ del uti en härd.

Mats Johanssons jordbyte i Olofsbenning med sin svåger Erik Mattsson i Prästhyttan upbuds 3:e resan oklandrat.

Laga ting i Gamla Norbergs häradsrätt. (Västmanlands län volym 15 folio 750)

* Den 16 augusti 1661 Per Olofsson i byn och hans svåger Samuel Persson på sin svärmoders vägnar tilltalte Erik Matsson i Prästhyttan om 14 skp stångjärn på ett husbyte i Olofsbenning och Storgården det Eriks svärfader som bodde i Olofsbenning skulle hava gjort med Hans Anundsson i Storgården och svärfadern Erik lovat giva Hans i mellangården på byten 14 skp stångjärn varpå bekändes vara betalt tu skp och 12 restera. Vittnen till Hans Anundssons bekännelse på sitt yttersta voro Per klockare, Nils Larsson länsman. Mats Johansson i Olofsbenning vilka och bekände att husen voro obetalta, eftersom Erik Matsson förmente sig bättre skäl kunna förskafffa till annor tid så gavs honom dilation därmed.

Erik Matssons barn: Karin f 1632 Prästhyttan, Jöns f 30 sep 1648 i Prästhyttan, Erik f 30 sep 1648 i Prästhyttan.

Germund Ersson f ~1609 i Livsdal V 1 maj 1698 i Norr Hörende gift med Malin Tidiksdotter från Hästbäck V 29 juli 1685 i Norr Hörende

Den 7 och 8 juni 1671 hölts laga ting (Västmanland, volym 20, sid 408)

* Lars Erikssons trediedel wid Norr Hörende till Germund Ersson för 3 skep stångjärn 3:e upbud

Kommentar: Germund köper ut sin brors andel i Östra gården i Norr Hörende.

Den 7 och 8 juni 1671 hölts laga ting (Västmanland, volym 20, sid 411)

* Angaf Germund Eriksson i Norr Hörende det honom låtit citera Örbäcksborna fördel dermed wålla och emot Cronans befallning förbud hafva åverkat och borttagit för denna kåhlmila med mehra. Örbäcksborna woro nu intet tillstädes derför avsades att de skola stämmas till nästa ting.

Hvilket skall den nyoppsate rösegång emellan Örbäck och Norr Hörende justeras med Röör eller sydsidan och der då pröfvas emot förbudet hafva åwerkat Hörende skog efter rögången skola de sådant betala.

* sid 412 Kom för rätten Pehr Nielsson i Backa jämte sin svärmoder Johanna Giermundsdotter och klandrade det upbud på ½ öre Hvarföre Germund Eriksson i Norr Hörende skulle hava betalt sin broder Lars Eriksson som sängliggande woro i Wästerås för någon beskyllning mot sin moders bemälte Johanna Germundsdotter till 3 skepp stångjärn med begäran att Germund måtte bevisa huru och till hwem han samma järn betalt hafver. Emedan modern med barnen böra honom ärva förutom ½ öres hon eljest där äger. Der emot upviste Germund Eriksson länsman Lars Matsson attest att han köpte 3 skepp stångjärn i Prästhyttan som stod i hans mangård, hans broder Lars Eriksson tillhanda i 3 års tid emedhan han satt i fängelse och det järnet tog sedan cronofogden för omkostnaden. Hans dess järn Giermund förmenad att åtnjuta så mycket af hans jord i Hörende, Deruppå begärde Per Nilsson med sin hustru syster och systerbarn wärdering å samma jord 2½ öre som dem samtliga arffallne är i Norr Hörende och altså blef jord rechninghen och wärdering som följer:

Och såsom hwart öre i Norr Hörende wärderades nu för 310 daler löpandes för brodersdelen 15 … 200 daler och systerdelen 100 daler. Derför när 60 daler för 3 skepp stångejärn afdrages salige Lars Germundssons jordepenningar 200 – 140 till arf, löpande på modern Johanna 70 daler och på den dödes syskon tillsamman 70 daler löper då på syskondehlen med 12 daler. Hwaruppå blef afskedat att Germund skulle utbetala till hwar och en sina syskon med 120 daler då han 8 i dem till arfskenck ärläggande.

Efter hållen Ransakning emellan Germund Eriksson i Hörende och hans Båhlbo hu Abluna, om en gammal ängsbrätta uti Sadetzänghen höllt rätten skiäligt det den ällsta Brätta sin mäst uthi en rätt linea sigh sträcker, blifver skild med röjningarna emellan widh bemälte Sadetzängen och den som icke låter sig der att nöja. Då byte Parterna tillbaka.

Lars Eriksson f omkr 1610/1615 död före 1671 möjligen i Västerås. Barnlös

Se protkoll under Johanna Jermundsdotter

Clara Ersdotter f i maj 1624 i Norr Hörende V 23 nov 1708 i Hästbäck gift 25 jun 1648 med Joseph Tidicksson f 24 mar 1617 V 8 apr 1713 i Hästbäck – 3 söner 7 döttrar varav 1 son och 4 döttrar leva – alla födda i Hästbäck,

f 22 apr 1649 Sara Josephsdr T: Ol. Matsson ib, hu Anna Tidiksdr ib.

f 28 okt 1651 Erik Josephsson T: Anders Jöransson i Salbo, hu Sara, Jacobs på Lundberg

f 5 mar 1654 Anders Josephsson T: Bertholts Petri Sacullane, hu Margareta i Wåla i Stabäck

f 4 mar 1655 Brita Josephsdr T: Germund i Norr Hörende, Jacobs hu i Lindbäck

f 27 feb 1658 Margareta Josephsdr T: Germund Eriksson med hu i Norr Hörende

f 26 dec 1660 Brita Josephsdr T: Per Nilsson i Högfors, Olof Hanssons hu Brita i Hästbäck

f 21 sep 1663 Kirsten Josephsdr T: Olof Hansson och hans hu i Hästbäck

f 31 dec 1666 Elisabeth Josephsdr T: Germund i Hörende, hu Anna, S Tidiks i Hästbäck

f 10 okt 1669 Clara Josephsdr T: Mats Nilsson i Nyhyttan, Mats Anderssons hu i Hästbäck

DB 23 nov avled och den 6 dec 1708 begrovs i Carbenning socken: Salige hustru Clara Eriksdotter i Hästbäck född i Norr Hörende ...mässotiden af echta säng, Christeliga och Gudfruktliga föräldrar. Kunde färdigt läsa i bok och göra vackert besked om sin Christendom. Wistades stadigt hemma hos sina k. föräldrar till thess hon blef sina 24 år gammal, då hon kom i Echtenskap med sin i lifstiden k Make och man Joseph Tidiksson i Hästbäck. Left med honom som kärligast tillsammans uti samfält 59 år och aflat 10 barn, 3 söner och 7 döttrar af hwilka 1 son och 5 döttrar ännu lefva. Afsomande av ålderdomssvaghet stilla 84 år gammal.

Olof, Johan Germundsson samt deras syster Johanna Germundsdotter i Norr Hörende, barn till Germund Bengtsson som avled före 1604 i Lifsdal och hans hustru Margareta [Larsdotter] V 25 augusti 1644 i Livsdal, 80 år gammal gift 2.0 med Per Larsson troligen avliden före 1645 i Livsdal, Norberg socken.

Barn i 1:a giftet: Johan Germundsson, Olof Germundsson, Johanna Jermundsdotter, Malin Jermundsdotter, Lars Germundsson.

Barn i 2:a giftet: Anders Persson samt ytterliggare en son okänd till namnet avliden före 26 februari 1645 enligt laga ting i gamla Norberg den 22 juni 1647, Örebro, volym 14 sid 623.

Den 16 september 1639 höllts laga ting medh allmogen af gambla Norberg, Wästerwåla och Fernebo fierding (Örebro, Volym 6 sid 127) * Oluf Germundsson, Johan Germundsson i Livsdal och theras syster hu Johanna i Hörende gjorde sig emellan ett vänligt och broderligt jordskifte i så måtto och bemälte Olof och Johan uplät henne en trediedelpart i Wästerby undantagit en trediepart i trädgårdstompten som stå för två skeppspund stångjärn och när bemälte hustru Johanna dhe två skeppunden stångjärn betalar så får hon dän tredieparten medh och Johan uplät hu Johanna sin hustrus del i Norr Hörende för hennes del i Lifsdal efter sin item lotter. [Johan Germundsson är gift år 1626 med Karin Hansdotter. Efter johans död 7 jan 1649 i Lifsdal gifter Karin om sig den 10 feb 1650 med Nils Isaksson som avlider den 2 juli 1684 i Lifsdal. Karin Hansdr, vigd ~1644 är dotter till Hans Holstensson i Vad, Söderbärke socken Olofsson. Nils Isaksson är bror till Mats Isaksson i Lifsdal, Västerfärnebo, söner till Isak.

Den 22 juni 1647 laga ting i Gambla Norberg (Örebro, Volym 14 sid 623)

Upbud någon iord i Livsdal 3:e gång.

* Olof Germundsson i Lifsdal uthi Norbergs socken inladhe i Rätten ett kiöpebref daterat Lifsdal den 26 februari 1645 af innehåldt, och uplåtit sine halfbröder Olof och Johan Germundsson bemälte Lifsdal all den jord som han efter sine salige föräldrar och salige brodher tillfallen ähr, för stångiern siuttio 6 skepp hwilka 76 skepp han tillstodh och bekändhe sigh till fullo upburit och annammat hafuer. Och efter bemälte jordh har broderligt och bundhin och lagstånden ty äskade han derpå härads fasta hwilket och honom bewilliat blef.

Den 24 november 1647 laga ting i Gambla Norberg, Wåla och Fernebo fierding (Örebro, Volym 14, sid 650)

* Samma dag blef Olof Germundssons fastebref på den del Olof och Johan Germundsson hade köpt af Anders Pärsson för 76 skepp stångeiern upläst och färseglat.

Tidika och Joseph Tidiksson för s. (Allt som står – troligen sakfälda för något)

Den 28 jan 1642 hölls laga ting i gambla norbergs bergslag (Västmanland,Volym 3 sid 376)

Såframt Olof Germundsson i Lifsdal äger en tredjepart uti Hemmanet altså bör han och hafva en tredjedel part i strömmen och smedian …

Den 26 april 1648 laga ting i Gambla Norberg, Wåla och Färnebo fierding (Kopparberg, Volym 3 sid 668)

* Olof Germundsson i Lifsdal tilltalte en ung dräng benämnd Matts Larsson som nu tienar i profossen Andhers Näbb för dhet han för tre åhr sedan hade låtit witja ett rykte på hans dotter dhet han henne Karin Olofsdotter har besudlat hwid … undhet för kätia hadhe. den 2 september 1646 och förmedels Karins nekande till denna gärning ej sked. Detta mål och ärendet nu före Nämbdemän företogs med flit Ransakades och afhördes och emedhan såsom han henne icke kunde medh det ringaste skäl eller liknelse öfvertyga uthan han hafuer och sigh på dess emellan innevarande ting försäkrat att uthwarot och inte saken som wederbörande warit och utfört….

Den 23 jan 1640 hölts laga ting i Färnebo socken (Södermanland, volym 4, sid 91)

* 1 öre i Norr Hörende upbudet 1:a gången

* Nämnden berättade och vittnade att Fårsby i Fernebo socken var för 2 år sedan upbudit och lagståndet efter St:s Anders Olofssons rådman i Västerås köpebrev daterat den 29 maj 1636 till Olof Germundsson i Lifsdal och Norberg socken der om han allenast på – 4 öresland fasta begärde, emedan Erik i Hörende – 2 öresland och samma hemman uti förbytt jord innehade. Och eftersom ingen i medlertid ej heller nu derpå klander gjorde blef honom fastebrev på 4 öresland beviljat och ingen herpå vidare klander för Olof och hans arfvingar, efter Anders Olofsson det ifrån sig och sine födde som ofödde försålt hade, dock med förord om han sålde uthur börden, skulle Anders Olofsson eller hans arfvingar hembudas.

* Noch blef avsagt att bemälte Olof Germundsson i Livsdal skall behålla och bruka uti 2 år den tredjedel uti hagen som hans svåger Erik i Hörende så länge brukat hafver, emedan Olofs 2 skepp stångjern till Anders Olofsson på hemmanet betalte, borta hafva varit.

Johanna Jermundsdotter från Livsdal, Norberg socken gift ~1605 med Erik Larsson V 1646 i Norr Hörende

Den 7 maj 1645 hölts laga ting i Färnebo socken (Volym 12 i Örebro län)

* Gaf tillkänna hustru Johanna Jermundsdotter i Norr Hörende och Färnebo socken hurusom hennes kötslige son, ogift, Lars Eriksson, nu på sina 30 och några åhr, hafwer henne skiält, som han ofta gjort, för hora. Hvarför han hafver bedit henne sigh befria sedhan förliden höst medh flera försmedelser han talar om sin salige fader som hon kan tänika honom af ovett och huvudsvaghet ifrån bemälte hööst sådant sagt hafva då hon detta först förnam. Härtill Lars Eriksson nu svarade och badh sin moder bemälte hustru Johanna sig befria efter han af åtskilliga blifwer skäld för horunge härom han nu någre uppräknade i Färnebo socken vilka personer, Olof och Anders Knutsson i Forss, medh flere nekade sig sådanat hört eller sagdt hafva honom till förtrytelse utan förmerre honom saken förliden höst hava blifven svagh på huvudet af dedh han i åtskillge arbete både i hyttor och smedior wari hafwer från …..Kom och bemälte Anders nu sadhe fadher hafwer honom illa tracterat, slagit och bundit medhan han liten gosse war hemma och fadher, sådant icke wara faderliga gerningar. Detta ährende upsattes till nästa tingh och Lars blifwer någon tidh i fängelse till Landshöfdingens wälborne Johan Bärendes ect för frågor att i …. tidh och förminnas kan huru hans sinneswäl och om någon honom förwist hafwer dedh han angifver.

Den 21 och 22 januari 1647 Laga ting i Wästerfärnebo (Örebro, Volym 14, sid 573)

* Lars Eriksson, ogift person i Norr Hörende och Färnebo socken sedhan en, som i förledet åhr af Cnut Ericksson i Larsiö och Anders Cnutsson i Forss hafuer för tre åhr sedan nästkommande hööst kallat honom vid horunge här i sockhenstugan, tå Kiällwast i Lifsdal skulle resa til Kyrkdagen till wilket salige Oluf Joensson i Forss, Per Larsson i Wästerby och Mats Andersson i Hälleby Nämbdemän och flera af allmogen som tillstädes woro och komme uthur kyrkian om en Söndagh alldeles nekhade at icke något tall om Lars Eriksson waret hafua som han nu säger. Dedt dhe medh edh hålla willia efter han sådant sigh inbilla af förstämdh swaghet. Dock ähr han icke rasande. Så som han af ungdomen hafwa arbetat i Hammarsmedhior och wistas hos Eldar. Sedan berättade hans moder hustru Johanna Germundsson i Norr Hörende ähn gammal hustru, at för 3 åhr sedan .. förleden Winter tå han kom uthur en kohlmila i skogen begynte han först ... detta taal och sadhe för en gammal torpare Hans Olufsson i Fallnäs om .. ähr . 30 åhr hoos fader och wist icke för sigh wara hoorunge bordhe han icke hafua i .. åhrligen 2 skepp stångierna. Och om juuledagen der efter han åkte ifrå Kyrkan födh han på släden och klappadhe henne medh handen på jufwredet sägandes, modher ähre i hoora och andre daag Juul war han der hemma lika som rasandhe så at hon icke tordhe wara inne i huusen.

Dersider här föreläger badh han sin modher Hustru Johanna beswäria sigh icke wara hoora emedan han kallas hoorunghe. Här till allmogen sadhe att dedh ähr ingen sannigh Lars säger at han ähr af oächta sängh födder, fadern hennes man och härkommne ..Echtenskap såsom dhen icke annat wergeligt ähr öfwer 30 åhr sedan som och gifves henne witnesbördh om ähra och huslighet, både i ungdomen och åldriga dagar. Sedan och sadhe Cnut i Larsiöö och Anders ...skap at dhe icke hafua tänkt och mycket mindre kallat Lars Eriksson som han nu föregifwer.

Resolution: Dessa åboende uppsattes till nästa ting att förminnas kan om Lars blifwer något begär till sig föståndh … han hålhas kan för af wite efter lag heller icke.

Den 26 november 1647 laga ting i Wästerfärnebo (Örebro, Volym 14, sid 582)

* Afsades att efter såsom Oluf Joensson i Forss och Matts Andersson i Hällby nembdemän bekände nu som tillförende nästa 21 juni sigh alldrigh hördt hafua Cnut Eriksson i Larsiöö och Anders Cnutsson ibidem kalla Lars Eriksson i Norr Hörende hoorunghe. Derförr ware dhe fria bemälte Lars Erikssons [R4562] förkunnige taal och der han förnimmas ej annorledes sigh ställa an förre uthan blifwer i samma taal om sin moder så skall han härnäst tingföras och om hans taal dömas.

Laga ting den 16 maj 1650 i Wästerfärnebo (Volym 8, Västmanland, sid 552)

* Lars Eriksson i Norr Hörende som är 30 år gammal som går och arbetar i Bergslagen begärdhe nu som widh förra tinget att Cnut Ericksson i Larsiöö och sonen Anders Cnutsson i Forss måge giöra Edh att dhe inte hafua kallat honom hoorunghe, sammaledes och Oluf Joensson i Forss, Mats Andersson i Hälleby och Anders Jöransson i Sahlbo måge swäria sigh icke hafua hördt sådana ordh sägas af Cnut Ericksson att han Lars Eriksson må bekomma sigh fädernas arf: Alltså framtogs nu bemälte Cnut Ericksson och efter aflagdh Edh medh hand på book, sadhe, at han icke någon tidh hafuer kallat eller nempt Lars Ericksson någon hoorunge, mycket mindre hafuer han warit här i sochenstugan tillstädes den gångh som Lars Ericksson säger sådant skall wara talat.

Härtill bemälte Lars nu straxt sadhe, at Cnut Ericksson icke swor, uthan badh sigh Gudh till hielp: Men han will större swärija: Tillfördenskull sadhe häradsnembd, att dhe på sin förre aflagde nembdemäns Edh, hålla Cnut Ericksson Edh wara sann och icke osann, deh således hålla dhe icke nödigt wara, at dhe andra företaldeh witnen, som och nembdemän ähre och sittia uthi rätten icke nogon Edh afläggia, ej heller Anders Cnutsson emedhan deh neka at sigh hördt hafua, at Cnut Ericksson och Anders hafua sagdh sådana ordh, uthan Lars wet icke hwad han säger. Härmedh och Lars Ericksson sadhe nogh Edh wara giordh. Sedan och berättade Lars Erickssons modher Johanna at han Lars sedhan fadern Erick Larssons dödh blef för sex åhr sedhan hafuar bekommit sine fäderne arf i lösören som godhe män hafua honom tilldelt, men något kan han hafua lånt sin fadher, medhan han Lars hemma warit hafuer, theröfwer han låter illa, efter han sådant icke bekommen, sägandes sigh wara hoorunghe, eller modern måste sigh befria, eller hon ähr en hoora. Det ähr inge witnen, som thet taal hört hafua, uthan han Lars Ericksson nu likwäl består the ordh, at modern sigh befriar, at han får arfwet och sine penningar och Jern. Men hustru Johanna hafuer af sochnemännen godt beröm om sin ährlige och wähtige lefwerne och hafuar aflat sex barn med sin man Erick Larsson i Echtenskapet, och han Lars ähr den tredie sonen, der hon nu bedher före icke må dömas uthan upsättias detta ährende till nästa tingh så domen skiutas i Öfwerhetens händer.

Sedan befans nu Lars Eriksson hafua försträckt och lånt sina föräldrar 22 daler 16 öre kopparmynt och .. skepp 8 ¼ …. stångiern häraf modren hustru Johanna böör betala en 1/3 deel nembligen 7 daler 16 öre kopparmynt och en 9 1/3 .. stångeiern, sedan betalar alla barnen 15 daler och 18 2/3 .. järn … blifwer Lars broder bemälte Germundh skyldigh till Lars ½ skepp. iern för en hallf koo, som kom på Lars lott fädernes arf.

Item tuu åhes gammal tunna, härmedh Lars sigh sadhe wara tillfreds och godhe män skola om hemmanets bruuk och besittningh iemka och dela emellan modhren och barnen, der Lars kan på sin iordhlott besitta blifua.

Alltså upsatte häradsnembd äfwen hustru Johannas begäran till nästa ting den saak om hooras och hoorunge befrielse som Lars kallar, emedhan han säger sigh hafua förnekt wara hoorunghe, när han icke fick sin betalningh och arf såsom och dels allmogen förmena honom wara swagh i hufwudhet och modren säger af Ellden i hammarsmidior, der han af ungdomen mäst arbetat hafuer, och säger han nu sigh icke annat weta medh sin modher än ähra och gådt, beder och förlåtelse.

25 och 26 februari 1651 laga ting i Wästerfernebo (Kopparberg volym 4 sid 651)

* Gaf tillkänna hustru Johanna Germundsdotter i Söderhörende och Färnebo socken hurusåsom hennes son ogift Lars Eriksson hafuer försmädat henne uthi förledhen hööst som tillförendhe, då hon wille lefwerera honom nogot stångiern, som honom medh arf tillkom efter hans salige fader Erik Larsson, at han hafuer sagd, taghe fanen det järn och du brinner derpå i hälfwete din hora, som hafuer mördat två barn, medh annan bannskap och försmädelse, som han i förre ähwer henne tillwitt och beskyllt hafwer, häröfwer hon nu nödgas klaga.

Häremot sadhe sonen Lars Eriksson, at han wille icke så emottagha sin moders jern för ähn han skulle och bekomma af sina syskon dhet jern och penningar som honom tillkommer efter fadern Erick Larsson som han Lars nu angaf sigh i barndomem wara illa slagen af fadern. Sedhan och hålla nu modern och hans syskon ihop modh honom och föregaf han sigh för ett åhr sedan hafwer hördt af hustru Kirsten i Häste och Norberg socken berättas din modher hafuer wist giordt af medh en eller tuu barn, om dhe icke äher tre medhan hon hustru Johanna bodde i Lifsdal i gamble Norbergh, dock hafuer han icke frågat huru långh tidh sedhan och på hwad rum sådant skall wara skeddt. Men hon hustru Johanna säger nu sigh öfwer 40 år sedhan hafua boddt i bemälte Norbergh, therpå hon hafuer kapellanens herr Johan Frederic nu på stunden ankommne witnesbördh skrifteligen om hustru Kirstens i Häste bekännelse at hon aldrig hafuer hördt nogon menniska talat sådant, mycket mindre hon skulle tänkia eller säja om hustru Johanna thet rychte, therpå hon Edh will giöra. Men nu i denna hastighet såsom och för ållderdoms skull kan hon icke komma hit till Tingsrätten at witna thet samma och Färnebo medh Norberghs sockenmän, som nu tillstädes ähre, säga och gifua hustru Johanna godt beröm om lefwerne och umgänge.

Ähn mera sadhe sonen Lars Eriksson at för en 20 åhr sedhan widh pass, medhan han war ungh drängh hafwer en gift man bemälte Gråss Per i Nytnääs i Färnebo socken som för fem eller sex åhr sedhan ähr dödh om en hälg eller Söndagh lägat i Sängh medh hans modher hustru Johanna medhan hennes man Erick Larsson lefdhe, bemälte Lars fadher och tå dref hon först Lars uhtur stughun och ladhe hakan på dörren och Gråss Per och hustru Johanna woro allena i stughun likwäl straxt går han efter sin syster Saras begäran thet hon nu nekar till åt stughudören ifrå stallgården och stödter på samma döör, så at modren måge dhen uplåta men Per lågh qwar i sängen thädhan hon hustru Johanna och kom här äfwer och Lars nu bekkänner sigh hafua uthanför dören hört Gråss Per säja till hustru Johanna gack hädhan ifrån mig lägg haken af dörren heller iagh skiär ihiäl migh och tå Lars inkom i stugun sadhe Per nu rådher du om beggies wår lif, dok sågh han Lars sin modher hustru Johanna och Gråss Per ingen otucht eller gierningsh bedrifua. Ännu mera berättadhe sonens Lars at för 25 åhr sedan widh pass hafuer en gift man bemälte Matts finne i wasbo i fernebo socken waret uthi källaren i hörende hemma i gården medhan fadhern Erick Larsson lefde, ther han Matts först medh handen togh up under hennes kiortell och then modren tå sadhe nogh märker tu wäl om du duger så giöra dhermedh hon wiste sonen Lars in i stughun efter en syl at uplåta snirkesholet på tunnan men när han Lars kom tillbaka igen war kiällardörren igenstängd och dhe bådhe låghe bakför dörren och tå Lars fick up låset stiger finnen Matts up och hustru Johanna lågh qwar på gållfwet när han inkom uthi källaren. Häraf Lars hafwuer misstankar dhem hafua bedrifwet hoor , såsom länsman Lars Mattsson i Hällby, Oluf Joensson i Fors medh mångha andra af sochnemännen i Färnebo nu wiste berätta att förledhen St: Thomae dagh för jul då Lars Eriksson skulle hafwas i kistan och fängelse så kalladhe han sin modher hustru Johanna en hoora och barnamörderska mera hadhe nu Lars icke säja emot sin modher ej heller war Matts finne nu tillstädes uthan Lars sadhe at has moderbroder Oluf Jermundssons hustru Anna [R4387] i Lifsdal hafuer för några åhr sedhan undsagdt honom dherefter sedhan blef han såår på sina knää och hon således hafuer brukat trolldom, men Lars hadhe nu i en linnekluut, fugelfiäder, korpsten och fnöske medh andra partsdelar som honom blefwo nu ifråntaghne.

Sedhan och togh kyrkioherden mester Nils Pryts henne hustru Johanna afsides och förhörde henne om hon nogon sådan gierningh som Lars sonen beskyller henne för, skall hafua begånget? Härtill hon hafuer nekat såsom och och nu inför rätten nekar och säger sigh icke nogon sådan gierningh bedrifwet hafua och will till nästa ting hafua sin gamble grannqwinna och godh follk som skola henne för denne Lars beskyllning befria, såsom grannar och mågrarna nu gifua henne godt witnesbördh såsom och hustru Johannas dotter hustru Karin och hustru Margreta sampt sonen Jermund säja nu deras gambla modher wara fri för Lars tillwitelse.

Allfördenskull upsattes denna sak till nästa tingh och hustru Kirsten i häste kan komma tillstädes medh Matts finne emedhan tillförendehe dessa personer icke nampngifne ähre af Lars Eriksson.

Den 26 juni 1651 hölts laga ting i Wästerfärnebo (Kopparberg Volym 4 sid 670)

* Förhördes återigen Lars Eriksson som ähr öfwer sina 30 åhr gammal förre angifna beskyllningar emot sin gambla modher hustru Johanna them han ännu består och säger sigh hafua seddh Matts finnes ”Salva revezentia” hemligh tingh tå han Lars kom in i kiällaren och Matts Finne stegh up och hustru Johanna lagh qwar på gollfet, men hon nekar alldeles nu som förr till någon sådan gierningh och hafuer witnesbörd hon bifogat ifrån Norbergs församlingh andre kyrkioherden herr Samuels Olai egen handh om hennes lewerne. Sammanledes säger och bemälte Matts Finne en gammal man at han hafuer fuller får många åhr sedhan arbetat och laggat kiärl åt hustru Johanna och hennes man, men nekar sigh nogon sådan gierningh medh hene bedrifwit, icke heller waret i kiällaren medh hustru Johanna, ty heller ähr något witne som dhem ensligh tillsammans funnit hafuer.

Sedhan berättade nu bergsmästaren wälaktade Peder Jönsson och hustru Kirstin i Häste för ålderdom skull kan icke komma hit till tinghet uthan hon i sanningh för honom bemälte Per Jönsson bekändh hafuer at hon aldrigh hafuer haft sådant taal medh Lars Eriksson then icke mere är en gångh hoss henna waret hafuer för ett åhr sedan tå hon efter Lars begäran gaf honom maat såsom hon hafuer icke warit i umgänge medh hustru Johanna uthan likwäl hördt talas wäl om henne såsom och medh gråtande tårar och högh Edh giorde hustru Kirstein i Häste denne bekännelse i Norbärgh nu nästförledne Pingesdag at hon alldrigh hafuer sådant talat medh Lars ej heller weet sådan gierningh medh hans moder hustru Johanna. Sammaledes och berätta nu åldrige män och qwinnor i Färnebo socken om hennes ährlige lefwerne dok ähr hennes feel at hon ällskar brännwinsdrickande. Änmera sadhe nu sonen Lars Eriksson at hans moderbroder Olof Germundsson i Lifsdal som nu icke tillstädes ähr skall hafua sagdt at hustru Johanna hafuer och lägat medh sin broder Lars Jermundsson som för en 30 åhr sedhan ähr dödh blifwen men hon nekar och till denna gierning.

Sedhan berättade nu salig Per Erikssons hustru Kirsten uhti … at hon alldrigh förnam nogot otuchtigt umgänge medh sin man benämnte Per och hustru Johanna. Nu än mer till sanningens bekännelse blef hustru Johanna särskillt förmanat af kyrkoherden i Färnebo mäster Nils Prytz och kappelannen herr Hans Matthie men hon stadigt nekar till nogon sådan gierningh som sonen Lars angifwet hafuer. Therpå hon will annamma Herrens högwärdige Nattwardh och döö.

Alltså ställtes detta uthrande till Häradsnämd som således dömde. Det oansedt modern hustru Johanna medh allmogen i Färnebo hafua hållet Lars Ericksson waret hufwudswagh, som det nu förnimmes icke wara afwita, uthan han uthi förre åhren anno 1647 den 21 juli och Anno 1650 den 16 maj som domböckerna wisa budit sin gambla moder bemälte hustru Johanna befria sigh icke wara hoora, såsom han och andra ährlige män hafuer beskyllt skulle honom haufva kallat hoorunghe. Therföre dhe sigh lagligen befriat hafua, och således nu angifwer sigh icke wäl och allt richtigt hafua bekommit sig fäderne lösöre arf thet likwäl godhe män hafua honom tilldeelt, såsom och till föräldrarna lånte penningar om 22 daler 16 öre kopparmynt och ett skeppund stångiern medh arfiorder står honom tillhanda. Och han sedermera nu angifwer sin moder för barnamordh och twenne dubbelt hoor medh mera som för bemälte ähr likwäl kundhe häradsnembd icke påläggia hustru Johanna Edh och wärjomål för dessa tillwitelser uthan hon nu för gierningar befrias af häradsnembd, emedan såsom hustru Kirsten i Häste nekar sig sådan om barnamordh sagdt hafua icke heller nogon wittne eller skiäl finnes om dubbelt hoors grofwa beskullningar såsom och hon sådan gierningh för prästerskapet och tingsrätten alldeles nekar, Ty heller Lars hafuer sin moder sielfwa giärningen funnet uthan hon hafver godh witnesbördh om sitt lefwerne oansedt hon äfwen dricka något brännwin.

Alltfördenskull häradsnembd kunde icke befria Lars Erikssons lif och således dömdes han Exod 21 (=2:a Mosebok) och Leviti 20 cap (=3:e Mosebok) emedhan han hafua angifwit sin gambla moder för åtskillge högmål och lifssanker thetta han icke kan henne öfwertyga. Detta ställes till den högloglige konungsliga hofrätts resolution och widare förklaring.

Den 5 maj 1659 laga ting med allmogen i Wånga tingslag och Westerfärnebo (Volym 13 Västmanland sid 696 (38))

Johan Nilsson uthi Kärbodh kienness .. att betala för en Koo till hu Johanna Germundsdotter efter han ingen skiäl hade dedh att af Johan fordra.

Germund, Germundh Ericksson i Nohr Hörende som hafwer betalt efter sin salige faders gield (= skuld) 54... kmt för sigh och sina 4 systrar hwarför skall hwar syster gifwa till honom hwar 9 … 2½ öre kmt och sedan hafwa lika del i jorden efter qvota.

Västerbergslagen Laga ting i Norberg den 15 augusti 1659 A1:2 folio 226

Oppå Lars Erikssons beswär emot hustru Kirsten Esbiörnsdotter i byn (gift med Erik Danielsson) om en brodersdel betalning i Esbiörns hemman, befans efter uthransakning att hans farbröder skulle giffva honom tillbakaför sin del (se sid 124 för släktskap). Nembligen:

Olof Germundsson stångejern 1 á .20

Kirsten Esbiörsdotter fastren á .32

Jons Erfwingar i Nyhyttan á .20

Noch har Lasse bekommit en qwiga för á .08

.80

18 sep 1671 Laga ting (Västmanland, volym 20, sid 416)

* Framsteg för rätten Germund Erssons änka i Hörende med sin Båhlbo dersammastädes kiärandhe till Per Halwarsson i Delia torp som oskyldh nu på några årstid hafva på Hörendes ägor giordt dem stort intrångh, med intaghor och annat slikt och dhet sedan sig till handa skattelagdt för 1/8 dehl wilket hennes Greflige nådhes betiente sedersmehra hafua jordebooken infört för ¾ dehll med begäran att efter Pehr Halworsson och hans svärfar Mårten Larsson som först allenast fick lof der byggia en backstuga wid Långsjö, andan att metha och icke är bördigt till någon jord måtte flytta dherifrån och dher Torpet skulle änteligen skatta 1/3 dahler ware jordägarna närmast sin jordh siälva behålla och efter lägligheten skatta.

Deremot Per Halworsson inwände sägandes sig nu är 20 års tid hafva der botd elliest och der stort arbete nederlagt derföre förmodar han nu kunna samma torp åtnjuta.

Dertill Germund med de andre jordägarna i Hörende swarade, att Per Halworsson hafva utan deras lof och minne en stor del röjt uthom sin gamble intago. Och elliest kunna der intet missta sin jord för hans ringaste skull. Uthan påstå att Per Halworsson heller hans Swärfader som jorden sig olagligen inkräktat hafver måtte nu flytta der ifrån, hwad skatten anbelangar willia de som jordägare är derföre swara. Hvad oppå förklaradre sig nembden och höllo skiälight wara att dher Pehr Halworsson icke kan förlika sig med jordägarna till nästa winterting heller sommar ting så skall en mätning och iämkning ske grannarna emellan i Hörende på uthmarken och när då prövas under vilkens hand Delia Torpet kommer antinghen till der 2 öres heller de 6 sedhan stånde Per Halwarsson fritt sig med jordäganden om besittningsrätten att förena der han gitter Till synings och mättningsmän förordnades hafa nembd med lensman.

Dito Twisten emellan Germund Ersson i Norr Hörende wardhe och Mats Ersson i Prästhyttan om en ängsbrätta och gärdesgård i Sidahlsängen uppskiutas till Ransaknings och mättningen sker på Nohr Hörende ägor.

Dito Blef afsagt att Mats Ersson i Prästhyttan med sina intressenter skall skatta för Wästerängskierret som han hafver brukt af Westergården i Norr Hörende …. S mynt åhrligen till jordägarna i Norr Hörende.

Den 10 och 11 februari 1673 Laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 22, sid 690)

* 3 öre i Norr Hörende i arf, köp och bytesjord till Germund Eriksson 1:a upbud därav är ½ öre sin moders jord bytt till Delintorpet (2:a upbud 29 aug 1673, 3:e upbud 30 jan 1674 med tillägget däraf ½ öree bytesjord i Sörlintorpet)

* Presenterade Germund Ericksson i Norr Hörende en refning och fördelning witterligen grannarna emellan i Norr Hörende uppå deras torp, röjningar och nya intagor hållne den 3 oktober 1672 af länsmann och flera gode män ifrån rätten förordnade sålunda lydande. Därsom wi nu hafva med ref och stång mätt och refwat torpen och röjningarna och kiähl att Wästergården som är 6 öre niuter Orrnäs torp med sina röjningar och intagor Mellangården som och är 6 öre åthnjuter Falnästorp med sina röjningar och intagor allenast …...... benämnd D tages därifrån och lägges till detta torpet som är föringa emot de andra uti mätningen Östre gården som är 6 öre tildelas och mätes Deliatorp ett wärd alt det som der till intagit är, både i åker och ängar samt 2:ne små röjningar som bägge der när intill så frampt icke kan finnas någon röjningsplats i skogen som till Östergården heller Delingtorpet kan intygas, så att de 6 öre får sin fyllnadh emot de andra; Men hwad som är losat på Delin torpet med bruk och annat arbete af dess åbo så skiutes till den lof rätten och goda mäns wärdering att detta sållunda är afhandlat wittna vi med wåra nann härunder af hörende 3 okt 1672 Lars Matsson länsman, Mats Johansson i Hälleby, och Olof Matsson i Wästerby Nämbdemänn

Resolution: Hvilken förra dehlning kändes god och gill.

Den 29 augusti 1673 hölts laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 22, sid 700)

* Päder Halfvarssons jord i Delia torpet upbudes för 6½ skepp stångjärns capital med 1.. intresse till Johan Bengtsson Englikebenning och nu i skrifvargården boendes efter obligation den 8 aug 1669 1:a upbud (2:a upbud 30 jan 1674) men emedan Germund Ersson i Hörende willia bewisa Per Halfvarsson ingen jord där äger allenast hus och ? upbudes Per Halfvarssons rättighet 2 gången. (Upbud 3:e gången den 31 aug 1674. och såsom.. skepp och 3 lb ähr än obetalt till salige Anders Larssons arf som i första panträttighet hafver, Ty skall Johan Bengtsson samma 2 skepp 3 lb betala till Anders Larssons arf och altså upbudas nu Per Halvorssons rättighet uti hus och arbete i Dalia torpet emellan Norr Hörende willia jorden försvara.)

Den 30 januari 1674 hölts laga ting i Västerförenbo (Västmanland, Volym 23 sid 612)

* Tillstod Per Isaksson i Ösby iämbte Germund Ersson i Norr Hörende sin utgivne wittnesskrift 4 okt 1671 och der iämbte sades att Erik Spik tillstod och den räkning som Länsman med domaren underskrifvit hafver och att Spiken tillstod och de 2 skepp 12 lb stångjärn.

Den 28 januari 1675 hölts laga ting i Västerförnebo ( Västmanland, volym 24, sid 589)

* sid 590 Resolverades att Germund Eriksson i Norr Hörende med sina intressenter och medarfvingar skall betala till Olof Andersson i Malmkiärr och Norbergs socken för 12 lb stångjärn som han för några och 20 år sedan emottagit

Den 14, 15 och 16 oktober 1675 hölts laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 24, sid 601)

* Beswärade sig en åldrig qvinna hu Johanna i Forsby öfer sin son Germund Eriksson i Norr Hörende för det han skall förhålla henne någon sin aflingsjord som hon med sin salige man Erik Larsson hade der inlöst föruthan sin arfjord 12 penningland, som ifrån Lifsdal och till Norr Hörende förbyt blef. Hvaraf hon fördel hafva begiärandes att son Germund måtte fastebrefvet framwisa. När samma bref som opwist blef upplästes så befans det hu Johanna med sin man hade först inköpt en brodersdel till 1 öresland och sedan ½ systerdel 16 penningland som är 30 penningland till-sammans hwaraf han .. 10 penningland aflingsjord hvilken jord Germund bewiste nu wara för detta delte syskonen emellan för faderns. Och derefter hafver han sedan löst sin syskon derföre. Afsades att Germund med sine syskon skola … 10 penningland betala sin åldriga moder till födo och uppe(hälle) som de hafver ärft till. Nämbligen Germund 20 daler kopparmynt. Hans 4 systrar 10 daler hwardera så att summan … 60 daler kopparmynt tilsammans.

* Sid 603 Germund Eriksson i Norr Hörende för sidwördning och olud för rätten sakfälldes att böta 3 ..

* Blef och överklagat och befunnit den pratention som Per Hallfwarsson hafver att fordra för sitt och sitt svärfolks nederlagda arbete i Delia torpet wara wärd till 8 Skepp stångjärn som nämbden en del aftimeras och Germund Eriksson i Norr Hörende med sin båhlbo betala bör men emedan Pehr Halfwarsson säger sig för alt sådant icke wara benögdh utan af högre wärdhe wara ty skohla 4:a gode män sådant widare ransaka och wärdera så hus som arbete med Pers egne omkostna. Emelletidt behåller de halfparten först hvardera i detta år.

Så då gjorde kyrkoherden ehrewördige Nils Pryts arveht på Lars Lars jordedehl till 12 … i Norr Hörende heller så vilken jord som der finnas kan efter uträkning och enkan hu Abbluna brukar till betalning för sin pratention

31 januari och 1 februari 1676 hölts laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 25, sid 783)

* Resolverades att Germund Eriksson i Norr Hörende och hans grannhu Abluna Matsdotter ibidem skola efter nämbdens ransakning och gottfinnande betala till Pehr Halwarsson i Dällietorpet för sina hus nederlagde ahrbete och melivation på bemälte Dälliantorpet emedan han ingen jord der äger uti ett för alt 12 skepp stångejärn halfparten till nästkommande Mårtensmässa och den andra halfparten eller .. 6 skepp till kyndersmässa 1677 till Pehr Halfvarssons creditorer. Emedan samma torp till grund och börd kommer Germunds med sin grannhustru hu Ablunda till. Dock så att Germunds systerson Erik Persson som Per Halfwarssons måg är och Germund för detta hafver uplåtit att denna skuld betala och behålla så halfva torpets bördsrätt och deremot betala till mormodern Hu Johanna 4 skepp för ½ öres i byn Norr Hörende Germund tillhanda och der Erick Pehrsson icke sådan kan efterkomma inom medel och år denna tid heller med Germun förlikas så hafver Germund tillstånd att sådan sjielf fullgöra-

Erik Persson i Dellia torpet bötade för oljud 3 …

Per Nilsson begr 15 maj 1681i Backa gift med N.Ersdotter i Norr Hörende begravd 1april 1677 i Backa.

Barn: Erik Persson f omkr 1648 i Backa?

Kerstin Persdr f 17 nov 1650 T: Jacob på Lindberg

Olof Persson f 1 okt 1654 T: Hans Pärsson i Bergh, Jacobs hustru på Lunbacken

Nils Persson f 24 jul 1659 T: Olof Matsson ibid, Johan skomakares hu ibid

Susanna Persdr f 5 okt 1660 T: ? Sidan skadad så att det ej går att läsa faddrar eller bostadsort.

Den 10 aug 1673 avled Per Nilsson sonbarn i Backa

HFL Backa i Västerfärnebo socken HFL Norr Salbo i Västerfärnebo socken

1690-1691 sid 31 1692-1693 sid 97 1702 tom 1720 sid 175,7,58,112, 171, 229

Erik Persson Erik Persson utflyttad Erik Persson Inhyses Död 1720

Hu Anna Hu Anna 1692/93 Hu Anna Inhyses

s Erik s Erik

Erik Persson i Backa f omkr 1648 begr 17 januari 1720 i Norr Salbo gift 17 nov 1672 med Anna Pärsdotter i Dällie torp

Den 17 januari 1720 begrovs Erik Pehrsson i Norr Salbo född af äkta säng i Backa, döpt, gift Anno 24 år gammal med Anna Pärsdotter i Dällian torp med henne warit gift i 48 år. Aflat med henne 9 barn 5 söner och 4 döttrar af vilka 1 son och 3 döttrar sin fader efterleva. Bode i Folkärna församling i 2 år och sedan i Sahletorpet 30 år. Avled 72 år gammal.

Barn: Per f 23 mar 1674 i Dällian T: Germund i Norr Hörende, Anders Olossons hu i Ålsvärta

barn + 15 nov 1674 i Dällian

Erik f 27 mar 1676 i Dällian T: Mats Olsson i Förstby, hu Margareta, Hans Svensson i Bjurfors

Per f 4 aug 1678 i Backa T: Olof Matsson i Förstby, hu Margareta, Mats Olssons hu ibid

Inget namn inga dopvittnen 24 okt 1680 Erik Perssons barn i Backa

Olof f omkr 1681 + 5 maj 1707 i Salbo torpet 26 år

Brita f omk 1683 + 29 maj 1757 i Norr Salbo 74 år.

Barn + 13 jun 1686 i Backa

Barn + 19 jul 1691 i Backa

Per (H)alvarsson begr 20 dec 1696 i Däljan gift 1644 med N.Mårtensdotter

Barn: Anna Pärsdr

Halvar Pärsson f 25 mar 1659 i Dällian T: Erik Snickare ibid, hu Kerstin i Bjurfors.

DB Västerfärnebo Den 20 dec 1696 begrovs Per Alvarsson i Dällian. Warit gift i 52 år. Aflat 6 barn 3 söner och 3 döttrar af vilka 2 söner är döda.

winet elliest som bökat … släpte in igenom. (Sidan höger sida saknas delvis)

Den 1 och 2 september 1684 hölts laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 31, sid 138)

* §23 Pär Germundsson i Norr Hörende som emot den föregångne häradssynen av den 14 juli sistledne …..appellerat eller i laga tid under lagmans …. kändes däröfver sacker uti 3 .. smt i …..Sidan skadat – del saknas

* §24 Efter det 44 cap B B L L pliktar Sara Germundsdotter i Norr Hörende 3 .. smt för det hon slagit … derson i Wästerby swin så illa att det d[öde däraf]; Dito betalar Swinet efter mätesmanna med 10 10 .. kmt och söka hustru Anna sitt skad .. igen för den upätna säd han pratenderar hos d.. gerdslagårds tycke bordt stängia hvilket klaga... fält warit och s

Paret Germund Eriksson/ Malin Tidriksdotter har ej hamnat så långt hemifrån. I västra änden av Långsjön ligger nya Hästbäck och efter Långsjöns östra avtappningså, Svartån, som rinner söderut till Hörendesjön ligger Norr Hörende.

De noteras där i mtl åren 1646-1682 och i husförhörslängden Norr Hörende, Västerfärnebo socken från 1690 noteras enklingen Germund Ersson.

DB Västerfärnebo nr 44 den 29 juni 1685 avled Germunds hustru i Norr Hörende. DB Västerfärnebo. Den 1 maj 1698 begrovs Germund Eriksson i Norr Hörende nativ (=född) i Lifsdal, Norberg socken. Blivit gift derifrån lyste i Norr Hörende kyrka med Malin Tidriksdotter varit gift i 45 år och fått en son och en dotter vilka även bägge leva. Ensam man varit i 13 år vie com ..... och död i benskörhet 89 år gammal.

Blåsningsdygn och tackproduktion för några hyttor.

Inom ett bergslag som Norbergs med hyttorna mycket jämt fördelade hörde det till ovanligheterna, att delägarna i hyttan bodde utanför en och samma by. Av 212 bergsmän år 1650 bodde endast 23 utanför hyttbyn. Sedan Trättsbohyttan ödelagts, fortsatte den där brukande bergsmannen att blåsa i Rosendal. När driften vid Stabäckshyttan legat nere under åren 1649-1662 blåste dess 3 bergsmän i Englikebänning.

Ösby

Till tiden före 1719 års riksdag hade kungamakt, råd och ständer behärskat det politiska livet, ibland gemensamt, ibland med övervikt åt ena eller andra hållet. Den förste som representerade Vangsbro och Norrbo härader i bondeståndet var Johan Mattsson i Ösby, Västerfärnebo som deltog i 1719 års riksdag som var så kort att den kunde samlas omkring trettondagen och vara klar till vinterföret gick bort. Johan Mattsson var född i Hällby 1645 som son till länsmannen Matts Isacksson, bror till vår Nils Isacsson. Johan var före 1719 riksdagsman tre gånger. Han gick i skola i Västerås i 4 år och blev vid 30 års ålder nämndeman och året därpå häradsdomare. Han var länsman i 23 år men avsade sig tjänsten då han ej kunde vara riksdagsman och samtidigt inneha statstjänst. De sista 11 åren var han kyrkvärd. Han dog i Stockholm den 18 april 1719 ”af håll och bröstwerk” samt begrovs i sockenstugan. Gift först 1664 med Margareta Olofsdotter ifrån Fors och därpå 1715 med Elisabeth Josephsdotter.

Isac

Matts Isacsson Nils Isacsson V 2 juli 1684 gift med Karin Hansdotter i hennes andra gifte den 16 feb 1650.

_____________________________________________ Karin Hansdotter var gift 1.0 före år 1649 med Johan Lars Mattsson, länsman, Johan Mattsson, häradsdomare Germundsson

Lars Matsson, Länsman f omkr 1620 V 6 apr 1690 i Hällby gift 18 jun 1654 med Susanna Månsdr V 29 maj 1692 i Hällby

Parets barn alla födda i Hällby:

Kestin f 21 jan 1655 T: Dopsvittnen är ej angivna i notisen

Margareta f 20 maj 1657 T: Måns Swensson Särk, R. D. Pastoris hustru

Magnus f 25 nov 1660 T: Gustaf Joensson i Ösby, Hu Marna Måns Sor... i Sunnanåker

Göstaf f 18 jun 1665 T: Mats Andersson ibidem, Isaius Hellenius, hu Margareta R. D. Bartholli hu Ebba Gustaf Jansson Inquseit

Den 6 april 1690 begrovs Lars Matsson i Hälleby länsman pia viscit en gång gift obut 70 år begraven i kyrkan tvärtemot predikstolen i Södra gången

Johan Matsson, Häradsdommare f omk 1644 i Hällsby V 18 apr 1719 Ösby gift 1.0 den 24 jun 1664 med Margareta Olofsdr f omkr 1636 i Fors, V 16 sep 1714. Parets barn:

Kirstin f 6 aug 1665 i Fors T: Lars Matsson, länsman, Hu Sara Recti Dnn Pastoris

Mats f 15 dec 1667 i Ösby T: Per Isaksson ibidem, Susanna Länsmans

Olof f 25 mar 1670 i Ösby T: Lars Matsson länsman i Hälleby, hu Anna, Johan Ersson i Ösby

Johan f 5 maj 1672 i Ösby T: Johan Ersson ibid, hu Anna, Anders Nilsson i Sör Hörende

Andreas f 31 aug 1677 i Ösby T: Herr Magnus Prytz och hu Elisabet D And i Wåhla

Katharina f 31 aug 1677 i Ösby T: Joen Swensson ibidem, hu Kerstin Adinuts hustru

Den 20 maj1719 begrovs i Wäster färnebo Häradsdomaren Johan Matsson i Ösby född av äkta säng i Hälleby. Dess fader varit Lantman i Fernebo. Döpt. Fadern Mats Isacksson blivit strax död. Hos modern varit hemma i nio år. Hos salige Länsman som var dess broder blivit upphållen i 2 år. Gått i Wästerås skola i 4 år. Sedan tjänte salige landshöfdingen Cnut Kock i 4½ år. Blivit gift på sitt 19:e år med Margit Olofsdr i Fors. Varit med henne gift i 50 år och 3 månader. Aflade med henne 6 barn, 4 söner och 2 döttrar som alla sin fader efterleva. Ensam man varit i 1 år. Andra gången gift med Hu Elisabet Josepsdotter i Jolbron. Med henne varit gift i 4 år och 8 månader men fött med henne inga barn.

Då han var 30 år gammal blev han nämndeman och året därefter domare, vilken tjänst han haft i 12 år. Anno 1690 blev han kallad till Lantman i församlingen vilken tjänst han företrädde till 1713 då han den tjänsten afsade sig och blev domare igen som tillförne och varit sist domare i 9 år. Kyrkovärd först varit 1 år med sedan någon tid därifrån än varit nu sist kyrkoman i 10 år. Herrdagsman varit 4 gånger. Död den 18 april 1719 i Stockholm av håll och bröstvärk. Levat 74 år och 6 månader. Begraven i kyrkan i Stora gången.

Häradsdomaren Johan Matsson f omkr 1644 i Hällby V 18 apr 1719 i Ösby gift 2.0 den 16 okt 1715 med Elisabet Josephsdr f 31 dec 1666 i Hästbäck V 5 jul 1740 i Jolbron – barnlöst gifte.

Ren domböcker. Uppbud år 1682 (Volym 30 sid 865) 11 1/8 i Ösby som åter förberörde Johan Matsson i Ösby en annan tid den 3 januari 1672 sig utav länsman och sin broder Lars Matsson tillbyt haver mot 11 1/8 hus och jord i Hälleby, som åter Johan Matsson till länsmannen igen avstår i Hällby. Upbuds 2 gången.

* 16 i Ösby som Nils Isaksson uti Livsdal av den 19 april 1680 försåldt hafver till sin broderson Johan Matsson för 140 .. koppmt. Upbuds 2 gången

* 2 ¼ som bemälte Johan Matsson i Ösby inlöst hafver den 22 feb 1680 af sina systerbarn Johan Andersson, Clara och Kerstin Andersdöttrar för 229 16 öre koppmt 2 gången upbud.

* 32 i Ösby som Johan Matsson ibid den 4 mar 1682 inlöst hafver halfparten nemligen 16 af Isack Johansson i Muren för 160 d kopparmt. Den andra hälften äfwen och 16 af Lars Andersson i Norr Salbo för 180 d kopparmt Upbud 2 gången

Jacob Pontusson De la Gardie (1583-1652)

Han stammar från Frankrike där stamfadern Robert d´Escouperie mot 1300-talets slut bland annat innehade godset La Gardie i dep. Aude. Jacobs far, Pontus De la Gardie blev Svensk friherre år 1571. Jacob förlänades Läckö som grevskap år 1615 då han utsågs till Svensk greve efter att ha kämpat på Svensk sida i Livland 1601, Moskva 1610, Ryssland 1611 och Riksråd 1613. Landshövding 1619 över Estland och ståthållare i Reval samt 1622 riksmarsk. I kriget i Livland var han befälhavare under konungen och utsågs till generalguvenör över Riga och Livland 1621. En av riksförmyndarna 1633 i vilkas krets han troget stödde Axel Oxenstierna. År 1618 vigdes han med Ebba Brahe. 1649 – 1651 köpte han i omgångar upp hemman och qvarnar bland annat i Bergslagen och i Västerfärnebo socken vilket blev början på slutet av järnframställning på det gamla hantverksmässiga brytnings- och tillverkningssättet. Bergsmännen blev ”anställda” i den alltmer under senare hälften av 1600-talet industriellt betonade järnframställningen.

Ebba Brahe (1596-1674), dotter till riksdrotsen Per Brahe med delvis danska rötter och den förste greveätten i Sverige vigdes 1618 med Jacob De la Gardie efter att ha hindrats av sin mor, änkedrottningen Kristina att ingå äktenskap med Gustav Adolf som var häftigt förälskad i Ebba. Hon fick 14 barn med Jacob. Som änka 1652 styrde hon sina gods och gårdar med kraft och insikt. Hon blev den som kom att ha en drivande del i industrialliseringen av järnframställningen i bergslagen.

Germund Erikssons son Pehr Germundson med barn enligt Husförhörslängderna för Norr Hörende åren 1690-1747.

2 Notiser i Västerfärnebo begravningsbok för Norr Hörende:

Den 20 maj 1730 avled Per Germundsson ifrån N Hörende född år 1642 gift 25 år gammal med Anna Hansdotter ifrån Wästraby. Left med henne i 30 och och fått 8 barn (4 döda?). Änkling i ett år därefter gift med Abluna Eriksdotter i N Hörende. Varit gifta i 11 år därefter änkling i 21 år. Sjuk den 7 maj 88 år gammal. (= född 1642 gift 1667 änkling 1696 gift 1697 änkling 1709 död 1730 )

1747-xxxx Mod Apollona Pärsdotter 1684 gift 1701

Pehr Germundsson 1642-1730 gift 1668 med Anna Hansdotter 1643-1696. Barn:

Kerstin Pärsdotter 1669-1669

Hans Pärsson 1670-1699

Anna Pärsdotter 1672-1743 gift 1697 med Olof Hansson 1663-1741

Sara Pärsdotter 1673-1678

Karin Pärsdotter 1675

Erik Pärsson 1677

Sara Pärsdotter 1679

Abline Pärsdotter 1684-1766 gift 1701 med Andreas Johansson 1677-1751

Hustru Anna Hansdotter är född omkring 1643 i Wästraby, numera en förort till Västerfärnebo. I Västerby finns en namnkedja Olof Larsson – Lars (Lårentz) Olofsson – Hans Larsson – Anna Hansdotter. Att Lars Olofsson är far till Hans Larsson framgår av några domboksprotokoll. Något protokoll som bekräftar att Olof Larsson är far till Lars (Lorents) Olofsson har jag dock ej påträffat.

Wästraby, Wästerfärnebo socken

Lars (Lårents Olofsson) avliden efter 1632 troligen född på 1560-talet.

Barn: Hans Larsson och Kierstin Larsdotter, gift i juni 1662 med Per Olofsson från Forss.

Älvsborgs lösen 1613 Västerby, Västerfärnebo sn mikrokort, Älvsborgs lösen 3 terminen 1615 Västerby, Västerfärnebo sn mikrokort 42 0300 4/10, Älvsborgs lösen 5:e terminen 1617 Västerby, Västerfärnebo sn mikrokort 0301 3/10 Lårents Olofsson 6 daler, med flera andra delägare

Jordeboken 1623 Västerby, Västerfärnebo sn, Jordeboken 1624 Västerby, Västerfärnebo sn CD 153 4:1 Lårens Olofsson med flera andra delägare

* Den 22 augusti 1632 hölls laga ting i Färnebo socken (Västmanland, Volym 1:d sid 922)

Tu skeppud stångejärn hafver Lars Olsson i Wästerby hint med sigh som tillkommer ett omyndigt barn Erick Olsson.

Lars Ohlsson i Wästerby gifwer sin syster fyra skeppund för ett öresland jord och han wännar hemmat en lister för del efter Rätesmanna orden af en jord......

Hans Larsson avliden 4 mars 1671 troligen född senare delen av 1500-talet gift före 1632 med Karin Nilsdotter avliden den 18 maj 1679.

Hans Larsson noteras i den årliga räntan för Västerby åren 1628 och 1630 samt i Jordeboken 1631 för 8 öresland i Väterby och skattar 5 osmundsjärn, håller med 10 årliga hästar, 4 Konungs samt 6 dagsverken under åren 1633-1655

KrA Roterings- och utskrivningslängder för Wästraby i Wästerfärnebo socken:

Volym 162 Mantal på skatte, crono och frälsebönder i Wästerfärenbo år 1630 och Mantal på frälsebönder i Wästerfärenbo i aug 1631: Hans Larsson i Wästerby, med flera.

Roterings- och utskrivningslängd 1633 Volym 165: Hans Larsson ibid.med flera

Roteringslängd som är hållen på all den mantal som finns i Wästerfärnebo socken, hvarefter qwarntullen utgöra skall .. 1635

Hans Larsson, hustru Karin Nilsdotter, Anders Eriksson, Elisabet Olofsdotter.

Boskaps- och utsädeslängd år 1635 för Wästerby

Hans Larsson: Häst 1, Oxar 3, Kor 5, Stut 1, Qwigor 3, Gamla får 3, Unga får 4, Gamla getter 2, Unga getter 2, Gammalt svin 1, Unga svin 2, Utsäde 8 spannar.

Boskaps- och utsädeslängd år 1636 för Wästerby

Hans Larsson: Häst 1, Oxar 3, Kor 6, Stutar 2, Qwigor 2, Tjur 1,Gamla får 3, Unga får 2, Gamla getter 2, Unga getter 2, ? 1, Gammalt svin 1, Unga svin 2, Utsäde 8 spannar.

Qwarntull år 1636 Hans Larsson, 4 personer

MTL Wästerby för Hans Larsson (Vår ana)

1642 110000100

1643 110000100

1644 saknas

1645 110000100

1646 110000100

1647 110000100 29 jan 1647 begrofs Hans Larssons barn i Wästerby

1648 1100100

1649 1101000

1650 25 aug 1650 begrofs Hans Larssons barn i Wästerby

1651 3 personer

1652 3 personer

1653 11110000

1654 01120000

1655 01120000

1656 11120000

1657 11210000

1658 11220000

1659 11220000

1660 11202001

1661 11202001

1662 11203000

1663 11202000

1664 11302000

1665 11302000 1665 vigdes Lars Hansson i Västerby med Margareta Andersdotter i N Åhl

1666 11302000

1667 11311000

1668 finns ej

1669 013120000

Familjen Hans Larsson V 1672 gift med Karin Nilsdotter V 1679 i Wästraby

Barn; född:

Lars Hansson 1632 g 1665 m Margareta Andersdr

Olof Hansson 1641 begravd 15 apr 1694

Anna Hansdotter 1643 1686 25 mar g 1668 m Pär Germundsson

Erik Hansson 1644 1696 25 mar g 1676 m Elisabeth Mattsdr

Johan Hansson 1648 18 maj

Margareta Hansdotter 1649 23 sep

Isac Hansson 1650 9 aug - 1650 11 aug

Abbluna Hansdotter 1651 9 nov

Hansson begrovs 29 jan 1647

Hansson begrovs 25 aug 1650

Hansdotter begrovs 8 jun 1671

Hans Hansson g 29 sep 1673 m Brita

Anders Hansson begrovs 3 maj1674

Brita Hansdotter begrovs 22 feb 1685 g 14 okt 1670 m Erik Andersson

Lars Hansson

1670 112010000 14 okt 1670 vigdes Brita Hansdotter i Västerby med Erik Andersson i Hebo

1671 112110000 8 jun 1671 begrofs Hans Larssons dotter i Västerby

1672 112110010 4 mar 1672 begrovs Hans Larsson i Västerby

1673 112100010 29 sep 1673 vigdes Hans Hansson i Västerby med Brita i Jordbron

1674 112100010

1675 110000211

1676 110000211 15 okt 1676 vigdes Erik Hansson i Västerby med Elisbeth Mattsdotter i Jordbron

1677 012200100

1678 012200010

1679 110000101 18 maj 1679 begrovs Salige Hans Larssons enka hu Karin i Västerby

1680 finns ej

1681 110000110

Description öfwer Wästerby Geometrische Delinea uti Wästmanlands län, Vagnsbro härad, samt Wästerfärnebo socken och slättebyggden, hwilken uti Jordboken finns annoterat bestå af 3 hela skatte Crono hemman och 1 Crono Land Statshemman som sedermera är förmedlat till ¾ och till Häradsskrivareboställe anslaget. År 1699.

Då byn är en radhusby (husen ligger på rad efter varandra) har husförhöret börjat i ena änden av byn och gått till den andra. Troligen bor Erik Andersson i stamfastigheten hus nummer 1 gift med Brita Hansdotter, syster till vår ana Anna Hansdotter och brodern Lars Hansson till vår ana Anna Hansdotter i hus nummer 5. Vid sitt gifte den 7 juni 1668 flyttar Anna Hansdotter till Norr Hörende.

Den 21 och 22 januari 1647 Laga ting i Wästerfärnebo (Örebro, Volym 14, sid 575)

Upwiste för rätten Hans Larsson i Wästerby, Wästergården [R4338], i Färnebo socken några kiöpebref uthi godha mäns närwaro utgiwne hurusom hans fader bemälte Lorents Oluffson [R4377] och har sedan hafua lossat och kiöpt nogon huus och iord i Wästerby som föllier.

Först hafua bemälte Lorentz kiöpt anno 1599 af sina faderssystrar Kristina [R4574] och Marit Larsdotter [R4575] tuu öres land iord i Wästerby, och därför gifwet fyra daler.

Sedan hafuer Lorentz lossat Anno 1620 af sina systrar dotter Christina Larsdotter Södra Hörende ett öresland i Wästerby, och gifwit halft fiärde skepp stångiern wäl smidt i Åhr

Sedan ähr lossat Anno 1623 af Esbjörn hammarsmed i Norberg by hustrus del i Wästerby för sexhundra osmundjärn.

Noch hafua Lars kiöpt af Matts Nilsson i Långsiöö hans hustrus Karins och systern hustru Lisken Pärsdotters del till halft öres landh i Wästerby, derföre ähr gifwet 2 skepp 15 lb stångiern.

Än hafuer Lars Anno 1625 bekommit af sin sjuklige broder Erik Olufsson tuu öres landh i Wästerby för denna hafua skiött och födt honom i hans älländighet och sjukdom, som warder krymplingh.

Thetta hafuer bemälte Lars Olufsson Anno 1632 lossat af sin syster hustru Karin Olufsdotter ett öres landh i Wästerby, och därför gifwit henne 4 skepp stångiern och 2 tunnar rogh och korn ett spann

Sedan hafuer sonen Lars Hansson gifwet 20 daler kopparmynt till gamble slähten som ähr Per Hermansson i Hedåker, Olof Hermansson i Hedbo, hustru Karin i Mällbyn och hustru Marit i Allmunda, så att dhe wäl förlyckta ähr.

Såsom och hafuer bemälte Hans Larsson i Wästerby [R4338] lossat af sin syster hustru Karin Larsdotter hennes iorddelar och huus i Wästerby, och härför gifwit 4 skepp stångiern Anno 1638.

Item af syster hustru Brita i Laggarby hafua Hans Larsson kiöpt hennes del i huus och iord i Wästerby och därför gifwit sex skeppor stångiern.

Item af hustru Kierstin salighe Erich Hermanssons i Färnebo ähr lossat hennes del i Wästerby för sex skepp stångiern.

Sedan och hafuer Hans Larsson lossat Per Giöstassons hustrus del i Wästerby hus och iord för sex skeppor stångiern

Sist hafua Hans Larsson betalt och gifwit 3 skepp stångiern och 10 daller kopparmynt till gamble släkten för deras arfwsrätt i Wästerby, som ähr Anders Jöransson i Salbo, Matts Olufsson i Hörnegården, Anders Olufsson i Broo, Joen i Backa, Per Jönsson i Broo och Oluf Persson Åle.

Hwilka alla åtswarande personer bekänna sigh medh sina utgivne koipebref uthi kiörkoherdens Mäster Måns och andhra godhe mäns närwaro will wara förlickta och betalte för hus och iordh i Wästerby af Lars Olufsson och sonen Hans Larsson; Så att alls ej tillkomma bemälte Hans Larsson medhsyskones arf och hans egen kiöpiordh i Wästerby 8 öres landh hus och iord hwilket kiöp ähr lofligen upbudet anno 1622 den 7 marti tredie gången af föregående terminer och sedan utan klander lagståndet. Derför dömbdes nu dessa iordekiöp i Wästerby stadigt och fast för Hans Larsson, hans hustru och barn samma iord styra och rådha, stycka och fara, egha och behålla som lagh säger.

I boken om Hedåker skriver Helmer Färnestrand att Lilla Hedåkers ägare 1568-1599, Nils Andersson, som var en välbärgad karl säljer 1599 gården till Per Hermansson.

I ett pergamentsbrev i Nilses arkiv från 1618 omtalas att Peder Hermansson ”Anno1599 redeligen och ärligt köpt ett halft markland hus och jord … af Niels Andersson i Boor …. för en nöjaktig, fullkomlig och redelig betalning.” Orsaken till att jordaffären från 1599 åter togs upp 1618 var att köpet klandrades av Nils Olofsson i Mälby, vilken enligt rättens utslag ”hafver slätt ingen rättighet, ej heller i slächten eller börden”. Rätten fastställde därför 1599 års köp och dömde de ”fyra öresland jord i lilla Hedåker till Per Hermansson.

Varifrån kom då denne Per Hermansson som 1599 blev bonde i lilla Hedåker? Allt man vet om honom är han genom arv och/eller giftermål var befryndad med gamla släkter både i Gersbo och Västerby. År 1637 löstes han ut ur ett hemman i Norr Gesbo, och 1647 omtalas han som medlem av ”gambla släkten” vid ett arvskifte i Västerby. Till ”gambla släkten” räknas då också Olof Hermansson i Hebo, sannolikt en bror till Per. Herman var ett ytterst sällsynt namn i dessa trakter, och eftersom det är av tyskt ursprung vågar man väl gissa att Per och Olof var ättlingar till någon stångjärnssmed som inkallats till Sverige av Gustav Vasa. I både Hedåker och Hebo, där de båda bröderna hade sitt hemvist, fanns för övrig skattlagda hammarsmedjor.

1642 års boskapslängd vittnar att Per Hermansson var en välbärgad man, som bland annat skattade för 1 häst, 2 oxar, 2 stutar, 8 kor, 15 getter och 5 svin. År 1618 antecknas att hans hustru var förlamad och befriad från skatt. Per Hermansson avled den 28 mars 1652 i Hedåker, Västerfärnebo socken men redan 1632 hade sonen Anders Persson övertagit bruket av lilla Hedåker.

Den 7 mar 1697 vigdes Olof Hansson i Norr Hörende och Anna Pärsdotter i Norr Hörende. VB Västerfärnebo socken.

Vad betyder begreppet ”gamble släkten” ? De gamla (äldre) släktmedlemmarna eller tidigare (föregående) släkter? Lorents Olofsson köpte ut sina systrar 1599 vilket tyder på att Lorents Olofssons far har bott och brukat Västerby under 1500-talets början före den årliga räntans införandet 1539.

Wästergården i Norr Hörende, 6 öres land

Hinze (Hindrik). Årliga räntan 1547 – 1564

Olof Hinzesson (Hindriksson). Årliga räntan 1568-1588

Pär Olufsson. Årliga räntan 1593-1604.

Den 18 feb 1680 hölts laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 29, sid 911 o 912)

* Kom för rätten en gammal soldat och Rustmästare Jöns Erssons benämd i Norr Hörende och Fernebo socken boende, och besvärade sig nu som i förledne höstas den 30 augusti hurusom han med sina syskonbarn Erik Olofsson och Lars Olofsson i Åhl är arffalldne och bördiga till ½ öre jord i bemälte Norr Hörende som är 6 öre af hvilken Johan Andersson i Prästhyttan hafver kiöpt 3½ öre och möllnaren widh Fors qwarn Johan Ersson oskylldeman hafver inlöst 2½ öre hvarmed hans släktingar hafva sålt bort hans arf och bördjord emedhan han hafver warit i fienderland och fången; och ehuruväl Johan Andersson och möllnaren påstodo sitt laga fång och fastebref och att de hafva kiöpt af rätta arfstagarna dock efter Rustmästaren beropade sig af släktlinie icke war förr rätt angifne efter arfstal derför upsattes samma slägtlinnea eftersom de arfsdel hava. En detha Hindrik bemälte hade ärft 6 öre i Norr Hörende Wästergården och sedan hans två söner och 1 dotter som föllier

Och emedan som Rustmästaren Jöns Ersson påstod att hans faderfader Per Olofsson hafver icke allenast arft 1: 4 4/5 .. utan och hans barn hafva arft en hans farfars syster Brita och will nu uplägga wadepenning sielf: emot möllnarens Johan Erikssons fastebref vilka för ingen Appellation kunde uptagas uthan det rustmästaren kan bewisa wid nästa ting efter fastjord uträkning uti alla interessenternas anwar sig med sina hafva ägt ½ öre så bör han åtnjuta det 12 cap jordabalken till godo det icke någon förlikning emellan kommit.

Den 26 maj 1681 hölts ordinarie ting i Västerfärnebo (Västmanland, Volym 29, sid 919)

* Kom för rätten Rustmästare Jöns Ersson i Norr Hörende och nu såsom åtskilliga resor tillförende wille klandra det kiöp som Mölnaren Johan Ersson i Fors hade ingått med hans förmente skyldemän Pär Jönsson och hans syster som woro jordägare till 2½ öre i bemälte Nåhrhörende wästergården medan han varit i Fiendeland iämvähl ½ öre som är försoldt af hustru Elisabeth Ersdotter i samma hemman i från laggiandes åthskillige Mester med hvilka han efter Häradshöfdingen Peder Hanssons en interlocotorie resolution af d 16 feb 1681wille bevisa åtth sine efter då fattat uträckning och således bördade 3 öre i wästergården som Johan Ersson genom Laga Kiöp opbudh och laga ståndh som med fastebref den 31 januari 1677 sig bemäcktigatt hade, der emot Johan Ersson protesterade sägandes honom ingen skyld eller bördeman wara ej heller nu kunna bewisa sin äth medh laga wittnen uthan tagit sig åtskilliga attester af dem som intet merha äre bördemän till han och ej heller någon af hans påberopade wittnen nu wara tillstädes släktlinien att bewisa efter uthräckningen kallade attesterna partiska som intet witsord gifwes böra med mindre de den äth efter ytterligahre af Lagmen opartiska wittnen och edgörsmän beswärja. Och elliest hafva Jöns Erssons hustru Marit hemma stadder och kunnig att hemmanet blef såld och upbudit och icke en det ringaste ord under Opbudet och laga ståndet klandrat dessutom skall Jöns hafva wäxlat åtskilliga bref med sin hustru emedan han var i Pommern och hon sammalund hvarför hon icke hafver dett sin man kungiordt och mehra slikt begärandes at Rustmästaren Jöns Ersson må plikta för häradsdombrott. Resolution Tingsrätten tog denna sak i noga öfvervägande och betänkiande och såsom Jöns Ersson:

1/ Intet kunde med laga och opartiska wittnen besanna sin äth och släktlinje efter sidst fattade uthräckning F heller wiste nämnden gammal eller ung derom något berätta

2/ Hustru warit hemma stadd och wiste af kiöpet ej eller under warande upbudh klandrat eller till någon hwarkan kiöparen eller Sälliaren nämndt sin man wara skyld eller bördsman

3/ hustru wäxlat bref med honom och han med henne aldrig med något ord sig till klander utlåtit

4/ Fastebref af förrewarande Häradshöfding och denna tingsrätt utgifvit; Ty kunde denna tingsrättsdom icke förändras efter Jöns Erssons klander i detta måhl, något orättsord gifwa emot fastebref d 31jan 1677 utan sakfälla Jöns Ersson för häradsdombrått att böta sina 3 … Emot den resolution framlade Jöns Ersson på tingsbordet 3 … smt wadepenning som för intet wadh kunde uptagas emot förre domb ty tog han dem tillbaka.

Samma dag resolverades att rätten inte kan befatta sig med det klander som Erik Matsson i Nyhyttan gör på den jord i Norra Hörende till 3 öre byggmästaren och mölnaren Johan Ersson i Fors hafva inlöst af Pehr Jönsson i bemälte Hörende emot förra domb och fastebref den 31 januari 1677 hälst efter Erik Mattsson hafver bodt i socknen och aldrig för rätten hwarken med ord eller hand giort något klander under laga upbudet och ståndat; emot denna domb oplade Erik Matsson wadepenning 3 .. smt men kunde för intet wade upptagas emot förra dom, ty tog han dem tillbaka.

Den 27 september 1721 avled salige Erik Matsson i Nyhyttan, Karbenning socken född ibid Anno 1645 hemma hos sina kära föräldrar var han allt stadigt till dess han blev 22 år då kom han i äktenskap med sin nu i sorgen qvarlåtna kära maka hustru Sara Josephsdotter ifrån Hästbäcken. Levde med henne tilsammans i 54 år. Avlade med henne 12 barn 6 söner och 6 döttrar av vilka 2 söner och 4 döttrar lever, de andra är uti herranom hädankallade. Omkom uti den häftiga vådelden, blev så illa skadd och bränd att han därmed måste qvittera sitt liv, under samma sitt svåra tillstånd han behöllt med Nattvarden och gjorde sig redo att validicera denna omvärlden. Avsommande sedan i stillhet då han här levat i 76 år. ”Den 11 apr 1736 avled salige Erik Matssons enka i Nyhyttan hustru Sara Josephsdotter 87 år gammal på 11 dagar när.” DB Karbenning socken. Född i Hästbäck 22 apr 1649, dotter till Josef Tidiksson och hans hustru Clara Ersdotter.

Olof Ersson begrovs den 16 maj 1649 i Hörende gift omkring 1640 med Kerstin Olofsdotter. Paret hade åtminstone sonen Hans Olofsson, vår ana, som är noterad i den årliga räntan för åren 1627-1696.

Catharina Persdotter 1733 - 1809, gift 1759 med vår Anders Andersson Abborre, är dotter till familjen nedan:

Pehr Olofsson 1700 – 1781, gift 1720 med Cherste Mattsdotter 1697 – 1776, är son till Olof Hansson 1663 - 1741 och hans hustru Anna Pärsdotter 1672 - 1743 Pär Gärmundssons dotter.

Oluff Hansson 1663 – 1741 är son till Hans Olsson 1627 – 1696 gift 1663 med Karin Hemmingsdotter 1637 – 1715.

Se föregående Olof Eriksson

antavla V 14 maj 1649 i Hörende,

Orrnäs Hans Olsson

1627 – V 1696 N Hörende

Kerstin Olufsdotter Olof Hansson

1663 Norr Hörende – V 1741 Norr Hörende

gift med Anna Pehrsdotter 1672 Norr Hörende

- V 1743 Norr Hörende

Hemming Eriksson

Karin Hemmingsdotter

1637 Norr Hörende

– V 1715 Sörby

Se föregående Elisabeth Eriksson

antavla 1599 Norr Hörende

– V 1699 Norr Hörende Pehr Olofsson

1700 Norr Hörende

-V 1781 Norr Hörende

Den 14, 15 och 16 oktober 1675 hölts laga ting i Västerfärnebo (Västmanland, volym 24, sid 600)

* Förlikning på 6 öre i Norr Hörende af vilka de 6 öres Olof Eriksson med sina 4 bröder och 2 systrar är arvfallne till 3 öre nämbligen:

Olof och Elisabeth är således syskon och barn till Erik Olofsson. Om Elisabeths dotter sägs i likboken för Västervåla sn.

Salige Hustrun Cattarina Hemmingsdotter i Sörby, barnafödd uti Norr Hörende af Christeliga föräldrar anno 1637. Fadern salige Hemming Olofsson och modern Elisabeth Ericksdotter hwilka strax efter dhes naturliga födsel låtit henne komma till dop och christendom, att hon dhermedelst är worden rätt lem och ledamot uti christi dyrköpta församling. Hemma warit hos sina saliga föräldrar uti 25 års tid till dess hon meddelst sina saliga föräldrars goda råd och samtycke trätt i det högstloflige Echtenskapsståndet med saliga Hans Olsson i Norr Hörende medh hwilken hon lefwat uti sämja och kärlek tilhopa uti 34 års tid. Aflat tillsammans 7 söner och 3 döttrar af hwilka 3:ne söner och en dotter äro med föräldrarna i Herranom afsomnade och 4 söner och 2:e döttrar efterleva ännu så länge Gud vill uti dhenna bedröfliga världen. Warit uti änkeståndet i 19 år. Hennes ålder år 78 år. DB Västervåla sn den 3 sep 1715.

Familjen Hans Olsson 1627-1696 gift 1663 med Karin Hemmingsdoter 1637-1715 Barn:

Olof Hansson född 13 nov 1663 – 29 nov 1741, gift 1697 med Anna Pehrsdotter 1672 - 1748

Elisabeth Hansdotter 1 jul 1666

Karin Hansdotter 18 apr 1669

Anna Hansdotter 5 jun 1670 Anders Hansson 19 nov 1676

Johan Hansson 16 jun 1672 Hans Hansson 17 feb 1678

Matts Hansson 17 maj 1674 Sara Hansdotter 29 aug 1680

Hansson begravd 3 maj 1675

DB W Fernebo. Sonen Olof Hansson i Norr Hörende är född ibid 13 dec 1663, kunde läsa väl i bok. Blev på sitt 34 år den 7 mars 1697 gift med Hu Anna Pärsdotter ibid. Aflat 9 barn tillsammans 3 söner 6 döttrar men 1 son och 2 döttrar äro redan döda. Varit gift i 45 år på 3 månader när. Döde den 29 nov (1741) 78 år på 14 dagar när gammal.

DB Västerfärnebo. Den 2 jan 1743 dog Anna Pärsdotter ifrån Norr Hörende född ibid 3 mars 1672. Gift 7 mars 1697 med Olof Hansson ibidem. Aflat 3 söner och 6 döttrar varaf 1 son och 2 döttrar äro döda. Gift i 45 år på 3 månander intill den 25 nov 1741 då han avled. Sedan Enka varit i 1 år och 5 weckor. Sjuknade näst före jul hos sin dotter i wersbo ? Blef där död 2 januari. Hemsänden och begrofs 6 jan 1743, 71 år gammal på 10 weckor när.

Familjen Olof gift med okänd

Hans Olofsson f 1627 i Norr Hörende?

.

Familjen Hemming Ericksson och Elisabeth Erikcsdotter 1599 – 1699

Karin Hemmingsdotter f 1637 + 3 dec 1715 gift 1663.

Hemming

Den 3 sep 1699 avled Johan Mattssons änka i N Hörende, Elisabeth Ericksdotter, är född därsammastäds af ächta säng. Första gången gift med Herman Eriksson. Med honom född 1 son och 1 dotter af vilka sonen är död. Andra gången med soldaten Anders Mattsson. Med honom född 1 dotter som är död. 3:e gången gift warit gift med en soldat har nemligen warit Johan Mattsson. Med honom hade 1 dotter som ännu leva. Dessa 3:ne hennes män alla blifvit döda med Riksens fiender. Änka har hon warit af 42 år. Hållits vid sängen 30 åhr. Warit hart döf. Död på sitt 100:e år. DB Västerfärnebo

Kommentar: Vem har vårdat denna kvinna under de 30 åren hon hållits vid sängen. Kan det ha varit dottern Kari, som varit gift i 6 år, när modern blev sängliggandes ?

Catharina Persdotter 1733 – 1809 möderne

Anders Andersson Abborres hustru, Catharina Persdotter, är född den 11 mars 1733 i Norr Hörende, Västerfärnebo socken som dotter till Pehr Olofsson och hans hustru Chersti Mattsdotter.

Pehr Olofsson, 1700 Norr Hörende -1781 Norr Hörende

Se avsnitt …...

Catharina Persdotter, f 11 mars 1733 i Norr Hörende,

V11 maj 1809 i Mällby, Sevalla sn. Gift 22 augusti 1759

med Anders Andersson Abborre f 2 dec 1729 i Västerfärnebo ?

Matts Jönsson

- 1678 Stäfre

Anders Mattsson

- 1679 Stäfre

Okänd

Matts Anderssons

1659 Stäfre – 1720 Ösby

Lars Andersson

- 1685 Smedsbo

Karin Larsdotter

- 1690 Ösby

Malin

- 1677 Smedsbo

Chersti Mattsdotter

1697 Ösby - 1776 Norr Hörende

Johan Eriksson

- 1664 Norr Salebo

Erik Johansson

1617 Norr Salebo - 1705 Tvärhandsbäcken

Okänd

Brita Ersdotter

1663 Tvärhandsbäcken - 1748 Ösby

Hindrik

Tvärhandsbäcken

Kierstin Hindriksdotter

Tvärhandsbäcken

Okänd

Chersti Mattsdotter är född den 1 dec 1697 i Ösby, Västerfärnebo socken. Hon flyttar vid sin vigsel den 25 september 1720 med enklingen, skräddaren Per Olofsson, till Norr Hörende där han är verksam. Paret får 7 barn. Se avsnitt …...

Hustru Kiersten från N Hörende född 1697 uti November i Öseby. Gift 1720 med Per Olsson i Norr Hörende, 4 söner och 4 döttrar. Christeligt levat. Kallbrand. Död 4 mars 1776 uti Norr Hörende 78 år 5 månader. Begravd den 17 mars enligt DB Västerfärnebo nr 11 år 1776.

Pehr Olofsson ifrån Norr Hörende född 28 aug 1700 uti Norr Hörende, Enkling. Gift 1720 med Christina Mattsdotter i Ösby. 4 söner 4 döttrar. Död 10 sep 1781 af ålderdomsbräcklighet. Begraven 16 sep 1781, 81 2/3 år gammal enligt DB Västerfärnebo.

Chersti Mattsdotters far, Matts Andersson, flyttade med sin föräldrar från Stäfre till Ösby där han gifte sig den 16 oktober 1687 med Brita Ericksdotter ifrån Tvärhandsbäcken. Parets barn alla födda i Västerfärnebo socken:

Karin Mattsdotter 10 jun 1688 i Tväransbäcken + 28 jun 1769 i Ösby

Anders Mattsson 8 dec 1690 i Ösby + 1 maj 1704 i Ösby, 13 år och 5 månader gammal.

Cherstin Mattsdotter 1 dec 1697 i Ösby gift 25 sep 1720 med Per Olofsson från Norr Hörende

Brita Mattsdotter 8 apr 1704 + 15 maj 1704

Erich Mattsson 10 okt 1706 + 4 jul 1709

DB Västerfärnebo 18 nov 1720. Matts Andersson i Öseby född af ägta säng i Stäfre, döpt, fölgde sina saliga föräldrar ifrån Stäfre till Ösby. Der blifvit gift 30 år gammal med Brita Ericksdotter ifrån Twärhandsbäcken. Med henne warit gift i 32 år och aflat med henne 4 barn, 2 söner och 2 döttrar af hwilka bägge sönerna är förr fadern döde. Sjuk och i passion en lång tid. Af stygn och håll död. Lefvat 61 år och 7 månader. Begraven på öster sidan om kyrkan.

Endast två av barnen, döttrarna Karin f 1688 och Cherstin f 1697 nådde vuxen ålder och fick bilda egna familjer. Deras far, Matts Andersson var född i april 1659 som son till Anders Mattsson i Stäfre och hans hustru Karin Larsdotter.

Ovan: Smedsbo i Fläckebo socken och Stäfre i Västerfärnebo socken

Ovan utsnitt från 1690 års karta visande Stäfre till vänster i bild, ett Cronotorp i mitten samt Åkerbo till höger. I bildens vänstra övre hörn skymtar Stäfresjön. Herrgården Stäfre beboddes av frälsebönder ända fram till år 1753 då den köptes för 12 000 daler silvermynt av kronobefallningsman Nils Forsberg, som även bosatte sig där för en tid.

MTL Stäfre, Västerfärnebo socken 1699: Erik Matsson

Jordeboken 1696, Stäfra frälsehemman i Västerfärnebo sn, Vangsbro hd, Svar sida 317

Erik Mattsson. Herr Bengt Schyn erhållit af gamle Jacob Snokenberg och mågen bergmästaren Johan Persson. (svårläst – textförluster)

HFL Stäfre 1690-1691 pag 2, Västerfärenbo socken

Erik Mattsson Husbonde, Margareta hustru, Matts sonen, Kerstin dottern. Tjänstefolk: Erik, Per, Anna, Karin, Brita, Anders, Margareta

Älvsborgs lösen II år 1615 Stäfre i Västerfärnebo socken, mikrokort

Frälsebonden Matts Eriksson 3 daler, piga ?.

Älvsborgs lösen II 1617 Stäfre i Västerfärnebo socken, mikrokort 0301 3/10

Frälsebonden Matts Eriksson 3 ¾ öres

Jordeboken 1624 Stäfre i Västerfärnebo socken CD 153 4:1

Frälsebonden Matts

KrA Roterings och utskrivningslängder:

Volym 159-160 Frälsebönder år 1630 i Stäfre: Mats Jönsson

Volym 165 Frälsebönder år 1633 i Stäfre: Mats Jönsson (Sparre till Sundby)

Jordeboken, Västmanlands län, Västerfärnebo socken, Stäfre

År 1631 Frälsebonden Matts Jönsson

Jordeboken, Västmanlands län, Västerfärnebo socken, Stäfre

År 1633 Frälsebonden Matts Jönsson

Roterings och Utsädeslängd på alla den mantal som finns i Västerfärnebo socken år 1635

Mats Jonsson, Hustru Margareta Hansdotter, Kerstin Matsdotter, Peder Matsson

Boskaps- och utsädeslängd år 1636 för frälsegården Stäfra

Brukare Mats Jönsson: Hästar 2, Oxar 2, Kor 5, Stutar 2, Qwigor 5, Gamla får 3 Unga får 5, Gamla getter 4, Unga getter 6, Gamla svin 1, Unga svin 4, Utsäde 4 spannar.

Qwarntullen 1636 för frälsegården Stäfra: Mats Jönsson 4 personer.

Jordeboken, Sala län, Västerfärnebo socken, Stäfre År 1646 4 öresland.

MTL, Västerfärnebo socken, Västmanlands län

1642-1663 Matts Jönsson (Han begrovs den 20 maj 1678 i Stäfre). Gift 1.0 före 1633 med Margareta Hansdotter V 8 juni 1651 i Stäfra. Gift 2.0 den 20 nov 1653 med Anna Larsdotter. Gift 3.0 i Januari 1660 med Anna Ersdotter. Matts Jönsson tycks ha tillträtt Stäfre senast år 1628. Kanske redan 1624.

Barn i första giftet:

Den 20 nov 1653 vigdes Brita Mattsdr i Stäfre f före 1633, med Lars Ersson i Gudsjö.

Den 2 nov 1655 vigdes 2.0 Kerstin Mattsdr i Stäfre med Mårten Ersson i Åbergsbo, Kila sn

Den 19 okt 1656 vigs i Fläckebo sn. Anders Mattsson med Karin Larsdr från Smedsbo i Fläckbo sn.

Anders och Karin som är våra anor övertog hemmanet i Stäfre.

1669 vigs Erik Mattsson (född 1643) med Margareta Olofsdr i Gullvahla, Kila sn

1669 vigs i Fläckebo socken Päder Mattsson (född 1643) med Karin Pärsdr i Vevdesboda, Fläckbo socken

Johan Mattsson född 28 maj 1648

Den 7 okt 1677 vigs Lars Mattsson med Margareta Andersdotter i Larsbo, Västerfärnebo socken

Barn i andra giftet:

Barnet begrovs den 3 januari 1658.

Jordeboken 1667 för Stäfra: Anders Matsson

Jordeboken 1675 för Stäfra: Anders Matsson

Jordeboken 1680 för Stäfra: Anders Matsson

1664-1679 Anders Mattsson avlider 1679. Änkan Karin Larsdr vigs 2.0 den 9 okt 1681 med änklingen Swerkil Olsson,

noterad för Ösby i mtl för åren 1690-1693. Han avlider den 26 apr 1719 i Norr Sahlbo då gift 15 okt 1693 med

Margareta Andersdotter. Hu Karin sägs i HFL vara avliden 1690 men har ej återfunnits i DB för Västerfärnebo,

ej heller i DB för Fläckebo.

I sitt första gifte var Swerkil gift omkr 1660 med Sophia Eriksdotter som avled 1671 i Guhllvahla, Kila sn.

1681-1681 Erik Mattsson tar över hemmanet tillsammans med sin brors Anders Mattssons och Karin Larsdotters son

Matts Andersson, då ogift, som skrivs på Stäfra under något år. Hans styvfar Swerkil Olsson flyttar 1682 till

Ösby. På så sätt kommer Anders som är född 1659 till Ösby. 1687 gifter han sig där med Brita Ersdotter 1663

1748 från Tvärhansbäcken.

Anders Mattssons hu Karin Larsdotter kommer från Smedbo i Fläckebo socken.

Smedsbo, 8 öres skattegård 16

MTL Smedsbo, Fläckebo sn 1699. Anders Ersson, Anders Andersson, Per Ersson, Matts Ersson, Anders Larsson, Olof Larsson

Torpet Per Ersson

Jordeboken år 1696, 8 öres frälsehemman, Smedsbo, Fläckebo sn, Norrbo hd, SVAR Sid 126

Anders Larsson skattar;

...... 1.16.0 2 lb Fläsk 2.08.0 2 Höns 0.06.0 1 .... .... 0.08.0

4 Spanmål 9.00.0 1 Får 0.24.0 10 Ägg 0.01.12 4 dagsverken 0.24.0

10 ... smör 0.26.0 1 Gäss 0.12.0 3 lb ? 1.16.0

Utvecklingen 1640 -1769

Älvsborgs lösen II, år 1613 mikrokort 0299 4/10 Smedsbo i Fläckebo socken, Pehr 3 daler dräng ?, Inhyses Lars.

Älvsborgs lösen II, år 1615 m-kort 0300 4/10 Smedsbo i Fläckebo socken, Lasse 3 daler, dräng ?, ?, Måns Hionelag 3 daler, piga

Jordboken, år 1620 Smedsbo, Sid 2 I V-färnebo eller Fläckebo?

Hans H Hästar 2, Oxar 2, Kor 7, Tjur 1, Qwigohr 6, Stuut 1, Getter 8, unga grisar 5, Får 1, risbitare 2, F ? 2, ung ? , Utsäde 8 tunnor

Hans Persson Häst 1 Oxar 2, Kor 7, Tiur 1, Stut 2, qwigor 2, Swin 4, unga Getter 2, Får 3 unga Får 2, Swin 1, unga Swin 2, Utsäde 8 tunnor.

KrA Roterings och utskrivningslängder: Längd på … bönder i Fläckebo socken år 1630: Erik Jönsson i Smedsbo

Roteringslängd Fläckebo socken år 1635: Erik Jonsson i Smedsbo och Lars Andersson

Roteringslängd Fläckebo socken år 1644: Erik Jönsson i Smedsbo

Jordboken 1640 för Smedsbo i Fläckebo socken, Erik och Lars

Mtl Smedsbo i Fläckebo socken

Erik Jönsson

1643 1110110200

1644 1111010100

1645 1111010000

1646 1110110100

1647 1110110100 Bonde, hu, son, sonhu, dotter, måg, dräng, piga

1648 1110110100

Erik Jönsson Lars Andersson (vår ana, gift med Malin, som kan vara en dotter till Erik Jönsson)

1649 4 personer 4 personer

1650 3 personer 3 personer

1651 3 personer 3 personer År 1651 begrovs hu Sophia i Smedsbo

1652 finns ej År 1652 begrovs Erik Jönsson i Smedsbo

Änkan Lars Andersson

1653 0101100000 11000000100

Hustru Kierstin Lars Andersson

1654 0001100000 11010000000 År 1654 vigdes Matts Pärsson ifrån Kila med hu Kierstin Larsdotter i Smedsbo.

1655 0001100000 11010000000 År 1655 vigdes Anders Mattsson i Stäfra, Färnebo sn med Karin Larsdr i Smedsbo

Matts Pärsson Lars Andersson

1656 1101000000 1101000000 År 1656 vigdes Anders Andersson i Hedsjö m Sophia Ersd i Smedbo

1657 1111000000 1101000000

1658 1100200000 1100100000

1659 1100000000 1100001000

1660 1100000000 1100000100

1661 0100110000 1100000100

1662 0100110000 1100000010 År 1662 vigdes Anders Pärsson i Solbo m Margareta Larsdr i Smedbo i Sörgården

1663 1111100000 1100000000 Anna kona/dotter/ 000010000

1664 1111000000 1100100000 År 1664 begovs Matts Pärsson i Smedsbo

Hustru Kerstin Lars Andersson

1665 0111000000 11001000000

1666 0100110000 11101000000

Erik Mattsson Lars Andersson

1667 1110000010 1110100000

1668 finns ej

1669 1110010000 11död100000

1670 1111000000 11110000000 År 1670 vigdes Johan Eriksson i Romfartuna m Margareta Larsdotter

1671 1110010000 11100001000

1672 1110010000 11100001000 År 1672 vigdes Anders Mattsson i Kila m Kerstin Larsdr i Smedbo

1673 1110010000 11100100000

1674 1110010000 11100100000 Johan Ersson

1675 1100000000 11110000000 1100000000

1676 1100000000 10211000000 1100000000

1677 1100000000 -0211000000 1100001000 Anders Larsson

1678 1100000000 År 1677 begrovs Lars 1100000000 11110000100 Olof Larsson

1679 1100000000 Anderssons hu Malin 1100000000 11000000000 110000000

År 1679 begrovs Erik Matsson i Smedsbo. 1679 begrovs hu Kerstin i Smedsbo, Fläckebo socken

År 1682 begrovs Johan Eriksson i Smedsbo, Fläckebo socken 43½ år gammal.

År 1685, 5 epiphania begrovs Lars Andersson i Smedsbo, Fläckebo socken

Sammanfattning

Hu Sophia begrovs år 1641 – okänt vem hennes make är

Erik Jönsson begrovs 1642. Hans enka hu Kierstin tar över hemmanet. Hon gifter om sig 1654 med Matts Persson från Kila socken som avlider 1664.

År 1655 vigs Karin Larsdotter, dotter till Lars Andersson, med Anders Mattsson i Stäfra, Västerfärnebo socken. Paret, som är våra förfäder, bosätter sig i Stäfra.

År 1656 vigs Sophia Ersdotter, troligen dotter till Erik Jönsson med Anders Andersson i Hedsjö

År 1670 vigs Margareta Larsdotter med Johan Eriksson i Romfartuna

År 1672 vigs Kerstin Larsdotter med Anders Mattsson i Kila

Sönerna Olof Larsson gift med Kerstin och Anders Larsson gift med Brita tar över faderns Lars Anderssons hemmansdel.

Lars Andersson begrovs 1685 änkling efter Malin som begrovs 1677. Malin kan vara en dotter till Erik och Kerstin Jönsson.

Lars Andersson - 1685 och Malins - 1677 familj

Margareta Larsdotter f gift 1670 med Johan Eriksson från Smedsbo

Karin Larsdotter f gift 1655 med Anders Mattsson från Stäfre, flyttar till Stäfre – vår ana.

Anders Larsson f 1640

Olof Larsson f 1647

Johan Larsson f 1650

Kierstin Larsdotter f 1653 gift 1672 med Anders Mattson från Kila sn

Pär Larsson

Anna Larsdotter f 1658 gift 1680 med Matts Larsson från Smedsbo, Fläck.

Erik Larsson f

Utvecklingen i Smedsbo åren 1677-1695

Anders Eriksson med hu Anna tar över efter Erik Mattsson och änkan Marit, Jöns Erssons änka Brita gifter om sig med Peder Eriksson

Familjen Anders Mattsson – 1679 gift 1655 i Smedsbo med Karin Larsdotter

Parets barn alla födda i Stäfra.

Marit 13 dec 1657

Matts i april 1659

Sara 5 juni 1660

Margareta 14 apr 1663

Lars 17 feb 1669

Johan 23 dec 1671

Swerkil Olofsson 1641 – 1719 gift 2.0 den 9 oktober 1681 i Stäfra med änkan Karin Larsdotter

Familjen hade inga gemensamma barn.

Swerkil Olofsson 1641 – 1719 gift 1.0 ~ 1660 med Sophia Eriksdotter - 1671 i Gullvala, Kila socken.

Swerkil Olofsson 1641 – 1719 gift 3.0 15 oktober 1693 I Ösby, Västerfärnebo sn med Margareta Andersdotter ~ 1640 – 1720. Familjen hade inga barn.

DB Västerfärnebo den 17 juli 1720 Swerkils änka i Norr Sahlbo hu Margeta Andersdotter född af ägta säng i Kyrkio-byen, Grytnäs. Döpt. Warit all sin tid städes i församlingen. Blifvit gift första gången 27 år gammal med Matts Jönsson i Norr Sahlbo. Med honom warit gift i 25 år och födt 1 son och 2 döttrar hwilka alla nu är döda. Änka första gången warit 2:ne år. Andra gången gift med Swerkil Olofsson ifrån Ösby. Warit med honom gift i 25 år. Födt med honom inga barn. Änka andra gången warit i 1 1/4 dels år. Död af håll 80 år och 3 månader gammal. Begrafen Öst syd om .....

Kommentar: = född 1640 gift 1667 änka 1692 gift 1694 änka 1719 avliden 1720.

Änkan Karin Larsdotter, vår anmoder, flyttar omkring 1682 till Ösby i Västerfärebo socken

Om Anders Mattssons och Karin Larsdotters son, Matts Andersson sägs i DB, Västerfärnebo socken:

”Matts Andersson i Ösby född af ägta säng i Stäfre. Döpt. Fölgde sina saliga föräldrar ifrån Stäfre till Ösby. Där blifvit gift anno 30 åhr gammal med Brita Ericsdotter från Twäransbäcken. Med henne warit gift i 32 år och aflat med henne 4 barn, 2 söner och 2 döttrar ar hwilka bägge sönerna är förr fadern döde. Sjuk i passion en lång tid. Begrovs öster sidan om kyrkan den 18 nov 1720 då han levat i 61 år och 7 månader.

Brita Ericksdotter född i Twäransbäcken 1663 den 15 mars. Kunde ganska vackert i och utan bok. Har alltid warit hem-ma. Blef uppå sitt 24 år 1687 den 16 okt gift med Matts Andersson i Ösby. Aflat tillsammans 2 söner och 2 döttrar af hwilka 2 döttrar lefva ännu. Warit gift i 32 år men år 1720 den 18 dec blef mannen död och hon sedan enka warit i 27 år. Den 28 sistlidne november leddes hon till sängs af ålderdomskrämpor och det uti 8 veckor. Och under den tiden beredde hon sig Gudeligen med bönen. Dödde den 21 januari 1748 då hon lefvat 85 år på 7 veckor och 6 dagar när.”

Tvärhandsbäcken

Tvärhandsbäcken ovan. Utsnitt ur storskifteskartan från 1792.

Roteringslängd på all den mantal som finns i Wästerfärnebo socken år 1635, Tvärhandsbäcken:

Tvärhandsbäcken år 1635, sid 172, under Jacob de la Gardie; Peder Hindriksson Kor 2, Gamla getter 2, Unga getter 2, utsäde 0 spannar´

Boskaps- och utsädeslängd för Tvärhandsbäcken, Wästerfärnebo socken år 1636

Per smed: 3 kor, 1qviga, ett ungt får, 1gammalt får,

Jöran sågare: 1 ko, 1 qviga.

Qwarntullen år 1636: Tvärhandsbacken (under frälse): Per Smed 2 personer, Joen Sågare 2 personer.

Jordeboken 1696 Tvärhandsbäcken SVAR sida 318

Hans Persson ¼ öres. Tillsammans med Viggebo Cronan erhållit .........

MTL Tvärhandsbäcken, Västerfärnebo socken 1699.

Hans Persson, Erik Johansson, Erik Olsson soldat

Erich Johansson finns noterad i mtl under Tväransbäcken för åren 1661- 1705. Den 31 sep 1660 vigdes Erik Johansson från N Sahlbo med Kierstin Hindriksdotter i Twärhandsbäcken. År 1668 besöks Twärhandsbäcken av Olof skomakare och i mtl år 1672 noteras en son och sonhustru i Erik J:s familj!

1681 son och sonhustru,

1682 dotter och måg,

1683-1684 2 döttrar och 1 måg,

1686-1687 3 döttrar 1 måg,

1688 2 döttrar 2 mågar, 1689-1690 Kerstin Mattsdr, tigger, inhyses

1689-1690 3 döttrar 1måg, 1690 gamla o utfattiga soldatenkan Anna, Inhyses

1691-1692 2 döttrar 1 måg och 1dräng, 1691 Kierstin Mattsdr tigger dottern tienar organisten

1691Konan Margeta Eriksdr sköter sin moder fattig, Inhyses

1692 Konan Margeta Eriksdr till Folskierna

1693 2 döttrar mågen död, DB 22 jan 1693 Olof Persson i Twäransbäcken, 38 år gammal

1693-1700 Soldaten Erik Örns hustru

1694-1695 2 döttrar 1 dräng,

1696 3 döttrar, DB 9feb 1696 Erik Örns dotter Anna 2 år 2 mån i Twärhandsbäcken

1697 2 döttrar 2 mågrar,

1698 1 dotter 1måg,

1699 1 dotter 1 måg 1 dräng,

1700 1 dotter 1 måg 1 piga,

1701 bläckfläck, 1701 Soldaten Erik Örns hustru skriven i Hede....

1702-1703 1 dotter 1 måg, 1703-1705 Hu Margeta, utfattig, oläslig titel

1704 Erik Johansson gammal och eländig försörjs av mågen Pehr Ersson,

Hu Margeta (endast hon är noterad för mantal med kommentaren ...hustru.

Erik Johanssons och Kierstin Hindriksdotters barn i Twärhandsbäcken:

Margareta Ersdotter f 24 maj 1661 g 1.0 24 okt 1680 med Olof Pehrsson g 2.0 med Johan And.

Brita Ersdotter f 15 mar 1663 g 16 okt 1687 med Matts Andersson Våra förfäder

Eriksson

Anna Ersdotter f 11 sep 1672

Barbro Ersdotter + 14 dec 1690 i Twärhandsbäcken nr 59

Chersti Ersdotter g 2.0 25 sep 1696 med Pehr Eriksson (Hon då änka)

Twärhandsbacken

Mtl 1642 - 1652 Per Jönsson (ej 1649) DB nr 33 26 feb 1663 Per Joensson i Twärhandsbäcken

Mtl 1642 - 1650 Pär Hindriksson (ej 1646, ej 1650, ej 1656-1657)

Mtl 1642 - 1655 Thomas Hindriksson (skrivs ibland under Thomasbo)

Mtl 1652 Matts skomakare, hu och son. VB 13 nov 1653 Jöns Mårtensson med hu Marit Ersdotter i ? torp

Mtl 1656 - 1657 Jöns Mårtensson FB 3 apr 1653, Jöns Mårtenssons barn Anna

DB 4 jan 1657 Jöns barn i Twärhandsbäcken

VB okt 1656 Per Jonsson i Twärhandsbäcken med Weronica Ersson

DB nr 21 19 mars 1676 Per Joensson i Twärhandsbäcken

DB 11 apr 1694 Pehr Johanssons änka Weronica i Twär handsbäcken, utfattig, 85 år gamal = född 1609

FB 1648 Päder Jacobs barn i Tvärhandsbacken Johan T: Mattts And Hu Margeta i Twäransbacken

FB Tomas Hindrikssons barn i Twärhandsbacken Anders T: ? hebo, Hu Marta i Twäransbacken

DB 6 dec 1657 Erick Mattssons barn i Tvärhandsbäcken

FB 20 jul 1661 Isak Mattssons barn i Twärhandsbäcken, Samuel. T: And Mattsson på Heden Hu Kerstin ? Erik ? i Hibo

FB 17 feb 1664 Isak Mattssons barn i Twärhandsbäcken, Ingebor. T:Erik Olsson i Muren Hu Brita, And Mattsson på Heden.

FB 29 sep 1668 Isak Marttssons barn i Finnebo, Kerstin. T: Anders Johansson ibid. Hu Cherstin iux exor.

(VB 24 maj1658 Anders Mattsson på Heden och Brita Andersdotter i Hebo)

FB 20 mar 1664 Isak Mattssons barn i Twärhansdbäcken Ingebor T: Erik Olsson i Mohren Hu Brita Anders Mattsson på Heden

VB nr 2 10 jan 1689 Anders Pehrsson i Twärhandsbäcken med Malin Ericksdotter i S Åhl.

VB 6 okt 1661 Olof Mårtensson i Twärhandsbacken med Marina Mattsdr ibid

FB nr 64 9 juni 1672 Erick Erlans barn i Twärhandsbäcken Brita T: Pär Tomsson ibid, Tomas Hinderssons hu ibid.

DB nr 1 5 jan 1689 Johan Hansson i Twärhandsbäcken

DB nr 59 14 dec 1690 Barbro Eriksdotter i Twärhandsbäcken

HFL Twärhandsbäcken

1690-1691 1692-1693 1694-1695 1696-1697 1698-1699

Pehr Thomasson Pehr Thomasson Pär Tomsson Pär Thomsson Hans Persson

Hu Anna Hu Anna Hu Anna Hu Anna Hu Margeta

s Hans s Hans s Hans Pärsson s Hans Pärsson Pär Thomasson

sh Margeta sh Margeta sh Margeta sh Margeta Hu Anna (Hansdr)

t Pehr s Lars d Kerstin

s Lars s Johan Hu ... inh Erik Gråberg d Sara

Hu Anna inhy Anna d Margeta Hu Elisabeth

Torsten d kerstin Hu Kierstin inh Erik Gråberg (Persson f 1633)

Hu Kierstin s Tomas d Marit Hu Lisbeth (Johansdr)

d Marit Torsten (Mattsson f 1613 +1693

t Anna H Kerstin (Jansdr f 1605 g 1842 + 1697)

H Anna inh

H/d Kerstin

Margeta

1700-1701 1702-1703

Hans Persson Hans Pärsson

Hu Margeta Hu Margeta (Mattsdr)

Pehr Thomasson far Pehr Thomasson död 1703

Hu Anna Hu Anna (Hansdr)

s Matts

Erik Gråberg död 1700 Hu Lisbeth enk/inh

Hu Lisbetha d Anna

d Anna

FB 9 juni 1672 Erick Erlandssons barn Brita i Tvärhandsbäcken

DB 5 jan 1690 Johan Hansson i Twäransbäcken 70 år gammal

DB 12 mar 1693 Torsten Mattsson i Twärhandsbäcken 80 år gammal

DB 9 aug 1697 Torsten Matts änka Kierstin Jansdotter i Twärhandsbäcken. Hon var född i Mölged och Stäckeby, gift i 37 år, 1 son 2 döttrar, 92 år. = född 1605 gift 1642 död 1697

DB 5 april 1694 ? ? ? ? ? fördriven för tjuveri och oärlighet, warit gift död blifwen funnen i Twärhandsbäcken

VB 10 feb 1697 Abraham Andersson på Heden och Marit Mattsdotter i Tvärhandsbäcken

VB 14 juni 1664 Erich Persson i Twäransbacken med Elisabeth Johansdotter i Harbo.

DB 7 okt 1700 Soldat Erik Pärsson Gråberg. Gift med Elisabeth Johansdotter natus ibm. Warit alldeles hemma. Warit gift 37 år och aflat 6 barn, 3 söner och 2 döttrar af hwilka 1 son och 1 dotter äro döda. Warit soldat i 24 år. ...tient i Skånska kriget 3½ år. Lungsot. Död 67 år gammal. = f 1633 g 1663 såld 1676 död 1700.

DB 21 sep 1710 Erik Pehrsson Gråbergs änka Elisabeth Johansdotter i Tvärhandsbäcken född i ägta säng i H.... döpt. Gift 24 år gammal med Erik Persson i Tvärhandsbacken. Gift med honom i 43 år född 4 söner och 3 döttrar av vilka allenast 2 döttrar leva. Änka i 6 år dog 75 år gammal = född 1635, gift 1569 änka 1700.

Norr Sahlbo i Västerfärnebo socken

Utsnitt ur 1690 års Geometriska karta för Sör Sahlbo som även visar gårdarna i Norr Sahlbo by

MTL Norr Sahlbo, Västerfärnebo socken 1699

Swärkill Ohlsson, Lars Andersson, Lars Hansson, Olof Johansson, Per Andersson

IBM: Anders Olsson död, Olof Matsson, Lars Matsson, Knuth Matsson, Mats Olsson

IBM: Olof Eriksson, Olof Nilsson

IBM: Mats Andersson, Pehr Jönsson, Pehr Matsson, Olof Larsson, Nils Persson

IBM: Anders Hake, Mats Bager

Västmanlands landskapshandlingar 1601:15 sid 8 Den 15 maj 1601 tingestimma i Wästerfärnebo, Norrbo härad.

Samma dag opbödds första gången Stora gården i Salabodha som är nio halva öresland jord hwilken jord Erik Jönsson nu hafva händerna emellan och hafver han samma förbemälte jord låssat till sig efter thätt att hans Swäär därtill äger.

Samma dag Nämpdens och den synen emellan Erik Jonsson, fierdingsmannen i Saleboda och Joen Pärsson, hans granne i Saleboda om ett littet engestycke som man kan wäädh pass tre lass hö oppå. Den tillkallde nempdens här afftingat synsmän såsom dem emellan syne laga och dom förmera skulle.

Den 26 oktober Anno 1601 stod lag och ting med allmogen af Färneboda

Opbuds nio halfva markeland jord annan gången av gården i Salebo som Erik Jonsson nu besitter och hafva händer emellan och han hafver låssat till sig alldenstund att och hans Swähre därsammastädes är jordägare.

I den årliga räntan noteras för Norr Salebo 9½ öresland för åren 1579 – 1589 Lasse Jönsson och från 1590 Erik Jönsson. Denne är troligen far till Johan Eriksson som är far till vår Erik Johansson född 1617 i Norr Salebo. Gift 42 år gammal med Kerstin Hindriksdotter i Tvärhandsbäcken där Erik Johansson begrovs den 1 juli 1705, 88 år gammal.

Det är oklart var Västerfärnebo har mantalsskrivits under åren 1605 – 1627. Från år 1628 redovisas Västerfärnebo i den årliga räntan utan personnamn. År 1630 redovisas en Jöns Eriksson i Saleboda 9½ öre – troligen en son till Erik Jönsson den äldre som övertagit hemmanet. Vår Erik Johansson har har flyttat omkring 1659 till Tvärhandsbäcken.

Erik Jönsson den äldre

Årliga räntan 1590 – 1630

Hustru N.N. Möjligen dotter till

Lars Jönssons som noteras i den

årliga räntan för åren 1579-1589.

Johan Eriksson Jöns Eriksson

Nämnd i roteringslängden 1628 Årliga räntan 1630

och 1635 Begrav år 1664 Tar över Saleboda 9½ öre

Erik Jönsson – vår ana

född 1617 – död 1705

Flyttar till Tvärhandsbäcken

Älvsborgs lösen II år 1617 mikrokort 0301 3/10

Gustaf Pärsson

Lars Anderssons

Anders Pärsson

Hans Knutsson

Jöran Anderssons

????

Mats Larsson

Lars Ersson

Lars Pärsson

Mats Larsson

Mats Olsson

Anders Christophersson

Erik Jönsson

Pär Jönsson

Anders Ersson

Älvsborgs lösen II år 1617 mikrokort 0301 3/10

Majorskan Perssons enka

Lars AnderssonsOlof AnderssonsJöran Ersson

H Brita Ersson

Matts Larsson

Lars Eriksson

Mats Olofssons enka

Anders Christophersson, fattig och förlamad

Eric Jönsson

Jordeboken 1624 Salbo i Västerfärnebo socken CD 153 4:1

Päder Gustafsson

Lars Andersson

Olof Hansson

Erik Johansson

Päder Ingewaldson

Lars Eriksson

Anders Eriksson

Erik Pädersson

Lars Eriksson

Johan Eriksson

Mats Larsson

Päder Jönsson

Anders Olofsson

Matts Olofsson

KrA Roterings och utskrivningslängder:

1628 Nils Eriksson i Salbo Utskrivningslängd 1628 Nils Eriksson i Salbo, Zacharis Gabrielsson ibid

Mtl i Wästerfärnebo år 1631: Joen Eriksson i Salbo, Jöns Eriksson ibid, Johan Eriksson ibid, Joen Lasson ibid, Peder Jonsson ibid, Anders Jonsson.

Volym 165. Mtl i Wästerfärenbo 16 maj 1633 till utskrivning: Johan Eriksson i Salbo Johan Larsson ibid.

Jordeboken 1631

Frälsehemman för Jöns Eriksson 9½ öre Frälsehemman Joen Larsson Frälsehemman Olof Jönsson

6 skeppor järn 6.00.0 5 skeppor järn 5.00.0 2½ skeppor järn 4.00.0

11½ årlige hästar 25..00.0.. 10 åhrliga hästar 1.25.0 7 åhrliga hästar 2.16.0

4 konung 0.08.8 4 konung 0.08.0 4 konung 0.08.0

6 dagsverken 4.04.0 6 dagsverken 1.04.0 6 dagsverken 1.04.0

Jordeboken 1633

Jöns Eriksson 9½ öre Joen Larsson 8 öre Olof Jönsson 4 öre

6 skeppor 6.-.-. 5 skeppor 5.-.-. 2½ skeppor 2.16.-.

11½ årliga hästar 2.5.-. 10 åhrliga hästar 1.28.-. 7 åhrliga hästar 1.10.-.

4 konung -.8.-. 4 konung -.8.- 4 konung -.8.-

6 dagsverken 1.4.- 6 dagsverken 1.4.- 6 dagsverken 1.4.-

Roteringslängd på all den mantal som finns i Västerfärnebo socken år 1635

Mtl Norra Sahlbo, Västerfärnebo socken, Västmanlands län

Johan Eriksson

1642 11100000

1643 11100000

1644 finns ej

1645 11100000

1646 11100000

1647 11100000

1648 11000000

1649 11110000 1 son 1 dotter

1650 3 personer

1651 3 personer

1652 3 personer Den 7 mars 1652 begrovs Erik Joensson i Sahlbo

1653 10110000 1 son 1 dotter

1654 00120000 1 son 2 döttrar

1655 10100000 1 son

1656 10100001 1 son, 1 piga

1657 11100000 Den 11 okt 1657 vigdes Kerstin Johansson i N Salbo m Jöns Persson ibid

1658 10100001 1 son, 1 piga Den 7 juni 1658 begrovs konebarn Johan Ersson i Norr Salbo

1659 10200001 2 söner, 1 piga

1660 10200001 Den 31 sep 1660 vigdes Erik Johansson i N Salbo m Kerstin Hindriksdr i Tvärhandsbäcken

1661 11200001 Den 20 sept 1661 vigdes Lars Johansson i N Salbo m Lisbeth Andersson i Helleby

Lars Joensson

1662 11000011 Den 25 nov 1662 vigdes Karin Johansdr i N Salbo m Anders Larsson i Islingby

1663 11000011

1664 11000011 Den 3 april 1664 begrovs Johan Ersson i Norr Sahlbo. Den 18 dec 1664 begrovs

Johan Ersson i Storgården och Norr Sahlbo.

Epilog

Mot senare hälften av 1600-talet minskades vid de små bergsmanshyttorna allteftersom produktionen övergick i brukspatronernas och köpmännens händer. Genom kravet på allt större kapital vid bruken slogs de enskilda bergsmännen ut. 1760-talet blev för bergsmännen en mycket kritisk period. Hälften av bergsmännen i Karbenning, Bännebo, Klingbo och Hästbäck var ruinerade och även Livsdalsbergsmännen kände förändringen även om de flyttade över sina intressen till Rosendal. Livsdal kom mer att domineras av boskapsskötsel då markerna här var bättre lämpade för boskap än jordbruk.

Under 1700-talet kom vår rot att lämna Norr Hörende i Västerfärnebo för att flytta till Sevalla och därifrån fortsatte nästa generation urbaniseringen genom att flytta till Västerås och vidare till Stockholm. I Västerås antog man namnet Säflund. Släkten kom att bo i Ösmo söder om Stockholm, Åkers Styckebruk i Södermanland, Eskilstuna och tillbaks till Stockholm.

Givetvis finns det många nu boendes i bergslagen som har sina rötter i våra äldre släktled – alla urbaniserade inte.