Skåne - kbt-billberg

Aggarps Mölla 2008 Foto LRB

Silvergrottan i Kullen 2008 Foto LRB

Våra rötter kommer från socknarna Billinge och Östra Strö samt Hyby och Borlunda till Malmö.

Innehållsförteckning

Billinge roten

05 Danmark och Billinge

06 Sverige och Horns krig 14 feb 1644 – 13 aug 1645 samt sjöslaget

08 Polska kriget 1655 och Danska kriget 1657 – 1658

10 Svenska regementen i Skåne

10 Andra Danska kriget 8 juni 1658 – 26 maj 1660

11 Slaget vid Öresund 1658

16 Eriksholm

17 Bengt Mårtensson

20 Några större krig och sammandrabbningar

22 Freden och tiden efter freden i Roskilde

23 Skånska kriget 1675 – 1679

34 Fredsåren

37 Det stora Nordiska kriget 1700 - 1721

38 Kriget i Skåne 1709 – 1710

43 Lars Stålholm

44 Bengt Nilsson och Gunnil Troedsdotter och Eriksholm

45 Mårten Bengtsson

44 Rönneholm, tidigare Stodhaug gods.

51 Asmund Jönsson

54 Gunnared by i Billinge socken och Reignemölla

54 Asmund Mårtensson och Appolonia Pärsdotter samt Pär Jönsson

55 Billinge by nr 4, Måns Bengtsson och Sissa Nilsdotter

56 Jöns Asmundsson och Bereta Månsdotter

57 Hanna Torstensdotters och hennes rötter samt kartor

Östra Strö, Holmby, Hammarlunda och Högseröd roten

65 Bengta Larsdotter

66 Tengelsås 4 i Holmby socken

72 Hammarlunda socken

76 Högseröd socken, Västraby

82 Ur mantalslängderna för Tengelsås 10, Holmby socken

84 Ur mantalslängderna för Strö by 18 i Östra Strö, Ölycke i Höxeröd eller numera Högseröd socken

92 Sammanfattning av aktuella mtl notiser

94 Löberöd, ätten Ramel, Ätten De la Gardie

100 Upplopp - eller omvandlingen av skåne

Hyby, Svedala, Skabersjö och Bara socknar roten

113 Hyby socken och Holmeja by

114 Valdemar Atterdag och Lindholmens borg

115 Aggarps by i Svedala socken

122 Sammanfattning

123 Skabersjö socken

128 Hyby by i Hyby socken

131 Winninge torp och Winninge i Hyby socken

137 Bara socken och by

142 Något om byarna

Västra Sallerupp, Borlunda och Skeglinge roten

150 Västra Salleruppsocken, Stora och Lilla Kastberga byar

159 Borlunda och Skeglinge socknar

175 Ellinge

Danmark

Omkring 1570 gjordes den första kartan i Danmark över det Danska riket. Som framgår av kartan var Skåne då med Billinge socken en del av det Danska riket – under de därefter följande 100 åren var Skåne växelvis under Danmark eller Sverige. Först med freden i Roskilde år 1658 förblev Skåne Svenskt. Krigen på Skånskt teritorium var dock ej över.

Billinge

”Billinge är ingen storstad. Där bor hvarken landshöfding eller biskop, men det är ej heller något litet samhälle, hvilket bäst bevisas deraf, att det ligger i midten, under det att sådana samfund som Röstånga, Ask, Stehag m. fl. fått hålla till godo med att lägga sig rundt omkring detsamma. Billinge har många backar, hvilket gör, att man här inte har några större vyer.” Enligt en okänd humoristisk författare.

I närheten av Gunnaröd i Billinge socken finns en vacker dalgång med en bäck som mynnar ut i Rönneån som genomflyter socknen. Denna idyliska plats brukar kallas Lilla Skäralid, eftersom den har en viss likhet med den vackra naturen på Söderåsen. Givetvis kan den inte tillnärmelsevis mäta sig med ravinen vid Skäralid ifråga om storlek, men denna vackra dalgång, som ligger ganska avskilt och inte är känd av många mer än bygdens invånare, är väl värd ett besök.

Men långt ifrån idylliskt var livet i Billinge och i Skåne. Befolkningen har svårt plågats under åren av många krig och orostider däremellan. Efter Kalmarkriget 1611-1613 sökte danskarna efter en organisation som kunde ersätta den kostsamma med värvade knektar. Man beslöt år 1614 att sätta upp en milis om 4.000 man. Soldaterna skulle anskaffas och underhållas av de självägande bönderna och kronobönderna, med undantag för adelns bönder. De gårdar som underhöll soldaterna slapp skatter och andra pålagor till kronan. Soldaten fick en viss lön i kontanter och i natura av bönderna. I fredstid brukades soldaterna som arbetskraft av bönderna och odlade även sin egen täppa. Soldaten ingick även i bygemenskapen. När kriget kom var soldaten beredd, övad och hade sin mundering och vapen. Den Danska styrkan indelades i två regimenten, Jylländske regiment för Jylland och Fyn samt Skaanska regiment för Själland och de Danska landskapen öster om Öresund. Det Skaanska regimentet bestod av 1 själländskt, 4 skånska, 3 halländska och 1 blekingskt kompani på tillsammans 1.792 man.

Varje kompani leddes av en erfaren kapten och en löjtnant. Övriga befäl togs ut bland soldaterna. Beväpningen var en musköt per soldat, en värja och en enkel uniform. Man övade 3 dagar per övningstillfälle som inträffade tre gånger per år. Lensmand fick ett övergripande ansvar att tillse organiserandet. År 1621 indelades landet i laegder ”on nio gårdar” som skulle tillsammans underhålla en soldat. Denne kunde tjäna på en av de nio gårdarna. År 1628 bildades vid sidan om milisen en landstorm som omfattade alla män mellan 18-55 år. År 1638 gick även adeln med på att deras bönder kunde tas i anspråk för militärtjänstgöring. Christian IV var tveksam till de inhemska soldaternas kapacitet och användbarhet då de var föga övade och hade en svag och ofta mindre modern utrustning. Han litade mer på de värvade och använde mest de inhemska soldaterna som arbetskraft på fästningar och andra arbeten.

Sverige

Främst under bataljerna under det trettioåriga kriget (1618 – 1648) på de tyska slagfälten formades tankarna på ett Svenskt stormaktsvälde. Visionen var att runt Östersjön skulle ett mäktigt Svenskt rike byggas upp. Men Danmark, som behärskade inloppet till Östersjön, utgjorde ett hinder. I början av 1643 påbörjade Sverige förberedelserna för ett krig mot Danmark under mottot ”Vår intention uti detta kriget skall vara att kasta Danmark helt och hållet omkull”. Fältmarskalken Lennart Torstensson fick order av drottning Christinas förmyndarregering att anfalla Danmark. Han gick med den Svenska huvudarmén från Mähren norrut mot Danmark. I slutet av 1643 hade han besatt hela Jylland.

Horns krig 14 feb 1644-13 aug 1645

Fältmarskalken Gustaf Karlsson Horn samlade ihop sin arme i Värnamo. I slutet av januari 1644 räknade han in 8.000 man fotfolk och 3.000 ryttare samt 30 lätta artilleripjäser. Den 14 februari gick hären över den Svenska riksgränsen in i Danmark. Det vill säga; in i Skåne. Han ryckte fram direkt mot Helsingborg, som han fann nästan tom, då flertalet av befolkningen hade flytt över Öresund. Det blev en enkel sak att intaga Helsingborg. De danska trupperna var fåtaliga i Skåne. De Danska länsmännen i Skåne hade beordrats i december 1643 att mönstra bönderna och ”taxera dem till bössor”, dvs att organisera dem i lantvärn och landstorm. Det Danska skånska regementet stod under befäl av överste Falk Lykke. Det befann sig på fredsfot men sände ett av dess kompanier till Helsingborgs slott. Först i januari 1644 sattes ytterligare sex kompanier på fältfot. Tre förlades i Varbergs fästning, två i Halmstads och ett i Ängelholms. Strax efter förflyttades det kompani som förlagts i Helsingborg till Malmö. Helsingborg var således utan garnison när Horn tågade in. Efter en dryg vecka i Helsingborg marscherade han vidare till Lund där han upprättade sitt högkvarter. Helsingborg, Landskrona och Lund kapitulerar. Men Malmö och Kristianstad håller ut.

Sjöslaget

Vid ön Femarn möts den Danska och den Svenska flottan i ett stort sjöslag som pågick till det blev mörkt. Bägge sidor ansåg sig ha segrat. Efterhand får den Svenska flottan övertag och Christian IV tvingades att söka fred. Kriget 1644 och 1645 slutade med freden i Brömsebro i Blekinge den 13 augusti 1645.

Sverige får total tullfrihet i Öresund. Den Norska kronan avträdde landskapen Jämtland, Härjedalen, socknarna i Särna och Idre till Sverige. Danmark avträdde de danska öarna i Östersjön, Gotland och Ösel (nuvarande Saaremaa väster om Estland i Rigabukten) samt på 30 år Halland som ett slags säkerhetspant och garanti för att Danmark skulle hålla fredsavtalet.

Då det stod klart att Sverige ej skulle kunna få Skåne inlemnat som Svenskt fick fältmarskalken Gustaf Karlsson Horn och hans soldater direktiv om att förstöra, ödelägga och plundra så mycket som möjligt i Skåne. Landskrone, som var ett centrum för det danska riket blev det ”Hornska krigets” främste offer. Större delen av Landskrone raserades och ödelades. 87 statshus var helt ”ruinerade, ödelagda och raserade” samt 157 gårdar i och kring Landskrona var öde. Allt av värde av slottets inventarier var borta.

I Malmö hade svenskarna stulit 1000 boskapsdjur och ett större antal hästar. 14 vindmöllor med tillhörande hus och hagar var raserade eller nedbrända samt en mängd byggnader. I Husie förstörde svenskarna alla gårdar och när de lämnade Malmö 1645 brändes hela lägret med omkringliggande byggnader. I Västra Skrävlinge, där Horn hade haft sitt högkvarter, brändes byggnader och gårdar i hela pastoret som blev lagt i aska. Hyllie, Vintrie, Burlöv, Arlöv, Hindby och Kattarp (nuvarande västra Kattarp) hade mer eller mindre lagts i aska.

I Lund hade 172 hus och gårdar av de c:a 300 hus som fanns i Lund raserats och gjorts obeboeliga vid svenskarnas återtåg. S:t Peders klosterkyrka var så gravt vandaliserad att den var helt förstörd.

Lundagård, där Gustav Horn haft sitt högkvarter hade vandaliserats. 35 dörrar hade stulits, alla fönster och murankare som höll väggarna uppe hade rivits ut, skorstenen var borta och hela taket var perforerat då svenskarna plockat ned och tagit med sig mängder med taktegel, trapptornets gamla blytak och alla blyrännor var borta. Allt av järn var borta.

I Helsingborg var 113 av stadens byggnader svårt skadade. Svenskarna tog med sig i stort sett alla lås, gångjärn, beslag och fönsterrutor. Trävirket från korsvirkeshusen användes som ved.

Eslöv, Västra Sallerup, Källs Nöbbelöv, Felestad med flera byar hade helt eller halvt skövlats. I Rönneberga härad låg större delen av gårdarna och husen 1670, 25 år efter kriget, ännu helt öde. Prästen i Källs Nöbbelöv och Felerstad ansökte om förflyttning efter kriget då hans församling hade blivit totalt utplundrad. Knud Ulfeldt, dåvarande krigskommissarie i Skåne, godkände hans ansökan och tillade bistert: ”Disse byer i forgangen fejde, såvel som flere andre, er blevet lagt totalt öde och siden ikke kunna komma på födder igen.”

Ett våldsamt hat mot allt svenskt överallt i det danska riket flammade upp som ofta tog sig uttryck i provokationer. Det sägs att när den gamle Christian IV bar sin lille sonson Christian fram till dopet skulle ha yttrat, när den lille knep sin farfar oupphörligen i armen: ”Om du mitt barn, trycker svensken lika hårt när du blir stor som du nu trycker min arm, så får han det hett”.

Prästerna i Danmark ironiserade den skamliga freden från predikstolarna och adeln fick utstå kritik från både Kungens, Borgarnas och Böndernas sida. Den Danske kungen hade offrat allt han ägde av värde. Merparten av det kungliga silvret hade gått i smältdegeln och Fredriksborgs slott var helt länsat på värdeföremål. Christian IV:s kungakrona i rent guld med emalj och ädelstenar befann sig hos en pantlånare i Hamburg! Det Danska riket befann sig i yttersta armod!

Längtan efter ett nytt krig mot svenskarna och revansch var så allmän och djup i hela det Danska riket att man trots sitt ekonomiska armod genast började rusta.

De Danska fästningar i Kristianopel och Helsingborg rustades upp och försågs även med nytt artilleri. Då bristen på ryttare var stor under kriget ålades kronans gårdar att hålla en ryttare med häst. Detta benämndes ”nya rusttjänsten”. Antalet soldater till fots ökades genom att antalet bönderna som skulle hålla en soldat minskades. År 1647 räknade Danmark 9.000 man i milisen.

Fältmarskalken Gustaf Karlsson Horn Falk Lykke

År 1652 beslöts att varje socken i fredstid skulle anskaffa en sadel, två pistoler och en värja samt utse en häst som kunde användas i krig. Länsmannen skulle värva ryttare som socknen skulle förse med kontanter och annan utrustning som uniform och hjälm. Präster- fogdar- och häradsskrivare skulle hålla hästar och utrustning till ryttare. Dessa socken- präst- fogdar- och häradsskrivare ryttare skulle endast användas vid försvar av hemprovinsen. Även adeln deltog i uppsättandet av sockenryttare.

Polska kriget

Från 1655 var Sverige invecklat i ett krig mot Polen. Sverige fick då även den ryske tsaren, den tyske kejsaren och kurfursten av Brandeburg emot sig. Den danska regeringen fann konjunkturerna därför så goda i deras favör att Fredrik III, Danmarks konung, år 1657 förklarade Sverige krig för att återta vad de förlorat vid freden i Brömsebro. Han var dock ej helt rustat att föra ett sådant krig.

Under juni och juli drogs en stark dansk arme samman i nordvästra Skåne. Den kom i allt att omfatta omkring 11.000 man. Överkommandot utövades av Gyldenlöve, som anlänt till Skåne med sitt ryttarregemente och Axel Urup. Den senare förlade fotfolket och artilleriet i trakten av Helsingborg och huvudelen av rytteriet vid Ängelholm. På gränsen mot Halland posterades en frikår av dragoner, ledda av snapphanehövdingen Sven Poulsen Gönge, som gjort sig känd under Horns krig.

Danska kriget 1657-28 feb 1658

På svensk sida försvarades Halland av riksdrotsen Per Brahe. Den 18 juli, innan de danska krigsförberedelserna var av-slutade, rykte han söderut. Hans förtrupp drev undan Svend Poulsens dragoner vid Hemmeslöv. Det danska rytteriet, som var illa övat, greps av panik och övergav sitt läger vid Ängelholm. Knut Ulfeldt (dansk) lyckades sätta upp 7 kom-panier lantvärnsdragoner och en ännu större kontigent fotfolk efter ett upprop den 23 juli 1657. Krigslyckan växlade för parterna. När vintern kom såg bägge sidor över sin utrustning, vårdade sjuka och lät rusttjänsten gå hem. Som en för-beredelse till 1658 års fälttåg påbjöds av danskarna i november 1657 allmän utskrivning av soldater bland alla bönder-na, både självägande och bönder under kronan och adel. Vapen och remtyg sågs över och artilleriet sattes i stånd.

Helsingborgs slotts belägring 1658. Träsnitt efter kopparstick av Erik Dahlberg

Men alla danska förberedelser omkullkastades. I juli 1657 hade Karl X Gustav med sin huvudstyrka marscherat ut ur Polen, genom norra Tyskland för att i början av augusti angripa och efter hand ockupera Jylland. Läget var sådant att han måste göra en landstigning västerifrån på Själland, men den svenska flottan hade gått i vinterhamn. Då frös Lilla och Stora Bält till, så att Karl X Gustaf i slutet av januari och början av februari 1658 kunde företa sin berömda marsch över isarna. Han landsteg på Själlands kust den 11 februari. Det var nu inte längre tal om att planera för ett krigståg från Skåne in på svenskt område för danskarna. I stället måste man försvara det danska rikets kärnland. Av det krigsfolk som fanns i Skåne kommenderades efter hand en rad förband att på det tillfrusna Öresund marschera till Själland. Detsamma skulle manskap ur garnisonerna i Helsingborg, Landskrona och Malmö göra. Det danska artilleriet, som var samlat i Malmö, fördes också över isen. I Skåne kvarlämnades bara den skånska delen av rusttjänsten och berörda styrkor motsvarande ett ryttarregemente. Om ett svenskt angrepp skulle riktas mot Skåne, var alla undersåtar i landskapet befallda att med alla sina ägodelar och med sin proviant bege sig till någon av fästningarna.Vatten- och väderkvarnar skulle göras obrukbara för fienden genom att den ena kvarnstenen slogs sönder eller fördes bort. Smederna skulle ta med sig sina bälgar, så att smedjorna inte kunde användas.

Den 26 februari1658 slöts freden i Roskilde som ledde till att Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän och Trondheims län kom under Sverige. Fästningarna i de avträdda landsdelarna skulle överlåtas utan artilleri och ammunition. Danmark skulle dessutom till Sverige överlämna 2.000 ryttare. En del av dessa togs från de Skånska förbanden. Den 1 mars 1658 gick en svensk truppstyrka på 2.000 man över Öresunds is till Skåne. Med den följde två befullmäktigade ombud för den danske kungen. De överlämnade de skånska fästningarna till den svenska kronans representant under de följande dagarna. Karl X Gustav själv anlände den 5 mars 1658 till Helsingborg.

Kopparstick efter Erik Dahlbergs teckningar som förlagor. Det övre motivet visar när den svenske kungen tar emot Landskronas nycklar av dess borgmästare den 7 mars 1658 samt samma ceremoni i Malmö två dagar senare.

Vid den här tiden fanns varken Radio eller TV. Ej heller Internet. Så nyhetsrapporteringen bestod i att göra avbildningar av vad som sig tilldraget haver, avbildningar som sedan kunde kopieras och visas upp för att ge en uppfattning om vad som hänt.

Prästen i Broby, Ebbe Hansen, skriver: ”anno 1658 blev fred sluten mellem Danmark og Sverige. Gud må sig förbarme over os arme syndare”. Omdelbart efter fredstraktens undertecknande i Roskilde inbjöd den danske konungen Frederik III den svenske konungen Carl X Gustav till en freds- och festbankett på Fredriksborgs slott den 3 mars 1658. Festen varade i ett par dagar och blev en orgie i mat och dryck. Under banketten förödmjukade Carl X Gustav Fredrik III genom att förläna vattenmöllan i Ravlunda till den danske kungens hovnarr! Så om Fredrik III:s avsikt med festen var att få Carl X Gustav mer välvilligt inställd till Danmark kom den på skam. Carl X Gustav ville erövra Danmark en gång till då han kommit till den uppfattningen att Danmark hade kommit för lindrigt undan vid freden i Roskilde. Danmark skulle enligt Carl X Gustavs planer få status som provins till Sverige, Köpenhamn skulle rivas ner till grunden och den danska kungafamiljen skulle hållas i husarrest i Sverige. Med dessa storslagna planer samlades de svenska trupperna under sensommaren 1658.

Svenska regementen i Skåne

Redan den 2 maj 1658 gav Karl X Gustaf från Göteborg order om uppsättning i norra Skåne av ett regemente på ”12 compagnier, hwardera à etthundratjogofem gemehne förutom officerare, på sätt och vis som i Sverige brukligt är”. Värvningarna igångsattes i uppsverige då skåningar ej tilläts att tjänstgöra i regementet.

Flera värvade regementen har funnits i Skåne. Husarkåren, som uppsattes 1658 med 200 man, utökades strax efter uppsättandet till Svenska Husar Regementet med 1.000 man. Det har senare benämnts Mörnerska husarregementet, Cederströmska husarregementet, Husarregementet Carl XV och Kronprinsens husarregemente. (Husar; Ursprungligen ett uppbåd till häst ofta beväpnade med sabel och karbin. I nutid skiljer de sig från vanligt kavalleri endast genom namnet.)

Andra Danska kriget 8 juni 1658-26 maj 1660

I gryningen den 8 augusti 1658 landsteg svenskarna vid Korsör på Själlands västkust. Efter några timmar hade hästar och manskap förts i land så att en förtrupp på 400 man kunde sändas mot Köpenhamn som låg 10 mil bort. Förbitt-ringen var stor i Danmark över Carl X:s fredsbrott och ur detta raseri föddes en stark och beslutsam motståndsvilja. Köpenhamnarna insåg att nu stod Danmarks existens som sjävständig nation på spel. Men de danska förutsättningarna för försvar var dåliga. Det fanns inget vatten i vallgravarna runt Köpenhamn, inga bröstvärn, inga spanska ryttare, dåligt med jord på försvarsvallarna och knappast ens några kanoner att beskjuta fienden med. Man lyckades samla blott ett par hundra legosoldater, några jylländska dragoner, några själländska bönder samt en hopp skogsmän från Göinge – tillhopa cirka 1000 man bara för att finna att man hade ingen livsmedelsförsörjning för dem. Det hela såg så mörkt ut att adeln förslog kungen att sätta sig i säkerhet i Frankrike eller Holland för att återvända när läget förbättrats.

Kungen svarade med ett citat ur Jobs bok: ”Jeg vil dö i min rede”.

Orden göt mod i danskarna som började bygga upp försvarsverken samtidigt som riksrådet Christen Skeel och Mogens Höeg sändes att förhandla med den svenske konungen som svarade:

”Danmarks sista stund är nu kommen och det kan väl göra er detsamma om er kung heter Karl, Frederik eller Christian. Det är Gud, som förintar och förflyttar herravälden. Danmarks undergång står nu för dörren, dock ber vi till Gud att en så härlig stad som Köpenhamn inte skall ödeläggas och så många tusen människor bada och förgås i sitt eget blod.”

Danskarna svarade: ”Ja om detta är er uppfattning om rättvisa, så får vi hoppas att Gud ännu lever i himlen.”

Den 11 augusti 1658 marscherade den svenska hären upp i slagordning på Valby Bakke. När den svenske konungen med sin stab uppe på höjden fick se de brinnande förstäderna till Köpenhamn, som försvararna själva hades satt i eld, utropade han förvånat. ”Det hade jag väl aldrig kunnat tro, men nu skall vi se om Köpenhamnarna även tänker sätta sig till motvärn.” Carl X Gustav som tänkt att direkt storma Köpenhamn avråddes av sina officerare. I stället anlägger man två läger, ett vid Brönshöj med en yta som översteg Köpenhamns. Här byggde man hus för konungen och officerarna. Med stulet gods från kringliggande byar och herrgårdar och från kyrkan i Rödovre som revs till sista sten, inredde man bostäderna med målningar, klinkerbelagda golv, järnkakelugnar med mera. Soldaterna fick hyddor och jordhållor där de fick trängas med sina hästar. Detta stora härläger fick namnet ”Carlstad.”

Samtidigt gjorde danskarna sina vallgravar djupare, fyllde dem med vatten, spetsade så kallade stormpålar kördes ner i marken och ravelliner anlades. Stadens förnämsta arbetade sida vid sida med unga och kvinnor med att bära och släpa material till försvarsverken alltmedan svenskarna besköt staden med granater och glödande kulor.

I september kapitulerade Kronoborg. Med befästningsartilleriet därifrån kunde svenskarna nu intensifiera beskjutningen av Köpenhamn och inledde den 28 september 1658 en mördande kanonad som varade i 14 dagar.

Mitt under beskjutningen gjorde danskarna den 10 oktober 1658 en lyckad utbrytning. I striden deltog båda kungarna med svärd i hand. I en ursinnig attack lyckades man kasta svenskarna i vattnet. Carl X Gustav var ett tag riktigt illa ute när han jagades ända ut i Öresund av danskarna. En dansk kapten kom kungen så nära att han lyckades lägga en hand på dennes axel, och var därmed nära att ta den svenske monarken till fånga. En svensk officer lyckades i sista stund avvärja genom att kasta sig fram emellan dansken och kungen. I slutet av oktober 1658 kämpade den Holländska flottan sig fram genom Sundet.

Det svensk lägret Carlstad med plats för 30.000 innevånare existerade under 22 månader 1658-59

Kungliga biblioteket i Köpenhamn.

Slaget vid Öresund

Vid slaget i Öresund den 29 oktober 1658 förlorade den svenska flottan fem skepp. De döda och sårade uppgick till omkring 500 man. Den Holländska flottan, som skyndat till Danskarnas hjälp, miste också fem skepp och omkring 450 holländska båtsmän begravdes i Köpenhamn. Mätt i skepp och manskap var förlusterna av den våldsamma bataljen den 29 oktober 1658 likvärda. Men maktbalansen i Öresund fick för Svensk räkning, åtminstone temporärt, närmast katastrofala följder. Man hade inte förmått förhindra den Holländska flottans inträngande i sundet och dess undsättning av Köpenhamn. Sverige hade inte fått herraväldet över Öresund! Efter det fem timmar långa sjöslaget, som var en av de största drabbningar en svensk flotta utkämpat, kom Karl X Gustav ombord på riksamiral Wrangels skepp, Viktoria. På morgonen den 30 oktober gav kungen flottan order om att ”gå till Landskrona för att reparera”. Därigenom blev Landskrona huvudhamn för den svenska flottan i nära två år.

Färden från slagplatsen utanför Helsingör in till Landskrona fick dramatiska inslag. Vinden dog ut utanför Ven så man fick bemanna roddbåttarna och bogsera skeppen med handkraft till Landskrona. Det var ett styvt arbete för matroserna. De slet under nattens mörker vid årorna. Ett dygn tog det att nå Landskrona. Den Dansk-Holländska flottstyrkan på redden utanför Köpenhamn uppmärksammade den långsamma svenska förflyttningen och sände ett tiotal fartyg mot Landskrona.

Då hade merparten av de svenska fartygen på morgonen den 31 oktober 1658, ett efter ett, lyckats ta sig in i säker hamn i Landskrona. Men genom den annalkande fiendestyrkan tvingades fem svenska skepp, som inte hunnit in i hamn, att sätta segel och rädda sig undan fiendestyrken genom att vända om och gå mot Helsingör. Under dagen dånade kanonsalvorna utanför Landskrona. Under reträtten förlorade Sverige skeppet Nya Svärdet som på eftermiddagen den 1 oktober gick på grund på norra sidan av inlopppet till Landskrona hamn. Merparten av besättningen om 118 – 142 man och c:a 60 - 70 soldater räddade sig vid förlisningen men de många sårade som Nya Svärdet haft ombord drunknade. Den dansk-holländska flottan placerade 23 av sina skepp utanför Landskrona hamn och skar så av den svenska flottans möjlighet att komma ut. Den 19 november 1658 försökte den dansk-holländska flottan förstöra den svenska flottan genom att sända in tre småbåtar, så kallade brännare (småbåtar som satts i brand), men med hjälp av äspingar avvärjdes anfallet. (Äsping=ett mindre i det närmaste odäckat fartyg av omkring 15 meters längd). Efter det misslyckade anfallet avseglade 13 danska skepp och lade sig vid Ven. Den 26 november 1658 uppgav man helt planerna på att komma åt den svenska flottan i Landskrona hamn. De 10 kvarvarande dansk-holländska skeppen avseglade. Den svenska flottan som var samlad i Landskrona hamn bestod av sex stora, 17 medelstora och sex små skepp samt 13 kompaniskepp. Härifrån kunde man lätt göra utfall mot och retirera från Köpenhamn och Helsingör. 100 sjuka och sårade från slaget i Öresund fördes till Trelleborg, 400 till Lund och 500 till Malmö. Alltfler insjuknade till följd av brist på mat, dåliga hygieniska förhållanden och logi. Överbefällhavaren i Landskrona rapporterade till kungen att ”dagligen tvingas jag begrava nio till tolv man”. Den 5 januari 1659 var av flottmanskapet på 4.354 man 2.726 friska, 1.103 sjuka, 47 sårade och 478 döda.

Slaget i Öresund den 29 oktober 1658 ovan. Nedan Köpenhamn 1659. Kungliga biblioteket i Köpenhamn.

Den 9 februari 1659 satte svenskarna in ett riktigt anfall mot Köpenhamn. De danska kanonpråmarna som låg utanför stadsvallen intogs, dess kanoner kastades i sjön och pråmarna sattes i brand. Av eldslågorna varnades försvararna och vad värre var, isen som svenskarna stod på tinades upp. Många svenska soldater drunknade härigenom och resten förföljdes av de utstormande danskarna. Svenskarna som flydde i vild panik ut på den tunna isen, drunknade då den brast. En hel brigad gick detta öde tillmötes till en häftig eldgivning från de danska kanonerna på vallarna som sköt så ”att svenskarna flög som kråkor”. Följande morgon noterade den danske konungens rustmästare att ”Fienden låg rundt omkring som slagtede får”.

Den svenske konungen var ursinning. Strax efter midnatt den 10 februari 1659 lämnade samtliga trupper lägret vid Brönshöj. Brännvin delades ut bland soldaterna som utlovades tre dagars fri plundring som belöning för Köpenhamns erövring. Exakt klockan ett började striden. Striden var intensiv. De svenskar som klarade sig levande fram till vallen skållades ihjäl när stora kittlar av kokande beck och lut hälldes över dem av bastanta danska kvinnor från krönet. Det var en ren massaker. Först vid fyratiden på morgonen bedarrade striderna. I flera dagar efteråt fiskade man upp lik ur vattnet och placerade dem i rader på stranden. Stupade svenska knektar sändes tillbaks till Carlstad.

Den 22 mars 1659 var flottan reparerad och rustad. Nya slag utkämpades mellan Femern och Lolland den 3 april och under sommaren utförde mindre delar av flottan flera uppdrag.

Kriget fortsatte och svenskarna råkade ut för nya nederlag.

Den 14 november 1659 utkämpades slaget vid Nyborg vilket resulterade i att den svenska hären fick sträcka vapen och ge sig.

I början av mars 1660 låg en Holländsk flottstyrka om 26 skepp utanför Landskrona och stängde in den Svenska. Danmark sågs dessutom få hjälp av andra utländska trupper, som var beredda att bege sig till Köpenhamn för att krossa den svenska hären. Från dansk sida utnyttjade man givetvis det för dem det gynsamma läget och krävde som fredsvilkor att få tillbaks provinserna öster om Öresund.

Men den 8 mars 1660 förklarade sig Holland neutralt i konflikten. Den Holländska armadan lättade ankar och gav upp belägringen av Landskrona hamn. Den svenska flottan kunde nu lämna sitt vinterkvarter och ge sig ut i mindre enheter på nya uppdrag.

Den 27 maj 1660 slöts freden i Köpenhamn genom mäkling av England och Holland. Karl X hade avlidit den 13 februari 1660 och Sveriges konung var nu hans son Karl XI blott fyra år gammal. Sverige fick en förmyndarregering. Stormakterna vill ej att Danmark skulle behärska bägge sidor av Öresund så Skåne förblir Svenskt med undantag av Bornholm. Den Svenska kronan erhåller 18 slott och herrgårdar i Skåne som ersättning för Bornholm, ”Bornholms vederlag” men tvingas frånträda Trondheim och Nordnorge. Vidare tvingas Sverige att på nytt godkänna fri- och rättigheterna för befolkningen i Skåne, Halland och Blekinge som de skrevs i 9:e artikeln i Roskildefördraget. Ön Hven räknas till Skåne och övergår officiellt till Sverige nu år 1660.

På nyåret 1660 rapporterade Lybecker att 600 man hade enrollerats.

Rekryteringen avbröts då värvade tyska ryttare i svensk tjänst skulle överföras från Danmark och förläggas i Skåne och i Blekinge. Det blev snart konflikter mellan dessa tyska ryttare och de bönder som skulle svara för deras underhåll. De svåra övergrepp ryttarna begick mot civilbefolkningen ledde till att de tyska ryttarna hösten 1661 utskeppades från Skåne. Lybeckers regemente, som varit kommenderat till Jämtland, återkom till Skåne och på sommaren 1662 kunde överste Lybecker rapportera, att kompanierna voro 1.000 man starka. Förutom Lybeckers regemente skulle permanent förläggas ett infanteriregemente och fyra kompanier dragoner i Skåne. Lybeckers regementet deltog i Karl XI krig både mot Brandenburg och mot Danmark med stor utmärkelse. Vid Landskrona stred det så tappert, att ”Landskrona 1677” är dess första vid standaret fästade segernamn.Till år 1682 kallades regementet vanligen Skånska ryttarne eller Skånska kavalleriregementet.

Omdelbart efter freden fick Skåne lämna folk till infanteriregementen.

I Stettin fanns 1659 ett i Södra Skåne utskrivet regemente. Dessutom fanns de utskrivna Blekinge-Skånska och Halland-Skånska och det värvade Skånska. Dessa fördes över till Östersjöprovinserna och det var nog inte många skåningar som fick återse sitt land. Skånska regementet fortlevde i århundradet ut under namnet Garnisionsregementet i Narva eller Garnisionsregementet i Ingermanland.

Större delen av den Svenska armen flyttades till besittningarna i Nordtyskland och Baltikum. En del legosoldater avdankades och skickades hem. Ryttare förlades i de Skånska gårdarna. De Skånska bönderna var inte glada åt att ha pådyvlats inneboende, som mången gång bar sig mycket illa åt och ställde stora krav på bönderna. Slagsmål, bråk och fylla fick bönderna i skrivelse efter skrivelse till häradstingen och till Skånes guvenör framföra sina klagomål. Ryttarna hade ofta med sig sina fruar och barn som även de skulle ha sovplats, mat och förnödenheter. Inkvarteringen hos bönderna blev en god besparing för de Svenska armeérna som samtidigt hade kvar sin tillgång till ryttare. Trots allt detta omak fick bönderna ändå en bättre tillvaro. Det var ju äntligen fred i Skåne.

Som ett led i försvenskningen av Skåne infördes ett förbud för Skåningar att resa till Danmark. Vidare beslöt Carl den XI 1658 att inrätta ett universitet i Lund som skulle utbilda präster och studenter.

Den Danska krigsorganisationen i de till Sverige upplåtna landskapen om 1.800 man värvade och 2.300 man kavallerister upplöstes utan att få någon fortsatt existens i den Svenska krigsmakten.

Krigandet var dock ej över för Sverige. Drömmen om ett svenskt stormaktsvälde kring Östersjön krävde att den danska dominansen via slottet Kronoborg över inloppet till Östersjön måste brytas. Skatt och tull, som upptogs av danskarna, för att få passera inloppet var ett starkt hinder för de svenska stormaktsdrömmarna. De dansksinnade frihetskämparna, som ej var nöjda med fredsslutet slog till här och där, nu och då, när tillfälle gavs och förde ett krig som närmast kan beskrivas som gerillakrigsföring. Några av de dansksinnade organiserade sig i så kallade friskyttekompanier som under-stöddes av danskarna med ett mer militärt beteende. Andra var löst organiserade i typ rövarband som kallades därför för snapphanar.

Billinge socken, med sitt läge söder om Rönneå, och byarna och socknarna efter sträckan Eslöv – Västra Sallerup – Källs – Nöbbelöv – Gissleberga, en by i Skräflinge sn samt Landskrona och Helsingborg var de som förröddes mest vid krigstågen.

1661 uppsattes i de förutvarande danska landskapen ett regemente, som 1671 – 1679 kallades ”De Skåniske och Boohus dragoner”. Skåne fick bestå halva styrkan. Detta regemente fick snart sin indelning i Bohuslän och heter därefter Bohusläns regemente.

Kostnaderna för dessa förband belastades ett visst antal hemman. Lybeckers ryttarregemente erhöll 1.376 mantal, dragonerna 391 och infanteriet 109 mantal. Total fanns det i Skåne och i Blekinge hemman för 12.039 mantal. Därav var 4.559 mantal från krono- och skattejord. Processen med att skapa en permanent organisation för försörjningen av rytteriet i Skåne blev lång. Först var ryttaren inkvarterad hos en bonde som skulle förse ryttaren med mat, husrum och lön. Detta var bondens skatt till kronan. År 1662 utfärdades bestämmelser om att kronobonden kunde avstå från en fjärdedel av sin gård till ryttaren med motsvarande nedsättning av bondens ersättning till ryttaren. Med tiden utvidgades detta till att om bonden avled eller lämnade gården kunde ryttaren få tillträda hela gården. Tanken bakom var att den Svenske ryttaren skulle bli bofast på den Skånska landsbygden och genom giften skapa en ”Svensksinnad” befolkning. Systemet med ett sådant ryttarbruk ledde till att ryttare på olika sätt försökte driva bonden från gården. De spänningar som blev följden härav kom till fullt uttryck under det Skånska kriget och var en av huvudanledningarna till det bondeuppror som utbröt och som var ett stort problem för den Svenska krigsföringen.

Så blev vi äntligen vänner med dansken och byggde oss en bro, men vi ville hålla koll på vad som hände på andra sidan sundet och därför byggde vi Turning Torso så att vi slapp hålla koll på Dansken från Kullabergsgrottorna. Foto LRB

Eriksholm

Tage Ottesson Thott d.ä. , son till riksrådet Otte Thott och Sophie Brahe, gift med Else Holgersdatter Ulfstand från Skabersjö, ärvde 1588 (Trolle-) Näs. Han blev hovjunkare 1603 och satt sedan som länsherre på Laholm, Sölvesborg, Landskrona och slutligen Malmöhus. Militärt avancerade han till ryttmästare och utmärkte sig bland annat genom sitt framgångsrika försvar av Malmöhus under Horns krig 1643. Han var en av de få danska adelsmän som 1657 motsatte sig krigsförklaringen mot Sverige.

Genom arv, äktenskap och köp kom Tage Thott i besittning av en mängd stora gods, bland annat Ericsholm, Skabersjö, Barsebäck, Värpinge, Bjersjöholm och Herrestad. Han kallades ”Skånske kungen” på grund av sin rikedom och makt. Trotts detta var han en ganska enkel herreman och stod på god fot med de lägre stånden. Han dog 1658 strax före freden i Roskilde och slapp således vara med om att Danmark förlorade bland annat Skåne till Sverige.

Ericsholm tillföll hans blott åttaårige sonson Tage Ottossesen Thott d.y. Under hans innehavstid inträffade det Skånska kriget 1675-79. Under kriget brände danskarna slottet 1678 sedan det besatts av en svensk garnison. Han själv hade dessförinnan tvingats i landsflykt på grund av sina verkliga eller förmenta sympatier för Skånes gamla överhet och dömdes till döden. Tillsammans med sina släktingar Knud och Holger Thott blev han 1677 avrättad ”in effigie” i Malmö genom att man lät halshugga en figur som skulle föreställa honom, för att visa det förkastliga i hans uppförande. Domen förklarades senare visserligen ogiltig, men Tage Thott vågade ej återvända utan lät försälja det brända slottet till fru Helle Rosencrantz, änka efter det danska riksrådet och ståthållaren i Norge amiralen Niels Trolle som avlidit den 20 sep 1667. Köpebrevet blev dock ej klart förrän 1687.

Birgitte Thott, Tage Thott ”skånes Niels Trolle Fredrik Trolle

kung”, hans son Otto och sonson

Knud Thott

När Skåne blivit Svenskt år 1658 skattlades gårdarna. Jordeboken berättar;

14 av Billinge by´s gårdar lyder år 1661 under Eriksholm (nuvarande Trolleholm) nämligen nr 8-21. De brukas av Jep Nilsen, Åge Ibsen, Per Bensen, Nils Persen, Per Nilsen, Svend Matsen. Jhep Tuesen, Anders Rasmussen, Bonde Persen, Helie Gundersen, Rage Andersen, Lars Gregersen, Lars Persen, Hagen Olsen. Gårdarna 1 o 2 ägs av Prästen i Malmbö med Johan Hansson och Olle Hagensen som brukare. Nr 3 tillhör Sireköpings kyrka med brukaren Tolv Jensen. Nr 4 Trues Jensen. 5 Olle Hansen. Degnen pågor. 6 Rasmus Nielsen. Tillhör Benjamin Cronborg (landshövding). 7 Tillhör Lunds domkyrka och brukas av Sven Gummesen.

Alla 5 gårdar i Norra Hultseröd hör till Näs. Brukarna är Poul Poulsen (Påvel Påvelsen), Jens Perssen, Olle Nilssen, Tröls Perssen och Sven Jensen. I ett gatehus med jord till bodde Nils Skreder.

Södra Hultseröds 2 gårdar tillhörde Lunds domkyrka och brukades av Nils Gudmandsen och Per Mortensen.

Alla 8 Gunndereds bys gårdar hörde till Eriksholm och brukades av Jens Persen, Nils Jonsen, Poul Trölsen, Ole Engelsen. Anders Trulsen och Knut Skomager, som troligen med hjälp av en son drev en stor 1-mantalsgård samtidigt med skomageriet.

Bögerups gård brukades av Ingemar Persen. Gården tillhörde befallningsmannen ........

Bjeringen tillhörde Eriksholm och brukades av Rasmus Jensen.

Killeröd tillhörde Eriksholm och brukades av Jörgen Larsen och Sven Persen.

Verslet tillhörde Eriksholm och brukades av Jon Monsen (bror till vår Bengt Månsson) och Rasmus Nilsen.

Ströröd tillhörde Eriksholm och brukades av Jens Nilsen.

Till Rönneholm hör Reigenmölla med Åke Möllare som brukare, den ena av de två Rökagårdarna med möllor – senare Mölleröka och Rökaholm – som inlemmades av Eriksholm till Billinge sn.

Bengt Mårtensson

Inhysesmannen Bengt Mårtensson får i Billinge socken 10 barn med sin hustru Kerstina Jöransdotter.

Ingeborg 1 feb 1753 inhyses i Billinge Ryttarehus, död 16 apr 1753 i Slätthult 2,5 månader gammal

Boel 16 apr 1754 inhyses i Kyrkohuset, död 12 aug 1754 - nästan 4 månader gammal

Jöran 30 jul 1755 inhyses i Billinge, död 2 nov 1755 - 3 månader gammal

Jöran 16 okt 1756 inhyses i Wäntehuset, död 16 okt 1757 – på sin ettårs födelsedag

Mårten 24 jan 1760 inhyses i Billinge, Gunnared hus – enda barnet som nådde vuxen ålder!

Göran 8 feb 1762 inhyses i Billinge Ryttarehus, död 14 feb 1762 – 6 dagar gammal

Boel 18 apr 1763 inhyses i Billinge Ryttarehus, död 31 maj 1763 – 1,5 månader gammal.

I HFL 1763 noteras de efter Billinge by nr 10 som inhyses. Paret får därefter 3 barn till.

Tyke 2 sep 1764 inhyses i Billinge, död 1 jul 1769 i Wäntan – 4 år gammal

Boel 7 mar 1767 inhyses i Billinge Ryttarehus, död 2 jun 1767 – nästan 3 månader gammal

Tyre 10 aug 1768 inhyses i Giällahuset (Jällahuset), död 17 nov 1769 i sjukstugan – 1 år gammal

I HFL 1768 skrivs familjen i Bålbrohus efter Ohreledshuset i HFL. En grov planka kan benämnas Bål. Bålbro skulle kunna syfta på en plankbro som skulle ha gått över Isterbäcken i Röstånga sn.

Bålbrohuset låg på det angränsade Billinge 15:2 i Billinge sn.

I HFL 1770 noteras änklingen Bengt Mårtensson med sin son Mårten under Giällahuset. Det ligger på Billinge by nr 10:s marker mot berget Jällabjär strax utanför socknens nordvästligaste hörn i gränsen mellan Röstånga och Risebergs socknar.

Den 1 maj 1774 lystes för första gången för inhyses änklingen Bengt Mårtensson af Ryttarehus samt pigan Lusse Christensdotter i Billinge by. Han var i så fattigt tillstånd att alls intet fanns att att uppteckna eller sälja till dess enda öre enligt fjerdingsmannen Ola Persson i Billinge och Ola Ebbas skriftligt aflemnade betyg. Paret vigdes den 10 juni 1774. Var och när hans förra hustru Kertins Jöransdotter avled är okänt.

I HFL 1776 noteras Bengt Mårtensson 56 år med sin hustru Lusse 42 år samt dottern Bengta 1 år gamla i ett hus efter skogvaktarens.

Den 6 maj 1777 avlider Bengt Mårtensson i Jordboen.

I HFL 1778 finns Änkan Lusse med dottern Bengta bägge utan åldersangivelse överstrykna i ett hus efter skogvaktarens.

Aflidne Husmannen Bengt Mårtenssons enka Lusse Christensdotter afled i Wäntehuset med döden efter 8 dagars hastig sjukdom den 5 nov 1785 och begrofs den 10:e ejusdem, 48 år gammal.

Bålbrohuset

Wäntan. Foto LRB

Wäntehuset skulle kunna vara ett folkligt namn på vad vi i dag kallar ålderdomshem. Men det finns en plats kallad wäntan där det enligt traditionen fanns en liten kvarn där man fick ”wänta” på sin tur.

Ruinerna efter ”wäntan” vid ån Billabäck. Foto LRB

Bengt Mårtensson varken ägde eller brukade ett eget hemman. Han tycks ha vandrat runt i Billinge socken och bott än här än där som inhyses. Han avled mycket fattig 57 år gammal i Jordboen som är en Skånsk benämning på en backstuga – en i marken delvis nedgrävd stuga, jordstuga, stenstuga. Jordboer användes som fattigmansbostäder i södra och sydvästra Sverige. På vad sätt han försörjde sig och sina familjer framgår ej av kyrkobokföringen. Av alla hans barn var det endast en son (Mårten) i hans första äktenskap som nådde vuxen ålder. Om dottern Bengta i hans andra äktenskap uppnådde vuxen ålder är ej bekant av mig. Hon noteras i Billinge by nr 6 år 1785 som flickan Bengta Lusser 11 år för att därefter försvinna i historiens dunkel.

Möjligen är Bengt Mårtensson son till Soldaten Mårten Östberg och hans hustru Boel Bengtsdotter. Mårten skulle i så fall ha tjänat som soldat före Svensktiden i den Danska armén.

Emellan den 26 och 27 april 1720 (notis 20) födde i Gunnared Soldaten Mårten Östbergs hustru en son som döptes Söndagen den 29:e till Bengt. Thora, Sven Påhlssons i Gunnareds hu bar barnet. T: Ryttaren Nils Svensson i Gunnared. Påhl Påhlsson ibid. Åke Andersson därsammanstädes. p. Sissa Bror Jönsson ibid. Änkan Karna Ohla Jönsson ibidem.

Inhyses soldaten i Wärslätt, Billinge socken Mårten Östberg och hu Boel Bengtsdotter födde en son natten mellan den 20:e och 21:sta januari 1723 (notis 3) som döptes Söndagen den 27:e ejusdem till Ifwar. Jöns Nilssons hu i Wärslätt bar barnet till dopet. T: Nils Olsson i Toarp, inhyses Jeppa Lustig ibid, Pär Månsson i Östraby och Torrlöse sn, p. Hanna Grelsdotter ibid, p. Kerstin Nilsdotter ibid.

Soldaten Mårten Östbergs lilla son Ifwar är efter några dagars utståendne sjukdom afsomnad den 29 maj och begravd annandag pingst den 3 juni 1723 i Gunnared sn. War allena 2 månader och 3 dygn gammal.

Mårten Månsson Östberg som war soldat i Landzcrona war sängliggande i otta dagar, dödde Tisdag afton den 18 februari 1724 och begovs den 23 ejusdem /Dinica Invocavit/ 34 år 3 månader och 3 veckor gammal. Gunnared – Billinge socken. Bodde inhyses när han avled i Börsläth. Hustru Boel Bengtsdotter flyttade till Hultsered.

Inhyses soldaten salige Mårten Östbergs änka Boel Bengtsdotter födde en dotter Onsdagen den 10:e juni 1724 som döptes samma dag till Elsa i norra Hultserud (notis 9). Pär Nilssons hu Anna i norra Hultseröd bar barnet. T: Gudmund Bengtsson i norra Hultserud, Tyke Knutsson ibidem, dr Bängt Månsson hos Sören Persson i Gunnared, p. Elna Bengtsdotter i Bögerup, p. Karin Bengtsdotter i Gunnared.

Möjligen hann hon med ytterligare ett giftermål. Fastlagssöndagen den 7 februari 1725 vigdes änkan Boel Bengtsdotter i Södra Hultsered med drängen Per Nilsson från Tjörnarp socken och torpet Åkarp.

Per Nilsson och hu Boel Bengtsdotter fick en son natten mellan den 8:e och 9:e februari 1726 som döptes till Olof Söndagen den 13:e ejusdem.

Den 8 augusti 1731 vigdes drängen Per Bondesson och änkan Boel Bengtsdotter, bägge från Gunnared by. Den 6 juni 1735 fick de sonen som hemmadöptes till Bonde. Han avled den 6 juni 1735 efter att ha varit sjuk i ett dygn. Begravd den 15:e juni.

Pär Bondessons styfdotter Elsa Mårtensdotter war länge sjuklig war i 10 veckor sängliggande. Döde Onsdagen den 2 juli och begrofs Söndagen den 6:e ejusdem 1735. Aeatas XI annorum er trium hebdamaden. Billinge socken.

Per Bondessons hustru Boel Bengtsdotter inhyses hos Nils Andersson i Gunnared födde natten emellan den 30 och 31 augusti 1739 en dotter som döptes den 2 september 1739 till Else. Inhyses mannen Pär Bondesson som war en krymp-

ling, war 1 års tid något sjuklig; men 8 dagars tid alldeles sängliggande; dödde den 25 october och begrovs den 4 november 1739 33½ år gammal.

Några större krig och sammandrabbningar som inträffade under de kommande åren.

Större krigståg Luckor i Billinge sockens kyrkobokföring

Freden i Roskilde 1658 då Skåne blev Svenskt 18 okt 1659 – 27 jan 1664

Skånska kriget 1675-79 som medförde att c:a 1 dec 1675 – 1681. Finns dock tre notiser

70 % av gårdarna i Harjagers, Rönneberg och den 11 feb 1679, 19 mars och 3 sep 1681.

Onsjö härader (där Billinge sn ingår) stod öde

och obrukbara.

Nederlaget vid Poltava år 1709

Pesten 1710 7 okt 1710 - 1711

Karl den XII stupar i Fredriksten

i Hallden Norge år 1718. Storhetstiden var över.

Det svenska stormaktsriket 1662 omfattade länderna kring Östersjön med många krig på botten utanför det egentliga Sverige men även i Skåne, Halland och Blekinge.

År 1671 antecknas följande brukare och ägare i Billinge sn.

Till Eriksholm hör 25 gårdar som följer;

Nils Jensson i Eigeröd, Nils Håkansson och Per Nilsson, Helge Gundersson, Jeppe Nilsson, Bonde Persson, Eskil Månsson, Jöns Ågesson, Anders Rasmusson, Jeppe Thursson, Erich Nilsson och Peer Ingesson, Trued Matzsson, Peer Peersson, Håkan Olsson – alla i Billinge.

Jöns Pedersson, Ohla Engelsson, Påhl Trulsson, Rasmus Nilsson i Gunneröd.

Rasmus Nilsson i Berringe. Bengt Hansson i Ströröd.

Sören Persson och Sven Persson i Killeröd.

Nils Jensson och Måns Jensson i Werslätt samt Rasmus Nilsson i Torup (Toarp).

Till Näs hör 5 gårdar i Norra Hultseröd;

Påhl Påhlsson, Oluf Nilsson, Jöns Pessson, Trulle Peersson och Truls Persson.

Till Rönneholm hör några små 1/8-mantals gårdar;

Albrecht Möllare i Reigen mölle, Peer Ågesson i ett gattehuus i Gunnered.

Gattehuus. Peder Gudmundsson Smed i Billinge åboer ett kyrkiegattehuus hwartill är 12 ½ skäppland jord.

Gattehuus. Måns Nilsson sammanstädes hafver intet åkerbruk, dock gifver åhrligen i landgille till kyrkian.

Herr Hans Johansson (kyrkoherden) på Prästhemmanet

Nils Gudmandsson och Mårten Persson i Söndre Hultseröd till Lunds domkirke.

Peer Persson i Bögerup till Befaldningsman Adolf Philipsson.

Qvarn. (Bögerup kvarn senare kallad Stockamöllan) Wilhelm Vinter brukar en vattenkvarn.

Olof Håkansson i Billinge Kanike (domkapitlet) till Doctor Christian Foss.

Sven Gundersson till Lunds domkyrka.

Bengt Månsson, (vår) geistligt hemman i Billinge, hafver nödtorftigt muhlbete och gräsgång. Till landshövdingen Benjamin Cronborg.

Ebbe Jönsson i Billinge till Sireköping kyrkie och gjör eckar (körslor) till Cronan.

Peder Gundersson i Billinge till landshövdingen Benjamin Croneborg.

Oluf Hansson i Billinge. Klockarboligen.

Herr Hans Johansson i Billinge (kyrkoherden) brukar ett stycke Eng. Jöns Pedersson i Gunnaröd brukar ett stycke eng och Trued Hansson i Norra Hullseröd brukar ett stycke kyrkans jord.

År 1675 önskar Knut Thott, ägare av Näs och Knutstorp, att komma i besittning av de gamla kanike hemmanen i Billinge by (nr 2, 3, 4 och 6 till vilka även lagts nr 5 som 1476 hade donerats till Sireköpings kyrka). Men Knuts broder, Tage Ottosson Thott på Eriksholm, kommer före honom, eftersom dessa hemman låg nära hans djurhage, och han befarade, att brodern skulle göra intrång på hans jakt. Den 10 juni 1675 gör herr Tage ett byte med kung Karl XI. Thott får bland annat mantalspengarna av nio hemman i Billinge socken, patronatsrätt till Billinge kyrka och de fem kanike- och kyrkohemmanen i Billinge by.

Freden och efter freden i Roskilde

Danmark var i ett militärt och politiskt chocktillstånd efter freden i Roskilde 1658. Stora delar av landet hade i ett oresonligt hårt avtal förlorats. Norge delades i två delar genom att Trondheims län med Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge och Bornholm tillföll Sverige. Trondheims län och Bornholm återlämnades dock 1660. Förlusten av Skåne var en katastrof för Danmark på flera plan.

* Skåne hade varit en utmärkt plattform för anfallsföretag mot uppsverige.

* Skåne hade varit en skyddande buffertzon mot anfall från Sverige mot Danmark.

* Stor handeln från Skåne av järn och skogsråvaror och smides- och träprodukter.

* Taxeringar, manskapsutskrivningar

* Flyttning av dansk administration från Skåne till Danmark.

* Omfattande ödeläggelse

År 1660 tillskansade sig den danske Kungen total kontroll över den politiska, ekonomiska och militära makten. Åter-erövringen av de förlorade provinserna var en hörnsten i den danska utrikespolitiken. Man förberedde sig för kommande bataljer med ärkefienden Sverige. Danmark ingick förbund med Holland som låg i konflikt med Frankrike som var Sveriges allierade. Danmark och Sverige kom härigenom att stå på var sin sida i kampen om Europa. Det blev stormakternas konflikter som kom att avgöra när Christian V kunde påbörja sin återerövring i Norden.

Efter påtryckningar från Frankrike sände Sverige år 1674 en truppstyrka till Pommern. Den skulle avhålla de Holländska allierade bundsförvanterna furste- och hertigdömena i Brandenburg och Lüneburg från att mer aktivt blanda sig i det nyligen inledda kriget mellan Holland och Frankrike.

Fransmännen krävde när Svenskarna väl var på plats att de skulle anfalla Brandenburg. Men Svenskarna var ej redo. Anfallsoperationerna slutade i fiasko. I en lägesbedömning sågs Danmark som den i särklass allvarligaste fienden. Närmast aningslöst om de Danska känslorna sände Sverige riksrådet Nils Brahe till Köpenhamn i slutet av år 1674 med ett anbud om ett ömsesidigt neutralitetsförbund, kombinerat med ett äktenskapserbjudande mellan Karl XI och den Danske kungens syster Ulrika Eleonora. De danska krigsplanerna var redan långt framskridna, men hovet höll god min i elakt spel. De avvisade förbundet med accepterade giftet.

Året därpå den 18 juni 1675 förlorade svenskarna omkring 600 man i slaget vid Fehlbellin. Militärt av föga betydelse men moraliskt och politiskt fick förlusten stora efterverkningar. Inom armén deserterade de värvade tyska trupperna hoptals. Generalerna var oeniga och riksmarskalken greven Carl Gustaf Wrangel, hjälten från trettioåriga kriget, nu överbefälhavare, var fullkomligt lamslagen.

Rikskanslern greven Magnus Gabriel de la Gardie, förlorade helt besinningen och drog sig tillbaka till sina gods samt lät makten glida ur sina händer.

Vid den till Uppsala sammankallade riksdagen kom ständerna att avkräva riksråden till räkenskap för såväl krigsför-klaringen som för den usla ekonomiska förvaltningen inom riket. Makten gled härmed helt omärkt över till den unge Karl XI, som nu mognade till man, 19 år gammal. Redan den 8 juli 1675 förklarade Kejsaren och Tyska riket Sverige krig. Hollands krigsförklaring mot Sverige hade kommit några dagar innan slaget vid Fehlbellin. I stället för att sända Ulrika Eleonora till Stockholm och Karl XI i augusti månad som Karl XI förordat gav Danskarna beskedet att man måste invänta brudkläderna som var beställda från Frankrike. I stället för en brud kom en krigsförklaring.

Christian den V gjorde i samband med sin krigsförklaring mot Sverige den 2 september 1675 ingen hemlighet av, att han ville återta vad danskarna förlorad vid frederna 1645 och 1658. De förlorade landskapen skulle befrias från okupationsmakten Sverige. Flera av de i dessa landskap välkomnade Christian den V:s krigsförklaring.

Skånska kriget 1675-1679

Då Svenskarna var försvagade och den Svenska flottan urusel till följd av motgångarna i Tyskland och förmyndar-regeringens inre intriger passade Danskarna på att besätta Gotland under våren och därefter landsteg de med en 2.000 man stark Dansk trupp vid Ystad sedan Danska och Holländska fartyg beskjutit staden. De Svenska kompanierna i staden tvingades efter hårda strider dra sig tillbaks till Kristianstad. Karl den XI som befann sig i Malmö skyndade Ystad till undsättning. När han kom fram med sina trupper drog sig den Dansk-Holländska flottan undan. Karl XI fick dra sig tillbaks till Kristianstad.

Troligen var danskarnas avsikt med att anfalla Ystad att locka bort Karl den XI från den skånska östkusten där det fanns många dansksinnade som behövde få lugn och ro för att organisera sig. Den 29 juni 1675 landsteg danskarna vid Råå fiskeläge medan Karl XI var upptagen vid Ystad med 8.787 infanteri, 5.000 ryttare och dragoner samt 200 artillerister. Samma dag gick den danska hären mot Helsingborg som kapitulerade efter två dagars beskjutning av danskarna.

Karl XI fick dra sig tillbaks med sitt rytteri till småland för att där återförena sig med sitt infanteri som gått före. Av de omkring 12.000 man som stod till Karl XI förfogande var endast 5-6.000 man lediga för fältarmén. Övriga var bunda vid fästningarna. Med några förstärkningar förfogade han nu över 5.300 man. De Svenska härarna och en Dansk kår mötes den 17 augusti 1675 vid Fyllebro. Danskarna förlorade omkring 1.500 man som togs till fånga och omkring 1000 man blev kvar på slagfältet. Svenskarnas förluster uppgavs till 200 man men torde ha varit fler.

Den danska huvudstyrkan fortsatte mot Halmstad för belägring. Där uppmanade man kommendanten för Halmstad att dagtinga. Men det stannade därvid. Kung Christian V:s personliga ingripande förlamade danskarna. Christian valde hellre att hålla krigsråd och utfärda långa tveksamma promemorior än att ”slå till”.

Karl XI är defensiv då han insett att han har för få man i relation till det danska nummeräret och inväntar förstärkningar.

Karl XI ingrep personligen kraftfullt för att rusta i första hand flottan för att få herraväldet över Östersjön vilket skulle underlätta för Sverige att undsätta sina tyska provinser och att överflytta kriget till Dansk hemmamark.

Den svenska strategin gick ut på att snabbt tillskansa sig herraväldet till sjöss så att man sjövägen kunde underhålla trupperna i Tyskland och Skåne och blockera Danska sjölandsättningar i Skåne. Den 9 oktober 1675 avseglade 58 krigsfartyg bestyckade med 2 184 kanoner från Dalarö. Redan andra dagen av seglatsen kolliderade båtar med varandra och skapade oordning bland enheterna . Det tog hela sju dagar att nå Gotland. Där seglade man in i en rykande storm som skingrade fartygen. När det dessutom visade sig att man saknade proviant för den fortsatta resan gav Stenbock upp och satte kurs hemmåt. Den 20 oktober återkom det som återstod av flottan till Dalarö. Fartygen var i bedrövligt skick och sjukdomar grasserade bland manskapen. Fler tusen man hade avlidit under den misslyckade seglatsen. Utan ett enda skott fallit hade huvuddelen av den Svenska flottan försatts ur stridbart skick.

Även den dansk-holländska eskadern som patrullerade i södra Östersjön hemsöktes av olyckor och sjukdomar.

Den norske ståthållaren Gyldenlöwe anföll med drygt 6 000 man Bohuslän samt riktade ett mindre angrepp mot Värmland men där fastnade de norska styrkorna vid Eda skans. General Ascheberg kunde med 3 000 soldater efter hand bromsa Gyldenlöwes offensiv. När Karl XI närmade sig Bohuslän i november med förstärkningar drog norrmännen sig tillbaks över gränsen. Julen 1675 tillbringade den svenske kungen tillsammans med sina soldater i Vänersborg ”uti stor stillhet och andakt”.

Under vintern rustade man och återställde den svenska flotten. I de sista dagarna i april 1676 utlöpte möjligen den största flotta Sverige någonsin haft. Men överbefälhavaren, den tappre Creutz, var som en stor del av fartygscheferna, icke sjöman och många av besättningsmännen sjöovana. Inom några dagar förlorade svenskarna alla tre regalskeppen och upp mot 4 000 båtsmän, soldater och officerar, inklusive amiralerna Creutz och Uggla miste sina liv. Den Svenska flottan lyckades ej vinna herraväldet över Östersjön utan fick dra sig tillbaka för reparation. Den tänkta underhållet sjövägen till landtrupperna i Skåne omintetgjordes vilket kom att bli av avgörande betydelse för krigsföretaget.

Fotfolk fick Karl XI lät men det var svårare att skapa ett tjänstdugligt rytteri som var huvudvapnet i dåtidens strider. Den 14 augusti 1676 meddelade de la Gardie att han var i gång med att uppsätta fyra skvadroner i Kronobergs län, varav tre bestod av gamla före detta ryttare som värvats mot två års skattefrihet och 30 daler silvermynt i värvnings-pengar. Han tillsatte även officerare och underbefäl i avvaktan av Karl XI:s framtida godkännande. Då flertalet blev anställda den 1 juli 1676 kan detta datum anses vara regementets födelsedag. Regementet kom att kallas Ramsvärds gamla Smålänningar eller Ramsvärds regemente till häst eller Ramsvärds Blekingska regemente syftande på en tänkt indelning i Blekinge som man övergav då man insåg att regementet behövde snabbt kunna ta sig mot Öresund och försvara den västra delen av Skåne. I Aschebergs reglemente av 1680 benämndes det efter sin regementschef överste Gyldenpistol. Från 1695 var dess namn Södra Skånska kavalleriregementet.

Den 20 oktober 1676 sammanträffade de rekryterade armeerna i Hamneda, söder om Ljungby. 1.200 man från Väster-götland, 3.400 man från Östergötland samt från Kalmartrakten och från hjärtat av Småland 2.300 man. Orderna hade hållits så hemliga att man ej kände till varandra förrän man sammanstrålade. Den 24 oktober 1676 kunde Karl XI mönstra hären som var något över 14.000 man, men som ”väckte snarare undran än beundran” enligt en hävdatecknare.

Då danskarna drog sig tillbaka till vinterkvarter satsade Karl XI på att bryta in över den Skånska gränsen för att överraska och slå danskarna. Samtidigt skulle allmogeuppbåd under riksråden Ebbe Ulfelt och Pontus de la Gardie operera mot Blekinge och nordöstra Skåne.

Svenskarna påbörjade inmarchen samma dag som mönstringen. Men danskarna, som hade fått rapporter från snapp-hanar och dansksinnade skåningar, hade spärrat vägarna med förhuggningar, upprivna broar och förstörda vägar. Många av befolkningen hade rymt undan till skogarna med kreatur och bohag så svenskarna fann ett övergivet och skövlat land vilket gjorde det svårt för svenskarna att finna mat och foder till hästarna. Den svenska härens nöd var stundtals så stor att man maroderade och plundrade hänsynslöst när man kom åt något med påföljd att befolkningens hat till svenskarna växte och att alltfler av lokalbefolkningen anslöt sig till snapphanarna.

Den 27 oktober 1676 tågade Karl XI med sin här mot Helsingborg för att bemäktiga sig borgen och snabbt vinna ett slag samt för att kunna proviantera. Danskarna utrymde själva staden och drog sig in i fästningen. Under flera timmar plundrade svenskarna skonningslöst staden. Då provianten i fästningen var ej beräknad för både besättningen och stadsbefolkningen skulle danskarna ej kunna hålla stånd så många dagar. Men då den danska huvudarmeen var på anmarsch föredrog Karl XI att gå de danska huvudtrupperna till mötes.

Danskarna la sig i ställning den 1 november 1676 bakom Rå-ån. Samma dag nådde svenskarna Bårslöf på norra sidan av Rå-åns dalgång. Men då ingendera sida ville ta sig över den breda och djupt nerskurna dalsänkan och gå till front-anfall blev man stående bevakandes varandra. Ett ändlöst regnande förvärrade markerna och i den svenska armen, som led brist på proviant, började fältsjukdommar härja. Till sist bröt den danska armen upp och drog sig tillbaka mot Glumslöfs-höjderna. Karl XI vågade ej förfölja dem av fruktan att få den sumpiga och oländliga dalgången i ryggen vid en eventuell batalj. Danskarnas taktik gick ut på att locka svenskarna bort från gammal-sverige och provianteringen därifrån. Man sökte således ej strid även om mindre grupper ur armeerna stötte samman i mindre skärmytslingar.

Svenskarna sökte skydd mot den regniga och kalla väderleken i jordkulor, täckta med ris och lera.

Svenska huvudarmeens rörelser i västra Skåne 1676, 1677, 1678 och 1679 främst enligt Karl XI:s almanacksanteckningar.

År 1676

Sverige Danmark

29/06 Malmö 29/06 Landstigning Råå

29/06 Gettingebro

30/06 W Wram 30/6 Helsingborg

01/07 Filkesta

06/07 Örja

23/07 Ljungby

UT UR SKÅNE

06/08 Gårdstånga

08/08 Hörby

09/08 Wram

10/08 Wää

13/08 Kristianstad

18/08 Hörja

03 – 23/10 Ö Ljungby

IN TILL SKÅNE

24/10 Fagerhult

25/10 Bälinge 25/10 Gråmantorp

26/10 Ebbarp

27/10 Näs

28/10 Gråmanstorp

29/10 Feninge

30/10 Hälsingborg 30/10 Kristianstad stad

30/10 Sireköping

31710 Bårslöf 31/10 Qvistoft

08/11 Glumslöf

09/11 Tågarp

10/11 Reslöf

11/11 Stångby

13/11 Skälshög

17/11 L Harrie

04/12 Lund 04/12 Landskrona

06/12 Hviderup

11/12 Dagtorp

12/12 Vadensjö

13/12 Råå

14/12 Helsingborg

18/12 Härslöf

19/12 Bälteberga

År 1677

Sverige Danmark

09/01 Torrlösa Landskrona

10/01 Höör

11/01 Espinge

12/01 Wää

24/03 Åsum

07/04 Gudmuntorp

09/04 (Trolle-) Näs

18/05 Wadensjö Landskrona

26/05 Arrarp

28/05 Haslebro 28/05 Strö

29/05 Linderöd 29/05 Höör

30/05 Kristianstad 30/05 Linderöd

31/05 Lommarp 31/05 Wää

02/06 Kärråkra

05/06 Mölleröd

06/06 Lund

07/06 Ebbarp

08/06 Herrevads kloster

09/06 Hyllie

07/07 Saxtorp

12/07 RENDEVU

12/07 Torrlösa 12/07 Rönneberga

14/07 Vadensjö

06/08 Perstorp

07/08 Ekebro 07/08 N. Strö

08/08 Åby 08/08 Kristianstad

11/08 Färingtofta

12/08 Mellby 12/08 Nosaby

14/08 Ignaberga

15/08 Kristianstad

17/08 W Wram 17/08 Örtofta

18/08 Höörby

20/08 Dagstorp 20/08 Landskrona

17/09 Ströfvelstorp

UT UR SKÅNE

23/09 Röke

24/09 Kärråkra

25/09 Stoby

26/09 Emislöf

27/09 Filkesta

Winterkvarter Öster om

Kristianstad, Artilleriet i

Karlshamn

År 1678

Sverige Danmark

20/06 RENDEVU vid Balsby

20/06 Nosaby 20/06 Landskrona

21/06 Hofby

22/06 Köpinge

23/06 Helsingborg

29/06 Hörby

30/06 Hviderup

01/07 Hörby

15/07 Ekebro

16/07 Wedby

17/07 Torup

18/07 Mölleröd

21/07 Lommarp

22/07 Önnesta

06/08 Mölleröd

08/08 Riseberga

12/08 W. Wram 12/08 Gunnarslöf

13/08 Hörby

14/08 Gudmuntorp

15/08 Ekebro

16/08 Rosendal

26/08 Dagstorp

01/10 Gudmuntorp

02/10 Hörby

04/10 Höör

13/10 N. Rörum

14/10 Riseberga

15/10 Ö. Ljungby

16/10 Össjö

19/10 Bällinge

20/10 Luur

21/10 Hjersås

22/10 Ljungby

År 1679

Sverige

09/07 Önnesta

10/07 Kärråkra

12/07 Ebbarp

14/07 Gråmanstorp

24/07 Björnekulla

29/07 Ramlösa

09/09 Sireköping

27/09 Fredstraktat

Danska armeens rörelser i västra Skåne 1676, 1677 och 1678 enligt Jensen: Den Skaanske Krig 1675 - 1679.

Där armeerna drog fram efterlämnade man skövlade byar, uppätna grödor, kor, gäss och mönstrade hästar. Det vill säga; tömda byar. Armeerna tog helt enkelt vad de behövde med stor förstörelse för de bofasta. Det var närmast bristen på mat till manskap och foder till hästarna som fick armeerna att förflytta sig än en strävan till en stor och avgörande batalj.

Bristen på mat och god hygien alstrade farsoter som bortryckte de svenska soldaterna hoptals. Man förökte förlägga de sjuka i särskilda kvarter utanför och på avstånd från lägret men då snapphanar ständigt överföll och skoningslöst ned-gjorde de sjuka, blev man tvingade att behålla de sjuka i lägret. Rödsoten grep då tag i allt fler. De närbelägna kyrkornas vapenhus och klockstaplar blev överfyllda med lik. På kyrkogårdarna lågo likt vedstaplar stora hopar döda ovan jord. Efter vägarna låg fullt med människokroppar och kvar på fälten låg lik som man både red och körde över.

Rymningarna blev allt talrikare trots att rymmarna merändels infångades av snapphanar som gjorde processen kort med dem. Snapphanarna nästan omintetgjorde alla ansträngningar att åstadkomma en ordentligt förplägnad av den svenska armén. Trots att man fyllde fortlöpande på med nya förstärkningar räknade Karl XI ej med mer än något över 8.000 man i december 1676. Att gå till anfall med denna decimerade och uthungrade arme förefaller nästan otänkbart. Men det var vad Karl XI beslöt.

Den 2 december 1676 meddelade Karl XI sitt beslut i nedanstående chiffrerade brev från fältlägret vid Lilla Harrie till Fabian von Fersen som var kommendant i Malmö.

Foto LRB

Slaget, som började norr om Lund på morgonen den 4 december 1676, varade hela dagen. De Svenska ryttarna använde ett nytt anfallssätt. När man avlossat pistolerna red de till anfall med värjan i hand, i stället för som sed var, svänga ut mot och omkring de bägge egna flyglarna så att andra ledet kunde komma fram och avlossa sina pistoler för att därefter svänga runt och låta tredje ledet komma fram.

Inför detta stridssätt greps det danska rytteriet, som till att börja med kämpat med mycken tapperhet, av panik och flydde i skilda hopar norrut med Keflinge å. Den Svenska armens högerflygel under ledning av Karl den XI förföljde de flyende. Väster om galgbacken fanns 3 danska batterier uppställda som blev de förföljande Svenskarnas byte när man passerade. Många av de danska ryttarna söke sig mot det egna fältlägret för skydd men lägret intogs av de förföljande Svenskarna. Den Danska vänsterflygeln var krossad med stora förluster i människoliv. Det Danska lägret var intaget och en stor del av den Danska trossen erörvrad. Kungen dröjde sig kvar här med sin högerflygel samtidigt som kvarvarande Danska och Svenska flyglar bekämpade varandra.

Foto LRB

Röda knappnålar visar den Danska härens marsh från sitt läger vid Svenstorps gård mot Lund. Blå knappnålar visar den Svenska härens uppmarsh mot Lund från sitt läger vid Lilla Harrie. Gul/bruna knappnålar visar den Danska vänsterflygelns flykt norrut.

De kvarvarande Svenska trupperna hade initialt svårt att stå emot den nummerärt större Danska armen. De starkt åderlåtna Svenska styrkorna vid Lund gjorde sig beredda att möta ett nytt anfall och kanske också sin undergång. Av ursprungliga c:a 5.000 man torde endast något över 3.000 stridsdugliga män varit på benen. Då inträffade det som Svenskarna vid det här laget hade gett upp hoppet om; den Svenska högerflygeln återvände till slagfältet! De uttröttade styrkorna fick se hur Danskarna helt oförklarligt och plötsligt gjorde helt om och drog sig åt nordväst.

Det var Karl XI som i spetsen för nio skvadroner av högerflygeln återvände till det slagfält han hade ridit bort från fem timmar tidigare. Efter flera manövrar och bataljer förvandlades striderna till slakt på instängda och hopträngda Danska soldater. Det mer än sju timmar långa slaget hade medfört maximal fysisk och psykisk ansträngning. Den besinnings-lösa slakten av de redan slagna upphörde först när fältmarskalken Helmfelt anlände och beordrade att alla som gav sig av skulle få ”kvarter”. Sthen Jacobsen säger i sin bok ”Och de Svenske sagde selff, at Lunde slag var et mord och iche et feldtslag.” ett omdöme som i synnerhet gäller dess ohyggliga slutfas. Över 8.900 kroppar låg kvar på slagfältet.

Med slaget vid Lund var fälttågets mål nått. Den danska hären var krossad och Skåne återtaget, men likväl hade slaget inget nämnvärt inflytande på kriget i sin helhet. Danskarna besatt alltjämt Landskrona och Helsingborg och hade herraväldet till sjöss. Så de kunde efter behag förstärka sina trupper i Skåne eller sända tillbaks till Danmark blesserade. Christian V kunde i lugn och ro reorganisera sin arme hemma i Danmark och återkomma med trupp till nästa år. I östra Skåne hade danskarna forfarande Kristianstad som en stark stödpunkt för snapphanar och friskyttar.

Den stora vinsten för Karl XI var att han nu fick åtkomst till Skånes bördigaste och rikaste trakter, de rika förråd danskarna övergivet samt att tveksamma invånare åter började visa sig svensktrogna.

Den 30 december 1676 kapitulerade Helsingborg till svenskarna. Karl XI tågade mot Kristianstad för att stävja snapp-haneriet, som särskilt grasserade i östra Skåne och i Blekinge. I västra Skåne lät han redan i december bränna och förstöra all byar och gårdar i en vid halvcirkel omkring Landskrona så att danskarna ej skulle kunna skaffa sig några förnödenheter ifrån trakten och ej finna stödjepunkter vid sina ströverier.

Töväder gjorde det omöjligt för Svenskarna att ge sig på Kristianstad. I stället uppsattes två expeditioner mot snapp-hanarna som erövrade Karlshamn och Kristianopel och där fann en mängd snapphanar som tillfångatogs och avrättades. Blekinge var nu återerövrat till Sverige.

Gyllenstierna tågade nu genom norra Skåne fram till Ängelholm, hvarunder han sockenvis samlade bönderna och tvang dem att avgiva förbindelser att icke vidare hysa några snapphanar och att ordentligt betala skatt till Sverige. Skedde något övervåld mot svenskarna skulle socknen böta 1.000 daler och var tionde man hängas. Den som däremot inbrakte en levande snapphane fick all dennes egendom samt tio daler kontant. Snapphanarna huserade därefter, när Gyllenstierna avtågat, värre än någonsin.

Nyåret ägnade bägge sidor åt att rekrytera nytt manskap och att rusta sina armeer. Första dagarna i april 1677 överfördes nya danska trupper till Landskrona. Redan före detta hade man försökt att överrumpla Helsingborg med en styrka om 500 man som dock hejdades av den översvämmade Rå-ån. En styrka om nära 2.000 man danskar sändes sjövägen från Landskrona mot Helsingborg. De intog själva staden men då den svenska kommendanten Carl Hård energiskt försvar-ade fästningen drogs de danska trupperna tillbaks då Christian V ville spara dem till själva fälttåget.

Den 8 april 1677 kom Karl XI till Trollenäs med knappt 4.000 man. Han blev här i sex veckor. Efterhand anlände för-stärkningar så att styrkan uppgick till 5. - 6.000 man. Christian V hade 12.800 man i sin fälthär.

Danskarna tågde mot och belägrade Malmö. Natten till den 26 juni 1677 stormade danskarna Malmö men stormningen var illa förberedd och illa ledd. Danskarna blev tillbakaslagna med oerhörda förluster. Trots att man hade fått 1.500 man i förstärkning räknade man efter stormningen blott 11.000 man.

Under tiden pådrev Karl XI med all makt utrustningen av den Svenska flottan som kunde utlöpa den 19 juni 1677. Oaktat svenskarna betydliga överlägsenhet led den ett förkrossande nederlag mot den danska flottan den 1 juli i Kjöge bugt.

Även den svenska armen hade fått förstärkningar och räknade nu vid pass 10.000 man. Vid Tirup – Sireköping stod slaget som började med artillerield. Slaget går under namnet slaget vid Landskrona med stod vid Tirup. Christian V måste till sin harm ta till reträtten och dra sig tillbaks till Landskrona. Efter en del trupprörelser från bägge sidor inneslöt Karl XI Kristianstad på östra och norra sidan men lyckades ej skjuta Långebro i brand varför man avstod från att belägra staden.

I syfte att förhindra undsättnings- och provianteringsförsök företogs ständiga strövtåg mot snapphanar. Söndagen den 14 oktober 1677 anlände Ramsvärd till Jämshög, där han fann menigheten samlad i kyrkan till Gudstjänst. I all hast lät han omringa kyrkan. Tvang prästen genom hot att tända eld på kyrkan, samt peka ut de av menigheten som slutit sig till snapphanarna.

Prästen angav då 12 av de närvarande bönderna för att rädda sitt eget liv. Efter summariska förhör avrättades samtliga. Under hösten kom bönder nästan dagligen med infångade snapphanar för att få de utlovade 20 dalerna i blodspengar. Snapphanarna nöjde sig ej längre med att döda sina fångar utan skar näsorna af dem eller stympade dem på annat sätt och sände dem därpå tillbaka.

Svenskarna hämnades med att bränna ned de byar eller gårdar där något snapphaneöverfall skett. De snapphanar som föllo levande i svenskarnas händer spetsades på glödgade spjut och uppställdes vid vägarna ”androm till varnagel”.

Vintern kom och det ena svenska regementet efter det andra sändes hem för att rekrytera och remontera och för att det var förbundet med stora svårigeter att underhålla en större arme i det skövlade och utarmade landet.

I västra Skåne placerades svenska besättningar i slott och herrgårdar som låg i en vid halvcirkel runt Landskrona så att danskarna ej kunde få tillträde till det övriga Skåne. Rosendal, Knutstorp, Trolleholm, Rönneholm, och Borgeby vid Lödde å ingick såväl som Helsingborg och en skans vid Getinge i den svenska avspärrningen.

Foton LRB

Nästa år 1678 företogs ständiga danska strövtåg och expeditioner från Landskrona, än mot Malmö, än mot Helsingborg eller mellersta Skåne. Den svenska generalguvenören G Sperling hade svårt att hävda sin auktoritet under dessa förhållanden då dessutom hans proklamationer och befallningar korsades av motsatta åtgärder av danskarna. Sperling sökte därför injaga skräck hos befolkningen genom att döma en av provinsens förnämligaste adelsmän, Jörgen Krabbe, till döden. Han sköts på Malmö stortorg trots att han in i det sista bedyrande sin oskuld. De förnäma herrarna Knut, Holger och Tage Thott samt Ove Ramel och Hans Walkendorf, som övergått till danskarna, halshöggos in effigie såsom landsförrädare, och deras huvud uppsattes på stänger, några vid söderport och några vid österport.

Flera strövtåg och skärmytslingar inträffade än till den enes än till den andres vinst. Den 4 augusti 1678 tvingades den danska besättningen i Kristianstad dagtinga. Danskarna hade beordrats att vid sin reträtt bränna, plundra och ödelägga så mycket som möjligt för att försvåra svenskarnas krigsföring. Sålunda uppbrändes Knutstorp, Trolleholm, Rönneholm, Hörby, Flyinge, Hardeberga, Öfvedskloster, Svaneholm, Sölvesborg m.fl. samt städerna Laholm, Lund, och Skeppars-löf, Färlöf, Mölleröd. Även Ystad, Trelleborg, Simrishamn och Skanör skulle avbrännas enligt ordern. Alla kvarnar och allt foder som ej kunde medtagas avbrändes. Alla kreatur som anträffades skulle föras till Landskrona. I denna förskräckliga ödeläggelse av det arma landet deltogo snapphanarna med liv och lust och rasade som sannskyldiga furier. Till och med Karl XI vanliga högkvarter Ljungby gård gick delvis upp i lågor.

Några fler större bataljer blev det icke detta år utan armeerna gick i vinterkvarter.

Foto LRB

Många snapphanar fanns i Billingeskogarna och Djurhagen vid Trolleholm under kriget vintern 1678-79. Eriksholms och Knutstorps borgar erövrades av Svenskarna. I maj 1679 bryter det svenska infanteriet under Karl XI:s ledning upp från lägret i Torrlösa (Eriksholms slott) för att passera Rönneå vid Hasslebro. Danskarna förstör emellertid bron där för att fördröja svenskarnas frammarsch. Ryktet härom sprider sig i trakten och den unge Lars Persson från Nedangården i Röstånga samlar i all hast samman en liten skara från Billingetrakten och ilar i väg för att hindra svenskarnas övergång av ån.

Men man kommer försent. Svenskarna har redan hunnit över, mest genom en överlöpares försorg. Endast en liten eftertrupp, som blivit kvar för att plundra, blir upphunnen på Gunnaröds fälad. Stockamöllan och Rönnemölla går upp i lågor. Billinge bönder, som ser branden från kvarnarna, lyckas omringa ryttarna mellan Gunnaröd och Fågelsång vid Mickelborg där många svenskar och 3 billingebor stupar. På så sätt räddas Gunnaröds fina lilla by.

Folkskolärare Georg Welins modell över Billinge gamla kyrka. Foto LRB

Lars Persson steg en söndag upp i predikstolen i Röstånga då han visste att prästen hade mässfall och predikade: I buskjönsar och kakelugnsvärmare, I husmän, I träskoborgare som springer hare för de svenska fältjägarna, alla samman borde I blygas! Hela församlingen tackade honom, och alla samtliga, män och kvinnor, halta och blinda, lytta och lemlösa följde honom till lägret, där så många som var vapenföra trädde under hans fana.

Frankrike försökte förmå Karl XI att genom landavträdelse köpa sig fred men Karl XI bedyrade energiskt att han icke skulle avträda en fotsbredd jord. Ludvig XIV sökte då i stället på diplomatisk väg hjälpa Sverige men då han fann Karl XI alltför pockande och omedgörlig slöt han själv separat-freder med den ena efter den andre av de krigförande parterna utan att höra Sverige.

Någon större batalj 1679 kom ej igång då danskarna fått annat att tänka på än att sända trupp till Skåne. Ludvig XIV hade ingripit genom att sända 30.000 man mot Brandenburg, som nu stod ensamt utan bundsförvanter och därför tvingades sluta fred den 29 juni, vari även Sverige inbegreps.

I september ingicks stillestånd mellan Sverige och Danmark. Redan den 1 juni hade fredsförhandlingar pågått i Lund mellan svenska och danska delegerade. Den 2 september slöts fredstraktaten i Fontainebleau under påtryckningar av Ludvig XIV. Fredslutet var synnerligen gynnsamt för Sverige men Karl XI var uppretad över Ludvig XIV hänsynslösa sätt att sluta fred för Sveriges räkning utan att höra Sverige. Först den 27 september undertecknade de svenska och danska underhandlarna en egen fredstraktat på basis av Fontainebleaufreden. Utöver fredstraktaten undertecknades ett försvarsförbund mellan Danmark och Sverige samt en traktat om Karl XI:s förmälning med danska prinsessan Ulrica Eleonora, Christian V:s syster. Danmark fick tillbaka Trondheims län och Bornholm, men i övrigt skulle freden i Roskilde gälla då Fransmän och Holländare motsatte sig att Danmark skulle behärska båda stränderna vid Öresund. Danmark fick dock behålla Öresundstullen som senare togs bort först i mitten av 1800-talet.

”För en så hederlig fred hembära vi den store Guden en innerlig tacksägelse, då den är över all mänsklig både förmodan och förmågan”, skrev Karl XI till riksrådet.

Efter krigsslutet 1679 avskedades 19 ryttare från Ramsvärds regemente med motiveringen ”är tysk som varit i dansk tjänst”. Man sa upp de värvade och ersatte dem med Svenskar och Skåningar!

En omorganisation genomfördes i hela det Svenska riket av krigsmakten efter det Skånska kriget. Kustområdena anslogs till båtsmanshåll för att förse den nya flottbasen i Karlskrona med manskap. Blekinge anslog i sin helhet som båtsmanshåll åt flottan.

I Skåne indelades två ryttarregementen. Det äldre benämndes från 1686 Norra Skånska kavalleriregementet och det andra som uppsatts under det Skånska kriget Södra Skånska kavalleriregementet. Förbudet mot att skåningar blev ryttare kvarstod dock under hela Karl XI:s regeringstid och upphävdes först år 1698.

Någon fast indelning av infanteriet i Skåne kom aldrig till utförande, trots att planer fanns. Infanteriet som mest var var förlagda i fästningarna var värvade och sammalunda var det med artilleriet som i sin helhet var värvat och tjänstgjorde på fästningarna.

Fredsåren

Kungarna hade efter freden 1658 och de därefter följande krigen och oroshärdarna stort behov av att skaffa pengar till sina krigskassor, vilket man gjorde genom att pantsätta kungsgårdarna till adeln. De var inte sena i att ta tillfällena i akt. Ägarna till Eriksholm, Rönneholm och Näs som i sig själva ej var särskilt stora eller rika herrgårdar förstörda under kriget, skapade sina förmögenheter genom att lägga under sig så många gårdar som möjligt var. Ofta när ägaren av ett hemman avlidit köpte de upp gården. Godsägarna blev även mästare i att via byteshandel byta till sig gårdar i Billinge mot mer fjärrliggande gårdar i Skåne, Själland och Jylland. Både Eriksholm och Rönneholm skaffade sig på så sätt veckodagsbönder, som de benämndes med hoveriplikt på herrgården. När som helst kunde herrgården rekrytera bönderna till vad syssla vid herrgården dess förvaltare bedömde behövdes utföras. För bönderna i Billinge var det att sjunka ned i rena träldomen, vilket Carl Trolle-Bonde själv säger i sin redogörelse för hoveriet i sitt verk Trolleholm.

År 1680 ägde Eriksholm 27 av Billinges 42 gårdar samt 6 gårdar i Gunnared. 4 av dem låg öde efter det förödande Skånska kriget 1675-79; Värslett, Torup, och 2 av Billinge bys gårdar.

Ericsholm omkring 1680 sedan det bränts under det skånska kriget 1678 (Buhrman-Fischer)

Rönneholm ägde 3 av Gunnarödgårdarna och den stora Rökaholm som låg öde. På Rökaholm bodde endast Albert Möllare. I ett gatuhus på Gunnaröd bodde Per Ågesson.

Näs omkring 1680 ur Buhrman – Fischers prospektverk

Den 4 september 1680 utfärdar Karl XI instruktioner för den nye generalguvenören i Skåne Rutger von Ascheberg, som efter att under en längre tids förhandlingar övertygat Ascheberg att ta emot förordnandet. Generalguvenären Ascheberg uppdrog åt fortifikationskaptenen Gerhard Buhrman att kartlägga Skåne enär en bra karta över landskapet saknades.

År 1682 bestämde riksdagen att dra in (ta tillbaks) förlänade och bortbyttna gårdar till Cronan.

Då herr Tage sålt och lämnat Skåne tas en sjättedel av hans gods, enligt reglerna, i beslag omkring 1687 av Kronan för den så kallade ”sjättepenningen”.

När reduktionen och återtagadet av en sjättedel av herr Tages egendomar genomfördes i Skåne är oklart men den synes ha varit genomförd före år 1690 ty då var alla gårdarna omgjorda till krono- gårdar och belagda med rusthållsskyldighet. Redan 1680 hade Norra Skånska kavalleriregementet indelats med rusthåll i norra och västra Skåne. Hela Billinge bys gårdar var 1690 kronogårdar och kallades sjättepenningsgårdar och bönderna sjättepenningsbönder. Därmed föll deras samt Gunnareds nr 5, 6, 7 samt 3 Rönneholmsbönders och Bögerup gårds hoveri under Trolleholm och Rönneholm bort. Bönderna blev fria!

I rustnings-Jordeboken för 1687 beskrivs Trolleholms utsocknes Gods som följer;

Utom de hemman, som ännu tillhöra godset, upptagas följande, som bortgått:

i Billinge socken; Billinge by, 19 åboar (utaf Billinge by har nu Trolleholms herrskap efter 1697 års jordebok, som stöder sig på Kongl. Danska skiötet, icke mera än 14 tunnor tionde hafre och 1 daler tredingstionde samt mantalspengar utaf 5 åboar enligt 1729 års skiöte och fästebref.

I Gunderöd, 5 åboar (Ifrån Gunderöd hafver nu Trolleholms herrskap intet mera än 1 daler tredingstionde, 2 skeppor korn och 1 tunna hafre.

År 1689 upprättas en ny förteckning på varje brukares avgifter. Förutom penningar betalas i smör, fodernöt, gäss, höns, ved, träkol samt terminsskatt och salpeterskatt. Terminskatt är en samman- slagning av ett antal extraskatter, som efterhand blivit beständiga. Salpeterskatten har sitt ursprung i en kunglig förordning av Gustav Vasa att all jord under ladugårdshusen var kunglig egendom. Jordägaren är skyldig att ta upp och forsla denna ”salpeterjord” samt ved och kol till särskilda ”salpeterhus”, där jorden får koka med vatten och aska i stora kittlar tills att allt vattnet avdunstat. Kvar blir då salpeter (kaliumnitrat). Den som utför detta arbete kallas salpetersjudare, i Skåne ”syare”. Salpetern användes till krut. Denna skatt upphör först år 1805.

Karta över Billinge by år 1706.

1706 kartläggs Billinge för första gången och beskrivs; Åkerjorden är i tre vångar, av vilka två är i årligt bruk och den tredje vilar till fälad. Ängen är mycket stenig, beväxt av ek, björk och allehanda buskage. I vångarna finns även eke. Utmarken består av gott mullbete med bökeskog till 150 svins ollon. Byggnadstimmer till stolpar och fotträn finnes av eket i vångarna. Hägnaderna utgöres av risgärden, vartill tagas ris av ene- och alebuskaget i vångar och på fälads-marken. Vedbrand hämtas från surskogen på fäladen samt från bokskogen, som bliver dem tillvist, eller och väderfälle.

Prästgården får nummer 1, klockaregården nr 7, Skattegården får två nummer, 16 och 17 och blir rotegårdar för Billinge Ryttarehus. Nr 21 anslås till Trumpetarboställe vid Norra Skånska husarregementet. Tillsammans med kronogårdarna och kyrkans hus, nr 8 och 9, blir det 23 nummer.

Ställena grupperar sig enligt kartan runt Stolpakillan mitt i byn. Bak varje gård låg en liten täppa eller kålhage. Huslängorna var smala och låga med halmtak och halvdörrar. Ofta var husen uppförda av grova plankor lagda på tvären, och springorna tätade med mossa, så kallade bolehus. Andra hus var korsvirkeshus eller klinkhus. Dessa gjordes på så sätt att lodrätt ställda käppar omvirades med halm som till sist överdrogs med ett lerskikt. På somrarna vitkalkades husen. Bakugn fanns i regel i varje hus, vilken var stor och buktade ut sig på baksidan av huset. Golvet var av trampad lera och bestrött med enris. Fädriften leder norrut till fäladen. Kring de tre stora vångar har man gärden av jordvallar och ris för att skydda grödorna, råg och korn. Tredje vången ligger i träda och så skiftar man ett tredje-dels var varje år. Södra vången har mycket ängsmark. I utkanten lägges soldattorp. Hugo Rosdahl har meddelat, att det på gränsen mellan Söderholms (Grönaborg) och Lyckhem på 1800-talet legat en soldatstuga. På en gammal karta kallas denna mark för ”Ryttarehusens ägor”.

Stolpakillan i Billinge socken. Foto år 2008 LRB

Det stora Nordiska kriget 1700-1721

När det stora Nordiska kriget utbröt 1700 genom att Polen anföll Riga i februari månad, Danmark angrep i mars månad Holstein-Gottorp som var allierat med Sverige och i september invaderade Ryssland Ingermanland, sammandrogs till Skåne en stor del av arméns indelta och värvade regementen för landstigning på Själland samt uppsattes nya regement-en därutöver. Rust- och rotehållen i den indelta armén fick slå ihop sig tre och tre, fyra och fyra eller fem och fem om att utöver ordinarie rustning samfällt svara för en rustning till.

Så uppsattes av det Skånska kavalleriet ytterliggare ett regemente om 1000 man benämnt Skånska tre- och femmänningsregementet till häst.

Prästerskapet och borgare i Skåne lämnade 400 man till Skånska ståndsdragonregementet som fick ytterliggare 200 man norrifrån. (Dragon; ett mellanting mellan kavalleri och infanteri. Man förflyttade sig till häst men stred till fots med värja och karbin till skillnad från ryttaren som stred uppsuttna med värja och pistol. Gränserna i stridssätt suddades med tiden ut så att vid senare tid skiljde de sig endast från övrigt lätt kavalleri genom namnet och uniformen.)

Norra och Södra skånska kavalleriregementena och Skånska ståndsdragonregementet deltog i fälttågen i Polen och Ryssland och överlämnades till ryssarna vid kapitulationen i Perevolotjna den 1 juli 1709. Knappast någon av dem som var med i Polen och Ryssland återkom till Sverige!

Den 1 juli 1709 gick, tre dagar efter det olyckliga slaget vid Poltava, i rysk fångenskap genom kapitulationen vid Perevolotjna (by i Ukraina vid Vorsklas sammanflöde med Dnjepr) återstoden av Kungliga Skånska Husarregementet som då bestod av 10 ryttmästare, 13 kornetter och 13 löjtnanter samt 300 meniga. Regementet tvangs nu att med andra svenska fångar deltaga i tsarens barbariska triumftåg i Moskva den 22 december 1709. (Enligt Nordisk familjebok var det totalt för alla regementen omkring 14.000 man som överlämnades till en långvarig och svår fångenskap.) Därpå skildes officerare och manskap från varandra. De förra förlades först till Simbirsk, men fördes i april 1711 över Kasan och Klinow till Tobolski Sibiren. Manskapet sändes till Woronitz.

Kriget i Skåne 1709-1710

Den 12 oktober 1708 meddelade det ryska sändebudet Dolgorukij Danmarks konung Fredrik IV Rysslands beslut att träda i allians med Danmark mot Sverige så fort konjunkturerna blevo goda nog att företa en aktion mot Sverige. På återvägen från en förlustelse-resa till Italien slöt Fredrik den 18 juni 1709 i Dresden med konung August ett traktat. Huvuddragen var att man ej skulle anfalla Sveriges tyska provinser om de förhöll sig neutrala och ej anföll Danmark eller Sachsen. Holstein-Gottorp skulle få behålla sin neutralitet. Danmark skulle återfå de Skånska provinserna, Bohuslän och Jämtland. Idén var, när även Ryssland slutit sig till trakt-aten, att Sachsen skulle anfalla Sverige i september och Danmark skulle anfalla Sverige i november 1709, dels från Norge och dels mot Sverige. Helst ville man ha med även Preussen men man fick nöja sig med att Preussen förband sig att hindra svenska truppers genommarsch till Polen, Sachsen och Danmark. Danmark mindes ännu hur de förlorat föregående krig mot Sverige genom svenskarnas uppmarsch från Tyskland in i Danmark. Traktaterna slöts innan slaget vid Poltavas utgång nått Västeuropa.

När förlusten vid Poltava och den därpå följande Svenska kapitulationen vid Perevolotjna blev känd ville den Ryske tsaren ej längre subsidera krigsföretaget. Medan Danmark och Sachsen ansåg sig böra utnyttja Sveriges svaghet innan en ny armé var satt på fötter. Konung August ryckte omedelbart in i Polen utan att ha fått några subsidier från Ryssland. Fredrik IV i Danmark hade knappast något annat val än att börja kriget – ett gynsammare läge att återta de förlorade provinserna skulle troligen ej återkomma. För de allierade, som förde krig mot Ludvig XIV, var krigsförklaring mot Sverige menlig då de allierade skulle få färre trupper till sin allians från Danmark och Sachsen. Hänsynen till England och Holland var den förnämsta orsaken till att anfallet uteslutande riktades mot Skandinavien och i all huvudsak mot Skåne. Omkring 14.000 - 15.000 man lyckades Danmark mönstra för aktionen. Generalen Kristian Ditlev Revenlow utsågs till överbefälhavare för den danska hären.

De Skånska regementena, Norra och Södra Skånska kavalleriregementena och Skånska ståndsdragonregementet, som gått förlorade i Perevolotjna, återuppsattes så snabbt att Magnus Stenbock, landshövding för Skåne, kunde redan hösten 1709 använda dem som oberidna besättningstrupper. Därtill förfogande han över garnisonerna i Malmö, Landskrona och Karlskrona. I Halland fanns fäst-ningarna i Halmstad och Varberg som skydd mot anfall från Norge. Men fästningarnas personal kunde han ej använda på den Skånska slätten.

Danskarnas första kolonner landsteg den 8 november 1709 norr om åmynningen vid Råå fiskeläge. Under dagen kunde danskarna ostörda fortsätta sin landstigning. För Stenbock fanns ingen annan möjlighet än att dra undan sina tre kavalleriregementen. Danskar-na trängde allt djupare in i Skåne och vidare mot Kristianstad. Den danska armeens kvarter låg utbredd på en linje från Engelsholm till inemot Sölvesborg. På så sätt skar man av Svenskarnas möjlighet att obemärkt sända truppförstärkningar från Gammal-Sverige in i Skåne. Något underhåll fick ingen av armeerna från sina regeringar. I stället fick man contribuera bönderna och ta vad man behöv-de. Bönderna å sin sida förde undan och gömde mat och foder. Stenbock skrev frekvent till defensionskommissionen som ”regerade” då Karl XII var på krigståg, utbedjande sig mer manskap, mer utrustning och förnödenheter. Komissionen hade det svårt. Man led brist på framför allt både penningar och utrustning till följd av Karl XII:s krigståg på andra sidan av Östersjön och mot tsar Peter.

Reventlow skrev även han till sin konung Fredrik IV begärandes förstärkning i manskap, utrustning och medel men Fredrik var mer intresserad av nöjeslivet, varför Revenlow ej fick gehör.

Defensionskommissionen hade redan den 28 augusti 1709 befallt landshövdingarna att gå i författning om att anskaffa nya rekryter. Under hösten kunde rekryterna användas till att sätta upp nya regementen, som kom senare under Stenbocks befäll. I mitten av Januari 1710 var regementena i marsch eller i begrepp att omedelbart anträda den. I små grupper med några dagars mellantid kom de ned till Skånes gräns.

Reventlows ambition var att få tillstånd bataljer på den Skånska slätten medan Stenbock hoppades kunna driva danskar-na till Helsingborg och där med ett avgörande slag driva danskarna över sundet.

Reventlow drog på sig en häftig förkylning och måste därför inta sängläge den 16 februari 1710 i Skarhult. Överbefället för den danska hären övertogs då interimistiskt af Rantzau. Han var en djärv och rask officer men ej lika fältherretänkande som Reventlow. Rantzau lät den danska hären retirera från Göinge men Stenbock följde ej efter den danska hären mot Kristianstad utan vek av mot höger och besatte Möllerödpasset och övergångsstället vid Hörlinge över Almaåns norrifrån kommande gren. Därigenom fick Svenskarna obehindrad förbindelse västerut vilket öppnade möjligheten att driva in proviant, ta emot väntade folkuppbåd, med mera.

Nu hade Stenbock, för att fullfölja sin plan att hota fiendens förbindelser över sundet, att gå mot Rönneåns övre lopp och där inta övergångarna vid Hasslebro, Forestad, Spången och Herrevads kloster. På morgonen den 16 februari 1710 bröt armeen upp och marscherade mot Rönneåhållet.

Redan på natten till den 17:e februari hade Dewitz som befann sig i Stödhaf närmaste de framträngande Svenskarna föreslagit ett återtåg mot den Danska huvudstyrkan. Rantzau resolverade och beslöt att de Danska trupperna skulle dra sig tillbaka mot (Troll)-Näs, Remmarlöf, Eslöf och Kastberga samt till Harlösa och Hunneberga.

Den första större Danska avdelning som Svenskarna stötte på när de gått över Rönneå var Sprengels dragoner som just var i begrepp att sätta sig i marsch. De gjorde intet försök att sätta sig till motvärn. Svenskarna var dem överlägsna till antal.

Stenbocksvadet över Rönneå å som döljs av buskarna på bilden. Foto och montage LRB.

Vid kärrmarkerna tätt sydöst om Bosarp kom det till sammanstötning. Svenskarna högg in på de retirerande danskarna utan att de kommit i stridsordning. Över 40 danskar stupade och bortemot 30 togs till fånga. Av svenskarna sårades endast en ryttare. Vid Gullarps kyrka hade en dansk trupp gått i stridsställning bakom kyrkogårdsmuren. En mindre Svensk styrka kom dem för nära och förlorade 20 man i döda och 7 illa sårade fångar. 6 Danska ryttare stupade. Resten av detta Danska regemente kunde mer ostört fortsätta sin marsch mot det danska högkvarteret.

Svenskarna förlade sitt huvudkvarter till Eriksholm (nu Trolleholm) och huvudstyrkan i dess omedelbara närhet. Härifrån kunde Stenbock ha skurit av den danska arméns förbindelse mot Helsingborg och deras kontakt över sundet med hemlandet. Men det var ej Stenbocks avsikt. Han ville att danskarna skulle dra sig mot Helsingborg. Man var nu vid fälttågets kritiska tidpunkt. Skulle Rantzau av fruktan för att bli avskuren dra sig tillbaka mot Helsingborg, så måste han göra det nu, för att Stenbocks plan skulle lyckas. Svenskarna led stor brist på proviant och hade varit utan mat i flera dagar varför om Danskarna ej drog sig tillbaka mot Helsingborg skulle försätta Svenskarna i den situationen att de måste anfalla Danskarna medan de ännu hade några krafter kvar. Svenskarna kunde inte göra mycket mer för att hota danskarna. Gick man vidare blev det batalj. Väntan på vad Rantzau skulle göra och vetskapen om den bedrövliga proviantsituationen höll Stenbock i ett tillstånd av spänt avvaktande den 19:e februari. Om den Danska armen förblev stående hade Stenbock med sin av hunger utmattade armé att leverera batalj här där danskarna redan hade valt den för dem bästa platsen eller att marschera mot Malmö med den danska armen efter sig.

Natten till den 20:e februari fick Stenbock det efterlängtade beskeded att danskarna brutit upp och marscherat mot Storra Harrie. På vägen mottog den danska hären konung Fredrik IV:s resolution som uppfattades så att man skulle tåga mot Helsingborg för att skydda förbindelsen över sundet och där i Helsingborg sörja för lagring av proviant för hären. Man fortsatte mot Helsingborg. Den ytterst ansträngande marschen och kamperandet under öppen himmel slet hårt på den danska hären. Över 1.000 man var sjuka och skulle återsändas till Danmark när man nått Helsingborg. Över 200 man fångar och desertörer hade rymt över till Svenskarna. Det danska kavalleriet hade ej mer än 2.500 tjänstdugliga hästar kvar.

Under de 10 dagar som gått av fälttågets start från Osby hade svenskarna förändrad läget från att danskarna varit herrar över hela den Skånska landsbygden till att danskarna befinner sig på återtåg till Helsingborg. Stenbock rapporterar till defensionskommissionen: ”Jag har nu hela landet mig på ryggen och fästningarna öppna. Helsingborg är ej af ett sådant stånd och den étundue, att därest en armé sig inlogera och försvara kan. Jag väntar bröd och stycken i morgon kväll samt fyra fyrmörsare och behöriga bomber och brandkulor från Malmö, hvarigenom såväl genom glödande kulor jag med Guds hjälp skall göra honom sitt vistande i Helsingborg trångt nog.”

Den 21 februari 1710 stod den danska armen vid Råå och ställdes upp i slagordning klockan 11 på förmiddagen. Danskarna kunde nu i lugn och ro planera var man ville möta svenskarna. Den 23 februari slog man läger och gick i ställning på höjden nordöst om Helsingborg.

Under tiden marscherade Stenbock med sin här i en vidlyftig båge så att han kom emot Helsingborg från dess norra sida mot Danmark än från Skånes inland och kom på så sätt fram mot den danska härens flygel. Den svenska armen kamperade under öppen himmel den 28 februari 1710, under regn och kyla vid Fleninge. I skydd av dimma tågade man fram mot Helsingborg nästa morgon.

Den danska slagordningen omfattade i det närmaste 14.000 man och den svenska hären omkring 15.500 man och 4.520 hästar. Striden blev het och böljade fram och tillbaks till att börja med. Efterhand kom alltfler svenskar fram till slaglinjen. Klockan fyra på eftermiddagen kunde Stenbock sända ryttmästaren Henrik Hammarberg till Stockholm med beskedet om den svenska segern. Danskarna hade förlorat närmare 5.000 man i döda och sårade samt 2.500 hade tagits som fångar. Stenbock behöll ej alla dessa fångar. De värst sårade (104 personer) förde han in till Helsingborg och överlämnade dem där till danskarna. Meniga fångar fördes först till Halmstad och fördelades sedan över landet. Officerare fördes till Malmö. 827 svenskar avled och 2097 sårades.

Resterande av den danska armén var driven inom Helsingborgs murar. Den 3:e mars ryckte den svenska armén med både kavalleri och infanteri nära in mot Helsingborg. Danskarna öppnade då kanoneld mot svenskarna från Kärnan. Svenskarna drog sig tillbaka och öppnade kanonad mot de danska skeppen och mot skeppsbryggan i Helsingborg. Elden, som ej gjorde någon större verkan besvarades av danskarna.

Den 4 mars fördes det danska kavalleriets officerare och manskap till Helsingör under svenskarnas beskjutning. Hästar, som man ej fick med sig, stacks ned eller sköts. Kadavren vräktes omkull på gatorna, i källare och till och med i brunnar. De omkring 10.000 tunnor med råg, korn och havre samt ärter och salt som samlats in i Skåne kastades ut bland hästkadavren att bli förstört. Fredrik den IV:s order att säd skulle spara till dem som blivit lidande med nedrivna hus kom försent. Även krigsredskap som kanoner förstördes.

Den 5 mars 1710 började danskarna frakta över dragoner och infanterier. Stenbocks uppfattning var den att man bör bygga gyllene bryggor åt den besegrade och att det ej var värt någon manspillan att anfalla resterna av den danska hären. De kunde avsegla ostörda. Skåne var Svensk genom ett fälttåg som klarats av på fyra månader genom att den danska hären trängdes samman till Helsingborg och ej möttes i slag på den Skånska slätten. Men för den enskilda soldaten och den enskilda bonden var det hårda månader. Brist på förnödenheter. Beskattningar och våldgästningar. Förstörd egendom och hus. Förödda hästar och boskap. Och i krigets fotspår följde sjukdomar.

Foto LRB

Stenbocksmonumentet i Helsingborg. Foto LRB

1711 härjar pesten särskilt svårt i Hultseröd. Eftersom ingen tordes komma i beröring med den pestsmittade byn, kom man överens om en signal för att själaringningen skall kunna verkställas. En vitklädd man, som på ryggen var försedd med ett svartmålat kors, skulle vid varje dödsfall visa sig på Hultserödsbacken, varifrån han kan skådas från Billinge kyrkbacke. För varje dödsfall vänder han sig om och visar ryggen med det svarta korset för att man vid kyrkan skall kunna räkna dödsfallen. Pesten härjar hela sommaren. På hösten kommer en ny olycka. Billinge by hemsöks av en förfärlig eldsvåda, som ödelägger alla sydväst om landsvägen belägna hus. Endast prästgården räddas undan elden som tar 12 hemman. Många människor förlorade sina hem, lösöre och sitt vinterförråd i en tid när allt mansfolk utskrivits för krigstjänst. Kvinnorna fick gå för plogen och jorden ligger till hälften öde. Svår missväxt råder och gårdarna blir alldeles utplundrade av kringströvande svenskt och danskt krigsfolk.

Billinge by 1706 (före branden 1711).

På nyåret 1711 gavs order om uppsättandet av Västra och Östra Skånska infanteriregementena. I en underdånig skrivel-se av den 7 mars 1712 kunde Kungl. Rådet underrätta Konungen, att det ena regementet – det östra – som sedermera även kallades det Södra Skånska infanteriregementet ”redan funnes komplett”. Det västra var även det snart uppsatt och blev föregångaren till det Norra Skånska infanteriregementet. Till en början vore manskapet utskrivna, men från 1715 delvis värvade. Sedan de uppsatts och Skånska ståndsdragonregementet utökats till 1.000 man steg Skånes del i den svenska armén till mellan 6-7.000 man.

Regementet deltog i Karl den XII:s sista fälttåg. Den svenska armén var då åter genom hjältekonungens okuvliga vilja och energi nyuppsatt och väl rustad. Med i Norge var även Norra Skånska kavalleriregementet som var fullt rustat år 1718. Av 1.048 ryttare enligt plan var vid fälttågets början endast en sjuk och fyra nummer vakanta. Det skånska tre- och femmänningsregementet deltog även det i det Norska fälttåget 1718. Operationerna i Norge började med vanlig kraft och lovande framgångar. Men med ens var det slut. Karl den XII hade stupat. Träffad av en kula den 30 november 1718 vid Fredriksten i Hallden.

Norra Skånska kavalleriregementet återgick till Skåne och förlades där tills vidare för provinsens försvar. Överste Örnestedt vid Kungliga dragon regementet ville ej deltaga i det intrigspel om tronföljden som grep omkring sig bland det högre befälet efter hjältekonungens död. Han stack sin värja, med en ed att aldrig mer draga den, i skidan och anträdde därefter återmarschen till Skåne med sina ryttare.

Efter karl den XII död understuckos Skånska tre- och femmäningsregementet till häst, Skånska ståndsdragonregementet och Västra och Östra infanteriregementena andra truppförband, som till största delen voro förlagda utom Skåne och vilka nu ej finns kvar.

Sverige fick avstå från tullfrihet i Öresund samt fick betala ett skadestånd till Danmark på 600.000:- riksdaler. Danmark fick återlämna de områden man erövrat från Sverige, Rügen, delar av Vorpommen, Stralsund. Wismar samt Marstrand vid fredsslutet den 3 juni 1720

När Karl den XII och hans armén nu var slagen tilläts några som tillfångatagits vid Perevolotjna den 1 juli 1709 att återvända. Ur den Ryska fångenskapen återkom 1722 och 1723 tillsammans omkring 23 officerare och 8 à 10 av manskapet. Om vad de svenska krigarna kände och tänkte om den hårda 12-åriga ryska fångenskapen, kan man läsa i spridda av dem förda uppteckningar eller brev.

Se biografiska minnen av Konung Karl XII:s krigare av B.A. Ennes tryckt 1819.

Hemma i Sverige började frihetstiden. Enväldet avskaffades och makten överflyttades till ständerna. Genom antagandet av 1720 års regeringsform förändrades försvarsväsendets central organisation och förvaltning. Flera kommissioner till-sattes för att genomföra försvarsväsendets omorganisation. En kommission tillsattes den 21 aug 1721 med uppdraget att demobilisera. Amiralitetskommssionen behandlade vissa flottans angelägenheter. En krigskommission tillsattes den 30 maj 1722 med uppgift att utplacera de hemvändande officerarna från den ryska fångenskapen. Fästningskommissioner inspekterade fästningarna.

Indelta armén förblev på det hela taget oförändrad. De extra roterade och rustade regementena, tre- och femmänningar, stånds- och prästdragoner med flera upplöstes. Av de värvade regementena, som tillkommit under kriget, bildades redan före den slutliga freden 4 garnisonsregementen med namn efter sina chefer.

Vid 1723 års riksdag fastslogs, att flottan vore ”mycket av sig kommen”, som ej kunnat förhindra ryssarnas härjningar på de svenska kusterna 1719 och 1720. Varför statsmakterna bestämmde sig för att lantförsvar är bäst lämpat för värn av riket.

För Skånes del föreslogs till Riksdagen år 1723 att de två indelta, Norra skånska regementet och det Södra skånska regementet, vardera skulle vardera bestå av 1.000 man.

Lars Stålholm

Lars, född omkring 1699, antogs som ryttare den 7 okt 1724 vid Rusthållet Billinge 16 och17 då han transporterades med häst och mundering från Landskrona kompani (06-40, som var utslaget till 01-32.) samt från Skånes Husarregemente, Fleninge kompani med Östraby 1 i Kattarp som rotehållare till Norra Skånska Cavalleri Lifcompaniet i samband med att det nya indelningsverket organiserades enligt generalmönsterrullan volym 894 den 5 sept 1732 som uppger att han är en gammal Skåning i tjänst 8 år (1732). (Nr 40 och 32 är samma rote. Namnändringen beror på nya och gamla roteindelningen).

Rullan för 1737 anger att rusthållarna är Bengt Svensson, Anders Rasmusson (Billinge by nr 16), Pär Svensson (Billinge by 17), Ebbe Jönsson (Billinge by 12), .. Olsson.

1744 heter rusthållarna Nils Bengtsson (Billinge by 14), ...., Anders Måns Steppsson, Anders Ebbesson (Billinge by 12), Bengt ...,

1754 heter rusthållarna Nils Bengtsson (Billinge by 14) för Billinge Ryttarehus.

1758 har han tjänst i högkvarteret. Det vill säga att han troligen har blivit blesserad (kanske när han bevistade Pommerska kriget som pågick under åren 1757-1762) och vårdas i högkvarteret. Fick dock avsked redan den 22 april 1758 av ålder och bräcklighet då han var oförmögen att göra tjänst.

Vigd 1.0 före 1724 med Ingar Jonsdotter född omkring 1676 ? I så fall var hon 23 år äldre än Lars! Hon avled enligt Billinge sn dödsbok år 1745 efter att ha varit i 7 dygn hetsigt sjuk. ”Ryttaren Lars Stålholms hustru Ingar Jonsdotter avsomnade lördagsafton den 23 november 1745 och begrofs den 1 december. Var, som föregavs, 69 år åldrig”. Kända barn i detta gifte:

Maria född i aug 1724 avled den 18 april 1728 i Billinge Ryttarhus.

Elna född omkring 1726. Gift 6 okt 1751 i Röstånga med Per Olsson 1702-1768.

Anna född efter 1726.

Vigd 2.0 den 7 september 1746 i Röstånga socken med Pärnilla Bengtsdotter från Kollema född 11 dec 1717 i Långared, Röstånga socken. Paret har barnen;

Ingar född 1 mars 1747 i Billinge Ryttarehus, Billinge sn gift med Per Carlsson i Billinge By nr 3

Bengt född 11 okt 1749 i Billinge Ryttarehus, Billinge sn.

Gunnel född 20 aug 1752 i Billinge Ryttarehus – död 8 okt 1755, drygt 3 år gammal.

Gunnel född 27-28 feb 1756 i Billinge Ryttarehus vigd 23 jan 1780 med soldaten Pehr Kopperman.

(Gunnel är gudmor när systern Bengta får sin son Lars den 2 sep 1760).

Bengta född 1 sep 1760 i Billinge Ryttarehus. Gift den 29 mars 1787 i ASK socken med Mårten Bengtsson. Lars fick tydligen bo kvar några år i Ryttarehusen trots att han fått avsked redan 1758.

1764 bar Pernilla, Lars Stålholms hustru i Oreledshuset Mårten Bengtssons och hans hustrus Kerstin Jöransdotters son Tyke 1764 till dopet.

I Skånes ortsnamn, del 14 Onsjöbygden sägs att Ryttarehusen möjligen är indentiskt med Knashuvud även benämnd Ryttarehus Knafvershuwud där förleden skulle syfta på substantivet Knaper som betyder småsten och huvud som skulle betyda höjd. Det vill säga ett naturnamn som beskriver vad gården låg. Ryttarehuset har även benämnts Lyckhem.

Lars avled av ålderdom och bräcklighet den 31 dec 1768, 67 år gammal i Oreledshuset och begrovs den 8 jan 1769. Hans änka, Pernilla Bengtsdotter vigs för andra gången den 22 apr 1770 i Billinge med Anders Olsson. Barnlöst gifte. Paret bodde i Oreledshuset åtminnstone till och med 1773. Oreled är kanske beteckningen för en större grind i eller vid eller till Oran som är ett skogsområde enligt Skånes ortsnamn.

I HFL 1770 Ohreledshuset, Billinge sn noteras Anders Ohlsson 36 år 9 mån, Hu Pernilla 54 år, döttrarna Gunnela 14 år 8 mån och Bengta 10 år 2 mån samt qvinnfolket Anna Bengtsdotter 49 år.

I HFL 1776 noteras paret i ett hus efter Skogvaktarens. Anders Olsson 42 år, Hu Pärnilla 60, dotter Bengta (Larsdotter) 16. Bengta vigs senare med grannpojken (vår) Mårten Bengtsson vars föräldrar (Bengt Mårtensson och hans senare hustru Lusse Christiansdotter med hans dotter från hans förra gifte Bengta) är skrivna.

Åren därpå 1777-1782 noteras endast Pärnilla Bengtsdotter och hennes andra make Anders Olsson utan barn.

Den 31 dec 1782 avlider i Billinge hus (husmannen) Anders Olsson af lunghosta och begravs den 6 jan 1783, 52 år gammal. Anders skulle således vara född någon gång mellan 1731 – 1734.

1783 befinner sig enkan Pernilla Bengsdotter i Färingtofta enligt notis i Billinge HFL. Troligen var hon hos sin syster och hennes make soldaten Pehr Kopparman.

Afskedade Ryttaren Lars Stålholms änka Pernilla Bengtsdotter blev död ute på marken Onsdagafton den 18 nov 1795 sedan hon om dagen varit i Hallaryd socken. Af ålderdomssvaghet hant hon ej hem till huset, där hon bodde hos sin måg, Mårten skomakare, ehuru nära hon var utan dödde på förenämnda sätt. Begrofs den 29:e samma månad 78 år gammal.

I sitt verk Trolleholm förr och nu del 4 skriver Carl Trolle-Bonde att Trolleholms gods har haft del i 21 soldatrotar med 17 17/96 hela soldatrotar, hörande till Norra Skånska Infanteri Regementet. 10 soldattorp finnas på ägorna. I nuvarande stund (år 1905) tjäna blott kvar 4 stamsoldater och om några år äro de ett minne blott, hvilket är skada, ty de voro pålitliga och arbetsamma. Helt säkert ha stora sträcker af Trolleholms jord blifvit af dem uppodlade.

Pernilla Bengtsdotters föräldrar bodde i Långaröd, Röstånga socken.

Bengt Nilsson och Gunnil Troedsdotter

Paret hade följande barn alla i Långaröd, Röstånga socken.

Ola född den 31 dec 1712.

Ola född 13 okt 1714 gift 26 dec 1742 med enkan Hanna Nilsdotter i Gunnared nr 1.

Pärnilla född 11 dec 1717. Gift 1,0 med Lars Stålholm och 2.0 d 22 april 1770 i Oreledshuset i Billinge sn med Anders Olsson.

Sissela född 22 maj 1720 gift 22 jan 1780 med Per Kopperman

Anna född 30 jan 1824.

Eriksholm

1709 – 1720 indrogs Ericsholm till kronan men återlämnades efter freden med danskarna 1720. Då tillträdde Herluf Trolles båda söner Börge och Holger, vilka 1727 sålde godset till sin kusin, riksdagsmannen och överstelöjtnanten Fredrik Trolle till Näs.

Slottsbyggnaden, som hade fått förfall under den långa tid (1709 – ca 1750) när ingen var bosatt på gården, sattes i stånd under 1750-60-talen av Fredrik Trolle. Han flyttade själv aldrig in i detta slott. Av sina gods stiftade Fredrik Trolle de stora trolleska fideikommissen. 1755 blev Eriksholm fideikommiss under namnet Trolleholm. Härmed följde även skyldighet att bära Trolle-namnet och föra ättens vapen.

Fredrik Trolle efterträddes vid sin död 8 jun 1770 på Näs av sin äldsta dotter Wivika Trolle gift Bonde. Som 18-åring gjorde hon ett besök i Stockholm och träffade då riksrådet greve Gustaf Bonde som var 52 år gammal och änkling. Han blev häftigt förälskad i henne. Det omaka paret gifte sig 1740. ”Riksrådsinnan” som hon alltid kallades, var redan änka (1764) då hon tillträdde Trolleholm. Från sin mor hade hon ärvt Borgeby och från maken Mellingeholm och Hässelby som hon styrde med dess underlydande med ett gammaldags matrikaliskt sätt. Det var hon som började samla Trolleholms berömda bibliotek, som nu omfattar 45.000 band och innehåller många sällsynta verk.

När hon avled 24 mars 1806 på Trolleholm hade hennes son Carl gått före henne. Trolleholm gick därför till sonsonen excellensen Gustaf Trolle-Bonde. Han var en av de första att följa Rutger Macleans exempel på Svaneholm. Hoveriet avskaffades och bönderna fick arrendera sina gårdar. Han byggde skolhus och vägar och företog många modernise-ringar av jordbruket. Trolleholm med omgivningar blev under hans ledning ett välmående och för tiden modernt samhälle. Godset ökade sitt invånareantal med ca 300 personer under åren 1806 – 1827. Vanligen bodde han på sitt sörmländska gods Säfstaholm. Dog barnlös 1855. Känd som stor konstmecenat, boksamlare och som ”den blinde excellensen” då han var blind under sina sista 24 levnadsår.

Niels Trolle gift 1.0 med Mätta Rud gift 2.0 med Helle Rosencrantz

f 20 dec 1599 – 20 sep 1667 f ? f 27 apr 1618 – 22 nov 1685

Herluf Trolle (Arvid Nilsson Trolle gift 17 feb 1688 med

f ? Sophia Elisabeth Augusta von Buchvald)

Paret var ej innehavare av Trolleholm

Börge och Holger Trolle

Bröderna sålde 1727

T. till sin kusin > Fredrik Arvidsson Trolle 24 maj 1693 – 8 jun 1770

gift 26 okt 1720 med Brita Ramel V 3 jun 1732

Wivika Trolle f 8 aug 1721 – 24 mar 1806 gift 9 sep 1740 med Gustaf Bonde 6 apr 1682 - 1764

Carl Trolle 11 sep 1741 – 4 aug 1791 gift 24 jan1769 på

Vibyholm med Ebba Margareta Bonde på Säfstaholm

f 17 okt 1746 Vibyholm – 13 dec 1784 Vasa, Finland

Gustaf Trolle-Bonde 28 mar 1773 – 3 jan 1855

1809 fick han K. M:ts tillstånd som innehavare av Trolleholms

fideikommiss att kalla sig Trolle-Bonde.

Våra anor - Mårten Bengtsson

Mårten var soldat 1783-1784. Han flyttar 1784 till Köpenhamn varifrån han återkommer 1786 till Billinge socken för att bedriva skomakeriverksamhet.

Nr 6-1786 drängen Mårten Bengtsson uttog besked den 24 april till Köpenhamn. Han for härifrån år 1784. Född 24 jan 1760 i Billinge.

Flyttningsattest

..... dräng Mårten Bengtsson 24 åhr gammal född i Billinge har för 4 åhr sedan, då han gifwit sig i Soldattjänst, gådt utan mannalön och bevis wid Ferringtofta församling och sedan aldrig låtit höra af sig förrän nu, då jag ..... och han sigh bekänner att han .....till hwad han kunnat läsa utom bok, Hwel förstå ... till en del ....... deri; lefde han i församlingen lyckligen och begick Herrens H. Nattvar här också, men för hans vistande sedan den tiden, dels i Landscrona, dels i Billinge kan jag intet besked gifva. Här var han i lära hos en skomakare. Anser sig nu vara ledig från krigstjänst och ... .... förewarit hela krigstiden till ... ..... från och nu med ........ .... oförlovad .....

Riseberga den 4 december 1783.

Den 29 maj 1787 vigs Mårten Bengtsson f 24 jan 1760 i Gunnareds hus med Bengta Larsdotter f 1 sep 1760 i Billinge Ryttarehus. Paret får en son samma år den 12 nov 1787 som kallas i dopet den 13:e ejusdem Lars. Soldaten Pehr Koppermans hustru Gunnel Larsdotter från Färingtofta bar barnet. Pehr Kopperman lär ha varit den sista som bebodde Billinge Ryttarehus som revs före 1829.

Paret bor i Billinge hus nr 11 åren 1787-1788 och i gatehuset nr 5 åren 1791-1800.

Den 31 maj 1801 dödde skomakaren Mårten Bengtssons hustru Bengta Larsdotter efter att ha varit sängliggande i 3 veckor af hastig sjukdom. Hon begrofs den 7 juni 1801, 40 år och nio månader gammal.

Den 9 juni 1801 inställte sig undertecknad efter vederbörandes begäran att förrätta laga bouppteckning och skifte af qwarlåten-skapen efter aflidne husmannen Mårten Bengtssons hustru Bengta Larsdotter i Billinge, som igenom döden afled den 13:e i samma månad och efter sig lämnat enklingen Mårten Bengtsson jämte sin son wid namn Lars 13 år gammal. Å den omyndiges wägnar inställte sig Husmannen Per Carlsson i Billinge som war gift med den aflidnes syster (Ingar Larsdotter Stålholm) att den omyndiges rätt bevaka.

Järnvaror 1.45, Trävaror 8.31, Sängkläder 3.0, Gångkläder 5.42, Diverse persedlar 2.24, med mera eller totalt 38.29. Skulder 28.6.

Mårten Bengtsson undertecknar bouppteckningen med sina initialer.

Enklingen och husmannen Mårten Bengtsson och pigan Kerstin Pehrsdotter, bägge från Billinge, beviljas lysning till äktenskap som avkunnas från predikstolen den 6:e, 13:e och 20:e december. Den 27 december på tredje dag jul 1801 vigs de samman hemma af comministern Rothstein.

Paret får fyra barn:

Ola född 12 dec 1802 i Billinge. Fadern noteras vara skomakare och husman

Bengta född 23 apr 1805 död den 17 okt 1807 2,5 år gammal i Billinge. Fadern inhyses skomakare.

Per född 18 feb 1808 i Billinge. Fadern inhyses skomakare. Födseln skedde i Eslöv, Bosarp socken då hon sig något uppehållit att se sin sjuke fader till godo. Per döptes 20 feb i Bosarp församling.

Carl född 8 maj 1812 i Billinge. Fadern gamle husmannen.

Husförhörslängden för åren 1801-1810 saknas. I HFL 1811-1829 noteras Mårten Billing som avskedad soldat med sin hustru Kerstin som anges vara född 13 dec 1769 i Reslöf sn samt deras barn, Ola, Pär och Carl.

Kerstin Persdotter avled Tisdagmorgon den 9 nov 1825 i Gunnared efter att ha legat till sängs i fem veckor av hetsig feber, 54 ½ år gammal. Hon var född i Åkarp, Reslöf sn som dotter till Sockenskomakaren Pär Andersson och hans hu Karin Mattsdotter.

Förre Husmannen och enklingen Mårten Bengtsson sednare åren sjuklig och till slutet en månad sängliggande döde af ålderdomssvaghet den 9 april 1830 och begrofs den 18:e ejusdem 70 år och 2½ månad gammal. Gunnared, Billinge sn.

År 1830 den 19 april blev på begäran af undertecknade förrättat Bouppteckning efter afledne Enklingen och fattighjonet Mårten Bengtsson i Gunnareds hus, som med döden afled den 9:e uti innevarande månad och efter sig lemnat 4 söner nemligen; äldsta sonen Lars Mårtensson i Gunnared hus, Anders dito, Ola Mårtensson i Högestorp, tredie dito Pehr Mårtensson tjenar på Slätthult fjärde dito Carl Mårtensson 17 år gammal tjenar i Gunnared. Alla voro närvarande. Att bevaka sin egen såväl som den omyndige brodern Carls rätt, Torparen Jöns Holmström, som boet omhänder har, blef åtwarnat att det till uppteckning redigt uppgifva, så att han uppgiften med Edfästa kan om så påfordras. Värderingen förrättades af Rusthållarne Sone Nilsson och Pål Nilsson i Gunnared som följer.

Järnvaror: 1 handyxa, 1 skomakaretång, 1 skomarehammare, 1 strykestål, 2:ne raspar, 1 fil, 1 fals, 1 winsträcka, 1 bandknif med mera, 1 bordsknif med 2.., 1 kromknif, 1 liten kniptång, 1 ullsax, 1 pryl och syl, 1 rakeknif med låda, 1 häckte tång, 1 täljeknif Värderat till 2.6

Trävaror värderat till 2.34, Gång och sängkläder värderat till 2.4, Diverse värderat till 0.37 Tillsammans 7.33. Skulder för begrav-ningen och till enskilda totalt 17.5.4.

Enligt hållne acktionsprotokoll af den 19 april 1830 uppgår försäljningssumman till 12 riksdaler 46 shilling och upptagne skulder till 17 riksdaler 5 skilling och 4 Banco. Således överstiger skulderna betalningen med 4 riksdaler 6 skilling och 8 Banco. Blifver ej något att fördela arfvingarna emellan.

Bröderna Lars och Per Mårtensson samt Jöns Mårtensson Holmström kunde skriva medan Ola Mårtensson nöjer sig med att underteckna bouppteckningen med sina initialer.

Rönneholm, tidigare Stodhaug gods.

År 1677 brändes Rönneholm av den danska generalen Arensdorf. Rönneholm var då ett av de största godsen i Skåne med många underlydande gårdar, självt dock ej med någon lyx. Omfluten av vatten, med två vindbryggor, brändes det ändå ned om ”natten, så att folket nogast kunde slavera (berga) sig med livet, och med all dess herligheter uti byggnader och alla däruti varande mobilier (inbo), skåp, kistor, dokumenter och annat, samt 3 dertill liggande qvarnar blef av fienden alldeles afbrende”. Denna beskrivning bevittnades 1685 av 16 ”dannemän”, 6 i Stehag och 10 i Hassle.

År 1689 köpte Niclas Jonsson adlad 1672 till Cronacker på Fulltofta och krigskammarråd, Rönneholm. Hans dotter Susanna vigdes år 1700 med överstelöjtnanten Christian Magnus Coijet född 1663 – avliden 1730. Hustru Susanna avled året innan den 6 juli 1729 på Rönneholm. De tycks mest ha använt Rönneholm som ett sommarviste.

Paret fick två söner som bägge övertog Rönneholm.Den äldste, Nicklas Cronacker Coyet, avled ogift den 6 dec 1766 och brodern Peter Julius, som även ägde Bjärsjöladugård och Jordberga, avled den 12 nov 1752. Rönneholm går till dennes yngste son Johan Gustav Coyet.

Niclas Jonsson Cronacker

V1699

Susanna Barbro Cronacker gift 1700 med Cristian Magnus Coyet

f 16 april 1671 V 6 jul 1729 f 1663 - V1730

_________________________________________________

Nils Cronacker Coyet Petter Julius Cronacker Coyet

f 17 jan 1699 V 6 dec 1766 f 25 okt 1700 V 12 nov 1752

gift 1 maj 1734 med

Brita Juliana Hammarberg

f 5 sep 1713 V 2 okt 1755

Johan Gustaf Coyet

f 9 sep 1737 V 16 sep 1803 på Rönneholm.

gift 13 nov 1774

Hedvig Hamilton

f 6 nov 1749 Hedlunda V16 dec 1828 på Rönneholm.

_________________________________________________________________________________

Adolf Ludvig Coyet Gustaf Julius Coyet

f 17 jul 1781 Herrevads kloster V1843 f 4 okt 1775 Herrevads kloster V 5 apr 1862 Torup

gift 26 dec 1806 med ogift

Ulrica Catharina Silfversköld

f 2 okt 1788 Bjärsjöladugård V 8 dec 1869

Gustaf August Coyet Julius Carl August Coyet – ovanståendes u.ä. son med

f 17 aug 1809 Bjärsjöladugård V ? tjänstepigan Elna Alberg

gift 1835 med f 22 nov 1811 i Munkarp sn V 3 sep 1858 på Rönneholm.

Hedda Louisa Djurklou

f 1 jan 1815 i Kumla V ?

:

Gustaf Johan Coyet

f 5 aug 1853 Nynäs, Ekeby sn V 1924

Den 1 maj 1767 tillträdde generalen Johan Gustav Coyet, född 1737, Rönneholm där han avlider 1803. Han vigs 1774 med friherrinnan Hedvig Hamilton, född 6 nov 1749, som satt på Rönneholm till sin död 1828 som enka från 1803. På gamlegård museum i Billinge finns general Johan Gustav Coyets handskrivna räkenskapsbok: ”Annotations Boch ofver Inkomster och Utgifter vid Rönneholms gård, som tager sin början 1767 och sedan framdeles”. 1700-talet var en stor glanstid för Rönneholms gods.

Öster om det avbrända slottet uppfördes ett orangeri (trädgårdshus). På en plåt här står: Uppbygd av J.G.Coijet och H. Hamilton Åhr 1783. Förmodligen användes sten från förlängningen av en stenmur kring den gamla avbrända borgen. Här bodde sonen hovmarskalken Gustav född 4 okt 1775 i Herrevads kloster i Riseberga sn och Hedvig Coyet varje sommar, då de kom från sitt andra gods Torup till sitt älskade Rönneholm. Enkan och friherrinnan Hedvig Coyet Hamilton lät efter sin makes bortgång återuppföra borgen, som utvidgades, ovanpå den avbrända borgens murstenar samt satte Rönneholm i drift. Efter hennes död 16 dec 1828 på Rönneholm övertog sonen Gustav Julius Coyet, hovmarskalk, Rönneholm.

Orangeriet. Foto LRB 2006

När en ung piga från torpet Skummerhus nära Ageröd städade slottet passade hovmarskalken Gustav Julius Coyet på i sin ungdom att städa pigans aktre parti så väl att det ledde till en leverans av en son nio månader senare eller den 22 nov 1811 i Agaberhus, Munkarp socken. Gossen kom att växa upp i moderns, Elna Albergs, hem med ekonomiskt bidrag av hovmarskalken. Marskalken förblev ogift och då det var fara för att arvsrätten skulle gå förlorad erbjöd han sig, när gossen var 9 år gammal, att ingå äktenskap med flickan för att legitimera sonen och säkra en arvinge.

Flickan gick med på det. Bröllopet gick av stapeln vid 1820-talet på Rönneholm, men då vigseln var över, fick bruden äta i köket, för hon fick icke vara med vid middagen i sällskap med det ståndsmässiga umgänget!

Något äktenskapligt samliv blev det aldrig. Gossen blev på Rönneholm och fick en uppfostran värdig hans stånd. Den förskjutna makan fick ett hus i Vallåkra, där hon bodde till sin död. Gossen besökte sin mor ofta och omfamnade och kysste henne. (Berättat 1930 för Helga Persson).

Ett rum finns i slottet, som kallades spökrummet och det var en allmän tro i bygden, att herrskapet till Rönneholm ej kunde bo i slottet för spökeriernas skull. Hovmarskalken Gustav och systern friherrinnan Henrietta Coyet brukade alltid under sin vistelse på slottet bo i det så kallade trädgårdshuset vilket bidrog i hög grad till att öka tron på att det verkligen spökade på slottet. (Från Helga Perssons samlingar).

Kyrkovaktmästaren Gustav Jeppsson har berättat om hovmarskalken friherre Gustav Coyet och hans son kammar-junkaren i Onsjöbygden 1973 efter kyrkoherde Anders Helgessons utförliga uppteckning i prästgårdsarkivet. Helgesson har även upptecknat; ”På Rönneholm slott finns en pelare som aldrig vid ombyggning må röras. Göres detta, bringas olycka på godset”. Så Rönneholm har sin beskärda del av spöken och mystik som så många andra slott.

Den 28 februari 1807 fick pigan Apollonia Asmundsdotter bittida lördag morgon en son som döptes till Bonde i Präst-gården den 2 mars samma år i Billinge socken av comminister Rothstein. Barnafadern uppgavs vara Ryttmästaren Adolph (Ludvig) Coyet född 17 juli 1781 i Herrevads kloster i Riseberga sn – bror till Gustav Coyet. Det var inte bara hovmarskalken som förlustade sig i sitt älskade Rönneholm!

Adolf Ludvig Coyet vigs året därefter den 26 dec 1806 i Säbylund, Kumla sn med Ulrica Catharina Silfversköld. Han får med henne sönerna Adolf född 9 mars 1808 i Kristianstad och Gustaf August född 17 aug 1809 samt döttrarna Hedvig Charlotta Juliana född 14 dec 1812, Ebba Ulrica född 15 jan 1815 och Hedvig Charlott Juliana född 23 juli 1817 – alla i Bjärsjöladugård, Kerrtorp sn

Pigan Apollonia Asmundsdotter flyttar hem till sin mor, Enkan Hanna Tostasdotter i Gunnared, Billinge socken. Där blir hon till år 1817.

Onsdagmorgon den 12 mars 1817 får hon en dotter som döps den 16:e ejusdem till Anna i Prestgården, Billinge socken, av prosten Rothstein. Till fader för barnet uppgavs Trädgårdsmästaren Thure Brandt på Rönneholm. Det är för andra resan Apollonia Asmundsdotter födt oäkta barn låter Rothstein notera i dopsboken. Något bröllop med trädgårdsmäs-taren blir det inte. Traditionen berättar att det är Adolf Ludvig Coyet som är den verklige barnafadern men som köpt sig fri från faderskapet genom trädgårsmästaren. År 1819 säljer Adolf Ludvig Coyet Torup då hans creditorer blivit honom för svåra och flyttar till Danmark. Läs: Hans hustru hade tröttnat på hans äventyr och ekonomiska slarv, varför han fann för gott att avflytta. Hans lagvigda hustru sitter kvar i Sverige. I Danmark får Adolf Ludvig en dotter den 22 nov 1822 i Köpenhamn som döps till Charlotte Elisabeth med Naerum.

Appolonia flyttar från sin moder samma år (1817) till Afvundstorpet som uppfördes år 1802 eller strax innan. Stället räknas till Billinge sn även om det låg på mark som hörde till Hjelmaröd i Bosarp sn. Appolonia är inhyses hos torparen Per Svensson, som är son till torpets första brukare. Här finns även Hjälmarödshus nr 2 som även kallas Brandtshus. Det uppfördes 1824 som bostad åt extra skogvaktaren Brandt på fäladen (som belöning för att han tog på sig fader-skapet) i hörnet där Trolleholms, Trollenäs och Rönneholms skogsmarker stöta samman. Redan år 1829 var det raserat, så Brandt kunde troligen ej leva upp till det påtagna faderskapet utan tvingades att flytta.

Adolf Ludvig Coyets son, Gustaf Johan Coyet tar över Rönneholm efter Julius Carl August Coyets död 1858. Gustaf Johan säljer Rönneholm till kommunen 1892.

I Trolleholm förr och nu skriver Carl Trolle-Bonde om godsets grannar och kommenterar Coijeternas karaktärer;

”Rönneholm. Där bodde general Johan Gustaf Coijet och hans hustru Hedvig Hamilton. Deras barn voro jämnåriga med Trolleholmsungdomen, umgänget var mycket flitigt och många karaktärsdrag framlysa, som icke alltid äro smickrande för de unga Coijeterna”.

Wiveka Sture skriver i sin dagbok. ”Den 17:e maj 1799 voro vi vid Rönneholm, där conversationen var rätt equivogue, ty sådant generar dem ej”.

Apollonia Asmundsdotter flyttar ifrån Afvundstorpet 1818 till en plats som i HFL är noterad mellan Bögerup och skomakaren före Rönnemöllan. Året därpå tar hon ut flyttningsbetyg och beger sig den 4 november 1819 till Magister Svanberg i Lund, där hon fått en tjänst, med sin son Bonde och dotter Anna.

Den 20 mars 1820 vigs hon i Lund med enklingen Hans Larsson från Laxmans Åkarp (by i Fjelie sn). Paret bor i Lund stadsförsamling.

Den 16 föds och den 18 feb 1822 döps parets barn i Stanstorp (Staffanstorp), Nevitshög socken vid namn Anders. Hustru Bengta, Jöns Asmundsson från Lund bar barnet till dopet. Lyckan blir kort. Redan året därpå avlider Hans Larsson.

Enkan Apollonia Asmundsdotter finns noterad med sin son Anders i Lund, Krafts rote 1830-35, under 36 ¼ inflyttad 1822 från Hoby och under 41 1/8 inflyttad 1829 med noteringen; har ej fått tillstånd att inflytta. Apollonia är dotter till vår förfader:

Asmund Jönsson

Asmund Jönsson, född 19 mars 1744 i Gunnared, Billinge sn var husman i Gunnared hus, bland de sista noteringarna i HFL för Gunnared före Bäringe. Gift med Hanna Tostesdotter född 3 jun 1750 troligen i Ask socken. (böckerna brunna). Paret fick 6 barn.

Apollonia född 9 jul 1777 troligen i Ask socken som saknar födelsebok för aktuellt år.

Jöns född 28 nov 1779 i Billinge, Billinge socken.

Måns född 21 jul 1782 i Gunnared, Billinge socken.

Hanna född 20 jun 1784 i Gunnared, Billinge socken.

Nils född 16 jun 1786 i Gunnared, Billinge socken.

Elisabeth född 4 apr 1789 i Gunnared, Billinge socken.

Sonen Jöns Asmundsson vigdes den 20 april 1803 i Lund med pigan Bengta Svensdotter, som han får 4 barn med; Sven född 26 sep 1805, Måns född 15 jul 1807, Maria född 4 jul 1810 och Anders född 25 jan 1813 – alla i Lund. Hustru Bengta Svensdotter avlider den 10 nov 1832 av lungsot i Lund. Arbetskarlen Jöns Asmundsson avlider 1 juni 1844 i Lund 66 år gammal.

Sonen Måns Asmundsson vigd 1.0 den 15 aug 1813 i Lund med pigan Elna Månsdotter i staden. Paret fick en dotter den 26 okt 1813 i Lund som döptes till Elna. Modern avled endast 20 år gammal i barnsbörden. Begrovs på sör magle kyrkogården den 31 okt 1813.

vigd 2.0 den 5 nov 1814 i Lund med pigan Gertrud Trollsdotter född 27 apr 1787 i Lund. Paret fick sonen Anders född 23 jan 1815 i Lund, dottern Johanna den 25 maj 1817 i Lund, som avled den 19 dec 1822 av tärande sjukdom och Ingrid född 1 jan 1920 i Lund. Modern Gertrud avled den 9 jan 1824 i Lund av lungsot 38 år gammal. Arbetskarlen Måns Asmundsson avled den 6 okt 1826 ihjälslagen i en brunn, 44 år gammal. Dottern Ingrid avlider den 8 nov 1831 i Lund av Engelska sjukan.

Nils Asmundsson utflyttad

Elisabeth Asmundsdotter vigd den 16 feb 1811 i Billinge med drängen och husmannen Anders Olsson, bägge i Gunnared. Parets barn: Kersti född 1 okt 1812 i Gunnared och Andreas född 24 feb 1815 i Kjerrtorp, Bosarp socken. Året därpå flyttar familjen till Flyinge kungsgård. I Södra Sandby får de den 6 dec 1817 dottern Anna, men det går illa för modern. Hon avlider den 13 december 1817 efter barnsbörden. Sonen Andreas blir sängliggande i 1 månad af vattusot som tar hans liv den 13 mars 1820 i Södra Sandby. Fadern Anders, är stalldräng och skriver sig Holmgren. Dottern Kerstin kommer som fosterdotter till sin morbror Jöns Asmundsson.

År 1819 den 21 maj inställte sig undertecknade uppå derom gjord anmodan, att förrätta laga bouppteckning, auction och skifte, på qwarlemnade lös Egendomen efter aflidne enkan Hanna Tostesdotter ifrån Gunnared hus som med döden afled den 15:e sistlidne maj och efter sig lemnat följande barn och arfvingar nemligen; äldste sonen Jöns Asmundsson, andra dito Måns Asmundsson bägge boende i Lund, äldste dottern Apppelunia ogift 41 år gammal, andra dito Hanna gift med husmannen Lars Mårtensson på Stället, 3:dje aflidna dottern Elisabeth efterlemnande 3:ne omyndiga barn, son Anders 4 år, älsta dottern Kerstina 6 år, yngste dito Anna Catharina 1 år gammal.

Att de omyndigas såväl som sin egen rätt bewaka der till sades alla arfven skrifne, såväl som 3e:de dotterns efterlemnade man Anders Olsson Holmgren ifrån Fleninge.

Lars Mårtensson och hustru Hanna som till en del egendomen omhandhar, åtvarnades att densamma redigt uppgifva så att de uppgifter med Ed fästa kan, om så thet varder. Wärderingen förrättades af Rusthållaren Måns Larsson och Sone Nilsson i Gunnared och befants boet som följer: Sedvanligt bohag som efter hållen auktion fördelades så att Jöns och Måns fick 9.9. 9/2 döttrarna 4.26.10 4/7 Banko varav avlidne 3:e dotterns arv fördelades på hennes barn.

Bröderna Jöns och Måns Asmundsson har undertecknat med sina initialer medan Lars Mårtensson har skrivit sitt namn. Han kunde således läsa och skriva.

Kyrkoböcker saknas för ASK socken för aktuell tid men ändå är det möjligt att konstuera rötterna.Torsten Bondesson ochhhans hustru Hanna Jönsdotter som följer:

Bonde Nilsson Nils Olsson

~ 1670 – efter 1727 i Ask levde 1671 och 1696

Torsten Bondesson Hanna Bengtsdotteer

V 1754 i Ask

Agnes Nilsdotter Nils Jönsson Jöns Nilsson

~ 1694 - ? 1629 – 1710 i Röstånga Kirstine Mogensdott

begravd 1668 i Röstånga

gft 1700 i Röstånga gift 1668

Sissa Påhlsdotter Poffuel Turesson Ture Poffuelsson

~1642 – 1695 i Rstånga V 1686 i Röstånga V 1630 i Röstånga

Kritine Oluffsdotter Oluf Brödtzen

Hanna Jönsdotter V 1684 i Röstånga V 1670 i Röstånga

? - ? Troen Byrgisdotter

f 1589 V 1647 i Röstånga

Hanna Jönsdotter Jöns Holm Lars Påhlsson Lars Andersson

V 1750 i Ask 1648-1719 i Färingtofta

gift 1686 i Röstånga

Bente Mattsdotter Matts Mogensen

1689-1719 i Ask ~1610 - ~1690 i Röstånga

V 1699 Röstånga

Torsten Bondessons och hans hustu Hanna Jönsdotters dotter Hannna Torstensdotter var gift 1776 med Asmund Jönsson.

Gunnared by i Billinge socken

Byn Gunnared i Billinge socken är förmodlingen rödd (röjd) av Gunnar före den stora folkökningen före vikingatiden som började omkring 800. Efter freden i Roskilde 1658 tog de tre domkyrkogårdarna och pantsatte dem till Eriksholm. År 1661 ägde Domkyrkan 1, Eriksholm 5 och Rönneholm 3 av Gunnereds gårdar – alla var veckodagshemman under sina herrgårdar. 1680 ägde Eriksholm nr 1,2,3,4 och 8 som senare blev hästhemman, Rönneholm nr 5,6,7 och nr 9 som var ett gatuhus.

Vid reduktionen 1689 indrogos alla Gunnarödsgårdarna och blev sjättepenningsgårdar. Under 1700-talet, efter Karl XII:s död då krigskassan var bottenskrapad, kunde brukarna friköpa gårdarna genom att på en gång betala 6 gånger årsskatten. År 1729 hade Trolleholm från Gunnderöds 5 åboar intet mera än 1 daler tredingstionde, 2 skäppor korn och 1 tunna havre. De 3 gårdarna som tillhörde Rönneholm fick även de sin frihet. Vid enskiftet 1828 ägde de alla sina gårdar.

Reignemölla (Rönnemöllan)

År 1661 brukades den av Åke Möllare som följdes av Albrekt Möllare. 1680 låg den öde som alla fördärfvade möllor i Billinge efter det förödande Skånska kriget 1676-79. Albrekt lär ha räddad sig undan till ett av Rökahusen men troligen strax avlidit för hans enka, Elina Olofsdotter får med Nils Mårtensson barnen Mårten, Bengta och Kierstina enligt HFL 1697. Nils Mårtensson torde ha avlidt före 1710. Barnet Mårten flyttar till Stora Åkarp 1 i Konga socken. Enligt domboken 1705 uppges Nils Mårtensson i Rönnemölla vara far till Mårten Nilsson i Stora Åkarp. 1703 var Mårten i Rönnemölla fadder till Henrich Albrektssons barn i Kolema, Röstånga socken och 1706 var Mårten Nilsson i Stora Åkarp fadder till Henricks nästa barn. Henrich Albrectsson är född i Rönnemöllan som son till Albreckt Möllare och hans hustru Elina Olofsdotter.

I ett gatuhus bor vår Bengt Månsson. Rönnemöllan ingick i Rönneholms gods bestånd.

Nils Mårtensson är fadder till samtliga Asmund Mårtenssons barn födda före 1710 i Gunnared nr 8.

Nils Mårtensson gifter sig till Rönnemöllan och vår Asmund Mårtensson gifter sig med dotter, Apelonia Pärsdotter i Gunnared nr 8, den 13 juni 1698. Månne är Nils och Asmund bröder?

Asmund Mårtensson och Appolonia Pärsdotter

Asmun Mårtensson f 8 maj 1662 vigd 1.0 d 13 juni 1698 med Apollonia Pärsdotter i Gunnared fick med henne barnen:

Mårten Asmundsson f 25 aug 1699, Kristina Asmundsdotter f 15 jun 1701 samt Per Asmundsson f 10 juni 1703, Jöns Asmundsson f 26 jul 1706 vår anfader – alla i Gunnared nr 8. Hustrun Apollonia avled den 3 aug 1706 i Gunnared i sviter efter barnafödande kan förmodas.

Den 24 nov 1707 vigs Asmun 2.0 med Marina Andersdotter från Toarp, f 11 jul 1686 i Bäringe. Billinge sn. De får barnen:

Anders Asmundsson f 15 nov 1708 + 5 maj 1743, Nils Asmundsson f omkring 1710 (födelseboken saknas 1710) V11 dec 1767, Anna Asmundsdotter f 15 jun 1713 V 28 jul 1713, Sven Asmundsson f 28 jun 1714, Olof Asmundsson f 15/15 mars 1717 V 1 april 1775, Bengt Asmundsson f 24 feb 1720, Måns Asmundsson f 16 nov 1722 V 31 mar 1723 – alla i Gunnared.

Fadern Asmun Mårtensson avlider den 8 augusti 1728 i Gunnared 66 år och 3 månader gammal.

Änkan Marina Andersdotter gifter sig 2.0 den 3 nov 1729 i Gunnared med Måns Nilsson. Paret får sonen Pär den 17 juli 1730 i Gunnared. Marina avlider där den 15 oktober 1740 och Måns den 19 sep 1748. Troligen bodde de hos Marinas son Nils Asmundsson i Gunnared 8.

Per Jönsson

Appolonias far finns noterad i HFL 1697 för Gunnared nr 8 med hennes syskon; Per Jönsson, son Mårten, dottern Appelonia, dottern Bengta, dottern Kierstina. I HFL 1699 för Gunnared noteras Bengt Mårtensson med hustru Appelona och pigan Hanna.

Billinge by nr 4

Bengt Månsson var född 1655 på Wärslätt som hans broder Jon Månsson brukade 1687. ?

Midsommar den 24 juni 1683 äktar Bengt Månsson Birgitte Knutsdotter från Billinge. De får barnen;

Måns född den 8 maj 1684

Tvillingarna Bengt och Inger födda den 5 april 1686

Måns född den 5 aug 1688 - vår anfader

Knudh född den 2 april 1693

Bengt Månsson avlider den 24 december 1694, 61 år gammal. Hans enka Birgitta Knutsdotter gifter sig 2.0 den 19 juni 1696 med Gunne Helliasson född i december 1661.

Birgitta Knutsdotter avlider den 2 mars 1712. Änklingen Gunne Helliasson gifter sig 2.0 den 2 nov 1712 med Bengta Jonsdotter. Den 8 dec 1726 avlider Gunne Helliasson.

I HFL 1697 noteras för Billinge by nr 4:

Gunna Helliasson, Hustrun Birgitta samt dottern Sidsa.

I HFL 1699 noteras för Billinge by nr 4;

Gunna Heljason, hustru Bengta, dotter Sidza och dotter Ingar.

Här finns även både 1697 och 1699 familjen Swen Andersson och Gunnel Persdotter noterade.

Måns Bengtsson och Sissa Nilsdotter

Den 24 juni 1716 trolovades drängen Måns Bengtsson med pigan Sissa Nilsdotter. De vigdes den 22 juli 1716 i Billinge sn. Måns övertog föräldragården Billinge by nr 4. Då det finns två tänkbara föräldrapar tilll Sissa dels Nils Tykesson och hans hustru Johanna Persdotter samt del Nils Persson och hans hustruBerta Kristine Pärsdotter avstår jag för att välja något av paren då jag har inen indikation på vilket par som är föräder till Sissa. Paret fick barnen;

Berta Månsdotter f 8 maj 1717 i Billinge by.

Marina Månsdotter f 7 aug 1719 i Billinge by.

Bengt Månsson f 29 nov 1721 som avled redan den 31 mars året derpå eller 1722 av ?

Bengt Månsson f 14 mar 1723 i Billinge by.

Hanna Månsdotter f 30 nov/1 dec 1727 i Billinge by som avled d 5 april 1728 av ?

I Trolleholm förr och nu sägs på sidan 141 att ”Noch betala följande åboer uti Billinge By efter wanligheten sina mantalspenningar för sig och sitt husfolk till Herrskapet på Erichsholm, nemligen ...., nr 4 (vår) Måns Bengtsson ... Måns var således bonde under Eriksholm.

Sissa avled den 5 jul 1749 och Måns d 12 maj 1752 i Billinge by.

Svea Falck berättar om gården och släkten på Billinge nr 4 återgivet i Halvard Tveitens ”Billinge sockens historia”

I biskopskrönikan finner vi att kanikern vid Lunds domkyrka Peder Svenssen år 1349 skänkte flera gårdar till ett av honom instiftade altare kallad Miare Virginis (jungfru Marias altare). I Lunds Capitels Jordebok finner vi att bland gårdarna var 2 av Billinge bys gårdar. Den ena beboddes av Trömlis Jenssen och den andre hette Jon Anderssen, båda skattade like mycket: 3 pund smör (25kg) i landgille, 2 mark gästeripengar, 2 lass ved och 1 tunna gästerihavre. Från 1652 till 1671 hade generalauditör Benjamin Chroneborg inkomsterna av detta altare. Gårdarna var nr 4 och 7. 1671 var brukaren en Bengt Månsson på nr 4. 1675 bytte kung Karl IX bort dessa två hemman och några andra, nr 2, 3 och 5. Dessa hemman kallades kapitelhemman emedan de tillhört Domkapitlet, till Tage Thott på Eriksholm mot 5 andra gårdar i Vadensjö och Hilleshögs byar. 1693 blev de lagt ut för sjettepengen, blev då kronohemman med rusthåll och blev skattköpt på 1750-talet för 6 gånger den årliga kronoskatten.

Min anfader (också vår) Bengt Månson var född på Wärslätt, som hans broder Jon Månsson brukade 1687. Bengt Månsson var född 1655, vigd 1683 med Birgitte Knutsdotter från Billinge. Sonen Måns (vår ana) föddes 1688 gift med Sissa Nilsdotter. Barn: döttrarna Berta och Marina samt sonen Bengt född 1723.

Bengts son Anders övertog Billinge bys gård nr 4. Hans sonson Anders sålde 1903 hemmanet till kommunen som uppförde nya byggnader lite högre upp i backen för byns åldringar.

Jöns Asmundsson och Bereta Månsdotter

Dottern Berta Månsdotter f 1717 vigdes den 24 juni 1741 i Billinge med Jöns Asmundsson f 1706. Paret flyttade till Gunnared nr 6 och fick där barnen;

Asmund Jönsson f 19 mars 1744 i Gunnared.

Nils Jönsson f 9-10 okt 1746 som avled d 12 okt 1748 i Gunnared

Hanna Jönsdotter f 22-23 okt 1748 i Gunnared

Anna Jönsdotter f 31 okt 1750 som avled den 4 nov 1750 i Gunnared

Apollonia Jönsdotter f 11 nov 1751 som avled den 26 nov samma år i Gunnared

Nils Jönsson f 12 nov 1751 som avled samma dag i Gunnared.

Sissa Jönsdotter f 4 jan 1754 i Gunnared

Måns Jönsson f 2 dec 1756 i Gunnared.

Jöns avled d 3 maj 1775 och Berta d 9 sep 1799 i Gunnared, Billinge sn.

Sammanställning över var släkten har bott

Per Jönsson Bengt Månsson & Birgitta Knutsdotter

Gunnared nr 8 Billinge by nr 4

_____________________________________ ____________________________

Bengt Nilsson & Gunnel Assmund Mårtensson & Appolonia Pärsdotter Måns Bengtsson & Sissa Nilsdotter

Troedsdr 1662? - 1728 1675 - 1706 1688 – 1752 1688? - 1749

Långared 1, Röstånga Gunnared nr 8 Billinge by nr 4

_______________________________

____________________________________________

Bengt Mårtensson & Kersti Jöransdr Lars Stålholm & Pernilla Bengtsdr Jöns Asmundsson & Bereta Månsdr

1620? - 1777 i Jordboen 1699? - 1768 1717 – 1795 1706 – 1775 1717 - 1799

Inhyses (Bålbro hus 1768) Billinge Ryttarehus Gunnared 6

____________________ _________________________ _________________________________

Mårten Bengtsson Billing & Bengta Larsdotter Asmund Jönsson & Hanna Torstensdotter

1760 – 1830 S. Hultseröd 1760 – 1801 1744 – 1810 1750 Ask sn - 1819

Billinge sn Gunnared hus nr 9

________________________ _____________________________

Lars Mårtensson Billberg & Hanna Asmundsdotter

1787 – 1874 1784 - 1855

Paret flyttar 1836 från Gunnared by i Billinge sn till Fåglasång i Stehag sn

__________________

Nils Larsson Billberg

f 6 juli 1820 i Gunnared

V31 dec 1891 S:t Pauli Malmö

1/Asmund Mårtensson

gift 2.0 1707 med Marina Andersdotter f 1686 i Böringe. Hon gift 2.0 med Måns Nilsson f 1698? V1748 i Gunnared 8

2/ Bengt Mårtensson

gift 2.0 1774 med Lusse Christensdotter f 1736? V1785 i Wäntehuset

3/ Lars Stålholm

gift 1.0 med Inger Jonsdotter V

4/ Pernilla Bengtsdotter

gift 2.0 1770 med Anders Olsson f 1734? V 1782 i Billinge hus

5/ Mårten Bengtsson Billinge

gift 2.0 1801 med Kerstin Phersdotter f 1769 i Reslöf V 1825 i Gunnared hus

Hanna Torstensdotter 1750-1819

Hanna vigdes 1776 i Ask socken, Malmöhus län med Asmund Jönsson 1744-1810. Paret bodde i Gunnared hus nr 9 i Billinge socken. Kyrkoböckerna ffrån Ask socken är förstörda här föreligger det svårigheter med att upprätta släkt- linjer. Ragnar Odhnoff som lagt ned mycken tid på att gå igneom handlingar från Herrevads kloster och upprättandet av släkttavlor kontaktade mig när jag var ganska ny som släktforskare och redogjorde vänligen per telefon sin syn på Hanna Torstensssons rötter. Jag noterade men hade svårt att följa R O:s resonemang och motiveringar till att den ene skulle vara ättling till den andre då jag då saknade nödvändig erfarenhet. Hanna Torstensdotter skulle således vara dotter till Torsten Bondesson och hans hustru som också hette Hanna. Torsten skulle vara son till Bonde Nilsson som i sin tur var son till Nils Olsson – alla verkande i Ask socken.

Torsten Bondesson död ~ 1754 i Ask

Med sin hustru Hanna Jönsdotter fick han tre kända barn; Jöns Torstensson, Bonde Torstensson född ~1737 samt vår Hanna Torstensdotter född ~ 1750.

Bonde Nilsson

Född ~ 1670 och avliden efter 1727 i Stora Hjortaröd i Ask socken. Vigd 1700 i Röstånga socken med Agnis Nilsdotter döpt där den 19 post trinitatis 1674 (25 oktober) döptes Nils Jonssons dotter i lilla Tibberöd kallad Agnis. Karna, Magnus Jöns i Wärslätt b.b. Testes: Jöns Nilsson i Tibberöd, Nils Jönsson i Wärslätt, Ola Pärsson i Barsunes, Johanna, Magnus Jansson i Tibberöd, Elin, Päder Paufwel i Kallmora. Tre barn är kända; Nils Bondesson, Sissa Bondesson samt vår Torsten Bondesson.

Nils Olsson

Levde 1671 – 1696 i Ask socken med sin hustru Hanna Bondesson och sonen Bonde Nilsson. Troligen i Hjortaröd.

Nils Jönsson 1629-1710

Far till Bonde Nilssons hustru Agnis Nilsdotter. Nils begrovs den 11 april 1710 i Lilla Tibbaröd, Röstånga socken 81 år gammal – sålunda född ~ 1629. Vigd den 4 oktober 1668 i Röstånga socken med Cidze (Sissa) Påhlsdotter som avled den 22 juli 1695 i Röstånga socken, 75 år gammal. Paret har 8 kända barn: Agnis född och avliden 1699, Tvillingarna Sissa och Jöns födda och avlidna 1670, Jens född 12 april 1672 avliden samma år, Jöns född och avliden 1673, troligen tvilling med N.N. troligen död vid födeseln, vår Agnis född i oktober 1674 samt Pål Nilsson född 1682.

Jöns Nilsson

Gift med Kirstine Mogensdatter som begravdes ~ 1668 i Röstånga. Föräldrara till Nils Jönsson 1629-1710.

Poffuel Turesson ? - 1686

Avled den 18 december 1686, 81 år gammal. Gift med Kristine Olufsdotter som begrovs 17 juni 1684 i Röstånga, 68 år och 3 månader gammal. Parets 8 barn: Ture född ~ 1639, vår Cidza född ~ 1642, Bengta född ~ 1643, tvillingarna Lars och Johanna född ~ 1648, Truend född ~ 1651, Ture född ~ 1652 samt Per född ~ 1655.

Ture Poffuelsson ? - 1630

Bonde född i Konga 1570 död 1630 i Härsnäs nr 2, Röstånga socken. (Ture Pålsson). Ragnar Ohdnoff förde noggranna anteckningar som finns sparade. Han skriver;

Sannolikt under någon tid bonde i Härsnäs 2, Röstånga socken. Son till bonden Poul. Den 29 oktober 1670 begrovs i Röstånga "Brandtzbiere Citzen fra Pouel Turessons i Hersned, 87 år gammal, (född ~1583). Möjligen är detta Ture Poulsens änka som dog hos sonen. Att döma av vissa faderskapsuppgifter från Röstånga kyrkoböcker förelåg något slags släktskapsförhållande mellan den nu ifrågavarande släkten i Härsnäs och den släkt i Sorröd, Riseberga socken vars äldste kände stamfader var Ture Matzön. Tyvärr har det inte visat sig möjligt att utröna var denna Härsnässläkt, som omfattar en synnerligen talrik skara avkomlingar till den äldste kände stamfadern, ursprunglingen hade sina rötter. Till Härsnäs kom släkten i alla fall under första hälften av 1600-talet. Ett anmärkningsvärt stort antal av släktens medlem-mar kom att under de följande 300 åren intaga en aktad ställning i sin bygd. En släktforskare med Röstånga och kring-liggande socknar som specialitet, kronofogden Nils Poleman, har under sina forskningar kommit fram till att bonden Thure Poulsen i Härsnäs nr 2 var den släktmedlem, som först slog ned sina bopålar i Röstånga. Den preliminära genom-gång av danskt urkundsmaterial, som gjorts av författaren till detta arbete, har emellertid inte givit vid handen att någon bonde vid namn Thure Poulsen verkade i Härsnäs eller överhuvud taget inom Röstånga socken under perioden från och med 1602 och fram till mitten av 1600-talet. Nu utvisar det danska materialet under denna period dock vissa luckor. När det gäller Härsnäs, kan emellertid nämnas, att de två bönderna på hemmanet, enligt 1602 års Ekstra Skattemandtaller (ES) var Oluf Anderssön och Ogge (Åke) Pedersön. I en rad efterföljande ES - för 1616, 1618, 1620, 1623 och 1627 - uppges hemmabrukaren Oluf Andersen och Oluf Brödtzen. Likaså i jordebögerna för 1615-16, 1618-19, 1621-22, 1629. Enligt ES 1634 hade Oluf Brödtzen efterträtts av (sonen?) Niels Olufsen. Poul Thuresen (Thursens) namn möter man fösta gången i 1637 års jordebok, där den andre Härsnäsbonden fortfarande är Oluf Andersen. Följaktligen har Poul Thuresen som hemmansbrukare efterträtt Niels Olufsen. Även enligt ES 1643 och 1647 samt i Herrevads klosters Regenskaber 1645-47 brukas Härsnäs av Oluf Andersen och Poul Thuresen. I ES 1655 och 1656 har i Oluf Andersens ställe trätt Jachum (Joachim) Staffansen. Det svenska materialet i form av mantalslängder och jordeböcker visar under åtskilliga år framåt i tiden, att de båda bönderna i Härsnäs fortfarande hette Joakom Staffanson (på nr 1) och Poul Thuresson (på nr 2). Vid de efterforskningar, som hittills företagits, har sålunda Thure Poulsen inte kunnat återfinnas i urkundsmaterialet såsom bonde i Härsnäs. I Herrevads klosters tingbok för 1656 talas emellertid om såväl Poul Thure-sen i Härsnäs som om Lauridtz Poulsen och Poul Poulsen därstädes. Då de två sistnämnde inte kan vara söner till Poul Thuresen, finns visst fog för antagandet, att det är bröder till Poul Thuresens far Thure Poulsen. Om detta antagande är riktigt, kan det tyda på att Thure Poulsen (liksom hans eventuella bröder) varit bosatta i Härsnäs. Tyvärr ger det svenska urkundsmaterialet ingen vägledning härvidlag. /RO

Död 1630 i Härsnäs nr 2, Röstånga och begravd den 29 oktober 1630 i Röstånga. Gift med Cidtze född ~1583 i Riseberga. Det är ej helt klarlagt att Cidtze var Poul Thuresens änka, men mycket talar för det. Hon kom möjligen från Brandsberga i Riseberga socken.

Ragnar Odhnoffs Gen Saml volym 29 bild 3 sid 2.

Ur db: Brandtzbiere Citzen fra Poul Thuressons i Hernes, 87 år gammal (född ~1583)

Anne Thuresdotter. Född ~1603 i Härsnäs nr 2, Röstånga. Begravd 7 april 1670 där.

Pål Turesson. Född ~1605. Bonde i Härsnäs nr 2. Stavade sitt namn Paul. Död 18 dec 1686 i Härsnäs, Röstånga.

Sidtze (Sissa) Turesdotter, Född ~1610 i Röstånga. Nils Ibsens hustru var enl Röstånga fb fadder vid barndop under tiden 1647-1672. Senaste gången hon påträffas som fadder är den 13 nov 1672. Död 12 dec 1680 i Röstånga.

Benta Turesdatter (Bengta Turesdotte)r. Född ~1615 i Härsnäs, Röstånga. Levde i Forsmällan, Vedby. Enl. Odhnoff var Bengta troligen dotter till Thure Poulsen i Härsnäs, Röstånga. Han anger dessutom att Bengta var yngre än Anne och Poul. Levde i Härsnäs nr 2 innan hon gifte sig med Truls Jönsson i Forsmöllan.

Oluf Brödtzen ? - 1670

Gift med Troend Byrgirsdatter född ~1589 avliden 1647 i Röstånga. Föräldrar till vår Kristine Olufsdotter gift med Poffuel Turesson. Se R O:s notiser under Ture Poffuelsson ovan.

Jöns Bengtsson Holm

Troligen avliden 1750 i Ask socken gift med Hanna Andersdatter. Föräldrar till Hanna Jönsdotter gift med Torsten Bondesson.

Anders Larsson 1667-1719

Avliden 1727 i Windfälla, Färingtofta socken född ~ 1667 i Ask socken. Gift 27 juni 1686 i Röstånga socken med Bengte Mattsdotter. 4:e söndagen efter trinitatis 1686 vigdes Anders Larsson från Kvistofta med Benta Mattsdotter från winfälla i Färingtofta, VB Röstånga. Hustru Benta avled ~ 1719 i Ask socken. Föräldrar till Hanna Andersdtoter gift med Jöns Holm.

Lauriz (Lars) Andersen ~ 1610 - ~1690

Troligen född och avliden i Rödstånga socken. Gift med Else Jensdatter avliden 1699 i Röstånga socken. Föräldrar till Benta Mattasdotter gift med Anders Larsson.

Geometrisk karta over Billinge by avmätt år 1706 (före branden 1711) samt fastighetsägarna. (Brukare inom parantes).

1. Prästgården (Pastor Måns Jacobsson Reslöv) 13. Påhl Bondesson

2. Jacob Olsson 14. Torla Torstensson

3. Nils Svensson (Gunne Swensson) 15. Christopher Helma & Mikael Olsson (Öde 1710 o 1711)

4. Sven Nielsson (Gunne Hälliasson) 16. Rasmus Andersson

5. Hejderidaren Christoher Hellman 17. Nils Eriksson (Swen Persson)

6. Anders Nilsson 18. Nils Jönsson

7. Klockare Nils Ståhl 19. Pehr Jeppsson (Nils Persson)

8 & 9. Gatehus under Billinge kyrka (Nils P-son smed&Annika Tdr)20. Nils Olsson (Öde 1710 Nils Olsson tiggare 1711)

10. Bengt Nilsson & Nils Jeppsson (Nils Håkansson Nils Jeppsson)21. Sven Andersson & Johan Andersson (Åke J-son o Swen J-s)

11. Pehr Svensson 22. Bengt Hiellmersson (Öde Bengt Hälliesson tiggare 1711)

12. Olof Jeppsson 23. Gatehus under nr 11,13,20 och 22. (Nils Andersson)

24. 1709, sjukstugan, sockenskohlmästaren Ernst von Baden/Kersti

Kursivt = våra förfäder. Nr 4 ligger högst upp höger sida i kartbilden.

Nedan: Billinge by

Redan den 16 oktober 1815 påbörjades det förberedande arbetet för enskiftet. Nr 1 var Prästgården, nr 7 klockarebo-staden, 8 och 9 kyrkojord med arrendatorer, 10 kronoskattehemman och nr 21 Trumpetareboställe vid Norra Skånska Husarregementet. Alla de övriga 16 gårdarna i Billinge by var nu friköpta skatterusthållsgårdar där bönderna satt som självägare. Flera av dessa var dessutom rika bönder. Enskiftet i Billinge socken tog hela 24 år och företogs i 6 etapper; 1815, 1819-20, 1822, 1825, 1829 och de sju (laga) skiftesåren 1833-39.

Karta upprättad 1827 före laga skiftet. De våra har bott i nummer 6, 8 och 9 i Gunnared by.

1 Såne Danielsson, 2 Måns Karstensson, 3 Såne Nilsson, 4 Påhl Nilssons omyndige barn

5, 6 och 7 Utsocknes frälsehemman under Rönneholm. 8 Åke Jönsson 9 Gatehus under

Rönneholm. Stockamöllan ägdes av Såne Danielsson och Bökarup (utanför kartan till

höger) brukades av Ladufogden Nils Jönsson, Rönneholm.

Karta från 1832 efter det att skiftena och flyttningarna av gårdarna hade genomförts

i Gunnared by. Av kartan framgår att det norra huset på nummer 4 har flyttats ut.

Nedanför hus nr 3 syns tomtplatsen till nummer 6 som har bortflyttats samt till

höger om nr 3 syns tomtplatsen till nummer 1 som bortflyttats.

År 1836 flyttar Lars Mårtensson Billberg med sin hustru Hanna Asmundsdotter och barn från Gunnared by till Fåglasång i Stehag socken.

Nedan: Kartor över byn före och efter laga skiftet 1831-1836.

Bengta Larsdotter 1819-1898

Bengta Larsdotter 1819 – 1898 vigd 32 år gammal, då fader och moderslös år 1851 i Carloli, Malmö, med Nils Larsson Billberg 1820 – 1891, har sina rötter i Holmby, Högseröd och Hammarlunda socknar.

Måns Strickarsson

---------------------------------

Bengt Nilsson Elna Olsdotter Åke Månsson Arna ? Strickar Månsson Hu 1 N.N.

1712-1786 1702-1759 - 1770 1715-1772 + före 1759

Tengelsås 10 Ölycke Hu| 2.0 Arna Västraby 3 Hu 2 Hanna Tufvasdr

Anna Nilsdr (hu 2) 1712-1768 1708-1786 1727 - 1802

Lisbeth Persdr (ej gifta) 1728 – 1807 Anders Åkesson make 2 Anders Michelsson

1743 - 1776 Västraby 3 Tengelsås 2

Anders Pärsson make 3 Nils Anders. Karna Lassesdr 1739 - 1800 Västraby 3 1710 - 1798 1709 – 1789

(Tycke Christophersson) Karna Nilsdotter

1739 – 1780

Nils Bengtsson Olu Åkesdotter Tufve Strickarsson Karna Nilsdotter

Tengelsås 10 Ölycke Västraby 3 Tengelsås 2

1744 – 1821 1746 – 1825 1745 – 1799 1743 - 1814

Lars Nilsson Elsa Tufvesdotter

Tengelsås 10 T engelsås 4

1773 – 1822 1783 - 1844

Bengta Larsdotter

1819 - 1898

Strö 18

Holmby socken

I kartans högra övre kant syns Wester i Westerby, Högseröd sn. Holmby heter förr Holen by och på kartan Håller by, Tengelsås ligger något ovanför och till höger om Håller by. Till höger om Tengelsås ligger Lövared eller Löberöd som det heter senare samt Strööp som senare heter Östra Strö ovanför Håller by. Foto LRB Skånes första karta hos KRA.

Holmby socken

Källor: Katekismilängder finns för åren 1703 och 1758. Kommunionlängd för åren 1787 – 1813, Födde, Vigde och Döde 1689 – 1707 och 1712 – 1861/63. HFL börjar 1813. Kyrkoräkenskapsbok 1680-1860 samt Absolverade 1763 – 1822. Födde, vigde och döda saknas 1708 – 1711. Kyrkolängder som redovisar hela familjen saknas för tiden 1704 – 1787. Byar: Östra Gårdstånga, Holmby, Brödåkra och Tengelsås.

Tengelsås 4 i Holmby sn

Ur mantalslängderna för Tengelsås 4, Holmby har hämtats som följer;

1728 Pär Sätermans hu

1742 Christopher Pärsson, hu

1743 Christopher Pärsson, dr Lusse

1745 Christopher Pärsson, hu, gåssen Mårten

1749 Christopher Pärsson, hu – sängliggande, dotter Anna

1758 Christopher Pärsson, hu Kirstina, son Åke, son Tyke

1759 Christopher Pärsson, hu, son Tycke. Christopher + 12 apr 1771 i Tengelsås 4, 62 år

1768 Tyke Christophersson, p. Botill och Elna, gåsse Tufwa på 15:e året gammal.

1773 Tyke Christophersson, hu, dr Jöns, p. Elena, 2 barn.

1776 Tyke Christophersson, hu, dr Pär, p Karin, små barn

1786 Tufve Strickarsson, hu, gåsse Jöns 17 år, p. Elina, 4 barn, Inh dejan Kirsti, ett barn

1795 Tufve Strickarsson, hu, dr Nils 25 år, p. Elina, 4 barn.

Samt information ur mantalslängderna för Tengelsås nr 4, Holmby åren 1798, 1799, 1801, 1802,1803,1804, 1805, 1806, 1807, 1808, 1809, 1810, 1811, 1812 och 1813 och kommunionslängder 1787 – 1813.

Ut kommuninonlängden för Tengelsås 4 år 1799 påbörjad Mickaelis 1798 till vänster och år 1803 påbörjad 1802 till höger; Tufve Strickarsson 54 år död, Modern, enkan Karna Nilsdotter 56 år, Tyke Tykesson 17 år, Elsa Tuves Strickarsdotter f 1783 vid nr 5 ibidem, Boel Tykesdotter 20 år, dräng Lars Persson, dr Hans Jönsson 24 år, pigan Kristina Nilsdotter 27 år halt, hustrun Kirstina Persdotter 24 år, dräng Sven Jöransson 24 år, dräng Jöns Persson 24 år.

Sammanfattning av Tengelsås nr 4 i Holmby

Bruket av Tengelsås nr 4 har således gått i arv från Pär Sätterman till Christopher Pärsson och hans hustru Kirstina. Från dem till deras son Tyke Christophersson född 10 jun 1739 i Tengelsås + 4 jan 1780 Tengelsås , 40 år gammal, gift med Karna Nilsdotter, född omkr 1743 i hennes första gifte. Inflyttad från Tengelsås 2 i Hanmarlunda socken. Paret hade barnen - alla födda i Tengelsås 4:a i Holmby socken;

Pål Tykesson f 25 jun 1770 död 26 apr 1771

Elna Tykesdotter f 18 okt 1772 ursinnig – fattighjon V14 dec 1814

Christopher Tykesson f 16 dec 1774 V 13 okt 1775

Åke Tykesson f 13 okt 1776 V 16 jan 1777

Botil Tykesdotter f 1 dec 1777 gift 17 okt 1801 med Hans Jönsson

Tycke Tykesson f 19 feb 1780 gift 11 jun 1802 med Kirstina Persdotter V 1822.

Make 2:

Tufve Strickarsson född dec 1745 Död 2 apr 1799 i Tengelsås 4 (inflyttad från Västra By 3, Höxeröd sn). Vigd den 3 dec 1780 i Tengelsås, Holmby sn med änkan Karna Nilsdotter och tar därmed över bruket av Tengelsås 4:a. Alla parets barn är födda i Tengelsås 4:a

Lars Tufvesson f 7 apr 1782 V 28 apr 1782

Elsa Tufvesdotter f 9 jun 1783 vår anmoder

Marna Tyfvesdotter f 10 sep 1786 V 13 sep 1786

Lars Tufvesson f 23 jun 1789 flyttar till Gudmuntorp sn år 1819

Åhr 1780 den 21sta juni inställte sig undertecknad frälseinspektör, efter högrespective herrskapets befallning och wederbörandes ansökan uti utsockne frälsehemmanet No 4 ¼ Tengelsås, att förrätta laga bouppteckning, wärdeering och skifte med qwarlåtenskapen, efter den derstädes afledne hemmans åboen Tyke Christophersson, som med döden afgick sistlidne januari månad ........ efterlämnade enkan Karna Nilsdotter och 3ne barn, Nembligen sonen Tycke 4 månader, dottern Elna 4 åhr och dottern Boel 2 åhr gamla. Till förmyndare för dessa trenne omyndiga barn blef lagligen utsatt hemmansåboen och den aflidnes syskonbarn Pehr Andersson och Åke Andersson, bägge uti Slogstorp.

Wärderingsmannen war nembdemannen wälförståndige Sven Ericsson ifrån Brömslöf, jämte frälselänsmannen Eric Nilsson i Slogstorp. Och sedan enkan förmanades enligt lag och under Eds plickt, Egendommen redeligen uppgifwa, sådan som den wid dödstimman befants, företogs förrättningen som följer, nembligen;

3 hästar och 2 ston, 2 oxar, 3 kor, 2 kvigor, 1 kvigekalv, 1 stutkalf, 1 får med 2 lamm, 1 får med ett lamm, 3 får utan lamm, 1 sugga, 3 grisar, 2 giäss, 3 råg, 3 korn, 1 hafre. Tillsammans med varor, kläder med mera värderades boet till 108.22.9

Boets skulder uppgick till 51.3.- Änkan fick 20.23.2 inklusive sin giftorätt. Resterande boet fördelades på fyra lotter varav lotten 1 tillföll gossen Christopher, lotten 2 sonen Tyke, lotten 3 dottern Elna samt fjärde lotten dottern Boel

År 1799 den 2 juli enligt högbehörigh förordnande inställte sig undertecknad med tillkallade wärderingsmän, extra nämndemannen Jöns Månsson från Wästra Gårdstånga och Nils Ohlsson från Gjetinge att hålla bouppteckning å No 4 ¼ dels Tengelsås, efter afledna hemmansåboen Tufve Strickarsson som efterlämnat enkan Karna Nilsdotter och tvenne omyndiga barn, sonen Lars Tufvasson 10 år och dottern Else Tufvasdotter 16 år gamla.

För att bewaka de omyndigas rätt war närvarande, och sig dertill anmälte, den aflidnes broder Sågskäraren Måns Strickarsson och hemmansåboen uti Wästraby Lars Strickarsson, hemmansåboerna Anders Ericksson i W. Wedåkra (gift med Boel Strickarsdotter) och Hans Ohlsson i Holmby, den aflidnes svågrar. (Gift med Elna Strickarsdotter.)

Enkan antyddes att riktigt uppgifva all sterbhusets egendom sådan som den wid dödstimman warit, therefter förrättningen företogs som följer.

Bohag och kläder värderades till 79.25 Det fanns 7 hästar, 1 par oxar, 11 kor, kvigor och kalvar, 2 får med lam, 3 får utan lam samt 1 bagge, 2 galtar, 1 sugga samt 4 grisar tillsammans värderade till 155,24 och strösäden till 27,-. Boets hela värde uppgick till 262,1

Sterbhuset hade skulder till: Styvdottern Boel Pärsdotter, drängen Gustaf Persson i Slätteberga, drängen Anders Persson i Tengelsås, drängen Hans Jönsson samt kostnader för begravning och bouppteckning. Tillsammans 34,35.

Sonen Lars fick 85,28,5 dottern Elsa hälften eller 42,38,2. Emot det att enkan betalar sterbhusets skuld och gäld behåller hon med barnens målsmäns tillstånd de dertill utlagde varorna efter utsatt värde.

Karna KNA Nilsdotter enka. Marna MSS Strickarsson, Lars LSS Strickarsson, Anders AES Eriksson, Hans HOS Ohlsson har undertecknad bouppteckningen med sina initialer som följer.

Tyke Christopherssons bror, Åke Christophersson, avlider den 4 juni 1778, innehyses i Tengelsås 4 hos Åke.

Åhr 1778 den 29 augusti inställ(te) sig undertecknad frälseinspector efter hög respective herrskapets befallning (efter) wederbörandes anmodan uti utsocknes fr(älse)hemmanet No 4 Tengelsås, att förrät(ta) laga bouppteckning, wärdering och skifte med qwarlåtenskapen efter den derstädes aflidna inhysesmannen Åke Christophersson, som med döden afgick den 4:e sistlidne juni, efterlämnade Enkan Anna Larsdotter och 6 omyndiga barn, nemligen sonen Lars 8 åhr gammal, dottern Kierstina 14, dottern Bengta 12, dottern Boel 10, dottern Elna 6, och minsta dottern Ingar 4 åhr gammal. Såsom förmyndare för dessa omyndiga barnen blefwo faderbröderna Tyke Christophersson och hemmansåboen här i byn Mårten Månsson lagligen utsetta.

Sonen Tyke Tykesson f 1780 i Karna Nilsdotters första gifte övertar bruket av gården efter sin styvfaders död 1799. Han vigs d 11 juni 1802 i Holmby sn med Kerstina Persdotter född 1778 från Brödåkra och brukar med henne gården fram till år 1809. Efter honom kommer en Nils Nilsson f 21 dec 1777 i Vesterstad sn med hustru Boel Håkansdotter f 26 jun 1784 i Tengelsås. Enkan (modern till Tyke Tykesson) bor kvar i Tengelsås 4 till sin död 14 juli 1814. Hon har med sig sin dotter Elna Tykesdotter åren 1806-1814 som är ursinnig – vansinnig - fattighjon. Elna avlider den 14 dec 1814, 5 månader efter sin mammas bortgång.

Ur HFL Tengelsås nr 4, Holmby år 1813

Hammarlunda socken

Holmby i Frosta härad. Byar: Ö. Gårdstånga, Holmby, Brödåkra, Tengelsås.

Hammarlunda i Frosta härad. Byar: Hammarlunda, Skogstorp, Lillaröd. Större gårdar: Löberöd, Kristinetorp (tidigare Tengelsås) och Lövholt. Kartan: Utsnitt ur häradsekonomiska kartan 1910 – 15 för Malmöhus län.

Dottern Elsa Tufvesdotter, vår anmoder, f 1783 i Karna Nilsdotters andra gifte med Tufve Strickarsson, tjänar piga i Tengelsås nr 11 år 1808 hos Åke Tykesson men en notis berättar att hon är i Tengelsås 10 där hon skall gifta sig.

Hammarlunda socken

Källor: Brand förstördes kyrkoarkiven år 1814. Husförhörslängden finns kvar från 1814, Födde, Vigda och Döda från 1815. Ketekismilängder finns för åren 1683 och 1703.

Byar: Hammarlunda, Slogtorp och Lillaröd. Större gårdar: Kristinetorp (tidigare Tengelsås) och Lönshult. Tillhör Frosta Härad.

Tengelsås 2, Hammarlunda socken

I mtl för Tengelsås 2 i Hammarlunda socken finns:

1728-37 Anders Mickelsson (f 1647 – 1707 i Holmby) gift 1685 med hu (Elsa Månsdotter f 1653 V 1717 i Holmby)

1742 Nils Andersson ogift (V 1737 gift 1705 i Holmby med Elna Bengtsdotter f 1685-1751 i Holmby, dotter tilll Bengt Jönsson V 1690 i Holmby och dennes hustru Elna Bengtsdotter V Holmby).

1743-49 Nils Andersson med hu 1746 noteras gossen Mikael 1747-49 drängen Mikael

1759 Nils Andersson fattig med hu och Nils

1764-65 Nils Andersson, hu, piga, dot Karn o Mätta. Mätta besvärad med en fistel

1766-68 Nils Andersson, hu, dr Isak, dot Karna, son Ohla 14, dot Hanna 3, Boel 2 samt

fadern Anders Michalsson 70 år.

1769 Nils Andersson, hu, son Ohla, dot Karna, Mätta 14, Hanna 5, Boel 4, Bolla 3,

Eljna 1/8 dels år gammal. Fadern Anders Mickelsson 79 år Enkan Ellna 70 år

1770 Nils Andersson, hu, son Ohla, Bolla, Mätta.

1771 Nils Andersson, hu, son Ohla, 5 små barn.

1773 Nils Andersson, hu, son Ohla, 4 små barn.

1786 Håkan Håkansson, hu (=Mätta Nilsdotter f 1755 i Tengelsås, dotter till Nils

Andersson ovan), dr Isak 20, 4 barn. Inhyses Nils 69 hu 64, Ingar 72 år

1787 Håkan Håkansson, hu, dr Begt, 4 barn. Inh Nils Andersson 70, hu 63, med fl.

1788 Håkan Håkansson, hu, dot Kiersti, dr Bengt 26, 3 barn Inh Nils Andersson 71,

hu 64, änkan Ingar 74 år.

1789 Håkan Håkansson, hu, dot Kirsti, gosse Nils 15, 4 barn. Inh Nils Andersson 74,

hu 69, änka Ingar 75 m.fl.

1790 Håkan Håkansson, hu, gosse Nils 17, 4 barn. Inh Nils Andersson 73, Ingar 76.

1791 Håkan Håkansson, hu, dr Nils, 4 barn. Inh Ingar 77.

1793 Håkan Håkansson, hu, 5 barn. Inh Nils Andersson 72, Enka Ingar 76.

1794 Håkan Håkansson, hu, dr Nils, dot Hanna, 4 barn. Inh Nils 73, Ingar 77.

1796 Håkan Håkansson, hu, dr Lars, dot Hanna, 5 barn. Inh Nils Andersson 74,

Ingar 79.

1798 Håkan Håkansson, hu, dr Nils, dot Hanna, Inh Nils 76, Enkan Ingar 81 år.

(Håkans 2:a hu, Helja Svensdotter avlider år 1814 och Håkan avlider år 1825)

Sammanfattning av brukarna av Tengelsås 2 i Hammarlunda sn.

Anders Michelsson f omkring 1690 död efter 1769 hu okänd till namn.

Sonen Nils Andersson f omk 1710 död omkring 1798. Brukare av Tengelsås 2, 1742-1773

Hu Karna Lassesdotter f omkr 1709 död omkring 1789.

Parets barn:

Karna Nilsdotter f 1743 död i Tengelsås 4, Holmby sn den 14 juli 1814. Gift 1.0 före 1770 med Tyke Christoffersson i Tengelsås 4, Holmby sn. Gift 2.0 den 3 nov 1780 i Holmby sn. med Tufve Strickarsson, som tar över bruket av Tengelsås 4 i Holmby sn. Han avled d 2 april 1797 i Tengelsås 4.

Boel Nilsdotter f omkr 1752 avliden ogift den 1 juni 1802 i Tengelsås 4, Holmby sn hos sin syster Karna?

Ohla Nilsson f omk 1752

Mätta Nilsdotter f omkr 1755. Död omk 1791. Gift med Håkan Håkansson f 23 jan 1749 i Tengelsås. Paret övertar bruket av Tengelsås 2 omkring 1779. Deras dotter Boel född 26 juni 1784 gift med Nils Nilsson född 21 dec 1777 är de som tar över Tengelsås 4 i Holmby sn omkring 1811. (Systern Karna Nilsdotter i Tengelsås 4 avled den 14 juli 1814 och hennes andra make Tufve Strickarsson avled redan den 2 apr 1799 i Tengelsås 4.)

Hanna Nilsdotter f omk 1759. Död 16 okt 1812 i Westra Wedåkra, Väderstad socken. Gift med Per Persson född

omkring1750. Familjen flyttade 1779 till Westra Wedåkra i Väderstad.

Boel Nilsdotter f omk 1762. Död 9 okt 1805 i Gummestorp 2, Västerstad. Gift med Truls Mikelsson f omk 1759. Far Michel Andersson f 1724 Mor Mätta f 1729 Är Boel och Truls kusiner?

Bolla Nilsdotter f omk 1768

Elina Nilsdotter f omk 1769.

Tengelsås nummer 1, 2, 3 och 4 i Hammarlunda socken uppgick i Christinetorp i samband med att Jacob Pontusson De la Gardie påbörjade bygget av Christinetorp år 1812.

Bouppteckningar.

Åhr 1789 den 24 oktober, uppå höga herrskapets förordnande, och wederbörandes anmodhan inställte sig undertecknad med tillkallade wärderingsmänen Hemmansåboarna Nils Olsson och Måns Pehrsson i Tengelsås. Att hålla bouppteckning hos inhyses mannen Nils Andersson i samma by, efter dess aflidne hustru Karna Lassasdotter som efterlämnat sina barn, sonen Olu Nilsson och dottern Karna, gift med Tufwa Strickarsson i Tengelsås, Mätta gift med Håkan Håkansson ibm. Hanna gift med Pehr Pehrsson i Wedåkra, Boel gift med Truls Mickelsson i Gumarstorp, Bola 23 åhr och Eljena 21 åhr gamla och ogifta. Till förmyndare för de 2:ne omyndiga döttrarna angafs att wara, hemmansåbon till Skarhult, Anders Larsson i Roslöf för Bolla, och hemmansåboen Tufwe Strickarsson i Tengelsås, för den yngste dottern Eljena.

Enklingen påminndes att redligen uppgifwa boet sådant det wid dödstimman befants, hwarefter förrättningen företogs. Sterbhuset redovisade 1 ko, 1 stutkalv, 2 får och 1 lam. Boet skiftades så att änkligen fick kon, stutkalven och ett får, dottern Bola 1 får och dottern Elna 1 lam samt dessutom fick arvtagarna ytterligare några enstaka mindre poster.

Åhr 1791 den 3:e maj enligt höga herrskapets nådiga förordnande, och efter anmodan, inställte sig undertecknad med tillkallade wärderingsmän, nämndemännen wälförståndiga Jöns Jönsson från Hunneberga och frälselänsmannen Nils Larsson från Wästraby, att hålla bouppteckning hos hemmansåboen Håkan Håkansson i Tengelsås, efter dess nyligen aflidna hustru Mätta Nilsdotter, som efterlämnat femb barn, sonen Nils 9 år gammal och döttrarna Kierstena gift med hemmansåbeon Bengt Jönsson i Tengelsås, Hanna 15 år, Boel 7 år, och Bolla 3 år gammal.

Att wid detta tillfälle bewaka de omyndigas rätt war närwarande theras morbroder hemmansåboen Ola Nilsson i Tengelsås och theras mosterman, hemmansåboen Tufve Strickarsson ibm. Bengt Jönsson och Hans hustru woro själfva tillstädes. Enklingen tillsades att riktigt och redeligen uppgifwa all sterbhusets ägendom sådan den sig vid dödstimman befandts, hwarefter förrättningen företogs som följer.

Håkan Håkansson äktar 2.0 år 1791 Helja Svensdotter f omk 1761 och får med henne ytterliggare 8 barn. Han hade 5 barn med sin första hu Mätta. Alla i Tengelsås 2

1825 den 24 oktober förrättade undertecknad laga bouppteckning och wärdering efter afledna undantagsmannen Håkan Håkansson i Tengelsås som efter sig lämnade sönerna Wagnmannen Per Håkansson i Lund, Husmannen Anders Håkansson härstädes, döttrarna Elna, Karna, Mätta, Kjersti gift med Husmannen Bengt Jönsson och Boel gift med Nils Nilsson båda boende i Tengelsås, samt härförutan afledne sonen Nils i Söderhveddinges dotter Elna och afledna dottern Hannas i Westraby barn, sönerna Husmannen Per Nilsson i Sasarp, frälseåboen Nils Nilsson samt döttrarna Karna och Kjersti i Westraby.

Wärderingen förrättades af Ladufogden Håkan Nilsson på Löberöd och Frälseåboen Nils Olsson i Tengelsås.

Å döttrarna Elnas, Karnas och Mättas vägnar var åboen Per Nilsson från Höxeröd tillstädes samt Elnas, Karnas och Kjersti Nilsdöttrars rätt bewakades af Bengt Jönsson och Nils Nilsson här i byn.

Högseröd socken.

Kartan: Utsnitt ur häradsekonomiska kartan för Malmöhus 1910-15.

Källor: Högseröd socken. Brand förstörde större delen av kyrkoarkivet den 2 juni 1889. Katekismilängder finns åren 1683 och 1703. Födde, Vigde och Döde börjar 1805.

Födde, vigde och döda saknas således före 1805 och kyrkolängder som redovisar hela familjen saknas helt med undantag för åren 1683 och 1703. HFL börjar 1825!

Västraby i Höxeröd som numera heter Högseröd socken

Ur mantalslängderna för Västra by nr 3 i Höxeröd sn.

1721- 1737 Måns Strickarsson, hu

1740 - 1743 Strickar Månsson ogift

1744 – 1749 Strickar Månsson, hu

1759 Strickar Månsson - ingen hustru - fattig

Strickar Månsson - ingen hustru – dräng

1764 Strickar Månsson, hu, Son Pär och Tufva (liten och svag)

1766 Strickar Månsson, hustru, Elna, d Elsa 14 år, Måns 10 år, Pernilla 8 år,

Boel 6 år. Inhyses Jöns Tufvasson 72 år, hu ….., dotter Anna 1756 (Pär krympling)

1767 Strickar Månsson, hu, son Per och fyra minderåriga barn, Inhys Änkan Kerstin 70

år. Sonen Pär är krympling och änkan Kierstin utfattig

1768 Strickar Månsson, hu, son Per, dotter Elsa, Pernilla 8 år, Boel 5 år,

son Lars ½ år, Inhys änkan Kiersti. (Kiersti utfattig, Per krympling)

Inh Jöns Tufvasson 75 år, hu, dotter ……

1769 Strickar Månsson, hu, söner Pär, Måns, Lars 2 år, döttrar Elsa, Pernilla 6 år,

Inh moder Kiersti 90 år

1770 Strickar Månsson, hu, gåsse Tufva f 1752, dotter Elsa, två små barn

Inhyses Per Strickarsson, hu, inhyses änkan Kiersti 93 år

1771 Anders Åkesson, hu, dräng Lars, ….., Kiersti 91 år.

1776 Anders Åkesson, hu, dr Lars ….

1786 Anders Pärsson, hu, son Lars 17 år, p. Boel, ? barn

1787 Anders Pärsson, hu, son Lars 18 år, p. Boel, ett barn

1788 Anders Pärsson, hu, son Lars 19 år, p. Bengta, 2 barn

1789 Anders Pärsson, hu, son Lars 21 år, p. Boel, ? barn

1790 Anders Pärsson, hu, son Lars 22 år, Åke 15 år, p. Boel

1791 Anders Pärsson, hu, son Lars, Åke, p. Boel, Inhyses Karna 71 år

1793 Lars Strickarsson, o.g. dr Åke, p. Boel, Inhyses Anders Pärsson, hu över 63 år

Geometrisk concept karta över Wästraby by upprättad år 1738 bestående av 11 nummer, varav nummer 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 11 äro insocknes hemman under sätesgården Löparöd. Nummer 1, 9 och 10 insocknes gatuhus under Löparöd som possideras av wälborna herr Malte Ramel 1747 – 1824, som ingick i kungl. Kansliet 1766, minister i Madrid 1778 – 80, hovkansler 1781, riksråd 1786 – 89, medlem av Svenska akademin 1797, guvenör för kronprins Gustav 1803.

Westraby nummer 3. Ett halft insocknes frälsehemman under Löparöd, brukas av Måns Strickartsson åren 1721-1728.

a/ Kåhlhage, hwarutinnan finnes några ofruktbara aspträn, sampt 2:ne unga plommonträn.

b/ En liten åkerlycka vid gården. …jord kornjord

Åkerjord i öster wång

c/ Tiörnes to ..sten. Grut mylla med små kampersten, hwaraf halfdeln är sydländ. Kan sås med wåhrkorn.

d/ Storåker. Södra delen grut mylla med kampersten e/ Af storåker. Norra delen ringa sand och grutjord ½ … diup

f/ ..hagen. Dito grund sydländ och berg sur g/ Kyrkhult socken. Dito jord. h/ hwitrestens åker. ½ gruntmylla 1.. djup, half grund och äng dito. Råg, Kornjord. j/ Långåker. Dito jord. i/ Af samma åker. Sydländ grund jord som i wåta år måste uthligga. Korn, Hafrejord.

k/ Brötet ¼ del grutmylla ¾ ärig grund och ringa jord ½ .. djup. l/ Hassle tödian. Dito. m/ Toland åker. Grut mylla. Råg, Kornjord

n/ Treskepperåker. Dito. o/ Toståker. Sydländ grund och ringa åker

Ängen till nr 3 wester wång.

p/ 14 Skiepperöd ängen. Half stagg wall. half måssblandat håndwall med småbuskar och några unga ekar bewäxt. q/ 15 Höljan. Mäst måssblandat håndwall och någon staggwall wid becken med unga ekar och i synnerhet bärskog tätt bewäxt. r/ 16 Giärdesängen. Måssblandat håndwall med några unga ekar. Linneia hassel och ahlbuskar bewäxt. s/ 17 Småstycket. Hårdwall med lin och hasselbuskar bewäxt är i bägge wångarna beläget. t/ 18 Öster hagäng. Sidewall och staggwall. u/ 19 Wäster hagäng. Syd och handwallsäng utan buskar

Ängen I wäster wång till nummer 3

v/ 20 Tågelyckeängen. Måssblandat handwall. w/ 21 Backen. Liungblandat håndwall, några med biörkbuskar beväxt.

x/ 22 Aspesängen. Måssblandat och liungblandat håndwall med Hassel och linnebuskar beväxt. y/ 23 Knösängen. Måssblandat håndwall med biörcka hassels och win sampt små böcke och ekbuskar bewäxt. z/ 25 Koppelsängen. Måssblandat håndwall med linnea och hagetornsbuskar tätt bewäxt på norra sidan. Aa 27 Brännerna. Måssblandat håndwall med bök, ahl ochlinnebuskar tätt bewäxt.

Ab 28 Biörckeröd stycket. Måssblandat håndwall med ung ek och biörkbuskar bewäxt. Ac 29 Biörckeröd kerr. Håndwall med ahlbuskar bewäxt. Ad 30 Rörsmaden. Kerr och Marasund Kallesping sampt surt gräs med linne och ahlbuskar thes likest någon ung ekskog och är denna äng mäst odryg och föga lönar mödan att hösta. Ae 33 Lussranåker. Styf jord och staggwall med ahlbuskar bewäxt. Af 34 Biörckesängen. Morass, Kerr och Killespring, med hassel, ahl och linnebuskar tätt bewäxt. Ag 32 Rödiesängen. Kerr och morras, med någon Eke, Linade, ahl, hassel och winbuskar sampt ungt bök bewäxt. Ah 35 Duresmaden. Kerr blandat mark, är på detta hemmanes lott mäst odugligt och heltätt med Böke, Eka, Lind och några hasselbuskar bewäxt. Aj 36 Kalfhagsängen. Dels måss blandat håndwall och någon kerrwall med hassel och ahlbuskar bewäxt. Ak 38 Åkroken. Sydwall Al 37 Wågestycket. Öfverallt med buskar bewäxt håndwall mäst till detta hemman odugligt. Am 20 Tillgiftängn. Håndwall medelst god.

Måns Strickarsson brukar Västraby nr 3 i Höxeröd numera Högseröd åren 1721 – 1728.

Ser ut som att Strickar Månsson, som har tagit över bruket av Västra by 3 från sin fader Måns Strickarsson, har varit gift två gånger. Först c:a 1744 – 1758 och därefter 1764 – 1770. Strickar Månsson skulle kunna vara född omkring 1715 – 1720 och vara c:a 25 – 30 år gammal när hans son Tufve föds i december 1745. Tufve, som är vår anfader flyttar in omkring 1779 – 1780 till Tengelsås 4 i Holmby där han äktat änkan Karna Nilsdotter.

Barn i Strickar Månsson första gifte är:

Tufve f i dec 1745 död 2 apr 1799 i Tengelsås 4, Per f omkr 1747, Elsa f omkring 1749 död 24 feb 1806 i Holmby 15, Lars f omkr 1750, Måns 2 sep 1754 död 16 jun 1831 i Västra by 3, Pernilla omkring 1757, Boel omkring 1759. Strickar Månssons första hustru avled omkring 1759.

Strickar Månssons äktar före 1766 Hanna Tufvasdotter och får med henne sonen Lars omkring 1766 som senare övertar bruket av Västra by 3. Strickar avlider omkring 1770.

Bruket av Västraby nr 3 övertas 1771 av Anders Åkesson född 23 januari 1743 i Köinge, Hörby socken, som har gift sig omkring 1771 med Strickar Månssons änka Hanna Tufvasdotter. Paret får sonen Åke Anderssson den 26 dec 1773 som vigs 1.0 med Anna Olsdotter f 1779 och får med henne döttrarna Elsa f i aug 1806 och Hanna f 28 aug 1807 i Westraby 5. Hustru Anna Olsdotter avlider den 20 januari 1809 i Westraby 5. Åke Andersson äktar 2.0 den 7 juli 1809 Anna Fajersdotter f den 7 nov 1780 Bolleröd. Med henne får han barnen Anna f 18 aug 1811, Anders f 17 jan 1814, Bengta f 11 nov 1816 samt Hanna f 13 juni 1819 – alla i Westra by 5. Åke Andersson avlider den 20 mars 1839 i Westra by 5. Hans far Anders Åkesson avlider endast 6 år efter sitt gifte med Hanna Tufvasdotter den 24 nov 1776 i Westra by 3.

Åhr 1776 den 30 december blef uppå samtelige wederbörandes arfstagares och enkan Hanna Tuvasdotters anhållan uti tillkallade wärderingsmän nembdemannen wälförståndige Ohla Larsson från Södertov och ladufogdens Schillings närwaro laga bouppteck-ning, wärdering och skifte förrättadt efter aflidne insockne frälsebonden Anders Åkasson på No 3 ¼ dels Westraby af Höxeröds socken, som med döden afgådt den 14 november sidslidne år, efterlemnandes enkan och 2ne söner, den ene hans styfson Lars Strickersson 9, den andre dess egen son Åke, 3 år gammal. Å hwilkas de omyndigas wägnar boställsbonden Nils Åkasson från Benarp och drängen Lars Åkasson härstädes, bägge bröder åt aflidna Anders Åkasson; och blefwe såsom förmyndare för barnen af de andra anhöriga utnämbda. Enkan förmanades i anledning af ärfvda Balken IX Capitel 1:a paragrafen redeligen och under Edlig förbundelse egendomen sådan uppgifwa, som den wid dess salige mans död befants, hwarefter förrättninge i följande ordning företogs.

Bohag och kläder värderades till 99,20. 6 hästar och 1 sto, 6 stycken kor och kvigor, 6 får och en vädur, 1 sugga och 4 kultingar, Giäs; tillsammans till ett värde av 243,16 samt utsäde 31,16 eller totalt 364,20. Enligt syningsinstrument blev man skyldig höga herrskapet för husröta 122,16, för boupptecknings, skiftesarvode, fattigas andel etc 19,16 skuld till drängen Jon Nilsson 4,16, drängen Tufve 1,16, pigan Hanna 1,16, drängen Lars Åkasson 2,-, styfsonen Lars dess innestående arf 2,8, enkans del i boskiftet efter 20 delen ackord 10,12 till klockaren Orre 3,-, samt skifteskostnader Tillsammans 173,04.

Som säkerhet för husröteskulden pantförskrevs 1 hingst 60,- 1 hingst 24,-. 1 häst 8,-, 1 qviga 10,- 1 par qvigekalvar 2,16, 1 ko 16,-. 1 vädur 2,-. Därefter skiftades boet. Änkan fick 70 11/16 och sonen Åke 121 1/9.

Efter Anders Åkessons död äktar änkan Hanna Tufvasdotter Anders Persson f omk 1739 begravd den 18 jan 1801 i Westraby 3. Här växer styvsönerna Lars Strickarsson f 1766 och Åke Andersson f 26 dec 1773 upp. Anders Persson noteras som brukar av Västra by 3 i mtl år 1786 fram till år 1793 då Lars Strickarsson, 27 år gammal, tar över bruket av Westra by 3 som han bedriver fram till 1822. Med sin hustru Kjerstin Nilsdotter f 24 apr 1777 får han barnen Tufve f 2 dec 1796, Karna f 25 feb 1799, Elna f 19 sep 1804, Nils f 16 maj 1807, Hanna f 22 sep 1809, Elsa f 9 maj 1812 död 10 apr 1815, Kjerstin f 16 nov 1814, Else f 8 mars 1817, Anders f 2 aug 1820 samt Pehr f 15 okt 1823 död 13 feb 1825. Hans mor, Hanna Tufvasdotter, som var inhyses hos sin son begrovs den 30 maj 1802, 75 år gammal.

År 1802 den 7 juni inställte sig undertecknad med tillkallade wärderingsmän nämdemannen Åke Pehrsson från Norrte och frälse länsmannen Håkan Nilsson från Westraby att hålla Bouppteckning efter afledna inhyseshjonet enkan Hanna Tufvasdotter uti Wästraby, som efterlämnade 2ne söner, Hemmansåboen Lars Stredkarlsson och Åke Andersson i Wästraby, som woro tillstädes och uppgaf qwarlåtenskapen på antydan, sådan den wid dödstimman war, therefter förrättningen företogs som följer.

Tillgångarna värderades till 24,. varav en Ko till 8,-. och skulderna för bouppteckning, värdering och skifte samt till fattigkassan 3,2. Sönderna tillskiftades 11,47 vardera.

Våra lotter i persedlar, enligt detta skifte, har vi emottaget, och thermed oss nöjda förklarar, försäkrar

Wästraby d 13 september 1802

Åbon Lars Strickarsson i Wästraby fådt nya testamentet. Varför han fick det kan man spekulera i. Troligen kunde han läsa men hur hans religiösa inställning var kan vi knappast ens gissa oss till. Troligen fick han nya testamentet som ett led i försvenskningen av Skåne av sockenprästen då man ville uppmuntra Svenskt tal och läsning i kyrkorna genom att bland annat dela ut nya testamentet.

År 1824 den 3 juli förrättade undertecknad laga bouppteckning efter den 4 april afledne frälsehemmansåboen Lars Strickarsson i Westraby, hvilken lämnade efter sig enkan Kjerstina Nilsdotter och nio barn, sönerna Tufve 28, Nils 18, Anders 4, Per 1 samt döttrarna Karna 24, Elna 20, Hanna 15, Kjersti 10, och Else 7 år gamla. Sonen Tufve var tillstädes och å de omyndiga barnens wägnar den aflidnes halfbroder Åboen Åke Andersson i Westraby, hvilken tillika med äldste sonen Tufve, som emottager sin afledne faders i lifstiden innehafwda hemman, såsom förmyndare förslås. Wärderingen förrättades av extra nämndemannen Nils Tufvesson i Arup och Hans Hansson i Attarp. Enkan tillsades att boet noggrant uppgifva, hwarefter i nedan skrifne ordning upptecknades.

Bohag 124,- Kreatur, 12 stycken, 8 får, 2 lam, 3 grisar, 2 gäss 124:- Skulder; Vid anställd besiktning å husen befanns östra längan behöva reparation som anses kosta 10,-, Nytt loft i Stenset och i Herbergs huset behövas äfvensom en ny Port hvartill åtgår 5 falster bräder, spik och arbetslön 15,-, Två stigtak å västra längan hvartill åtgår 8 sträfvar Långhalm och arbetslön 4,-. Boupptecknings, Värdering, förmyndare etc samt krono och saltpeterskatt tillsammans 110.38.11

Med anledning af förmyndarens gifna tillåtelse komma boet efter wärderingssumman att fördelas hvilken utgör med afdrag af enkans fång 241,44 minus skuldsumman 110.38.11 = 131.5.1. Därav undfår enkan 43.33.8 1/3, Hwardera af sönerna 13 .21. 5 1/3 och döttrarna 6.34.8 2/3

Sonen Nils Larsson f 1807 gift 25 maj 1833 med Marna Lassesdotter tar över bruket av Westra by 3.

Lars Strickarssons halvbroder Per Strickarsson f 1747, som är krympling, vigs den 30 juni 1770 i Hammarlunda socken med Elna Jönsdotter från Orås i Österby socken. Paret flyttar till Höxeröd 10 som inhyses och får där 4 barn som ej är kända till namnen. Per avlider 1794, 47 år gammal. Elna Jönsdotter bor kvar ytterliggare två år med två av sina barn. Hennes vidare öde är ej känt.

Utsnitt ur geometrisk karta över fäladsmarken till Höxeröds socken med byarna Höxeröd, Wästra by, Sibbarp samt hemmanen Bingstorp, Arup, Mosarp, Attarp, Frönshult och Hafrekulla. 3 mil från närmaste Kiöpestad Lund. Afmätt juli – oktober 1775.

Utsnittet nedan visar Västrab by och Högseröd by.

Halvbrodern Lars Strickarsson f 1750 avled troligen redan som späd.

Halvsystern Elsa Strickarsdotter f 1749 vigs före 1774 med Hans Åkesson och får med honom i Holmby 15, Holmby socken barnen Else f 19 jun 1774 död 30 jun 1774, Lasse f 23 jul 1775 död 27 okt 1780, Åke f 6 jan 1778, Lars f 1 feb 1781, Lasse f 24 sep 1783, samt Eljena f 1 mar 1786. Efter Hans Åkessons död 11 maj 1786 gifter Elsa Strickarsdotter om sig den 23 jun 1787 i Holmby sn. med Hans Olsson från Holmby 12. Den 24 feb avled och den 8 mars 1806 begrofs Åboen Hans Olssons hustru Else Strickarsdotter i Holmby 15.

Halvbroder Måns Strickarsson f 1754 är gift med Hanna Albrechtsdotter f 1753. Paret får 3 barn, Lars f 1 juli 1789

V 14 aug 1789 i Tengelsås 4, Holmby sn, Elna Månsdotter f 19 apr 1791 i Westraby 3 gift med Per Persson i Westraby samt Hanna f 30 sep 1793 i Westra by 3. Familjen kommer till Westraby 11 omkring 1795 och bor i Westra by till sin död. Hustru Hanna avled redan den 3 april 1825 och Måns Strickarsson den 16 juni 1831.

Utsnitt ur geometrisk karta över Holmby by´s tomter och gatumark författad i juni månad år 1774 av Pehr Sommar

Tengelsås i Holmby socken ligger nordöst om Holmby kyrka.

År 1825 den 11 november inställde sig undertecknad Frälseinspektör hos enklingen Måns Strickarsson i Westraby för att upprätta laga Bouppteckning efter dennes afledna hustru Hanna som utom Måns Strickarsson efter sig lämnade döttrarne Elna gift med Per Persson i Westraby och Hanna ogift.

Wid förrättningen infann sig Tufve Larsson här i byen som eftersåg Hannas rätt och som föreslogs till den omyndiges förmyndare.

Wärderingen förrättades af extra nämndemannen Nils Tufvasson från Arup och Ladufogden Håkan Nilsson på Löberöd. Sedan Enklingen blifvit åtvarnad att noga och under Edlig förbindelse uppgifva boet skedde uppteckningen i nedanstående ordning.

Bohag 13,34 1 rödbrokig ko 19,- 3 får med lamm 12,- samt en Bibel 4,- Totalt 48,34

Skuld för bouppteckning, värdering och fattigprocent 3,4. Härefter tillkännagaf Per Persson, dottern Elnas man, att han redan före detta blifvit godgjord för den del af boet som kunde hans hustru genom skifte tillfalla, så att boet endast kommer, att, emellan enklingen och hans ogifta dotter Hanna, delas.

Boet skiftades så att enklingen får 2/3 delar eller 30,20 och dottern Hanna 1/3 del eller 15,10

Kommentar: Första bouppteckningen som förtecknar en bibel! Kanske kunde de läsa?

Halvsystern Pernilla f 1756 öde är ej kända.

Halvsystern Boel Strickarsdotter f 1758 avled den 30 dec 1809 och begrofs den 7 jan 1810, 51 år gammal av värk. Beskrivs i db som ”en åboehustru till Anders Ericsson i N:1 Östra Wedåkra, Västerstad socken. Hennes fader är Strickar i Wästraby.” Moderns namn är ej angivet.

Anders Ericsson är noterad i Östra Wedåkra 1 i HFL 1777 – 1810 (HFL börjar 1777) med sin första hustru Bolla Håkansdotter som avled den 19 okt 1797. Paret hade barnen Erik f 15 sep 1770, Sissa f 29 sep 1774, Anders f 24 mars 1777, Hanna f 17 jun 1784 – alla i Östra Wedåkra 1. Anders Ericsson gifter sig 2.0 med vår Boel Strickarsdotter mellan åren 1797 – 1800, okänt var. Boel Strickarsdotter som är 40 år eller mer vid vigseln är nog för gammal för att få fler barn. Inga barn finns ej heller noterade i Östra Wedåkra.

Ur mantalslängderna för Tengelsås 10, Holmby

1728 Anders Ohlsson, hu utgammal

1737 Bengt Nilsson

1740 Bengt Nilsson

1742 Bengt Nilsson, hu, inh Boel

1743 Bengt Nilsson, hu, dr Isak

1745 Bengt Nilsson, hu

1749 Bengt Nilsson, hu, son Nils, 2 dito

1759 Bengt Nilsson, hu, 1 dito

1765 Bengt Nilsson, hu, son Nils, inh Anders Larsson, hu

Bengt Nilsson född den 1 juli 1712 i Tengelsås, Holmby socken, son till Nils Andersson Och hans hustru Elna Bengts-dotter. Paret har en tidigare son kallad Bengt född den 6 november 1706 i Östra Gårdstånga, Holmby socken samt en dotter Elna som begrovs den 10 april 1792 i Östra Gårdstånga, 79 år 6 månader och 14 dagar gammal, enka efter Åboen Olof Larsson.

Nils Andersson begrovs den 1 maj 1737, 56 år gammal i Östra Gårdstånga, född där ~ 1681. Gift 1705 med Elna Bengtsdotter som begrovs den 24 juni1751, 67 årgammal. Hon är möjligen dotter till Bengt Jönsson Biere begraven den 5 december 1690 i Holmby socken. Nils Andersson är son till Anders Nilsson född ~1647 avliden 22 februari 1707 i Östra Gårdstånga,Holmby socken 60 årgammal.Vigd1685 med Elsa Månsdotter född ~1653 avkudeb 1nars 1717 i Östra Gårdstånga 64 år gammal.

I mantalslängderna för Östra Gårdstånga nr 4, Holmby socken kan vi följa familjerna Anders Nilsson och Nils Andersson:

1742 Inh Ola Larssen, Gåssen Hans 3 pers, inh Påhl 1 pers

1728 Nils Andersson med hu 2 pers

1727 Nils Andersson med hu 2 pers, gosse Bengt Inh Lusse Trulsd 1 pers.

1726 Nils Andersson med hu 2 pers, piga glosjuklig Ixx Lasse Trulssons hu 1 pers

1725 Nils Andersson med hu, inh p. Anna 3 pers, Inh Lssse Trulsson och hu p Margate 3 pers.

1724 Nils Andersson med hu, p. Hanna 3 pers, Inh Lasse Trulsson1 pers gammal utan ....

1722 Nils Andersson med hu, Vanför 1 pers

1721 Nils Andersson med hu 2 pers,

1711 Nils Andersson ogift, Erik Andersson hu Kiäll And.. Tronde p, Bengta 4 pers

1710 Nils Andersson, Hu,dr Per Clements, p, Bengta 4 pers

1709 Nils Andersson, Hu pojke kiell Andersson, p,. Bengta 4 pers.

1705, Nils Andersson ogift, p Sanna Bengtsdr, inh Anders Nilsson 1 pers.

1702 Anders Nilsson hu,d Rasmus Nilss, Knut Månsson 3 pers

1700 Anders Nilsson hu,son Nils dotter Lusse 4 pers

1699 Anders Nilsson hu, son Nils dotter Lusse 4 pers

1698 ej lästbart

1697 Anders Nilsson hu, son Nils dotter Lusse 4 pers

1694 Anders Nilsson hu, Inh ... Månsdotter 2 pers

1691 (3:dje notisen) Anders Nilsson med hu

1684 Anders Nilsson med hu 2 pers

1672 Nils Nilsson, Anders Jönsson, Åge Trulösson, Oloff Nilsson

1671 Johan Pärsson, Anders Jönsson, Nils Nilsson, Åge Trulsson. Oluf Nilsson med flera

1671 Tore Persson, Anders Jönsson - avbränt, Nils Nilsson, Åge Trulsson - avbränt, Olof NIlsson, Påhl Madsson, Jöns Nilsson , Nils Börgesn, Lusse.

1669 Jan Pärsson. Anders Jonsson, Nils Nilsson med flera (Afbränt Truls Månsson, Åge Trulsson, Hans Jönsson).

1660 Hans Jansson, hu, dräng, piga, Truls Matsson hu sjuk, p, dräng. Nils Persson piga, med flera.

1658 (Äldsta året). Nils Nilsson med hu, Truls Madsson med hu, p. dr 4 pers, Swen Mårtensson med hu, p. dr. 5 pers, Päder Bertilsson, p. dr. 3 pers. med flera.

Nils Andersson tycks ha varit gift två gånger. I mantalslängderna 1709 och 1710 anges han vara gift. I längden 1711 ogift för att på nytt noteras som gift i längden 1721. En uppgift som ej har kunnat verifierats. Att Nils Anderssons son Bengt är vår Bengt är ej heller verifierat.

Vår Bengt Nilsson avled den 15 maj 1786 och begrovs bönesöndagen i Tengelsås 10, Holmby sn 75 år gammal. Vigd 1.0 den 8 april 1733 i Holmby med Elna Olsdotter född omkring 1702 begraven den 4 dec 1759, 57 år gammal. Änkligen Bengt Nilsson vigd 2.0 med Anna Nilsdotter som avled i Tengelsås 10 den 15 jan 1768, 55 år 6 mån och 14 dagar gammal. Efter sin andra hustrus frånfälle fick han ihop det med pigan ty den 6 juli 1769 föddes ett så kallat oäkta barn som fick namnet Elna. Fader var enklingen Bengt Nilsson och modern, pigan Lisbeth Persdotter i Tengelsås. Anna, Sven Nilssons i Tengelsås bar barnet till dopet. Vittnen var Bengt Frantson i Hurva, Per Christophersson i Tengelsås och dess hu Botil Knutsdotter. Det blev förstås avbön hos prästen.

Den 3:e söndagen i fastan 1770 absolverades enklingen Bengt Nilssons i Tengelsås 60 år gammal för begått lägersmål med qvinspersonen Lisbeth Persdotter ibid.

Midfastosöndagen 1770 absolverade qvinspersonen Lisbeth Persdotter för lägersmål med förenämnde Bengt Nilsson, bägge i Tengelsås.

Bengts och Elnas barn alla födda i Tengelsås 10:

Elsa Bengtsdotter döpt 17 mar 1734. Hanna, Bengt Månssons hu bar barnet

Ola Bengtsson döpt 7 sep 1735. Bolla, Swen Mattsson bar barnet.

Elna Bengtsdotter född 23 jun 1738. Elna, Sven .. bar barnet

Nils Bengtsson född 17 jan 1741. Bolla, Sven Mattssons hu bar barnet död 21 jan 1741

Kerstin Bengtsdotter född 24 okt 1742. Elna, Ola Larsson i Östra Gårdstånga bar barnet som avled den 3 november 1742.

Sonen, vår anfader, Nils Bengtsson, född 20 juli 1744 i Tengelsås, Holmby sn bars till dopet av Hanna, Sven Mattssons hu i Tängelsås. Vigd före 1769 med Olu Åkesdotter född omkring 1746 i Höxeröd. Parets barn alla födda i Tengelsås 10, Holmby sn:

Elna Nilsdotter född 10 jun 1769. Kirstina, Christopher Perssons i Tengelsås bar barnet

Måns Nilsson född 17 okt 1771. Botil, Per Christensson i Tengelsås bar barnet. Måns avled i Scharlakansfeber den

30 maj 1792, 20 år gammal.

Lars Nilsson född 30 jun 1773 - vår anfader. Anna, Willartssons hu i Tengelsås bar barnet.

Nils Nilsson född 13 jun 1776. Kristina, Tuve Olssons hu i Tengelsås bar barnet. V19 juli 1778 i kopporna.

Signe Nilsdotter född 8 maj 1778. Elna, Hans Hanssons hu i Bingstorp bar barnet. V 2 sep 1778

Åke Nilsson född 22 jun 1779. Botil, Mårten Månssons hu i Tengelsås bar barnet som döptes i Gårdstånga kyrka för sin sjukdoms skull.

Arna Nilsdotter född 4 feb 1782. Botil, Per Christenssons hu i Tengelsås bar barnet.

Anna Nilsdotter född 19 feb 1784. Lusse, Hans Åkessons hu i Holmby bar barnet.

Nils Nilsson född 2 jun 1786. Hanna, Olof Nilssons hu i Tengelsås bar barnet.

Bengta Nilsdotter född 20 dec 1789. Kristina, Åke Tykessons hu i Tengelsås bar barnet.

Eljena Nilsdotter född 31 mar 1794. Bereta, Måns Persson i Tengelsås bar barnet. V 5 maj 1794.

I mantalslängderna kan vi följa hur Nils Bengtsson tar över omkring 1770 Tengelsås 10 efter sin far som är inhyses till din död år 1786

Mtl 1768 Bengt Nilsson, hu, son Nils, p. Lisbeth, inhyses Jacob Jacobsson, hu.

Mtl 1773 Nils Bengtsson, hu, dr Hans, två små barn

Mtl 1786 Nils Bengtsson, hu, 6 barn

Mtl 1795 Nils Bengtsson, hu, 6 barn

Förutom Nils Bengtsson med hu Olu Åkesdotter och deras barn finns i kommunionlängderna 1799, 1801, 1802, 1803, 1804, 1805, 1806, 1807, 1808, 1809, 1810, 1811, 1812 och 1813 enkan Anna Åkesdotter född 1746 boendes i Tengelsås 10 åren 1802 och 1803 med sonen Måns född 1799. Anna är en syster till Olu Åkesdotter.

Ur kommunionlängden år 1803 påbörjad i Michaelis 1802 till vänster och 1808 påbörjad i Michaelis 1807.

Dottern Elna är gift i Hurfva med åboen Per Larsson, sonen Lars är ännu ej gift men hans blivande hustru står noterad under honom som pigan Elsa Tuvesdotter i Nr 11 ib, sonen Åke tjänar i Grydby och i Brönnerlöf hos Anders Hansson, dottern Arna är försedlad 19 sep 1802 till Borlunda hos Måns Jeppesson, dottern Anna är gravida ett facta å sonen Per Jönsson ibd nr absoluta ett. Försedlade till Malmö och Hallands Halmstad, sonen Nils tjänar i Brönnerlöf och dottern Bengta är hemma hos föräldrarna.

Lars Tufvesson född 23 juni 1789 i Tengelsås 4 tjänar dräng i Tengelsås 10 åren 1808 och 1809 där hans syster Elsa Tufvesdotter vigs år 1808 med sonen Lars Nilsson.

Den 1 okt 1821 avled och den 14:e begrovs undantagsmannen Nils Bengtsson i Tengelsås nr 10 av vattensot 77 år gammal och den 3 april 1825 avled av andtäppa Olu Åkesdotter i Tengelsås 10 där hon noteras som undantagskvinna och enka, 79 år gammal.

Nils Bengtssons och Olu Åkesdotters son Lars Nilsson född den 30 juni 1773 i Tengelsås 10, Holmby sn äktar den 25 nov 1808 i Tengelsås Elsa Tufvesdotter född den 9 juni 1783 i Tengelsås 4, Holmby sn, dotter till Tufve Strickarsson och Karna Nilsdotter. Lars och Elsa begåvades med 7 barn:

Elna Larsdotter född 24 jan 1810 Tengelsås nr 10, Holmby sn. Olu, Nils Bengtssons hu i Tengelsås bar barnet.

I kommunionen för Tengelsås 10, Holmby år 1808 noteras att Lars Nilsson f 30 juni 1773 försedlades d. 9 juni 1811 till Strö med sin hustru Elsa Tufvesdotter (piga från Tengelsås nr 11) d.v.s. fick pass att flytta till Östra Strö.

Paret får där ytterligare 6 barn utöver dottern Elna. Troligen tog de över gården 18 i Strö by efter Sven Olsson f 5 nov 1743 i Strö och hans hu Kjerstina f 19 aug 1763 i W. Sallerup, som är inhyses.

Boel Larsdotter född 2 mar 1812 i Strö, Östra Strö

Nils Larsson född 13 aug 1814 i Strö 18, Östra Strö. Han bodde i Gårdstånga när han gaf sitt löfte för sin systers Bengta Larsdotters gifte.

Karna Larsdotter född 6 okt 1816 i Strö 9, Östra Strö. Anna Nilsdotter i Tengelsås bar barnet. V 27 mars 1817 där

Karna Larsdotter född 29 jan 19818 i Strö by, Östra Strö. V feb 1818 där

Bengta Larsdotter född 29 nov 1819 i Strö 18, Östra Strö – vår anmoder. Hon bodde i kvarteret Laxen XVII i S:t Pauli då hon avled 15 apr 1898. Intet fanns att anteckna för bouppteckning.

Karna Larsdotter född 18 apr 1822, Strö by, Östra Strö. Elna, Pehr Larssons hustru bar barnet.

Ur mantalslängderna för Strö by 18, Östra Strö

1813 Brukare Lars Nilsson 39 år, hu 29 år, dr Åke 30 år, p. …, Inh Swen Ohlsson 65 år

1815 Brukare Lars Nilsson 41 år, hu 31 år, dr Klemund 37 år, p. Stina 34 år, Swen Ohlsson 70 år

1820 Brukaren Lars Nilsson 46, hu 36, dr Pär 23, Jöns 18, p. Kjerstin 18 år, Swen Ohlsson 75 år

Enkan Ellsa 66 år.

Åbon Lars Nilsson avled den 15 mars 1822 i Strö by, Östra Strö, begr 24:e, 48 år 8 mån gammal. Hans maka enkan Else Tufvesdotter avled den 5 och begrovs 11:e feb 1844 i Strö 18, Östra Strö 60 år, 7 mån gammal.

Bengta Larsdotter född den 29 nov 1819 i Östra Strö vigdes den 8 juni 1851 i Caroli församling i Malmö med Timmergesällen Nils Billberg, född den 6 juli 1820 i Billinge.

”Nr 28. Söndagen den 27 april 1851 lystes för första gången för timmergesällen Nils Billberg på nr 34 född 1820 och pigan Bengta Larsdotter på N 126 född 1819. Då hon är fader och moderlös så lemnar jag såsom hennes faderbroder härmed mitt giftomanna samtycke till hennes äktenskap med ofvanbemälte timmergesällen Nils Billberg och hennes bror Nils Larsson i Gårdstånga socken lemnade sitt samtycke skriftligen. Malmö den 25 april 1851. Undertecknat Nils Nilsson på nr 812.” Vigda den 8 juni 1851.

Parets barn:

Emelia Augusta f 7 jan 1852 i Caroli, Malmö, Anna Helena f 22 nov 1852 i S:t Petri, Malmö, Sofia Christina f 21 maj 1857 i S:t Petri, Malmö, Mathilda f 24 jun 1860 i Caroli, Malmö, Carl Johan f 21 jun 1863 i S:t Petri, Malmö – vår anfader.

Ölycke i Höxeröd eller numera Högseröd sn

Åke Månsson född omkring 1706 gift före 1734 med Arna född omkring 1712. Parets barn - alla troligen födda i Höxeröd sn:

Elna Åkesdotter född omkring 1734 gift med Hans Hansson i Bingstorp

Pehr Åkesson född omkring 1738 gift 1.0 1761 med enkan Signe Persdotter i Högås

Måns Åkesson född omkring 1742 brukar Ölycke 1764 – 1776 (50%) g ft 22 juni 1771 i Skarhult med Elna Jönsdotter (1752 - 1822)

Anna Åkesdotter född omkring 1744

Olu Åkesdotter född omkring 1746 – vår anmoder vigd före 1769 med Nils Bengtsson till Tengelsås 10

Nils Åkesson född omkring 1748 V16 nov 1807 i Ölycke g.m. Karna Persdotter brukar Ölycke 1764 –

1768 (50%)

Elna Jönsdotter född omkring 1752 + 28 jan 1822, 70 år gammal i Ölycke. Gift 2.0 med Jöns Tufvesson som brukar Ölycke 1786 – 1811efter Ellnas 1:e make Måns Åkesson.

Mantalslängderna för Ölycke i Höxeröd

1728 Otto Pärsson med hu (Otto avliden omkring 1767 då 87 år gammal)

1737 - 1740 Åke Månsson

1742 - 1748 Åke Månsson med hu och dräng

1759 Åke Månsson, hu, son Pär

1764 - 1765 Åke Månsson, hu, sönerna Måns och Nils samt p. Jertrud

1766 Åke Månsson, hu, sönerna Måns och Nils samt p. Jertrud, dotter …. 13 år,

Anna 10 år samt Otto 86 år

1768 Åke Månsson, hu, son Nils, dotter Ohla, p. Kerstin,

son Måns, dotter Anna 9 år, gosse Nils 3 år.

1769 Måns Åkesson, dräng Elias (sönerna delar på Ölycke)

Nils Åkesson, p. Anna

Inhyses Åke Månsson, hu över 63 år.

1770 - 1776 Måns Åkesson, hu, gosse Swen, ? ( Måns Åkesson avled i augusti 1782. Hans enka Elna

Jönsdotter, död 28 jan 1822 i Ölycke, 70 år gammal, gifter om sig med Jöns Tufvasson som

övertar bruket av 50% av Ölycke. Se mtl 1786 – 1801 nedan.)

Nils Åkesson, hu, gosse Anders, p. Elsa

1776 Inhyses Åke Månsson 70 hu 64.

1786 - 1801 Jöns Tufvasson med familj samt Nils Åkesson med familj. Kommentar: Åke Månsson kan vara avliden mellan 1777 och 1786. Hans hustru (1:a ?) avled före den 24 januari 1771. Åke Månsson är troligen omgift. Sammanfattning:

'

År 1783 den 25 januari inställte sig undertecknad frälseinspector uti insocknes frälsehemmanet No 1 Ölycke att förrätta laga bouppteckning, auction och skifte, efter aflidne åboen Måns Åkasson, som afled uti sistledne augusti månad och efter sig lämnat enkan Elna Jönsdotter med 5 stycken omyndiga barn nembligen;

1. Dottern Olu 12 år gammal

2. Dottern Kjerstina 10 år gammal

3. Dottern Signe 8 år gammal

4. Dottern Elna 3 år gammal

5. Dottern Sissa 7 veckor gammal.

Enkan såväl som närvarande släktingarna, then aflidnes bröder, Pehr Åkasson i Högås och Nils Åkasson i Ölycke, samt svågrarna Hans Hansson i Bingstorp och Nils Bengtsson i Tengelsås, hwilka såsom förmyndare woro utsedda, åtwarnades att ägendomen lagligen uppgifwa, sådan som then wid dödstimman förefants och the med loflig Ed fästa kunna.

Wärderingsmännen woro nämndemannen Lars Bengtsson från Hammarlunda och frälse länsmannen Erik Nilsson från Slogstorp.

Boet försåldes på auktion till 183.23.9. Det fanns bland annat 1 sto, 4 föl, 1 gammalt sto, 3 oxar, 5 kor, 3 qvigor, 8 får och 1 bagge, 1 sugga samt 2 gäss. Boets skulder:

1/ Herrskapets fordran för bristfälligheter 15.36.-

2/ Dottern Olus innestående modersarv 20-35-3 enligt skiftesinstrumentet den 24 januari

1771 samt ränta för 12 år a 5% 12-21-

3/ Skiftets och auktionskostnader 11.56.-

4/ till drängar med flera 4.04.-. Tillsammans 64.16.3.

Olu Åkesdotters mor avled således enligt denna bouppteckning före den 24 januari 1771. Hennes förmyndare var Nils Hansson i Höxeröd.

Nils Åkessons änka Karna Persdotter avled år 1809 i Ölycke. Ur bouppteckningen efter henne den 24 maj 1809 blev uppå begieran bouppteckning förrättad uti Ölycke, Höxeröd socken efter derstädes med döden afledna inhyses hustru enkan Karna Pehrsdotter vars efter lifwande arfvingar äro;

1. Sonen Lars Nilsson i Battahuset

2. Sonadottern Anna Pehrsdotter i Ölycke 2 år /se nedan boup efter Per Nilsson/

3. Sonen Ola Nils dotter därstädes

4. Dotterbarnen i Strö sonen Håkan 7 år, och flickan Kierstina Svensdotter 10 år

Och de omyndiges Rätts bevakande woro kallade och närvarande Rusthållaren Pehr Pehrsson i Höxeröd samt frälseåboen Sven Håkansson i Strö.

Såsåm närvarande wärderingsmän frälse länsmannen Håkan Nilsson i Västra by och frälse åboen Jöns Tösson i Ölycke. Qwarlåptenskapen blev riktig uppgifven ... Enkan hade en Ko och sedvanliga varor och persedlar.

Skiftet: Sonen Lars Nilsson fick 10.4.3, sonadottern Anna Pehrsdotter fick 10.4.-. Dotterbarnen i Strö, sonen Håkan 3.17.4 och dottern Kiersti Svensdotter 1.32.8 samt dottern Ola Nilsdotter 5.2.-.

Nils Åkassons dotter Anna i Ölycke avled den 5 mars 1785, 11 månader gammal.

Nils Åkassons son Åke Nilsson, brukare av Ölycke 1804 – 1805 avled 1805.

Nils Åkassons son Per Nilsson, brukare av Ölycke 1806- 08 avled den 30 augusti 1808.

År 1808 den 14 oktober blev bouppteckning förrättad uti Ölycke, Höxeröds socken efter därstädes afledne frälsehemmans åboen Per Nilsson som den 23:je sistlidne augsuti aflidit, och har med dess efterlefvande enkan Karna Jönsdotter i lifstiden sammanaflatt ett nu levande flickebarn Anna, 1 år gamml. Men huruwida enkan nu woro i hafvande tillstånd kunde hon icke med wisshet veta, ewad hertil war. Till denna omyndiges rätts bewakande kallad nu närwarande närmaste fäderna frände Rusthållaren Per Persson i Höxeröd by, som åstundade till biträde den aflidnes syskonbarn frälseåboen Nils Persson i Sniberup, Östraby socken. Hwarföre han till wälloflige Tingsrätten förordnande föreslås.

Såsom wärderingsmän woro närwarande nämndemannen Ola Persson i Lyby och frälselänsmannen Håkan Nilsson i Wästraby. Enkan förmantes om Boets rigtiga uppgift, som antecknades i följande ordning: Silver, koppar, thenn, jern och trädvahror, gångkläder, sängkläder, linne, diverse samt kreatur; 1 höst, 2 föl, 1 sto 1 märr med föl, 2 fölsing, 3 oxar, 3 kor, 1 qviga, 1 tjurkalv, 7 får och 6 lam, 7 svin och 2 höns. I utsäde fanns 18 kappar råg, en tunna weckor, 5 tunnor korn. Tillsammans 300.16. 2 2/3

Boet häftade i skuld till Nils Åkessons enka i Ölycke 11.5.4. till Lars Nilsson i Bingstorp 1.32.-, till Jöns Tuasson i Ölycke 0.32.-. samt till drängar, för bouppteckning med mera. Totalt uppgick skulderna till 47.16.11.

Boet skiftades så att enkan fick 100.37.1 1/8 del och flickan Anna Persdotter i fädernearv 152.10.3 ½ såvida inga flere syskon förnimmas.

Drängen Pehr Åkesson f omkring 1738 vigdes 1.0 den 10 oktober 1761 i Västerstads socken med enkan Signe Persdotter i Högås. Deras barn:

* Nils Pehrsson f 22 augusti 1762 i Högås, Västerstads sn. bars till dopet av Pehr Åkassons syster Elna Åkesdotter från Bingstorp i Höxeröd socken. Vittnen; Nils Månsson i Orås, Jöns Persson i Wessinge i Sallerups socken och pigan Marna Jönsdotter i Högås.

Den 12 februari 1763 avled Per Åkessons hustru Signe Persdotter i Högås 38 år och 1 månad gammal. Änklingen Pehr Åkesson vigdes 2.0 den 9 juni 1763 i Östraby socken med pigan Elna Nilsdotter f 2 juli 1741 i Orås, Östra socken. Deras barn:

* Lars f 4 juli 1766 i Högås, Västerstad socken, bars till dopet av Elna Andersdotter i Högås. Vittnen; Marna Nilsdotter i Västerstad, Jöns Mårtensson i Högås, Nils Stridkarlsson ibm, pigan Lisbet Nilsdotter,

* Gertrud f 16 dec 1778 i Högås, bars till dopet av Kersti Nilsdotter i Högås. Vittnen; Nils Stridkarlsson i Högås, Per Svensson ibm, pigan Ingar Åkasdotter i Högås.

* Åke f 15 mars 1781 i Högås, bars till dopet av Elna Andersdotter i Farberg, Vittnen; Nils Persson i Högås, Pehr Svensson ibm, pigan Pernilla Jacobsdotter.

Per Åkesson, en gammal åbo på Högås avled den 28 april 1819 av ålderdomssvaghet 81 år gammal. Hans far var Åke Månsson i Ölycke. Modern är ej nämnd.

Det finns ingen karta i lantmäterienheter som visar var Tengelsås by i Holmby eller Hammarlunda socknar hade sin bybebyggelse under 1700-talet. Kartan nedan från enskiftet 1810 visar de nya tomterna men ej någon bebyggelse.

Lotterna a, b, c, d, e, f, gh, i, k, l, m, n, o, p, q, r, a 50 tunnland styck samt

s/ Torpareplats -, t/ Underlagt Säteriet i Löberöd 25, u/ Fem stycken torparefarmer a 10 Tunnland hwardera w/ Äng som tillhör Hammarlunda kyrka x fyra torpare farmare a 12 Tunnland hwardera

Kartan (nästa sida) från laga skiftet 1849 visar samma tomtstruktur som enskifteskartan ovan. Samtliga byggnader flyttades 1849 från byn till tomterna som bildats vid enskiftet och är inritade på laga skifteskartan 1849. Tengelsås 4 betecknas med M och Tengelsås 10 med Å

Karta (nedan) över ägorna till Tengelsås med Christinetorp uti Hammarlunda och Holmby socknar efter verkställd Laga skifte år 1849. I vänstra deleln av kartan finns Littera A = Kristinetorp 1, 2, 3 och 4. B = Tengelsås 6:2, C= Tengelsås6:3, D=Tengelsås 6:4, 7:2, E=Tengelsås 7:3 – alla i Hammarlunda socken. F=Tengelsås 1:2, G=Tengelsås 1:3, H=Tengelsås 2:2, I=Tengelsås 2:3, K=Tengelås 2:4, L=Tengelsås 3:1, M=Tengelsås 4, N=Tengelsås 5, O=Tengelsås 6, P=Tengelsås 7:2, Q=Tengelsås 7:3, R=Tengelsås 7:4, S=Tengelsås 7:5, T=Tengelsås 8:2, U=Tengelsås 8:3, W=Tengelsås 8:4, X=Tengelsås 8:5, Y=Tengelsås 8:6, 9:2, Z=Tengelsås 9:3, Å=Tengelsås 10:1, 11:2, Ä=Tengelsås 9:4, 11:3, Ö=Tengelsås 11:4 – alla (F-Ö) i Holmby socken.

Sammanfatttning av aktuella mtl notiser

Tengelsås nr 2 i Hammarlunda sn (Uppgick i Kristinetorp)

1728 - 1737 Anders Mickelsson

1740 - 1773 Nils Andersson med hu

1783 - 1784 Nils Andersson med hu

1786 - 1791 Håkan Håkansson med hu Mätta Nilsdotter

1791 - 1825 Håkan Håkansson med hu Helja Svensdotter

Tengelsås nr 4 i Holmby sn

1742 – 1759 Christopher Pärsson

1760 - 1780 Karna Nilsdotter med sin första make Tyke Christopherson

1780 - 1799 Karna Nilsdotter med sin andra make Tyke Strickarsson.

1799 - 1811 Sonen i Karnas 1:e gifte, Tycke Tykesson g m Kerstin Persdotter

1811 - Nils Nilsson g m Boel Håkansdotter från Tengelsås 2, Hammarlunda sn

Tengelsås nr 10 i Holmby sn

1737 - 1786 Brukas av Bengt Nilsson och hans hu Elna Olsdotter

1770 - 1821 Sonen Nils Bengtsson med sin hu Olu Åkesdotter tar över gården

Nils avlider 1821 och Olu avlider 1825. År 1808 vigs deras son

Lars Nilsson med Elsa Tufvesdotter från Tengelsås 4. Paret flyttar

den 9 juni 1811 till Strö by 18 i Östra Strö

Strö by 18 i Östra Strö sn

1811 - 1822 Brukas av Lars Nilsson 1712-86 och hans hu Elsa Tufvesdotter -1822

1822 - 1844 Brukas av änkan Elsa Tufvesdotter som avlider 1844.

Dottern Bengta Larsdotter vigs i Caroli församling i Malmö den 8 juni 1851

med timmergesällen Nils Billberg

Västra by 3 i Höxeröd sn

1721 - 1737 Brukas av Måns Strickarsson med hu

1740 - 1743 Brukas av Strickar Månnson – ogift

1744 - 1749 Brukas av Strickar Månsson med hu

1750 - 1758 Mtl saknas

1759 Brukas av Strickar Månsson – ingen hustru

1764 - 1771 Brukas av Strickar Månsson med hu

1773 - 1776 Brukas av Anders Åkesson med hu och barn.

1786 - 1791 Brukas av Anders Persson

1793 - 1824 Brukas av Lars Strickarsson

Ölycke i Höxeröd sn

1728 brukas av Otto Pärsson med hu

1737 - 1768 Åke Månsson

1769 - 1776 Varsin del av Ölycke brukas av sönerna Måns och Nils Åkesson

1786 - 1801 Varsin del brukar Jöns Tufvasson g.m. Ellna Jönsdotter och Nils Åkesson

1802 – 1811 En del av Ölycke brukas av Jöns Tufvasson g.m. Ellna Jönsdr V28 jan 1822

1812 – 1820 brukaren av denna del är Tufve Tufvesson

1802 – 1803 Brukaren av denna del av Ölycke är Nils Åkessons son Lars Nilsson. Han

flyttar till Battahuset med sin familj

1804 – 1805 Sonen Åke Nilsson är brukaren. Han avled ogift o barnlös år 1805

1806 – 1808 Sonen Per Nilsson är brukaren. Avled år 1808 gift m Karna Jönsdotter

1809 – 1810 Anders Nilsson från Kyrkhult g.m. Per Nilssons änka Karna Jönsdotter

1810 – 1811 är Håkan Nilsson brukare, föräldrarna är ej kända.

Löberöd

Gods i Hammarlunda socken 13 km sydöst om Eslöv. 429 har, därav 290 ha åker. Slottet är av sten i två våningar med åttkantigt mittorn och två korta flyglar , byggt 1798 – 99. Ägdes på 1500-talet av ätten Brahe, tillhörde 1635 – 1700 ätten Ramel, 1799 – 1843 greve J.G. De la Gardie.

Ätten Ramel

Ursprungligen från Pommern, från 1500-talet dansk adelssläkt, naturaliserad i Sverige 1664, friherrlig 1770. Hans Ramel 1724 – 1799 friherre, i militärtjänst 1744, kaptens avsked 1754, överstes namn 1762. Han var en av Skånes största jorddrottar, herre till bl. a. Maltesholm, Löberöd, Vidarp och Öved kloster, vilket gjordes till fideikommiss inom Hans Ramels släkt. Gjorde sig känd som en synnerligen framsynt lanthushållare och lät furstligt bygga om och försköna sina gårdar. Det ståtligaste minnet av hans byggnads-verksamhet är Övedsklosters slott med Öved vacka kyrkokomplex.

Hans son Malte Ramel 1747 – 1824, friherre, riksråd, ingick i kungl. Kansliet 1766, minister i Madrid 1778-80, hovkansler 1781, riksråd 1786-89, medlem av Svenska akademien 1797, guvenör för kronprins Gustav 1803.

Ur Nordisk familjebok, 1952-55 års upplaga.

Jacob Pontuson De la Gardie odlade och bygde Christinetorp 1812 – 1825. Foto LRB

Ätten De la Gardie

Härstammande från Frankrike, där dess stamfar Robert dÉscouperier mot 1300-talets slut innehade bland annat godset La Gardie i dep. Aude. Ätten kom till Sverige med Pontus De la Gardie, friherre och fältherre 1520-1585.

Ur Nordisk familjebok, 1952-55 års upplaga.

Ölycke förvandlades till ett stationssamhälle efter tillkomsten 1866 av Ystads-Eslövs järnväg och fick namnet Löberöd. (Löberöd i ord och bild – 1992) Foto 2008 LRB.

Löberöd: Jernvägs- post- och telegrafstation vid Ystad – Eslöfs jernväg, 5,6 mil från Ystad och 1,5 från Eslöf inom Hammarlunda sn. Stationen ligger egentligen på själva mötesstället för Högseröds, Hammarlunda och Gudmundtorps socknar. De fleste handlande, hantverkare och dylika, som slagit sig ned vid den uppblomstrande handelsplatsen bo i byn Ölycke i Högseröds socken. Något väster om stationen reser sig det tornprydda gamla herresätet Löberöd omgifvet af skog, park och en liten gräfd sjö. Godset som nu utgör 3 29/192 mtl säteri, taxeras till 300.000 kronor med qvarn som taxeras till 10.000 kronor tillhör innehafvaren af fideikommisset Öfvedskloster. Af en äldre egare, excellensen J. de la Gardies literära och artistiska samlingar har de dyrbara handskrifterna skänkts till Lunds universitet. Af Löberöds säterijord finnas några andra gårdar. Ur Rosenbergs geografiskt statistiskt handlexikon öfver Sverige. Utgiven 1883.

Föreg. sida. I bakgrunden syns Västraby gård. I förgrunden på andra sidan ån och bron låg Västrab by – nu åker. Foto 2008 LRB

Bakom lekiset i Löberöd lär gården Ölycke ha legat. Foto 2008 LRB

Löberöd herrgård. Foto 2008 LRB

Foto LRB.

”Våra gårdar” Tengelsås 2, Tengelsås 10, Västraby 3 samt Ölycke omvandlades till åker eller stationssamhälle under 1800-talet. Släkten urbaniserade och vår Bengta Larsdotter drevs av utvecklingen till Malmö och ett liv som stadsbo och hantverkarehustru. Ett bättre liv än livet i en bygemenskap?

Kopplingar mellan familjerna Åke Månsson i Ölycke, Höxeröd sn och Nils Bengtsson i Tengelsås 10, Holmby sn.

A/ Dopvittnen:

Måns och Nils Åkesson är dopvittnen till Nils Bengtssons och Olu Åkesdotters dotter Signe f 1778 i Tengelsås 10.

Anna Åkesdotter är dopvittne till Nils Bengtssons och Olu Åkesdotters son Måns född 1771 och Lars född 1773.

Änkan Anna Åkesdotter född 1746 med sin son Måns är inhyses hos Nils Bengtsson och Olu Åkesdotter åren 1802 och 1803 (kommunion 1803 och 1804)

B/ Bouppteckningar:

Elna Åkasdotter f 1734 död den 3 okt 1802. BOUP 1801-02:109 gift med

Hans Hansson som brukar Bingstorp 1759 – 1792 BOUP 1789-91:128. Barn: Hans 1756 död 18 jan 1786 (hans son Hans f 1784 i Attarp), Åke f 176(1), Måns f 176(2), Anders f 176(7), Nils f 177(2), Elsa g.m. Ladufogden Per Andersson på Skarhult, Bengta g.m. Nils Jönsson, Kjellstorp (deras barn Hans Nilsson (1778 och Elsa Nilsdotter f 1790 den 11 avled och den 19 juni 1800 begrofs Bengta Hansdotter 44 år gammal, hu till hemmansåboen Nils Jönsson som bor i Källstorp, Skarhult socken. Nils Jönsson som är f omk1742 har en son Tufve f 1759 i sitt tidigare äktenskap med n.n.

Christoffer Persson Tyke Christoffersson Tyke Tykesson

Kierstina Åkesdotter Karna Nilsdotter 1.0 Kjersti Persdotter

Tengelsås 4 1742-1765 Tengelsås 4 1768-1773 Tengelsås 4

1. Åke Christoffersson 1734 1. Pål Tykesson 1770 1. Karna Tykesdr 1803

2. Elena Christoffersdr 1736 2. Elna Tykesdr 1772 2. Bengta Tykesdr 1808

3. Påhl Christoffersson 1737 3. Christopher T. 1774 3. Hans Tykesson 1810

4. Tyke Christoffersson 1739 4. Åke Tykesson 1776

5. Boel Christoffersdr 1743 5. Boel Tykesdr 1777 Lars Nilsson

6. Elena Christoffersdr 1746 6. Tyke Tykesson 1780 Else Tufvesdotter

Anders Michelsson 7. Kerstina Christoffersdr 1749 Tengelsås 10 1808-1810

levde 1727- 1737 8. Kirstina Christoffersdr 1754 Tufve Strikarsson Flyttar 1811 till Östra Strö

Tengelsås 2, i Ham- Karna Nilsdotter 2.0 1. Bengta Larsdr 1810

marlunda socken Tengelsås 4, Holmby sn 2. Elna Larsdr 1810

1. Nils Andersson Nils Andersson 1. Lars Tufvesson 1782 3. Boel Larsdr 1812

Karna Lassesdotter 2. Else Tufvesdr 1783 4. Nils Larsson 1814

Westraby 3 1741-1772 3. Marna Tufvesdr 1786 5. Karna Larsdr 1816

1. Karna Nilsdr 1743 4. Lars Tufvesson 1789 6. Karna Larsdr 1818

2. Boel Nilsdr 1752 7. Bengta Larsdr 1819

3. Ohla Nilsson 1752 Vår ana gift 1851 med

4. Mätta Nilsdr 1755 Nils Larsson Billberg

5. Hanna Nilsdr 1759 8. Karna Larsdr 1822

6. Boel Nilsdr 1762

Måns Strickarsson 7. Bolla Nilsdr 1766

Kirsti 8. Elna Nilsdr 1769

Westraby 3 1721-1740

1. Strickar Månsson Strickar Månsson

Okänd hustru

Westraby 3 1741-1772

1. Tufve Strickarsson 1745

2. Per Strickarsson 1747

3. Lars Strickarsson 1749

4. Elsa Strickarsdr 1753

5. Måns Strickarsson 1754 Måns Strickarsson Pehr Pehrsson

6. Pernilla Strickarsdr 1755 Hanna Albrechtsdotter Ellna Månsdotter

7. Boel Strickarsdr 1757 Westraby hus 1790-1831 Westraby hus

1. Lars Månsson 1789 1. Ellna Pehrsdr 1813

Strickar Månsson 2. Ellna Månsdr 1791 2. Else Pehrsdr 1816

Hanna Tufvasdotter 3. Hanna Månsdr 1793 3. Hanna Pehrsdr 1818

Westraby 3 1741-1772 4. Anna Pehrsdr 1820

1. Lars Strickarsson 1768 Lars Strickarsson 5. Marna Pehrsdr 1823

Kerstin Nilsdotter 6. Hanna Pehrsdr 1827

Anders Åkesson Westraby 3 1793-1820 7. Pehr Pehrsson 1832

Hanna Tufvasdotter 1. Tufve Larsson 1796 8. Anders Pehrsson 1835

Westraby 3 1773 - 1776 2. Karna Larsdr 1799

1. Åke Andersson 1773 3. Elna Larsdr 1804

4. Nils Larsson 1807 Nils Larsson

Nils Andersson Anders Pehrsson 5. Hanna Larsdr 1809 Marna Lassesdotter

1681 - 1737 Hanna Tufvasdotter 6. Elsa Larsdr 1812 Westraby 3

Östra Gårdstånga Westraby 3 1776 - 1791 7. Kjerstin Larsdr 1814 1. Kjersti Nilsdr 1834

Holmby socken 8. Else Larsdr 1817 2. Elina Nilsdr 1835

1. Bengt Nilsson Bengt Nilsson 9. Anders Larsson 1820 3. Lars Nilsson 1837

Elna Olsdotter 10 Pehr Larsson 1823 4. Else Nilsdr 1840

Tengelsås 10, Holmby 1742-1765 5. Per Nilsson 1843

1. Ola Bengtsson 1725

2. Elsa Bengtsdr 1734

3. Elna Bengtsdr 1738

4. Nils Bengtsson 1741 Nils Bengtsson

5. Kerstin Bengtsdr 1742 Olu Åkesdotter

6. Nils Bengtsson 1744 Tengelsås 10 1793-1808

1. Elna Nilsdr 1769

Bengt Nilsson 2. Måns Nilsson 1771

Anna Nilsdotter 3. Lars Nilsson 1773

Inga kända barn 4. Nils Nilsson 1776

5. Signe Nilsdr 1778

Bengt Nilsson 6. Åke Nilsson 1779

pigan Lisbeth Persdotter 7. Arna Nilsdr 1783

(ej gifta) 8. Anna Nilsdr 1784

1. Elna Bengtsdr 1769 9. Nils Nilsson 1786

10 Bengta Nilsdr 1789

11 Eljena Nilsdr 1794

Måns Åkesson

Ellna Jönasotter

Ölycke 1786 – 1811

1. Olu Månsdr 1771

2. Kjerstina Månsdr 1773

3. Signe Månsdr 1775

4. Elna Månsdr 1780

5. Sissa Månsdr 1783

Åke Månsson Jöns Tufvesson

Arna Ellna Jönsdotter

Ölycke 1742 - 1768 1. Anna Jönsdr 1785

1. ElnaÅkesdr 1734 2. Elsa Jönsdr 1788 Tufve Tufvasson

2. Pehr Åkesson 1738 3. Karna Jönsdr 1791 Karna Jönsdotter

3. Måns Åkesson 1742 4. Marna Jönsdr 1793 Ölycke 1812 - 1820

4. Anna Åkesdr 1744 1. Hanna Tufvesdr 1812

5. Olu Åkesdr 1746 2. Tufve Tufvesson 1815

6. Nils Åkesson 1748 Nils Åkesson 3. Nils Tufvesson 1818

Karna Persdotter 4. Anna Tufvesdr 1821

1. Lars Nilsson 1773 5. Elna Tufvesdr 1825

till Borstahuset 1803 6. Anders Tufvesson 1828

2. Åke Nilsson 1781

V 1805 i Ölycke

3. Per Nilsson 1787 Per Nilsson

V 1808 i Ölycke Karna Jönsdotter

4. Olu Nilsdr 1788 Ölycke 1806 - 1808

till Sibbarp 1. Anna Persdr 1807

Anders Nilsson

Karna Jönsdotter

Ölycke 1809 – 1816

1. Signe Andersdr 1810

2. Ola Andersson 1811

3. Pehr Andersson 1811

4. Ellna Andersdr 1814

Svart linje= barn i en familj och förälder i en annan familj

Okänd man

Olu Nilsdotter

Grön linje = samma person (gift flera gånger) 1. Anna

Håkan Nilsson

Barn med röda namn är avlidna innan vuxen ålder uppnåtts Ölycke 1810 - 1812

Måns och Nils Åkesson, som ej är våra anfäder, står med här på grund av svårigheten att utreda vad som har hänt med fastigheten Ölycke. Då Nils Åkessons son, Lars Nilsson, avflyttar från Ölycke omkring 1803 övertar hans yngre bror Åke Nilsson 22 år gammal brukandet av Ölycke. Åke avlider 2 år därefter eller år 1805. Den tredje brodern, Per Nilsson övertar då bruket av Ölycke 18 år gammal. Han avlider 3 år senare eller år 1808. Nu finns ej fler bröder kvar i familjen Nils Åkesson. Ölycke går då över till Nils Åkessons bror Måns Åkessons sonhustru Ellna Jönsdotters måg Tufve Tufvasson och hennes dotter Karna Jönsdotter i hennes (Ellnas) andra gifte.

Vår anmoder, Bengta Larsdotter född 1819, vigs 32 år gammal år 1851 i Caroli församling, Malmö med timmergesällen Nils Larsson Billberg

Upplopp - eller omvandling av Skåne

Genom de två frederna i Roskilde 1658 och Köpenhamn 1660 avträddes Skåne till Sverige. De erövrade provinsernas ständer skulle förbliva ”vid deras vanliga rätt, lag och gamla privilegier och friheter oturberades och obehindrade, så vida de icke löpa eller strida contra leges fundamentales av Sveriges krona”. Det vill säga emot Sveriges grundlagar. Denna skrivning i Roskildefreden bekräftades åny i Köpenhamnsfreden 1660. Den danska adelns rättigheter och pri-vilegier var på många punkter bättre än den Svenska adelns vilket skapade ett stort motstånd mot den tänkta inkorporer-ingen av Skånelandskapen. Carl XI´s förmyndareregering, 1660-1672, fick acceptera detta då man var nödd att omgå-ende sluta fred.

Under det andra danska kriget 1676-1679 konfiskerades 2/3 delar av den danska adelns godsbestånd. Dessa gods för-länades till svenskar, men kom efter en kort tid att återlämnas till sina tidigare ägare. Mer varaktiga var de förläningar, som den svenska kronan gjorde av de gods man erhöll av den danska kronan vid återlämnandet av Bornholm år 1660. Genom dessa förläningar kom svenska ämbetsmän och militärer att få hand om skånska kronogods. Den svenska adeln var naturligtvis intresserade av att som skånska godsinnehavare få tillgång till de bättre danska privilegierna. Till riks-dagen 1664 kallades ständerna i Skåne, Halland och Blekinge samt efter viss tvekan även bönd-erna. De ofrälse stånden i gemen var dock ej intresserade av en sammanblandning av privilegierna då dessa skulle kunna bli till nackdel för dem. Intressekonflikten kom snarare att bli ett viktigt moment i ståndsstriderna under förmyndarregeringen än en fråga om svenskt eller danskt privilegiebruk.

Adeln i Skåne hade i många församlingar patronatsrätt, det vill säga rätt att välja präst som dock skulle insättas i sitt ämbete av biskopen. Vidare medförde patronatsrätten förfogandet över kyrkotiondet och ofta även av kronotiondet.

Vanligen hade en adelsman/kvinna med birkeprivilegier rätt att tillsätta domare, birkefogden, birketingsskrivare och stockemännen. Birkeområdet kunde bestå av några socknar upp till ett helt härad.

Han kunde uppbära böter samt verkställa domar.

Skattefrihet för sina bönder i den socken där deras huvudgård låg. Detta var en förutsättning för att adelns bönder skulle kunna utföra sin arbetsplikt på säterierna.

Privilegierna kom att bilda säradministrerade öar i det skånska landskapet. Svedala var en sådan ö och kom att förbli det under de första tjugo åren under svenskt styre. Befolkningen levde vidare med dansk predikan och danska psalmer hörandes i de skånska kyrkorna med enstaka undantag. Biskopen Peder Winstrup hade inför den skånska kommissionen på lantdagen i Malmö år 1662 i spetsen för sitt prästerskap anhållit om att få ”leva i ren kristendom” vilket innebar efter den danska kyrkoordningen från 1537 och de danska kyrkolagarna.

Den spannmålsodling och oxuppfödning som adeln bedrev försåldes via städernas borgerskap som hade hand om den direkta utrikeshandeln. De svenska tulltaxorna var dock högre än de danska vilket mer drabbade spannmålshandeln än oxhandeln som förblev ganska ostörd av exportförbud och behandlades relativt välvilligt i tullhänseende. Priserna i Skåne kom genom denna tullpolitik att hållas låga till båtnad för svenska uppköpare. Tullpolitiken drabbade indirekt även adeln som kom på obestånd och ibland fick gå i konkurs. Genom att köpa upp adelns skuldebrev fick svenska ämbetsmän möjlighet att lösa in de konkursdrabbade adelsgodsen. Detta var en av de vägar man följde för att genomföra försvenskningen. Först 1715 reviderades dessa tullar.

För bönderna innebar övergången till Sverige inga omdelbara förändringar. Hoveriet fortsatte. Den ursprungliga skatte-friheten för insocknes veckodagsbönder vidgades till att alla veckodagsbönder befriades från skattebördan oavsett om de bodde i den socken godset låg i eller ej.

Det fanns ett uttalat missnöje med hoveriet vid 1660-talets slut. Våren 1669 vägrade bönderna i Greve Gustav Karlssons, son till Karl X Gustav, förläning Börringe och skytts härad att utföra plöjningsarbeten vid Börringe och Lindholmen. De uteblev Onsdagen den 14 april trots avtal. Inspektor Eckman skickade ut både ladufogden och flera andra, ”som dem skulle utdriva”, men förgäves. De utsända fick av bönderna veta, att de ”slett intet ville göra”. Enligt Elias Eckman var det de förmögnaste bönderna, som hade ”sig sammanrotat”.

Man kan förstå att bönderna ej var hågade att lämna sina gårdar på Söderslätt när det egna vårbruket stod för dörren specielt som Elis Eckman beskylldes för att behandla två gårdar som tillhörde Espö kyrka som om de låg under Börringe. Även Skivarps bönder klagade över att Eckman pålade dem ”ett bessuerligt aull” till Börringe kloster som de ej tidigar haft varken under dansk eller svensk tid. Vidare skulle Eckmans fogdar uppburit hel skatt av såväl fattiga som välbärgade hemman.

Likartade klagomål framfördes av Anderslövs sockenmän.

Även kronans skatteindrivare var utsatta för böndernas klagan. År 1673 behandlade en kommission de besvär som Börringe klosters bönder och deras inspektor Magnus Eckman hade mot befallningsmannen.

När bönderna i Håslöv protesterade mot att de skulle betala de så kallade herredagspenningarna framhöll de att deras husbonde, Magnus Eckman, sagt till dem att de var fria från denna skatt. Sören Sommers hade svarat dem. ”Skit må han vara och iche eders husbonde, hafde ieg fatt på honom eller ieg kunde komme til hand ieg schulge gifue ham af en klinge”.

Det fanns många motsättningar av olika art som inte var enkla att hantera för den svenska förvaltningen. Mycket av motsättningarna bottnade i avsaknad av tillräcklig kunskap om vilka författningar som var tillämpbara i provinserna och av att det danska och svenska mantalet för en gårds storlek ej var jämförbara. Man såg över skatteläggningen av åkerjord med mera vilket innebar en mildring av skattebördan som uppskattades av bönderna. Men soldaternas och ryttarnas löner miskades i motsvarande grad för mark vars ränta tilldelades militärväsendet. Vid 1660-talets slut hade t.ex. det skånska ryttarregementet råkat i misär.

Först efter det skånska kriget 1676 – 1679 uppphörde provinsernas särrättigheter. Under Karl XI´s envälde kom på 1680-talet en radikalare försvenskningspolitik till stånd.

Hösten 1679 låg stora delar av Skåne öde och obrukade efter det Skånska kriget 1676-79. I Landskrona var landskapet förhärjat av de många striderna och av att Karl XI beordrade i december 1676 att alla byar inom en mils omkrets från Landskrona skulle brännas för att försvåra för Dansken som hade Landskrona som sin replipunkt. De värst drabbade områdena låg i västra Skåne.

Ett program för att uppodla ödegårdarna drevs av Johan Gyllenstierna som utnämts i oktober 1679 till generalguvenör över Skåne. Allmogen i varje kronofogdedistrikt indelades i rotar om sex bönder. En av bönderna uttogs till knekt, men han skulle inte göra krigstjänst. I stället skulle han med hjälp av roten uppta en ödegård. Roten skulle om möjligt bidra med kreatur, utsäde och plöjning. Knekten kunde efter ansökan få två års frihet från de ordinarie och extraordinarie skatterna. En gård fick nu endast hysa två bönder. Övertaliga bönder blev skyldiga att ta emot en ödegård.

Många bönder försökte undgå utskrivningen genom att uppta gårdar mot sedvanliga frihetsår som gav bättre skatteför-måner och frihet att välja gård trots att kronan krävde borgen av två bofasta bönder för att hålla kronan skadeslös.

Hit flyttades ”knektar” från Söderslätt då de lokala knektarna ej räckte till. Befallningsmannen Nils Skåning på Lindholmen klagade i november 1681 över att roteböndernas egna gårdar blev osådda när de var vid sina ödegårdar långt borta från hemmen. I Svedala socken utskrevs 1680 femton rotar som skulle upptaga ödegårdar i Oxie och Skytts härader. Man löste sig från sina skyldigheter genom att var rote betalade 60 daler.

Våren 1681 inlämnade veckodagsbönderna till Lindholmen, Per Jönsson och Sven Olsson i Stora Svedala, en supplik (klagoskrift) till generalguvenören Rutger von Ascheberg i Malmö. Bönderna var ”skrefne i rote att upbyggia twenne ödhe gårdher till tvenne knechtar, samt plöye ock giöre jorden till för dhem”. Då de endast hade ”hwar et paar dålige öck (hästar) och inga stutar (oxar)” sade de sig ej kunna utföra de ålagda uppgifterna. De hade ”redan warit uthi arrest” i fyra dagar och bad nu att som andra rotar få betala rotepengar. Om de skulle tvingas till ödegårdarna ”kan de intet arbete på deras egne hemmanom” utföra. Aschbergs resolution av den 29 april 1681 var att bönderna skulle förbliva vid de anvisade ödegårdarna men man skulle dock se till att bönderna gjorde ”en billig (rimlig) handräckning med cultiverandet och byggnaden”. Aschbergs jämkade beslut visar dock på hans förståelse för böndernas situation även om de fick finna sig i sina öden.

Bönderna i Skåne fick även hjälpa till med att bygga upp och reparera kronans raserade och förstörda sätesgårdar. Svedalabönderna fick göra äckor till Börringe och Torup, som behövde reparation och takhalm. De klagade i mars 1681 över dessa åligganden, som tillsammans med arbetet på Lindholmen tryckte dem alltför hårt. Nu skulle endast Svedala, Lilla Markie och Lilla Alstad, tillsammans 47 ½ gårdar utföra samma arbete som man tidigare hade varit 112 ½ bönder om att utföra. Krigskommissarien Ehrenflycht menade att ”bonden oskäligt klagat” men i augusti månad 1681 befallde Karl XI på inrådan av Generalguvenören Ascheberg att ödegårds-rotarna helt skulle upphöra. Ödegårdarna skulle förses med goda åbor genom frihetsår. Duktiga och främst svenska drängar skulle tilldelas ödegårdarna som ett led i försvenskningspolitiken av Skåne.

I Rönnebergs, Onsjö och Harjägers fögderier var ännu 1683 ca hälften av all jord obrukad medan socknarna i Vemmenhögs, Herrestads och Ljunits fögderier sluppit lindrigt undan krigets härjningar.

Ödejord och ödemantal i Rönneberga, Onsjö och Harjagers befallning (R.O.H.) och

Vemmenhögs, Herrestads och Ljunits befallning (V.H.L.) åren 1682-1687

R.O.H. V.H.L.

År Ödejord Ödemantal Ödejord Ödemantal

1682 - 23,5 6,2 10,5

1683 46,6 24,9 8,0 15,2

1684 38,1 23,7 8,6 12,9

1685 28,6 21,4 8,5 9,9

1686 21,0 15,9 4,2 6,7

1687 20,8 10,0 4,4 6,8

1. Ödejorden uttrtyckes som ödeavkortningen av kronotionde i % av den taxerade kronotionden i respektive befallning.

2. Ödemantalet uttryckes i % av hela mantalet i respektive befallning.

Men försvenskningspolitiken var på väg in i ett nytt skede. Aschbergs inställning var att skåningarna var bäst skickade för jordbruket i Skåne. De skånska bönderna fick stanna kvar på sina gårdar. Under 1680-talet återhämtade sig land-skapet successivt. Antalet personer, som kunde betala mantalspenningen om tre mark, sexdubblades mellan åren 1679 (561 personer) och 1680 (3456 personer). Även ödejordarna minskade under 1680-talet. Se tabell ovan.

Vid ett möte med generalguvenören Aschberg i maj 1681 anhöll ombud för prästerskapet om uniformitet. Fjorton dagar senare begärde städernas representanter samma sak. Adelns särrättigheter kördes över. Svenskt rättssystem infördes den 1 juli 1683. Den skånska adeln hade bara att samtycka till förändringarna. Gudstjänstlivet reformerades och Guds-tjänsten förrättades på svenska och efter svensk ritual. Prästerna använde svensk dräkt och i undervisningen användes svenska ABC-böcker, katekeser och bönböcker. Ungdomen vande sig vid att sjunga svenska psalmer. Ljus fick inte brinna under Gudstjänsten och orgeln skulle endast spelas vid psalmsången eller när prästen gick upp i predikstolen. Klockarna skulle förteckna de präster som bröt mot reglerna och efter dessa listor skulle böter tas ut. Två tredjedelar av böterna skulle användas till svenska böcker, som skulle delas ut till barnen i socknarna. Biskop Hahn rapporterade vid slutet av 1680-talet att det fanns många tusen barn, som kunde sin svenska katekes och sjöng de vanligaste psalmerna. En stor del kunde dessutom läsa i bok och började kunna skriva. På många ställen skulle barnen ha ryckt de vuxna med sig. Det bör dock framhållas, att Skånes befolkning ingalunda skiftade språk. Det var överhetens och kyrkans språk som förändrades. I Svedala socken kunde endast vart femte barn läsa år 1687. År 1705 kunde alla barn läsa, men endast var fjärde invånare kunde skriva.

Förändringen av det gamla jordbrukssamhället i Skåne och influenser från revolutionen i Frankrike var bidragande orsaker till en ökande spänning mellan olika samhällsklasser. Från Malmös stora rådhus hörs musik och glam. Det är de rika i Knutsgillets celebra sällskap som dansar i en väl upplyst sal medan torget ligger i mörker och endast svaga olje-lampor lyser upp enstaka fönster i de små husen. Ilskan från de mindre besuttna samhällslagren, som står utanför råd-huset övergår till handling. Man stormar uppför rådhusets höga trappa, knuffar omkull förskräckta vakter och rusar in i överhöghetens stoltaste boning. Man bryter ner väggen in till arrestlokalen. Med triumferande tjut fritas en i häktet insatt dräng, som förs i en väntande båt över sundet.

Det går långsamt upp för festdeltagarna att fara hotar. Folkmassan på torget blir allt fler och den börjar skandera ”bröd, bröd, bröd”. Rådmannen Nordlindh möter modigt på rådhustrappan den upprörda, hungrande massan och under tiden kan festdeltagarna i stillhet lämna rådhuset och nå sina hem. Detta bröduppror i Malmö en decemberkväll 1799 är en enda händelse i Malmö stads historia men dock ingen isolerad händelse. Oroligheterna poppade upp i Göteborg, Norrköping med flera svenska städer. Det var det så kallade enkla folket som protesterade.

Kung Gustav IV Adolf beslöt år 1801 att reducera befogenheterna för landshövdingarna i de två skånelänen. En generalguvenör, Baron J. C. Toll, utsågs som Skånes högste militärbefälhavare och som Skånes högste civile styrelse-man. Vid ett av Toll´s första besök i Malmö som generalguvenör kom uppgifter om bondeoroligheter i Löddeköping by, som ligger mellan Malmö och Landskrona, att en frälseinspektör hade blivit överfallen av uppretade bönder.

Kronofogden Sandberg från Malmö begav sig till platsen för att arrestera upprorsledarna. Bönderna beslagtog då färjan över Lödde å och jagade bort kungens man. Toll beordrade genast fram en grupp av de Mörnerska husarerna. Bönderna lät byahornen ljuda och budkaveln gå för att samla fler bönder att möta husarerna men husarerna återtog färjan.

Jacob Faggot hade redan den 5 april 1757 utfärdat en förordning om hemmansägors läggande i storskifte innebärandes att varje delägare skulle få sina ägor på ett ställe och ej som nu var splittrade på många små tegar. Skiftesmetoden som byggde på ägogradering blev misstrodd av bönderna. Rutger Maclean på Svaneholms gods införde en ny skiftetsmetod i slutet av 1700-talet som kom att kallas Enskiftet. Den metoden gick ut på att samla all mark till ett ägostycke samt att bonden skulle flytta ut från sin by till sitt ägostycke. Enskiftet som infördes år 1803 i Skåne kom att dels kraftigt att förändra lantbefolkningens levnadsförhållanden, främst genom sprängningen av de gamal byarna och dels medföra en kraftig utveckling av jordbruket. Sammanförandet av de spridda ägostyckena till större enheter och bytvångets hävande möjliggjorde tillämpning av jordbrukets framsteg.

Kväsningen av bondeoroligheterna i Löddeköping by blev ej utan inflytelse på enskiftets genomförande.

Europa blev genom den Franska revolutionen en världsdel i brand. Sverige och Danmark sökte länge att undgå kriget. Bland annat ingick man en flottallians som stadgade att varje land skulle låta åtta linjeskepp och fyra fregatter patrullera Öresund och Nordsjön. Efter det att Napoleon år 1799 övertagit makten i Frankrike blev Engelsmännen mycket intresserade i de Nordiska farvattnen. För både den Svenska och Danska regeringen kändes hotet allvarsamt. Norden, Ryssland och Preussen ingick ett väpnat neutralitetsfördrag. Östersjön skulle ej få inkräktas av varken Franska eller Engelska styrkor. Engelsmännen sände i mars 1801 en stor flotta in i sundet mot Köpenhamn. Därigenom tvingades Danmark, Sverige och Ryssland att avstå från neutralitetspakten.

1807 anföll Engelsmännen Danmark utan föregående krigsförklaring. Danmark tvingades att lämna drygt 160 skepp till Engelsmännen efter några veckors intensiv kanonad av Köpenhamn som metodiskt hade malt sönder staden. Danmark vände sig motvilligt till Frankrike. Napoleon krävde att krig skulle förklaras mot Sverige i februari 1808 samtidigt som ryska trupper gick in i Svenska Finland. Utan att många förstod hur det hela hade gått till var Sverige i centrum av ett storkrig!

Den Svenska regeringen var skakad. En förstärkning av armén måste snarast ske. Den 14 mars 1808 påbjörds att ett lantvärn skulle uppsättas av alla vapenföra män mellan 18 och 25 års ålder. 30.500 soldater skulle rekryteras på detta sätt och bli en behövlig förstärkning av krigsmakten som skulle öka till c:a 100.000 man. Verkligheten var mer bekymmersam. Nästan all beklädnad och vapen saknades till de nya. De fick använda sina egna vapen när de hade några. Bristen på skor var så stor att vissa bataljoner fick föras fram i vagnar, ej marscherande! I Skåne sattes upp sex lantvärnsbataljoner. Många bondesoldater hamnade i Malmö som galärroddare i de kanonslupar som låg förlagda vid det gamla slottet Malmöhus. Fältsjukan härjade och i övervåningen av Malmö rådhusrätt inreddes ett provisoriskt sjukhus. Medan de rika dansade i bottenvåningen dog de ”tappra” i stora mängder i övervåningen av rådhuset! Samma bedrövliga skeende pågick i hela landet. När amiral Puke ankom till Karlskrona på nyåret 1809 fann han inte mindre än 800 obegravna lik!

Lantvärnet blev under mycket lång tid i var mans mun ett mycket värdeladdat ord med fadd och otäck smak.

Kung Gustaf IV Adolf avsattes år 1809 och den 61-åriga, barnlöse prins Karl (sedermera Karl XIII) insattes som ny regent. Till ny kronprins adpoterades Christian August. Han drabbades strax därefter av en hjärtattack på manöver i Skåne och föll död av sin häst. Den nye kronprinsen blev en fransman vid namn Bernadotter. Hösten 1810 landsteg han i Helsingborg och begavs sig genast till Stockholm. Under tiden roade sig Skånes nobless kungligt. Vintern 1810-1811 blev en glanstid för Malmös inneliv.

Den 5 februari 1811 lämnade kung Karl XIII instruktioner om den extra rotering, som enligt riksdagens beslut skulle drabba alla icke tidigare roterade jordar. I skåne var vid denna tidpunkt ingen jord roterad. Jordägarna här fick i stället erlägga en roteringsskatt. Kungen insjuknade den 17 mars 1811 i bröstfeber och överlät då åt kronprinsen Carl Johan Bernadotte att under sjukdomstiden sköta regeringsbestyren. Samtidigt kom ryktet i svang att den engelska flotten, som hade ett antal örlogsskepp i Kattegatt, skulle angrippa Köpenhamn. Den 23 april 1811 beslöt kronprins Carl Johan Bernadotte om att ytterliggare 15.000 man skulle skrivas ut som ”Förstärkningsmanskap”.

Riksdagsbeslutet om extraroteringen innefattade herrgårdarna, godsen och storbönderna.

Kronprinsens beslut om förstärkningsmanskap drabbade drängar, husmänn och åboarna, d.v.s. i stort sett allmogen.

Åtgärden blev ej populär bland allmogen, Det började jäsa kraftigt och oroligheter blossade upp i bygderna. Tankarna gick tillbaks hos gemene man till lantvärnet och dess hemska öde.

I juni 1811 samlades 800 bönder och drängar i Helsingborg för att protestera. De mötes av framsprängande husarer som högg in på de obeväpnade.

Samtidigt protesterande allmogen i Ystadstrakten, som även den slogs ned av husarer. I Luggude härad samlades 500 drängar och husmän och anhöll att få slippa lottning mot att de i stället lejde förstärkningsmanskap. På Österlen ställdes samma krav. Landshövdingarna i Malmö och Kristianstad svarade med att skingra skarorna med husarer.

En desperat folkhop tog sig före att besöka Svaneholms slott där godsägaren Maclean påtvingades att underteckna en skrivelse om att han själv skulle skaffa fram erforderligt förstärkningsmanskap. Enligt traditionen lär kyrkoherde Erichsson ha uppmanat Maclean att inte reta de upproriska utan skriva under intyget. Maclean vägrade emellertid och gav kyrkoherden en skarp tillrättavisning.

Generalguvenören Toll beordrade landsbygdens representanter till ett möte i Malmö den 27 maj 1811. På mötet skulle bland annat bestämmas hur uttagningen till förstärkningsmanskap skulle gå till. I Hyby socken togs beslutet den 19 maj 1811 om vilka som skulle representera Hyby socken vid mötet i Malmö.

”På tillfrågan av församlingens Pastor, hwem eller hvilka socknens jordägare och hemmansbru-kare ville utvälja till detta ärendets utförande? Så blefvo, efter någon öfverläggninge, enhälligt utvalda, inspectoren Hr Fredrik Wallengren och Rusthållaren Jöns Jönsson i Wismarlöf, som deputerade; hvilka tillsades att sig på förenämnda dag och tillfälle infinna kl 09.00 förmiddag försedda med utdrag af detta protokoll. Arvodet för deras sålunda hafda besvär utsattes till Två Riksdr Banko för hvardera.”

Efter Malmömötet stod det klart att uttagning av soldater skulle ske på frivillighetens väg, genom lega karl eller genom lottning. En viss rörelse bland allmogen i Hyby, Bara och Skabersjö socknar förnams.

Sockenstämmorna i Hyby och Bara utlystes till den 9 juni 1811 för godkännande av de av prästerna uppgjorda lottningslistorna. Drängarna i Hyby och Bara byar samlades därför en dag för diskussion. De var väl medvetna om bakgrunden till kronprinsens beslut såväl som att bondeståndet i riksdagen hade yrkat på ”att utskrivning av förstärkningsmanskap ej fick ske förrän den extra roteringen var slutförd.” Drängarna befarade att utskrivningen till den extra roteringen fördröjdes av godsägarna och storbönderna så att allmogen skulle få bära en större börda. Under mötet berättade drängen Hans Olsson från Bara att drängarna från Brodda gods ämnade sig till Ystad med förhoppningen att bli befriade från utskrivningen via samtal med landshövdingen.

Ett nytt möte utsattes till den 9 juni 1811 i Bara efter gudstjänstens slut. Vid mötet vid Bara kyrka hade kyrkoherden sällskap av baron Stjärnblad på Torup slott. Man fick även hålla ett möte samma dag vid Mölleberga kyrka. Prästen Olof Borup skriver: ”Jag hade ej förmodat annat än lydnad och undergifwenhet för Kongl. Majts befallning, men till min häpnad måste jag erfara den störtsa motspännighet då bägge församlingarnas drängar med sturskhet yttrade, att ingen skall understå underskrifwa längderna, tilläggandes, att de beklaga dem som wågade underteckna sina namn, då de tillika försäkrade att de alldeles inte underkastade sig den anbefallte Lottningen, utan om så påfordrades wille de mangrant gå åstad.

Jag sökte öfwertyga dem, huru lindrig denna utskrifwning blef och att de hade rätt att Lega Karl; och då de fortsatte i sin hallstarrighet, gaf jag dem tillkänna, att jag woro nödsakad rapportera deras uppförande för Konungens Höga Befallningshafwande, då påföljerna måste blifwa för dem ganska wådeliga, men allt mitt bemödande woror förgäfwes att få dem ur sin fattade föresatts. Härwid måste jag likwäl ödmjukast anmärka att Mölleberga drängars wägrande skedde utan minsta oljud och owäsende; Men wid sockenstämman uti Bara Kyrka woro drängarnas uppförande så rysligt, att det närmade sig till uppror.”

(Olof Borup tillträdde som kyrkoherder i Bara socken omkring 1782 och innehade detta till sin död 1819. )

Det är på detta Möte i Bara som en 26 årig dräng, Mårten Bengtsson, för första gången stiger fram på den historiska arenan. I ordstriden var det han som var den mest aggressive. Efter sockenstämman i Bara kyrka samlades drängarna på bytorget för överläggningar. Man enades om att uppvakta baron Stjärnblad för att få tillstånd en lindring i utskrivningen. I samlad tropp begav man sig till det närbelägna godset Torup. Just som drängarna kom fram såg de baronen med hela sin familj brådstörtat lämna slottet i vagn. Några av drängarna med Mårten Bengtsson i spetsen försökte genskjuta honom genom att springa genom trädgården, men misslyckades. Mårten Bengtsson skulle bli den som personligen skulle få komma att statuera exempel vid den slutliga uppgörelsen av detta uppror.

Folk från Hyby, Wärby, Skamarp och Vinninge anslöt sig till mötet den 9 juni 1811 vid Hyby kyrka. Hans Olsson kunde endast rapportera att Brodda drängarna hade kommit i väg men stoppats och avvisats utanför Ystad av militären utan att ha fått tala med landshövdingen. År 1810 hade Anders Erichsson tillträtt som kyrkoherde för Hyby socken. Tidigare hade han varit bataljons-predikant vid Konungens eget värvade regemente i Landskrona. I stämmoprotokollet som signerats av pastor Erichsson sägs;

”Ehuru ganska få åboar kommo tillstädes vid sockenstämman, utan de fläste af församlingens drängar, så företogs likväl till uppläsande, den förteckning, som upprättades af församlingens Pastor den sistlidne Junii på manbare personer och dem som äro lottning underkastade till armens förstärkning, i närvara af kronolänsmannen J. F. Claesson, Rusthollaren Nils Pehrsson i Råbergs-slätt, frälseåboerna Jacob Sonesson i Hyby, Per Hansson i Holmeja, Jöns Hansson i Yddinge, Jöns Pehrsson i Winninge, Mårten Andersson i Tejarp, samt Rusthollarna Ola Pehrsson och Lars Pehrsson i Wissmarlöf, vilka tillstädes kommo, ehuru ej kallade att öfvervara denna förteckning.”

”Utaf det i afskrift bifogade protokoll synes, att ganska få af församlingens åboar infunna sig, men större delen av församlingens drängar kommo tillstädes. Sedan desse drängar voro församlade, frågade Pastor, om ej någon af åboarna voro närvarande, hvarpå svarades, att en och annan var tillstädes. Men hvilka för trängsel skull ej kunde framkomma till bordet, ehuru Pastorn kallade på dem.”

Innan förteckningen upplästes, frågade Pastorn drängarna:

”För denna gången äro icke församlingens drängar kallade att öfvervara socknestämman, utan endast åboerna, som böra afhöra, godkänna och underskrifva den förteckning på manbara personer, som upprättades förliden onsdagen ......”

Någon i hopen svarade: ”Då kunna vi gå vår väg,” varpå drängen Lars Nilsson som tjänar hos frälseåboen Hans Olsson i Yddinge svarade: ”Jag har lust att blifva qvar och se om min husbonde vågar att förskriva mig, jag är icke såld, utan om jag vill kan jag flytta till Michaeli.”

Pastorn kommenterade; ”I kunnen jerna blifva qvar och afhöra förteckningens uppläsande, ändast i hollen eder still och tysta.”

Drängen Anders Påhlsson i tjänst hos frälsebonden Ola Nilsson i Hyby by yttrade: ”Wi underkaste oss aldrig någon lottning och ingen af oss går ut förr, än adelsmännen hafva uppsatt sina rotekarlar, hvilka först böra utgå, och om det behöfves så gå vi alla” vilket större delen instämde med.

När de två drängar från Hyby protesterade mot den kungliga kungörelsen om utskrivning av förstärkningsmanskap genom lottning, som Anders Erichsson uppläst från predikstolen i Hyby kyrka, anmälde han de båda drängarna för Landshövdingeämbetet.

Det var inte endast i Bara, Mölleberga och Hyby socknar som det jäste. I Lemmeströ församling nära Svaneholm längre in i landet hade prosten Nibelius upprättat manbarhetslistor som endast greve Beck-Friis och inspektorn Tengvall granskade. Övriga bönder och åboar hade helt enkelt uteblivit från sockenstämman! Prosten lät då sända till respektive rotar eller lottlag en förteckning över de som var skyldiga till lottning, såvida det ej kunde ”lega karl”. Samtliga svarade att de varken ville lotta eller laga karl.

”Torsdagen den 13:e dennes klockan ungefärligen 9 på förmiddagen hafva en myckenhet drängar af dennes eller Gustafs församling och som Herr Prosten tror äfven från Genarps och andra socknar, hvars antal Herr Prosten icke närmare kan uppgifva än att de varit nära 200, inträngt på Herr Prostens gård härstädes försedda med större och mindre käppar i händerna.

Så snart Herr Prosten från sina rum blifvit varse denna folkskara, har Herr Prosten begifvit sig ut till dem, för att inhämta i hvad afsigt de kommo så manstarka och hvad de ville, samt för att lemna dem de upplysningar som Herr Prosten trodde att de tilläfvetyrs kunde söka, men så snart Prosten kommit ut på gården har han blifvit af folkskaran omringad, samt erhållit under oqvädesord de bittraste förebråelser för det Herr Prosten efter deras yttrande mer än någon annan af Kyrkoher-darna i orten skyndat med Lottlängdernas upprättande till förstärknings manskapet hvarpå drängen Per Hurtig gifvit Herr Prosten första slaget och derefter hafva många flere våldsamt och illa slagit Herr Prosten, men Herr Prosten, för att spara sin dåliga sjuka fru åsynen af hans våldsamma handterande, samlat all sin styrka och sprang ut till en åkerlycka bakom gården, dit Herr Prosten så väl af de, hvilka Herr Prosten egentligen ofredades som efter hvad Herr Prosten förmodade öfriga skaran, blifvit efterföljd och vidare mycket slagen och ändteligen och på Herr Prostens föreställningar till dessa våldsverkare, att de, åtminstone af medlidande för hans Fru och många Barn, ville skona hans lif. Hafva de upphört med sine slag, under vilkor att Herr Prosten skulle skrifteligen förbinda sig att icke ytterliggare vidtaga någon åtgärd ledande till Lottning eller utskrifning af förstärkningsmanskap, så länge och intet dess öfriga Herrar Pastorer i Häradet gått dermed i författning, hvilken förbindelse Herr Prosten, för att rädda sitt lif, säger sig hafva, efter det han blifvit införd i sine rum, varit tvungen afgifva. ...........”

Under natten mellan den 13 och 14 juni 1811 infångar husarpatrullen de två eftersökta drängarna från Hyby och Yddinge. Man för dem till Malmö och landskansliet för att sätta dem i förvar på Malmöhus fästning i väntan på rannsakning. Denna natt sprider kunskapare budskapet om arresteringarna till drängstugorna i en hel bygd. I nattens mörker upptänds nu upprorslågor av sällan skådad lyskraft. Budskapet når byarna Dalby, Genarp, Häckeberga, Hässleberga, Börringe, Nevitshög, Brågarp med flera.

En stor hop bönder och drängar från Genarp och Lyngby väcker omkring klockan 2 på natten folket i Hässleberga, Bökesåkra och Kalthus. Åldermännen tutar till samling i byhornet och allmogen får besked om att samling skall ske vid Torup slott. Den som ej åtlyder varnas med att kunna bli ihjälslagen och få sin egendom nedbränd. Denna uppviglargrupp beger sig vidare till Vismarlöf, där trumning blir anbefald och samma budskap givet.

Vägen går nu mot Hyby. Inne i byn trummas det ånyo. Det är ingen fredlig syn som möter de yrvakna Hybyborna i gryningsljuset den 14 juni 1811. Bygatan är fylld av människor som beväpnat sig med hötjuvor, liar och påkar. I Hyby sammanstrålar drängar från Värby, en by nära Bara, med den stora hopen. Från byn går nu färden till den strax norr därom liggande Klågerups gård.

Klockan är mellan 6 och 7 den 14 juni 1811 när inspektor Wiberg kommer in i kyrkoherde Anders Erichssons kammare och berättar för den yrvakne att en hop allmoge anlänt till Klågerups gård. Prästen klär sig hastigt och går folkmassan till mötes vid den östra porten.

”Med mycke häftighet fordrade denna samling att jag skulle följa dem till Malmö för att uttaga de 2:ne drängar som blifvit arresterade. Jag försökte föreställa dem faran af detta företag, men i deras hetta och fövillelse kunde inga före-ställningar äga rum. Sedan frågor blivit gjorda och svar gifna fordrades åter att jag skulle följa. Jag nekade alfvarligen att efterkomma denna deras begäran, men genom eder och hotelser och sluteligen genom knuffande i ryggen och fast-tagande i armerna under skrik och stojande blef jag förd ner till stora porten. Der stannade hopen då jag under de ömmaste föreställningar sökte föra denna förvillande hop tillrätta. Under det jag talade kom en af mina åhörare fram och begärte att jag skulle så blifva hemma och att jag istället skulle skrifva med dem till Malmö. Han öfverröstades af hopen och marchen företogs till Bara ....”

Under färden gick diskussionen. Någon i hopen säger; ”Wi woro i går hos prästen i Lemmeströ och han fick så mycket han behövde för sin tid.”

Anders Ericsson skriver vidare; ”Wid Bara by stannade hela hopen sedan någon bland dem högt ropade halt! Några sprungo in i byen och prästgården för att taga prosten Borup med sig. Efter någon tids väntan utanför byn gick jag in och vid min ankomst i Prästgården mötte jag prosten tillika med dess Comminister omgifne af en stor hop mänskor. Prosten yttrade så sin oro och billiga ledsnad öfver dessa händelser.”

På vägen mellan Bara och Torup mötte vi 2:ne ridande, sedda på afstånd ropades bland hopen: Der äro två husarer, förklädda husarer.

Med häftighet lupo de unga drängarna dem till mötes och fattade tyglarna samt omringade dem. Wid vår ankomst till denna förlupne hop, bad Prosten Borup att de måtte låta dem fara i fred, efter mycket stoj och skrik släpptes slutligen tyglarna. De tvenne ridande kunde ej för trängsel skull komma fram på vägen, hvarföre de satte öfver gropen och redo med största skyndsamhet öfver sädesåkern, några sprungo efter, utan att upphinna dem. Men enligt berättelsen blefvo de fasttagne af en hop allmoge, som kom efter, då en af dem likaväl slapp undan, den andra blef tvungen stiga af hästen och leda den, under det att han följde hopen till Torup.

Väl framme vid det gamla ståtliga slottet Torup uppstod bland drängarna oenighet om hur man skulle gå vidare. Till sist stannade man vid att två bönder tillsammans med prosten i Hyby skulle gå med ett brev till Konungens Höga befallningshafvande som både Eriksson och Borup tvingades underteckna. I tilltvingade hästar och vagn forsatte färden mot Malmö. Eriksson säger vid avfärden till allmogen. ”Nu reser jag i ett ärende, som säkerligen gör att jag blir satt i arrest!” varvid allmogen svara: ”Om pastorn bli satt i arrest, så skola vi komma och taga ut honom.”

Skrivelsen löd:

”Högwälborne Herr Grefve och Landshöfding samt Riddare af Nordstjerne Ordern!

En ganska stor hop af Allmoge är samlad från flera socknar, såväl husbönder som drengar, hwilka enhälligt begära hos Herr Grefwen och Landshöfwdingen att de karlar som blefwo gripna i förliden natt uti Hyby socken måtte återgifwas, ty annars wilje de ej skiljas åt.

Med djupaste wördnad har ännu förblifwe högwälborne Grefwens och Landshöfwdingens, å Allmogens wägnar och på deras enträgna begäran.

Allerödmjukaste tjenare

Olof Borup prost i Bara Anders Ericsson kyrkoherde

Genom en list lyckades Borup komma undan. Han förklarade sig villig att träda i spetsen för tåget och i Malmö framföra böndernas krav inför landshövdingen. Under vägen fick han tillfälle att fly och undkom äventyret oskadd.

Kyrkoherden Erichsson sändes halvnaken och under eskort med skrivelsen till Malmö, där emellertid både kyrkoherden och eskorten omdelbart arresterades. Enligt anteckningar i C. C. Hallings minnen var kyrkoherden ”glad att få anses delaktig i uppstudsigheten och att såsom nyss till orten ankommen och obekant själv få vinna säkerhet i länshäktet.”

Från olika håll tillströmmade folk till Torup. Lars Andersson från Nevitshög ledde en hop från Brågarp och Nevitshög. När denna hop passerade Grevie torvmosse på vägen mot Vinninge fick de syn på några män som var sysselsatta med torvupptagning. Dessa uppmanades, under hot om att bli nedslagna följa med till Torup trots att de var borgare från Lund.

I Skabersjö by strax söder om Torup tutade åldermannens dräng Ola Olsson för att samla folket som begav sig mot Torup. Cirka 1.500 – 2.000 människor beräknas efteråt ha deltagit i mötet vid Torup. Herrskapet likväl andra ståndsper-soner på herrgårdar i orosbygderna hade flytt till städerna. Förvaltare och inspektorer fick ta över ansvaret för godsen. Lars Andersson begärde fram mat och brännvin ur slottets källare som hade vid denna tid en av Skånes mest berömda vinkällare. Turerna till vinkällaren blev många och allmer vingliga som dagen framskred.

Bland Hyby borna syntes sadelmakaren Hans Nilsson Engström styra och ställa. Han delade ut brännvin och mat och uppmanade folket att ställa upp sockenvis. Det var han som tog den gamle husmannen Jöns Hansson Brodd från Hässleberga i kragen när Brodd försökte avvika från Torup.

I Malmö var både myndigheter och befolkning oroliga. Ryktet förtalte att en allmoge om ett par tusen man var på väg mot Malmö. Den stora diskussionsfrågan var hur Malmö skulle kunna försvaras. En kurir från Malmö nådde general-guvenören Toll som var på resa i Ystad som genast befallde att Herr Grefve Hampus Mörner skulle få befälet över den beridna delen av Husarerna. De tog vägen över Östra Skräflinge och Sallerup till Torup men väl framme vid Torup efter en någon lite hvila (nattsömn) upptäcker man att hopen gått vidare till Klågerup. Mörner skriver:

”Då jag kom så långt utom Hyby att mitt Avant Garde kunde synas märktes väl någon rörelse och spridning bland Allmogen, men deras Chefer lärer genast upmanadt dem, ty funnos Rapt åter skåckade till ett antal af ungefär 800:de ty då första Husar Patrullen framkom voro de i porten upstälde med bössor och Hötjufvor, samt ömsom under Hurrande ömsom under Högst ovettiga uttryck prowoquerade till attaque. Öfverste Grefve Ridderstolpe anmanade dem att hålla inne med sina oqvädesord, och gifva sig under Lagarna; men som de det oagtat fortfora i hotelser aflände Han till mig Raport derom.

Emedlertid hade 2 a 3 af hopen synts vilja andraga något, då öfverste Ridderstolpe red emot dem för att höra deras önskningar; Som dessa gingo derpå ut:

Att återfå 2ne Bonddrängar, hwilka dagen förut blifwit på Landshöfdingens reqvisition inhämtade till Malmö slott, och att de icke på ärhållit svar, att precist detta alldeles icke kunde dem beviljas, men att De ändå borde upföra sig som laglydige Undersåtare, ville skingra sig eller falla till föga, lottsades Grefve Ridderstolpe vilja med Husarerna anfalla dem. Då de detta oagtat satte sig i motvärn med sine Hötjufvor, och fortforo i smädelse Ord sålunda.

”Kom hit Edra Carnailler” med mera dylikt, lät jag emot dem lossa 2ne Nickskott.

Porten som de då företogo sig att under tiden låsa, under Hurrarop och fortfarande smädelser. Måste med infanteri forceras – hvarefter Affairen blef lika afgörande som hastig. Jag har icke utan rörelse kunnat se 30 á 40 Bönder beröfvade sine lif, och månge Bleseras. - Men deras upförande och motstånd, jämte Hussarens och Soldatens nit blefvo dertill naturlige orsaker.

195 af hopen som sedermera småningom togs, har jag i går Aftons med mig infört, och låtit på slottet (Malmö) insätta. Återvägen togs enligt de ordres jag invid Torup under Marschen af Eders Excellens ärhold, till Börringe, men hwarken där eller i Svidala, Hylletorp, Skabersjö eller Oxie fants något mer Skåckning, utan hade tvärtom en utskickad redan igår förmiddag till mig framfört, flere Socknars bön om tillgift, med löfte att förhålla sig hädanefter laglydigt, och med underdånighet fullgöra hvad dem befalts..... ....”

H. Mörner Generalmajor.

En samtida person berättar om händelsen i sina memoarer:

”Porten forcerades af infanteriet, som inkommet på gården började handgevärseld. Nu flyktade allmogen in i husen och ut på markerna. Här vidtager skuggsidan. Hade civilmyndigheter funnits tillstädes med makt att befalla, hade den ovilkorligen hindrat vidare manspillan och blodsutgjutelse. Ändamålet som söktes var att skingra de samlade folk-massorna. Detta var vunnet, och en sådan skräck injagad hos dem, att de alla genom flykten räddade sig utan mod att återvända. Men i stället för att stadna, fortsatte militären sin lätt vunna seger genom att förfölja de flyende både i husen och på fältet samt genom gevärsskott och med blanka vapen mörda och såra.”

183 personer infångades och 106 arresterades som följer :

Inne på gårdsplan efter blodbadet 32

I flykten 8

På höghällen 56

I höspänne 1

I ladan 36

I uthus 16

I avträdeshus 3

I stallet 8

I en hästkrubba 1

I en bakugn 1

I trädgården 4

I betjäntkammaren 2

Bakom en stengärdsgård 2

I en grop 1

På ängen 4

På marken 6

I en rågåker 1

I ett hänge 1

Arresterade på vägen d 14-15 juni 17

Arresterade i hemmet 82

Arresterade i Malmö 4

Arresterade i Lund 1

Inställt sig själva 2

Senare samma dag som massakern skedde, utgick från landskansliet i Malmö order om att de dödsskjutne skulle samlas upp och nedgrävas på ett avsides ställe. Så blev gjort på en plats på Hyby ängar mellan Klågerup och Hyby kyrka som döptes till ”döängarna”

Fångarna fördes till Malmö fästning i ett förfärligt skick, utmattade genom flera dagars kringstrykande, utan annan egentlig förtäring än brännvin, bundna tre och tre tillsammans med händerna på ryggen i en lång kedja med hamptöm-mar. Sjuka och sårades förvarades hopträngda i slottets källare utan någon vård med urusel hygien. Rödsot och febrar började grassera. När läkaren Munk af Rosenschöld i Helsingborg nåddes af ryktena reste han på eget bevåg till Malmö för att erbjuda sin hjälp. Men han nekades tillträde utanför slottsporten. Genom hovkansler Wetterstedt fick han kronprinsen Carl Johans fullmakt att ta hand om de sjuka.

I Hyby begravningsbok står: Den 15 juni (1811) om morgonen blefvo nedanstående personer död-skjutna vid Klågerup i ett uppror, som en förvillad allmoge anställt i afsight att hindra uppsättandet af en af Riksens ständer beviljad och af Konungen anbefald förstärkningsarme, hvilket uppror ej kunde dämpas genom alfvarsamma föreställningar utan genom krigsfolkets åtgärd blefvo de olyckligt förvillade och från flera socknar samlade återförda till ärkänsla af sina medborg-erliga pligter öfver hela Malmöhus län var detta uppror allmänt bland folkhopen; hvilket på flera ställen genom krigs-makten blef dämpat. Allt är nu åter stilla och lung och en alfvarsam undersökning förehafves till utrönande af upphofs-männen härtill. En särskilt berättelse härom skall af församlingens pastor uppsättas och som vid kyrkan kan förvaras.

1. Frälseåboen Nils Larsson från Winninge torp 52 år gammal f 16 nov 1759, gift, son, dotter.

2. Drängen Jöns Månsson från Winninge 30 år gammal, f 4 feb 1781.

3. Skomakargesällen Lars Fagerberg på Grönljung 24 år gammal, 14 mars 1787.

4. Drängen Håkan Bengtsson från Winninge 38 år gammal, f 13 feb 1773.

5. Husmannen Lars Sörensson från Österledshusen 52 år gammal, f 28 jan 1759, gift, dotter.

6. Husmannen Ola Jönsson från Prästholmen 50 år gammal, f 14 mars 1761, gift, son, dotter.

7. Mölnaren och Rusthållaren Otto Nilsson vid Stridsmölla 43 år, f 26 jul 1768 gift, 3 barn.

8. Husmannen Jacob Hansson från Hyby 49 år gammal.

Alla dessa personer blefvo enligt Konungens höga befallningshafvandes order afsides begrafne utom Otto Nilsson som genom undersökning befanns mindre bråttslig.

En lång rad förhör verkställdes med de intagna. Från våra socknar dömdes 41 personer av Malmö Rådstufve rätt, däribland;

2 Mårten Bengtsson i Bara att mista högra handen, halshuggas och steglas.

3 Lars Larsson i Bara att mista högra handen, halshuggas och steglas

4 Hans Olsson i Bara att mista högra handen, halshuggas och steglas

5 Hans Nilsson Engström i Hyby att mista lifvet och halshuggas.

13 Sören Persson i Värby Lottning – 40 par spö

19 Ola Olsson i Skabersjö Lottning – 40 par spö och 6 års fästningsarbete

21 Lars Larsson i Värby Lottning – 40 par spö och 6 års fästningsarbete

28 Hans Persson Spött i Värby Lottning – 40 par spö och 6 års fästningsarbete

29 Göran Nilsson i Vinninge 16 dagars fängelse vid vatten och bröd

32 Per Göransson i Skabersjö Lottning – 40 par spö och 6 års fästningsarbete

samt vid

Herrestads Härads ting 15 Wemmenhögs Härads ting 49

Torna Härads ting 9 Luggude Härads ting 18

Av de dömda frikändes senare 210 personer av hovrätten. Inte mindre än 60 hade blivit upptagna till Lottning som betyde att den dömde skulle dra lott om sitt öde. En vinstlott lät han avtjäna angivet straff medan en nitlott innebar att straffet blev halshuggning. Var tionde man skulle drabbas av nitlott i denna makabra tombola.

Nådeansökan ställdes omdedelbart till konungen efter domarna. Den 4:e januari 1812 kom Karl XIII beslut. Han upphävde all lottning och ändrade flertalet dödsdomar. Endast tre dömdes till döden. Mårten Bengtsson från Bara, Per Ottasson från Hjulstorp i Slimminge och Per Hurtig från Lemmeströ. Övriga fick fängelse eller spöstraff.

Under bondeupproret höll sig godsägarna i allmänhet gömda i Malmö, medan godsens inspektorer och församlingarnas kyrkoherdar fick ta emot den första stöten från de uppretade bönderna. Sedan upproret kuvats, frigavs kyrkoherde Erichsson och fick återvända till Hyby. Obehagligheterna för kyrkoherden var emellertid inte slut. När Mårten Bengtsson, den ene av de båda drängarna, som protesterade mot den kungliga kungörelsen i Hyby kyrka, skulle avrättas i Dalby 1812, var der kyrkoherde Erichsson, som höll skriftermål med den dödsdömde och utdelade nattvarden. Drängen skall därvid till kyrkoherden ha viskat ”några ord vilka ej äro passande att anföra”, och kyrkoherden skall härefter ha blivit underlig till sinnet av ånger över att han anmält de båda drängarna för Landshövdingeämbetet. Anders Erichsson avled 1831.

Baron Axel Stiernblad som flydde undan från de uppretade bondehoparna för att rädda livet trivdes därefter inte längre i trakten. Han sålde redan 1812 Torup till hovmarskalken, friherre Gustaf Julius Coyet. Samma år sålde Axel Stiernblad även Hyby.

Man har spekulerat i om bondeupproret i Klågerup hade kunnat fått ett annat förlopp. Hade kammarherren Nils Trolle, som vistades på Trollenäs när upproret ägde rum, kunnat ingripa då han åtnjöt ett stort förtroende bland de anställda? Den frågan lär vi ej kunna få besvarad. Den tragiska utgången får dock till stor del tillskrivas brännvinnsdrickandet. I nyktert tillstånd hade de upproriska troligen varit mer resonabla. Noterbart är att av de c:a 2.000 personer som samlats vid Torup hade endast c:a 800 följt med till eller inställt sig vid Klågerup!

När kronan via den juridiska rättvisan bestraffat de upproriska följde överhöghetens dom. Man kan inte bortse ifrån att jordbrukets reformering med enskifte och laga skifte för de byar varifrån upprosmakarna hade haft sitt viste drabbades hårdare av skiftesreformerna än övriga byar. Vissa byar sprängdes helt. De upphörde helt enkelt att existera!

Vinninge by enskiftades år 1806 och undergick laga skifte 1843. Hade ursprungligen 20 gårdar varav alla utom nr 15 och 19 blev flyttade från den urspungliga byplatsen vid dessa två skiften.

Byplatsen är fortfarande (1980) igenkänlig på en samling hus kring Vinninge mölla och smedja. Ett hemmansnummer i Vinninge med nr 18 tillhör av gammalt Bara socken och blev vid enskiftet förlagt nordväst om Vinninge by i anslutning till Bara socken. Större delen av Vinninge by lydde fordom under Klågerups gods.

Vinninge torp. Backen på vägen från Vinninge by söderut emot Torupsvägen kallas Torpabacken. Vad som åtgerstår av Vinninge torp är ett hus öster intill Torpabacken, som ersatts av ny byggnad som fått namnet Backhill! Dels en gård söder om Torupsvägen och mitt för Torpabacken, som benämnde Anders Hans i torpet men den gården brann ned på 1940-talet.

Bara by, som fick sin gamla byplats helt utplånad vid enskiftet år 1814-18, bestod då av 16 nummer. Nr 1 var utsocknes hemman under Klågerup och ägdes av kammarherren Nils Trolle. Nr 2 – 14 var frälsehemman under Torup som ägdes av hovmarskalken G. J. Coyet. Nr 15 var prästgård och nr 16 klockaregård.

Holmeja by enskiftades år 1817 då bestående av 5 frälsehemman under Skabersjö. Holmeja 1 blev sågverk med brädgård.

Värby by enskiftades omkring år 1825. En stor del av byn (300 tunnland) lades under Torups eget bruk och Värby nr 1, 3 och 11-24 blev en ny arrendegård under namnet Spångholmen. På Värby mark anlades en station vid järnvägens tillkomst år 1894. Då Bara härads centralpunkt ansågs komma att växa upp här runt stationsbyggnaden föreslogs att stationen skulle få heta Bara härads station men namnet avkortades till Bara Station. Värby by blev Bara stationssamhälle!

Hyby by består av, sedan byn genomgått laga skifte år 1859, av Prästgården, Klockaregården och några hus och bostäder för hantverkare och arbetsfolk vid gården.

Vid bondeupproret den 15 juni 1811 stupade ca 23 drängar och bönder på Klågerups gård.

De jordades här på denna avsides belägna plats.

Stenen restes 1991 av Baragillet.

Foto 2008

Hyby socken

Källäge för Hyby socken: HFL finns från 1778 - 1786 och 1804 - 1850. Födde, vigde och döda börjar 1689 och finns framåt dock med ett hopp för vigda åren 1787 - 1793.

Hyby socknen vars södra del når fram till Yddinge- och Fjelltoftasjöarna har överraskande vackra, bok-skogsklädda höjder, medan norra delen är odlad slätt med stora mossar. Stora gods som Klågerup, Bökeberg slätt och Hyby upptar större delen av socknen. I socknen finns kvarnar, tegelbruk och brännerier. Herrgården Hyby ligger vid kyrkan nära järnvägen - ett fideikommiss under friherre Wrangel von Brehmers innehav - med Hyby by och Vismarlöf.

Ur Rosenbergs Geografiskt – Statistiskt handlexikon öfver Sverige utgiven 1883

Holmeja by ligger nära Yddingesjön i Hyby socken. I Holmeja finns Jörgen Madsson > Gudmund Jörgensson > Jöns Gudmundsson noterad i mtl Holmeja 1 åren 1658 – 1694. Nämnd som länsman 1658-1659. Han avled den 25 jan 1699 i Holmeja, Hyby sn. Är född omkring 1623. Får, med sin hustru Maria avliden den 21 apr 1694 i Holmeja, Hyby sn född omkring 1624, sonen Mauritz Jönsson omkring 1657 som är vår anfader.

Holmeja by – Geometrisk maculaturkarta år 1703

Platsen är belägen omkring 600 meter öster om stationssamhället, som tillkom 1875 och åren därefter.

Muaritz Jönsson har fyra kända syskon nämligen;

Kirstina gift med Jöns Nilsson i Holmeja nr 5.

Gudmund född omkring 1659 gift före 1697 med änkan Boel Hansdotter f omk 1651. Hon avled 2 juni 1710 i Bökesåkra, Lyngby socken, 58 år gammal. Söndagen 29 januari 1711 copulerade nämndemannen Gudmun Jönsson i Bökesåkra, Lyngby sn och hustru Elna Andersdotter. Gudmun Jönsson avled i Bökes-åkra, 59 år gammal d 30 juni 1717.

Parets barn:

Anders född omkring 1661,

Appelluna f omk juli 1662 gift d 9 juni 1696 i Holmeja, Hyby sn med Per Nilsson som tog över bruket av Holmeja 1 vid sitt gifte. Appeluna avled den 1 dec 1710 i Holmeja, Hyby sn 48 år och 5 månader gammal. Per Nilsson äktade d 6 okt 1711 i Bosarp, Svedala sn Marna Berthelsdotter. Paret bodde i Holmeja 1, Hyby sn.

Vår Mauritz Jönsson flyttar före 1690 till Aggarp som är en by i Svedala socken.

Källäge för Svedala socken: HFL finns 1806-1828. Födde, vigde och avlidna finns 1686 - 1722. År 1723 saknas.

Svedala socken ligger omkring 2 mil öster om Malmö. Marken är något kuperad och av växlande godhet, men i allmänhet bördig. Betydliga torvmossar förekommer liksom ock 400 tunland ek- bok- och alskog, mest vid de hitgränsade, vackra Yddinge-, Fjellfota- och Börringesjöarna, vilkas avlopp Segeån flyter genom socknen. Större egendomar är Norr och Södra Lindholm, Roslätt samt Norr och Södra Lindved. Byn Stora Svedala ligger nära järnvägsstationen och ån, byn Lilla Svedala längre i sydväst, men även vid ån. Ett tegelbruk och två kvarnar samt ett mejeri. Byn Lilla Svedala tillhör med sin större del Kärrtorps socken. Byn Aggarp ligger söder om järnvägen i Svedala socken.

Ur Rosenbergs Geografiskt – Statistiskt handlexikon öfver Sverige utgiven 1883.

Valdemar Atterdag och Lindholmens borg

Valdemar Atterdag (omkring 1320 - 1375) erkändes efter en förlikning med den mördade greven Gerhards söner, samtidigt som han äktade Helvig, syster till hertig Valdemar av Slesvig, som kung för Danmark. Större delen av Danmark var dock i andra händer.

Valdemar Atterdags kungagärning låg i att åter samla riket. Som hemgift med Helvig fick han nordtyska Jylland. Resten av halvön fick han inlösa från hertig Valdemar under loppet av ett tiotal år. Kort efter 1350 hade han genom sin framstående förhandlingsförmåga fört de Danska öarna under sitt välde. Genom list vann han Skåne från Magnus Eriksson och erövrade 1361 Visby. Genom dessa sista erövringar fick han Hansestäderna till sina fiender. Han besegrade en Hanseflotta 1362 i Öresund. Lindholmens borg i Svedala, som byggdes i början av 1300-talet blev ett maktcentrum för det Danska riket. År 1363 förvärvade Atterdag hela Aggarps by och Brännemölla, som tidigare varit adelsgods. Vid medeltidens slut bestod Lindholmens birk av de 46 landborna i Stora Svedala och Aggarps socknar tillsammans med 4 landbor i Gylle och 7 i Lilla Alstad. När man under 1500-talet började använda tunga järnkulor som ammunition till kanonerna kunde man lätt skjuta sönder borgarnas murar vilket gjorde att de förlorade den fördel de haft med höga torn och murar mot anfallande härar. På 1580-talet och under perioder på 1600-talet använde man Lindholmens borg som stenbrott för byggnadsmaterial. Vid sidan av borgen fanns Lindholmens ladugård som levde kvar lång tid efter borgens avveckling som kunglig huvudgård. Behovet av arbetskraft till ladugården tillgodosågs till stor del genom lokalbefolkningens arbetsplikt, hoveri. Socknens bönder var arbetsbönder till Lindholmens ladugård. Kronobönderna skulle bereda, så och hösta åkrarna, utföra körslor (äckor), till gårdens behov samtidigt som de skulle ta hand om sina egna åkrar. Ursprunglingen var de insocknes veckodagsbönderna befriade från skatt till kronan då de hade sitt hoveri att fullfölja. På 1600-talet beviljades skattefrihet även för de utsocknes boende (utanför den socken där godset låg) bönder som hade hoveriplikt till borgen.

Efter freden 1658 förlänades Börringe och Lindholmens län år 1659 till konung Karl X Gustavs naturlige son, Gustav Karlsson. Förläningen omfattade ca 400 mantal och bestod av egendomar i 36 socknar i Skytts, Bara och Vemmenhögs härader.

Gustav Karlsson upphöjdes år 1674 till greve. Hans förläning kom att som grevskap kallas Börringe. Det varade endast i 6 år. 1680 reducerades länet och drogs in till kronan.

Karl XI såg till kronans bästa. Halvbrodern anvisades andra inkomstposter, som dock aldrig föll ut.

Omkring år 1690 fanns det tre byar i Svedala nämligen Stora Svedala om 14 gårdar och 9 gatehus, Hyltarp om 8 gårdar och 2 gatehus samt Aggarp om 7 gårdar och 6 gatehus. Östra Svenstorp var en dubbelgård och 9 var ensamgårdar. Totalt 40 gårdar. Ett gatehus var vid denna tid en mindre enhet, som endast hade obetydlig sädesodling och/eller livnärde sig åboerna av hantverk eller arbete i byarna. I Aggarp by nr 15, ett gatehus, fanns en skomakare Hans Nilsson samt en hattmakare! i byn utan angiven bostad.

Aggarp

Namnet är bildat av ett forndanskt mansnamn Agge med genetivformen Agga jämte efterleden -torp vars ursprungliga betydelse var ”nybygge, utflyttargård.” Aggathorp (1310), Aghathorp (1334), Aggatorp (1368), Aggarp (1363), Aggerup (1546), Agerup (1624).

Enskifte av Aggarps by 1771

Åbor; nr 1 2/3 Nils Rasmusson, nr 2 2/3 Rasmus Jönsson, nr 3 1/3 Hans Jacobsson, nr 4 2/3 Lars Trulsson,

7 3/8 Christen Andersson, nr 8 2/3 Per Nilsson, nr 9 1/3 Per Jespersson

Enligt jordeboken 1546 fanns det redan då 8 gårdar och 2 mindre enheter i Aggarp.

Jorden i Aggarps by var mer att räkna till skogs- än slättbygd. Tunghållen och ringa bördig. Tre vångar, den ena i vångalag med L:a Svedala by.

Utom ängsmarken i vångarna finns en vacker Änghage, Öhman kallad, är samfällt med åtskilliga angränsande byars ägor, dock sålunda på alla ställen innesluten att den årligen kan höstas. Själva ängsmarken är tuvig stenfull och sydlänt, men i Öhman är gräsväxten ren och god på hårdvall.

Fälad eller Muhlbete dels i trädesvången, dels i den mellan Lindholmen och byn belägna odelta Aggarpshed, vilken årligen för kreatur ligger ute. Skog har byn del i den vid Öhmaden befintliga Söderskog, som tidigare varit ganska vacker men nu mycket medtagen, sedan åboerne lämnat mångfaldiga föreningar åt slättboerna till utvisning, så att endast unga bok- och ekträd och ekestubbar kvarstå. Torv till husbehov.

Stengärdsgårdar och jordvallar med ris. Det solskiftade Aggarp hade sina ägor, bestående av åker, äng, skog och betesmark, fördelade på Södre Wång, Westre Wång, Norre Wång, Tofta Måse Norre Wång, Kalkema Änge Wång, Öema Änge Wång, Skogen, Heden och Kalfhagen. De olika ägolotterna hade, för att man bättre skulle kunna hålla reda på dem, namn såsom Åsefallet, Hammarhålan, Tattarehyet, Löfboden, Vasebjer, Galgebacken, Nöderyds-marken, Hafbjer, Allebacken, Transhögsvassen, Åshällan, Pilehejdan, Prästahejdan, Tudarehejdan, Gåsemaden, Åadersjömossen. Risängen, Morbrobacken och Bagaronsbacken.

Aggarps byegata afmätt vid laga delning 1796

Nr 1 Välbebyggd med 4 längor. Vid toften ett stycke mark till kålhage.

Nr 2 Till skatte värderat 1750. Heyda.

Nr 3 2 åboar, 3 längor i medelmåttigt skick, kålhage

Nr 4 3 längor i gott stånd jämte tillbygge, kålhage

Nr 7 4 gamla förfallna längor

Nr 8 4 längor i försvarligt tillstånd

Nr 9 3 längor, något förfallna

Nr 10 gatehus med kålhage

Nr 11 gatehus med kålhage

Nr 6 gatehus. Har liten jordbit vid huset i Norre vång att bestå, jämte kålhage

Troligen hade Aggarps by en särställning då socknens bönder var arbetsbönder till Lindholmens gård, som var kronans, jämfört med att vara arbetsbönder till ett adelns gods. Man hade tresäde. En av de tre vångarna låg alltid i träda. Följande passus från en besiktning av Lindholmen år 1710 sammanfattar nyttan med systemet: ”Ingenting är för svag åker bättre förmån, än ett rätt träde, som av boskapen får avbitas och under klövgång vilas.” En vanlig odlingsföljd var korn, höstråg, som skördades nästa år, samt därefter träda. Efter tre år upprepades processen. Mellan kornskörden och sådden av höstrågen fanns en kort period under vilken vången kunde betas.

År 1688 reglerades böndernas arbetsskyldigheter vid kronans ladugårdar i Skåne. Den 14 mars 1688 skrev böndernas ombud i Svedala socken, Hans Jönsson i Svedala by, den ena av socknens två storbönder, Jöns Jönsson i Dävelstorp, Per Larsson i Lilla Alstad samt Anders Larsson i Aggarp ett slutgiltigt arbetskontrakt. (Normaliserad text)

§ 1.

Alla de gårdar, som gör helt ½ och fjärdedels arbete, skall gårdens (Lindholmen) egendom av åker och äng oss emellan dela, den samma försvarligen och väl med fullkomlig plog bruka och dyrka, så och hösta samt gjödning i rättan tid utföra och utsprida.

§ 2.

Sammanledes vill vi gårdens äng uti rättan tid, sedan vi den emellan oss delat, rensa slå, räfsa och inhösta, som tänker för varje och en att ansvara.

§ 3.

Tröskningen vid gården vill vi efter oss emellan upprättad fördelning försvarligen förrätta

§ 4.

I lika motto påtar vi oss gärdesgårdarna och täppen årligen i rättan tid när oss befallt bliver lagligen att reparera och vid makt hålla.

§ 5.

Att de gårdar som förbemält är, som gör helt arbete och de andra där efter i proportion, vill vi när oss blir utvist till gården hugga och utföra tre famnar bränneved.

§ 6.

Det som odlas (avlas) på gården av säd och annat vill vi föra till Malmö eller Ystad, och därifrån tillbakahämta, vad nödigt kan behövas till gården, varvid ock så ovanbemälte proportion observeras.

§ 7.

På lika sätt påtar vi oss emellan höst och vår, av den gård som gör helt arbete, en lång äcka och en kort (stackot) äcka med häst och vagn, samt tvenne drängdagsverken.

§ 8.

Där något på gården skall byggas och repareras, och sådant med vårt arbete kan låta sig göras, påtager vi oss i lika motto proportionaliter (efter proportion) att förrätta.

Enligt inledningen till kontraktet av den 14 mars 1688 skulle gårdarna mellan 1/3 och ¾ dels mantal göra helt arbete, 1/3 hemmanen i Ugglarp med alla 3/16 och ¼ hemmanen halvt arbete samt alla 1/16 och 1/8 hemmanen en fjärdedels arbete.

Varje bonde på 1680-talet med helt arbete skulle årligen plöja och bereda ca 1,2 ha på Lindholmens ägor. Jorden kunde inte beredas med en vanlig handplog med ett par dragare utan tre par oxar fordrades till varje. Sju plogar och sju årder krävdes till vilket bönderna behövde ta med sig tillsammans 84 egna oxar när de inställte sig till vårbruket.

Varje bonde skulle svara (1710) för ca 250 – 290 meter gärdesgård. Inbärga 20 lass hö vilket svarar mot 29 kbm. Lindholmens åker var ganska ofruktbar. Gårdens huvudinkomst kom från boskapsskötsel. Guvenören Otto Willingk, en av Lindholmens arrendatorer lär på skämt ha sagt: ”vår Herre visserligen (säkert) stådt uppå Galleberg vång, då Jorden blef förbannad efter (som) den är där så gall och ofrucktsam.”

I skogarna insläpptes uppemot 2000 svin på hösten. Linné ger 1749 en målande beskrivning av denna skogshushållning. Svinen släpptes in i skogarna först ”när frosten begynner komma om hösten, ty då först utspärra hjortarne på böken och släppa nötterna. Då svinen först begynner äta boknötterna, bliva de liksom fulla, raglande samt mycket heta och lata, att de ligga och mindre äta, om icke dagarna bliva kalla, varföre och ju kallare väderleken är, ju fetare bliva de. Svinen lämnas på bokskogen till jultiden, så att de må bliva helt feta, varuppå de avhämtas och slaktas.”

Skattläggningsmännen berättar att skogen år 1710 bestod av ”ung skog eller/och gamla uppforna träd, som ingen there gifwa någon särdeles fruckt uppå Ollon.” En av orsakerna härtill var att skogarna förliden vinter (1709/1710)..... under den tid fienden var här i landet .... tagit skada åtminstone till en fjärdedel.” Som följd härav kunde man bara insläppa 2, 3 á 400 ibland 6 á 700 svin.

Arbetet i byarna och gårdarna skilde sig inte från arbetet på Lindholmen.

Här i Aggarps by nr 2 får Mauritz Jönsson med sin hustru Metta Andersdotter född omkring 1668 barnen;

Elna Mauritzsdotter f 1 aug 1690

Karna Mauritzsdotter f 15 dec 1691

Bengta Mauritzsdotter f 20 okt 1693 g 26 dec 1717 i Svedala med Rasmus Hansson

Marina Mauritzsdotter f 15 sep 1695 g 1.0 16 sep 1724 i Aggarp med Olof Larsson

Jöran Mauritzsson f 5 juli 1697

Jöns Mauritzsson f 9 nov 1699 avliden den 15 nov 1763 i Bökeberg slätt, Hyby sn.

samt Elisabeth Mauritzsdotter f 29 jun 1702 g 10 dec 1725 med Hans Mattson i Stora Svedala.

Per Nilsson och Appelluna Jönsdotters dotter född i Holmeja d 2 november döpt dom 23 Trinit: (9 nov. 1702) kallad Bengta. Hedmans hustru i Bögesåkra bar barnet. Testes: Jöns Jönsson i Drufwestorp, Lars Jonssons i Wismarlöf, Mauritz Jönsson i Aggerup, Anders Jönsson i Wismarlöf, Jöns Nilssons hustru i Holmeja, Jöns Olssons hustru ibidem N. Larses son Hans i Wismarlöf.

Mauritz Jönsson är dopsvittne när hans syster Appelluna Jönsdotter får dottern, Marna, den 3 dec 1698 i Holmeja, och dottern Bengta, den 2 nov 1702 i Holmeja, Hyby sn.

Mauritz Jönsson avlider här i Aggarp 2, Svedala socken den 14 sep 1710, 53 år.

Åhr 1712 den 15 september blef uppå wederbörandes anhållan laga inventarium uprättat efter framlidne sahlige Mauritz Jöransson i Aggarp som åhr 1710 wid döden afgången är, närwarande dess efterlåtna enkan dygdesamma hustru Mätta Andersdotter med dess 7 barn, 2 söner Jöran och Jöns Mauritzsöhner sampt 5 döttrar Ellna, Karna, Bengta, Marna och Elisabeth Mauritzdöttrar jämpte släkt och anhöriga så å fäderna som möderna sidan tillika med wärderingsmännen Oluf Larsson o Klörup och Påhl Göing i Skurup.

Förutom husgeråd, kläder med mera fanns 10 oxar, 7 stuckbattingar, 2 stutkalvar, 12 kor, 4 qwigor, 5 qwigekalvar, 8 hästar, 1 hästföl, 8 ston, 1 märföl, 7 grisar, 6 galtar, 5 switter, 3 suggor, 14 galtar, 7 suggor, 5 galtwärningar, 4 sugger, 15 wäringar, 16 får, 12 lam. Boets totala värde uppgick till 646.20.

Sönerna Jöran och Jöns fick vardera 90.25.4 4/9. Döttrarna Ellna, Karna, Marna och Elisabeth fick vardera 45.12.14 2/9.

Som förmyndare för barnen utsågs för äldsta sonen Åke Jönsson i Winningetorp och Hyby socken och Hans Larsson i Wismarlöf och Hyby socken. Den andra sonen Jeppe Johnsson i Fru alstad som avled (överstryken) Anders Andersson i ..........., den äldsta dottern Jacob Jönsson i Fru alhsta, den andre dottern Jeppe Jönsson, den tredje dottern Mårten Jönsson i Slordala, den fjärde systern Anders Nilsson i Syltorp med moderen, den fämte Mattes Olofsson i St Slordala med moderen.

Mauritz Jönssons hustru änkan Metta Andersdotter dotter till Anders Larsson V 1694 i Svedala och Elna Göransdotter V 1689 i Svedala vigs 2.0 den 2 januari 1713 i Svedala sn med Jöns Christensson f omkr 1682 som är en brorson till Maurits. Paret får sonen Mauritz Jönsson den 3 januari 1714 i Aggarp 2, Svedala socken. Metta Andersdotter begrofs den 20 december 1738, 70 år gammal.

Jöns Christensson äktar 2.0 Anna Nilsdotter. Han avlider den 3 april 1749, 64 år och 15 dagar gammal. Barnlöst gifte.

Åhr 1749 den 8 juni inställte sig underskrifen nämbdemän uti sterbhuset efter afledne kronoåboen Jöns Christensson uti Aggarp att lagligen upteckna och wärdera qwarlåtenskapen; närwarande änkan dygdesamma hustru Anna Nilsdotter som förmanades ägendomen under Edsplikt uppgiffwa. Såsom arfvingar efter framlidna mannen är dess enda son Frälse åboen från Svenstorp .......... socken Mauritz Jönsson tillstädes, hwarmed flera gode män warit närwarande bewista denna förrättning, som aflöpte på följande sätt: Förutom husgeråd hade man 4 hästar, 2 hästföl, 14 kor, 6 kalvar, 1 batting, 3 stutkalvar, 4 qwigekalvar, 5 kor, 18 får med hvarsitt lam, 2 får med 4 lam, 6 får utan lam, 11 svin, 14 grisar, 2 grisar med grislingar. Boets totala tillgångar värderades till 1363.- Efter avdrag för boets gäld fördelades 1206.- på tre delar a 399.24.12/3 styck som lottades. Änkan fick vad som förtecknats som lott 1 och sonen Maurits Jöransson vad som förtecknats som lotterna 2 och 3.

Änkan Anna Nilsdotter har undertecknad bouppteckningen med sina initialer A N.

Styvsonen, Jöns Christenssons och Metta Andersdotters son Maurits Jönsson är troligen läs- och skrivkunning då han har skrivit sin egen namnteckning i bouppteckningen.

Mauritz Jönssons jr född 1714 vigs 1.0 år 1741 med Johanna Jönsdotter f 22 juni 1718 i Svenstorp 2, Skabersjö socken. De får där barnen;

Metta Mauritzsdotter f 26 mars 1742 – död 28 april 1742 i Svenstorp 2, Skabersjö socken

Boel Mauritzsdotter f 5 okt 1743 – död före 1757

Karna Mauritzsdotter f 23 dec 1744 – död före 1757

Jöns Mauritzsson f 1 dec 1746 död 19 jan 1801 gift 22 maj 1771 med Anna Margareta

Jönsdotter

Jöran Mauritzsson f 11 dec 1748 död 27 sep 1817 gift 8 dec 1782 med Metta Nilsdotter

Metta Mauritzsdotter f 4 nov 1750 död 25 sep 1824 i Svedala sn, gift 1 nov 1778 i Svenstorp, Skabersjö sn med Jöns Nilsson samt

ett dödfött barn 1753.

Modern Johanna Jönsdotter avled den 5 nov 1756 i Svenstorp 2, Skabersjö socken.

Maurits Jönsson född 1714 är ej vår linje. Han är medtagen då det är lätt att sammanblanda honom och hans släktlinje med vår på grund av namn och boende.

Åhr 1757 den 14 januari i(n)funno sig, efter begiäran undertecknade nämdemän Anders Ohlsson i (Wis)marlöf och Nils Hansson i Bjeresjö, ho(s) änklingen Maurits Jönsson i Svenstorp, Skabersiö socken, som bebor ½ insockne frälsehemmanet No 2 att wärdera befintlige ägendomen där i huset och efter dess afledna hustru Hanna Jönsdotter, som efter sig lämnadt trenne syskon barn, sonen Jöns 10 år och Jöran 8.te år samt dotteren Matta 6 år gammal.

Å dessa barns wägnar jämte fadern war dess mosterman Sören Pehrsson i Skabersiö och Möllnaren Christer Nilsson i Qwisle tillstädes, då denna förrättning af fullmäcktigen och inspectoren till Skabersiö Pantbelt Michaelis som uppteckningen höllt... 1 hingst, 1 häst, 6 stonm 1 fåle, 4 föllja, 2 fåle, 2 föl, 3 oxar, 5 kor, 1 qwiga, 2 kalvar, 1 ko, 2 suggar med 9 grisar, 2 svin, 9 grisar, 7 får, 11 får, 1 gäss, 1 gässa. Boet värderades till 1274.12-. Sönerna Jöns och Jöran Mauridsson får 155.14.9 3/5, dottern Matta Mauridsdotter får 77.23.4 4/5 och fadern 777.8.-

Änklingen Mauritz Jönsson f 3 jan 1714 gifter sig 2.0 den 23 mars 1757 i Bara socken, Malmöhus, med Sine Bertilsdotter och får med henne i Svenstorp 2 barnen:

Nils Mauritzsson f 23 jul 1758

Anna Mauritzsdotter f 28 sep 1760

Anders Mauritzsson f 12 apr 1763

Maurits Mauritzsson f 7 nov 1765

Mauritz Jönsson avled i Svenstorp 2 den 8 nov 1765.

Efter hans son, Jöns Mauritsson som var krögare i Ljunghuset, upprättades bouppteckning den 4 mars 1801. Efterle-vande var änkan Anne Mary Jönsdotter och barnen Jöns 27 år, Nils 12 år, Hanna g.m. Åboen Anders Larsson i Abbarp samt Elna 20 år. De omyndiga barnens rätt bevakades av farbrodern Jöran Mauritsson i Siörup och Maurits Jönsson samt husmannen Nils Mauritsson i Hyltarp.

Sammanfattning:

Jörgen Madzon

född ~ 1550 V ~ 1640

Gudmund Jörgensen f omkr 1590 i Hyby sn

V omkr 1660 i Hyby sn, gift omkr 1620 med n.n.

Jöns Gudmundsson gift med Maria

f omkr 1623 i Hyby sn f omkr 1624 i Hyby sn

V 25 jan 1699 i Holmeja, Hyby sn V 21 apr 1694 i Holmeja, Hyby sn

Mauritz Jönsson f omkr 1657 i Hyby V 1710 i Aggarp 2 Christen Jönssonfödd omkr 1644 i Hyby V 1718 gift m. Karin Persdotter

Jöns Christensson f omkr 1685 V13 apr 1749 i Aggarp 2

g. före 1690 med Metta Andersdr. f omkr 1668 i hennes gift 2.0 med Anna Nilsdotter 1.0 med Metta Andersdr i hennes 2:a gifte.

1:a gifte. Hon begrovs d 29 dec 1738 i Aggarp 2.

parets barn – alla födda i Aggarp 2, Svedala parets enda barn född i Aggarp 2, Svedala

Elna Mauritzsdotter f 1 aug 1690 Mauritz Jönsson f 3 jan 1714, g 1 maj 1741 med

Karin Mauritzsdotter f 15 dec 1691 Johanna Jönsdotter i Svenstorp 2

Bengta Mauritzdotter f 20 okt 1693 g. 2.0 med Sine Bertilsdotter som efter

Marina Mauritzsdotter f 15 sep 1695 Mauritz Jönssons död d 8 nov 1765 i

g 16 sep 1724 m Olof Larsson Svenstorp 2, gifter sig den 4 sep 1766

Jöran Mauritzsson f 5 jul 1697 med Lars Olsson. Sine avled d 21 dec

1773 i Svenstorp 2. Lars Olsson äktar d

Jöns Mauritzsson f 9 mar 1699 10 maj 1774 Karna Jönsdr., dotter till

g ? ? ? m Anna Andersdr Jöns Mauritsson och hans 3:e hustru

g 14 feb 1742 m Karna Påhlsdr f 30 okt 1710 Karna Påhlsdr i Bökeberg slätt, Hyby

g 9 jul 1749 m Karna Påhlsdr f 14 apr 1728 sn. c/

Elisabeth Mauritzsdotter f 29 jun 1702

Jöran Mauritzsson g omkr 1726 med Maja Persdotter a/

f 5 jul 1697 i Aggarp f 1706 i Skabersjö

29 maj 1743 i Svenstorp 1 b/ V 2 maj 1786 i Svenstorp

a/ Maja Persdotter gift 2.0 d 10 feb 1774 i Svenstorp 1, Skabersjö sn med Jöns Nilsson.

b/ dottern Anna Jöransdotter f 1735 tar med sin make Jöns Jönsson över bruket av Svenstorp 1

c/ Mauritz och Johannas son Jöns Mauritzsson f 1 dec 1746 gift 22 maj 1771 med Anna Margareta Jönsdotter övertar

bruket av Svenstorp 2.

Sonen Jöran Mauritzsson f 5 juli 1697 i Aggarp, Svedala (vår ana) gifter sig omkring 1726 med Maja Persdotter född omkring 1706 i Skabersjö socken. Han flyttar till Svenstorp 1, då i Törringe församling som är annex till Skabersjö socken. Svenstorp ligger under fideikommisset Skabersjö i Skabersjö socken. Kyrkobokföringen är gemensam.

Skabersjö socken

Källäge Skabersjö socken: HFL börjar 1767. Födde, och döde börjar 1688 och vigde finns från 1733. Katekesmilängder finns för åren 1705, 1742, 1774, 1776 samt 1779.

Utflyttningslängd 1771-1800. Inflyttningslängden börjar 1825.

Skabersjö socken ligger 1,5 mil sydöst Malmö med Segeån som gräns i hela västra sidan. I öst når socken fram till Yddingesjön. Marken är mestadels backig och bär i östra delen vackra ek- och furuskogar. För övrigt är den fruktbar och odlad. Kyrkobyn ligger ¼ mil norr om järnvägsstationen, mitt i socknen. Hela socknen (utom prästgården) upptages af liknämnda godset, vars ägare är patronus till pastoratet. Marken i Törringe är i allmännhet jämn och odlad. Har blott åttio tunnland, delvis planterad skog. All jord, utom prästgården på 1 mtl i Törringe, tillhör fideikommisset i Skabersjö.

Godset Skabersjö, fideikommiss inom grevliga ätten Thott, är ett av de största i riket. Huvudgården är ännu av gravar omgivet, fordom befäst slott med betydliga planteringar och anläggningar, liggande nära Segeån och järnvägen. Egendomen omfattar hemmanen Ebbarp, Klädarp, Risarp, Lilla Roslätt, Ryd, Skabersjö, Skabersjö säteri, Svenstorp, Sönnarp, Tjustorp, Varto, Vestraby samt kvarnarna Skabersjö kvarn och Ebbarps kvarn. Större arrendegårdar i socknen är Ebbarp, Kädarp, Ljunggården och Svenstorp. Till godset hör hela Törringe socken (utom prästhemmanet) samt i Hyby socken, Bökeberg slätt, Holmeja och Yddinge i Oxie socken Kristineberg och Oxie med kvarn, i Svedala socken Stora Roslätt.

Ur Rosenberg Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige 1883.

Skabersjö slott uppfördes av Holger Ulfstand, 1629 delvis ombyggt och tillökat med en 4:e länga (nuvarande huvudbyggnadens nedre våning) och slutligen hela komplexet ombyggt 1775 - 1782. Det rymmer bl.a. dyrbara möbler, en rik samling släktporträtt och andra målningar. Trädgården, en av de vackraste i Skåne, anlades av arkitekten friherre A. Barnekow vid slutet av 1700-talet. Från 1600 har godset med undantag för tiden för reduktionen tillhört ätten Thott, från 1805 som fideikommiss. Ur Nordisk familjebok 1952-55 års upplaga.

I Svenstorpet 1 får Jöran Mauritzsson och Maja Persdotter barnen;

Berita Jöransdotter f 2 apr 1727 död den 30 aug 1752 i Svenstorpet

Maurits Jöransson f 20 jan 1729 g 1756 med Sanna Persdotter – vår ana till Hyby by 11.

Pehr Jöransson f 7 feb 1732 – död före 30 juni 1743

Bengta Jöransdotter f 1 mars 1733

Anna Jöransdotter f 22 sep 1735 död 2 apr 1805 i Svenstorpet

Elisabeth Jöransdotter f 23 jan 1738

Metta Jöransdotter f 31 maj 1740 död 21 okt 1814 i Svenstorpet samt

Jöns Jöransson f 3 sep 1742 död 7 mar 1789 i Svenstorpet.

Ur häradsekomomiska kartan från 1910.

På kartan över Svenstorps by i Skabersjö socken från 1839 har någon noterat att

Svenstorps Qwarn ”utgör jordboksenheten Svenstorp nr 1, en kvarnplats i Törringe socken”.

Svenstorp by i Skabersjö bestod 1624 och fram till 1800-talet av 4 gårdar. Den gamla byplatsen var söder intill vägen Törringe – Svedala, mittför vägen till Skabersjö gård. Svenstorp 1 – 3 blev omkring 1830 sammanslaget till en större arrendegård, benämnd Svenstorps gård (belagd första gången i kyrkoboken 1834). Nr 4 är för längesedan friköpt och benämns lilla Svenstorp och är beläget längre i söder. På andra sidan Svenstorp ligger i Törringe socken före detta vattenkvarnen Svenstorp mölla 1624 benämnd som Suenstorps mölle.

Törringe sockens storskifteskartan från år 1770 visar Svenstorps by i Skabersjö socken med två hus samt två mindre byggnader. På andra sidan ån i Törringe socken ligger Qwarnstället Svenstorp 1 dit Jöran Mauritzsson flyttade med sin familj. Qwarnstället var underlydande Skabersjö gård i Skabersjö socken.

Namnet Svenstorp är sammansatt med namnsnamnet Sven och torp. Det finns omkring ett 20 talet gårdar i Skåne som benämns Svenstorp, bland andra i Svedala socken som vi dock ej har några anor ifrån. Torpet i Skabersjö benämns Swenstorp 1603, Suenstorp 1624, och från 1671 Svenstorp.

Fadern Jöran Mauritzsson begrofs 46 år gammal den 29 maj 1743 och hans hu Maja Persdotter avled 80 år gammal i Svenstorpet den 2 maj 1786.

Som förmyndare för de omyndiga barnen utses:

för Beagta – Olof Rassmusson i Dumme, för Maurits – Mikaell Jönsson i Klorup,

för Bengta – Jöran Larsson i Giöddelöf, för Anna – Jöns Nilsson i Wismarlöf.

För de tre minsta och yngsta, Lisbeth, Mehta och Jöns deras moder Marja Pährsdotter sig (arve) gods under wård taga till ...... dock at det må innebli utan ränta och ....emedan Barna tilltränger en god skiötsel denna theras späda ungdom.

Bouppteckning nedan:

Anno 1743 den 30 juni är hos Enkan Maja Pährsdotter i Svenstorp hållit upteckning af undertecknade efter framledne des sahlige man Jöran Mauritzsson, som bebodt halfwa Insockne Frälse hemmanet No 1 till Skabersjö Herrgård, hwarwid å barnens sida, dotteren Berta 16 åhr, sohnen Maurits 14 åhr, dottern Bengta 10 åhr, Anna 7½ åhr, Lisbet 5 åhr, Metta 3 åhr, och sonen Jöns ¾ åhr gamla, deras farbröder Jöns Mauritsson från Bökeberg slätt och Maurits Jönsson i Svenstorp tillstädes woro, de thetta husets ägendom företog, som följer, nembligen; 4 fåhlar, 6 ston, 1 märföle, 1 föle, 4 oxar, 1 tjur, 7 kor, 1 qwiga, 10 får, 2 bagge, 10 lam, 4 suggor, 1 svin, 8 stödingar, 12 grisar, 2 gäss, 1 gås. Boets totala tillgångar värderades till 978.22.- Döttrarna Bertha, Bengta, Anna, Lisbeth, Mehta ärver 56.15.16 8/9 och sönerna Mauritz, Jöns, 112.31.9 7/9 vardera samt enkan 254.6.16 samt morgongåva och fördel 96.-.-

Sonen Maurits Jöransson f 20 jan 1729 i Svenstorpet flyttar år 1756 till Hyby socken där han ingått äktenskap den 11 juni 1756 med Sanna Persdotter f omkring 1729. Sannas far Pär Andersson, frälsebonde i Hyby by nr, avled den 11 maj 1755 och lämnade efter sig sin änka Elna Pålsdotter, sonen Anders Persson bonde i Wismarlöf, Påhl Andersson bonde i Hyby, Hans Persson bonde i Hyby samt döttrarna Elisabeth omyndig samt vår Sanna då ogift. De omyndiges rätt bevakades av halvbrodern Anders Andersson i Hyby och halvbrodern Nils Andersson på Malmö östra förstad samt brodern Anders Pålsson i Hyby. Maurits Jöransson och Sanna Persdotter tar över och brukar Hyby nr 11 och får där barnen;

Jöran Mauritzsson f 23 jan 1757 död 1757/58 Kolla !

Elna Mauritzsdotter f 13 feb 1758

Berita Mauritzsdotter f 13 jan 1760

Per Mauritsson f 27 dec 1761

Sanna Mauritzsdotter f 31 jan 1766 avliden 22 feb 1766.

Mamman Sanna Persdotter avled vid födseln av sin dotter den 31 jan 1766 och begrovs den 16 feb 1766 i Hyby 11, Hyby socken.

Åhr 1766 den 26 marti förrättades å wälborne herrskapet på Torups wägnar, undertecknad, tillika med värderingsman Jöns Persson i Stora Mölleberga och tilltagen värderingsman Anders Jönsson i Hyby laga bouppteckning, värdering och skifte efter åboen Maurits Jöranssons hustru Sanna Persdotter på utsockne frälsehemmat nr 11 i Bara härad, Hyby socken och sistlidne 30 januari ..... med döden afled, och efterlämnade tvenne omyndiga barn, äldste dottern Elna 8 år gammal, andra dottern Bereta 6 år gammal och sonen Per 4 år gammal, å hvilka barns vägnar, moderbröderna Anders Persson i Wismarlöf, Påhl Persson och Hans Persson i Hyby voro tillstädes deras rätt att bewaka, dock åtogo sig fadern förmynderskapet för .... ..... omyndiga barn ... ... efter gjord förmaning att Mauritz Jöransson all ägendom ricktigt och redeligen under Edsplikt uppgifva, företogs förrättninge på följande sätt:

Utöver sedvanligt bohag förtecknades 9 hästar och ston, 1 ko, 1 tjur, 3 kalvar, 7 får med lam, 7 utan lam och en wädur, 5 svin 2 år gamla och 5 svin 1 år gamla. Boets tillgångar 956.16 och skulder 207.28. Döttrarna fick ärva 62-. var och sonen 124-. och Maurits fick 499.-.

Mantalslängden 1766 för Hyby nr 11 i Hyby socken förtecknar: Mauritz Jöransson, h. dot. Ellna 7, Beritha 5, s. Pär 4 samt Lisbet ett Hospitalbarn, dr Ola, flickan Kierstina 13 år. Totalt 8 personer.

Mauritz Jöransson äktar 2.0 den 6 aug 1766 i Hyby sn. Kierstina Hansdotter född 2 okt 1742 i Winninge, Hyby socken och får med henne barnen: Jöran f 9 aug 1767 död 17 dec 1771, Elna f 26 dec 1769 död 1 jan 1770, Elna f 24 aug 1771, Jöns f 6 feb 1774 och Jöran f 7 okt 1778 – alla i Hyby nr 11, Hyby socken.

Mauritz avlider af håll och stygn 56 år gammal den 19 juni 1785 Hyby 11, Hyby sn och begrovs på Midsommardagen med likpredikan.

Mauritz Jöransson undertecknade bouppteckningen efter Sanna Persdotter med sina initialer MS.

Hyby by.

Till vänster i bygatan nedanför kyrkan och Hyby gård ligger vid vägen Hyby by nr 11:s tomtplats.

Hyby by nr 18 ligger något nedanför kyrkan till höger och Hyby by nr 14 mitt i bygatan.

Laga skifte 1859

Längst upp till vänster ligger Hyby kyrka. Kartan visar de efter laga skiftet 1859 från byn utflyttade hemmanen. Hyby by var fordom belägen sydväst om kyrkan men blev genom laga skiftet till större delen utflyttad i söder och väster. Av Hyby bysamhälle återstod därefter endast prästgården, klockaregården och några hus och bostäder för hantverkare och arbetsfolk vid gården. Vår Maurits Jöransson brukade Hyby by nr 11 till sin död 1785. År 1859 flyttades nr 11 ut från byn till Littera K. Sonen Jöns Mauritsson brukade Hyby by nr 18 till sin död 1833. År 1859 flyttades nr 18 till Littera R 1859. Åren 1853-56 brukade Jöns Mauritssons son Mårten Jönsson Hyby by nr 14 som 1859 flyttades väster om Hyby nr 11 och sjön med Littera nr N och Na. Vår Mårten Jönsson flyttade vid skiftets genomförande till Malmö stad.

Littera K. För 3/8 dels mantal af utsockne frälsehemmanet Nr 11 Hyby har högvälborne herr Baron C G Wrangel von Brehmer med utflyttningsskyldighet bekommit (enligt ovanstånde karta).

Littera R. För 5/16 delas mantal af utsockne frälsehemmanet Nr 18 Hyby har högvälborne Herr Baron C G Wrangel von Brehmer med utflyttningsskyldighet bekommit (enligt ovanstående karta).

Littera N och Na. För ¼ och 1/6 mantal utsockne Frälsehemmanet nr 14:2 och 14:3 har högwälborne Herr Baron C G Wrangel von Brehemer med utflyttningsskyldighet bekommit (enligt ovanstående karta)

Skifteskartan från 1788 kan vara till viss hjälp vid tolkandet av kartan över Hyby by.

År 1785 den 30 juli förrättades af undertecknade frälse Cammereraren med tillkallade tvenne goda Nämbdemänn

välförståndiga Mats Palmsson från Wismarlöf och Nils Hansson från Böckesåkra laga bouppteckning Wärdering och skifte efter döda åboen Mauritz Jöransson på Frälsehemmanet nr 11 i Hyby hvilken efter sig lemnat jemte dess Enka Christina Hansdotter barnen af första giftet, sonen Pär myndig, dottern Elna 28 år och Bereta 26 år samt med sednare giftet sonen Jöns på 11:te året, Jöran på 7:e året samt dottern Elna på 14:e året gambla.

Enkan var själv tillstädes och å de omyndigas wägnar den dödes systerman Jöns Jönsson i Svenstorp 1 och sedan hon warder åtwarnad att under edsplikt uppgifva egendommen företogs förrättningen. Boets tillgångar uppgick till 119.5.-. Däri ingick en svart Hingst värderades till 8.16.-, en Ko till 6.-.-. Det fanns 5 hästar och 4 kor, 7 får och en bagge, 1 sugga 3 galtar, 4 svin samt 2 gäss och en gås. Döttrarna Elena och Bereta fick i möderne arv 10.19 var. Hans Pärsson i Winningetorp 4.24., Jöns Jönsson 2.16.- . Från tillgångarna avräknades även arfskiftet den 26 mars 1766 med ett kapital om 38.-.-. och intresse med 12.13.3.

Enkan åtog sig förmynderskapet för de omyndiga barnen och därför tillförmyndare förordnande anmäles.

Hans hustru Kierstina Hansdotter avled den 20 jan 1789, 47 år gammal och begrovs 3:e Söndagen efter Trettondedagen med likpredikan.

Mantalslängder saknas för åren 1774 – 1785. I 1786 års längd brukas Hyby nr 11 av en Per Nilsson med hu och ett barn.

Sonen Jöns Mauritsson f 8 feb 1774 i Hyby 11, äktar den 3 april 1805 i Bara sn Anna Mårtensdotter f 2 nov 1785 i Bara by nr 19. Paret flyttar in till Hyby nr 18 i Hyby socken. Om Jöns sägs att han kommer från Grönby socken. Det var inte bara att flytta in. I HFL för Hyby nr 18 åren 1804-1810 har noterats att: ”Denna (syftande på Jöns) kan inte skrifvas här förrän Patronen kommer.” De blev tydligen antagna som brukare då parets barn föds här:

Anders f 28 jul 1806 - död 14 mar 1810, Kjerstina f 18 maj 1810, Marna f 1 nov 1812, Jöran f 16 dec 1814, Karna f 22 jul 1818 - död 25 okt 1823, Mårten f 23 dec 1821 – alla i Hyby nr 18 samt sonen Maurits f 18 dec 1824 i Hyby nr 15.

Jöns Mauritsson avlider den 13 aug 1833 i Hyby nr 11 och hans hustru Anna Mårtensson den 1 april 1848 i Bara socken.

Hos Jöns Mauritsson flyttar en Christina Hansdotter in år 1813, 61 år gammal. Möjligen är hon en syster till Jöns Mauritssons mor Kierstin Hansdotter.

Hyby by nr 18 5/16 mantal. Brukaren Jöns Måuritsson 38 år. Hu 27, drängen Anders 27 pigan Kjersti 19. Inhyses enkan Christina 61. Fattig, Bräcklig.

Christina Hansdotters föräldrar är Hans Persson och Elna Andersdotter vigda den 29 nov 1741 i Winninge torp, Hyby sn. De begåvas med 11 barn varav 4 uppnår vuxen ålder och kan bilda egna familjer. Alla barn är födda i Winninge torp, Hyby sn.

Kierstina Hansdotter född d 2 okt 1742 vår anmoder,

Anders Hansson f 9 juni 1744 g 1.0 den 14 aug 1777 i Hyby sn med enkan Gertrud Olsdr

g 2.0 omkr 1784 med Catharina Persdotter

Pär Hansson född d 28 augusti 1746 som avled nästa dag den 29 augusti 1746

Pår Hansson född d 24 mar 1748 som avled 4 dagar senare den 31 mars 1748

Inger Hansdotter f 28 feb 1749 g d 11 dec 1772 i Hyby nr 6 med enkl. Anders Andersson

Karna Hansdotter d 1 dec 1751 g d 5 apr 1798 med Jöns Jönsson. De bor i Winninge torp

Hans Hansson f 5 mar 1754 död 1 juni 1754

Lars Hansson f 29 mar 1755 död 14 juli 1755

Jöns Hansson f 19 apr 1757 död 30 apr 1757

Elna Hansdotter f 5 maj 1758 död 1 juni 1758

Elna Hansdotter f 26 okt 1759 död 12 nov 1759

Geometrisk avmätning 1703 av Winninge by

Vinninge skulle här betyda genom bearbetning och uppodling invunnen areal (jämför landvining om åker eller äng, förvärvad genom torrläggning). Vinninge by med ursprungligen 20 gårdar blev enskiftat 1806 och laga skifte 1843. Vid dessa två tillfällen blev alla gårdarna utflyttade utom nr 15 och 19 som förblev på den gamla byplatsen, där vägen från Bara kommer fram till Vinninge.

Byplatsen är forfarande (år 1980) igenkänlig på en samling hus kring Vinninge mölla och smedja. Ett hemmansnummer i Vininge, nr 18 tillhör av gammalt Bara socken. Större delen av Vinninge by lydde fordom under Klågerup gods., men blev friköpt därifrån i skilda omgångar under åren 1870 – 1915. En större egendom är Vinninge gård (vinninjegården), som består av Vinning nr 7, 9, 10, 11 och 12. Den sydvästra delen av Vinninge som var en allmänning, heter av gammalt Grönljung. Namnet har övertagits av hemmanet Vinninge nr 14 och 20. I Vinninge by finns en av Skånes få bebehållna så kallade stubbamöllor, Vinninge mölla. Ditflyttad 1880.

Vinninge torp räknas efter 1850 som en del av Vinninge by. På Buhrmanns Skånekarta från 1684 är namnet under den kortare formen Torp utsatt ett stycke rakt söder om platsen för Vinninge by tillika med tecknet för bebyggelse. Vinninge torp är till sin ursprung ett nybygge eller en utflyttning från Vinninge by, antagligen tillkommet under medeltiden.

Anno 1765 den 11 september företogs Boupteckning och wärdering öfwer Qwarlåtenskapen efter hustrun Elena Andersdotter på Frälsehemmanet No 1 uti Winningetorp under Kågerup gård som med döden aflidit och efterlemnadt sig dess i lifstiden Kära man Hans Pärsson och med honom 4 Arvingar nemligen sonen Anders Hansson 22 år gammal, ällsta dottern Kierstina 23 åhr, dito Ingar 16 år, samt yngste dottern Karna 13 år och woro å Barnens wägnar såsom anhöriga å mödrene härwid tillstå dess Jöns Andersson i Winninge samt Jöns Andersson i Ryd, den förre morbror till döde hustrun Elena, och den senare morbror till barnen. På anmodan inställte sig nämndemännen wälaktadt Jöns Persson och Nils Jönsson, bägge från Stora Mölleberga, och å wälborne Herrskapets wägnar infandt sig inspectoren Wallingren såsom skiftesman.

Utöver sedvanligt bohag förtecknades 4 hästar, 1 hingstfåle, 1 sto, 1 föl, 1 följa, 2 oxar, 2 stutar, 1 tjurkalv, 2 kor, 9 får, 8 lam, 1 bagge, 15 svin, 6 grisar, 2 gäss. Boets tillgångar värderades till 2073.2.- och sterbhusets gäld till 80.26.-

Fadern Hans Perssons giftorättslott blev 1020.17.8. Sonen Anders 204.3.11 1/5 och döttrarna Kierstina, Ingar, Karna 102.1.17 3/5 vardera samt fördelslotter sonen Anders 56.-, dottern Kierstina 82.-, dottern Ingar 130.16.- dottern Karna 130.16.-

Det är mamman Elena Andersdotters föräldrar som kommer från Winninge torp.

Dom 11. p. Trinit (16 aug 1713) vigdes Enklingen Anders Jönsson i Winninge med pigan Elna Andersdotter ibidem. Angående afwitringen, upwistes låflige LagmansRättens falna domb. Dersom deras äktenskap frihet försäkrade Anders Bengtsson i Winninge och Bengt Nilsson i Rågarp.

Anders Jönsson var gift 1.0 omkring 1685 med Bengta Åkesdotter f omk 1661, död den 22 mars 1711 i Winninge torp 50 år gammal. Mantalslängderna 1663 – 1670 för Winninge torp redovisar en Åke Hansson, 1672 – 1677 Bengt Ågesson och 1681 Åke Bengtsson samt vår Anders Jönsson 1686 – 1726. Så vi anar en familj som följer:

Åke Hansson och hustru (1663 – 1670)

Bengt Åkesson (1672 – 1677) samt sonen Åke Bengtsson (1681)

sonen Anders Bengtsson

Bengta Åkesdotter 1661-1711 g m Anders Jönsson (1686-1726)

Vår Anders Jönsson äktade och kom till Winninge torp, dottern Bengta Åkesdotter där som avled 1711 och därefter 1713 Elna Andersdotter från Hyby. Anders och Elna fick 5 barn i Winninge torp. Nämligen;

Kjerstin Andersdotter f 12 aug 1713 begravd d 13 feb 1751 gift d 28 dec 1740 med Anders Larsson.

Elena Andersdotter f 26 sep 1715 vår anmoder gift med Hans Persson

Jöns Andersson f 11 maj 1719 avliden d 8 juni 1722, 3 år gammal.

Karna Andersdotter f 17 aug 1721 gift d 9 juni 1750 med Nils Pehrsson

Jöns Andersson f 1 dec 1722.

Anders Jönsson avled d 12 dec 1725, 69 år gammal i Winninge torp.

Hans Enka Elna Andersdotter gifter om sig 2.0 den 1 december 1726 med drängen Jöns Larsson från Nevizhög.”En riktig afwittring upwistes af Enkan upprättad af fullmäktige Petter Jönsson, inspector wid Klågerup.”

Med honom får hon dottern Karna född d 8 juli 1727 i Winninge torp och sonen Lars född den 20 januari 1730 i Winninge torp. Han avled där den 26 dec 1732.

Jöns Larsson avlider den 16 september 1741 i Winninge torp 50 år gammal. Elna gifter sig 3.0 den 3 oktober 1742 med drängen i Winninge torp Pär Andersson. Det är ej helt klart med när och var han är född och avliden. Troligen avled han den 1 juli 1769 i Winninge torp 58 år gammal. Hon avled den 16 juli 1755, 64 år gammal i Winninge torp. Äktenskapen med Pär Andersson var barnlöst.

Hans Pärsson är född den 22 april 1713 i Winninge by som sista barnet till Pehr Andersson och Kirstina Nilsdotter. De har följande barn alla födda i Winninge by:

Kirstina Persdotter f 5 augusti 1691 död 11 augusti 1691,

Kristina Persdotter f 1 nov 1692 död 15 nov 1692,

Kierstia Persdotter f 25 maj 1694,

Anders Persson f 7 maj 1697,

Dödfödd dotter 25 mars 1700,

Kristina Persdotter f 5 dec 1701,

Hans Persson f 27 juli 1705 död 7 augusti 1705,

Marna Persdotter f 28 okt 1706,

Hanna Persdotter f 20 feb 1709 död 6 mars 1709,

Hans Persson f 22 april 1713 – vår anfader – död 5 januari 1788 i Winninge torp.

Mtl 1742 - 1767 noteras Hans Pärsson med hustru för Winninge 1. 1768 - 1773 noteras han utan hustru. Pär Andersson noteras med hustru ibm Winninge 1 1742 – 1769.

Bara socken

Geometrisk afmätning 1697 av Bara by

Källäge för Bara socken som ligger väster om Klågerup: HFL finns för åren 1784-1792, 1803-1817 samt från 1819 och framåt. Födde, vigda och döda finns 1719-1861.

Anna Mårtensdotters föräldrar är Husmannen Mårten Larsson och dennes hustru Margareta Nilsdotter. Den 17 maj 1780 vigdes 2.0 husmannen och enklingen Mårten Larsson med pigan Margareta Nilsdotter – bägge här i Bara by. Paret bodde i Bara by nr 19 som brukas under Torup gård (ätten Grubbe) och fick där barnen;

Anna f 11 sep 1780. Elsa, Hans Bertels vid Bara bar barnet. T: Nils Larsson, dr Anders

Andersson, p. Elna Albrechtsdotter, Anna Bengtsdotter. Dottern Anna avled och

begrovs den 15 okt 1780 endast 17 dygn gammal.

Anna f 24 aug 1781. Enkan Marna, Nils Olsson vid Torup bar barnet. T: Hans Bertelsson

Anders Andersson, p. Elna Lassesdotter, Annna Bengtsdotter i Bara. Dottern

Anna avled 17 september 1781, 3 veckor gammal.

Lars f 12 okt 1782. Enkan Marna, Nils Olsson vid Torup bar barnet. T: Skomakaren Hans

Nilsson vid Torup, dr Pehr Bengtsson, Christina Anders Andersson, p. Marna

Jönsdotter – alla i Bara. Lars flyttar med sin familj till Hyby sn år 1822.

Anna f 2 nov 1785. Enkan Marna Nils Olsson i Bara bar barnet. T: Nils Larsson, Hans

Berthelsson, Kerstina Anders Andersson, Elna Jöns Nilsson – alla i Bara by.

Bara by Nr 19 till vänster i bilden.

Bara by var intill enskiftet 1818 samlad sydväst om kyrkan. Därefter återstod av det gamla byhemmet endast Baragården, Bygården och Prästgården samt några torp och gadehus. I samband med enskiftet eller kort därefter blev åtskilliga hemmansnummer i Bara by sammanslagna till två större gårdar;

Tranberga som består av Bara nr 2, 6, 8 och 10, och Ängagården som är sammanlagd av Bara nr 1, 7, 9 och 11.

Av faddrarna är Enkan Marna Nils Olsson Margaretas mor. Hans Berthelsson är visserligen gift med en Elsa Larsdotter f den 2 jan 1732 i Bara men hon är dotter till Lars Jacobsson och hans hu Elsa Jönsdotter. Lars J. avled den 8 sep 1758 i Bara 70 år gammal och hans hu Elsa J. avled den 4 okt 1749 i Bara 54 år gammal. Lars J. är för gammal för att vara far till vår Mårten och Elsa J. avled innan vår Mårten föddes.

Möjligen kan Bengt Larsson f omkring 1745 vigd den 24 juni 1773 i Bara med enkan Kerstina Persdotter f 11 jan 1738 vara en bror till vår Mårten.

Mårten Larsson f 15 jun 1750 var gift 1.0 den 8 januari 1775 i Bara sn med enkan Elna Nilsdotter i Bara. Afwittringen skedde på Torup Gård. Paret fick inga kända barn. Hustru Elna avled den 7 nov 1779 av Svullnad 46 år gammal.

Hennes första make var Husmannen och enklingen Nils Andersson f omk 1714. Paret vigdes den 21 okt 1768 i Bara. Elna Nilsdotter kom då från Torup. Avliden den 17 dec 1773 i Bara by, 59 år gammal.

Mårten Larsson avled den 3 juli 1816 i Bara by nr 19, 66 år gammal av hetsig feber.

Ätten Coyett, som övertaget Torup gård år 1812, övertog nr 19 efter Mårten Larssons död. Nr 19 gick sedan till nya brukare.

Godset Torup upptar nästan hela Bara socken som har en något kuperad fruktbar mark med en vacker bokskog och annan skog i dess södra del. Mossar förekommer på flera platser. Till pastoratet hör annexet Mölleberga.

Ur Rosenbergs Geografiskt – Statistiskt handlexikon öfver Sverige.

Torup slott uppfördes på 1500-talet av en medlem av den svenska ätten Sparre. Från denna kom slottet till ätten Grubbe. Sedan 1812 tillhör slottet ätten Coyett. Slottet är byggt av tegel i 3 våningar och bildar en fyrkant med två hörntorn. På tre sidor omges det av vallgravar. Ur Nordisk familjebok 1952-55 års upplaga.

Mårten Larssons son Lars Mårtensson f 12 okt 1782, som var gift med Kerstina Mårtensdotter f 1773, blir brukare av Bara by nr 9 fram till år 1822 då de flyttar till Hyby sn. Bara by nr 9 slogs samman strax efter enskiftet 1818 med nr 1, 7 och 9 till Ängagården. Vår Lars fick således avflytta!

Mårten Larssons enka Margareta Nilsdotter flyttar med sonen Lars och bor ett år (1817) hos honom för att därefter flytta tillbaks till nr 19. Hon bor kvar i Bara by i ett Gatuhus till sin död av ålderdomssvaghet den 18 maj 1832. Hon blev 81 år gammal.

Margareta Nilsdotters föräldrar var Husmannen Nils Ohlsson och Marna Persdotter. Paret flyttar till Wärby 28 i Bara sn vid eller strax efter sin vigsel den ....... .Deras barn är alla födda i Wärby 28 med undantag för Anna som är född i Bara by;

Hans f 22 jan 1750. Elna Ohla Olsson i Wärby bar barnet. T: Per Olsson, Mårten Olsson,

Maria Hans Christens, Elsa Jönsdotter – alla från Wärby. Hans avled och begrovs

den 1 april 1750, 2 månader gammal.

Margareta f 10 mar 1751. Ola Olssons hu Elna Jönsdotter bar barnet. T: Hans Chris-

tensson, dr Christen Hansson, Mårten Olssons hu Gunnil Nilsdotter, Pehr Olssons

hu Margareta Pärsdotter.

Anna f 13 feb 1753. Ola Nilssons hu i Bara. T: Hans Persson, Nils Andersson, Per Jöns-

sons hu, Lars Larssons hu i Bara.

Jöns f 5 jun 1754. Jordgumman Marna Lars Olsson i Wärby. T: Hans Christensson, Ola

Olsson, Gunnilla Mårten Olsson, Sissa Christen Olsson.

Hans f 18 juli 1757. Elna Olsdotter bar barnet. T: Per Olsson. Gunnil Mårten Olsson.

Sissa Christen Olsson, Bengta Ola Nilsson i Wärby.

Den 23 juni 1767 avled Wångsgiämmaren Nils Olsson i Wärby, 57 år gammal. En wångagiämmare vaktade över vångarna och såg till att wångarna var fredade för djur och människor.

Wärby skulle komma från ordet väder som i många dialekter blir wär eller i modern danska vejr. Värby gamla byplats låg vid den södra sidan av landsvägen Malmö-Klågerup, mellan vägen och Wärbyån. Den är ännu skönjbar genom sin ålderdomliga bebyggelse av torp och gatehus. Men bebyggelsen är starkt reducerad genom 1800-talets strukturförändiringar på Torups gods. Wärby by bestod fordom av 24 gårdar på 3/8 eller 3/16 mantal vardera och därtill ett antal numrerade torp och gatehus, varav fler låg på nr 39. I samband med enskifte omkring 1825 blev en stor del av Värby by nedlagd. (Dahl. Torna och Bara s. 214). Av Värby jord blev över 300 tunnland lagda under Torups eget bruk och i den västra delen av bymarken upprättades en ny arrendegård med namnet Spångholmen, som blev sammanlagd av Värby nr 1, 3 och 11 – 24. Gården är uppkallad efter ett gammal marknamn. På 1940-talet blev också Spångholmen lagd under Torups gårds bruk.

Wärby by afmätt och delad 1793, 1794, 1795 och 1796.

Då Malmö-Genarps järnväg blev anlagd 1894 blev Bara station förlagd på Wärby mark. Detta har medfört att den nuvarande tätorten, som huvudsakligen ligger inom Värby område, går under namnet Bara.

Enligt den tidigaste bevarade husförhörslängden 1784 – 1792 flyttar sonen Skomakaren Hans Nilsson f 18 juli 1757 in år 1785 med sin mor, änkan Marna Persdotter till ett av husen som är onumrerade och utan utsäde från Torup gård. Där avlider enkan Marna Pärsdotter den 28 januari 1790, 79 år gammal. Hon skulle i så fall vara född omkring 1711 men i husförhörslängden anges hennes födelseår till 1715.

Hyby by

Laga skifte 1914

Häradsekonomisk karta 1910

Webberöd socken 3/7 juli 1854 Nämndemannen och kyrkovärden Ola Pålssons och Boel Kristoffersdotters dotter Hanna. Faddrar: Åbo Tue Nilsson och Ingar Åkasdotter samt åbo Nils Kristoffersson. Modern kyrkotagen den ...

1757 utfärdades förordningen om storskifte för Skåne som syftade till en sammanslagning av varje gårds ägor i så få och därmed så stora skiften som möjligt.

Pesten, som tog 15 liv, 1 i Hyltarp och 14 i Stora Svedala år 1812 tycks ej ha spritt sig till Aggarps by. År 1813 var den borta från socknen. Den som förde begravningsboken skrev: ”Gudi loff som läth then faselige Pestilentcien eij fräta vijdare om kring ibland oss.”

Något om byarna.

Svedala ligger mitt i det sydvästskånska backlandskapet som skiljer sig starkt mot Söderslätt och Lundaslätten. Slätterna är plana och uppodlade. Backlandskapet har oregelbundet utströdda kullar och höjdsträckningar, talrika sjöar och skogar. Landsvägen mellan Malmö och Ystad går i gränsen mellan backlandskapet och Söderslätt. I nordost ligger Romelsåsens urbergshorst som gräns.

Minst tre nedisningar med mellanliggande varmare och isfria perioder har format landskapet. Geologer menar att isströmmarna har fört med sig och avsatt sten, grus, sand och lera. När isen avsmält har den legat kvar som öar och tryckt ned och ut jordmassorna som har rest sig mellan isöarna. De lågt liggande fuktiga markerna med stor gräsproduktion var goda marker för djurfoder.

Herremännen etablerade sig gärna i backlandskapets obebygda utmarker. Åkerbruket hade mindre eller ringa betydelse för Herremännen som dels slapp skatt mot att de ställde upp med vapen, hästar och manskap till hären dels ägnade sig åt oxuppfödning som krävde fuktig gräsmark för betning. Skogen inhägnades och brukades för ollonbete och jakt. I bokskogen inackorderades böndernas ollonsvin för ollonbete. Skogens värde bestämdes av hur många ollonsvin den kunde föda och ej av virkesmängd.

Bönderna sökte sig till slättlandskapet där förutsätttningar för tillgång till vinter och sommarfoder var goda. Man la gärna sina bostäder i sluttningar mot större sänkor med fuktiga marker. På söderslätt blev byarna så många att byarnas inägor efterhand kom att gränsa till varandra. Man indelade innägorna i tre vångar, varav en låg i träda vart tredje år och då användes för bete där alla byinnevånares djur betade tilsammans. By och Sockennamnet Bara är bildat av bar, i dativ singularis bare betyder ”det bara, den bara eller skoglösa marken”. Fordom var Bara by omgiven av tre skogsbärande marker, i söder Tolrups skogar, i öster en skog mellan Bara och Vinninge byar och i norr på nuvarande Ängagården och Traneberga ägor.

Landskapet kom således att avgöra var Herrgårdar och var byarna anlades.

I byarna, med rötter djupt ned i folkvandringens- och vikingatid, låg böndernas gårdar i en rundel kring en bygata eller i rad utmed denna. Vid kristendomens införande på 1100-talet förenade sig vanligen flera byar om att bygga en kyrka och underhålla en präst. Kyrkan uppfördes ofta i traktens mest betydande by, ett gammalt kultställe eller bygdens centrum. De byar som ”sökte sig” till samma kyrka utgjorde tillsammans en socken. Kyrkbyn gav namn till socknen.

Treskiftesbruket eller vångavänning tillgick så att två av vångarna besåddes årligen med säd, råg och korn medan den tredje vången låg i träda eller vila. Havre var det sädeslag som krävde minst gödsling och som därför såddes i den från byn längst bort belägna jorde, som ej blev lika omsorgsfullt bearbetad som de centralare delarna av åkermarken. Närmast gården låg toften, där lin, humle, bönor och ärtor odlades samt kålhagen med kål och rotfrukter. I byns utkanter låg ängavången och fäladen med jord som ej var lämplig som åker eller äng. Den användes gemensamt som betesmark.

En förutsättning för åkerbruket var ett betydande antal dragare, oxar och hästar. I regel krävdes tre à fyra par dragare för plogen.

I slutet av 1700-talet skriver J.F.Swanander om lanthushållningen: ”Bönderna brukar sin jord på kanske ett mindre gott sätt. Han följer envist sina förfäders vanor. Hans fält är indelade i tre vångar, af hvilka en hvart tredje år ligger i träda. Korn sås först. Därtil uppkör han trädesvången om efterhösten, tvärar den om våren och nedplöjer kornet. Till råg upplöjes kornstubben en gång. Äfven så till havre.

Aldrig uppstiger hos bonden någon tanke att uppodla sina ängar, hvarföre och höväxten nästan öfverallt är kanska klen. Dragarne måste födas med halm och bli naturligen svagare. Detta torde äfven till någon del vara orsaken, hvarföre de bruka så många dragare. På en gräslupen mark sätta de hela fem par.

En upplänning skrattar, när han ser detta. Men jag försäkrar, att den bonde, som på sin åker går med tvenne så mångfaldigt förepända plogar, skrattar väl mer tillbaka åt upplänningens enda häst. Bönderna täfla annars uti den hedern att ha mest dragare för plogen. En nämndeman vid sina fem par går i sina tankar lika stor och uppsvullen, som den Herreman där förbireser i sin sexbespända vagn och beskrattar honom.

Denna bondens högfärd har en stor nytta med sig. Därigenom uppföder han en mängd fäkreatur och hästar. Man får väl medgifva att hans hästar göra mindre gagn, men de hafva blivit honom som en slags nödvändighet, då en stor del äro Herrskapsbönder, skola således göra många äcklor (körslor), och kunna ej köra med fäkreatur i de djupa vägarna. De säljas annars på marknaderna i Lund och i Malmö. En hop till husar-hästar, ja äfven till ryttare-hästar. Fäkreaturen slaktas mäst och förtäras. De öfriga säljas till Herrskapsstuterierna, hvilka feta och skicka dem till Stockholm och Göteborg. Af Gjäss, Höns, Änder, Får, Svin har Allmogen mer än tillräckeligt förråd.

När barnen ärvde/tog över efter föräldrarna delades marken upp i olika kvaliteter. Varje kvalitet delades sedan mellan arvtagarna. Med tiden blev marken så sönderstyckad att man ej kunde bruka den utan att samordna bruket med övriga delägare. Byns bönder fick bilda byalag.

Man upprättade byordningar som innehöll detaljerade föreskrifter om byamännens plikter i förhållande till varandra och regler för hur arbetet på åker och äng skulle bedrivas. Byalagets åldermann, förvarade byordningen, kassabok och byns handlingar som kartor med mera i en byakista. När åldermannen ville sammankalla byamännen blåste han i en lur på bygatan. Dessutom ålog åldermannen att förlika ovänner och stridande parter. På byastämman togs beslut om byns gemensamma angelägenheter, tider för sådd och skörd, upplåtande av mark för bete, underhåll av vägar, stängsling med mera. Åldermanssysslan innehades ett år i sänder och gick om på byarnas bönder. Turordningen följde ofta gårdarnas läge i byn eller de hemmansnummer som sattes i slutet av 1600-talet, sedan Skåne blivit Svenskt.

Vid bytet av ålderman hölls ett gille, som kunde vara i två till tre dagar, först hos den avgående sedan hos den tillträdande åldermannen. På dessa gillen serverades mest stekt gås och riskgrynsgröt, soppa med klimp, pepparrotskött, bruna bönor, sylta och rödbetor. Vid gillet gjordes byns räkenskaper upp, arrendeavgifter och böter mot brott mot byordningen betalades till åldermannen. Andra bystämmor hölls under året, för att t.ex. besiktiga eldstäder, inhägnader med mera, som avslutades med öldrickning.

Prosten Niclas Olof Lönqvist berättelser om livet i byarna i helg och söcken under 1700-talet. Där rådde en sträng arbetsfördelning mellan könen. Mankönet arbetar utom och qwinkönet inom huset. Arbetet påbörjades om somrarna före eller senast vid solens uppgång och lycktades ej förrän efter solnedgången. Om wintertiden står qwinkönet upp kl. 4 à 5 om morgonen, lägger i kakelugnen, sätter sig till spånråcken (spinnrocken), drängarna gå vid samma tid till sitt tröske på logan samt skjöta häst- och fäkreaturen; om aftonen tröskas intet wid ljus, utan tå har mankönet annat för händerna till kl. 6 à 7, tå qwälsmat ätes; sedan lägger det sig, när creaturen först fått nattfoder, men qwinkönet blifwer wid spånråcken långt ut på aftnarna. På de mindre gårdarna hade bonden vanligen som hjälp en fullvuxen dräng, heldräng eller ”helkar”, en gosse 14 à 16 år, kallad ”stöding”, en stor piga och en flicka 10 á 14 år, kallad ”grebba”. De större gårdarna hade dessutom en mindre dräng 16 à 20 år, kallad ”halkar”, och ytterliggare en gosse och en piga. Tjenstefolkets löner bestå mest i sådane saker, som deras egna händer opparbeta. En piga får i lön 8 alnar blågarn, 5 alnar lärft och 9 alnar ofärgad valmar samt ett par skor eller tofflor, en mark ull och fyra daler i penningar. En heldräng får ett par skor eller stövlar, ett par strumpor och vantar, en lärfts och en blågarns skjorta. 3 till 4 skeppor råg sådda, 4 till 5 skeppor korn och en tunna hafre. Då årsväxten blir lyckelig och såden något stiger, är det ej rart, att denne så kallade ehldrängen för sin lön till 50 Rd. och deröfver. Det synes således nog obilligt att qwinkönet, som här i häradet delar nästan alla karlarnas hårda arbeten, får så litet för sitt släp.

En hustrus snällhet mätes efter antalet af de vackra sängtäcken, dynor och åkdynor, som hon tillverkar. Då barnen tillväxa, måste de antingen hemma tjena för den vanliga lönen, eller gifva sig ut till främmande. De äro således aldrig föräldrarna till börda – och har man anmärkt – att en sjelfrådande bonde med många barn alltid är rik.

Dessutom hade bönderna vid sidan av det egna jordbruket skyldighet att göra arbeten vid Herrgårdarna – det så kallade hoveriet som ofta sammanföll i tiden med det egna. Herrgårdens åker skulle skördas samtidigt som den egna åkern!

Den långa och tunga arbetsdagen krävde flera måltider, enligt J.F.Swanader;

1 En sup och bröd, ost och bröd, eller en smörgås till morgonbit

2 Dafre, sill, dricka och bröd till frukost

3 Kokt mat af kål, ärtor, soppa, välling med sofvel, fläsk, kött, fisk o.s.v till middag.

4 Gåseister, fittamatar, smörgåsar, pannekakor, ägg o.s.v med en sup till medafton.

5 Gröt och mjölk eller dricka och bröd till aftonen

6 Dafre (dagvard) under slotter, mejning och torfskäring.

Välkomna avbrott i den grå vardagsrytmen var årets högtider, jul, påsk, pingst och midsommar som firades traditionsenligt med mat och dryck utöver det vanliga, lekar och glada upptåg samt famljehögtider som bröllop och barndop.

Livet gick sin traditionella gång i byarna men vid mitten av 1700-talet började intresset för förbättringar av jorbrukets avkastning tilllta. De sönderdelade ägorna hindrade svårligen ett rationellt jordbruk. Jakob Faggot, överdirektör för lantmäterikontoret, utfärdade en kunglig resolution om storskifte, som innebar, att varje gård fick större, sammanhäng-ande ägolotter på högst nio ställen. I praktiken blev det oftast flera. Sammanslagningen av tegarna till större enheter underlättade och öppnade för större individualism i bruket av markerna. Bebyggelsen berördes inte av resulotionen utan gårdarna blev kvar i byn. Storskftesförordningen var ej tvingande utan pekade snarare på en möjlighet till ett rationell-are jordbruk. Storskiften genomfördes i flera byar under slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Rutger Maclean på Svaneholm och Tage Thott på Skabersjö gick steget fullt ut genom att i partiella enskiften totalt avskaffa ägosplittringen på sina egendommar. Brukaren fick en enda sammanslagen åker.

Överdirektören för lantmäteriet Eric af Wetterstedt föreslog och gjorde en resa i Skåne för att bilda sig en uppfattning om enskiftets fördelar. Han förordade enskiftet med motiveringen att den bördiga jorden i Skåne bar en mager gröda och i stor utsträckning var vanhävdad orsakad av de sammanträngda bylagen och den olämpliga jordindelningen. Med en mer ändamålsenligt jorddelning skulle en bättre avkastning nås. Berättelsen ledde till ett förslag om en enskiftesför-ordning. Den 31 mars 1803 utfärdaded Gustaf IV Adolf ”Kungl. Majt:s Nådiga Förordning angående Ägors fördelande i Enskiften och utflyttning ifrån större Byalag i Hertigdömet Skåne” som i motsats till resolutionen om storskifte var en tvångsförordning.

Med enskiftesförordningen av år 1803 avskaffades ägosplittringen helt och en ny epok inleddes i det Skånska jordbruk-ets historia. Vid enskiftet sprängdes de gamla byhemmanen och gårdarna flyttades ut i markerna där de fick sina ägor samlade på ett enda ställe. Gårdarnas samlade ägor fick kvadratiska eller retangulär form. De gårdar, som var nybyggda och i gott stånd och hade betydande trädgårdar eller andra nyttiga anläggningar, kunde dock få stanna kvar i byhemma-net. De utflyttade bönderna erhöll statligt utflyttningsbidrag, som beräknades efter antalet tunnland. Bidragen var otill-räckliga och betalades sent ut. Bönderna som flyttade, utsattes för stora ekonomiska påfrestningar. Nybyggnad, nyod-ling, dikning, inhägnader och anläggandet av vägar drog stora kostnader och krävde stor arbetsinsatts.

Landskapsbilden förändrades från koncentrerade bybebyggelser med hopgyttrade gårdar och hus till en spridd bebyggelse. Enskiftet förändrade livsföringen. Byhemmet som varit en sluten och enhetlig värld, där livet levdes enligt byordningens föreskrifter och sedvänjor under de äldste i byns auktoriets utövning, slets sönder.

De utflyttade fick en mer oberoende ställning i förhållande till varandra. Livet blev ganska isolerat och den trygghetskänsla och rotfasthet som livet i bygemenskapen skänkt uppluckrades. Mycket av gammal tradition och gemenskap gick förlorat. Men via bland annat hembygsrörelser har man sökt bevara och ta till vara äldre traditioner. Enskiftet torde vara den mest revolutionerande reform som någonsin genomförts i Skåne!

De flesta byarna i Bara, Bjärshög, Hyby och Skabersjö lades i enskifte 1803-1830.

Bara by, som enskiftades 1814, sprängdes helt. Nr 1 som var ett utsocknes hemman under Klågerup och ägdes av kammarherre Nils Trolle var helt ”utan plantering” enligt lantmätarens protokoll.

Nr 2 – 14 var frälsehemman under Torup och ägdes av hovmarskalken G. J. Coyet beskrevs som någorlunda väl byggde men hafva ingen plantering. Nr 15 var prästgård med en vacker trädgård och nr 16 klockaregård utan plantering. De utflyttade bönderna fick en respittid på sex år, under vilken tid de ägde rätt att ligga kvar i byn och ”därmed begagna sina Hustomter och Kålhagar”. Till utflyttningshjälp fick de 1 Rd banco per tunnland av Kungl. Maj:t-

Torup slott

Genom giftermål övergick Torup mot slutet av 1500-talet från Ulfstandska släkten till Grubbe. Sigvard Grubbe, läns-herre på Malmöhus slott och personlig vän till Christian IV, var en av samtidens lärdaste adelsmän. Han hade studerat i Tyskland, Italien och i Spanien. Skrev dagbok på latin som ger intressanta glimtar ur en adelsmans liv på 1600-talet och lämnar värdefulla bidrag till Danmark och Nordens historia. Lät restaurera Torups slott omkring 1630 då slottet fick i huvudsak det utseende det har i dag. Han lät sätta upp flera minnestavlor. En lyder;

”Då detta gods överlämnats åt efterkommande släkten av förfäder, som haft blott en enda omsorg, nämligen den att vilja gagna de sina, är det tillbörligt, att vi med samma iver söka bevara vad vi fått mottaga och så gagna oss själva och de våra. Jag har gjort vad jag kunnat. De gamla byggnaderna har jag med omsorg iståndsatt. Jag har också uppfört nya byggnader och torn, och allt, som dessutom synes värt att taga i beaktande, har av mig blivit ordnat med omsorgsfull flit, och I mina efterkommande, vilka I än månde bliva, söken bevara vad I haven fått. Det är bättre än att vilja skapa nytt. Leven, I efterkommande, i endräktigt sinne, i brödrakärlek och såsom I bäst kunnen; älsken Gud. Till tacksam hågkomst av mina förfäder, åt efterkommande och eftervärlden, om någon bliver. Sigvard Grubbe gjorde detta år 1632.”

Han uppförde ekonomibyggnader, oxstall, lada och loge samt anlade en trädgård. År 1609 köpte han sexhundra fruktträd som han planterade i Torups slottsträdgård. Christian IV och Kirsten Munk gästade ofta Sigvard Grubbe på Torup. Vid ett tillfälle beordrade kungen sina soldater att gräva en sjö runt Torups slott. Vindbryggor uppfördes och i slottets övervåning placerades kanoner, som skulle fördriva anfallande fiender. De kungliga gästerna ha haft sitt sovgemak i ett valv med det kungliga monogrammet C 4 och årtalet 1635. Grubbe skänkte 1000 dalern till Lunds skola 1625.

Efter Sigvard Grubbes död 1636 övergick Torup till Jochum Beck till Gladsax, gift med Sigvard Grubbes dotter Else, död i barnsäng 1631. Deras dotter Hilleborg avled endast 15 år gammal 1645. Efter felspekulationer i Andrarums alunbruk kom Jochum Beck på obestånd och tvingades sälja Torup 1647 till greve Corfitz Ulfeldt, gift med Leonora Christina, dotter till Christian IV och Kirsten Munk.

Ulfeldt tillhörde en av Danmarks förnämsta adelssläkter, och som kungens svärson upphöjdes han snart till riksråd, ståthållare i Köpenhamn coh rikshovmästare. Efter Christian IV:s död anklagades Ulfeldt för förskingring av statens medel. Han flydde från Danmark och gick i Svensk tjänst. Deltog i en rad stämplingar mot Danmark. Var en drivfjäder i Karl X Gustafs krig mot Danmark. Efter Roskildefreden fick han tillbaks sina skånska gods. Ulfeldt kom i onåd hos Karl X Gustaf och dömdes till döden när att han inledde stämplingar mot Sverige. Han lyckades fly med sin hustru till Danmark, där de snart fängslades. Efter att ha fråndömts alla rättigheter frigavs de och lämnade Danmark. Ulfeldt fortsatte sitt intrigspel mot Danmark och dömdes till döden i sin frånvaro. Därefter förde han ett kringirrande liv i Europa. Avled hastigt i en båt på Rhen 1664. Änkan Leonora Christina beskylldes för att vara delaktig i makens intriger och sattes åter i fängelse. Hon fick tillbringa tjugotvå år bakom galler och satt bland annat i det Blå tornet i Köpenhamn. Där skrev hon boken ”Jammersminde” en gripande skildring om sin långa fångenskap, ett av den danska 1600-tals litteraturens främsta verk. Hon fick efter fängelsetidens slut 1685 en fristad i Maribo kloster på Lollan, där hon avled 1698.

Corfitz Ulfeldts gods i Skåne, Bosjökloster, Gladsax och Torup, konfiskerades och indrogs 1660 till svenska kronan. Det sattes som pant dels för lån till svenska fältherrar, först till greve Kristofer Karl von Schlippenbbach och sedna till greve Hans Christpher von Köningsmark, Prags erövrare och dels som löneförmån åt de skånska generalguvenörerna.

Leonora Christina ingav en supplik 1693 till Karl XI med anhållan om att återfå de skånska godsen. Torup återlämnades 1735 efter en lång process till Corfitz Ulfeldts och Leonora Christinas dotterson Joakim Beck-Friis. Slottet hade då länge stått obebott och förfallit. År 1737 uppförde han mellan slottet och ladugården den så kallade mellangården med porttorn och två flyglar åt söder och en åt norr, i folkmålet kallat ”mellomgår” som han bodde i medan slottet sattes i stånd. ”Åhr 1737 är jag af Öfwerste Lieutenanten wälborne Herr Joakim Beck-Fris bygd och bekostad med twå tusende niohundrade dahler silfwermynt contant af egna medel”. Även ladugården norr om slottet sattes nu i stånd. ”Jag är bygd och bekostad åhr 1740 med twå tusende fyra hundrade dahler silfwermyntt af wälborne Herr Öfverste Lieutenant Beck-Fris”.

Friherre Hack Stiernblad gift med Joakim Beck-Friis enda dotter Maria Sophia Beck-Friis övertog 1741 Torup. De lät restaurera Torup år 1748. Det var under deras tid den tragiska drunkningsolyckan hände. Söndagen den 21 maj 1775 drunknade i slottsjön vid Torup fyra unga medlemmar av Skåneadeln.

Kornetten Fredrik Trolle, som låg med Södra Skånska regementet vid Övedskloster, gjorde därifrån ett kort permission-sbesök på Klågerup hos föräldrarna, kammarherre Arvid Trolle och hans maka Magdalena Harmes. Kornetten deltog på Söndagen tillsammans med sin moder och sina systrar i högmässan i Hyby kyrka. De blev rörda till tårar när kyrkoher-den prosten Swanander efter predikan höll ett kort tal över en man, som dött ifrån flera små barn, till texten ur Ruths bok: ”Jag haver låtit eder fara med gråt, men Herren skall giva mig eder igen med glädje evinnerliga”. Efter högmässan lät kornetten övertala sig att först följa med familjen på middag hos Stiernblads på Torup innan han återvände till regementslägret.

Efter middagen på Torup lockades gästerna ut i det vacka vädret och roade sig i det gröna. Kornetten upptäcke en ek-stock i slottsjön och föreslog en liten sjötur. Han steg dristigt ned i ekstocken tillsammans med sin syster Brita Sophia Trolle och mostern, mademoiselle Margareta Fredrika Harmens. Då den yngre systern Augusta Trolle inte ville göra sällskap, lyfte kornetten resolut ner henne i ekstocken, som blev så överlastad, att damernas manschetter släpade på vattnet.

”De voro ej komna mer än 50 alnar ifrån landet, förrän bakstammen, varest de sutto, begynte sjunka och kornetten, som förskräcktes av damernas skrik, lämnade framstäven, varest han stod och rodde, för att giva de förskräckta systrarna handen. Men just detta fullkomnade olyckan, ty båten kastades därigenom baklänges över ända, och alla fyra föllo i vattnet. Vid deras därvid givna anskri samlade sig alla i trädgården befintliga herrskaper och betjänter till stranden. Åsynen var faslig, ty de olyckliga strävade mot döden, och systrarna sträckte sin armar mot brodern, som anropade hjälp av de närvarande, vilka alla voro lika så bestörta som rådlösa. Några raska drängar kastade sig väl i en tillstädes varande gisten ekstock, men hade själva nära fått med livet umgälla sin hjälpsamhet. Lika fåfängt försökte man att i ett stort kar undsätta de nödställda, vilka ömkligen omkommo i åsynen av nästan 100 personer och i så litet vatten, att de knappast voro därav skylda, då det övriga djupet uppfylldes av dy. Det fastligaste var, att modern blev åskådare till detta olycksfall, och der underligaste, att hon ej förgicks av förskräckelse.”

Först sedan man med linne tätat den gistna ekstocken, som drängarna förgäves sökt komma till undsättning med, lycka-des man dra upp de fyra omkomna, den adertonårige kornetten Fredrik Trolle, hans båda systrar Brita Sophia Trolle och Augusta Trolle, sjutton respektive femton år, och mostern Margareta Fredrika Harmens, trettiosex år. Tillkallade läkare kunde ingenting göra.

”Aldrig har jag hört en så allmän förskräckelse, som denna händelse utbredde i hela landet. Höga och låga begräto de olyckligas öde och beklagade de lidandes sorg med ett verkligt deltagande. Den närvarande pastorn, som genom Guds försyn kort förut berett dem till döden, var själv tröstlös och kunde så mycket mindre hugsvala den olycklige modern och mormodern samt de kvidande syskonen, yngre och äldre. Man såg ett vördigt ålderspar, själva av sorg betaget, bjuda till att trösta sina olyckliga gäster. Den lika så hurtiga som förståndiga landshövdingskan Thott saknade all sin vältalighet, alla behövde tröst, där ingen var till finnandes.”

För fadern Arvid Trolle blev olyckan ett hårt slag.

”Den om olyckan okunnige fadern anländer. Pastorn samlade nu sina sinnen för att med alla nödig versamhet förkunna honom detta Jobsbud. På en häftig fråga ”var äro mina barn?” svarades: ”de äro sjuka av en häftig kolik”, och då han begärde få se dem, men detta, i anseende till deras svaghet, nekades honom, frågade han åter, om ”de voro in agone mortis” dödskamp). Men då prästens tårar och allas bestörtning förrådde olyckan, föll han uti all den förtvivlan, som kunde verkas av hans svaga sinnesförfattning, han rev sönder sina kläder och vältrade sitt gråa huvud uti stoftet med de ömkligaste rop efter Sophia och sin svägerska, vilka han mest älskade. Ingen dödlig kunde utan tårar avhöra allt detta, och hela landet försattes uti en verklig desolation”, slutar J.C. Barfod berättelsen i Märkvärdigheter rörande den skånska adeln.

De fyra bisattes följande torsdag i Hyby kyrka, men begravningen skedde först den 8 augusti ”med all den sorgeståt, som familjens förmögenhet tillstadde.”

Sedan Hack Stiernblad avlidit övergick Torup 1783 till sonen, överstelöjtnanten Axel Stiernblad. Tre år senare förvär-vade han Hyby och fortsatte med nybyggnaden av ladugårdarna samt lär uppföra tre längor i gråsten, en i öster med en inskriftsplatta med texten ”Bygd 1789 af Öfwerste=L: och Riddaren Baron Axel Stiernblad för 1470 Riksdaler specie. Bondens tårar utkräfwa här ingen lön”, en i norr med inskriften ”Bygd af Axel Stiernblad 1793” och en i väster med inskriften ”Bygd 1800 af Axel Stiernblad”.

Efter bondeupproret på Klågerup trivdes Axel Stiernblad ej längre i trakten utan flydde till Danmark. 1812 sålde Stiernblad Torup till hovmarskalken, friherre Gustaf Julius Coyet. Samma år sålde Stiernblad även Hyby.

Med Gustaf Julius Coyet inledde Torup sin epok som förlustelseställe och fritidsområde för malmöborna. Coyet upplät gärna sina skogar åt stadsborna, och han anlade också en dansbana i skogen. Torup var i släkten Coyets ägo ända fram till 1970 då Malmö stad genom köp förvärvade det anrika godset.

Hyby herresätte

Genom freden i Roskilde 1658 överfördes det danska kronogodset Hyby till den svenska kronan, som förvandlade Hyby till kungsladugård. 1600-tals byggnaden utdömdes vid en syn 1737 och i dess ställe uppfördes 1761 ett nytt corps de logis av sten, 41 alnar långt och 16 alnar brett. Det nya boningshuset hade en ”Sten Karnise och Front Espis”. Det vill säga; ett listverk av sten och ett gavelprytt parti ovanför taklisten på byggnadens mitt, samt mansardtak av tegel. Utvändigt var byggnaden gulrappad med vita knutar. 1765 fanns dessutom en ladugård, som bestod av fyra korsvirkes-längor. Hyby kungsladugård var utarrenderad av kronan fram till 1786, då den genom köp förvärvades av överstelöjt-nanten, friherre Axel Stiernblad, son till friherre Hack Stiernblad på Torup som var den siste arrendatorn av Hyby kungsladugård. Axel Stiernblad, som var ogift, sålde 1812 Hyby till sin broders svåger, friherre Voldemar Vilhelm Wrangel von Brehmer.

Liksom Torup fungerade Hyby redan på 1800-talets början som förlustelseställe och fritidsområde för stadsbor från Malmö och Lund och till och med från Köpenhamn.

Klågerup

Enligt traditionen har Klågerup ursprungligen legat på en backe i grannskapet, kallad kyssebjersholmen. Vid 1400-talets början ägdes Klågerup av Peder Spoldener, som dömdes från liv och gods, och hans efterlevande ålades att bryta ned hans borg. Måhända härör byggnadslämningar av gångar och tegelstenar på Kirsebersbacken man kunde iaktaga på 1700-talet.

På 1640-talet förvärvades Klågerup av Malte Juul till Maltesholm och övergick till hans dotter Else Maltesdotter Juul, gift med Otte Lindenov till Borgeby. Han kunde inte finna sig i att Skåne blev svenskt, så han avvecklade sina skånska gods och flyttade till Själand efter Roskildefreden, där han avled 1697. Klågerup tillföll 1681 dottern Anne Sofie Lindenov, gift med hovkanslern Wilhelm Julius Coyet. I sin 1700-talsbeskrivning återger J.F. Swanander traditionen att Wilhelm Julius Coyet varit tämligen egensinnig och besvärlig, men att hustrun tåligt burit sitt öde och varit utrustad med mer än en mans styrka. Hon var mycket god mot fattiga och medellösa. Då hon en gång fick tillstånd av maken att åt de fattiga, som levde på allmosor, ge så mycket, som hon på en gång förmådde bära till dem från källaren, tog hon under armarna två fulla öltunnor, två fläsksidor samt bröd och bar upp ur källaren. Hon kunde bryta sönder en hästsko av järn. Det sägs, att hennes make, efter dessa kraftprov förhållit sig något lungnare. Till kroppen var hon stor och kraftig, och om hennes växt motsvarade hennes skor, som ännu i dag är bevarade, har hon varit en jättekvinna.

Wilhelm Julius Coyet och Anne Sofie Lindenov hade inga barn och sedan ”Cancellarinnan på Klågerup” avlidit, övergick Klågerup år 1709 till hennes syster Viveka Lindenov, gift med Hans Ramel till Maltesholm. Deras dotter, Brita Ramel, var gift med överstelöjtnanten Fredrik Trolle till Trolleholm och Trollenäs. 1725 övergick Klågerup till släkten Trolle. Fredrik Trolle inledde 1737 en omfattande nybyggnad på Klågerup, som då var föga ståndsmässigt. Den gamla slutna borgen förvandlades till en öppen anläggning med friliggande byggnader i tidens smak. Den södra längan revs, varvid borggården öppnades. I fonden uppfördes i stället ett corps de logis av sten i en våning under högt, valmat tak. Kvarstående äldre byggnader revs 1742 och i stället uppfördes 1745 i väster en friliggande flygel i en våning. Nyanläggningen kompletterades 1761 med en friliggande flygel i öster i en våning, uppförd av Arvid Trolle, som övertagit Klågerup efter fadern Fredrik Trolle.

Arvid Trolle var en högst originell person, som gått till historien under namnet ”galne Trollen på Klågerup”. Efter studier i Lund, där han gjorde goda framsteg i språk och i historia, företog han fleråriga resor i England, Nederländerna och Frankrike. När han kom hem till fadern på Trollenäs efter den långa utlandsvistelsen, var hans första åtgärd ”att med dragen värja förfölja de på gården gående svinen. Efter hemkomsten fick Arvid Trolle ut sitt modersarv, där Klågerup ingick, men fadern drog från arvet alla kostnader för sonens uppfostran och resor, något som högeligen förargade Arvide Trolle. I ställer för att göra karriär inom hov- och militärtjänsten som adelsmännen på den tiden plägade, bosatte han sig först i Lund, där han upptog sina studier och snart blev han adjunkt i historia vid universitetet.

För att lära sig tala latin perfekt höll han sig med en egen språklärare.

Han gifte sig med Liboria Magdalena Harmens, dotter till medicine professor Gustaf Harmens i Lund. Arvid Trolles fader ogillade detta äktenskap med en ofrälse, och när han före sin död stiftade sina fideikomiss, förbigick han sin ende son och gjorde i stället sonsonen Fredrik Trolle till fideikommissarie till Trollenäs och Fulltofta. Men han omkom vid den tragiska drunkningsolyckan 1775 i Torups slottsjö.

Till vardags gick Arvid Trolle på Klågerup klädd i gamla, slitna kläder och såg ut som en tiggare. När han skulle tvätta sig, bars en stor balja med vatten ut på gårdsplanen, och han ställde sig framför baljan och lät ösa vatten över händerna.

Vid högtidliga tillfällen tog han fram en garderob, som han beställt i Paris 1746. För att motverka överflöd och lyx i klädskicket hade Kungl. Maj:t utfärdat flera kungörelser angående inskränkning av så kallade yppighetsvaror, och som laglydig medborgare vågade Arvid Trolle inte bära de galonerade kläderna, brun sammetsrock och brokig sidenväst i Sverige. Därför gjorde han varje år en resa till Köpenhamn för att vädra dem. För att noga hålla reda på tiden tog han alltid med sig lika många par handskar, som han avsåg stanna dagar. Varje dag tog han på sig ett nytt par. När handskarna var slut åkte han hem till Klågerup.

En gång åkte han från Lund till Malmö för att låta slipa sin rakkniv, eftersom priset var två styver lägre där. Han betalade aldrig ut några pengar förrän klockan slagit tolv och varenda sedel han skulle ge ut, undersökte han först noga med en knappnål, så att den inte var dubbel. När alla sedlarna var genomgångna, bredde han ut dem på bordet och räknade dem flera gånger, först på svenska, sedan på tyska och därefter på franska. Han lämnade inga pengar till sin hustru, men genom gårdsinspektoren sålde hon säd bakom makens rygg. Om Arvid Trolle frågade vart sädeslasset var på väg, svarade inspektoren att det skulle till möllan för att malas.

Vid Arvid Trolles död 1797 övergick Klågerup till hans tredje son, kammarherren Nils Trolle, som hade bedrivit juridiska studier och tjänstgjort som ämbetsman i olika statliga verk. Han hade praktisk blick och var lyhörd för det nya, som rörde sig i tiden. Det var främst de stora jordreformerna, som präglade tiden omkring sekelskiftet. Rutger Maclean på Svaneholm var föregångsman till enskiftet i Skåne. Liksom Maclean upphävde Nils Trolle hoveriets dagsversskyldighet under herrgården. Efter kartläggning och uppdelning av ägorna i ändamålsenliga brukningsdelar, upplät han jorden till bönderna mot arrende. Han var 1822-27 ordförande i direktionen för Lunds lasarett och nedlade under denna tid ett förtjänstfullt arbete på lasarettets utvidgning.

Skabersjö herresäte

Skabersjö övergick 1609 till Holger Gregersen Ulfstands dotters, Ele Ulfstand, sonson, Tage Ottesen Thott till Trollenäs och Trolleholm, riksråd och en av Danmarks rikaste och mäktigaste män, kallad ”den skånske kunge”. Efter fyra års universitetsstudier och resor i Tyskland, Frankrike, Nederländerna, England och Skottland introducerades han vid hovet och kom snart i rikets tjänst. Under 1600-talets skånska krig innehade han i följd de viktiga posterna som länsman på slotten i Laholm, Landskrona, Sölvesborg och Malmö. Som riksråd var han emot krigsförklaringen mot Sverige 1657. I förläning av Christian IV erhöll Tage Ottesen Thott Malmö och Landskrona, Skabersjö, Trollenäs och Trolleholm. Dessutom ägde han Barsebäck, Bjersjöholm, Stora Herrestad och Värpinge med bortåt 400 bondgårdar. Om Tage Ottesen Thott berättas det, att när han en gång gav en fest för Christian IV, bad han denne som gåva mottaga bordsbenen. Förvånade tittade gästerna under bordet och såg då, att bordsbennen var fyra stora tunnor. När värden lät lyfta av bordskivan , visade det sig, att tunnorna var fyllda med silvermynt.

Skabersjö eldhärjades 1623 men återuppbyggdes snart av Tage Ottesen Thot som skapade ett slott i rennässansstil med en skön trädgård och åtskilliga fiskdammar. I likpredikan efter Tage Ottesen Thott, som avled strax efter undertecknandet av Roskildefreden 1658, sa Lundabiskopen Peder Winstrup: ”Tage Thott var inte stolt och högfärdig som en del herremän, som är ringare än han, men som när en fattig prästman eller borgare kommer till deras gård och vill tala med dem, då låter de dem stå länge utanför porten som hunddrängar. De ställer sig mot lägre ståndspersoner, som kallas ofint folk, som om de kunde vara potentater, pfalzgrevar eller kurfurstar, ja, själve storfursten av Moskva”.

Skabersjö tillföll nu sonen Ove Tagesen Thott, som innehade herresätet till sin död 1666, då det övergick till hans son Fredrik Ovesen Thott. Vid son död var Ove Thott, som en gång räknats till Skånes rikaste män, nästan helt ruinerad. Han hade satsat på en lönande storhandel med oxar, men när svenskarna efter Roskildefreden förbjöd all utförsel av oxar från Skåne, blev han ekonomi undergrävd.

Efter tio år nödgades Fredrik Ovesen Thott 1676 överlämna Skabersjö åt svenska kronan, som gav det i förläning till generalguvenören Fabian von Fersen. Redan 1680 återgick emellertid Skabersjö till Fredrik Ovesen Thott och har sedan dess oavbrutet varit i släkten Thotts ägo.

Skabersjö tillföll 1761 Fredrik Ovesen Thotts sonson, Tage Thott, gift med friherrinnan Ulrika Barnekow från Vittskövle, dotter till landshövdingen, friherre Christian Barnekow. Vid sitt tillträde inledde Tage Thott ett omfattande restaurerings- och nybyggnadsarbete, som i huvudsak gav herresätet det utseende det har i dag. Ombyggnaden fullbordades 1774-83.

Tage Thott var 1776-1794 landshövding i Malmöhus län, intresserad jordbrukare och verkade för enskiftet i Macleans anda. I Västra Skrävlinge by ägde han hemmanet nr 4 som han, redan 1786 bröt ut ur byn för att lägga det i ett enskifte. Om detta partiella enskifte skriver Tage Thott i ett brev 1786 bland annat. ”Uti Wästra Skräflinge by af Oxie härad äger jag ett frälse utsockne hemman nr 4 hwars ägor äro indelte i 4 wångar och lagde i flere skiften. En sådan blandning med grannarnes jordstycken hindrar mig från en rictig upodling och utflyttning af hemmanets byggnad. Jag har derföre beslutat, att utsides från byen, på den så kallade ängawången bredwid möllewången, upsätta nödige byggnader till hemmanet och taga ägorne på ett ställe ther omkring.”

År 1792 sammankallade landshövdingen Thott olika intressenter till ett möte i Malmö för att diskutera vad som kunde göras för att stimulera jordbruket i länet. Man enades om att upprätta ”jordbrukssocieteter”. Efter ett regeringsinitiativ bildades 1814 Malmöhus läns hushållningssällskap, som skulle sprida upplysning om förbättrade jordbruksmetoder.

På 1790-talet inrättade Tage Thott och Ulrika Barnkow ”Skabersjö Magazin” där godsets bönder och torpare vid behov kunde få låna säd. Reglementet för magazinet, som inrättades i Svenstorps by, omfattar 16 paragrafer skrivna av Tage Thott. Reglementet innehöll stränga regler om hur den lånta säden skulle återgäldas. Vidare sägs att ”Ingen eho det vara må skall äga att af Capital eller intresse säden i detta magazin disponera eller använda det ringaste till annat bruk än havd i detta förordnande stadgas”. Det stod klart för Tage Thott att nöd och fattigdom bottnade i jordbrukets dåliga avkastning. En bättre avkastning skulle höja folkets levnadsstandard och skingra nöden. De fattiga, som inte själva ägde eller hade råd att köpa utsäde, måste ges möjlighet att få låna sådant. Men det skulle återgäldas med ränta. Ingenting gavs till skänks.

1799 gjordes Skabersjö till fidiekommiss. År 1826 tillträdde greve Tage Kjell Thott, sonson till landshövdingen Tage Thott Skabersjö. Släkten innehar Skabersjö i dag.

Böckebergslätt

Kom1664 från Christian IV till och blev utgård och änkesäte till Skabersjö fideikomiss. Corps-d-elogiet i empir är uppfört 1855 av greve Tage Kjell Thott på Skabersjö.

Västra Sallerup

I någorlunda jämnhöjd med södra delen av Stehag socken går gränsen mellan Fennoskandia och Europaplattan. Fenno-skandia bildar ett av jordens största urbergsområde som omfattar Finland, delar av Skandinavien och nordvästliga Ryss-land, Europaplattan går från södra Skåne ned över Danmark och mellaneuropa. Jordnaturen ovanpå plattorna skiljer sig mycket åt. Istidernas avlagringar har skapat olika jordar. Ett övergångsområde, som består av lågväxta små träd, ris och buskar mellan den skoglösa bördiga slätten i SV och den magrare skogsbygden i NO, benämns Risbygden. Eslöv, Stora Kastberga i Västra Sallerup, Gryby by i Borlunda och Skeglinge socknar räknas till Risbygden. Byarna anlades här på eller vid åkerjordarna. Skogen var för dålig. Den dög ej till byggnation. Vedbrand fick man köpa.

När de tidigaste bosättningarna tog plats är okänt. Under 1100-talet uppförde man kyrkor i sten som ersättning för tidi-gare kyrkor av trä. Under senare hälften av 1670-talet härjades hela västra Skåne och då särskilt området mellan Lund och Landskrona av det dansk-svenska kriget med utarmningar och sjukdomsepidemier. Den första söndagen i advent 1678 trängde friskyttar in i Sallerups by under förevändning att de var svenskar och plundrade klockargården. Församlingsprästen Christen Johansen, som ansågs vara dansksinnad, beskylls för att ha understött detta. Vid freden 1680 fick han lämna sin tjänst medan klockaren Jöran Pahl som tagit aktiv del i kriget på svensk sida fick stanna på sin plats för att lära socknens ungdom att läsa och i bästa fall skriva svenska. En pålitlig svensksinnad man, Paul Solltner från Kalmar, tillsattes som ny kyrkoherde. Han avled 1692, 46 år gammal, hade hunnit införa kyrkoråd enligt den sven-ska kyrkolagens föreskrifter. Efter Solltner kom en norrläning, Erik Golén, som verkade här som kyrkoherde i 37 år till år 1734. Han var nitisk i att införa ”försvenskningen.” Han anklagde Hans Walkendorf på Ellinge gods att försumma gudstjänsten vilket ledde till många trätor dem emellan. Walkendorf lär ha varit en så dålig hushållare att han måste låna bröd hos bönder vilket gav han tillnamnet Hans Lånekaka.

Under kriget hade Västra Sallerups kyrka blivit förstörd och låg ännu på 1720-talet delvis förstörd. Wilhelm Bennet, som övertog Ellinge gods 1724, gjorde betydande insatser för Västra Sallerups kyrka. Han beskrevs som en av Karl XII:s tappraste krigare med ledande ställning inom krigsmakten. Han hade varit med vid Poltava 1709, Hälsingborg 1710 och Fredrikshald 1718. Blev landshövding för Hallands län 1728 och därefter i Malmöhus län 1737. År 1734 fick han patronatsrätten över Västra Sallerups kyrka. När hans dotter Christina Brita den 26 februari 1742 gifte sig med Carl Fredrik Dücker övergick Ellinge gods och patronatsrätten till den Dückerska släkten.

År 1737 påbörjades kyrkoboken för Västra Sallerup. 1768 inrättade man skolor i socknen. På grund av befolknings-ökningen blev kyrkorummet för trångt. Kyrkan försågs med ett tvärskepp som blev färdigt 1793. Carl Fredrik Dückert den yngre (sonen) övertog 1790 efter sin moders död Ellinge med patronatsrätten. Hans far hade avlidit 6 år tidigare. Den yngre Dückert deltog i kriget mot Ryssland 1789-1790. Blev tagen tillfånga utanför Viborg i Finland 1790. När Gustav den III gjorde sig så gott som enväldig kom Dückert att förena sig med de adelsmän, som vägrade skriva under nyordningen. Dückert återvände 1792 från fångenskapen som major till Sverige, lämnade militärtjänsten och ägnade sig åt godset Ellinge och sin hembygd. Han beskrivs som en myndig och godhjärtat man. Var mycket intresserad av en-skiftet och genomförde dessa i bygden under stort arbete. Sallerups by skiftades år 1811 och Eslöv by under åren 1820-1821.

Som informator för Carl Fredrik Dückers söner, Carl Fredrik och Carl Christian kom en ung, nybliven magister från Lund vid namn Gustaf Broomé. År 1821 kallade Carl Fredrik Dücker sina söners uppskattade informator till kyrko-herde i församlingen. 1814 hade församlingen fått en ny orgel och från och med påsken 1824 började man använda Wallins 1819 års psalmbok. Broomé uppmuntade läsningen och berättar att i hans pastorat läste man postillor av bland andra Martin Luther och Johan Arndt. Vidare läste man Evangeliska Sällskapets skrifter, ett slags små traktatblad, som just då höll på att utkomma vilket var ovanligt vid denna tid bland allmogen. Få läste tidningar eller andra religiösa skrifter än Bibeln och Nya Testamentet som man ofta hade i hemmen för husandaktens skull. Skalden Adolf Törneros var full av beundran för Broomé som särskilt i yngre år var en vinnande och charmerande personlighet.

Källor i Västra Sallerup: Födde, Vigde och avlidna börjar 1737 och finns utan luckor framåt i tiden. Husförhörslängd-erna börjar 1808-1818 tillsammans med Remmarlöv socken. Från 1813 enbart Västra Sallerup med lucka 1820-1824. In- och utflyttningslängd finns filmat för åren 1809-1816 tillsammans med Remmarlöv socken. Lucka 1817. Filmat 1818. Lucka 1819-1857. Utflyttningslängd filmat med Remmarlöv socken åren 1815, 1818-1820 samt 1848 -1861. Luckor 1816-1817 samt 1821-1847. Inflyttningsattester finns för spridda år under tiden 1765-1790. Hel serie för åren 1791-1798 samt 1800-1859 med Remmarlöv socken. Lucka 1799. Katekismilängder för åren 1696 och 1699 med Remmarlöv socken. Kyrkoräkenskaper för åren 1783-1800 samt fattigmedel 1804-1840 med Remmarlöv socken.

Stora Kastberga by, som avmättes 1740 och uträknades 1743, bestod av 7 hemmansnummer av vilka nr 1, 2 och 3 var utsocknes frälsehemman under Skarhult och 4, 5 och 6 insocknes under Ellinge. De oregelbundna odlingsförhållandena antyder att nr 4, 5, 6 och 7 är äldre än de övriga gårdarna. Dessa låg också vid samma bygata.

Jöns Bengtsson tillträdande husman, tidigare troligen dräng i Attarp i Skarhult socken född omkring 1748 lyst till äktenskap i februari 1780 i Lilla Kasberga, Västra Sallerups socken med änkan där Pernilla Pärsdotter född omkring 1745 är föräldrar till vår Ola Jönsson Alm.

Jöns Bengtsson Pernilla Pärsdotter

1748 – 1810 1750 – 1791

Infl fr Attarp Kasberga

Ola Jönsson ALM

1784 - 1853

Kasberga

Pernilla Pärsdotter var Mårten Nilssons tredje hustru i hennes första gifte. Han var åbo på Stora Kastberga nr 6 i Harjager härad.

Mtl Stora Kastberga 6, Eslöv – Harjager härad, Wästra Sallerup sn.

1759 Mårten Nilsson, hu / Ibm Åke Jansson

1764 Mårten Nilsson, hu, p. Kjerstina

1765 Mårten Nilsson, d. Hans p. Hanna OBS Ingen hustru

1766 Mårten Nilsson, hu dot Sissa 11 år, Kierstina 9, Karna 3 d. Pär

Inhyses Swen Larsson krömpl f.s. Nils 11 år, dot Bengta 7, Pernilla 4

Inhyses Anders Pärsson 75 hu 67 år

1767 Nils Jakobsson, hu, dot Anna 2 år

Inh Sven Larsson krömpl, hu Ingar skak ? Nils 13

Ibm Mårten Nilsson, hu, d. Sissa 12, Elna 9, Kjerstin 7, Karna 4 p. Hanna gosse Hans 13 år.

1768 Nils Larsson hu d Hans dot Anna 3 år, Inh hu Örsela, tiggerska, dot Bengta 9 och Pernilla 6

Ibm Mårten Nilsson, hu dot Sissa 13 Elna 10, Kjersti 8 och Karna 5år.

1769 – 1773 Nils Jakobsson, Ibm Mårten Nilsson, hu, tjänstefolk

Mtl Kroghuset, Eslöv – Harjager härad, Wästra Sallerup sn.1773 Mårten Nilsson, hu Vår ?

Mårten Nilsson f omkr 1723. Gift 1.0 den 24 nov 1751 i Västra Sallerup socken, då dräng och hemmansåbo i Stora Kasberga med Sissa Larsdotter från Siöhuset. Löftesmän woro Lars Pärsson ibm och Anders Nilsson i St Kasberga. Hon avled redan den 2 oktober 1752, 27 år gammal i Stora Kasberga utan angiven dödsorsak. Paret hann ej få några gemensamma barn.

Änklingen Mårten Nilsson från Kasberga sammanvigdes 2.0 den 8 juli 1753 i Stehag socken med pigan Boel Olasdot-ter från Skogshuset. Hon avled den 26 maj 1762 i Stora Kastberga, 27 år gammal av brystsjukdom. Begravd den 6 juni 1762. Parets barn – alla födda i Stora Kastberga 6:

Sissa f 30 apr 1754. Karna, Bängt Påhlsson i Fiskartorpet höll henne. T: Skogvaktare Mats Hansson i Stafrödshus, Pär

Olsson i Skrubbarp, Elna, Anders Nils i Kasberga.

Elna f 6 jun 1757. Anders Nilssons hustru i Kasberga höll henne. T: Gudmund Ragwaldsson i Kroghuset, p. Inger

Nilsdotter i Eslöf.

Kjerstina f 22 dec 1759. Kerstina, Pehr Ols i Skrubbarp höll henne. T: Matts Hansson, Åke Jönsson, Ella, Anders – alla

i Kasberga.

Karna f 16 mar 1762. Ellna, Anders Nilsson i Stora Kasberga höll henne. T: Bengt Påhlsson i Kroghuset. Bengta, Hans

Tykas i Stora Kasberga.

Änklingen Mårten Nilsson från Kasberga vigdes 3.0 den 6 jan 1767 i Västra Sallerup med pigan Pernilla Pärsdotter f omkr 1745 avliden den 5 feb 1791 i Kasberga. Löftesman var Nils Pärsson ibm. Parets barn – alla födda i Stora Kas-berga 6, Västra Sallerup socken:

Nils Mårtensson f 18 apr 1768 g 4 okt 1797 med Pernilla Nilsdotter i Ellinge f 23 okt 1774 i Sallerup. Paret tar över

Stora Kasberga 5. Nils hölls vid dopet av Kerstina, Pär Ohls i Skrubbarp. T: Anders Nilsson, Nils Pärsson och

Bängta, Nils Jacobs – alla i Kasberga.

Boel Mårtensdotter f 2 okt 1770 avliden den 6 juni 1779. Maguel, Swän Hans i Kasberga höll henne. T: Nils Jacobsson

i St Kasberga, Pär Ohlsson i Skrubbarp och Kerstina, Åkas ibm.

Pär Mårtensson f 2 dec 1773. Bängta, Nils Jacobs ibm höll honom. T: Anders Nilsson, Nils Pärsson och Olu, Mårtens.

Bereta Mårtensdotter f 22 mar 1776. Gunnela, Swän Åkes höll honom. T: Anders Nilsson, Mårten Swensson och

Anna, Gunnars.

Mårten Nilsson avled den 24 maj 1776, 53 år gammal i Stora Kasberga 6.

Jöns Bengtsson, tillträdande husman, tidigare troligen dräng i Attarp, Skarhult socken, f omkring 1748 gift i februari 1780 i Lilla Kasberga, Västra Sallerup med änkan Pernilla Pärsdotter (f omkring 1745 död 5 feb 1791 i Lilla Kasberga, Västra Sallerup 45 år gammal). Löftesmän: Nils Pärsson och Ola Bengtsson i Lilla Kasberga. Parets barn:

Mårten Jönsson Bergqvist f 28 nov 1780 i Stora Kasberga, Västra Sallerup, tvilling. Ellna, Jöns Hansson höllt honom.

T: Jöns Hansson, Mårten Persson, Anna, Gunnars – alla i Kastberga.

Kirstina Jönsdotter f 28 nov 1780 i Stora Kasberga, V Sallerup, tvilling. Vittnen och gudmor ”som ovan” för Mårten

g.m. Nils Hansson, lysning begärd den 11 jan 1806 i Västra Sallerup. I lysningen anges felaktigt att Nils Hans-

son skall äkta pigan (systern) Ellna Bengtsson i Eslöv. Även i HFL Västra Sallerup 1805-1814 efter Lilla Kas-

berga 3 i ett Gatehus noteras Nils Hansson f 30 nov 1778 och hustru Ellna f 15 maj 1783. Först i HFL 1815

har felet helt rättats och här står Kjerstina f 29 nov 1780 som hustru till Nils Hansson.

Ellna Jönsdotter f 15 maj 1783 i Stora Kasberga avliden natten mellan 10:e och 11:e augusti 1783 i Lilla Kasberga.

Karna, Mårtens ibm höllt henne. T: Ola Bängtsson, Ola Pärsson, Elsa, Bengt Jönsson.

Hanna Jönsdotter f 4 dec 1784 i Stora Kasberga avliden den 26 jan 1785 i Stora Kasberga. Bereta, Ola Pärs höllt

henne. T: Samma som för tvillingbrodern Ola Jönsson nedan.

Ola Jönsson ALM f 4 dec 1784 i Stora Kasberga gift den 26 dec 1820 med Hanna Mårtensdotter. Karna, Mårtens ibm

höllt honom. T: Mårten Svensson, Ola Pärsson – alla i Stora Kasberga.

Bengt Jönsson f 7 apr 1790 i Lilla Kasberga, Västra Sallerup. Karna, Mårtens ibm höllt honom. T: Ola Bängtsson, Tuls

Nilsson i Stora Kasberga och Bereta, Ola Pärsson i Lilla Kasberga höllt honom.

Mtl Lilla Kasberga nr 1 Eslöv - Harjager härad, Wästra Sallerup socken.

1786 Inhyses Jöns Bengtsson och hustru, Ola Bengtsson och hustru, enkan Kjerstina, 2 barn

1787 Inhyses Jöns Bengtsson, hustru, Ola Bengtsson, hustru, enkan Kjerstina, 2 barn

1788 Inhyses Jöns Bengtsson o hu, Ola Bengtsson o hu, enkan Kjerstina, .. gammal krympling

1789 Inhyses Jöns Bengtsson och hustru, Ola Bengtsson och hustru, enkan Kjersti

År 1791 den 24 februari blef laga Bouppteckning hållen öfwer Qwarlåtenskapen efter aflidne hustrun Pernilla Pärsdotter i onumer-erade gatehuset wid Lilla Kastberga, som sistleden Januari månad 1791 med döden bortgådt, och jemte Enklingen Jöns Bengtsson efter sig lemnat man och bröstarfwingar nemligen med förra giftet, sohn Nils 23 år, dito Per 17 år, och dotter Bereta 14 år gamla, med nuwarande Enklingen Jöns Bengtsson, söner Mårten 10 år, Ola 7 år och Bengt ½ år, samt dotter Kjerstina 10 år gammal, å förewarande omyndiges wägnar, infant sig älsta sonen Nils, och den aflidnes systerman hemmansåboen Mårten Svensson ifrån Stora Kastberga.

Sedan enklingen blifwit påmint om Egendomens redliga uppgift, företas förrättningen och wärderats af nemndemannen wälagtade Nils Jönsson ifrån lilla Harie, som herefter beskrifwas.

Boet värderades till 25.-- Därav två Kor, 1 qviga, 3 får, 2 gäss. Enklingens fördel, emedan boet är fattigt och ringa samt giftorätt blev 11.44. Sönerna Nils, Pär, Mårten, Ola och Bengt fick vardera i möderne arv 35.5 i kontanter och döttrarna Bereta och Kjerstin 17.8.½ vardera.

Jöns Bengtsson, sonen Nils Mårtensson och Mårten Svensson, systerman till Pernilla Pärsdotter har alla undertecknad med sina initialer.

Änklingen Jöns Bengtsson gift 2.0 den 10 september 1791 i Näs socken med pigan från Asmuntorp, Karna Pärsdotter f 30 juli 1756 i Sallerup socken avliden den 19 mars 1823 i Lilla Kasberga, 67 år gammal.

Parets barn:

Per Jönsson f 16 juli 1792 död 16 sep 1793 i Lilla Kasberga. Kerstin, Ola Bängtsson höll honom. T: Tuls Nilsson i

Kasberga, Ola Pärsson i Kasberga, Gunnela Clemedz i Stora Kasberga.

Elna Jönsdotter f 4 sep 1794 död 6 juni 1797 i Lilla Kasberga. Bengt Jönssons hu Boel höll henne. T: Bengt Jönsson,

Ola Pehrsson och Ola Bengtssons hustru Kerstina – alla boendes i Kasberga.

Elna Jönsdotter f 13 okt 1798 i Lilla Kastberga. Bengt Jönssons hustru Else bar barnet. T: Bengt Jönsson i St och Bengt

Jönsson i lilla Kasberga.

Mtl Lilla Kastberga nr 1 Eslöv – Harjager härad, Wästra Sallerup socken.

1790 Inhyses Jöns Bengtsson och hustru, Ola Bengtsson och hustru, enkan Karna, allmosehjon

1791 Inhyses Jöns Bengtsson och hustru, Ola Bengtsson och hustru, enkan Karna, allmosehjon

Mtl Lilla Kastberga onummrerat gatehus Eslöv – Harjager härad, Wästra Sallerup socken.

1793 Inhyses Jöns Bengtsson och Kjerstina, ......

1794 Inhyses Jöns Bengtsson, hustru, dr Ola, 2 barn Ola Bengtsson hustru gamla bräcklig

1795 Inhyses Jöns Bengtsson gammal, hustru .... Ola Bengtsson och hustru gamla o fattiga 2 barn

1798 Inh Jöns Bengtsson, wärkbruten

1799 Inh Jöns Bengtsson, wärkbruten

1800 Inh Jöns Bengtsson, hu, wärkbruten

1801 Bengt Jönsson med hu drängar och pigor, Inh Jöns Bengtsson, hu, gamla, Inh Ola Bängtsson, hu, utfattiga.

1802 Inh Jöns Bängtsson, hu gamla och utfattiga, Ola Bängtsson, hu, utfattiga

1803 – Brukas under Ellinge gård – Jöns Bängtsson, hu, gamla, Ola Bängtsson, hu

1804 – Brukas under Ellinge gård – Jöns Bängtsson, hu, gamla, Ola Bängtsson, hu

1805 Jöns Bängtsson 54, hu, odugliga till arbete, dotter Ellna 4 år, Ola Bängtsson 73, hu 62 bräckl.

1806 Jöns Bängtsson 55, hu, bräckliga, dotter Elna 5 år, Ola Bängtsson 74, hu 63.

1807 Jöns Bängtsson 56, hu 51, bräckliga, dotter Ellna 6, Ola Bängtsson 75, hu 64 år

1808 Jöns Bängtsson, hu, bräckliga, dotter Elna 7 år

1809 Jöns Bängtsson, hu, krympling, dotter Elna 8 år

1810 Jöns Bängtsson, hu, krympling, dotter Elna

1811 Enkan Karna, dotter Elna

1812 Enkan Karna 55, dotter Elna 13

HFL Lilla Kastberga – onummrerat gatehus i Wästra Sallerup socken 1808 - 1810

Inhyses Jöns Bengtsson

hustru Karna f 30 juli 1756 (dotter till Pär Pärsson och Karna i Lilla Kasberga).

dot Elna f 4 sep 1794

son Ola f 4 dec 1784

son Bengt f 7 apr 1790

Enkan Ola (Bängtsson)

Elna f 21 nov 1746

Jöns Bengtsson avled den 2 februari 1810, 63 år gammal i Lilla Kasberga (= f 1747) av andtäppa och fattighjonet Karna Pärsdotter avled den ?

År 1810 den 12 februari blef laga boförteckning hållen öfwer qwarlåtenskap som befantds efter aflidne inhysesmannen Jöns Bengts-son ute Lilla Kastberga, som jemte enkan Karna Pehrsdotter efter sig lämnat bröstarfwingar nembligen med första giftet sammanaf-lade barn, söner Mårten och Ola, myndiga och nu sielf närwarande, samt son Bengt 19 år gammal, dotter Kierstina gift med husman-nen Nils Hansson på Stället, och med senare giftet dotter Elna 11 åhr gammal, å desse omyndiges wägnar såsom närmaste fädersfrän-de inställte sig husmannen Jeppa Hendricksson i Attarp (Skarhult sn.) och husmannen Nils Hansson ifrån stället. Sedan enkan blifwit påmint om qwarlåtenskapens upqifwande sådan den wid dödstimman befants företogs förrättningen som följer:

Sedvanligt husgeråd, förnödenheter och kläder med 1 ko, 1 får, 1 gås som värderades till 39.43. och sterbhusets gravationer till 13.40.8. Boet aktionerades ut för 45.

Af boskiftet får enkan sin fördel och emedan boet är fattigt och ringa blifwer den utsatt å dess gång- och nödiga sängkläder till en säng till 5.0. Thernest sin giftorätt, en tredjedel af mannens behållne lott 10.0. undfår hon äfven Morgongåvan, och emedan ingen är utfäst. Blifwer den utsatt till en tjogonde del 1.29.

Efter sedemera af samtliga sterbhusintressenter träffad öfwerenskommerle sedan de trenne sönerna såsom myndiga tillerkänndes styfmodern utan lott, en Jern kruka, en järngryga och en koppakanna till ett wärde efter bouppteckninge af 2 riksdaller 40 shilling .

Sönerna Mårten, Ola och Bengt fick i fädernearv 3.38.3 vardera och döttrarna Kierstina och Ellna 1.43. 1½.

Äldste sonen kallade sig Mårten Bergqvist. Barnen Mårten, Ola och Bengt kan alla skriva och troligen läsa!

Var är våra anfäder Jöns Bengtsson och Pernilla Pärsdotter födda? Vid deras vigsel 1780 i Västra Sallerup socken noteras Nils Pärsson och Ola Bängtsson som löftesmän. Nils Pärsson är även löftesman vid Pernilla Pärsdotters första vigsel den 6 jan 1767 i Västra Sallerup med änklingen Mårten Nilsson. Förefaller troligt att Nils Pärsson är en bror till Pernilla Pärsdotter och att Ola Bängtsson är en bror till Jöns Bängtsson.

Faddrar till Jöns Bängtssons och Pärnilla Pärsdotters barn:

1780 Elna-Jöns Hansson b.b. T: Jöns Hansson, Mårten Persson, Anna-Gunnars

1783 Karna-Mårtens b.b., Ola Bängtsson, Ola Pärsson, Elsa-Bengt Jönsson

1784 Bereta-Ola Pärsson b.b. T: Mårten Swänsson, Ola Pärsson

1784 Karna-Mårtens b.b. T: Som ovan för tvillingen

1790 Karna-Mårtens b.b. T: Ola Bängtsson, Truls Nilsson, Bereta-Ola Pärsson

Faddrar till Jöns Bängtssons och Karna Pärsdotters barn:

1792 Kerstin-Ola Bängtsson b.b. T: Truls Nilsson, Ola Pärsson, Gunnela-clements

1794 Boel-Bengt Jönsson b.b. T: Bengt Jönsson, Ola Pärsson, Kerstin-Ola Bängtsson

1798 Else- Bengt Jönsson b.b. T: Bengt Jönsson i Stora Kasberga, Bengt Jönsson i lilla Kasberga

Sammanfattning av faddrarna

1/ Ola Bängtsson vigd 1772 med Kerstin Pärsdotter. K.P. Skulle kunna vara en syster till Pernilla Pärsdotter men är

inte fadder vid Pärnillas barn i hennes första äktenskap så troligen är det Ola Bängtsson som är bror till Jöns

Bängtsson, Ola Bängtsson är dessutom löftesman.

2/ Mårten Svensson vigd 1775 med Karna Nilsdotter som är dotter till Nils Pärsson

3/ Jöns Hansson vigd 1776 med Elna Olasdotter i Kasberga

4/ Bengt Jönsson vigd 1777 med Else Swänsdotter i Stora Kasberga

5/ Bengt Jönsson vigd med Boel

6/ Ola Pärsson

7/ Ola Pärsson vigd med Bereta

8/ Truls Nilsson

9/ Mårten Persson

10/ Anna-Gunnars

11/ Gunnela-Clements BOUP 24 okt 1797. Clement Swensson/Gunnilla Pehrsdotter, syskone.....

Ola Pehrsson i Björkeröd, Sven 12, Elna 20, Giertrud 17 Bengta 14 Kjersti 6, Pernilla 3 år

HFL Lilla Kastberga – onumrerat gatehus i Wästra Sallerups socken 1813 – 1817

Nils Andersson med familj

dr Ola Jönsson f 4 dec 1784 i Sallerup Rotekarl för Ellinge

Ghs Nils Hansson f 30 nov 1778 i Sallerup

Hu Kerstina 28 år f i Sallerup (syster t. vår Ola Jönsson, Jöns Bengtsson o Pernilla Pärsdrs dotter)

dot Elna f 10 jan 1810 i Sallerup

dot Pernilla f 4 mar 1812 i Sallerup

Inh enkan Karna f 30 juli 1756 i Sallerup – krympling – (styvmor till vår Ola Jönsson)

dot Elna f 13 okt 1798 i Sallerup /dotter till Jöns Bengtsson o Karna Persdotter

Inh Enkan Elna f 21 nov 1746 i Sallerup /föräldrar Ola Anders o Else i Sjöhuset/

HFL Lilla Kastberga – onumrerat gatehus (Ghs) i Wästra Sallerup socken 1818 - 1819

Ghs Nils Hansson f 22 nov 1778 (Vigda 1806)

Hu. Kjerstina f 28 nov 1780 (Jöns Bengtssons och Pernilla Persdotters dotter)

son Pehr f 15 okt 1816

dot Elna f 10 jan 1810

dot Pernilla f 25 mar 1812

Inhyses Bengtsson f 21 mar 1752 i Lilla Kastberga Infl 1819 från Borlunda

Inhyses enkan Karna Pehrsdotter f 30 juli 1756

Enka Ellna Olsdotter f 21 nov 1746

I bouppteckningen efter Jöns Bengtsson från 1810 sägs att närmaste fädersfrände är husmannen Jeppe Henriksson i Attarp. Han är född den 14 okt 1762 i V Sallerup sn., gift den 27 okt 1792 i Skarhults socken med pigan i Attarp, Marna Andersdotter. Parets barn: Pehr f 15 mar 1793 i Åkarps hus, Skarhult sn., Mårten f 20 feb 1796, Carna f 18 jan 1799, Pehr f 16 feb 1802 – alla i Attarp, Skarhult sn. Husmannen Jeppe Hendriksson avled den 16 maj 1820 i Attarp, 58 år gammal och änkan Marna Andersdotter avled 5 dec 1855, 86 år gammal i Attarp. Hon är född den 1 nov 1769 i Skarhult socken som dotter till Anders Mårtensson och Elna Bengtsdotter i Holländarhuset.

Anders Mårtensson och Elna Bengtsdotter vigdes den 9 september 1769 i Östra Strö socken, tjänstedräng och piga, bägge från Strö. Paret har fyra barn alla utom Mårten är födda i Attarp, Skarhult socken:

Marina f 1 nov 1769 i Holländarehuset. Fadern är Tröskeman på Trulstorp. Carin-Engle Strichards från Attarp höll

henne. T: Oluf Bengtsson af Holländarhuset, Anders Mårtensson från Skarhult, och Hanna-Pehr Mårtens från

drejarehuset. Vigd 27 okt 1792 med Jeppe Hendriksson i Attarp, Skarhult socken. Marna (Marina) avled den 5

dec 1785 i Attarp, 86 år

Mårten f 14 sep 1772 dpt 14 p trinitatis. And Mårtens Elna Bengtsdotters son i Björkery /Stehag sn. Kerstin Ormar ibid

b.b. Lasarettet T: Anders Larsson, Hindrick Andersson, p. Anna Pehrsdotter, Hu gla Greta.

FB Stehag sn.

Christina f 23 juni 1776. Torpare uti Attarp. Susi Carna Englas i Attarp. T: Olof Bengtsson i Holländarehuset. Håkan

Larsson i Kungshult och Lisa-Håkans ibm.

Jöns f 30 okt 1778 död den 31 okt 1778. Susi Mätta, Pehr Ols i Attarp. T: Olof Bängtsson i Holländarehuset och dräng

Jöns Bängtsson i Attarp.

Jöns f 3 okt 1781. Susi Bengta-Axel Nils i Attarp. T: Olof Bängtsson i Holländarehuset, Håkan Larsson i Kungshulthus

och dess hustru Sissa-Pehr Larsson ibidem.

Mtl 1768 Trulstorps gård, Östra Strö socken: Brukas under Skarhults gård med gårdsdräng Anders och afvelsdräng

Anders.

Mtl 1769 Trulstorps gård, Östra Strö socken: Brukas under Skarhults gård med gårdsdrängar Anders och Nills.

Mtl 1770 Trulstorps gård, Östra Strö socken: Brukas under Skarhults gård Afvels.....bruk. Drengar Anders och Nils.

Mtl 1771 Skarhults gård, Skarhults socken. Posideras af högwälborne fru grevinnan Brahe.

Mtl 1771 Björkeröd, Stehag sn, Harjager hd. Anders Mårtensson hu, ibm Ola Bengtsson ogift.

Mtl 1773 Björkeröd, Stehag sn, Harjager hd. Anders Mårtensson med hu .

Mtl 1786 Björkeröd, Stehag sn, Harjager hd. Ingen Anders Mårtensson

Mtl 1786 Attarp, Skarhults socken, Anders Mårtensson, hu, dotter Marna 15 år, 3 små barn, inh Tyra 81 år.

Mtl 1787 Attarp, Skarhult sn, Frosta hd, Anders Mårtensson, hu 3 barn.

Mtl 1788 Attarp, Skarhult sn, Frosta hd. Änklingen Anders Mårtensson, dotter Marna, 3 små barn, Inhyses änkan Tyra

83 år.

Elna Bengtsdotter avled den 27 januari 1787 i Attarp, Skarhult socken 46 år gammal i barnsnöd . Anders Mårtensson var då torpare uti Attarp.

Anders Mårtensson gifter om sig den 9 aug 1788 i Skarhult socken med änkan Elna Bengtsdotter efter Jöns Månsson som avled den 25 feb 1787 i Getahusen, Skarhult socken 62 år gammal. Jöns och Elna, som vigdes 1766 i Getahusen, hade en dotter Bengta född 22 feb 1774 i Getahusen. Anders Mårtensson avled den 15 april 1810 i Strö socken 66 år gammal.

BOUPPTECKNING

År 1787 den 23 februari blef laga Bouppteckning, värdering och skifte hållet på Qwarlåtenskapen efter afledna hustrun Elna Bengtsdotter på Getahuset, Attarpshus kallad, hvilken med döden afled den 24 januari sidstlidne och efter sig läm-nat änklingen Anders Mårtensson med fyra omyndiga barn, nemligen; sonen Mårten 14 år, dito Jöns 6 år, dottern Marna 18 år, och dottern Kjersti 10 år gamla. Å de omyndigas wägnar war tillstädes den dödes bröder husmännen Ola och Jöns Bengtsson från Kasberga.........

Vi har således tre syskon: (Fadern Bengt troligen avliden före år 1772)

Ola Bängtsson 1731 – 1807 i Eslöv, Västra Sallerup ?

Elna Bängtsdotter 1741 – 1787 i Attarp, Skarhult, Anders Mårtenssons första hustru

Jöns Bängtsson. 1747 – 1810 i Lilla Kasberga, Västra Sallerup – vår ana

Ola Bängtsson vigdes söndagen d 18 mars 1772 i Västra Sallerup, då dräng och åbo i Björkeröd med pigan Kerstina Pärsdotter i lilla Kasberga med Pär Pärsson i lilla Kasberga och Anders Mårtensson i Björkeröd som löftesmän. Parets barn – alla födda i Kasberga, Västra Sallerup sn.

Kerstina f 29 okt 1773 – död hos dem i sängen 6/7 nov 1773, Lisbeth Ekfeldts i Eslöv höll henne. T: Mårten Pärsson,

Ola Nilsson i Stafröds hus samt Olu- Mårtens ibm.

Bängta f 23 nov 1774, Maguel, Swän Hansson i Holländarehuset höll henne. T: Ryttaren Hans Ekfelt i Eslöv, Mårten

Pärsson i lilla Kasberga, Kerstin – Anders Ols ibm.

Pär f 3 maj 1777, llna, Simons i Kroghuset höll honom. T: Anders Mårtensson och Mårten Pärsson i lilla Kasberga,

Elna – Anders Åke ibm.

Bängt död hos modern i sängen den 13/14 mars 1778,

Elna f 20 feb 1781 död i mässlingen den 25 mars 1785, Ellna, Olu Mårtens höll henne T: Jöns Bängtsson, Mårten

Pärsson.

Jöns f 25 aug 1784 död i mässlingen den 25 mars 1785. Olu, Mårten Persson ibm höll honom. T: Mårten Pärsson, Per

Nilsson i Sallerup

Vår Jöns Bängtsson är fadder året 1781. En Mårten Pärsson (+ 24 mar 1786, 42 år) i lilla Kasberga är fadder åren 1773, 1774, 1777, 1781, 1784. Han vigdes den 13 okt 1769 i V Sallerup med Olu Hansdotter. Deras barn. En dotter f 31 dec 1769, Jöns f 6 feb 1772, Hanna f 20 nov 1775, Pär f 6 apr 1777, Hanna f 30 maj 1780 samt Karna f 11 okt 1783.

Ola Bängtsson är noterad i mtl 1771 för Björkeröd 1 i Stehag socken tillsammans med Anders Mårtensson. I mtl 1773 finns han med hu och drängen Mårten och pigan Olu under lilla Kasberga nr 1, Eslöv, Harjager Härad, Västra Sallerup socken. Senare i ett Gatehus i lilla Kasberga. Troligen död i Eslöv den 12 juli 1807, 76 år gammal och hans hustru Kerstina avled den 26 nov 1811, 67 år gammal i Eslöv. Bägge fattiga utan bouppteckning.

Den andre löftesmannen Nils Pärsson är troligen bror till Pernilla Pärsdotter.

Faddrar till Mårten Nilssons och Pernilla Pärsdotters barn:

1768 Kerstina, Pär Ols i Skrubbarp b.b. T: Anders Nilsson, Nils Pärsson, Bengta-Nils Jacobs

1770 .... Swän Hans b.b. T: Nils Jacobsson, Per Ols i Skrubbarp, Kerstina-Åkas

1773 Bängta, Nils Jacobs b.b. T: Anders Nilsson, Nils Pärsson, Olu-Mårtens

1776 Gunnel, Swän Åkas b.b. T: Anders Nilsson, Mårten Swensson, Anna-Gunnars

Att bära barnet (b.b.) till dopet var ett löfte att ta hand om barnet om föräldrarna skulle avlida eller bli oförmögna därtill. Dopsvittnena (testest) T: Kan vara släktingar, grannar eller andra personer.

Sammanfattning av faddrarna

1/ Nils Pärsson är troligen bror till vår Pernilla Pärsdotter .

2/ Kerstina-Pär Ols i Skrubbarp ??

3/ Bängta-Nils Jacobs. BOUP 18 nov 1795 Hu Bengta Pärsdotter. Pehr o Jacob myndiga, Elsa 28, Anna 18. Farbröder

Pehr Jacobsson i Bosarp, Hans Jacobsson i St Kasberga

4/ .... , -Swän Hansson ?

5/ Gunnel-Swän Åkes ?

6/ Anders Nilsson troligen bror till Mårten Nilsson

7/ Mårten Swensson, gift 1775 med Karna Nilsdotter, dotter till Nils Pärsson

8/ Olu-Mårtens ?

9/ Anna-Gunnars ?

Mtl Stora Kastberga 5, Eslöv i Harjager härad

1759 Nils Persson, hu, ibm Anders Nilsson

1764 Nils Persson, hu, g. Jonas, d. Pernilla, ibm Anders Nilsson.

1765 Nils Persson, hu, d. Swen, d. Pernilla, Ibm Anders Nilsson, hu,.... ibm … .

1766 Nils Persson, hu, dot Pernilla och Karna 8 år, dr Hönrik, ibm Anders Nilsson .....,

1767 Nils Pärsson, hu, dot Karna, dr Henrik, Ibm Anders Nilsson,... .

1768 Nils Pärsson, hu, Pa Hanna, dot Karna 11 år, Ibm Anders Nilsson ......

1769 Nils Pärsson, hu, d Karna och Beretha, Ibm Anders Nilsson.......

1770 Nils Pärsson, hu, g. Nils, Ibm Anders Nilsson........

1771 Nils Pärsson, hu, d. Nils, p. Bengta, Ibm Anders Nilsson......

1773 Nils Persson, hu, g. Mårten. Ibm Anders Nilsson, hu, son Nils, dotter Kierstin

1786 Mårten Svensson, hu, dr Nils 16 år, p. Elna, 1 barn, enkan Ingar gammal o bräcklig

1790 Mårten Svensson, hu, dr Nils 20 år, Pehr 18 år, pigan Troen, 4 barn

1793 Mårten Svensson, hu dr Jöns, 4 barn

1794 Mårten Svensson, hu 6 barn samt inh enkan Inger – gammal och bräcklig

Jöns Persson, hu,dr Nils 25, 3 barn Kommentar Mårten är Pernillas syster man.

1795 Nils Svensson, hu, dräng Ola, p. Karna, ett barn

1798 Nils Svensson, hu, son Ola o Nils, inh. Enkan Ingar gammal.

1800 Nils Svensson, hu, dräng Ola, dotter Kjerstin och Nils Mårtensson, hu, Pehr, Bengt, Berta

Kommentar:

Nils Mårtensson är sonen i Stora Kastberga 6 f 1768 gift 4 okt 1797 med Pernilla [Nilsdotter] dotter till Nils

Månsson och Sissa i Stora Kastberga

Den 27 okt 1751 vigdes drängen Nils Pärsson i Grödby och Inhyses Qwinnan Bereta Hansdotter i Hwålaröd. Löftesmän: Nils Hansson i stora Kasberga och Pär Mårtensson i Hwalaröd.

29 jan 1752 föddes Bengta i Hwålaröd. Hemmadöpt i nödfall av bonden Pär Månsson ibm. Förädrar Nils Pärsson som

tiänar i Grödby och hans hu Bereta inhyses uti Hwålaröd.

23 jun 1753 föddes Elna i Ellinge, Nils Pärssons och hu Beretas dotter. Pär Erikssons hu Elna ifrån Lundh bar henne. T:

Måns Jeppson i Kasbärga och Karna, Pär Nilssons i Ellinge.

25 mars 1755 föddes Hanna i Elling. Bengta, Jöns Jöransson hölt henne. T: Hans Pärsson i Attarp, Nils Nilsson i

Grödby och Bolla, Nils Pärsson i Ellinge.

23 jun 1756 föddes Karna i Ellinge. Pär Månssons hu ??? höll henne. T: Ola Nilsson, Nils ......, ....Mattsons hu Hanna i

Ellinge.

Den 19 aug 1769 dog Nils Pärssons hu Bereta i Stora Kastberga av modersjuka 57 år gammal.

Vigda 3 dec 1769 Nils Pärsson i Stora Kastberga med Ingar ----

Född 7 nov 1781 Nils i Stora kastberga, Nils Pärsson och hu Ingar

Tillträdande åboen Mårten Svensson och pigan Karna Nilsdotter i Stora Kasbärga vigdes den 27 dec 1775 i Västra Sallerup. Löftesmän: Jons Larsson och Swän Mårtensson ibm. Deras barn:

28 aug 1777 Kerstena. Ingar, Nils Pärs ibm höll henne. T: Anders Nilsson, Hans Jacobsson, änkan Pernilla Mårtens -

alla i Stora Kasberga.

26 dec 1780 Bereta. Ellna, Jöns Hans i lilla Hurvia höll henne. T: Jöran Swensson, Jöns Bängtsson och Bängta, Hans

Tykas – alla i stora Kasberga.

8 april 1784 Hanna. Pärnilla, Jöns Bängtsson ibm hölt henne. T: Nils Pärsson, Jöran Swänsson, Bereta, Hans Jacobs-

son ibm.

24 okt 1787 Elna Bereta, Hans Jacobs höll henne. T: Nils Jacobsson, Jöns Pärsson och änkan Inga, Nils Pärsson – alla

vistas i st Kasberga.

Den 24 maj 1791 fick de trillingarna Bängta, Pernilla och en dödfödd. T: Nils och Hans Jacobsson samt Bängta, Nils

Jacobsson – alla boende i st Kasbärga. Den första höllts vid dopet av Bereta, Hans Jacobsson, den andra av

Hanna, Jöns Pärsson ibm.

Onsdagen den 28 feb 1793 dödde änklingen Sven Mårtensson i Stora Kastberga av ålderdomssvaghet 83 år gammal. Begrovs den 2 mars.

Sonen Ola Jönsson f 4 dec 1784 var drygt sex år gammal när hans mor Pernilla Pärsdotter avled den 13 feb 1791 och drygt 16 år gammal när hans far Jöns Bengtsson avled den 2 feb 1810. Ola Jönsson blir rotesoldat omkring 1811 för Ellinge rote och bor under Lilla Kastberga 2 fram till 1815. Han återkommer som dräng till Lilla Kastberga 2 från Gullarp år 1817.

Sammanfattning

Mårten Nilsson var gift 3 gånger:

Mårten Nilsson Mårten Nilsson Mårten Nilsson

g 24 nov 1751 V Sallerup g 8 jul 1753 Stehag sn g 6 jan 1767 V Sallerup

Sissa Larsdotter Boel Olasdotter pigan Pernilla Pärsdotter

+ 2 okt 1752 + 6 jun 1762 + feb 1791 i Kasberga

Barnlöst Sissa f 30 apr 1754 Nils f 18 apr 1768

Elna f 6 jun 1757 Boel f 2 okt 1770 + 1779

Kjerstina f 22 dec 1759 Pär f 2 dec 1773

Karna f 16 mar 1762 Bereta f 22 mar 1776

Vår Pernilla Pärsdotter var gift 2 gånger

Änkan Pernilla Pärsdotter Jöns Bengtsson

lyst i feb 1780 V Sallerup + 1810 BOUP 12 feb 1810

+ 1791 BOUP 24 feb 1791 g 10 sep 1791 Näs socken

Jöns Bengtsson pigan Karna Pärsdotter

Mårten f 28 nov 1780 Per f 16 jul 1792 + 1793

Kirstin f 28 nov 1780 Elna f 4 sep 1794 + 1797

Elna f 15 maj 1783 + 1783 Elna f 13 okt 1798

Hanna f 4 dec 1784 + 1785

Ola f 4 dec 1784

Bengt f 7 apr 1790

Syskon till Jöns Bengtsson

Elna Bengtsdotter Ola Bengtsson

1787 BOUP 23 feb 1787 mtl 1771 Björkeröd, Stehag sn

g 9 sep 1769 Östra Strö mtl 1773 med hu i Lilla Kasteberga

Anders Mårtensson senare i ett Gatehus i Lilla Kastberga

+ 12 jul 1807 i Eslöv

Marna f 1 nov 1769 Hu Kerstina + 26 nov 1811 i Eslöv

Mårten f 14 sep 1772

Christina f 23 jun 1776

Jöns f 30 okt 1778 + 1778

Jöns f 3 okt 1781

Borlunda och Skeglinge socknar

Bägge kyrkorna anses ha uppförts på 1100-talet i sten. Skeglinge uppfördes i Romansk stil och bestod ursprungligen av ett långhus, kor och absid. Under senmedeltiden byggdes ett vapenhus. I långhuset och i koret inslogs tegelvalv. För kyrkans klocka fanns en stapel på kyrkogården. När folkmängden ökade blev kyrkorummen för små. Yttermåtten för Skeglinge kyrka var 14 meter lång och 9 meter bred. Omkring 70 personer fick plats. Man försökte avhjälpa platsbristen med tillbyggnader och extra stolrader. Kyrkan har reparerats och förändrats under åren. Vid kyrkostämman med Bor-lunda och Skeglinge socknar hösten 1859 beslöts, att man skulle bygga en ny kyrka gemensamt. Efter diverse trätor hölls entreprenadauktionen den 20 september 1866. Den nya kyrkobyggnaden stod färdig sommaren 1868 och låg helt nära den gamla Borlunda kyrkobyggnad. Skegline kyrka, som förföll, revs 1878. Även den gamla Borlunda kyrkan revs.

Borlunda och Skegline socknar skattlades enligt svensk modell vid jordrevningen åren 1670-71. Vid 1690 års jordbruksrevision åsattes gårdarna fastighetsnummer. De var små socknar i Frosta härad. I Skeglinge fanns två byar, stora och lilla Skeglinge byar och i Borlunda fanns 4 byar; Borlunda by, Brönneslöv by, Grudby by samt Skruddby by. En del av Grudby by hörde då till Harjagers härad. Borlunda sn. utgjorde från mitten av 1700-talet av 17 ¾ mantal och Skeglinge sn. 5 43/45 mantal. En mindre del av lilla Skeglinge by på 1/8 mantal tillkommer som då låg under Skarlhult.

Kyrkoherden Olaijs skriver om bebyggelsen år 1658 som följer:

Skeglinge kyrka har en feste, som Rasmus Soffrenson i Lund häftar för, dessutomn finnes ett hus. Dess landgille hör kyrkan till. Kyrkan uppbär naturligtvis också tionde i socknen.

Kungen har likaledes en feste, av vilken han får tionde som innehas av Margareta Ramel till Löbberöd. Dessutom har kungen en arrendegård, en halvgård, som arrenderas av Erick Jonsson.

Veckodagsgårdar: Under Trolle på Skarhult hör Peder Pedersons helgård, Jeppe Pederssons helgård. ”De är förarmede och mopen öde.” Lund Ulfeld har en helgård med Esbiörn Pederssen som arrendator.

Margareta Thell på Löberöd har följande veckodagsgårdar: En helgård med Svend Handsson, en helgård med Truid Jonsson, en halvgård med Soffren Pedersson som arrendatorer. Dessutom en öde gård och tvenne skattefria, nämligen Jens Madtssons och S Joenssons gårdar. Erik Krabbe på Fulltofta har en halvgård som arrenderas av Lauritz Markensson.

Gods och Geistlighed gods: Tre halvgårdar som anslagits till doktor Christian och arrenderas av Jens Nielsson, Joen Joensson och Jepe Nielsson. En gård är anslagen till biskop M Olalus Bagerus och arrenderas av Anders Mogesson.

Utdrag ur 1690/1691 års tiondebok

Utsäde Nya tionde efter förmedl Tionde efter kronvärden

Nr Råg Korn Havre Hö Namn hem- Råg Korn Havre

T sk T sk T sk lass Stora Skeglinge mtl- T sk T sk T sk Dl öre att

1 1 2 Olof Pärsson 1/16 ¼ 1/8 10 12 Utsocknes till Hviderup

2 4 3 4 8 Åge Svensson ½ 1 1 4 3 10

3 3 3 2 3 8 Nils Jönsson, ödegrunden

Aage Pärsson ½ Utsocknes till Fulltofta

4 1 5 4 16 Nils Svensson 2/3 1 3 2 26 Hans Ramels; Utsocknes till Widerup

5 1 6 5 16 Pähr Matzon ¼ 1 4 4 4 16 Greve Pontus Rusthåll

6 3 4 2 8 Jeppe Nilsson 1/3 5 2 2 8 Greve Pontus Rusthåll

7 13 3 3 3 5 Nils Jeppesson ¼ 5 2½ 2 11 Utsocknes till Hviderup

8 1 4 3 3 8 Sven Persson 1/3 5 3 2 14 Utsocknes till Hviderup

9 1 3 2 4 Tor Persson, m

Hindriksson . ¼ 3½ 1½ 1 19 Greve Pontus Rusthåll

10 1 4 3 8 Hindrik Nilsson ½ 1 1½ 2 17 Annexe hemman

11 3 3 3 3 8 Gunnar Arrelsson ¼ 5 2 2 8 Greve Pontus Rusthåll

12 5 Pär Månsson ¼ Denna egendom är underlag K.

13 5 3 8 Sven Jönsson ½ 1 2½ 2 17 Till Hviderup

14 4 5 3 3 8 Clement Pährsson 1/4 3 Till Hviderup

15 1 2 Klockarehuset ½ 1 3 2 26 Till Hviderup

Lilla Skeglinge

16 7 3 5 6 Pär Svensson 2/3 1 1 4 3 12 Utsocknes till Skarhult 1682, öde och är så höga i

tionde så ingen kan dervidh sjpsistera, efter pas-

torerna längd ful.

17 6 8 8 0 Christen Svensson ¾ 1 2 4 3 20

Hviderup , Hvidarp elller numera Vidarp är ett herresäte i Gårdstånga socken vid Keflingeån ¼ dels mil öster om Örtofta järnvägsstation

Även här i Skeglinge blev skiftet under 1700-talet av stor betydelse. En uppmätning ägde rum år 1700 av lilla Skeglinge och år 1764 av stora Skeglinge. Själva skiftet ägde rum 1766 och fastställdes 20 feb 1767 av Hörby tingsrätt. Till Skeglinge hörde en fälad, som uppmätts första gången 1720 och återuppmättes åren 1753/56 samt skiftades år 1767.

Vid enskiftet i stora Skeglinge år 1808 sprängdes byn. 12 gårdar fick flytta ut och endast 2 fick stanna kvar. I lilla Skeglinge genomfördes enskiftet 1847 varvid lilla Skeglinge gård 1 fick ligga kvar och de två andra fick flytta ut ur byn.

Våra förfäder som bodde i dessa byar ägde således ej sina gårdar utan brukade dem troligen med olika former av arbetsplikt hos ägarna. Under den äldre medeltiden utgjorde den jordbruksbrukande befolkningen mest av självägande bönder. Under 1100- och 1200-talen skedde emellertid en betydande förändring. Såväl adeln som kronan och kyrkan skaffade sig gårdar på de självägande böndernas bekostnad. De oroliga tiderna bidrog också till att mången bonde frivilligt avstod från sin gård till någon adelsman eller till kyrkan mot att han fick deras skydd. Samtidigt blev han fri från skatt till kronan. Han blev arrendator, landbo. År 1627 pantförskrevs 10 gårdar i Eslövs by till Tage Thott på Eriksholm, och ett register från 1628 upptar namnen på nio bönder vars gårdar låg under Tage Thott. Sexton bönder i Eslöv by brukade gårdar som ägdes av den danske stormannen Sigvard Grubbe till Torup och Hovdala. Gustav Horns härjningar år 1644, när han skövlade och brände, ledde till att inte mindre än 15 av de 16 Eslövbönderna hade drabbats av förödelsen. 1654 uppgav en talesman för Eslöv by att där fanns nio utfattiga bönder och en bonde, vars gård låg öde. I Gryby och stora Skeglinge fanns ingen självägande bonde under senare halvan av 1600-talet.

Av statsfinansiella och andra skäl sålde kronan stora delar av sin egendom under 1700-talet. Det skedde bl.a. genom skatteköp, varigenom åborna på kronohemmanen kunde på förmånliga vilkor förvärva äganderätten. År 1756 medgavs rusthållarna vid de skånska kavalleriregementena rätt att lösa hemmanen mot att erlägga endast sex års räntor. Under 1700-talets senare del friköptes alltfler egendomar.

Källäge: Husförhörslängd finns gemensamt för Borlunda och Skeglinge socknar för åren 1804 – 1805, 1807 – 1810, 1812 – 1818 med luckor för åren 1806 samt 1811. Därefter för Borlunda finns husförhörslängderna för åren 1815 -1817 och för Skeglinge för åren 1815 – 1817. Gemensam husförhörslängd finns därefter för åren 1820 – 1830 och 1835 – 1895. Lucka för åren 1818 – 1819.

För åren 1830 – 1835 finns husförhörslängderna separerade för Borlunda socken och Skeglinge socken. Födde, vigde och avlidna finns för Borlunda socken från 1687 inklusive födde, vigde och avlidna för kyrkoherdarnas familjer 1676 - 1746 samt gemensamt för Borlunda och Skeglinge socknar från 1688 – 1757, med undantag av födde och vigde från Borlunda socken för åren 1756 – 1860, (1858) som finns separat samt avlidna för Borlunda socken åren 1758 – 1760. För Skeglinge socken finns födde och avlidna åren 1757 – 1860 samt vigda för åren 1758 – 1857. In- och utflyttnings-längderna är gemensamma åren 1690 – 1700, 1845 – 1860. Inflyttningsattester är gemensamma för åren 1780 – 1849. Kommunionslängd gemensam för åren 1798 – 1816. Gemensam katekismilängder för åren 1683, 1703 samt konfirma-tionslängd för åren 1846 - 1861. För Borlunda socken finns absolutionslängd 1825 – 1858 och kyrkoräkenskaper 1662 – 1852. För Skeglinge socken finns kyrkoräkenskaper åren 1680 – 1859.

Sven Hindricksson

Jöns Svensson Måns Bengtsson

Christina Pärsdr Kari Månsdotter

Skeglinge 4,Frosta hd Gryby 1, Harjager hd

Jöns Jönsson Hanna Månsdotter

1726 – 1773 1738 – 1773

Skeglinge 6, Frosta hd Gryby 1 - Skeglinge 6

Mårten Håkansson Sissa Jönsdotter

1739 – 1802 1760 – 1831

Infl t Gryby 5 Skeglinge 6 – Gryby 5

Hanna Mårtensdotter

1792 – 1830

Gryby

Mtl Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn i Frosta härad.

1710 Swän Hindricksson, hu

1721 Jöns Swensson, hu, ibm Pehr Swensson, hu.

1722 Jöns Swensson, hu, ibm Pehr Swensson, hu.

1724 Pehr Swensson, hu – sängliggande, piga

1725 Per Swensson, hu – krympling och sängliggande, ibm Jöns Swensson och hu.

1726 Pär Swensson, hu, ibm Jöns Swensson, hu.

1727 Pär Swensson fattiga,

1728 Pär Swänsson, hu sängliggande. ibm Jöns Swänsson, hu.

Troligen är Jöns och Pär Swensson bröder och söner till Swän Hindricksson. Födelseboken saknas för deras födelseår.

Vår Jöns Svensson f omkring 1682 gift före 1713 med Christina Pärsdotter f omkring 1684 fick med sin hustru följande barn:

Sissa Jönsdotter f 24 mar 1713 i Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn. Död 25 sep 1737 i Skeglinge.

Swen Jönsson f 21 dec 1714 i Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn. Död 8 feb 1715 i St Skeglinge 4.

Sven Jönsson f 24 dec 1715 i Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn.

Peder Jönsson f 25/26 dec 1718 i Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn

Måns Jönsson f 26 aug 1721 Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn. Död före 1732.

Anders Jönsson f 24 mar 1724 i Stora Skegline 4, Skeglinge sn

Jöns Jönsson f 20 nov 1726 i Stora Skeglinge vigd den 30 okt 1757 i Gryby, Borlunda sn med Hanna Månsdotter

Ett barn Jönsson utan förnamn begravd 11 feb 1728 i Stora Skeglinge 4.

Anna Jönsdotter f 11 mar 1730 i Stora Skegline 4, Skeglinge sn

Måns Jönsson f 26 sep 1732 i Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn. Död 8 dec 1732 i St Skeglinge 4.

Åke Jönsson f 30 sep 1732 i Stora Skegline 4, Skeglinge sn

Geometrisk karta över Stora Skeglinge by författad åren 1764 – 1766.

Nr 4.0 ligger i kartbildens nedre vänstra hörn utan hussymbol

No 6 ligger till vänster om kyrkan.

Mtl Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn i Frosta härad. (Mtl saknas för åren 1729 – 1741.)

1742 Per Swensson, hu krympling, ibm Jon Swensson, hu.

1743 Pär Swensson, hu krympling och sjuk, ibm Joen Swensson, hu, gosse Anders.

1745 Pär Sensson, kyrkvärd i Skeglinge kyrka.

Vår Jöns Swensson avled år 1748 i Stora Skeglinge. Hans son Per Jönsson övertog bruket av Stora Skeglinge 4:a

Mtl Stora Skeglinge 4, Skeglinge sn, Frosta härad.

1745-46 Per Jönsson – ogift, pigan Anna, gossen Anders.

1747 Pehr Jönsson – ogift, gosse Jöns, piga Anna.

1748 Pär Jönsson, hu, gosse Jöns.

1749 Pehr Jönsson, hu, dräng Jöns. (Pehr Jönsson är kyrkvärd åren 1761-1781 i Skeglinge kyrka).

Pehr Jönssons yngre bror och vår ana Jöns Jönsson fick söka sin lycka enligt tidens sed på annat håll än vid föräldrarhemmanet.

Jöns Jönsson f 20 nov 1726 i Skeglinge. Hemmansbrukare. Begravd 25 apr 1773 i Stora Skeglinge 6, 46 år gammal. Gift 30 okt 1757 i Gryby, Borlunda med Hanna Månsdotter f 30 sep 1738 i Gryby, Borlunda sn. Avliden den 16 nov 1773 i Stora Skeglinge 6, 35 år gammal.

Parets barn:

Sven Jönsson f 11 okt 1758 i Stora Skeglinge död 21 juni 1761 i Stora Skeglinge

Pernilla Jönsdotter f 18 okt 1760 i Skeglinge död 1 feb 1761 i Skeglinge

Sissa Jönsdotter f 18 okt 1760 i Skeglinge gift den 10 aug 1791 i Gryby, Borlunda sn med Mårten Håkansson

Karna Jönsdotter f 13 jan 1763 i Skeglinge

Anna Jönsdotter f 27 maj 1767 i Skeglinge

Catharina Jönsdotter f 24 sep 1772 i Skeglinge död den 21 nov 1773 i Skeglinge ¾ år gammal.

Mtl Stora Skeglinge 6, Skeglinge sn, Frosta härad.

1758 Jöns Jönsson, ogift, dr Åke, p. Anna.

1759 Jöns Jönsson, hu, dr Åke, fl Mätta.

1764 Jöns Jönsson, hu, g. Knut, p. Ellna, g. Pär – liten yngling.

1765 Jöns Jönsson, hu, dr Knut

1766 Jöns Jönsson, hu, dr Nils, fl Anna, ...... Sissa, Karna

1767 Jöns Jönsson, hu, två små barn, dräng Jöns, gåssen Jöns 12 år, gl. Piga Anna.

1768 Jöns Jönsson, hu, dräng Ola, p. Anna, döttrar Sissa 7, Karna 4 år

1769 Jöns Jönsson, hu, dotter Sissa 8, Karna, Anna 1 år, dräng Ola, gåsse Jöns 13 år piga ....

1770 Jöns Jönsson, hu, dräng Swen, p .... och tre barn under 9 år.

1771 Jöns Jönsson, hu, dräng Nils och fyra barn.

1773 Jöns Jönsson, hu, dräng Per, p. Ingar, tre små barn.

År 1773 avlider bägge föräldrarna. Han i april månad 46 år gammal och hon den 16 nov 35 år gammal

Åhr 1773 den 22 maj uppå N 6 Stora Skeglinge blef laga boförteckning hållen efter åbon Jöns Jönsson och thess hustru Hanna Månsdotter hwilkva bägge genom döden afledna äro och efter sig lämnadt 4 stycken omyndiga barn, nemligen döttrarna Sissa 12 åhr gammal, dottern Karna 10 åhr, dottern Anna 6 år, dottern Catharina ett halft år gammal. Å hwilkas wägnar woro nu tillstädes, å afledna hustruns sida dess swåger Nils Björnsson från Grötby och å afledne mannens sida 3:ne dess bröder Päter, Anders, och Åke Jönssöner, då egendomen uppgafs och wärderades af Nämndemannen wälaktade Sven Erichsson från Brönslöf, således som följer nemligen;

Utöver sedvanligt husgeråd förtecknades 3 hästar, 2 ston, 1 ko, en kviga, 2 får med 2 lamb, 1 får med ett lamb, en bagge, 5 svin, 3 grisar, 3 gäss. Tillgångarna bokfördes till 424.16. Giäld och Skuld uppgick till 621.26

Förestående Boets förmåga hafwa undertecknade anhöriga redeligen uppgifwit, samt med Giäld och Skuld uppteckna låtit så att intet af wärde med wet ellers wilja undandöljt eller utelämnadt är, warder med Eds förbindelse af oss

Anders A:IJ: Jönsson, Pähr PIJ Jönsson i Kjällby i Stora Skjäglinge

Nils NB Björnsson, Åke ÅIS Jönsson i Grötby

Den 24 september 1773 hölls auktion öfwer Jöns Jönsson och dess hustrus qwarlåtenskap uti Stora Skeglinge. Auktionen inbringade 784.26. Härifrån avgick för kista med mera 13.15. Nettoöverskottet fördelades på Sissa, Carna och Anna med 50.- vardera då yngste dottern Catharina ”för någon tid tillbaka genom döden aflidit”.

Hur gick det för barnen då bägge föräldrarna avlidit under året 1773! I samband med bouppteckningen beslöts att:

”Sluteligen war al samteliga anhöriga öfwerenskommit att farbröderna Pähr Jönsson (f 25/26 dec 1718 i Skeglinge) åtogo sig förmynderskapet för äldsta dottern Sissa, Anders Jönsson i Kellby (f 24 mars 1724 i Skeglinge) för Anna Jönsdotter och barnens mostermannen Nils Björnsson uti Grötby (gift med Kirstina Månsdotter f 27 sep 1740 i Gryby 1) för Carna Jönsdotter den 22 maj 1774.”

Vår Sissa Jönsdotter f 18 okt 1760 kom således 13 år gammal att växa upp hos sin farbror Pähr Jönsson som övertagit Skeglinge 4.

Hennes mamma, Hanna Månsdotter var född i Gryby 1, Borlunda socken som dotter till Måns Bengtsson och Kari Månsdotter.

Måns Bengtsson f omkring 1712 gift den 26 dec 1737 i Gryby, Borlunda sn med Kari Månsdotter f omkring 1714. Den som skrev in vigseln i vigselboken har även tillagt. ” Gud giöre deras äktenskap lyckosamt och benåda dem om sin hälsa.” Parets barn:

Hanna Månsdotter f 30 sep 1738 i Gryby 1, Borlunda sn, Harjager härad. Gift 30 okt 1757 med Jöns

Jönsson i Skeglinge.

Kirsti Månsdotter f 27 sep 1740 i Gryby 1, Borlunda sn, Harjager härad Gift 1759 med Nils

Torbjörnson.

Nils Månsson f 21 feb 1744 i Gryby 1, Borlunda sn, Harjager härad. Död 7 sep 1744, ½ år 14 dgr

gammal.

Anna Månsdotter f 9 aug 1745 i Gryby 1, Borlunda sn, Harjager härad. Död 18 jan 1747, 1 år 5

månader gammal..

Pernilla Månsdotter f 16 nov 1747 i Gryby 1, Borlunda sn, Harjager härad

Mtl Grödby 1, Borlunda socken Harjagers Härad

1742-47 Måns Bengtsson, hu, växlande pigor

1748 Måns Bengtsson, hu, dr Pär, p. Kierstina

1749 Måns Bengtsson, hu.

1759 Måns Bengtsson, hu, dr Åke, p. ?

1764-65 Nils Torbjörnson med flera.

1766 Nils Biörnsson, hu, p Boel, son Bengt 7 år, Pär 6 veckor, g. Torbjörn 14 år

Svärfader Måns Bengtsson ogift 64 år, enkan Bengta 66 år.

1767 Nils Torbjörnson, hu, son Bengt 4, Pär 1, Torbjörn.

Svärfar Måns Bengtsson 64 år Enkan Bengta 66 år

1768 Nils Biörnsson, hu, g. Torbjörn, Per, Boel, son Bengt 4½ och Per 2 år.

Inh. Måns Bengtsson 66 år ogift. Inh enka Bengta 68 år.

1769 Nils Torbjörnson, hu, g. Torbjörn, p. Anna,

År 1759 vigs Måns Bengtssons dotter Kirstina Månsdotter i Gryby, Borlunda socken med Nils Torbjörnsson som även kallar sig Björnsson. Som så ofta blir det en dotter och hennes make som tar över bruket av hemmanet och inte äldste sonen. Måns Bengtssons hustru Karna avlider 1763, 58 år gammal. Måns blir inhyses hos sin måg men nämns ej under Gryby Borlunda socken år 1763-1767. Först 1768 noteras han som inhyses ogift hos sin måg i Gryby 1. Där avlider han och begrovs den 8 augusti 1770.

Nils Torbjörnsson och hans hustru Kirstina Månsdotter får barnen: Nils död 18 okt 1761, Per f 24 okt 1765, Nils f 10 feb 1768 (Han tar över Gryby 1 före 1795), Måns f 31 aug 1776, Karna f 22 sep 1779. Nils Torbjörnsson avlider den 1 april 1810 i Gryby 80 år gammal och Kirstina Månsdotter avlider den 2 jan 1804 i Gryby, Borlunda socken 63 år gammal.

Geometrisk Charta öfver Gryby by i Borlunda socken år 1741

Gryby belägen uti Skåne, Malmöhus län, Frosta och Hariagers härader samt Borlunda socken och Rissbygden, Hwaraf nummer 1 ¼ , Nr 3, ett helt nummer 5 ett helt, Nr 6 1/8 dels, Nr 8 ett helt, Nr 7 ett gatehus uthan hemmansmantal i Frosta härad, dessutom i samma by, uti Harjagers härad nummer 1 1/8, nr 3 ett helt, nummer 4 ½, nummer 5 ½, nummer 6 ¼ nummer 7 1/8.

Gryby by i Harjager härad 1741 Gryby by i Frosta härad 1741

1 1/8 kronor rusthåll – Måns Bengtsson 1 ¼ del i Frosta hd under sätesgården Ellinge, åbo Michel Nils..

2 2/16 utsockne frälse under sätesgården Skarhult - 2 ¼ ding domkyrkohemman, åbo Lars Nilsson

3 1 helt insockne lydande under sätesgården Brönneslöf 3 1 helt frälse under sätesgården Ellinge – är öde

– åbo Jöns Nilsson

4 ½ insockne under sätesgården Brönneslöf tillhörigt 4 1/8 mtl Insockne Beneficii Hemman – Nils Nilsson

Enkan Kerstina Nils Bengtsson.

5 ½ under sätesgården Brönneslöf – åbo Pär Hansson 5 1 helt insockne frälsehemman under sätesg. Ellinge – nu öde

6 ¼ ding frälse under sätesgården Brönneslöf – Åbo Hans Jonsson 6 1/8 del insockne frälse under sätesg. Elling, åbo Nils Pehrsson

7 1/8 lydande under sätesgården Brönneslöf – åbo Håkan Jonsson 7 Gatehus frälse under sätesg. Ellinge åbo Per Håkansson

8 1 helt lydande under sätesgården Elling – nu öde

Vår Måns Bengtsson är således rusthållare.

Grybyby, Borlunda socken år 1853

Vid skiftena år 1853 får dåvarande brukaren av nr 1 1/8 del Andreas Jönsson qwarbo och erhåller alla sina ägor uti ett skifte. Finns med andra ord möjligheten att hemmanet finns kvar i dag.

Mårten Håkansson

Mårten Håkansson f omkring 1739 död i maj 1802 Gryby, Borlunda, 63 år gammal. Vigd 1.0 den 22 okt 1775 i Borlunda med Qwinfolket Sissa.

Sonen Jöns född Tisdagen den 8 okt 1776 i Gryby, Borlunda sn. Son till hemmansbrukarens Mårten Håkansson. Dopsvittnen: Hu Karna från Gredskahuset b.b. T: Nembdeman Sven Erichsson i Brönnslöf, Bengt Jönsson Örtofta, hustru Boel Jon Svensson och hustru Hanna, Pär Norberg.

Sissa Jönsdotter (Mårten Håkanssons 1:a hustru) avled den 27 jan 1788 i Gryby, 40 år gammal.

Åhr 1788 den 13 februari hölts Laga Bouppteckning öfwer den Qwarlåtenskap som befunnits efter hustru Sissa Jönsdotter på Insockne Frälsehemmanet No 5 Grödby som förledne Januari månad genom döden aflidit och jemte Änklingen hemmansåboen Mårten Håkansson efter sig lemnat barn och Bröstarfvinge, son Jöns 11 åhr gammal. Å wars wägnar infant sig såsom närmaste skylldemän å mödrene husmännerna Anders Larsson ifrån Prästhuset och Nils Jansson ifrån Nöbbelöf. Sedan änklingen blifwit tillsagd om boets riktiga uppgift företogs förrättningen och wärderades egendomen af tillkallade godemän, hemmansåboen Pär Larsson i Grötby och i frälse Lähnsmannen Jöns Larsson ifrån stora Kastberga som följer:

Bland annat 5 hästar, 1 par oxar, en röd ko, 4 gamla får, 2 gamla fäingar, 1 sugga, en galt, 2 grisar, 1 gås och 1 gåsa.

Laga bouppteckning i Frosta hd 1787-9:48 efter Sissa Jönsdotter

Mårten Håkansson intygar att bouppteckningen redovisar boet vid dödstimman därefter sägs;

Wid denna Boförteckning hafva undertecknade, å de omyndigas wägnar, warit närwarande och finna därvid ingenting at Påminna; intygar Anders A:S Larsson och Nils N.S:Jönsson

Vidare: Slutligen öfwerenskomms Änklingen Mårten Håkansson med den anhöriges ofwanbemelte Skylldemän, at utredningen skall skje i Hans på wärderingen at således .... emot det Mårten Håkansson föröker sin sons mödrena Arfwelott med et tillägg af tre Rdl 16 s speci behåller qwarlåtenskapen efter dess åsatta werdia och betalar eller ..... swarar den omyndiges lott Contante Penningar Iföllja ...... skjer fölljande utredning och liquidation.

Med föregående Arvskifte förklarar vi oss till alla delar nöjda som härmed intygas, Ellinge den 18 feb 1788. Undertecknat av:

Mårten MH Håkansson Nils N:S. Jansson Anders AL Larsson

Förmyndarskapet för min kära son Jöns efter dess Saliga moder enligt förestående skifte tillfallna mödrene arf 31 Rd 12 S .. specie, jemte af mig utfäste tillägg 3 Rd 16 tillsammans 34 Rd 28 S 7 1/6 specie, förbinder jag mig att lagligmätigt räntewärde .... härmeswara som med min egenhändiga underskrift intygas. Ellinge den 16 feb 1788.

Mårten Håkansson.

Mårten, änkling och åbo, äktar 2.0 den 7 sep 1788 i Borlunda med pigan – ej namngiven.

Den 3 mars 1791 begrofs Mårten Håkanssons uti Gryby förra hustru Bengta, 38 år gammal uti barnsnöd. Borlunda sn.

Åhr 1791 den 6:te April blef Laga Bouppteckning hållen, Öfwer den Qwarlåtensakp som befunnits efter hustrun Bengta Persdotter i Grötby, som sistlidne Marti månad utan barn och bröstarvingar med döden bortgått, hvars arfvingar jämte Enklingen, Mårten Håkansson , äro helsystern Elna, gift med husmannen Peh Pehrsson i Eslöf, halfsystern å möderne, drängen Mårten Pehrsson och pigan Gertrud ifrån Ellinge, samt pigan Nilla ifrån Brönslöf, närwarande drängen Mårten Pehrsson såsom sjelf myndig, å egna och sina systers wägnar, jemte husmannen Pehr Pehrsson ifrån Eslöf närwarande. Sedan Enklingen Mårten Håkansson bliwit påmind om egendomens redliga uppgift, företogs uppteckningen.......

Vår Sissa Jönsdotter som kom 13 år gammal föräldralös till sin farbror Pähr Jönsson i Skeglinge 4 flyttade 1778 från Borlunda socken till Wästra Sallerup enligt flyttningsattesten nr 9.

Flyttningsattest nr 9. Pigan Sissa Jönsdotter är född 1761 uti Skeglinge by. Kom 1778 ifrån Borlunda socken och flyttar nu till Gryby. Läser uti bok vant och tydeligen. Utantill: Doktor Luthers Cateches – någorlunda. Ath. Symb. och Hustafl. - Tämmligen. Doktor Svebelius förklaringa – till större delen och förstår enfalleligen. Bevistats Cateches förhör 5:te Söndagen i Trefaldigheten. Den Helige Nattvarden följande Söndag. Är till lefverne ärlig och lukelig från äktenskap här å orten ledig. Attest af W. Sallerupp den 1 okt 1781. (Nils Biörnsson Håkesson i Gryby är Sissa Jönsdotters förmyndare).

Åbon Mårten Håkansson vigd 3.0 den 10 aug 1791 i Gryby med pigan Sissa Jönsdotter därsammanstädes f 18 okt 1760 i Skeglinge. Sissa är således 21 år yngre än Mårten!

Mårten Håkansson hann såleds med två äktenskap innan han träffade vår Sissa Jönsdotters och fick med henne barnen:

Hanna Mårtensdotter f 16 apr 1792 i Gryby, Borlunda gift 26 dec 1820 med Ola Jönsson ALM.

Boel-Jon Svensson i Gryby b.b. T: Jon Svensson, Nils Torbjörnson, Hu Elna Bengt

Jönsson – alla i Gryby.

Nils Mårtensson f 24 dec 1793 i Gryby, Borlunda. (åbo hästegården 1830) Ingar – Åke Nilsson b.b

T: Jon Svensson, Per Håkansson, Ola Jönssons hu Gertrud ibm (modern Sissa 33 år)

Håkan Mårtensson f 26 nov 1796 i Gryby, Borlunda (bonde i Arrendala 1830) Hanna – Åke

Åkasson b.b. T: Åbo Jon Svensson, Nils Nilsson ibm (modern Sissa 36 år)

Av faddrarna är Jon Svensson gift med Boel Åkesdotter noterad som huvudbrukare av Gryby nr 5 efter Anders Åkes-son. Åke Andersson är brukare av Gryby 4. Nils Torbiörnson är gift 1759 med Kirsti Månsdotter f 27 sep 1740 i Gryby, syster till Sissa Jönsdotters mamma Hanna Månsdotter f 30 sep 1738 i Gryby 5. Från 1777 noteras Mårten Håkansson som den andre hälftenbrukaren av Gtyby nr 5 efter Per Christensson och dennes hustru.

Mtl Gryby 5, Borlunda socken, Frosta härad

1786 Mårten Håkansson, hu, dr Nils 27 år, 1 barn

1787 Mårten Håkansson, hu, dr Nils 27 år, 1 barn, Inhys Ingar 78 år

1788 Mårten Håkansson, hu, dr Anders 23 år, 1 barn, Inhys Ingar 79 år

1789 Mårten Håkansson, hu, dr Anders 24 år, 1 barn, Inhys Ingar 80 år

1790 Mårten Håkansson, hu, dr Bengt 22 år, 1 barn, Inhys Enka Ingar 81 år

1791 Mårten Håkansson, hu, dr Bengt, 1 barn

1793 Mårten Håkansson, hu, son Jöns, p. Hanna

1794 Mårten Håkansson, hu, son Jöns

1795 Mårten Håkansson, hu, son Jöns, p. Karna, 2 barn

1796 Mårten Håkansson, hu, son Jöns, p. Karna, x barn

1798 Mårten Håkansson, hu, ?? , Johanna 26 år

1799 Mårten Håkansson, hu, 4 barn

1800 Mårten Håkansson, hu, öfver 63 år, 3 barn

1801 Mårten Håkansson, hu, öfver 63 år, 3 barn

1803 Mårten Håkansson, hu, öfver 63 år, 3 barn

1804 Enkan Sissa öfver 63 år, x barn

1805 Enkan Sissa öfver 64 år

Kommunionslängd 1798 Grydby, Borlunda socken

Mårten Håkansson med hustru Sissa.

Kommunionlängd 1800 och 1801 Grydby 5, Borlunda socken

Mårten Håkansson med hustru Sissa.

Mårten Håkansson avled i maj månad 1802 i Gryby, Borlunda socken 63 år gammal. Ingen bouppteckning finns förtecknad i Frosta härad.

Kommunionlängd 1802, 1803 och 1804 Gryby, Borlunda socken, Enkan Sissa.

HFL Gryby 1808, 1813-1817 och 1820-1825 Borlunda socken

Enkan Sissa född 18 okt 1760 (fattighjon) flyttar till Västra Salleup (troligen 1825)

HFL Ellinge nr 8, 1825 - 1831 Västra Sallerup

Enkan Sissa Jönsdotter f 1760 i Skeglinge socken - överårig

Åbon Nils Mårtensson f 24 dec 1793 (Har tagit över Ellinge 8 efter föräldrarna)

HFL Ellinge nr 8, 1831 – 1835 Västra Sallerup

Nils Mårtensson med familj flyttar till Gudmuntorp socken 1832 efter sin mors död

Enkan Sissa Jönsdotter f 1760 i Skeglinge Död den 3 nov 1831 i Ellinge 8, Västra Sallerup.

Parets dotter Hanna

HFL 1814 Borlunda

Åbon Måns Nilsson

Hanna Mårtensdotter Gryby 22 född 16 apr 1792

Inflyttningsattest nr 3 år 1817 Gullarp

pigan Hanna Mårtensdotter f 16 apr 1792 i Gryby. Kom 1813 från Örtofta flyttar nu till Gullarp 29 sep 1817.

HFL 1815 – 1817 Borlunda

Måns Nilsson 1779?

Hu Marna

Barn

Pigan Hanna f 20 april 1792 Grydby 23

HFL Stubbarbs by, 1818 Gullarp socken

pigan Hanna Mårtensdotter 25 år född den 16 apr 1792 i Gryby. Inflyttad 1817 från Borlunda. Utflyttad 1818 till Borlunda

Inflyttningsattest nr 9 år 1818 Borlunda socken

Pigan Hanna Mårtensdotter född i Borlunda den 14 april 1792 som för 1 år sedan till Gullarp församling och har i sista juli månad förtjänstfullt lämnat sin ..... samt till födelseorten återflyttat. Läser i bok ..... den 6 oktober 1818 Gullarp.

HFL Grydby 1818 Borlunda socken

pigan Hanna Mårtensdotter 26 år född den 16 april 1792 i Borlunda.

Inflyttningsattest nr 51 år 1818

Drängen Ola Jönsson, född 4 dec 1789 uti Kastberga som år 1817 ifrån Gullarps församling flyttar till Borlunda utan äktenskapsförbindelse vad mig bekant är. Den 17 okt 1818.

Inflyttningsattest nr 6 år 1820.

Arbetsföre drängen Ola Jönsson född den 4 dec 1784 i Lilla Kastberga, Västra Sallerups församling , som 1819 ifrån Borlunda församling nu flyttar tillbaka, ...... i äktenskap med pigan Hanna Mårtensdotter i Gryby enligt egen uppgift. No 5 Gryby, Frosta härad. Attesterad V. Sallerup den 9 oktober 1820.

Den 26 december 1820 vigdes efter föregången oklandrad lysning drängen Ola Jönsson och pigan Hanna Mårtensdotter. Bägge är vid vigseln dräng och piga under Gryby nummer 5 i Borlunda socken. Deras barn:

Pernilla Olsdotter f 6 maj 1823 i Gryby, Borlunda sn avliden den 9 juni 1823 i Gryby.

Mårten Olsson f 15 juni 1824 i Gryby, Borlunda sn

Kjersti Olsdotter f 2 dec 1826 i Gryby, Borlunda sn gift den 18 april 1863 med Arbetaren Mårten Jönsson.

men flyttar efter vigseln till Gryby 4 där han noteras som husman på Gryby nr 4:as ägor till 1826 och därifrån till Skarhult socken.

HFL Skarhult socken 1825 – 1827 Beltinge, på ägorne av nummer4:

Inhyses Ola Jönsson f 4 dec 1789 V. Sallerup

Hu Hanna f 16 apr 1792 Borlunda Död

son Mårten f 15 jun 1824 Borlunda

dotter Kerstin f 2 dec 1826 Borlunda

Den 20 maj 1830 avled Inhysesmannen Ola Jönssons hustru Hanna Mårtensdotter 38 år och 1 månad gammal av colik i Bältinge, Skarhult sn.

Den 25 maj 1830 förrättades Laga Bouppteckning på Qwarlåtenskapen efter inhysesmannen Ola Jönsson i Bältinge avlidna hustru Hanna Mårtensdotter som efter sig lemnat jämte Enklingen tvänne barn sonen Mårten 6 år, Kjersti 3 år gamla. Å de omyndigas wägnar woro närvarande åboen Nils Mårtensson från Hästegården samt bonden Håkan Mårtensson från Arrendala. Wärderingsmän woro Bo Larsson från Skarhult och åboen Jöns Olsson från Beltinge. Enklingen tillsades om Boets riktiga uppgift hwarefter förrättningen företogs som följer.

Förutom sedvanligt bohag fanns en ko och ett får. Boets tillgångar uppgick till 66.40.2. Därav fick enklingen 2/3 delar eller 14.42.98 efter avräknade gravationer sonen Mårten fick 4.46.3 och dottern kjersti 2.23 1 2/3 .

Enklingen Ola Jönsson flyttar samma år (1830) till Sallerup nr 11. Därifrån flyttar han och bor 1831 – 1833 i Eslöv nr 3, Västra Sallerup socken med sonen Mårten f 15 juni 1824 i Borlunda och dottern Kerstina f 2 dec 1826. Han anges vara Enklingen Ola Jönsson f 4 december 1789!

Vid enskiftet 1820 beskrevs den gamla byn:s nummer 3

1/3 dels mantal kronohemman. Åbo: Måns Andersson. Har 4 längor på trång tomt. Någon plantering av vilda träd. Byggnaderna är gamla och till en del förfallna.

Bägge gårdarna med nummer 11 och gården nr 3 flyttades ut ur byn åt Öster. De nya ägorna skulle tas i bruk nästkommande år 1821 efter grödans inbärgande. I september 1822 skedde den slutliga delningen av åkerjorden.

Ola Jönsson flyttar ensam 1833 tillbaks till Sallerup 11 där han noteras vara född den 4 december 1780. Årtalet har ändrats från 1789 till 1780! Barnen flyttar till Ellinge nr 26

1834 flyttar han till Stafröds gård 1 där han är skriven som ryttare

I HFL 1836-41 noteras han som dräng under Stafröds gård 2 född den 4 dec 1780 i Kastberga

och i HFL 1841-46 som enkling under Stafröds gård 1.

År 1841 flyttar han till Stora Kastberga 5. Därifrån flyttar han år 1842 till Stora Kastberga 7 och vistas där till 1848 då han flyttar till byn. Noteras vara för bräcklig för arbete och oförmögen.

I HFL 1846-50 och 1851-55 skrivs han på Stora Kastberga by som enkling. Han avlider den 10 april 1853, 72 år gammal – fattighjon.

Ellinge.

Stor egendom med huvudgård, ett av Skånes äldsta herresäten, i Västra Sallerups socken. Egendomen omfattar i Västra Sallerups socken: Ellinge säteri, Ellinge by, Nöbbelöf, Orneberga, Stafröd, Stora och Lilla Kastberga, Ellinge Tegel-bruk, Damstorp, Damstorp qwarn och i Borlunda socken: Borlunda, Gryby, Skrubbarp.

Av Sallerup kyrkbys 10 gårdar hade Ellinge från 1500-talet fått i pant av Kronan 8 gårdar varav 6 låg öde efter Gustaf Horns härjningar 1644 och kriget 1656-1658. År 1662 ägde Ellinge en Nöbbelövsgård med Bent Persson som brukare. År 1665 hade Ellinge 24 gårdar i Västra Sallerups socken som pant av Kronan – däribland flera Kastbergagårdar och de två Stavrödgårdarna och Vålarödgårdarna. År 1671 hade Ellinge bland flera gårdar de 3 Nöbbelövgårdar, bägge Orna-bergagårdarna, 4 av de 7 Stora Kastbergagårdarna, bägge Lilla Kastbergagårdarna och bägge Stavrödgårdarna. Ellinge bys år 1671 15 gårdar och 8 Gatehus var alla under Ellinge.

Skånska kriget 1676-1670 förödde hårt Sallerups socken, utom Eslöv by, som denna gång slapp undan med 1 ödegård och några halft eller till en fjärdedel förstörda gårdar. I hela Sallerup socken stod 1680 20 gårdar helt öde, däribland 7 av Ellinge bys 15 gårdar och några var till hälften eller till en fjärdedel öde. Öde behöver inte betyda utan boende utan syftar på obrukade och därmed avsaknad av skatteförmåga. Under denna svåra tid köpte Ellinge Gods upp många gårdar och utökade på så sätt kraftigt sina domäner.

Vid reduktionen 1689 blev alla gårdar Kronan lämnat i pant i Västra Sallerup omgjorda till kronogårdar. Några drevs dock ännu en tid av Ellinge gods. De flesta friköptes under 1700-talet. Ellinge behöll sina 3 stora Kastbergagårdar efter reduktionen då de var köpta gårdar.

Ellinge gods ägdes av Wilhelm Bennet 1677-1740, son till major James Bennet som inflyttade till Sverige från Skott-land och naturaliserades som svensk adelsman år 1675. Wilhelm B. var en bland Karl den XII:s tappraste krigare. Som president i Krigskollegium 1720-1732 ledde han försvarets rekonstruktion efter Karl XII död 1718.

Ellinge by betecknades vid skatteläggningen under 1700-talet som den söderliggande Dammstorp. Vid storskiftet 1760 samlades de spridda tegarna i Ellinge by i sammanhängande vångar för varje gård.

År 1889 efter Carl Fredrik Dücker den tredjes död delades Ellinge gods i tre delar som lottades så att Barnekow på Åraslöv i Kristianstad drog Grybygårdarna och Vålarödgårdarna, som senare slogs samman och blev till Djurgården och Stavröd.

Wrede fick Stora Kastbergas alla 42 gårdar och Lilla Kastbergas 10 gårdar. Han slog samman de flesta av gårdarna i Lilla Kastberga och några från Stora Kastberga till Kastbergagården och byggde Kastberga slott i tornvillastil. Men då hade vår ana Kersti Olsdotter redan flyttat år 1845 till Skarhult socken.

HFL Ellinge nr 26, 1831 – 1835 Västra Sallerup socken

Mårten Olsson f 15 jun 1824 i Borlunda Inflyttad 1833 från Eslöv Utflyttad 1834 till Stafröds hus

Kerstin Olsdotter f 2 dec 1826 i Borlunda ” ” ” ”

HFL Stora Kastberga nr 8, 1841-56 i Västra Sallerup socken

Pigan Kerstin Olsdotter f 2 dec 1826 i Borlunda utflyttad 1843 till Stora Kastberga 7. Hon var en längre tid inhyses i Stafrödstraken utan bestående hem, utfattig.

HFL Stora Kastberga nr 7, 1841-46 i Västra Sallerup socken

Pigan Kerstin Olsdotter f 2 dec 1826 i Borlunda. Inflyttad 1843 från Stora Kastberga 8. Utflyttad 1844 till Stora Kastberga 4

HFL Stora Kastberga nr 4, 1841-46 i Västra Sallerup socken

Pigan Kerstin Olsdotter f 2 dec 1826 i Borlunda. Inflyttad 1844 från Stora Kastberga. Utflyttad 1845 till Skarhult.

HFL Stora Månstorp i Skarhult socken

Kersti Olsdotter f 2 dec 1812 i Borlunda. Inflyttad 1845 från V. Sallerup. Utflyttad 1847 till Trollelyckehus.

Gryby by i Frosta härad 1853

1 1/8 mtl Insockne – Jöns Jönsson

2 29/144 Domkyrkohemman – Hans Svensson

3 1/3 mtl Insockne – Christen Nilsson

4 1/8 mtl Insockne Beneficii Hemman – Ola Åkesson

5 1/3 mtl Insockne -Nils Hanssons enka

6 1/8 mtl Insockne – Nils Olsson

7 ½ mtl Insockne – Ola Olsson

8 9/16 mtl Insockne – Per Jeppsson, Nils Torkelsson,

Jöns Åkasson

Gryby by i Harjagers härad 1853

1 1/8 mtl delägare Andreas Jonasson

2 1/3 mtl Utsockne frälse – högvälborne herr Grefve Dücker

3 7/16 mtl Insockne – brukare Lars Bengtsson

4 13/32 mtl Insockne frälse – Jacob Olsson, Nils Jacobsson, Anders Hansson

5 ¼ mtl Insockne frälse – Jeppa Månsson

6 3/16 mtl Insockne frälse – Jöns Jönsson

7 3/32 mtl Insockne frälse – Nils Persson