Ångermanland - kbt-billberg

Sidan 1 Ångermanland och Medelpad

2 Något om forskning och källor

3 Översikt Björna och Själevad

17 Släkten i Högjsö med Hemsöadeln, Stigsjö, Gålsjö och De Vall´s

19 Översikt Högsjö och Devalls och (Nora)

26 Devalls – Säter

31 Myntpräglingen

34 Avesta

44 Vallonerna

56 Bergslagen och några omkringliggande bruk

75 Gålsjö bruk

82 Norns bruk

89 Översikt (Högsjo och Devalls) och Nora

102 Översikt Anundsjö del I

119 Översikt Anundsjö del II

121 Översikt Anundsjö del III

128 Översikt Anundsjö del IV

153 Översikt Burträsk och Nordmaling del I

168 Översikt Burträsk och Nordmaling del II

Ångermanland

Ett landskap kring Ångermanälfven och de östligare Gide- Lögde- och Öreelfvarne, omgivet af Bottniska viken i syd-ost, Medelpad och Jemtland i sydväst, Lappland och Vesterbotten i nordost. Det ingår i Vesternorlands län, med undan-tag av Nordmalings och Bjurholms socknar, vilka förlagts till Vesterbottens län.

Medelpad

Ett landskap omgivet av Bottniska viken i öster, Helsingland i syd, Härjedalen i Sydväst, Jämtland i nordväst och Ångermanland i nordost. Medelpad utgöres än i dag hufvudsakligen af bygder vid Ljungans och Indalselfvens nedre lopp samt vid tillflöden till dessa stora strömmar, utefter hvilka vägar gå inåt landet. Rikt på sjöar och rinnande vatten och klädt med så godt som en enda barrskog. Ståtliga skogsåsar uppträda äfven nära kusten, der det egentliga höglandet upphört. Längst i väster nå bergen 1,600 fot över havet och ligga sjöarna öfver 800 fot högt. Klimatet är afgjordt mild-are än i det norrut belägna Ångermanland. Arbetare från Finland, Vermland, Dalarne och andra landskap äfvensom från nära håll tillströmma för viss tid eller för ständigt till sågverksindustrin, hvilken bragt stor fördel, om ock derjemte skada, åt dessa förut vilda glesare befolkade och oftast fattiga bygder. Tätast ligga sågverken vid de stora elfvarnes utlopp och mellan dem kring Sundsvall samt på landskapets enda stora ö, Alnön. Jernbruksrörelsen har fordom varit betydlig, men är nu ringa helst inga nämnvärda grufvor finnas inom landskapet.

Björna socken

En socken i östra Ångermanlands nordligaste del kring Gideåelfens mellersta lopp, norra gränslandet är lappmarken. En fattig socken utan sågverk eller andra industriella anläggningar, som bildar öfvergång från fjällbygd till kustland, har mycket berg och skog, talrika sjöar och kärrtrakter; ett svagt jordbruk med boskapskötsel som huvudnäring.

Själevad socken.

Socken i Själevads tingslag, västernorrlands län, vid Bottniska viken, vilkens djupt inträngande fjärdar (Lungånger-, Vecke-, Själevads- och Happstafjärden klyfver socknen. Odlade äro i synnerhet trakterna kring den nordligare Lomsjön. Inom socknen märkas vidare sågverken Domsjö, Alfredshem, Hörneborg och Fors. Åkerbruk, boskapsskötsel, linnetillverkning och handelsresor nämnas som inkomstkällor jämte arbetet vid sågverken.

Ur C. M. Rosenbergs Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige (beskriver Sverige på 1880-talet).

Något om forskning och källor

Före kyrkobokföringen och under perioder när kyrkobokföringen av personer saknas får forskaren söka sig till andra källor. Vanligt är att skattekällor som mantalslängder, jordeböcker, boskapslängder och kvarntullar bearbetas. Hemman för hemman för forskaren år efter år in uppgiften om brukaren och andra namngivna innevånare och skapar tabeller för varje hemman som visar dess brukare som ofta är hemmanets ägare. Resultatet blir långa namnkedjor som skulle kunna se ut som följer:

Anders Persson - Per Andersson - Sven Persson - Lars Svensson.

Ofta är Per Andersson son till Anders Persson och Sven Persson är son till Lars Svensson och så vidare. Men man kan inte vara helt säker. Sven Persson kan vara gift med en dotter till Per Andersson eller Sven Persson kan rentutav vara någon som har köpt hemmanet och ej alls är släkt med tidigare brukare!

Namnkedjorna måste således kontrolleras mot andra källuppgifter – kanske via domböcker som kan visa släktskaps- förhållanden i vissa mål eller försäljning/köp av hemman. Ibland kan även skattelängderna innehålla uppgifter om släktskap typ son, dotter, svärmor etc. Med den här forskningsteckniken har verk som Anundsjö släkter och gårdar, Familjeregister för Själevads socken, inklusive Björna och Mo socknar 1681-1785, Av ris och rot, Öreälvens byar tillkommit som är till god hjälp for den som har intresse för släkthistoria.

Forskningen avstannade dock ej med publiceringen utan snarare blev alltfler engagerade vilket ger kompletteringar och tillägg till vad som har tryckts. Ett sådant påbyggt verk är Rötter i Anundsjö – en bygd i Nolaskogs. Thord Bylund 1:e arkivarie vid Härnösands landsarkivs databas, Ulla-Lena Larsson även hon verksam vid landsarkivets privata databas samt olika databaser som t.ex. Kråken

Släkten i Anundsjö, Själevad och Åsele är således ej så mycket ett resultat av egen forskning utan av andras. Ett varmt tack till dem alla, både här nämnda och onämnda. Tack vare Era insatser har jag kunnat koncentrera mig på foskningen i andra områden som ej varit så väl bearbetet. Ett varnande finger måste dock höjas beträffande dessa här beskrivna anor. En del av kopplingarna mellan äldre och yngre släktled bygger enbart på namnkedjornas patronymikon. Jag har valt att ta med även dessa då det klart framgår i beskrivningen (den enskildes tabell) när fullgod bevisning saknas för släkt-skapet.

Huruvida det Ångermanländska landskapet tömdes på individer i samband med digerdöden eller ej – kanske nådde soten ej så långt norrut – eller om det var den otillgängliga skogen som hållit tillbaka bosättningen – är ej känt. Oavsett hur det var tycks våra förfäder, som slagit sig ned här, ha levt på fiske och jakt med boskaps- och åkerbruk på mark som nybrutits. En del av deras livsgärning kan förhoppningsvis utläsas av släkttabellerna.

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Jon Oloffssons och hans hustru Marta Jansdotters rötter.

Olof HÅKANSSON 1769-1825

Född 6 juni 1769 i Björnsjö nr 3, Själevad socken, bonde där, död den 11 september 1825 i Fors, Själevad socken. Gift 22 oktober 1797 med Catharina Abrahamsdotter född 10 mars 1773 i Krogsta, Själevad socken.

Parets barn: Jon född 11 mars 1799 ( vår ana) och Abraham född 24 juli 1807, bägge i Björnsjö, Björna socken.

Håkan PERSSON 1732-1779

Född i Väster Alnäs 1, Själevad socken den 24 oktober 1732 som son till Per Håkansson och hans hustru Märeta Nils-dotter. Håkan avled den 19 juni 1774 i Björnsjö nr 3, Själevad socken. Den 29 dec 1765 vigdes i Själevad drängen Håkan Pärsson ifrån Östersjö med pigan Lisa Olofsdotter i Björnsjö, född 18 juni 1745 i Björnsjö 3. De övertar halva hemmanet Björnsjö 3 år 1764.

Parets barn: Petrus född den 26 februari 1767, Olof född 16 juni 1769, Märet född 3 december 1771 samt Anders född 19 november 1775 – alla i Björnsjö 3, Björna socken.

Änkan Lisa Olofsdotter vigdes 2.0 den 15 oktober 1780 i Själevad med drängen Jan Anundsson i Prästgården, född 7 april 1746. Paret fick barnen: Jonas född 8 september 1781 V 16 december 1781 och Johan född 9 april 1783 – bägge i

Björnsjö nr 3. 1795 bildades Björna församling av Norra delen av Själevad.

I Kommunion Själevad 1783-1796 pag 28 Björnsjö noteras: Jon Anundson, hustru Lisa Olofsdotter, Son Pehr Håkans-son, son Olof Håkansson, dotter Märta samt sonen Anders Håkansson.

72 år gammal avled hustru Lisa Olofsdotter den 20 april 1817 i Stutsviken, Själevad socken.

Generation räknat från Kerstin Hagström 8 9 10 11 12 13 14 15

Per Håkansson Håkan Simonsson Simon Håkansson Håkan Andersson Anders Vebbsson

1580- ?

gift med

Björna Själevad Kerstin Andersdr Anders Olufsson Oluf Olusson Oluff Giordesson Giord

? -1686 gift med Brita gift med Anförlust, Se Anundsjö

Kristin Swensdr

Kursivt = möjliga förfäder Johan Östensson

1620-1692

Håkan Persson gift med

1666-1708 Karin Svensdr

gift 1692 med ? -1715

Kerstin Jonsdr

1666-1735 Swen Olofsson Olof Ersson

? -1708 1600-?

Olof Swensson gift med gift med Brita

Per Håkansson 1673-1731 Karin Johansdr

gift ~ 1718 med gift 1696 med ? -1723

Märeta Nilsdr Merit Zachrisdr Zacharias Abramsson Abram Zachariasson

1703-1757 1673-1716 ? -1675 1607- ?

Håkan Persson gift med Kerstin

1732-1779 Olof Olofsson Erich Erichsson Pär Michelsson

gift 1765 med 1709-1777 ~ 1683-1756 ? -1695

Olof Håkansson Lisa Olofsdr gift 1731 med gift 1708 med gift med

1769-1825 1745-1817 Märeta Ersdr Lisbetha Pärsdr Märit Persdr

gift 1797 med 1711-1773 ~1686-1753 ? -1716

Jon Olofsson

1799-1883

Catharina Abrahamsdr Abraham Nilsson Nils Johansson Johan Pärsson Per Johansson

1773- ? 1751-1819 1702-1762 1669-1705 ? -1719

gift 1771 med gift ~ 1728 med gft 1691 med gift med

Karin Mattsdr Karin Nilsdr Märit Nilsdr Barbro

1751-1835 1711-1780 1672-1741 ? - 1684

Mats Mattsson Nils Olsson

Kruskop Nils Nilsson ? -1708

1725- ? 1687-1710

gift 1750 gift 1710 med Nils Michelsson Michell Pedersson

Mareta Olofsdr Sara Olofsdr ? -1706 1601-1684

1716- ? 1683-1743 gift med gift med

Segri Isacsdr Karin Matzdr

Olof Nilsson ? -1716

1669-1753

gift 1703 Olof Michelsson

Älla Östensdr ? -1717

? -1762

Abraham NILSSON 1751-1819

Född den 22 okotber 1751 i Krogsta nr 3, Själevad socken som son till Nils Johansson och hans hustru Karin Nilsdotter.

Abraham avled den 10 juli 1819 i Flärke, Själevad socken. Gift 2 juni 1771 i Själevad med Karin Mattsdotter född den 7 juni 1751 i Gottne, Själevad socken, piga i Öster Billsjö. Hon avled den 10 november 1835.

Abraham blir bonde i Krogsta nr 3, Själevad. Byter hemman med Erich Christophersson (Flärke 5) som i sin tur tidigare bytt med Flärke 3b.

Parets barn: Catharina född 10 mars 1773 (vår ana), Mathias född 19 maj 1776, Marta född 15 mars 1778 V 10 maj 1778, Märta född 13 juni 1779 V 18 mars 1792, Nils född 8 oktober 1781 V 9 dedcember 1781, Nils född 6 november 1782 V 8 december 1782, Johannes född 12 november 1783 V 10 augusti 1792 samt Christina född 25 april 1785 V 4

september 1785 alla i Krogsta. Endast två av parets 8 barn nådde vuxen ålder.

Generation 8 räknat från Kerstin Hagström

Per HÅKANSSON 1603-1774

Född 13 mars 1693 i Väster Alnäs nr 1, Själevad socken. Avliden den 19 juni 1774. Gift ~1718 med Märeta Nilsdotter född ~ 1703. Parets barn: Cherstin född 30 oktober 1726, Märeta född 2 juli 1728, Håkan född 24 oktober 1732 (vår ana), samt Nils född 1 maj 1738 - de tre äldsta i Väster Alnäs nr 3 och den fjärde i Önskan.

Tidigare gift med N.N och hade med henne sonen Håkan Persson född 2 april 1719 i Väster Alnäs.

Hemmanet Väster Alnäs 1 klyvdes 1739 mellan Per Håkansson och Samuel Samuelsson. Per Håkansson äger 1745 Östansjö 3 dit han flyttar med familjen.

Gift 3.0 år 1765 med Kerstin Abrahamsdotter född 15 april 1719 från Wallen.

Olof OLOFSSON 1709-1777

Född 16 juli 1707 i Berg 1, Själevad socken. Död 10 augusti 1777 i Björnsjö 3. Gift ~1731 (vigselboken saknas 1714-1731 för Själevad socken) med Märeta Ersdotter född 15 januari 1711 i Björnsjö 2 död den 6 juni 1773 i Björnsjö 3.

Parets barn: Olof född 29 september 1742, Lisa född 18 juni 1745 (vår ana), Eric född 16 mars 1748 V 4 december 1748, och Mareta född 31 januari 1751

Nils JOHANSSON 1702-1711

Född den 29 juli 1702 i Gideå nr 1, Själevad socken som son till Johan Pärsson och Märit Nilsdotter. Död den 20 mars 1762 i Krogsta 3. Gift ~ 1728 (vigselnotiser saknas i Själevad socken åren 1714-1731) med Karin Nilsdotter född 17 september 1711 i Krogsta 3, avliden i Krogsta den 18 juni 1780. Nils ägar Krogsta 3 1729!

Parets barn: Johannes född 10 september 1729, Nils född 12 januari 1731, Märeta född 14 november 1733, Sara född 18 juli 1736, Carin född 15 april 1739, Kierstin född 26 juli 1744, Pär född 9 februari 1746, Olof född 24 juni 1747, Jonas född 3 maj 1750 V 29 juli1750 och Abraham född 22 oktober 1751 (vår ana) – alla i Krogsta 3, Själevad socken.

Mats MATTSSON KRUSKOP 1725-?

Antagen 1743 som fördubblingskarl under namnet Friberg, R 109 (f 11) och som ordinarie Kruskopp år 1744 R 101 (03) Gottne - Söderå. Någon byggnad finns ej bevarad till idag. Ej heller torpets belägenhet. Tros vara från Värmland.. Gift med Mareta Olofsdotter född 6 augusti 1716 från Komnäs, Själevad socken.

Parets barn: Karin född 7 juni 1751 (vår ana) samt Olof född 2 mars 1755 bägge i Gottne.

Generation 9 räknat från Kerstin Hagström

Håkan PERSSON 1666-1708

Född ~1666 i Källom 3, Själevad socken. Död ~1708 i Väster Alnäs 1. Äger Väster Alnäs 1 i Själevad Socken år 1764. Kom från Källom i Sidensjö. Gift 29 augusti 1692 med Kerstin Jonsdotter född ~1666 död ~1735 Äger 1708 Väster Alnäs 1.

Parets barn: Per född 3 mars 1693 (vår ana), Johan född 2 augusti 1695, Karin född 12 mars 1699 V 15 juli 1770, Kerstin född 7 april 1701V 1701, Anna född ~1702, Kerstin född ~1705 samt Anders född 30 november 1707 – alla i Väster Alnäs nr 1, Själevad socken.

Olof SWENSSON 1673-1731

Född ~ 1673 i Sörvånge 4, Själevad socken. Död 17 januari 1716 i Berg 1, Själevad socken. Ägde Berg 1, år 1700, Billsta 5, år 1712 och Björnsjö nr 3, i Själevad Socken år 1727. Gift 25 december 1696 med Merit Zachrisdotter född ~ 1673 i Berg 1, avliden den 18 mars 1716 i Björnsjö.

Parets barn: Zacharias född 10 oktober 1697, Swän född 18 september 1698, Johannes född 8 juli 1700, Karin född 4 november 1703, Elisabeth född 30 juli 1705 samt Olof född 16 juli 1709 (vår ana), - alla i Berg nr 1, Själevad socken.

Erich ERICHSSON ~1683-1756

Född ~ 1683 avliden den 5 maj 1756 på okänd ort. Äger Björnsjö 2 år 1708. Gift 4 mars 1708, (han från Gottne, hon från Björnsjö) med Lisbetha Pärsdotter, född ~1686. Avliden den 7 oktober 1753 på okänd ort.

Parets barn: Margareta född 17 oktober 1709, Märeta född 6 januari 1711 (vår ana), Erich född 2 augusti 1713, Päder född 23 december 1715, Olof född 2 februari 1718, Margeta född 3 december 1719, Anders född 7 februari 1724, Lisa född 2 april 1727.

Johan PÄRSSON 1669-1705

Född ~1669 i Nordanås 2, Själevad socken. Död ~1705 i Gideå 1, Själevad socken. Kom från Nordanås nr 2 via Hanabäck nr 3 till Gideå nr 1 som han äger fr.o.m. år 1705. Gift 1691 med Märit Nilsdotter född ~1672 i Nordanås 5, död ~1741 i Själevad socken.

Parets barn: Margeta född ~1691, Barbro född 7 februari 1692, Märit född 23 september 1694, Cherstin född 6 januari 1698, Pär född 23 september 1700, Nils född 29 juli 1702 (vår ana), Karin född 15 april 1704.

Nils NILSSON 1687-1712

Född den 6 mars 1687 i Övervike 8:2 Arnäs socken V 10 oktober 1712 i Krogsta 3, Själevad socken. Äger från 1712 krogsta nr 3 i Själevad Socken. Båtsman. Kom från Nyliden i Arnäs. Gift 22 december 1710 med Sara Olofsdotter född 2 december 1683 i Krogsta nr 3 V där i mars 1743.

Parets kända barn: Karin född 17 september 1711 i Krogsta nr 3, (vår ana) samt Segrid född 18 januari 1713 i Krogsta.

Olof NILSSON ~1669-1753

Född ~1669. Äger Komnäs 2 år 1694. V där den 30 december 1753. Gfit 18 mars 1703 med Älla Östensdotter från Komnäs 3, avliden den 13 mars 1762 i Komnäs 2.

Parets barn: Kerstin född 5 juli 1704, Eric född 10 mars 1707, Olof född 23 janauri 1710, Nils född 6 januari 1713, Jonas född 10 april 1715, Mareta född 6 augusti 1716 (vår ana), Helena född 18 maj 1719, Anna född 10 januari 1723, Carin född 10 mars 1726, Brita född 28 maj 1729 – alla i Komnäs nr 2, Själevad socken.

Generation 10 räknat från Kerstin Hagström

Per HÅKANSSON 1580-?

Ägde Källom 3 åren 1651 och 1657-1685. Gift med Kerstin Andersdotter från Djupsjö 2 i Skorped socken. Död där ~ 1686. Änklingen, Per Håkanssons, öde därefter är ej känt.

År 1672 Angav Per Håkansson klageligen, att hans hustru är bliven utspridder lika som hon skulle hava sig tillmäktat ett lamm ifrån hustru Sara i Skureå. Han bevisade med några vittnen, att samma lamm inkom till sina får omärkta, och som hennes omärkta lamm och en del var borta då fåren klipptes, klippte hon hustru Saras lamm, icke annat visste än det skulle vara sitt eget, och efter rannsakan fick hon sina egna lamm med ullen igen. Per Håkanssons hustru frikändes från alla anklagelser "och ingen må henne hädanefter sådant widh laga straff förwitha, eftersom hon een suag och tankfull menniska ähr".

Endast sonen, bonden Håkan Persson, är känd som parets barn.

Johan ÖSTENSSON 1620-1692

Född ~1620 från Stensland 2 i Själevad socken. V ~ 1692 i Näfvertjäl 1, Själevad socken. Gift med Karin Svensdotter från Stensland 2 i Själevad socken V 4 juni 1715 i Näfvertjäl 1.

Kända barn är Kerstin född ~1666 (vår ana) och Olof född ~1666.

Swen OLOFSSON ? -1723

Från Berg nr 1 i Själevad socken. Död där ~ 1708. Äger 1694 Berg nr 1. Gift före 1673 med Karin Johansdotter från Järvvik nr 1, Nätra socken V 1723 i Berg nr 1.

Endast sonen Olof, bonde, är känd född ~ 1673.

Zacharias ABRAHAMSSON ? -1687

Från Sörvånge nr 4 i Själevad socken. V där 1687. Bonde. Gift med Kerstin, från Sörvånge nr 4, avliden 1717 där.

Parets kända barn: Johan, Göle samt Merit född ~1673 (vår ana).

Pär MICHELSSON ? -1695

Äger 1694 Björnsjö 2. V 1695 i Björnsjö nr 2, Själevad socken. Gift med Märit Persdotter som äger 1696-1700 qvarn V 1716 i Björnsjö nr 2.

Parets kända barn: Michel född ~ 1681, Olof född ~ 1686 samt Lisbetha född ~1686 (vår ana).

Per JOHANSSON

Från Nordanås nr 2, i Själevad socken. Äger 1694 Nordanås nr 2 i Själevad Sn. Fastigheten ägdes dessförrinnan av Johan Abrahamsson. Måhända far till vår Pär? Pär gift 2.0 med Kerstin Pärsdotter samt 3.0 med Segrid Johansdotter. Han hade en son med någon av sina fruar som hete Abraham vilket styrker att han kan vara son till Johan Abrahamsson.

Gift före 1669 med Barbro som avled 1684 i Nordanås nr 2. Parets barn: Johan född ~1669 (vår ana), Kerstin född ~ 1674, Jon född ~1677, Abraham född ~ 1681 samt Pär född 21 januari 1683 – alla i Nordanås 2, Själevad socken.

Nils OLSSON ? -1708

Noterad på gården Nordanås nr 5 i Själevad socken. Släktskapet ej belagt på annat sätt än att patronymikon och gård stämmer överens med Märit Nilsdotter född 1672 död 1741.

Nils MICHELSSON ? -1706

Från Övervike 8:2. V där 1706. Bonde i Övervike 8:2 åren 1672-1704. Han övertog brukandet efter sin far. Var nämnde-man 1682-1687 samt 1690 och kyrkvärd 1701. Nils finns inte i dödboken men på höstetinget 1725 fordrade dottern Marit Nilsdotter på Högland 4:2 genom sin svåger och granne Anders Johansson resten av sitt arv efter byteslängden efter fadern 1706.

Enligt dombok 1707 vårtinget paragraf 19 lottade bröderna Mikael, Nils och Isak Nilsson om besittningen av hemman-et. Nils vann lotten men han gifte sig senare till Kroksta 3. Isak kom att fortsätta att bruka hemmanet troligen utan att köpa ut sina syskon, men året efter kom även Mikael att ta över halva hemmanet. Mikaels del fick ett eget fastighets-nummer i 1713 års mantalslängd och kallas Övervike 9 i slutet på 1700-talet.

Gift före 1669 med Segri Isacsdotter från Getingstabodum 1, Arnäs socken. V i Övervike 8:2 den 3 april 1716. Parets barn: Anna född 13 augusti 1669, Kerstin född 4 augusti 1672, Kerstin född 7 mars 1675, Anna född 8 april 1677, Sigrid född 6 januari 1680, Isak född 19 mars 1682, Mikael född 11 april 1684, Sara född 31 januari 1686 V 14 februari 1686, Nils, bonde, född 6 mars 1687 (vår ana), Sara född 24 november 1689, Malin född 24 februari 1693 – alla i Övervike 8:2, Arnäs socken.

Olof MICHELSSON ? -1717

V 1717 i Krogsta nr 3, Själevad socken. Äger 1694 Krogsta nr 3 i Själevad Socken. Gift 2.0 år 1707 med Anna Håkans-dotter från Västerhus nr 7 i Själevad Socken. Med sin första hustru, som är okänd till namn och troligen avliden 1705, har han två kända barn: Anna född 1675 och Sara född 2 december 1683 (vår an).

Generation 11 räknat från Kerstin Hagström

Håkan SIMONSSON 1580 - ?

Från Källom 3.

Här har vi en namnkejda av brukare vars patronymikon antyder att de är söner till föregående brukare som följer:

Simon Håkansson, Håkan Andersson, Anders Vebbesson.

Simon Håkansson noteras för Källom 3 åren 1591-1611 samt 1618-1619. Hans förmodade son Håkan Simonsson är noterad för Källom 3 åren 1614-1656.

Åren 1579-1587, 1590 och 1604-1610 skrivs Anders Håkansson för Källom 3. Han förmodas vara en bror till vår Simon Håkansson.

Håkan Andersson är noterad för Källom 3, åren 1546-1578 och Anders Vebbesson noteras för Källom 3 åren 1535-1545 och är därmed den förste kände brukaren av detta hemman. I Källom finns en Hans Vibbesson åren 1558-1567 som möjligen kan vara en bror till vår Anders Vebbesson? Bynamnet, som skrevs i äldre form Kellem, tyder på en samman-sättning med orden hem = gård och källa.

Anders OLUFSSON

Från Djupsjö 2:1

Ägde Djupsjö 2:1 åren 1624-1631. För åren 1635-1641 står hustru Brita noterad som ägare. Parets barn: Kerstin (vår ana), Peder, Christopher samt Jacob.

Även här har vi en namnkedja: Oluff Olufsson, Oluff Giordeson, Giord

Oluf Olufsson brukar hemmanet åren 1591-1622. Är gift med Kristin Swensdotter. Han ägde Djupsjö 2:1 åren 1591-1622. Möjligen son till Oloff Giordsson i Djupsjö 2:1 åren 1556-1585. Endast sonen Anders är känd (vår ana).

Oluff Giordsson ägde Östergensjö 1, åren 1549-1592 och är även noterad för Djupsjö 2:1 åren 1556-1585. Hans son Peder Olofsson 1577- ? gift med Karin Påhlsdotter (även de vår ana) redovisas under avsnittet Anundsjö.

Bynamnet Djupsjö användes från och med 1690 på grund av läget vid Djupsjösjön och är ett naturnamn. Före 1690 användes sammansättningar med Uv- och Ut- varav det förra anses vara bildat till fågelnamnet.

Giord som förmodas vara född ~1400 från Norrflärke är endast känd via sönernas patronymikon. Bör vara född i sista hälften av 1400-talet.

Norrflärke ligger vid sjön Flärken, vars namn grundar sig på ett Ångermanländskt dialektord "flark" eller "flärk" med betydelsen "grund tjärn i mosslänt terräng".

Olof ERSSON ~1600- ?

Född ~1600. Bonde i Berg nr 1, Själevad socken. Gift med Brita som avled där 1690. Endast sonen Swen är känd.

Abram ZACHARIASSON 1607 - ?

Född ~1607 från Sörvånge 4, Själevad socken. Hade sonen Zacharias Abrahamsson.

Själevad kyrka 2010. Foto AB.

Michell PEDERSSON 1601-1684

Från Övervike 1:2 i Arnäs socken. V 1684 i Övervike 8:2. Kan vara född i Övervike 2:1. Det är osäkert om Mickel Persson verkligen bodde på samma gård som hundra år senare kallades Övervike nr 8.

Mickel Persson köpte 1647, 4 seland av borgmästaren Abraham Persson i Härnösand. Denne hade fått jorden "för giäld" av salige Lars Persson, bonde 1619-29 och 1637-42, följd av hustru Kerstin änka (modern?) 1630-37 och Kerstin änka 1642-43. (Hustru Kerstin var uttfattig på 10 respektive 11 seland 1635 och 1636.

På hösttinget 1651 fick Mickel fastebrev på endast 3 seland, det fjärde selandet hade Lars Perssons måg Olof Olosson (från Övervike 4:2) fått inlösa. Olof Olsson skattade för 4 seland 1651 som senare tycks ha tillförts Övervike 7 och 8. Från 1645 skattade Mickel Ersson och hans son Nils för mellan 20 och 25 seland, varav (efter 1660) ca 15 seland låg i bolbyn Övervike.

En knekt Per Mickelsson som följde med "Recomperis" i maj 1644 bör vara identisk med Mickel Perssons son med samma namn som förekommer i domböckerna på 1650-talet. På vårtinget 1651 blev han sakfälld för att ha mökränkt Sara Persdotter i Näste och fick böta 40 mark samt "efter Moses lag är han pliktig att gifva henne Morgongåva, - 80 mark".

På vårtinget 1656 dömdes han för att ha tredskat mot denna dom och dömdes till ytterliggare 3 marker i böter. Samtidigt fick fadern Mickel Persson böta 3 marker för okvädningsord för Rätten.

Michell Pedersson var gift med Karin Matzdotter från Övervike 8:2 Arnäs socken. Deras enda kända son är Nils Michelsson.

Generation räknat från Kerstin Hagström 8 9 10 11 12 13 14 15

Johan Jacobsson Elias Nilsson Jacob Pädersson Per Sjulsson Jacob Nilsson

Komberg 1708-1777 ? -1701 1628-1703 ? -1628

1766-1822 gift 1732 med gift 1682 med gift 1687 med gift med

gift 1792 med Karin Jacobsdr Anna Persdr Marit Jacobsdr Gerthrud

1692-1762 1659-1742 ? -1688

Märta Jansdr Nils Eliasson

1804-1846 1733-1792 Per Joensson John Nilsson Nils Jonsson John Persson Per Nilsson

gift 1755 med Anders Andersson ? -1686 1600-1675 1572- ?

Anna Nilsdr Anna Andersdr Lax Jonas Johansson gift med gift med

1772- 1854 1728-1794 ~1682-1770 1649-1750 Märet Jonsdr Anna

gift ~ 1722 med gift 1687 med ? -1706

Kierstin Jonsdr Göhle Pärsdr

Björna Själevad 1698-1760 ? -1713 Johan Nilsson

? -1697

gift med

Kursivt = möjliga förfäder Karin Pedeersdr

? -1703

Johan JACKOBSSON KOMBERG SÖDERBERG 1766-1822

Född den 6 mars 1766 på okänd ort. Död den 20 mars 1822 i Själevad socken. Den 9 september 1792 vigdes i Själevad socken Reserve Båtsman Johan Komberg med pigan Anna Nilsdotter ifrån Gothne.

Den 19 feb 1789 antogs Johan Jacobsson 22 år gammal infödd bondson enligt GRM (Generalmönsterrullan) 1789 för 2 Westernorrland, rote 101. Den 20 jan 1796 blev Johan Jacobsson Komberg ordinarie och transporterades då till rote 104. Där fick han namnet Söderberg. Var han avled är ej känt?

Kommunion Själevad 1797-1809 p 127 och 435 Wester Alnö

Kronobåtsman Johan Söderberg

Hu Anna Nilsdotter

dotter Anna

Kommunion Själevad, 1810-1815 p 350 Gala nr 1

Ord Kr Bm Johan Söderberg

Hu Anna Nilsdotter

Dotter Catharina

I Huförhörslängden Gahla, Själevad 1815-1824 noteras;

Odrinarie Båtsman Johan Söderberg 1766 6/3 Gift 1792 Död 1822. Läser någorlunda, har svagt begrepp.

Enkehu Anna Nilsdotter 1772 12/7 Gift 1792 Utflyttad till Östansjö 1824 samt deras barn. Ingen notering om läskunnighet och begrepp för henne.

Dottern Stina 1812 Läser försvarligt, läser Luthers lilla Katekes och de 5 huvudstyckena i Swebelii

förklaringar.

Dottern Märtha 1804 23/1 Som Stina.

Son Nils 1807 12/5 Ingen notering

Dotter Margreta 1810 7/12 Har begynnt läsa

Enkan Stina Jacobsdotter fattig noterad 1822 Läser någorlunda.

Knut Lindersson anger i sitt verk Båtsmän i Själevad att Johan Söderberg avled den 20 mars 1822. Söderberg har ej återfunnits i DB för Själevad 1822-1823.

Söderbergs enka Anna Nilsdotter flyttar först till Östansjö och ingår där i sonen Nils Johanssons hushåll. I Östansjö finns en Anna Jacobsdotter född januari 1700 - släkting till Söderberg?

Bland flyttbetygen för Själevad återfinns följande yttrande: Att Själevads församling hvarken kan eller vill förskjuta afledne Båtsman Söderbergs Enka som nu vistas i Gettarby af Mo Socken om också kyrkoherden i Mo skulle tillåta henne att derstädes begå Herrens Heliga Nattvard hvartil intet hinder härstädes är kändt, intygar Själevad den 20 oktober 1833.

Gift 9 september 1792 i Gothne, Själevad socken med Anna Nilsdotter född 13 juli 1772 i Hållen nr 2, Själevad socken.

Den 3 december 1854 begrovs fattighjonet Söderbergs enka, Anna Nilsdotter 81½ år gammal av ålderdomsbräcklighet i Själevad socken.

Parets barn: Anna född 16 september 1792, Catharina född 20 augusti 1794, Jacob född 17 juli 1796 V 7 november 1807 i Väster Alnäs, Nils född 8 januari 1799 V 6 november 1803 i Väster Alnäs, Stina född 9 januari 1801, Märta född 23 januari 1804 (vår ana), Nils född 12 april 1807, Greta född 7 deceber 1810 – de två yngsta är födda i Gothen, barn 3 och 4 i Öster Alnäs, och de yngre i Väster Alnö.

Nils ELIASSON 1733-1792

Född 1708. Bonde. Äger från 1762 svärfadern Anders Anderssons del av Hållen nr 2.

Kommunion Själevad 1783-1797 p 33 Gotneå 2

Nils Eliasson (död)

Hu Anna Andersdr

Son Anders Nilsson

Hu Anna Pehrsdr

Son Jan Nilsson

Hu Stina Abrahamsdr

Son Eric Nilsson

Dot Kerstin

Dot Karin

Dot Annika

Svägerska Sara Andersdr

Dräng Olof Olofsson

I den geometriska kartan över Hållens by författad år 1779 av Lars Ekorn bor Nils Eliasson i littra C – huset

Gift 19 oktober 1755 med Anna Andersdotter. Han handdräng i Hörnäs, hon Anna Persdotter piga i Hållen. Anna är född 25 december 1728 i Hållen 2. Avliden den 16 oktober 1794 i Gotne 2, Själevad socken.

Parets barn: Anders född 24 december 1755, Karin född 19 augusti 1757, Elias född 5 september 1759, Kerstin född 1 januari 1761, Jonas (nämndeman) född 8 juli 1762, Eric (landbonde) född 29 februari 1764, Kerstin född 5 september 1765 V 15 september 1765, dotter född samma dag 5 september 1765 begravd den 15 september 1765, Kerstin född 21 juli 1767 samt Anna född 13 juli 1772 (vår ana) – alla i Hållen nr 2, Själevad socken.

Elias NILSSON 1708-1777

Född 1708 på okänd ort. Den XXI Trinitatis (29 oktober) 1732 vigdes Elis Nilsson i Hörnäs med Carin Jacobsdotter i Östansjö. Tjänade som Båtsman för Nätra under namnet Näsman.

Hans första hustru Karin Jacobsdotter är född den 31 januar 1692 i Östansjö nr 1, Själevad socken och död den 5 augusti 1762 i Hörnäs, Själevad socken. 9 år gammal förlorade hon sin far som drunknade.

Parets son Nils Eliasson är född den 16 november 1733 i Hörnäs.

Elias Nilsson gifter sig 2.0 med Änkan Kerstin i Galsätter 3 f 1706 V 1770.

Anders ANDERSSON LAX ~ 1682-1770

Född ~1682 från Siikajoki, Österbotten, Finland. Fördubblingsman under rote 102 från år 1717. Blev ordinarie under rote 104 och fick rotenamnnet LAX. Äger från 1729 Hållen i Själevad som han brukade. Erhöll avsked år 1745. Var 88 år gammal vid sin död, den 18 februari 1770 i Hållen, Själevad socken.

Gift ~1722 med Kierstin Jonsdotter född 6 februari 1698 i Hållen 2, Själevad socken, död där den 8 juni 1760. Parets barn: Cherstin född 2 september 1723, Carin född 2 januari 1727, Anna född 24 december 1728 (vår ana), Margeta född 6 februari 1731, Sara född 3 mars 1733 samt Maria född 2 oktober 1734.

Efter sin första hustrus död gifter sig Anders 2.0 1762 med Carina Olofsdotter född ~1718 från Krogsta, död den 17 januari 1793 på okänd ort. Barnlöst gifte.

Generation 9 räknat från Kerstin Hagström

Jacob PÄDERSSON ? -1701

År 1701 var det en stor båtolycka mellan Alnäs och Prästholmen - 30 personer av 31 drunknade. Fem av dessa var från Östansjö, Jacob Pärsson, Pär Jonsson, Erik Johansson och hans hustru, Märet Björsdotter samt Jacob Pädersson.

I 1702 års mantalslängd noteras hustrun Anna istället för hennes drunknade man. Karin var således endast 9 år gammal när hon förlorade sin far.

I anteckningsbok på Mo Baptistförsamlings medlemmar från år 1869 - troligen påbörjad 1874 noteras att en man vid namn Olof Johansson, hemmansägare i Gottne, född 1821 i Östansjö, blev pånyttfödd och döpt år 1847. Dopsförrättaren var Erik Mårtensson född 1816 i Östansjö, bosatt i Hanabäck. En sten restes den 8 augusti 1993 till minne av detta dop, på den plats man antar att dopet ägde rum. Att platsen ligger intill kyrkvägen som gick från byn till Själevad - seder-mera till Mo - kan synas lite ironiskt när vi vet vilket bråk det var mellan kyrkan och den nybildade församlingen.

Jacob Pädersson kom från Östansjö nr 1, Själevad socken. Död där den 26 maj 1701. Gift ~1682 med Anna Persdotter född ~1659 från Norrmesunda 4:1 Anundsjö socken. Död 22 augusti 1742 i Billa, Själevad socken.

Parets barn: Pär kristnad 30 september 1683, Märit kristnad 15 januari 1686, Margeta kristnad 10 mars 1689, Karin kristnad 31 janauri 1692 (vår ana), Brita kristnad 2 september 1694 V 1697, Nils kristnad 19 december 1697 V 1698, Sara kristnad 29 januari 1699 V 1699 samt Anna kristnad i januari 1700 – alla i Östansjö 1, Själevad socken.

Jonas JOHANSSON 1649-1750

Född ~1649 från Hållen nr 2, Själevad socken död där 4 november 1750. Bonde. Ägde sedan 1694 Hållen 2 i Själevad Socken. Blev 101 år gammal. Gift 4 januari 1687 med Göhle Pärsdotter (han från Hållen, hon från Gottne nr 7) född på okänd ort och tid. Död 1713 i Hållen nr 2, Själevad socken.

I 1645 års jordebok noteras 7 skattehemman i Gottne: Hustru Karin, Oluff Svensson, Per Joensson, Raphaell Ollsson, Simon Simonsson, Öde, Öde.

I samma års Mantals och qvarntullslängd noteras 4 skattskyldiga i Gottne: Olof Svensson, Johan Olofsson, Simon Simonsson, Hustru Karin.

Kartan från 1646 redovisar: Gottne ähr 8 gårdar, skattar 8 mantal.

1696 skattar 9 bönder för tillsammans 94 7/8 sädesland. Anders Olufsson, Johan Simonsson, Hustru Margareta, Lars Olufsson, gl. Pär Pärsson, ung. Pär Pärsson, Anund Simonsson, Joen Johansson och Eric Olufsson.

Kommentar: Ofta skilljer sig innehållet i de olika registrena för samma år/tid/ till både antal gårdar och antal personer och deras namn. Informationen löser knappast hustru Göjle Pärsdotters ursprung – möjligen skulle hon kunna vara dotter till Pär Pärsson eller Per Joensson men det går ej att styrka.

Parets barn. Nils född 13 november 1687, Margareta född 20 januari 1689, Nils född 15 februari 1691, Sara född 22 maj 1692, Anna född 7 oktober 1694, Märet född 25 februari 1696, Kierstin född 6 februari 1698 (vår ana), Kari född 17 jun i 1700, Pär född 29 september 1701 samt Johannes född 22 juli 1703 alla i Hållen 2, Själevad socken

Jonas gifter sig 2.0 1715 med Kierstin Larsdotter, född 1661 från Hållen 1, som avled 15 maj 1756 i ett barnlöst gifte.

Per SJULSSON 1628-1703

Född ~ 1628 från Önskan nr 1, Själevad socken, begravd där den 22 mars 1703. Tolvman i Själevad. Gift 3 juli 1687 i Östansjö (han i Östanjö, hon från Mosunda i Anundsjö socken) med Marit Jacobsdotter, död i Östansjö 1, 1688. Parets son Jacob Pädersson är bonde i Östansjö 1.

Pär gifter om sig 2.0 år 1689 med Märit Jonsdotter från Mesunda i Anundsjö.

Märit Jonsdotter föddes förmodligen på 1630-talet, osäkert var. Möjligen kan hon vara den Märit Jonsdotter som 1651 tillsammans med systern Karin Jonsdotter säljer fem sel jord och gård i Sörböle. Kanske var hon en dotter till Jon Jons-son Skräddare i Sörmesunda? Sörböle och Sörmesunda betraktades ofta som samma by. Det kunde varit deras arv efter Jons första hustru. Sönerna fick delar i det egna hemmanet i Sörmesunda. Det skulle också kunna förklara namnen Johan, Olof och Karin på barnen. Men detta är osäkert.

Märit gifte sig 1659 med Peder Joensson och hade sju barn med honom. Hon var efter makens död skriven för Norrme-sunda 4:1 åren 1686-1688. Sedan tog sonen Nils över efter Peder Joensson, troligen född i Norrmesunda 4:1 Anundsjö socken där han avled år 1686.

Paets barn: Anna född ~1659 (vår ana), Karin, Jonas, Nils född ~1663, Johan född ~ 1663, Erich , Olof båtsman, Per född ~1667.

Märit gifte om sig på midsommarafton den 23 juni 1689 i Själevad med Per Siulsson i Östansjö. Prästen hade missupp-fattat Märits farsnamn och skrivit Märit Grelsdotter från Mesunda i Anundsjö. Märit fick nu sin egen dotter Anna som svärdotter. Anna var åtminstone 1683 gift med Pehrs äldste son Jacob.

Per Sjulsson Peder Joensson

gift 1.0 med Son Jacob Pädersson Anna Persdr, dotter gift med

Marit Jacobsdr Gift med varandra 1682 Märet Jondsdr

gift 2.0 med gifter sig 2.0 med

Märet Jonsdr Per Sjulsson

Märet blir genom sitt andra gifte både mamma och styvmor till Anna Persdotter !

Pehr Siulsson föddes 162(8) troligen i Själevad. Han hade varit bonde på Östansjö 1 där. Han var också tolvman och hade då uppgift att kontrollera det tionde som bönderna lämnade. Pehr likade inte att Olof Håkanssons änka hustru Gertru på Leding 2 hade kallat honom en Skälm och ingen ärlig karl, då han och tionderäknaren Jon Önnesson kom 1699 för att probera tionde. Tydligen lyckades han inte bevisa sitt påstående, ty rätten bötfällde honom och tionderäk-naren. Siul hade tidigare varit gift med Merit Jacobsdotter från Östansjö 1, som dog i Östansjö 1688 och begravdes den 29 april 1688.

Än var bekymren inte slut för Märit Jonsdotter. År 1699 fick äldste sonen Nils, som var gift och nu förestod hemmanet i Norrmesunda, barn med sin legopiga . Tingsrättens dom är intressant, särskilt den omsorg rätten visade det nyfödda barnet! Två år senare dog svärsonen Jacob, som tagit över hemmanet i Östansjö, i den stora båtolyckan 1701 i Själevad efterlämnande flera små barn. Hon slapp dock uppleva tvillingsonen Johans tragedi 1739.

Per Siulsson dog 1703 och begrovs på Palmsöndagen den 22 mars i Östansjö, Själevad socken 75 år gammal. Märit dog 1706 i Själevad och begrovs den 20 maj.

Dessutom kan noteras från av SVAR filmade extrakt:

Per Sjulssons hu avliden 1688 i Östersjö Signum F:1 s 7

en syster till Per avliden 1688 i Östersjö Signum F:1 s 8

en syster till Per avliden 1688 i Östersjö Signum F:1 s 8

en syster till Per avliden 1693 i Östersjö Signum F:1 s 11

Per JONSSON ? -1686

Brukade Norrmesunda 4:1 1669 - 1686.

Peder Joensson var son till Jonn Nilsson och hans hustru Anna på Norrmesunda 4:1. Peder övertog hemmanet efter fadern 1669. Han var från 1659 gift med Märit Jonsdotter. Peder hade svårt att tygla sina känslor.

Vid tinget den 2 mars 1663 Stältes för Rätten Pedher Joensson i Norr Medsundha, gift, och Kerstin Joens i Södher Medsundha, ogift, hwilka efter allwarlig förmahning och med gråtandhe tåhrar, bekändhe sigh lägersmåhl tillsammans haft och oloflig gärning bedrifwitt, och Kåhnan gåår frammandhe medh barn. Dessa Personer ähre medh hwar Andra uthi Skyldskap, dett Kerstins Modher och Pedhers Modher Modher woro kiötzliga syskon och således ähre dhe till Andra och tridie i slächtenne.

Emädan som uthi Hennes Kungl: Maj:ts Drottning Christinas uthgångna straffordning Anno 1653 den 18 maj icke för-mähles om sådanna personer, som dessa således i skyldskaper förbundna ähre och enthere gift; Hvarföre kundhe denna ringa Rätten dhem icke befrija, uthan dhem ifrån lifwet dämbde, efter levitij 20 Cap: 10 vers; samt Deutronomij 22 Cap; och 22; vers.

Pedher Joenssons hustru Märit beder för sin man på dhet Ödmiukeligste om lifznådhen, och will gärna medh honom wijdare uthi Ächtenskap wara dher honom liffwett benådas, och fåår för sigh medh penningar bötha, hwar om och hans föräldrar tillika medh heela församblingen för honom biönfalla: Men Kåhnan belangande, så finnes hoos henne inthet Medell för sig med Penningar bötha med. Alt dhetta, remitteres uthi all Underdånig Ödmiukheet, till dne Högl: Kongl. Hofrättens Höghgunstiga resolution.

NB: Kånans broder Johan Joensson gick i löfte för henne at hon skal wara tillstädes när hon fordras, etc.

Hovrättens dom finns avskriven i Anundsjö dombok 1663. Resolution; Pehr Joensson skal bötha för horet 80 dlr S Mynt och för lägersmåhlet i skyllskapen 80 dlr. Kåhnan Kerstin skal bötha 40 dlr S Mynt och för lägersmåhlet i skyltskapen 40 dlr och bägge stå uppenbara skrift. Orcha dhe ej bothun då plichta medh kroppen efter strafordningen.

Johan Oxenstierna.

I Landsting acten den 19 marti 1663 har Hofrättens resolution omräknats till daler kopparmynt. Tydligen var kursen då 1:4. Pedher Joensson NorMessundha för hoor i Skyltskapen 640. Item hans Kåhna Kerstin Joensdr i Sörmesunda 320. Khd Pastor Loci och de tolf edsworne har i domboken den 24 augusti 1663 attesterat at straffet gått i verkställighet. Peder hade bara råd att betala en del av beloppet, 400 daler kopparmynt förvandlades till 4 gånger gatlopp.

Hafr Pehr Joensson lefreratt Saacköhren, Penningar Tuhundradhe förttio daler i kopparmyn, såsom och .. luppit dhen 24 augusti fyra gatlopp, Kohnan Kestin Joensdotter i Sörmesundha samma dato blef hudstrykin widh sochnestugudöhren ... uthi gemehne Mans närwahro.

I mars året därpå anklagade Christpher Gullesson i Sörmesunda, som bodde i Sörböle, som ofta räknades in i byn Sör-mesunda, Peder för att han på nytt skulle haft lägersmål med Kerstin Joensdotter. Peder kunde inte neka utan blev Saak-felt 40 daler. Kåhnan Kerstin med wilken förb Pehr Joensson, som är en gift man, tillförende hafwer aflat barn och där-efter pliktat .. bleef pålagdt plichta i Stocken androm till warnagell, emedan hon icke förmår medh Penningar bötha.

Och Kerstin var i tjänst hos Pehr åtminstone tio år till!

Men det var inte slut därmed. I mars 1676 bekände gamla pigan Göin Jonsdotter i Norrmesunda för pastor och inför tinget att Pehr Joensson ibid, gift man hafwer för sex åhr sedan haft med henne olåflig giärning, den tijd hon hos honom tiente, allenast en gång uthi sin stuga. Men även att så ofta som tillfälle gafz, har han mot henne olåfligh gierning föröfwar.

Pehr nekade.

Också gambla pigan Anna Zachrisdotter bekände att Pehr Jonsson .. medh henne haft olåflig beblandelse för 14 åhr sedan.

Pehr nekade åter och fick tänka över till nästa ting om han var skyldig.

På tinget i augusti samma år kom målet upp igen. Pedher nekade. Ty kunde Häradzrätten bemte Pedher icke fälla. I stället fick konorna Gölin Jonsdotter och Anna Sachrisdotter i Yttersel böta 160 daler var för falsk beskyllning. De kunde inte betala böterna. Ty pålades dhem att plichta en Månads tijd uthi Cronones fängelse.

Några år senare var det dags igen. Peder dömdes vid tinget i bredbyn i september 1685 för att han avlat barn i hordom med båtsmanshustrun Brita Kielssdotter Beck i Wästersel. Per Månsson Beck var båtsman för Wästersel åren 1681-1685. Han var en av de c:a 350 båtsmän från Ångermanland som hade beordrats att vid första öppet vatten 1681 jämte hustrur och barn förflyttas till CarlsCrona. Blekinge hade ju hört till Danmark och befolkningen var fientlig mot svens-karna. Båtsmännen skulle nu bosätta sig där för att bidra till försvenskningen av landet. Per Månsson och Brita gifte sig samma år men tydligen hade Brita, som var från Djupsjö 4 i Sidensjö socken, inte följt med till Blekinge. en del båts-manshustru hade stannat kvar hemma för att sköta sina jordbruk. Men Per var kvar där nere ända till 1685. De som rymde straffades och fick ingen lön.

Peder hade med Brita sitt sammanlag haft på åtskilliga stellen uti 1½ åhrs tid ... andersmässtijden förledet åhr, då ... Pehr Jonsson höll på att kiöra fram Timber wed fäbodarne ... sitt sammanlag, stående under baran himmel, på wägen ther ty råkades .. En gång uthi hans stall ... hon tidigare plichtat för lägersmål... Mannen är kvar i Carls Crona.. Peder hade under sitt äktenskap med Hu Märit för 26 åhr sedan bedrifivit hoor med en lööskvinno person, therföre han pliktat wilket pastor Lochi kunde intyga ... Hustrun Märit beklagade sig att hon nu för andra gången är kommen i svår olycka .. hon hade 7 barn med sin Man ... Rätten beslöt.. i anledning av Guds Lag Deut: 22 Cap v 22, Leviti 26 Cap v 20 dömmes them bägge till döden.

Bågge fick sålunda dödsstraff, enligt lagen var det normala vid dubbelt hor, båda var ju gifta på var sitt håll. Ända till 1779 gällde Mose lag! Hovrätten undanröjde den 23 oktober 1685 dödsdomen och ändrade straffet till 160 silverdaler i böter för vardera. Kanske ansågs det förmildrande att Per var nere i Blekinge. Om de icke hade pengar skulle Peder Jonsson löpa nio gatlopp och Brita hudstrykas, det vill säga slita ris. Då de inte kunde betala trädde den alternativa domen i kraft.

Men skammen blev för mycket för Peder. I februari 1686 sköt han sig. Det var ett oehört brott mot såväl Guds som Statens lagar. Straffet blev därför strängt: Han fick inte vila i vigd jord. Den 10 februari anger tinget i Anundsjö att Per Jonsson i Norrmesunda som på förra tinget blev dömd till döden för begånget dubbelt hoor och blev förskonad till livet hafwer sig sielf afhändt.

Rätten beslöt att hans kropp skulle nedergrefwas ther andra missgerningsmän pläga nederläggs, Det vill säga på gränsen mellan Anundsjö och Sidensjö, strax söder om Galasjö. Han uteslöts ur den kyrkliga gemenskapen. Det var ett mycket hårt straff i en församling som trodde på uppståndelsen på den Yttersta dagen.

Straffet drabbade också familjen. Peders änka, och de flesta barnen lämnade socken och flyttade till Själevad eller Arnäs. Efter Peders död och sedan änkan Märit gift om sig, tvistade sönerna om arvet. Peders bror Nils Jonsson i Wästerfannbyn krävde 1690 av brorsonen Nils resterande bördsrätt i Norrmesunda 4 daler - varvid Nils inför rätten visade upp Häradsrättens fast av den 14 februari 1674 och jämwäl en wäggbonad som skulle komma syskonen till dehlning.

Rätten dömde: Bör samma väggbonad komma Pehr Jonssons syskon till proportionaliter tildhehlning. Han hade åtminstone tre syskon så de fick högst en fjärdedel av bonaden var.

Gift med Märet Jonsdotter född ~ 1640 i Sörmedsunda 1:1 begravd den 20 maj 1706 i Östersjö 1, Själevad socken.

Parets barn: Anna född ~1659 (vår ana), Karin begravd 6 januari 1717 i Överbilla, Jonas Luth död 30 december 1711 i Karlskrona, Nils född ~ 1663, Johan född ~1663, Eric, Olof, båtsman och målare död i november 1700 i Karlskrona, Per född ~ 1667

Johan NILSSON ?-1697

Bonde. Äger 1694 Hållen i Själevad Socken. Johan var gift med Karin Pedersdotter född ? Avliden ~1703 i Hållen nr 2, Själevad socken.

Parets barn: Endast sonen Jonas född ~1649 är känd.

År 1535 var stavningen Holdhen vilket kommer av ordet hall. som betyder backe, sluttning. Det året fanns det en skattskyldig med namnet Haakon. Hur många fler som bodde i byn är ej bekant. Utöver hustru och barn fanns det kanske en eller flera torpare.

Den första Hållbon var enligt sägen en finsk nybyggare, och hur namnet Hållen har uppkommit, är enligt samma sägen - att "Grottmänniskan" i Östansjö hade svårt att skilja mellan sin och andras egendom. Han stal gärna där han kom åt. En gång blev han upptäckt av den bestulne grannen som tog efter tjuven. Denne sprang mot nuvarande Hållen förföljd av den bestulne, som ivrigt ropade till en granne ute på sin gård: "Håll´n, Håll´n"! Och därmed skulle denna by ha fått sitt namn.

Enligt kartan från 1646 fanns där 2 gårdar, även kartan från 1696 redovisar två gårdar. De låg intill varandra längst norr i byn, på udden som ligger mellan Östansjö tjern som den då kallades, och Åsbergsåns utlopp i Moälven. På kartan från 1646 står antecknat: Haln ähr 2 gårdar. skattas 1 mantal ... 4 sädesland. Utsäde till hela byn 6 15/32 tunnor. Hö av lägdor och åkerlindor till 10 Gilling. Till denna by är godt mulbete. Timmerskogh och annan Tarfveskog. fiske vatn något litet. Quarnställe litet ifrån byn.

Vid den tiden ägde Pär Ericsson en av gårdarna och Anders Pärsson den andra.

På denna karta ser man att hela byn med åker och betesmark är inhägnat med stängsel från "Östansjön" tilll Åbergsåns utlopp i Moälven. med en väg in till gårdarna.

Kartan från 1779 visar att nu finns det fyra gårdar och ett annat läge, de två på udden samt två till 'r uppbyggda c.a 500 meter högre upp och söderut, ungefär på den plats där gårdarna fanns vid Laga Skifte, och där de ligger idag. Hållen är den enda av de fyra byarna där utflyttningen från den samlade bybildningen inte blev så kännbar för den enskilde bonden, eftersom längsta flytten inte blev mer än knappt 250 meter.

På samma karta finns inritat 3 st Kattskia i Östansjösjön, en urgammal metod att fiska.

Jacob NILSSON

Per Sundin i Åsliden har upprättat en ägarelängd till hemmanet A 1 i Östandsjö ur vilket har hämtats för följande år ägarna:

1622 - 1628 Jakop Nilsson

1629 - 1638 Gertrudh Enkia

1639 - 1640 Gertrudhs barn Nils

1640 - 1643 Merit piga

1644 - 1645 Nils Jakopsson

1646 - 1647 Merit piga

1648 - 1692 Peder Siulsson 14 sel

1693 - 1701 Jacob Persson 15 sel drunknad 1701 mellan alnäs och prästholmen

1702 - 1703 Anna g.m. Jacob 15 sel

1704 - 1755 Per Jacobsson 15 sel

1755 - 1780 Erik Persson 9 sel mågen Olof Nilsson 6 sel

Möjligen har vi här en familj som består av Jakop Nilsson brukare 1622-1628 av Östansjö 1

Hans enka hustru Gertrudh tar vid efter hans död 1628 och brukar Östansjö 1 åren 1629-1638.

1639-1640 har deras son Nils blivit så gammal att han kan ta över men åren 1640-1643 är han borta på annat håll varför en piga Merit får träda in. Nils återkommer och är brukare åren 1644-1645. Ånyo försvinner Nils och pigan Merit får träda in åren 1646-1647.

Pigan Marit är nog ingen främmande person utan dottern i huset som gifter sig 3 juli 1687 med Per Sjulsson som tar vid. Redan 1688 avlider Marit Jacobsdotter och Per Sjulsson gifter sig 2. 0 1689 med Märet Jonsdotter, från Anundsjö.

Per Sjulssons son Jacob Persson tar över bruket av Östansjö 1 åren 1693-1701. Efter Pers bortgång den 26 maj 1701 driver hans änka, hustru Anna Persdotter Östansjö 1 åren 1702-1703. Nu har deras son Per Jacobsson blivit så stor att han kan ta över bruket av Östansjö 1 som han driver åren 1704-1755.

Därefter tar Erik Persson, Per Jacobssons son över Östansjö 1. En dotter till Per Jacobsson gifter sig med mågen Olof Nilsson. 15 sel delat med 5 ger 5 delar om 3 sel vardera. Erik för 3 andelar och systern får 2 andelar eller 9 respektive 6 sel.

Jacob Nilsson är således avliden 1628. Gift med Gerthrud som avlider efter 1638. Paret har en son Per Jacobsson och en dotter Merit Jacobsdotter.

Jonn NILSSON 1600-1675

Från Norrmesunda 4:1, Anundsjö socken. Död där ~1675. Föddes på 160(0)-talet som son till Nils Jonsson på Norrme-sunda 4:1. Jonn skrevs som bonde på Norrmesunda 4:1 åren 1626-1668 och var nämndeman 1634-1639. Vid boskaps-räkningen 1630 hade han 1 häst, 9 kiör, 2 qwifer, 12 får, 7 getter och 3 swin. En ganska stor besättning. Jonn var gift med Anna.

Vid höstetinget 1667 anklagades Norrmesunda byamän af Nörböhles byamänn, att dhe hafwa uthslefft Eldhen ifrån dheras Swedielandh och förbrändht dheras shough, som dhe icke undfalla kundhe. Normesunda byamän fick wedegiälla skogsägarna halfwa skaden och därtill böta 20 daler.

Den 25 augusti 1675 stältes för Rätten en bonde Joen Nilsson i Normiösiöö 75 åhr gammal .. för dhet han har bedrifwit tijdelag med boskap och annat Oskiäligt Creatur, the en Pijga Kirstin benämnd .. nu .. uppenbarat hafwer och sagt, som Pastor Loci .. wittnadhe, att hon för sitt samwett skull, thet icke kundhe förtijga, att för 6 åhr sedan, thå hon tiänt hoos Pehr Jonss i Normiösiöö, bemälte Joen Nilsson i fähuuset hafwer tijdelag medh en Koo Räsia bemält, men han då för tijden öfertalat henne att tijga.. (Pigan Kerstin var förmodligen densamma som sonen hade ihop det med 1663-1664.)

Joen Nilsson tillfrågades .. Och icke neka kundhe, att thå han en Poijke om sina 12 eller 14 åhr war och wallade i skougen sin faders boskap, hadhe han första gången Tijdelag medh en Koo hans fadher tillhörigh. Sedan på samm tijdh, en annan gång, bedref han dhen wederstygglige giärningen medh en Rheen, som Lapparne bundit hafwer ... wid Båt-huuset nedanför hans fadhers gårdh ... bekiändhe han för 6 åhr sedan .. haft tidelag med sin Sohns Koo Räsia thå Pijgan Kirstin i fähuset öfwerkom och han henne Pijgan medh 24 daller kmt nedtystade...

Thå tygadhe på honom Pastor, att han .. under sitt fängelse, friwilligt och otwungen, hafwer bekiändt, att ifrån den tijden han för 60 åhr sedhan .. han bedrifwit den Wedherstyggeliga giefulsgerningen medh boskap så ofta tillfälle haar gifwits, att han thet intet minns, thet samma wittnadhe och hans egen hustru Anna 76 åhr gammal, att hon så af honom hafwer hördt..blef han..till föllie af Gudz och Wärldzligh Lag dömbd till döden.. Målet överlämnades till Hovrätten. Deras beslut har inte kunnat återfinnas. Troligen avrättades han samma år 1675.

Kända barn: Peder (vår ana), Nils född ~ 1627, Kerstin, Erich.

Hustru Anna var systerdotter till Skräddaren Jon Jonssons hustru på Sörmesunda 1:1, möjligen andra hustru på Sörmesunda 1:1. Kanske hette Anna´s far Peder.

Nils JONSSON 1572- ?

Brukade Norrmesunda 4:1 1592-1636. Föddes 1572 troligen som son till Jonn Person på Norrmesunda 4:1. Nils var knekt för Norrmesunda 1592-1595. Han var skriven för hemmanet 4:1 åren 1592-1636. År 1598 betalde han i tionde 1 spann korn. Han var nämndeman 1604-1612 och undertecknade tiondelängden för 1618 med sitt bomärke.

År 1612 Thenn 8 februari stod laga ting i Anundsjö socken. I Nämnden satt då tolv nämndemän från socknen, bland andra Nils Jonsson i Mjösunda. Efter tingsprotokollet står antecknat: Samma tidh och dagh vittnade 12 män i nemå-edenn om et jordekiöp, sålundha at Kerstin Persdotter i Näset bekiende sigh hafwa sålt Nils Jonsson i Miösunda ett sedland jord och 7 penningar i skatt, liggiandes i Näset för 18 daler i godt mynth.

Kerstin var dotter till Per Persson på Näs 4:1 och senare gift med Anders Gullesson.

Nils nämns åter i ett protokoll 1623-1624: Nils Jonss i Norrmiösundha hafwer slaget Peder Jönss ibidem en blånat, sack 3 mark, utgaf penninger 3 mark. Peder Jönsson var bonde på Norrmesunda 1:6.

Möjligen hette Nils hustru Kristin Ersdotter - barns, barnbarns och barnbarns barns namn tyder på det.

Kända barn: Erich, Jonn, bonde, född ~1600 (vår ana) samt Anna född ~1606

John PERSSON

Brukade Norrmesunda 4:1 1564-1592 och betalde Älvsborgs lösen 1571. Var troligen son till Peer Nilsson på Norrmesunda 4:1.

Per NILSSON ? - ~1564

Brukade Norrmesunda 4:1 1549-1564 och dessförrinnan Västerfannbyn 2:1 åren 1535-1556. Var den tidigaste kände bonden på Wästerfannbyn 2:1 där han nämns åren 1535 som Peder. I skatteboken 1550 var det sex bönder i byn Nörr-mijösund, bl a Peer Nilsson. Peer hade troligen redan tidigare jord i Norrmesunda där han nämns åren 1549-1564 på det som senare blev hemmanet 4:1. Enligt årliga räntan anno 1560 fanns det då två bönder i Norrmesunda, Oluff Gullesson och Peder Nielsson. De hade vardera 8 sädland. Peder efterträddes 1564 av sonen Jonn, kanske dog Pedet det året.

Kända söner; Jonn, bonde, (vår ana) och Nils född ~1532.

Nätra och Sidensjö var till 1500-talet ett pastorat. Från 1500-talet bildar Nätra eget pastorat. Arkivet förstördes genom brand 1809.

Släkten i Högsjö med Hemsöadeln, Stigsjö, Gålsjö och Devall

1 Hemsöadeln

2 Säter och Avesta

Myntpräglingen

Johan De Vahl

Erik De Wall

Johan Devall

Per Johansson Devall

Erik Devall

Johan Johansson Devall

Karin Johansson Devall

Anna Johansdotter Devall

Lisbeth Johansdotter Devall

Kersti Johansdotter Devall

Abraham Johansson Devall

3 I bergslagen och några kringliggande bruk

Erik Devall

Anna

Erik

Anders

Petter

Sara

Catharina

4 Gålsjö bruk

Johan Devall

Erik Devall

Katarina Devall

Hans Devall

Sara Devall

Erik Devall

Catharina

Margareta

Catharina Ersdotter Devall

5 Norns bruk

Johan Christophersson Nårström 1720-1763

Christopher Michelsson ? -1740

Michel Hansson ? -1705

Översikt - Högsjö, Devalls och (Nora).

Michel, nybyggare

Lasse, Finne, nybyggare

Olof Larsson, Nybyggare HEMSÖADELN

Anders Olofsson Siul Ersson

Daniel Andersson Erik Sjulsson Måns Henriksson Nils Eriksson

Brukade själv liksom ovanstående ? - 1691 Utanö, från Valla, Boteå sn från Golva, Boteå

Gammelgården i Stigsjö socken. Högsjö socken

Anders Danielsson, nybyggare Erik Grelsson Israel Olofsson Daniel Ersson Markus Månsson

( känd under namnet Bredsjö-Anders) gift 1.0 med N.N. ? - 1639 Utansjö, Högsjö 1563 - ? Valla,

gift med gift 2.0 med N. N. gift med N.N. gift med Boteå sn gift m

Malin Mickelsdotter Anna N.N. N.N. Nilsdotter

född 1633 i Finland – 1728 i Bredsjön.

Karin Andersdotter Johan Abrahamsson Johan Eriksson Israel Danielsson Kristina Daniels dr

1650 – 1694 Bredsjön – Lagfors, Ljustorp ? - 1685 Dal, Högsjö 1602 – 1663 Utansjö från Utansjö, Hög-

gift med Johan Larsson, bonde född i Finland gift1669 med gift med gift med sjö sn. gift med

V 1708 i Lagfors, Ljustorp Helga Larsdotter Karin Israelsdotter Karin Markusdotter Olof Jonsson -

1629 – 1696 Dal, Högsjö 1617 – 1695 Valla, Norman från

Boteå sn – Hultom, Nordvik, Nora sn

Högsjö socken

Maria Johansdotter Erik Johansson Jon Persson

1682 – 1764 Lagfors – Brännäset, Viksjö sn. ? - 1728 ? - Dal, Högsjö sn 1603-1680

gift 1702 med gift 1685 med gift med

Samuel Johansson, nybyggare Karin Israelsdotter Elisabeth Olofsdotter

1670 – 1748 1655 – 1750 Utansjö – Dal ? -1695 Nora sn

Maria Samuelsdotter Johan Eriksson Groth Per Jonsson

1708 - ? Billen, Stigsjö sn. 1684 – 1760 ? -1698 Nora sn

gift med gift med gift med

Hans Johansson, nybyggare Karn Ersdotter Margareta Nilsdotter

1690 – 1743 ? - Billen, Stigsjö sn. 1690 – 1765 Högsjö by ? -1727 Nora sn

Johan Hansson, torpare/skomakare Johan Persson

1737 – 1791 Billen – Högsjö by 1674-1719 Berga, Nora sn

gift 1761 med gift 1699 med

Karin Johansdotter Karin Johansdotter

1725 – 1789 Högsjö by 1672-1742 Salteå, Nora sn

Jonas Johansson Anders Henriksson

1764 – 1829 Utansjö Bruk – Högberg, Högsjö sn 1697-1785 Greta, Nora sn

gift 1793 med gift 1726 med

Catharina Ersdotter Devall Margareta Jonsdotter

1769 -1844 Gålsjö bruk, Boteå sn 1697-1757 Berga, Nora sn

- Högberg, Högsjö socken.

Henrik Andersson

1730-1811 Greta, Nora sn

gift 1755 med

Margareta Ersdotter

1736-1816 Hornön, Nora sn

Jon Jonsson

1746-1782 Salom, Nora sn

gift 1782 med

Margareta Henriksdotter

1758-1830 Hornön, Nora sn

Johan Jonsson

1794-1817 Högberg, Högsjö sn

gift 1817 med

Greta Stina Johansdotter

1795-1817 Salom, Nora sn

Högsjö socken

Ligger i södra Ångermanland vid Bottniska viken norr om Hernösand och utmed Ångermanälfvens här nära milsbreda nedersta lopp. Till Högsjö räknas äfven de betydliga Hemsön och Åbordsön, den förra dock bildande egen kapellför-samling. Stark kuperad skogsbygd, bebodd vad fastlandet angår, hufvudsakligen vid älven och några ditåt från nordvest ledande ådalar. Vid Mörtsjön nära hafvet ligga kyrkan och flere byar. Större verk äro Utansjö jernbruk, Rockö, Rö och Åbords sågverk samt ett par tegelbruk. Jemte jordbruket och skogsafverkningen äro fisket vid öarne, skeppsbyggeri och sjöfart äfven att nämna. Vid Veda är gästgifvaregård och färjeplats öfver elfven till Hornön i Nora socken.

Stigsjö socken

Ligger vid gränsen till Medelpad, västerut från Hernösand, som ligger på halfannan mils afstånd från poststationen Stigsjö. Den odlade jorden ligger vid Brunne- eller Gideån och de af henne upptagna Långsjön, Brunnesjön, Elgesjön och Gussjön. Jordbruket, skogshandteringen och linodlingen äro goda inkomstkällor. Större sågar finnas vid Brunne- sjön liksom ock Brunne gästgifvaregård.

Gålsjö bruksförsamling

Boteå socken ligger på norra sidan av Ångermanälfven samt med en mindre spets skjutande in på södra flodstranden. I socknens öfre, skog- och vattenrika del ligger Gålsjö jernbruk vid den lilla Gålsjön med egen brukskyrka, 1 mil från moderkyrkan. Bruket och gården Gålsjö egas, liksom flere hemman samt Högfors qwarn i denna socken af Offers aktiebolag.

Ur C. M. Rosenbergs; Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige (beskriver Sverige på 1880-talet).

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Johan Jonssons, gift med Greta Sina Johansdotter, rötter.

Mickel, Nybyggare

Brukade gammelgården i Stigsjö socken, Västernorrlands län, troligen far till Lasse Finne.

Lasse, Finne, Nybyggare

Brukade gammelgården i Stigsjö socken, Västernorrlands län, troligen far till Olof Larsson,

Olof Larsson, Nybyggare

Brukade gammelgården i Stigsjö socken, Västernorrlands län, troligen far till Anders Olofsson.

Anders Olofsson, Nybyggare

Brukade gammelgården i Stigsjö socken, Västernorrlands län, troligen far till Daniel Andersson.

Daniel Andersson

Född ~1590. Gift med Hindrich Hindrikssons dotter N.N. Hindricksdotter. Brukade gammelgården i Stigsjö socken, Västernorrlands län, troligen far till Anders Danielsson.

Anders Danielsson, Nybyggare

I Helge Nybergs familjeregister för Ljustorp sägs att han kallades för Bredsjö-Anders och lär vara född i Finland. Enligt boken "Svedjerök" om Stigsjö och Viksjö är han son till Daniel Andersson i Gammelgården i Viksjö - en Finn-ättling. Avliden ~ 1688 i Bredsjön, Stigsjö socken. Gift med Malin Mickelsdotter född ~ 1633 i Finland. Avliden 1728 i Bredsjön, Stigsjö socken. Dottern Karin Andersdotter avled 12 februari 1694 i Lagfors, Ljustorp socken, 44 år gammal, gift med Johan Larsson

Johan Larsson, bonde

Enligt Helge Nybergs regsiter över Ljustorp socken var Johan Larsson född i Finland. Begravd den 16 februari 1708 i Lagfors, Ljustorp socken. Han och hans första hustru (Karin Andersdotter) bodde först hos svärföräldrarna i Bredsjön i Ljustorp. De flyttade senare till Lagfors.

Han gav sin andra hustru (Brita Jacobsdotter) 20 lod silver i morgongåva. De vigdes den 2 januari 1700 i Ljustorp socken. Troligen ett barnlöst gifte.

Barn i första giftet: Lars född ~ 1676, Anders född ~ 1680, Maria född ~ 1682, Lisa född ~ 1684, Erik född ~ 1686, Karin född ~1688, Johan född ~ 1689, Brita kristnad 2 juni 1692 V 1 maj 1697 - alla troligen födda i Lagfors, Ljustorps socken.

Samuel Johansson, Nybyggare 1670 – 1748

Född ~1670 i Billen, Stigsjö socken. Begravd 29 maj 1748 i Brännäset, Viksjö socken. Gift 11 december 1702 i Ljus-torp socken med Bonden Johan Larssons dotter Maria Johansdotter född ~ 1682 i Lagfors, Ljustorps socken som begrovs den 23 april 1764 i Brännäset, Viksjö socken.

Samuel Johansson är son till Johan Abrahamsson i Billen, Stigsjö socken.

Johan Abrahamsson

Gift 1669 i Stigsjö socken med Helga Larsdotter.. Föräldrar till Samuel Johansson, nybyggare i Brännäset, Viksjö socken, som är tillsammans med sin hustru föräldrar till Maria Samuelsdotter gift med nybyggaren Hans Johansson.

Hans Johansson, Nybyggare 1690 – 1743

Född ~1690 begravd den 6 maj 1743 i Billen, Stigsjö socken. Gift 28 december 1733 i Stigsjö socken med Maria Samuelsdotter född 15 september 1708 i Billen, Stigsjö socken. Paret fick sonen Johan Hansson.

Johan Hansson, torpare och skomakare 1737 – 1791

Den 18 mars 1791 avled och den 25 begrofs Skomakaren och Torparen Johan Hansson från Högsjö by 53 år 10 mån x dagar gammal. DB Högsjö

Den 11 maj 1761 vigdes i Högsjö drängen Johan Hansson ifrån Wiksjön med pigan Karin Johansdotter i Hundsjö. VB Högsjö

Den 30 dec 1789 avled Skomakaren Johan Hanssons Hustru Cathrina Jonsdotter 64 år gammal i Högsjö Socken.

Högsjö sockenligger i Västernorrlands län och landskapet Ångermanland vid Bottniska viken norr om Härnösand utmed Ångermanälvensnedersta utlopp.Till Högsjö socken räknas även de betydliga Hemsön och Åbordsön.

Johan Eriksson Groth 1684 – 1769

Karin Jonsdotters far, Johan Eriksson (Ersson) Groth avled den 9 sep 1769 bonde ifrån Högsjö By 83 år gammal. Var då sängliggandes och bodde hos sin son Jon enligt Husförhörslängden. Har tjänstgjort som båtsman under namnet Groth och är således född ~1684. Den 5 apr 1765 begrofs hans ålderstigna hustru Karin Ersdotter i Högsjö by, 74 år gammal. Hon är således född ~1690.

HFL Högsjö 1764 - 1795 pag 30 Högsjö by nr 2

Far Jon Ersson 1684 sängliggande

Mor Karin Ersdotter 1689 + 1764 Blind

Jon Jonsson 1732 gift 1760

Hu Anna Jonsdr 1734

Do Maria 1761

Son Jonas 1763

Karin Ersdotters farfars far hette Erik Grelsson.

Erik Grelsson

Erik har en son i ett tidigare äktenskap, Grells Eriksson som avled omkring 1640 i Västby. I sitt senare äktenskap har med till namnet okänd hustru barnen:

Per född ~1620 död 1 november1696 i Västby, Högsjö socken, Johan Eriksson född ?, Israel född ?, samt Dordi född ~ 1635. Strax därefter ~1637 avled Erik Grelsson i Västby, Högsjö socken.

Johan Eriksson

Son till Erik Grelsson, V 1685 i Dal, Högsjö socken, vigs 1649 med Karin Israelsdotter född ~ 1629 som dotter till Israel Olofsson i Dal, Högsjö socken. Hon avlider 16 februari 1696 i Dal, Högsjö socken, 67 år gammal. Känd son bonden Erik Johansson.

Israel Olofsson

Gift med till namnet okänd kvinna får barnen; Karin född ~ 1629, Erik född ? V 1689 i Dal, Margareta född ~1659 V 1737 i Dal samt Kierstin född ?, V 1689 i Dal. I dödsboken för Högsjö 1689 noteras; S. Phil. et Jacobi Erich Johans moster i Daal, Kierstin.

Erik Johansson, bonde, ? - 1728

V 1728 i Dal, Högsjö socken, gift med Karin Israelsdotter född ~1655 i Utanö, Högsjö socken V 6 januari 1750 i Dal, Högsjö socken. Gift med bonden och nämndemannen Erick Johansson i Dahl, skrifven som bonde i Dahl minst från och med 1694 och minst till och med 1715.

Parets barn: Karin född 2 juni 1689 V 4 augusti 1689, Karin född 24 augusti 1690, Brita född 11 februari 1693 V 14 juni 1693, Päder född 11 februari 1693 V 11 mars 1693, Margeta född 2 september 1694, Kerstin född ~ 1696, Sara född 24 juni1697 samt Brita född i februari 1703 V 6 september 1693 – alla i Dal, Högsjö socken.

Dottern Karin Eriksdotter född 24 augusti 1690 i Dal är gift ~1717 med bonden Johan Eriksson Groth.

Johan Eriksson Groths och Karin Eriksdotters dotter Karin Jonsdotter född 1725 i Högsjö by är gift 11 maj 1761 med torparen och skomakaren Johan Hansson 1737-1791. Parets barn: Maria Johansdotter född 31 augusti 1761 och Jonas Johansson född 7 april 1764 i Utansjö bruk, Högsjö socken. Han är gift 27 oktober 1793 i Högberg, Högsjö socken med Catharina Ersdotter Devall född 10 juli 1769 i Gålsjö bruk, Boteå socken.

Siul Ersson, Nybyggare Bonde i Utansjö, Högsjö socken.

Erik Siulsson, bonde ? - 1601

Siul Erssons son Erik Siulsson är bonde i Utansjö, Högsjö socken. Avliden där 1601.

HEMSÖADELN

Innevånarna kallades så dock utan att vara adliga på grund av sitt omfattande markinnehav och därmed goda ekonomiska ställning.

Daniel Ersson ? - 1639

Erik Siulssons son är bonde i Utansjö, Högsjö socken. Avliden där 1639. Assuransdirektören Daniel Ferdinand Lundgren säger i sin släktsammanställning "Hemsösläkter" som utfördes 1925 med det så kallade "utanö-dokumentet" som grund om Daniel Ersson:

Hvad som om honom är känt med visshet är, att han varit besutten bonde i Utanö år 1595 och åtminnstone intill år 1630. År 1639 synes han hafva varit död. Åtminnstone är hans namn i mantalslängden för Utanö då ersatt med Israel Danielsson.

Att han åtminnstonne i senare delen av sitt liv varit egare af hela Utanö bekräftas af mantalslängden från år 1620. Tidigare synes jemsides med honom Israel Siulsson hafva varit egare af någon del af Utanö, men i 1619 års längd har hans namn ersatts av anat namn.

Vid Gudmundråtinget den 19 november 1630 synes skarpa tvistigheter hafva förutvarit mellan Daniel Ersson i Utanö och Mäster Seger. Den sistnämnde sannolikt hörande från Gudmundrå socken. Tvistigheterna omnämnas på två ställen i protokollet. Det första stället lyder;

Mester Seger hafvar oppenbarligen inför en utionde Reet skellt Daniel Eriksson på Hemssö ön för en Cronones otrogen undersåte på denna orsak att han förlidhen åhr, ener nempden stodh 1629. Enär welb. Erich Månsson och Erick Andersson hållt utskrifweningh, hafver han undandöllt sin son, utur rullan och hafver låtit setia honom efter i rullan för Lendsmahn, drengh, hos Effvert Björsson i Nordsiöö, det dock han der aldrig hos honom tient hafver, och efter detta ehrende blef nämpden tillfrågat om de kunde antingen werkia honom eller fellan. Svarade tålfmähn, att de ingaledes kunde Sachfella, men efter det har dogh efter i längden, hos Lensmahn utan tålfmähn svaradhes att de wille svara till allt eftertal enär der oppå widdare klandras.

Vilken av söner det var som Daniel Ersson sålunda undanhållit från utskrifwningen till trettioåriga kriget, framgår inte av protokollet, men då Israel Danielsson vid den tiden tycks hafa varit själfständig brukare i Hultan, under det att Daniel Ersson själf stod för Utanö, synes det sannolikt att den undandolde varit Erick Danielsson eller den till Ulrik flyttade Siul Danielsson.

Det andra stället i åberopade protokoll lyder:

Framsteg för rätten Mästersmeden Seger och anklagade Daniel Eriksson på Utanö och Effert Biörs i Nordanö sampt några medh dem att de skulle hafva förut sigh på några saker, såsåm hands heder och ähra angår, om ett kneck-ståndh, att han skulle hafva tagit, det de inte bewisse kunde utan undföll sin ordh nu inför rätten. Och bedes förregav nu Seger honom till på det förordh, Att han aldrigh efter denna dagh der uppå åtalle skall, widh straff till giörandes utan ytterliggare anklagade wilde Mester Seger att tålfmähn i Germundrå, att de hafver medh deras ja och samtycke bewlliat honom ett bewis under socknen samt kyrkioherdens singnet och redan han var utdragen i fiendeland hafwer de detsamma bewis kasserat och om inte giort de.

Sammanhanget synes ha varit att mellan mäster Seger å ena och Daniel Ericksson samt Effert Biörnsson i Nordan-sjö, länsman, å andra sidan förekommit någon träta i anledning av utskrifvningen och att rätten ville intaga en medlande ställning genom att underkänna de ömsesidiga klagomålen och tillvitelserna såsom otillräckligt styrkta.

Mäster Seger, om hwilken intet är bekant, synes hafva varit en både betydande, hetsig och ömtålig Herre, som vidtog rantställning både med tingsrätt, kyrkoherde, länsman och bönder.

Daniel Ersson var gift med Anna med okänt efternamn och hade med henne barnen: Kristina född ? , Olof född 1591, Anna född ~1595, Israel född ~1602, Sara född ~1604, Kristina född ~1610, Siul född ~ 1610 samt Erik född ~ 1615 alla i Utanö, Högsjö socken.

Daniel Ferdinand Lundgren skriver om Siul Danielsson att hans namn förekommer inte i släktdokumentet. Att det icke där förekommer är heller icke att undra på, då de, som skulle hafva kunnat gifva en anvisning derom, gått ur tiden säkerligen mer än åttio år, innan dokumentet affattades.

Sjuls namn har framkommit som en följd av en stämning mot Daniel Ericksson Öman med krav på redovisning för ett förmynderskap som hans fader Erick Danielsson haft för yngre syskon till Jon Schiulsson och Hans Siulsson i Ulfvik. I stämningen betecknade Erick Danielsson såsom sin farbroder. Senare har det visat sig att en Daniel Siulsson i Ulfvik sålt sin arfsrätt till son broder Jan Siulsson.

Från dessa spår kan otvivelaktigt vidare forskning drifvas, men har så ej kunnat skett, då detta skrifves.

Daniel Ferdinand Lundborg skriver om Erik Danielsson;

De rent personliga data om Erich Danielsson hafva icke kunnat med någon bestämdhet kunnat fastställas. Den kontro-vers, som utspelade sig vid tinget år 1630 mellan Daniel Ersson och Mäster Seger, kan motivera en gissning, att Erich Danielsson varit född omkring år 1610.

Att han stod skriven för Utanö-hemmanet ännu år 1695 under det att sonen Daniel Eriksson Öman skrivs för detsamma först år 1696 behöver inte med nödvändighet betyda att Erick Danielsson aflidit omkring år 1695. Redan långt före nämnda år uppträdde nämligen Daniel Ericksson Öman såsom målsman för hemmanet. (Tillägg; Erich Danielsson var redan 13 maj 1691 avliden).

Beträffande Erich Danielssons gifte råder äfven dunkel. Släktdokumenten förmäler att han varit "gift med regements-dottern Rebecca N.N. af adelig familj". Men om hennes adliga namn och öfriga omständigheter har intet stått att utröna.

Emellertid tyder flera tecken på att han af sina barn och deras ättlingar hållit högt i ära. Hennes ovanliga namn gick vidare i arf till en dotter och till en sondotter och kanske knyter sig orden om HEMSÖADELN just till henne.

Barn: Cherstin, gift med bonden Ol Jonsson i Åhs

Jonas Ericksson Öman, magister och kontraktsprost i Luleå

Daniel Ericksson Öman, borgare i Härnösand

Rebecca, gift till Härnösand

Christina, gift med Claus Inaelis Walanger

-----, gift med en bonde Ingemar i Lockne, Bjertrå

Israel, bonde i Predhus

Cherstin, gift med bonden Ol Jonsson i Ås enligt ovan har vid senare forskning visat sig heta Brita. Sonen Israel ingår ej heller i denna familj. Le Roy 16 nov 2001.

Israel Danielsson, bonde 1602 – 1663

Daniel Ferdinand Lundgren skriver; Uppgifterna om Israel Danielsson äro knapphändiga, och författaren har vid kritik och sammanställning af detsamma icke haft den hjälp av släktdokumentet, trots deri anmärkta felaktigheter och oklarhet, i alla fall givit.

Af alla tecken att döma var han det äldsta af Daniel Erssons barn. Hans namn har först påträffats i en tiondelängd af år 1639, der han står ensam skrifven på Utanö och det återkommer till och med år 1660, hvarefter han omnämns såsom "framlidne".

Att han - trots den malleur med giftermålet, som släktdokumentet på ett nedsättande vis omnämner, kanske som snärt åt hans afkomlingar - varit en allmänt aktad man synes, så långt handlingarnas vittnesbörd kunnat utrönas, vara ställt utan tvivel. Han aflade nämndemansed vid Gudmunderå tinget den 25 oktober 1649 och fungerade som nämndeman - med undantag för vintertinget 1696, då hans broder Erik Danielsson var tillfälligt inkallad - till sin död. Förtreten att vid det tinget få böta för underlåten länsmansjutsfärd delade han med en stor mängd andra bönder i tingslaget.

Handlingarna vittna också om att han varit en förmögen man. Detta bekräftas också af en berättelse som kyrkoherden Arvid Salvén återgifivit i boken om Högsjö. Efter hans död uppstod nämligen konkurrens och gräl mellan den myndige och hårdhändte kyrkoherden Magnus Nicolai Wallenius i Gudmundrå och hans ständigt lögneaktige komminister Elias Erici Rhezelius i Högsjö om hvilkendera, som skulle få äran och förmånen att begrafva den framlidne stormannen på Hemsön. Kyrkoherden ståndade på sitt prarogatu, och Rhezelius synes hafva genom klagomål bragt tvisten under biskopens dom med resultatet att bägge fingo sitt och dertill en välbehöflig förmaning att vara vänner.

Gift med Kierstin (Karin) Markusdotter (Hennes namn uppgifvet i tingsprotokoller; benämningen Johansdotter på ett ställe beror tydligen på någon misskrifvning).

Israel Danielsson var således gift ~1640 med Kierstin Markusdotter född ~1617 i Valla, Boteå socken, V ~ 1695 i Hultom, Högsjö socken.

Daniel Ferdinand Lundgren skriver; Om hennes härstamning är ingenting utrönt. Den Markus - hvars namn hon sjielf har och som redan länge gick genom denna del af släkten - har icke kunnat återfinnas. Att hon varit "en tattare" såsom släktdokumenten säger, behöver icke betyda mer än att hon varit af utomsocknes eller utländskt, möjligen Finländskt ursprung, och att hon varit mörklagd med svart hår.

Emellertid ses Karin Markusdotter hafva häfdat sin och barnens rätt och sedermera äfven sin rätt emot barnen med stor kraft och icke så litet envishet, hvadan man har ett visst stöd för en hyppotes om Finskt ursprung. En del af afkomlingarna visade också från den öfriga delen av släkten främmande lynnesdrag, som tyda på att något särskilt slags nytt blod kommit in i släkten med henne.

Karin Markusdotter stod länge för hemmanet i Hulton. Hon lefde ännu den 13 maj 1691 då hon inför Gudmundrå-tinget afgaf edlig förklaring om huru mycket hon uppburit i arf efter sin 18 år tidigare aflidne mindreårige son Jonas.

I ett tingsprotokoll af den 1 oktober 1701 § 21 betecknas hon såsom afliden. Protokollet vittnar i övrigt om ett ganska stort misstroende mellan arfvingarna, ett misstroende, som löstes af rätten genom att de samtliga finge med ed betyga, att de, hvar för sig, icke uppburit mera än de vid arfskifet uppgifvat.

Sammanhanget synes i öfrigt tyda på att Karin Markusdotter aflidit omkring 1695.

Parets barn: Markus, Daniel, Jonas, Israelsdotter, Israelsdotter, Israelsdotter, Karin Israelsdotter född ~1655, samt Brita,

Markus Israelsson tillträdde som bonde i Utanö år 1672 efter lottning med sin broder Daniel Israelsson som fick hemmanet i Hultom. Han var nämndeman redan 1679 och fortfor i denna funktion långt in på 1700-talet.

Markus lefde ännu år 1725, då han skänkte penningar till en sin sonson och år 1726 då fråga väcktes om att hos honom uttaga sin innestående fordran.

Daniel Israelsson vann vid lottning år 1672 Hultomhemmanet vid lottning med sin troligen äldre broder Markus, men hemmanet stannade i moderns, hustru Karin Markusdotters innehaf, så att han först på 1690-talet tillträdt detsamma, skrifven för det först år 1696. Han var myndig redan 1671.

Daniel Israelsson står skrifven på hemmanet ännu så sent som år 1717, men är under en följd av år der såsom åbo utskrifven Abraham Lustig, hvilket gör att en viss oklarhet uppstår, helst skäl finnes både för och mot, att denna Abraham Lustig skulle ha varit identisk med den å andra halfvan af Hultrom hemmanet skrifvne Abraham Olofsson.

Då en af Karin Markusdotters sonhustrur, Anna Bertilsdotter vid tinget måste med särskild edfästa, att af dennes kvarlåtenskap intet undandolts, och då Karin Markusdotter, till sin död bodde å Hultomshemmanet, torde med visshet kunna sägas, att Daniel Israelsson var gift med Anna Bertilsdotter, död omkring 1721.

Jonas Israelsson synes hafva dödt såsom mindreårig år 1672, och med anledning af detta dödsfall torde hemmans-lottningen mellan Markus och Daniel Israelssöner hafva företagits. Hans namn kom upp vid en process, som väcktes den 13 maj 1791 mot Daniel Eriksson Öman i Utanö med kraf på afrvingedel innestående hos Joen Israelssons för-myndare Erick Danielsson, farbrodern.

Israelsdotter: Ej känd till förnamn. Hon var gift med Per Silvestersson som var skrifven för ena hemmanet i Nordanå åren 1651-1706 och som synes ha lefvat ännu år 1717. Per Silfvestersson fungerade under flera år som nämndeman.

Israelsdotter: Ej känd till förnamn. gift med bonden Per Jansson i Rö, som stod skrifven för sitt hemman, under åren 1690-1717, men synes hafva lemnat öfver skötseln till landbo 1714. Han var son till Jon Clementsson, nämndeman i Rö, och broder till predikanten Clement Jonae Rudin enligt uppgift född 1644.

Israelsdotter. Okänd till förnamn. Gift med Eric Andersson.

Karin Israelsdotter: Gift med bonden och nämndemannen Erick Johansson i Dahl, skrifven som bonde i Dahl minst från och med 1694 och minst till och med 1715.

Brita Israelsdotter: Gift med bonden Eric Persson i Åks, skrifven för hemmanet 1696-1717.

Måns Henriksson Bonde i Valla, Boteå socken.

Markus Månsson 1563 - ?

Bonde i Valla, Boteå socken. Gift med en dotter till bonden Nils Eriksson Golva,Boteå socken. Dottern till Markus Månsson, Kerstin Markusdotter född ~1617 i Valla, Boteå socken är gift med Israel Danielsson född 1802 i Utansjö, Högsjö socken. Den så kallade hemsöadeln.

Devalls - Säter

Freden i Knäred förpliktade Sverige att till Danmark betala en million riksdaler i myntat silver som lösen (II) för Älvs-borgs fästning vid Göta älvs mynning. En fjärdedel betalades varje år under åren 1616-1619. Genom försäljning av kop-par, i huvudsak i Amsterdam, framskaffades 830.000 riksdaler. Som ett resultat av den stora utbetalningen kom Sverige att lida brist på silver som ingick i myntningen. Lösningen blev att Karl den IX föreslog att man skulle mynta i koppar. Att använda koppar till myntning skulle minska koppartillgången i världen, som Sverige svarade för med två tredjedel-ar, mestadelen genom brytningen i Falu koppargruva, och därmed höja metallpriset på kopparn. Malmbrytningen drevs på flera platser vid kopparberget av olika intressenter. Den äldsta bevarade kartan från kopparberget som upprättades år 1629 av Olof Hansson Swart, visar Bondestöten. Den med betydande av brytställena.

Vid A är öppningen till Pumpegropen. Nedanför den är öppningen till ”gamla” Bondestöten som når ned till 46 famnars djup (1 fam = 6 fot eller 1.7814 meter) eller c:a 82 meter. Bondestötkonsten (vattenuppfordringsverket) finns i högra nedre hörnet. Överst mot vänster finns ”nya schaktet”, gruvans första schakt. Under markytan finns flera bottnar, kyrkan eller takbotten, knekstöten, slättskiftsbotten, pumpegropen samt inre rummet på 60 – 63 famnars (107-112 meters djup.

Exporten av kopparn skulle minskas när kopparpriset var lågt. Balansgången mellan önskvärd export av koppar skulle vägas mot behovet av betalningsmedel. Man skulle även kunna exportera kopparn till Amsterdam och låta den ligga som säkerhet där för lån utan att sälja den. En metod som Gustaf II Adolf använde flera gånger.

Genom Kungliga brev daterade den 30 januari och den 3 februari 1621 fick Holländaren Govert Silentz konung Gustaf Adolfs tillåtelse att i Säter ”på egen omkostnad här i riket vid Säters gård uppbygga en sådan kopparkvar, som han i Tyskland haft men för Kungl. Maj:ts skull ödelagt och kvitterat haver” säger hans sonson, anlägga ett gårmakeri för att gåra (rena) Kopparbergets koppar. Silentz avvecklade sin ägandes kopparkvarn i Lübeck och förde med sig 25 personer, de så kallade ”Lübeckska mästarne” till Sverige för att driva det Svenska gårmakeriet, som uppbyggdes på kronans be-kostnad – ej på hans egen, som påståtts ovan – till ärftlig egendom. Nu slapp man sända kopparmalm från Falu gruva till Tyskland för behandling, med dyra kostnader för transport och med så stort spill att bergsmännen hade ansett sig lurade.

Snart fullständigades gårmakeriet i Säter, år 1621. Ett myntningsverk med ett myntverk byggdes intill garhyttan vid Malmlingens bro år 1624. Ståthållaren Petter Kruse berätade den 29 december 1624 ”att hovmästaren med byggmäst-aren hade snidverket dit (till Säter) fordrat, och så snart det uppsatt var, hade myntmästaren själv en smed dertill förord- nat, som samma verk akta skulle.” Det fanns flera kopparverk och myntverk i Sverige vid denna tid. Verket i Säter var dock mer utvecklat. Landets första kopparmynt, de så kallade klippningarna, slogs här av myntmästaren Gillis Gillisson Coyet.

Myntverket, som låg nära Ljusteråns avrinning från sjön Ljustern, spolades bort på morgonen den 1 maj 1625, när den övre hålldammen brast. Vårfloden totalförstörde verket samt tog nio personers liv. Man hann slå 11 millioner klippning-ar innan olyckan med vårfloden kom. Kungens brev av den 9 juni 1625 manar till skyndsamhet vid återuppbyggnaden. Avbräcket blev ändå betydande. År 1625 myntades endast omkring 332.000 daler för att år 1626 nå 1.024.000 daler. Samma år höjdes produktionskapaciteten genom tillkomsten av Arboga myntverk som präglade 1-öres klippingar i valsverk åren 1626-1627. Markus Kock inrättade verket för rundmyntprägling 1627. Efter 1628 har ingen myntprägling ägt rum i Arboga. Även i Nyköping hade ett myntverk anlagts som präglade kopparklippingar under åren 1626-1627 av samma typ som gjordes i Säter. Åren 1627-1629 och 1633-1636 präglades rundmynt i Nyköping under Markus Kocks ledning. Ingen myntning har ägt rum i Nyköping efter år 1636.

Överst till höger: Foto från hålldammen c:a år 2000 LRB

Nederst till höger: SÄTER. Stick från 1700-talet, av C. Akrel efter C.G. Gillbergs teckning.

Efter översvämningen sökte och fann man en säkrare plats i Säter längre nedför Ljusterån i dess väg mot Säterdalen i första fallet nedanför Bispbergs kvarn. Här anlades ett nytt myntverk som stod färdigt till hösten år 1626. Myntmästar-ens bostad uppfördes på den första slänten till höger om vägen ner till Säterdalen. Byggnaden finns nu flyttad till Säters Hembygdsmuseum.

År 1627 efterträddes Coyet av Markus Kock som myntmästare. Han rev ned det nyligen återuppförda myntverket och byggde om det från grunden. När bygget var färdigställt återvände Kock till Nyköping där han till en början var bosatt. Tobias Kleinau, Kocks svåger, upprätthöll myntmästartjänsten i Säter.

Säterdalen – la Vallée de Saeter – Litografi av M G Anckarsvärd. Samling af Svenska och Norska utsigter utgivet 1830-1837. Litografin visar verkstäderna vid Ljusterån i Säter. Bilden uppges föreställa ”staden vid dess grundande”, men har utpräglade romantiska drag. Bland annat är kyrkan identisk med den nuvarande som är byggd på 1700-talet. Ovanför mynteriet ligger två hyttor, drottningens och en till samt nedanför Biörns hytta.

Koppardalern, som infördes år 1624, skulle gälla lika mycket som silvermyntet men sjönk omedelbart i värde då salu-priset för kopprn minskade. Myntet var så kallade värdemynt vilket innebär att kopparn i myntet skulle vara lika mycket värt på kopparmarknaden som det åsatta myntvärdet. Myntinnehavaren kunde således välja om han ville smälta och använda kopparn till något annat ändamål eller behålla myntet som betalningsmedel. Dess betydelse för de ekonomiska förhållandena blev mycket stor. Med koppardalern betalades varor och löner. Den blev snart det mynt, som mest begag-nades, även när priser och beräkningar gjordes i riskdaler eller i daler silvermynt. Kopparpriset gick kraftigt ned, trots exportförbud mot koppar åren 1626, 1628, 1629 och 1633, vilket även drog ned myntningen. Att vara ägare till koppar-mynt, som var för högt värderade, och sälja dem till ett lägre pris var ingen affär. Kursen silverkoppar ändrade sig vid de enskildas handel och det blev mindre intressant att äga kopparmynt, Det blev för många kopparmynt i cirkulation i förhållanden till efterfrågan på mynten. På Gustaf Adolfs förfrågan till Axel Oxenstierna om kopparpolitiken svarade denne i sitt berömda utlåtande, daterat Fischhausen (Ostpreussen) den 30 april 1630, ”att det nog hade varit lika bra att ta det pris man kunde få på kopparn och slippa alla kopprmyntningens följder”. År 1631 präglades endast 162.000 daler.

År 1633 nedsattes alla Gustaf II Adolfs kopparmynt till halva värdet. Det kom därigenom i närheten av vad själva myntet var värt i koppar. För att skapa rättvisa bestämdes också att lån som gjorts i kopparören skulle likvideras med hänsyn till myntens sjunkande värde och det fastställdes ett värde för olika tidpunkter 1627-1631. En ny myntning av fyrkar, ¼ ören, påbörjades år 1633 och 1-ören år 1638. De nya gjordes i en vikt som kunde motivera att de kallades dubbla ören mot Gustaf Adolfs enkla.

Platsen för verket var mindre lyckad vald. Säter var en skogfattig ort med ojämn vattentillgång. Redan efter 5 år eller 1629 upplöstes det gamla kompanier och det nybildade Nya Kopparkompaniet flyttade sitt gårverk från Säter till Avesta. Troligen var det snarare starka ekonomiska intressen, som orsakade flyttningen, än den påstodda olämpliga lokaliseringen. Koppamyntningen som enbart bedrivits i Säter åren 1637-1642 flyttades till Avesta där Markus Kock anlagt ett ”eget” Mynteri. Silvermyntningen i Säter forsatte dock. Den upphörde där först år 1832.

Platsen för det andra myntverket i Säterdalen. Mästarbostaden har fyttats till Säter och hembygdsmuseet där.

Foto LRB.

Första gågen Johan Dewall nämns är i mantalslängden för Säter stad år 1641.

Ett rum i myntmästaren Kocks bostad i Säter som bevarats med originalmålningarna.

Stolen är dock ej Kocks utan en domarstol. Foton LRB.

Myntpräglingen

De äldsta svenska kopparmynten från Säter är hammarpräglade klippingar. De är fyrkantiga till formen, grova och ofta sneda i stämpeln. Man använde punsar av hårt, härdat stål med olika bokstäver eller andra delar av myntbilden, som slogs för hand in på de ohärdade stamparna, genom att man ställde punsen ovanpå stampen (plåten) och slog ett eller flera slag på punsens ovansida. Gravörerna eller som de benämndes ”eisensnidarna” var ständigt i verksamhet med att göra nya punsar, då de i bruk blev fort uppslitna och skadade. Denna primitiva form av hammarprägling användes för svenska kopparmynt präglade i Säter och i Nyköpong under åren 1624-1627. Redan år 1625 hade man även börjat prägla mynten i valsverk, så kallade tryckverk. I båda fallen hamrades koppaplåten först ut till lämplig tjocklek, delades sedan i band ”tenar, av den bredd som myntet skulle ha. Vid hammarprägling klipptes tenarna isär till ”plattar” av önskad vikt före präglingen.

Vid valsverksprägling ”snidprägling” fördes hela den oklippta tenen in mellan valsarna. Det var enklare och gick fortare att framställa fyrkantiga än runda mynt. När myntherren hade bråttom med en leverans eller saknade skolad arbetskraft tillverkade han fyrkantsklippingar. Bråttom var det, då Gustaf II Adolf behövde massor av betalningsmedel. Men då det var lätt att klippa av en bit koppar från klippingarna och behålla den avklippta biten för eget bruk var det angeläget att försvåra detta fuskande genom framställning av runda mynt. Det blev en, kanske den första, angelägenheten Markus Kock fick ta sig an. Vid Säters myntverk fanns redan första året av dess verksamhet ett skärverk, det så kallade snidver-ket, och en vattendriven hammare. Under år 1625 byggdes ”nere i strömmen” ett hus, som kom att innehålla tre sned-verk – till till halvören, ett till öresstycken och ett till 2-öresstycken – samt ett tryckverk (valsverk) för prägling.

År 1636 fanns det i Säters myntverk ett skärverk för fyrkar och två för rundstycken och kreutzer. De var blott med små avvikelser konstruerade på samma sätt som de, som senare blir till i Avesta. Snidverket, (tyska order sned = skär) som var byggt som ett valsverk, vilade på ett stadigt bjälklag. Blocket eller skräverksbänken sammanhölls av fyra starka järnbultar. I detta block fästades fyra grova, smidda järnpelare, som upptill sammanhölls parvis tvärsöver av två så kallade täcken. Hart- eller hjärtringarna, som sutto mellan järnpelarna, utgjorde själva lagren för axeltapparna och vore två för varje målände. De ovanpå liggande styckena för övre valsaxeln och de undre för den nedre, vilket mottogo trycket, var av koppar, medan motsatta halvor, på vilket det icke var någon påkänning, var av järn eller trä. Valsarna utgjordes av lämpligt breda cirkelrunda skärskivor med mindre men lika tjocka mellanskivor. Skivorna sutto på fyrkantiga axlar och skruvades ihop till fasta valsar med genomgående bultar. De kunde bytas ut mot tjockare eller tunnare alltefter den bredd, man ville ha på tenarna.

Skär – eller snideverkshusets plan.

Kestin Billberg vid entrén till Markus Kocks bostad i Säter år 2003. Foto LRB

Sågverk i Avesta myntverk. Efter Anton Swab 1723.

Avesta

I början av 1600-talet var området kring Avestaforsen obebott. Bönderna i trakten hade några lador, skvaltkvarnar, hammarsmedja och kolbodar vid Salomonsån, ett biflöde till älven. Kaplanen Moklinus säger i kyrkans ”Matricula” 1669 att platsen var en öde skogstrakt, sumpig och våt, och att ”älven efter gammal sägen uti urminnes tider skall hava haft sitt pass och framlopp söder om kyrkan, där nu gravarna (kanalerna) äro upkastade.

År 1636 förvärvar Kopparhandels Compagnie av bönderna skattegrunden för den blivande bruksmiljön. Därefter på- börjades byggandet av kopparförädlingsverk i Avesta. Initiativtagare var Govert Silentz. Garamaeariet och hammar- smedjorna i kopparverket kommer igång 1638. Lennart Hansson skriver till kammarkollegium den 18 oktober.

”Vid Avesta fors nya bruk går allt lyckligen och väl till, så att över 550 skeppund äro där alleredo gargjorde (renade) för kompaniet, som nu dagelig sändes till Västerås.” Detta är dock en skönmålning. Uppbyggnadsarbetet av det nya bruket hade så stora svårigeter att Govert Silentz avsattes innan bruket var fördigbyggt. Goverts, som var född 15(62), var då en gammal man (omkring 74 år) och trängdes undan av/överlämnade ansvaret till ståthållaren Peter Mattson Kruse och inspektören Erik Johansson.

År 1642 fick Stora Kopparbergs bergslag överta ledningen och bli ägare till Avesta bruk. Bruket arrenderades ut till Magnus Kock. Under honom utvecklades bruket under 1600-talet till ett av Europas förnämsta kopparverk. Råkopparn, som mest kom från Falun, renades först i gårmakeriet. Därefter fördes det garade (renade) kopparen till stora smidet för att slås ut till kopparplåt. Av plåten tillverkades t.ex. kittlar och tacktäckningsplattor. Taken till många slott och kyrkor i både Sverige och utomlands belades med kopparplåten. Mest berömt är slottet i Versilles.

Del av Charta Afmätt År 1652 Af Framledne Landmätaren Jonas ArfwikdsSon. Den grävda kanalen till Djäknehytteån gör att Awestad, utmärkt med en kyrka, tycks ligga på en holme. Vid Krylbo ligger Åfwesta, som hade fisekrättigheterna i Åfwestaforsen. Det gamla vägnätet hade boövergångar vid Brunnbeck och Elfbro.

Ett brukssamhälle på den låglänta planen väster om bruket, mellan älven och den gamla landsvägen Brunnbäck – Hede-mora, växte hastigt fram. Den norra kraftkanalen drogs fram under 1640-talet, ”en stor grav igenom hälleberget av nyo bränd är, genom vilken vattnet till hamrarne föres med en dubbel hålldamm väl försedd, nock en grav igenom holmen, såsom och en bigrav från älven.” 1641 får det vildvuxna samhället stadsrättigeter som ett slags annex till Falun. En s.k. kämnarsrätt tillsätts för att administrera samhällets vidare utveckling: ”Avesta skall med Falu stad participeras av stadsprivilegier och rättigheter.”

1642 skriver man till landshövdingen och begär lanmätare till Avestafors, som ”die Strassen ordienieren möchten” (måste ordna gator). Redan 1646 talas om revning av en del av Dunder-Jörans gård för att kunna lägga ut den nya planen och i 1653 års mantalslängd finns samhället dokumenterat i bestämda kvarter. I östra delen av området, närmast bruket, uppfördes myntmästare- och inspektorsbostäder vid ett torg. Söder därom anlades en storståtlig stenkyrka vilken stod färdig 1655. Intill kyrkan fanns även gästgivaregården. En skola inrättades redan 1642! Det första myntverket i Avesta brann ned 1653.

I västra och södra delarna byggde arbetarna vid bruket sina enkla kojor, grå, ofärgade timmerstugor med nävertak, täckta av grova bräder eller torv. Flertalet hus bestod av endast ett rum där hela familjen skulle rymmas. En efter tiden utmärkt bostad kunde en arbetare få för en årsinkomst. Den som behövde större utrymme, byggde flera hus i stället för att föra ihop alla rummen till en större byggnad. Nattstugan, där sådan fanns, var alltid ett annat hus. Ibland var den uppförd över en bod eller ett lider där ovanpå. Stallet och fähuset syntes mestadeles ha inrymts under samma tak. Hemlighuset stod ofta isolerat för sig självt. De flesta husen hade ingen annan färg än den grå, tiden givit dem. Värme fick man från öppna spisar med så väldiga rökgångar att en karl ledigt kunde krypa upp genom dem. Därmed gick all värme förlorad. Så när på utstrålningen i rummet från stockbrasan. Det gick åt mängder med ved till de kalla och drag-iga stugorna, Man bäddade med skinnfällar för att hålla värmen. Väggarna vore nakna och man hade inga andra pryd-nadsföremål än de många koppar- och tennkärlen. Möblerna vore väggfasta och obekväma. Sängarna hade krans, pall och förhängen. Köket var samlings- och sovrum för de enklare familjer. Gårdarna grupperades fritt och man kan tänka sig ett myller av små stugor och uthus på små gårdstomter. Man hade ladugårdar och höll kor, grisar och höns. Gatorna var sumpiga och besvärliga.

Folkmängden växte snabbt från de ursprungliga beräknade 175 (73 mantalsskrivna) inbyggarna år 1641, till över 500 år 1650 och nådde kulmen 1655 med över 900 invånare. För sitt arbete i verket fick man ej betalt i kontanter utan ”in natu-ra” från av bruket hållen bod. Den låg i torgets nordöstra hörn vid bruksporten. Iden var att bruksarbetarna skulle ”klara sig” med vad bruksboden kunde tillhandahålla. Enligt 1642 års förordning hade bruksförvaltaren rätt att uppköpa spann-mål, smör, ost och fläsk, strömming och salt, saltad och torr fisk jämte blaggarn och vadmal för bruksfolkets behov och tilll att byta med allmogen mot varor, som bruket behövde, såsom järn, ved, kol, hö och halm, m.m.. dock utan att skada städernas handel. Ofta tog arbetarna ut mer varor än vad de förtjänade, vilket genererade en ständigt växande skuld till bruket. Flest är målen vid kämnarsräten där brukets föreståndare söker sina arbetare för obetalda skulder i bruksboden.

Hantverkare av skilda slag, gästgivare och post samt handlare med icke öppna bodare och torghandlare fanns. Minst 1/3 del av stadens invånare var borgare.

Brukssamhället med arbetarbostäder, kyrka, bruksherrgård och verksbyggnader förstördes till största delen vid en omfattande brand 1803, med undantag av ett tiotal byggnader i områdets sydvästra hörn, som till exempel Bessemer stugorna. Gamla byn byggdes upp efter den gamla stadsplanen under de närmaste årtiondena och har sedan dess be-varat sinn karaktär. Kyrkan, som uppfördes 1652-1655 med tvåskeppigt långhus och en serie torn, förstördes vid branden och genomgick en omfattande ombyggnad 1851-1853. Då fick byggnaden sin nuvarande medeltidsinspir-erade ytterarkitektur med högt västtorn.

Bessemer 9 enligt en ritning från 1936.På 1930-talet drog man in vatten, samtidigt flyttade man på tvärväggarna i det mellersta och högra stugan. Till vänster om stugan i mitten har ett portlider funnits ut mot Hamngatan. Gårdsplanen har med stor sannolikhet varit kringbyggd under äldre tid.

År 1644 präglades på grund av kommarkollegii kontrakt med Markus Kock av den 26 januari världens största plåtmynt – ett 10 daler silvermynt. De var omkring 70 x 30 à 37 centimeter med en dryg centimeter i tjocklek och vägde 19,715 kilo. För en sådan kunde man köpa en förstklassig ko eller en god oxe, ja, till och med en häst. Av tiodalersplåten lär endast tvenne felfria exemplar finnas i behåll i dag (2003).

10 daler silvermynt, präglat i Avesta år 1644, vikt 19.7 kg.

Markus Kock hade på egen bekostnad även anlagt år 1644 ett mynt- och manufakturverk som låg avskilt inom eget plank och upptog en fyrkantig yta vid älvenstranden i Avesta för prägling av kopparmynt.

En daler sm år 1650 (Karl X Gustav) präglat i Avesta. Myntet är c:a 170 x 150 mm.

Längst ned i mittstämpeln ser man bokstäverna M och K (Markus Kock).

1 och 2 daler

Stora Kopparberget, som nådde toppnoteringen i sin brytning med över 20.000 skeppund 1650, hade antagit en mer industriell karaktär. Enligt dagbladet till Thomas Christerssons karta samma år (1650) är berget nu inhägnat och utanför inhängnaden fanns många bodar.

Runt gruvöpningarna och schakten ligger vindar, spel och vattenkonster; 4 och 7 är Storgruvans båda samverkande vattenkonster, 2 och 3 de båda Blankstötsspelen. Till vänster vid A vattenhjul som med stånggångar driver pumpar i Drottning (H), Måns Nils- och Johannisgruvorna (F). Hästvindorna är från vänster till höger;

Drottninggruvevinden (K), Johannisgruvevinden (G), Regeringsschaktsvindarna (QQ), Hectorsvinden (T), Mellanrums-schaktsvindarna (ZZ), Hårdmalmsvinden (9), Takvinden (10), Bondvinden (11), Pumpegropsvindarna (12), Gamla (5) och Nya Kistvinden (6), samt den andra Bondvinden (14). Upptill vid AE en gams över Anders Mattssons gruva, till vänster en hästpump Hectorsschaktet. Längst uppe till höger (OÖ) vattenreservoiren i Skärsgruvan, varifrån driftvatt-net i pipstockar (1) ledes till hjulhusen. Uppe till vänster vid (O) hålldamm för södra vattenledningen. (P) Regerings-schaktet, (S) Hetorotsschaktet och (X) Mellanrumsschaktet. I mitten vid (R) ses klockstapeln, ovanför vid (W) Klas Reinichs igenfallna gruva. Intill Bondestöten ses bergsmännens staklödjor, där gruvveden insattes (8) och trappvägen ner till Bondestötens botten (13). Kungliga Biblioteket.

En inventariumförteckning som upprättats 25-27 januari 1669 ger en bild av anläggningarna kring myntverket i Avesta. ”Oppå Åfwestadh Mynt och Manufacturwärk medh alle inom samma planck liggiande byggningar huustompter, ägor, dammar, grafwar, jembwähl hwariehanda wärck medh dess redskap och tillbehör af hwadh nampn dett helst wara kunde och hafwer med sådant efter noga besichtigande och annotation befunnits som föllier.”

Enligt förteckningen är Myntverksområdet avskilt med ett plank som är 206 alnar långt (1 aln = 0.593802 meter) och 80 alnar brett eller 122 meter långt och 47,5 meter brett. Det låg vid älvstranden där den stora kraftkanalen nu går in och öster derom.

12 vattenhjul drev ”wärckene”. En stor damm var anlagd i älven och i själva forsen. Från dammen ledde två rännor vattnet till hjulen. Vattenmängden reglerades i rännorna med sex dammlockor vardera. Mellan vattenrännorna låg Stoore Myntehuuset som var 77 x 15 alnar stort eller ~46 x 9 meter. Det var en korsvirkesbyggnad, vars grund sades vara lagd i forsen och älvbotten. Det innehöll 1669 bl.a. ett ”dubbel wärck” som drevs av två stora vattenhjul jämte ett ”Snijdwärk” för skärandet av kopparplåten, två stora valsverk för utdrgandes av ”Penningeteenarne”, redskap och

instrument, myntstampar med mera, en stor ugn för glödgande av koppar och järn, en mindre ugn för glödgande av tenare, ett mindre vattenverk för ”slätning och jembnande” av tenar, ett tryckverk för uttryckning och valsning av mynt.

Förteckningen räknar upp alla byggnader som finns på området, inklusive vilka wärck som finns i dem samt alla verk-tyg, redskap och instrument som användes. Häribland nämns den stora myntbyggningen, som 1669 sades vara ”ett hus i två våningar för allehanda arbeten”.

Mantalslängden för år 1645 redovisar 5 snidverksfolk. En av dessa är vår Johan De Vahl.

2 8

Tenar från valsverkspräglingen

1 = ¼ öre tillverkad i Säter 1642

2 = ¼ öre tillverkad i Avesta 1653

3 = ¼ öre tillverkad i Avesta 1653

8 1/6 öre tillverkad 1661 i Avesta.

Nils Rubenius skriver i sin dagbok från år 1662; ”Men öresplåtarna föres till snidverket att där klippas till tenar och därifrån under välvarna eller trycket att där bättre utplanas och tillika stämplas och så omsider till klippesaxerne ute klippestugan.”

De under hamrarna färdigsmidda myntplåten överfördes till justerkammaren där de i stora, med handkraft drivna bom-saxar sönderklipptes i lämpligs stycken. Den mer än manshöga inrättningen såg ut som en vanlig plåtsax med korta käftar och långa skalmar eller skänklar. Den ena av dessa var fästad i golvet eller i en jordfast stabbe, så att den stod lodrätt. Med en emot väggen eller en annan stabbe ledande lång hävarm eller bom drevo två eller tre karlar den andra skalmen inemot den förra, och därvid klipptes den tjocka kopparplåten, som hölls och inpassades i saxkäften av en annan vid saxen stående man. Med vikten var det synnerligen noga, varför varje plåt vägdes och justerades i en mindre, likaledes upprättstående och med ena skänkeln i en jordfast stabbe fästad sax genom avklippning av en kant eller ett hörn. Varje sådan sax sköttes av två karlar. De justerade plåterna fördes sedan med en skottkärra till stämpelhammaren i den östra delen av det stora skär- och valsverkshuset vid älven.

A Stora saxen med thes Stabba L Jousterade plåtar

B Ritjens Stabba M Jousterplåten som alltid ligger på vågen

C Oklipte plåtar N Slägge

D Utklipte plåtar O Handhammare

E Bommen till stora saxen P Yxa

F Jourster saxen med thes Stabba Q Skrotkiärror 2 st.

G Jouster vågen och bordet dertill R Tråg till skrots utbärande 4-5 st.

H Taket till Jouster Kammaren S Skrothackor 2-3 st.

I Wägga T Twenne karlar som skiuter på bommen

K Fönstren U Then 3:die karlens rum

Under verkets byggande samlades en stor grupp utlänningar, mest tyskar. De vore mästare och satte därför genast sin prägel på samhällslivet. Hit kom öven finnar och en och annan vallon. Några av Sveriges landsändar sände sina förlor-ade. Soldaterna, som lär ha arbetat med grävning och bränning av kanalerna alltsedan anläggandets början, påverkade av krigståg, var ett annat inslag i folkloret. Under de första årten hörde snatteri av kopparsmulor och stölder grannar emellan till ordningen för dagen. Allt flyttbart var begärligt från sidenband till oxar och gärdesgårdar. De verkliga stölderna i bruket företogs av dess eget eller före detta folk. Tjuvnadsbrott har alltid ansetts mycket nesliga och straffats hårt i vårt land. Stölder i kronans bruk hörde till de svåraste försynderna och straffades därefter.

”Eftersom Adam tillstod tjuvnaden och han en övermaga var, som intet hade att böta med, fälldes han att löpa gatlopp och bliva dubbelt hårdare hudstruken, än han tillförene haver varit för sitt tjuveri, och förvisas härifrån staden.” Hem och föräldrar måste han lämna efter gatloppet för 30 stycken poletter, Några av faderns kamrater med hustrur ömkade sig över Adam, som ännu ej nått femton år, och ”efter han var en garmakares barn”, behöllo de honom kvar en enda dag för att utrusta honom för färden ut i det okända. För sin olagliga människovänlighet drogos de inför rätten och dömdes att böta tre mark silvermynt vardera.

Någon antagonism mellan arbetare och borgare eller mellan stadens innevånare och lantbefolkningen märkes ej i dom-böckerna. Tvärtom tycks de ha trivts bra samman som supbröder, vilket ej kan sägas om finnar och svenskar. De tyskar som Silentz fört med sig från Säter, försvenskades så hastigt, att intet annat utmärkte dem som främlingar än en och annan sådan hänvisning som”tyska hustrun”, vilket binamn antagligen kommit därav, att det fanns blott en tyskfödd hustru! Av vallonerna, som ansågs sig hålla avskilda från svenskarna, bebehållandes sitt språk och seder och ogärna blandade sig med andra, fanns det så få av i Avesta att de ej kunnde bilda någon separat grupp!

Kopparpriserna sjönk kraftigt mot mitten av 1600-talet när kopparproduktionen vid Falu gruva blev högre än någonsin förut eller senare. Ett ankare komunionvin kostade 1655, 30 daler kopparmynt, 1660 30-45 dr kmt, 1660-681 60-90 dr kmt. Den enskildes köpkraft minskades kraftigt då lönerna låg i det närmaste stilla.

1687 fråntas Avestafors sina stadsprivilegier och läggs under kronan då Västerås klagar över uteblivna inkomster från kopparn och Hedemora för att Avesta borgarna köper upp varor producerade av traktens bönder.

Avestaborgarna blir ”bortvisade och förständigade att söka sin hemvist och utkomst på annan ort.” Ingen fri handel till-åts mer än för öl- bröd- och brännvinsförsäljning. Endast bruksboden står till buds för bruksfolket där varje arbetare har sin motbok. Inga andra än brukets folk får bo i samhället vilket har gällt allt intill vår tid.

Till vänster om kyrkan och vägen till bron över älven ligger den gamla byn, foto år 2002.

Bruksledningen (Markus Kock) hade, innan Avesta kyrka kom till, förmått domkapitlet att beordra prästerna i Grytnäs att ibland hålla en enkel Gudstjänst utan mässa och nattvardsfirande först i en ligen stuga i själva samhället och sedan i ett litet kapell inne i bruket som invigdes den 28 november 1647. Avestaborna slapp så om söndagarna färdas den besvärliga kyrkovägen till Grytnäs som var mäkta farlig för älvövergångens skull.

I kapellet skulle nu herr Ericus Matthiae Schedviensis predika på apostladagarna och att läsa för Avestas barn. Enligt kontraktet från 1643 skulle ”var och en som så stort barn haver, att det kan gå i skola, det vare sig pojke eller pigebarn, skulle necessario sättat till disciplin och i skolan och preceptor för sitt omak giva om året ne veckokost och en riksdaler. Men de, som inga barn hade, skulle till hans uppehälle kontribuera en riksdaler för den tjänst han gör på apostladagarna med predikande vid Avestafors.

Några av församlingsborna ogillade och till och med förtalade läsandet för onyttigt och påtvunget varför Ericus be-svärade sig vid rätten den 23 november 1844 ”att några icke allenast det intet vilja fullgöra utan och understår sig att illudera och begabba och visa honom av med snöpeliga ord, då han besöker dom om kost eller annat. Och emeden som året då omgånget var, begärde han antingen vid ordningen måtte handhavas och bliva med samtycke komma därifrån.

Rättens resolution belv: ”Oppå detta hans besvär vart honom till svar givit, att han skulle göra sitt flit med barnen, och då lägenhet förefaller, skulle hans kontrakt företagas och de beswär, han hade, bliva examinerade och rättade, då mynt-mästaren och Daniel Kock hava lägenhet att där övervara, och vart honom därhos lovat med Kockarnas samrådan att tillse, i vad måtto hjans kondition meliorerars kunde, skull det intet förgätas

Frågan kom upp på nytt i rätten den 4 september 1648 då prästerskapet klagat, att det var svårt att få ut lönen av bruks-folket.

”Och emedan det gemene folket besvarade sig, att de icke förmådde giva skolmästaren 2 riksdaler, som förr beslutat var, om året för vart barn, han informerar, och fördenskull nödgas taga barnen utur skolan, varför efter sakens betänk-ande på deras begäran om förmedling vart avsagt, att ½ riskdaler skulle eftergivas, och för vart barn, som herr Erik informerar, skall han hava fordra 1 ½ riksdaler eller 6 daler kopparmynt, Samma penningar skola bliva honom betalda på två terminer, hälften om jul och andra delen om midsommar.”

Av det husfolk och de familjer, som inga barn hava i skolan, vart avsagt, att de skulle giva till herr Erik för hans arbete med predikande på apostladagarna ½ riksdaler om året, men en dräng eller löskarl giver 1 daler kopparmynt. Oppbörds-män till samma penningar tillförordnades Jöns Larsson och Per Nilsson.

Om när året skulle begynna, vart avsagt, att det skulle bliva därvid, som förr i denna sak var slutit, nämligen Simonis Judae tid (den 28 oktober), de herr Erik först kom till tjänsten.

Vart och avsagt, att ingen skulle hava makt taga sina barn utur skolan, förrän ett halvt år förbi är åtminstone och där han för särdeles orsaker sådant måste göra, skall fäderna vara förpliktade en månads dag tillförene giva skolmästaren därom till känna och barnet uttaga med kyrkoherdens samtycke, med föregångne examine och förhör, vad barnet på den tiden haver lärt, och betalas för halva eller hela årstiden, som de hava varit i skolan till.

Den, annorlunda gör, vare fallen till böter efter förr upprättat kontrakt, daterat Avesta den 25 januari 1646, som då uti hela meninghetens närvarelse gjort och stadgat var i denna handel.”

Bakom dessa regler stod den kloke och kraftfulle justitiaren Erik Erlandsson, som gav uppslag till och styrde om allt, som borde göras och gjordes i Avesta samhället. Skolan kom att bestå i 21 år utan ringaste bidrag från andra än föräldr-arna genom den breda ekonomiska grunden och uttaxering efter bärkraft av hela menigheten. Här fanns ej någon större mängd valloner, som behövde sammansluta sig om en egen skola för att få sin religiösa åskådning rent inplanterad i sina barns sinnen, som var för handen vid många andra bruk, ingen adlig meccenat, av vilkens familj skolan blev beroende, och ingen drivande prästman, genom vilken skolan gjordes till en kyrkans angelägenhet. Om stor människokännedom och förutseende vittnar åtgärden att göra skolgången obligatorisk med plikt för de försumliga.

Skolåret började således den 28 oktober och pågick till Julhögtiden som var ledig tid med 20 dagar, påsklovet hade 8 dagars ledighet och Johannes döpare 4 veckor samt 8 dagar under Michaelis. Skoldagen började klockan 7 på morgon-en och pågick till kl. 11.00 och under eftermiddagen från 13.00 till 16.00. Det vill säga 7 timmar. Alt enligt den skol-ordning som antogs för Avseta skola den 9 april 1660.

Ericus barns skola hade tre klasser. Första klassens kurs var blott bokstavskänning, stavning och läsning av abc-boken innan och utan. I den andra klassen lästes katekes med förklaringar samt andra böcker som bibel och psalmbok. Dess-utom skulle barnen lära känna predikotexterna och almanackan, börja att skriva brev och läsa brev samt räkna något litet. I Tredje kalssen ”sitta de, som till det latinska språket tänka.” Man läste visserligen kristendom i tredje klassen men det skedde nu på latin i katekesen. Salomons ordspråk och Laurelli ”Synopsis”. (Trons artiklar). Som ett resultat av undervisningen kunde en stor del av barnen sina Christendomsstycken, och dessutom vackert skriva och räkna.

Myntets fyra åldrar

Man gyllene åldern kallat har Så kom den tunga koppartiden

den tid, då uti alla state som gjorde ännu mer besvär

var en uti sin ficka bar och säkert alla fägna lär,

en pung med holländska dukater. Att även den är väl förliden.

Sen följde silvrets tidevarv Nu, gudskelov, på intet sätt

riksdaler, piastrar, karoliner man över slika bördor klagar,

och slika oviga maskiner men världen faller allom lätt

man fick i handeln och i arv. i pappersålderns sälla dagar.

Anna Maria Lenngren 1772

Anna Maria (1754-1817) Lenngren var gift med Carl Petter Lenngren (1750-1827). Hans faster, Anna Maria Lenngren (samma namn men två olika personer) född omkring 1721, vigdes den 4 maj 1742 i Västerås med Peter Devall född 1713 avliden 147, boktryckare i Västerås. Petter är troligen en sonsonson till vår Johan Devall.

Johan Devall

|

Petter Devall född ~1627 i Avesta

|

Petter Devall gift med Charlotta von Lund

|

Petter Devall född 1713 gift med Anna Maria Lenngren född ~1721, namne och faster till författarinnan.

Johan De Vahl

Johan De Vall antas ha kommit till Sverige i början av 1620-talet och blev då snidverksmed vid myntverket i Säter. Han noteras i mantalslängden för Säter först år 1641, då med 3 personer i hushållet samt för år 1643 med 2 personer i hus-hållet. Han följde med vid verkets flyttning 1644 till Avesta. I Säter tillverkades så kallade klippingar vid snidverket där, som omtalas redan 1624. Vår Johan De Val har nog varit med om att tillverka klippingar både i Säter och Avesta såväl som tenare och runda mynt som började tillverkas år 1627 i Säter samt kanske även klippt koppar till den plåt som be-lagts som tak till Stockholms slott och slottet i Versailles.

Den 28 december 1660 betalade Johan De Val testamentspengar till kyrkan efter sitt ”sonebarn” och den 3 april 1665 efter sin hustru. Troligen avled han i Avesta kort därefter vilket dock ej kan konstateras då kyrkoräkenskaperna saknar personuppgifter för tiden 1665-1679 och mantalslängderna har en lucka för tiden 1665-1666.

En medlem av den tyska släkten de Waal, Arthur de Waal, utgav 1935 boken ”Geschichte des Gesclechtes de Waal” i vilken han säger: De Waal heisst, wie wir sahen, der Wale oder der Wallone. Die Wiege der ganzen Famillie stand in Flandern, speziell in Gent, wo die de Waal´s shon im Jahre 1345 als altes Gescheicht bezeichnet werden, das an der Spitze der mächtigen Stad Gent gestanden habe. Namnet de Wahl skulle således betyda vallonen. ”De” är ej den franska prepositionen utan den nederländska bestämda artikeln! Släktens ursprung skulle således vara att söka på nederländskt – vallonskt mark. Den har flyttat till nederländskt-flamländskt mark, där beteckningen uppstått och blivit ett familjenamn. Flyttningen har gått vidare till Tyskland och därifrån har en gren kommit över i början av 1620-talet till Sverige.

Vallonerna

Myterna kring ”Vallonerna” är många. Vid tiden för deras invandring till Sverige i början av 1600-talet fanns dock inget landområde som hette ”Wallonien”. I furstbiskopsdömet Liège, som sträckte sig som ett bälte tvärs över Spanska Neder-länderna från Holland i norr till Frankrike i söder, fanns både romaner och germaner. Romanerna talade romanska dia-lekter som picard i väster, orrain och champenois i söder. Germanerna talade tyska i öster och högtyska i sydöstra delen av furtsbiskopsdömet. Det romanska språket ”walonicam” förekom vid vissa kloster redan vid 100-talet. De som talade ”walonicam” kom att kallas av germaneran för ”Vallon” eller ”Walhö”. Själva tycks de ej ha använt namnet, troligen då ordet Wallon endast betydde ”icke-german”. Beteckningen Wallon syftade då mer på en språklig grupp i den romanska kulturkretsens utkant än på ett territorielt område. Det är först i modern tid som Vallonien har uppstått som benämning på ett landområde i Beligen. Domaren Grandgagnage talde på 1840-talet om Vallonien (La Wallonie) men först 1971 skapades regionen Vallonien officiellt genom den förändring som då skedde av den Belgiska konstitutionen. Beteck-ningen Vallon åsattes även för personer som bodde på 1600-talet i områden som idag räknas till Frankrike.

Under åren 1568-1648 var det mer eller mindre ständigt krig i dessa trakter och som följd av krigen, hungersnöd åren 1580 och 1590, sjukdomar och misär, ekonomisk oreda och en närmast vansinnig prisstegring, som ledde till en ökande dödlighet och en omfattande emigration. Närmare 100.000 personer beräknas ha lämnat de Spanska Neder-länderna! Men under Alberts och Isabellas Spanska styre lyckades landsadvokaten Johan van Oldenbarneveld, som företrädde de Holländska provinserna, uppnå en vapenvila med Spanien som varade åren 1609-1621. En stark återhämtning kom därmed tillstånd för området. Nya gårdar kom till på landsbygden, jordbruket blomstrade och de industriella grödorna utvecklades. Landsbygdsindustrier, som spiksmidet i Vallonien och linväveriet i Flandern kom att sysselsätta många hushåll. Konstnärer som Rubens, Van Dyk med flera såg dagens ljus.

Furstbiskopsdömet Liège var trots fortsatt ekonomisk tillväxt i inre konflikter. Den folkliga regeringen, som stöddes av Frankrike och de som stödde prinsbiskopen drog åt olika håll i motsättningar som hade bottnar i religiösa motsättningar. Den folkliga regeringen stod nära protestantismen medan de som stod prinsbiskopen nära stödde de katolska strömning-arna. De katolska prästernas moral och livsföring under 1400- och 1500-talen med frånvaro från tjänsten, älskarinnor, dryckenskap och våld hörde till den allmänna bilden av prästerskapet som under 1580-1630 drev häxprocesser för att visa kyrkans makt över folket. Även om förhållandena var fredliga i Furstbiskopsdömet hördes kanonernas muller på nytt. Det trettioåriga kriget inleddes år 1618. Möjligen var det ”hoten” och ”löftena” som fick så många att emigrera under den tillfälliga fredsperioden 1609-1621, som kan ha inneburit att man under lugn och ro kunde förbereda sin avfärd. Var levnadsstandarden då bättre i Sverige än i Furstbiskopsdömet kan man fråga sig? Den 4 maj 1624 förbjöds all fortsatt emigration till Sverige från Spanska Nederländerna!

Kanske kan vi finna De Valls ursprung genom att följa Silentz öden. Silentz kom via Lübeck åter till Sverige. I ett brev daterat den 19 december 1619 skriver guvenören över kopparkompaniet och ståthållaren över Kopperbergslagen Filip von Scheiding bland annat på tyska till Govert Silents:

”Vidare kan jag icke undanhålla Eder, att Hans K. Maj:t har i sinnet att här i landet uppbygga några kvarnar, på vilka man kan gargöra kopparn, sådan som I redan för ändamålet låtit förfärdiga. Emellertid har han för två dagar sedan diskuterat saken med mig, varvid jag funnit anledning att erinta om eder person och att omständligt redogöra för hela saken inför H. K: Maj:t (saken torde gälla Stockholms magistrats ärekränkningsmål mot Silents). Därpå har H. K. Maj:t svarat mig, att han nådigast ville befalla hovärtten att förfara rättvist och slutdöma saken. Och då jag bland annat berättade, att I besitter god kunskap i konsten att gara koppar och även själv äger en kopparkvarn, har H. K. Maj:t hjärtligen önskat, att han hade en sådan man här i landet, vilken han kunde anfötro detta verk, och därjämte tilagt, att om han kunde få Eder, skulle han giva Eder stor frihet på några år. Och fast jag underdånigst svarat H. K. Maj:t, att jag högeligen tvivlade på att I skulle vara benägen att bosätta Eder i dessa trakter, så har dock H. K. Maj:t nådigst befallt mig att skriva till Eder om denna H. K. Maj:ts mening och att förnimma, vilken Eder åsikt vore. Och om I varken kunde eller ville bryta upp ifrån eder ort för att flytta hit, så såge likväl H. K. Maj:t gärna, att Edra förhållanden tilläte Eder att komma hit för en kortare tid, och att i gåve H: K: Maj:t underrätelse därom. Det finnes åtskilliga här, som redan inrättat några kvarnar, men man tvivlar på att de rätt begripa saken och skola sköta den. Vad I än i denna sak är sinnad att göra, så utbeder jag mig underrättelse därom med första lägenhet. Låt dock ingen få veta något om detta! Därför anhåller jag, att detta mitt brev icke måtte komma i någon annans hand. Personligen tyckes det mig icke vara orätt, att I avräknade så mycket på Eder handel (med Svenska regeringen), att I kunde komma hit på någon kortare tid för att befordra Eder sak. Resan kunde ju företagas på en månad eller två. Då ville jag också hoppas, att Eder sak så mycket fortare och bättre kunde föras till ett gott slut.”

I arvstvister hade Govert Silentz tyckt att rådhusrätten i Stockholm hade dömt partiskt och föfördelat honom, vilken åsikt han uttryckt klart och tydligt och samtidigt brukat otillbörliga skällsord och till och med kallat rättens ledamöter ”lögnare” i skrivelse till Filip von Scheiding och sin sakförare Nicolas Sabancoro.

När han kom åter till Stockholm, för att anta konungens order, arresterades Gover Silentz för att svara för sina skällsord mot rådhusrättens ledamöter. Troligen blev Silentz lösgiven på sensommaren genom ingripande från högre ort. Han fick pass den 11 september 1620 till Bergslagen och i instruktionen för skattmästaren Jesper Matsson Kruse av den 13 sep-tember 1620 sägs: ”Skall skattmästaren samt med Filip Scheiding handla med Hubert Silentz, att han hit in i riket flytta vele och är boendes bliver.” Silentz var således uppe vid Kopparberget i Falun eller troligare i Säter när Silentz genom-förde en garing med den tilldelade kopparn som utföll så väl att det sägs i ett kungligt brev av den 6 september 1620 till Peder Falk i Holland: ”Vi förnimma, att kopparhandelskompaniet här i riket haver begynt att låta tillverka gårkoppar så god och fin, som han någonstädes i Tyskland skall kunna tillverkas, varutav provet Eder med det första skall tillsändas.”

Om flyttningen till Sverige säger Silentz själv: ”Haver alltså jag efter dess (konungens) försäkring och min trogna loven tagit både hustru och barn med mitt hela bo hit med mig och alldeles där i Lübeck och i Hamburg och annorstädes över-givit min handel, vandel och näring, jämväl mitt eget kopparbruk och hamrar platt nederlagt och förstört, vilka mig stora penningar kosta, nu till ingen nytta, och det som mest är, efter jag kopparmakeri dem i deras handel där ut i Tysk-land så väl som mig själv ifrån kommit, är mig mycken händelse och skade händat, jämväl mycket förbannelse önskat både av förmännerne och borgerskapet i städerna, både för koppartullarna och själve hele handeln.”

Trots klagandet återkom han till Sverige sommaren 1621!

Govert Silentz kan vara född i Furstbiskopsdömet Lübeck i Tyskland och är troligen uppvuxen i Sverige. Han skriver en svenska så god och rätt stavad som någon annan Svensk. Hans far, med samma namn, Govert Silentz, flyttde från Ned-erländerna under hertigens av Alba förföljelser, vilka pågingo 1567-1573. Han blev borgare i Stockholm. Nämnd i våg-böckerna 1580-1588. Köpte ett stenhus vid Söderport i Stockholm år 1587. Troligen avliden omkring 1589. Modern Lennika, avled 1603 i Stockholm. Govert Silentz (sonen), flyttar troligen i slutet av 1500-talet (kanske efter faderns död) från Stockholm till Lübeck där han blir borgare och handelsman år 1592. Gift där med Kristina von Freden.

Govert Silentz gift med Lennika Gerd von Freden gift med Catrina

V~1589 V 1603 i Stockholm Tullskrivare V Lübeck

| |

Govert Silentz född ~15(62) gift 10 september 1592 i Lübeck med Kristina von Freden

V 1652 i Säter, innemot 90 år gammal V okänt när och var

Barn:

Govert, ej vidare känd, troligen död ung.

Gerd, borgare i Lübeck år 1628. Gift där samma år med Margareta Braun.

Welam Govertsson Silentz född 1596 V 1652 i Säter, borgmästare där 1649-1652 gift med Karin

Nilsdotter

Didrik, borgare i Stockholm, levde 1632.

Volter född 1600 V 1670 borgmästare i Säter 1653-1670.

Catharina gift med myntmästaren i Lübeck, Hinrich von der Claren

Johannes, borgare i Ratzeburg år 1648 samt

ej namngivna barn begravna i Lübeck åren 1594, 1597, 1603, 1606 och 1609.

Enligt Johan Skyttes brev till änkedrottningen Kristina hade den 19 maj 1624 ej mindre än 25 Lübekska arbetare anlänt till Stockholm för att omdelbart fortsätta till Säter. Åtskilliga voro antagligen från Silentz eget garmakeri i Lübeck. För andra åter hade han till deras arbetsgivare måst erlägga stora summor, som de vore skyldiga. Silentz köpte helt enkelt ut dessa arbetare genom att betala deras skulder!

Hans karriär i Sverige blev kort. Redan 1642 fick Silentz överlämna ledninge av kopparverket i Avesta till Markus Kock. Govert Silentz avled 1652 i Säter. (Jean Yermaux besrkiver i artikelserien retour sur notre passé industiel 1858 familjen Kock som en dynamisk entreprenörfamilj från Liège och framhåller hur Markus år 1627 erhöll monopol på att utveckla de svenska skärverken samt hur han etablerade flera myntverk. (Nedan Markus Kock).

Myntverket i Avesta brann ned 1653. Myntsmedjan brann 1697, 1701 och 1717. Skärverkshuset brann ned 1761.

Troligen uppfördes de nedbrunna byggnaderna på ursprungsgrunderna och på likartat sätt som de nerbrunna.

Utsnittet är från en avritning av Eric Geislers karta från 1759.

Efter EricGeislers karta 1759.

Erik Geilsers karta från 1759 har norr nederst i bilden. Kyrkokvarteret ligger i denna bild till höger och ovanför

kyrkan. Det vill säga väster och söder om kyrkan. Dammkvarteren ligger överst i bilden eller söderut.

Av Johan och Brita De Vall´s barn har följande identifierats:

Olof de Vall född den 28juli 1624 i Säter – avliden den 18 arpil 1715 i Romfartuna, var klensmed i Västerås och bodde senast från 1685 i Torp, Romfartuna socken, men var skriven i mantalslängderna för Västerås tillsammans med sin son Johan intill år 1698! Gift (2?) 24 februari 1658 i Romfartuna med Britta Bengtsdotter född i oktober 1627 i Millingby, Romfartuna socken. Död den 4 oktober 1716 i Romfartuna. I personalierna efter dem sägs: ”Klensmeden Mäster Olof Devall är född i Säter stad den 28 juli 1624. Kändt sina christendomsstycken wähl. Åhr 1644 (1?) ingick han ächten-skap med sin efterlåtna maka hustru Brita Bengtsdotter. Med henne aflat sina barn,5 söner och 2 döttrar. Blev död den 18 april 1715, 90 åhr och 9 månader gammal. Testamentet till kyrkan är betalt med 4 daler kopparmynt.” För henne sägs att de hade 8 barn. Av dessa barn är säkert kända endast en son, Johan född den 2 februari 1658 i Västerås, samt döttrarna Anna, Brita och Margeta född den 12 februari 1766 i Slotts-vreten, Västerås.

Johan de Vall kallades ofta för ”Johan de Vall junior” eller ”unge Johan de Wall”. Till kyrkan i Avesta erlade han bänk-platsavgift den 9 oktober 1659. Testamentespengar efter honom erlades den 25 januari 1661 (han avled således före sin far), och testamentespengar gavs efter hans ”änkan” den 18 november 1683. Inga parets eventuella barn är kända.

Marcus de Vall var kol- och materialskrivare vid Avesta bruk 1661-1669 och åter från 1677. Däremellan tjänstgör han som uppbördsskrivare. Han är nämnd i mantalslängderna 1662-1678. Åren 1667-1677 har familjen en piga samt för åren 1669 och 1672 noteras en dotter i mantalslängderna. Testementespengar efter honom gavs den 14 juli 1678, samma dag som han begrovs. Hans änka är nämnd med 1 piga i mantalslängderna för Avesta 1680 och 1681. De hade bänkplats i Avesta kyrka.

Kollgillaren var egentligen en lägre tjänsteman, jämställd med bruksprofossen, de olika vakterna och övriga arbetare. Markus Devall tjänstgjorde som sådan från 1661 till och med halva året 1669 och efterträddes då av Mats Michelsson, men han kom igen 1677 vid mitten av bruksåret. Markus Devall kallas i kämnärsrättsprotokollet den 13 november 1672, uppbördsskrivare, varför han torde ha fått anställning hos befallningsmannen i Näsgård län. Den 10 februari 1669 erhöll gästgivaren Peder Larsson Gahm och vågaren Petter Hansson Brehmer kongl. Maj:ts fullmäktige och direktörer för tobakshandeln rätt att ”utan någons tubation och intrång fritt och obehindrat bemälte handel emottaga, idka och bruka.” Året därpå kom Hans Persson ifrån Stockholm, och framvisade att han var beordrad att utspana, om å någon ort här i bergslagen handel med tobak, förseginge. Han hade redan hittat fem skålpund hos uppbördsskrivaren Markus Devall, som påstod sig ha köpt sin tobak hos handlanden Adam Grot i Säter.

Efter Markus Devalls död gavs den 14 juli 1678 17 daler till kyrkan och 2 till fattigkassan. En vars storlek visar att Markus hade en viss ställning i samhället. Den 30 september 1669 infordrades skomakaren Lars Stoltz och tilltaltes för gjord hemgång på sin svärfader Johan murmästare, vilken av Markus Devalls dräng, Olov Danielsson berättades vara så tillgånget att..... Markus hade således en dräng i sin tjänst.

Prästerna ägde få ersättning för sina förrättningar som följer; Om en bonde ägde minst sex kor, skulle kyrkoherden efter honom eller han hustru ha en ko eller dess värde som likstol. Ägde bonden mellan fyra till sex kor, fick kyrkoherden nöja sig med 2 daler silvermynt, och för den, som hade mindre än fyra kor, minskades likstolen till 1 daler silvermynt. Efter barn lämnades 16 öre silvermynt och efter ”gemene” 6 öre silvermynt. Tionde skulle alla med jord ge, men ”gångande ämbetsmän” och andra jordlösa måste i stället lämna 2 daler silvermynt. För lysning för brudfok lämnades betalning efter behag och förmåga; för vigning 12 öre silvermynt; för barndop och kyrkotagning tillhopa 24 öre silver-mynt; för sockenbud gavs ersättning efter behag eller ock ett dagsverke på kyrkherdens kost. Påskpenningar för nattvardsgäster erlades med 1 öre om året.

Peter de Val erlade bänkplatsavgift i Avesta kyrka den 16juni 1662 och är nämnd i mantalslängderna i dammkvarteren 1667-1676. Troligen avliden 1676. Nämnd i domboken vid majtinget 1700, som tidigare ägare till en kålgård i Avesta och kallades då ”Petter Devall, mynteknecht i snydwärket”. Denna kålgård sägs till för ett år sedan ha brukats av murar-mästaren Ingewall Larsson, som fått den med sin hustru, tidigare gift med Petter Devall. Ingewall Larsson nämns i man-talslängderna i Avesta 1677-1700 och antas vara gift redan förstnämnda år. Efter 1700 omnämns hans änka. Parets son, Johan Devall är noterad i mantalslängderna åren 190, 1685-1697 samt 1699 i dammkvarteren. Parets son, Olof Dewall, är noterad som gift i mantalslängden för dammkvarteren tillsammans med sin äldre bror år 1699.

Den 20 mars 1704 stod bruksdrängen Erik Elg inkallad för kyrkorådet att stå till svars för att han dominica seagesimina sålt öl under aftonssångspredikan till Erik Eriksson i Grabbo, Lars Ersson i Myrsjö, brukskomakaren och dennes son Karl. Det var kyrkvakten, bestående av Lars Andersson sågare, Erik Eriksson skomakare, Daniel Kees och Johan Dewall, som pliktmätigt angivit saken. Johan Devall, som tjänstgjorde som kyrkväktare, är ett av Peter de Val´s barn.

I dödboken för Avesta sägs den 13 januari 1761; ”Bruksarbetaren Petter Devall omkom ömkeligen i kvarnrännan; under det han gick där och isade, brast isen undan, att han föll i vattnet, blev streckan förd under dammbordet och upptogs död nedanföre.” Med honom dog den sista manliga grenen av De Val i Avesta. Han var född den 25 september 1704 troligen en dotterson till Petter de Val.

Erik De Vahl nämns i mantalslängden för Avesta 1663-1686 som ”snewärksmed”. Som sin far och bror Petter arbetar han i snidverkstaden. Han flyttar till Färna bruk i Gunnilsbo socken. (Mer om honom längre fram)

Johan Devall noteras första gången i 1641 års mantalslängd för Säter stad. Då sonen Olof uppges enligt personalierna i dödboken år 1715 för Romfartuna socken vara född den 28 juli 1624 i Säter stad, kan man kanske förvänta sig att Devall skall finnas nämnd i de tidigaste mantalslängderna för Säter stad. Men han nämns ej där åren 1637, 1638, 1639 eller 1640. Först 1641 noteras Johan Devall (3 personer) i längden. Kan han vara en son till en av de som omkom vid översvämningsolyckan den 1 maj 1625 i Säter och ha vuxit upp hos sin mor, som i så fall var enka? 1744 flyttar Johan Devall till Avesta, Där noteras han utan hustru 1755 samt med hustru åren före och efter. Kanske var han omgift 1756. Kanske är de sju kända sönerna halvbröder? Två av barnen, Olof och Erik har ursvenska namn. Kan namnet Markus vara inspirerat från Markus Kock? Är det troligt att någon som immigrerat till Sverige redan något år därefter antar en svensk namntradition och döpter sitt barn till Olof? Var Johan gift med en svenska eller hade han en hustru med sig när han immigrerade? Är han kanske rent utav född på svensk botten och är en ättling till en tidigare invandrad generation, på likartat sätt som Silentz? Möjligen/troligen hette han ej De Wahl före immigrationen utan tog sig namnet här i Sverige. I mantalslängderna 1648 och 1650 finns ej Johan Devall men väl en Johan Gewald bland myntsmederna.

Bruksområdet från ca 200 meters höjd i mitten av 1700-talet. Modellen är konstruerad av Rolf Lund, Avesta. Foto LRB

Mantalslängderna för Avesta som börjar 1647 redovisar:

I Dambkvarteret I Kyrkokvarteret

1645-47 Johan Dewahl

1653 Johan Devähl Johan Dewald och Baltzar Hof = 2 personer

1654 Johan Dewald 1 man 1 kvinna 1 piga = 3 personer Johan Dewald = 1 person

1655 Johan DeWald utan hustru 1 son 1 piga = 3 personer

1656 Johan Dewall1 man 1 kvinna 1 son = 3 personer

1657 Johan Dewall 1 man 1 kvinna = 2 personer

1658 Johan Dewall i man 1 kvinna 1 son = 3 personer

1659 Johan Dewall 1 man 1 kvinna 2 söner = 4 personer

1660 Johan De Wahl 1man 1 kvinna 1 dr 1 p = 4 personer

1661-62 Johan De Wahl 1 man 1 kvinna 1 son = 3 personer Johan De Wahls hustru 1 kvinna = 1 person

1663-64 Johan De Wahl 1 man 1 kvinna 1 son = 3 personer Karin Olofsdotter 1kvinna 1 dotter = 2 personer

Avestafors finns ej i mantalslängden 1665-1666

Hemmanet Brabo

1675 Karin Olofsdotter hos Peter Dewall 1 inhyses

1676 By.... Karin /ej noterad i mantalslängden/

1677 By.... Karin 1 tiggare.

Översiktstabellen har hämtats ur Erik Hellerströms ”Bidrag till släkten de Wahls genealogi” publicerad i Släkt och Hävd nr 2 årgång 1958. Erik H. Har utelämnat sönerna Johan de Vall junior som erlade avgift för bänkplats i Avesta kyrka den 9 oktober 1659, troligen avliden senast 25 januari 16661 då testamentespenningar erlades efter honom och efter änkan Johan Dewall den 18 november 1683 utan att ha några kända barn samt Markus Deval, kol- och materialskrivare vid Avesta bruk, begraven där den 14 juli 1678. Hans änka är nämnd i mantalslängderna för Avesta 1680, men ej därefter. De hade bänkplats i Avesta kyrka.

Stamfadern Johan de Val gav testamentespenningar efter sitt sonebarn den 28 december 1660 och efter sin hustru den 3 april 1665. Troligen avliden kort därefter enligt Hellström då han ej mer förekommer i kyrkoräkenskaperna eller man-talslängderan. (De förra har dock inga personuppgifter 1665-1679 och de senare har en lucka 1665-1667).

Enligt mantalslängderna saknar stamfadern Johan de Val hustru år 1655. Kanske var Johan de Val gift två gånger med barnkullar i bägge giftena?

Anders de Wahl skriver i sin bok ”Mormor och morfar” att ”våra förfäder på pappas sida lär ha flyttat till Sverige från Flanderna antagliden från trakten av floden Waal – under Gustaf II Adolfs tid. Det var två bröder, den ene blev en av de första borgarna i det nyanlagda Göteborg, den andre kom till Örbyhus och Dannemora för att lära svenskarna smida vapen på vallonvis. Det är ifrån honom vi härstammar. En av våra förfäder var med Karl XII som livdrabant i Bender, där han synnerligen lär ha utmärkt sig vid kalabaliekn.” Anders stammar från Olof i tabellen ovan medan vår gren kommer från Erik Devall.

Erik De Vall 1634-1689 gift med Karin Mattsdotter ? - 1689.

Erik noteras i mantalslängderna för Avesta med sin hustru i kyrkokvarteren åren 1666-1670. Mantalslängder saknas åren 1665-1666. Erik är ej noterad åren 1671-1673 i längderna men noteras 1674 – då tillsammans med ett annat ej namngivet par. (Kan Erik vara återinflyttad till Avesta?). Paret Dewall redovisas sedan i kyrkokvarteren 1675-1678. För 1679 saknas Avesta i mantalslängden. Från 1680-1687 finns paret i de nya brukskvarteren och hade där troligen en bättre bostad än innan. År 1686 noteras en deras son i mantalslängden. 1687 flyttar de till Färna i Gunnilbo socken. Sonen Daniel Ersson Dewall blir kvar i lägenheten i de nya kvarteren i Avesta.

I Avesta kämnärsrätts protokoll för 1670 omtalas, att Lars Persson garmakare anklagat Erik Devall för att denne påstått, att Lars hustru ”skulle kunna göra efter det, som bortstulet är och sådant igenom vatten i en så uträtta (spå i vatten). Samma beskyllning hade framställts tre år tidigare och då måst skriftligen återkallas. Nu blev det nio mark silvermynts böter.

Falu gruvas område med ”stora stöten”.

Kopparstick av Johan van den Aveelen från 1701 ur Eric Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna.

Gruvområdet sent 1700-tal av J F Martin

Midsommarhelgen 1687 rasar Falu koppargruva samman. En stor krater, den stora stöten uppstår, när massorna sjunker samman och ner i de sammanbrytna orterna. Som väl är skadas ingen arbetare då alla är lediga för helgfirandet. Men för koppargruvan är dess storhetstid över då malmådrorna börjar sina och raset ökat brytningskostnaderna. Konkurrensen från andra leverantörsländer och Spaniens kraftigt minskade kopparköp har så kraftigt reducerat behovet av koppar att det blivit olönsamt med fortsatt brytning i Stora Kopparberget. Nedgången sprids till alla platser och aktiviteter som ingått i produktionsverksamheten runt koppargruvan.

Redan år 1667 reducerades Avesta kopparverk till kronan och förpantades därefter på 20 år till bröderna Cronström. Stora Kopparbergs Bergslag erkändes dock som rätta ägaren till Avesta Bruk men tilläts inte återtaga detsamma förrän de 20 förpantningsårens slut. Ett bolag med bröderna Cronström som delägare tog nu hand om Avesta. Men 1686 råk-ade det ånyo ut för reduktionen, och i samband därmed mister Avesta stad sina stadsrättigheter. Vilket tillsammans med nedgången i kopparanvändandet gör att borgarna får lämna Avesta och många förlorar sina arbeten i Avesta kopparveerk och i mynteriet.

Falu gruva år 2010. Foto AB

Erik Dewall flyttade från Avesta 1687 till Färna bruk i Gunnilbo socken och försörjde sig där som spiksmed. Järnet är för Sverige det nya ekonomiska undret som efterträder kopparn. Erik´s lycka blir dessvärre kort. När, förmodligen, han och hustru Karin sov över i smedernas uppehållsrum vid bruket hände det som inte får hända. Kolelden dog ut och de giftiga rökgaserna spred sig ända in i deras uppehållsrum. Stilla avsomnade de den 10 mars 1689 till följd av rökgaser-na. Begravningen förrättades den 24 mars i Gunnilbo socken. Äldste sonen Johan tjänade då som dräng vid Flena Nedre Hammare. Förmodligen var de andra barnen hemma i smedsbostaden närolyckan inträffade. Alla deras barn är troligen födda i Avesta.

Johan de Vall född 20 mars 1662 avliden de 16 mars 1747 vid Högfors bruk, Karbenning socken. Se mer nedan.

Catharina De Vall född 1664 gift före1689 med Carl Larsson, då deras son Lars kristnades den 18 juni 1689 i Garpen-berg prästgård. Den 24 december 1732 begrovs Corporal Carl Larsson, född 1639, rusthållare i Pålsbenning, Garpen-bergs socken av ålderdom, minst som han var berättas 93 år gammal vid den död den 10:e december. Även hans hustru Catharina Devall begrofs samtididgt med sin make den 24 december 1732 sedan hon avlidit af håll 68 år gammal den 20:e december och var därtill alltid frisk!

Abraham de Val född ~1666 – avliden den 23 januari 1726 vid Färna bruk, Gunnilbo socken. Flyttade till Avestafors den 10 oktober 1689. Verksam som klensmed vid Färna bruk, Gunnilbo socken. Gift med Anna Ersdotter född 1661 – avliden den 24 februari 1734 vid Färna bruk, Gunnilbo socken. Paret hade 2 söner och 3 döttrar. Sönerna, fjärdings-mannen Erich Abrahamsson Devall och brodern, klensmeden Abraham Abrahamsson Devall, drunknade den 26 december 1733, 33 respektive 27 år gamla.

Daniel Eriksson Devall. Nämnd i mantalslängderna för Avesta 1687-1706 som kopparsmedsgesäll vid bruket. Tvistar flera gånger med grannarna. År 1702 klagar han inför tinget, att en person försmädligen sagt om hans far, som för 14 år sedan är död vorden, ”att han warit wärd hänga i högsta galgen och Daniel samma straff förtient.” 1700 nämns hans hustru Kierstin Ersdotter med svärfadern Jöran Dufwa. Han hade barn som dock ej är kända.

Nils myntsmed hade stått i intimt men olagligt förhållande till Annika Simonsdotter i Avesta. I behaglig tid hade han hunnit draga sig undan till Stockholm, men Annika, som tydligen hörde till de resoluta, reste efter, och resultatet blev en förlikningsskrift, som ännu idag finnes kvar bland kyrkans handlingar. Den har följande lydelse:

”Att jag Nils Persson, smed, arbetande här på myntet i Stockholm, haver förlikts med Annika Simonsdotter, hos vilken jag i lönskeläger legat haver, att hon ej i någon måtto mig därföre haver mer att tilltala och därföre givit henne 35 daler kopparmynt. Trettio daler haver hon nu precise bekommit, de resterande fem daler förobligerar jag mig utan gensägelse att leverera nästkommande mårsmässa, och till mera säkerhet, så framt jag detta ej gör, skall hon hava makt att förbjuda hos Lars Vatk, bruksmästare vid Avestafors, föreskrevne fem daler penningar utav de, som han mig skyldig är, att hon om dem skall vara försäkrat. Till mera visso haver hon begärt desse gode män (att) jämte mig och henne underskriva, vilken vittnen dertill hava varit;

Actum Stockholm den 17 Augsuti anno 1668

Olof Håkansson Nils Persson

Silvermästare Daniel Deval

Niklas Forsh Annika Simonsdotter

Daniel är nämnd bland fattiga i Avesta som får understöd.

Isak de Vall nämnd i husförhörslängd i Gunnilbo 1688 och uppges då vara 14 år gammal. Kom efter föräldrarnas av-somnande 1689 i tjänst vid påsktiden hos sin morbror? Erick Mattsson i Holsbo. Men är ej noterad där i mantalslängd-en. Flyttar snart vidare till Avestafors. Säkerligen identisk med den Isaac de Val, för vilken gavs testamentespengar i Avesta den 2 april 1693.

Margareta de Vall nämnd som ogift i husförhörslängd i Gunnilbo 1688. Kom efter föräldrarnas bortgång vid påsktiden 1689 till Gösta Hansson vid Färna bruks mellanhammare. Är ej noterad i mantalslängden hos honom. Troligen gift med Hindrik Hindriksson från Nickelbo, Karbenning socken, smed vid Färna bruk. Barn: Hindric född 19 december 1704, Erik född 12 april 1707 – båda i Nickelbo, Karbenninge socken.

Jacob Devall nämnd som gift i mantalslängd i Avesta 1671 och 1672 boendes i Myntkvarteret (blott då).

Johan Devall 1662 – 1747 gift 1.0 med Anna Nilsdotter 1661 -1726

Paret vigdes den 6 oktober 1689 i Gunnilbo socken knappt 7 månader efter hans föräldrars tragiska bortgång i rökför-giftning efter koleldens slocknande. För Johan och hans syskon var det en dubbel tragedi. Dels förlorade de bägge sina föräldrar, dels förlorade de det stöd och yrkesförkovran som en mästersmed förmedlade till sitt arbetslag. Mästersmeden förestod sin ”hammare” och valde själv sina medarbetare. Tog emot lönen för utfört arbete av bruksägaren och fördel-ade den på i arbetslaget ingående personerna. Ofta bodde lagmedlemmarna, även de som ej var släkt med mästersmeden hemma hos denne. När en mästersmed avgick ersattes han av en annan mästersmed som valde eller hade med sitt eget arbetslag. Johan devall och hans syskon fick söka sig sin utkomst på andra sätt och orter.

Johan tjänade som dräng vid Flena Nedre Hammare i Gunnilbo socken. Den unga familjen flyttar ~1693/1694 till Gisslarbo, Malma socken. Familjen, som nu har tre små barn, flyttar ~1696/1697 i sökandet efter lyckan och yrkefram-gång till först Carmansbo Bruk och därefter till Walbricka Bruk i Hed socken. År 1703 flyttar de till Saxe Hammare, Söderbärke socken. År 1711 flyttar de till Persbo i Norbergs socken och därifrån troligen år 1716 till Högfors Bruk i Karbenning socken samt ~1718 till Älvkarleby där de blir i tre år. Därefter eller ~1721 åter till Högfors Bruk, där han blir till sin död år 1747.

Karbenning personalieboks notis 6 från 1726: ”Den 20 mars 1726 dog och den 27 begrofs sahlige Mäster Johan Devalls vid Högfors Bruks hustru Anna Nilsdotter född uti Munktorps socken af ächta säng och gudfruchtiga föräldrar åhr 1661, född på nytt genom det Heliga dopet, kunde göra redo för sin christendom, war 24 år då hon kom i echtenskap med sin kära man, lefde med honom 39 åhr och aflat 8 barn, 4 söner och 4 döttrar, 1 son är död. Hon war en sachtmodig och gudfruchtig hustru. Hennes sjukdom var ? och blod uti 1½ års tid. Aetas 65 åhr på 3 månader när.”

Änkemannen Johan Dewall äktar 2.0 den 11 september 1726 i Högfors bruk, Karbenning socken Barbro Ersdotter. Barnlöst gifte. Personaliebokens notis 3 år 1747. ”Den 16 mars dog och den 18:e begrovs gamla, fattiga Hammarsmed mäster Johan Devall ifrån fattigstugan, född den 9 mars 1662 i Avesta, renatus, kunde väl läsa. När han var 27 åhr blef gift med sin förra hustru Anna Nilsdotter från Munktorp, levde samman i 39 åhr, haft 8 barn, 4 söner och 4 döttrar. Nu lefwa 1 sohn och 2 döttrar (mer troligt är att 1 son och 2 döttrar är avlidna, LRB) änkling i 1 år, sedan gift med sin nu efterlåtna hustru Barbro Ersdotter från Norberg. Ej barn. Vita communis, gudfruchtig, stilla och warit hammarsmed vid Larsbo bruk i fyra åhr, i Persbo i 5 år, i Högfors 2 åhr, vid Älfkarlby 3 åhr, sedan till Högfors så länge som årka arbeta. Morbus: ålderdomsbräcklighet. Warit sängliggande i flera (8) åhr. Fått allmosa öfver 10 åhr. Mest warit hos sin svåger Eric Ersson i Klensmedtorp. Warit i fattigstugan sedan den 2 november 1746. Fick Herrens nattvard den 4 juni nästlidne. Denatus den 16 mars eller måndags middagen, aetas 85 år på 4 dagar när. Wardt begrafen i tysthet onsdagen efter eller den 18 mars.”

Enligt husförhörslängderna bor Johan och Barbro inhyses i Stubbo åren 1731-1735 för att därefter bo två år 1736-1737 hos hustru Barbros bror Eric Ericsson i Klensmedtorp. Därefter får de fattigunderstöd och kommer till fattigstugan. Barn:

Per Johansson Devall född 4 december 1690 vid Flena Hammare, Gunnilbo socken – avliden den 17 december 1721vid Högfors bruk, Karbenning socken. Gift 1723 med Kristina Andersdotter. Karbenning personaliebok år 1721: ”Den 17:e december dog och den 25 begrofs sahlige Petter Dewall, hammarsmedsgesäll vid Högfors bruk. Är född vid Flena ham-mare i Gunnilbo socken den 7 december 1689, ex lus Parentibus renatus exc. Med åhren och förståndet så tillsade han och hans kära föräldrar låtit lära honom färdig läsa uti book att han en berömlig kunskap hade om sin christendom. När han blev sina 23 åhr kom han i ächtenskap med sin nu i sorgen qwarlåtna maka, hustru Kieerstin Andersdotter från Malmen, Norbergs socken. Lefwde med henne i sitt ächtenskap härtill tillsammans uti 9 åhr, aflade med henne 4 barn, 1 son och 2 döttrar af vilka allenast 1 dotter lefwer. Dhe andre äre i Herranom hädankallade. Så sjuknade han den 3 sist-lidne december för häftigt håll, hwilket honom så hårt ansatte att han intet förmådde längre uthära ähn 5 dygn. Afsomnade så stilla och sachtmodeligen förleden Torsdag 8 dagar sedan, som war den 7 december när han i världen lefwat hade uti just 32 åhr och 2 veckor. Barn: Anna född 17 maj 1714, ett odöpt barn 1716 – bägge födda i Persbo, Norberg socken samt Brita född 19 maj 1721 i Högfors, Karbenning socken.

Eric Devall född den 6 maj 1692 vid Flena Hammare, Gunnilbo socken. Läs mer i följande generation.

Av Flena hammare återstår år 2004 bara skylten och några stenar som antyder en grundbyggning. Foto LRB.

Johan Johansson Devall kristnades den 7 september 1695 vid Gisslarbo, Malma socken. Gift den 15 augusti 1730 i Grufnäs, Norberg socken med Kierstin Olsdotter. Paets vidare öden är ej bekant.

Karin Johansdotter Devall född 30 mars 1698 vid Carmansbo bruk, Hed socken. Gift den 17 februari 1726 i Norberg socken med fjerdingsman Nils Andersson. Paret fick 6 barn som alla föddes i Norbergs by, Norbergs socken. Johan född 9 november 1728, Anders född 4 maj 1731, Stina född 24 februari 1733, Catharina född 16 december 1735, Nils född 26 mars 1740 samt Petter född 19 juli 1741. Den 9 maj 1744 begrovs den fattiga fjerdingsmannen Nils Andersson i Norbergs by, 50 år gammal.

Anna Johansdotter Devall född 4 mars 1700 vid Walbricka bruk, Hed socken. Gift den 22 oktober 1728 i Norbergs socken med drängen Johan Wilhelmsson från Björksta socken.

Lisbeth Johansdotter Devall född 18 februari 1703 vid Walbricka bruk, Hed socken. Gift den 3 oktober 1734 i Norbergs socken med grufarbetaren Johan Giljusson Tollet. Den 12 juli 1772 begrovs hustru Lisa Jansdotter från Mosgrufvan. Nate 1707. Patre hammarsmed mäster Johan Devall vid Walbricka i Hed socken. Matre Lisa Persdotter. Renate litterate nupta 1734 med Johan Giljusson. Haft med honom 5 barn, 4 söner, 1 dotter af hwilka 1 son är död. Morta den 6 juli 1772 kl. 08 om morgonen. Morbus moderpassion. Vite probe transacta. Aetas 65 åhr vid pass.

Kersti Johansdotter Devall född 3 april 1705 vid Saxe hammar, Söderbärke socken.

Abraham Johansson Devall född 21 maj 1703 vid Saxe hammar, Söderbärke socken. Inflyttad till Karbenning år 1716 från Norberg. Gift den 28 oktober 1728 i Gullbo, Karbenning socken med Anna Jansdotter född 6 november 1701 i Gullbo – avliden den 19 augusti 1784 i Högfors bruk, Karbenning. Barn: Jan född 26 augusti 1729 i Gullbo, Eric (sockenskräddare) född 24 september 1732 i Gullbo, Carl född 10 april 1736 i Högfors bruk, Karbenning socken, Christina född 4 september 1742 i Gullbo. Karbenning dödbok år 1788: ” Smeden Abram Devall på Högfors, född den 4 juni 1703 i Söderbärke. Gift sig 1728 med sin åhr 1784 afledne hustru Anna Jonasdotter i Gullbo. Haft 4 barn, 3 söner som lefwa och 1 dotter som är död. Left ett christeligt lif. Död af ålderdomsbräcklighet 95 åhr och 2 dagar gammal den 6 juni 1788 på Högfors. Begravd den 9 juni.”

Det tycks vara lite si och så med datat i denna Karbenning dödboknotis. Om Abraham vore född 1703 och avliden 1788 skulle han vara 85år gammal och ej 95 som sägs. Även hans uppgivna födelsdata, som är hämtat ur husförhörslängden är förvanskat från att böra vara den 21 maj 1708 till den 4 juni 1703. Le Roy´s kommentar.

Bergslagen och några omkringliggande bruk.

I början av år 1650 fick Isaac Kock, son till riksmyntmästaren i Avesta, Marcus Kock, överta förvaltningen av ett flertal av faderns järnbruk i Dalarna och i Norberg socken. Med hjälp av fadern köpte han dessutom för egen räkning Seglingsberg i Ramnäs socken. Vidare köper han samma år av Matts Hansson i Horndal dennes hammarställe och kvarndamm samt av Matts Hansson och fyra bönder i Horndal ”så mycket rum han behöver till smedja och vad till nödige tarv fordras kan, på bägge sidor om ån.” Övertog förvaltningen av Nisshyttan i Säter, Davidshyttan i Hedemora, Larsbo med Saxhammar i Söderbärke samt Håkansbennings masugn i Norberg, Vidare förvärvar han under 1650-talet Skommarshyttans masugn och Gammelstilla hammare i Torsåker i Gästrikland (båda sålda år 1670), Billsjö masugn i Söderbärke, stålbruket vid Davidshyttan, Hammarby i Ovansjö socken i Gästrikland (såld 1670). Han gifter sig med en klädeshandlardotter i Stockholm, Christina Hanssen. Myntmästaren Marcus Kock avlider i Avesta den 20 november 1657, efterlämnande tre söner och en dotter gift med brukspatronen och köpmannen, den store och då ännu stenrike Jakob Momma-Reenstierna. Marcus Kocks äldste son, David som var utsedd att ta över efter fadern, hade avlidit redan år 1650. De näst äldste sonen, Abel, blev överhopredikant och kyrkoherde i Solna och den yngste, Abraham, företog vidsträckta resor utomlands. Han blev myntmästare i Stockholm och i Avesta.

Efter faderns död tog Isaac Kock med ett allt fastare grepp hand om ledningen av företaget. Nya kontrakt och privilegie-brev ordnade förhållandet till kronan. År 1659 utnämndes Isaac Kock till myntmästare i Avesta. År 1667 adlades han och hans bröder till namnet Cronström, som för tankarna på mynttillverkningen och strömmen i Avestafors. På 1670-talet köper han Grönsinka masugn och Oppsjö hammare i Österfärnebo och får dessutom 1679 tillstånd att vid Oppsjö smida järnmodeller för skeppsbyggeriet. År 1675 gör han gällande att hans bror Abraham är skyldig honom hela 95.000 daler kopparmynt. Följden blir att större delen av Abraham Cronströms bruk och egendomar hamnade hos brodern Isaac. Det gällde förutom Davidshyttan i Hedemora, som Abraham tydligen hade ärft efter sin far, även Bällsta gård i Bromma och Sundsör i Turinge jämte det närbelägna Nykvarns bruk. Dessutom ägde Isaac Cronström fyra hus i Stock-holm. Isaac Cronström avled i augusti 1679, 59 år gammal. Änkan, Christina Hanssen fick ensam stå rycken under re-duktionen och den stora räfsten med alla dem som haft affärer med kronan. Efter hårda förhandlingar, rättegångar och uppgörelser lyckades fru Cronström änteligen att i november år 1685 få till stånd ett slags ackord med kronan.

Det fanns vid den här tiden en stor oro för att skogen och kolandet ej skulle räcka till åt alla hyttor och bruk. Hammar-kommissioner tillsattes, vilka 1687 och 1688 reste omkring i bergslagsområdena och undersökte varje särskilt bruk och varje särskild hammare. Undersökningarna resulterade i en relation till K. Maj:t av år 1688. Ambitionen var att alla ham -rar, som på ett eller annat sätt överträtt förut givna förordningar, såsom förbud mot olaga kolköp, förbud mot reparation utan tillstånd, produktion över beviljad nivå etc. skulle obänhörligen ödeläggas och sådanna hamrar och hyttor, som av någon anledning ansågs olämpliga inlösas.

Indragningarna i Norbergs bergslag blev relativt få. Endast 6 hamrar indrogs helt. Fem av dessa (Nordansjö, Snytsbo, Fragg och Kråkebo) låg redan öde på grund av lokal skogsbrist. Endast en av Karbennings verksamma hammare in-drogs. Dessa sex hamrar hade en härd vardera. Vid ytterliggare 6 hamrar indrogs den ena härden, så att antalet härdar reducerades till en vid varje hammare. Så förfors vid Persbo, Semla (2 hamrar), Örbäck, Prästhyttan och bergmans-hammaren vid Enlikebänning, Genom reduceringen av smidet borde hyttorna klara sig med egna hemmaskogar.

Bergsmannshamrarna förmanades att ej utöka sitt smide utöver det vanliga, då sådant endast skulle medföra avbräck av kol för tackjärnsblåsningen. Endast det tackjärn, som blåstes vid den egna hyttan, skulle få utsmidas vid sina hamrar. Då förvärv av nya skogar inom bergslagen var så gott som uteslutet hade man i praktiken satt ett tak för hur mycket smide som kunde utföras. Ett tak som bestämdes av hur mycket kol egen skog kunde ge.

Köpmanshamrarna, som ofta köpte kol, förbjöds vid stränga böter att köpa kol ur bergslaget.

Norberg bergslag kom dock ganska lindrigt undan. Efter år 1675 anlades inga nya hamrar vare sig i eller utom berg-slaget! Men kommissionens ambition att främja den lokala skilsmässan mellan hyttor och hamrar resulterade i en nedgång av hamrarnas antal i bergslaget.

Värre var kolbristen utanför Norbergs bergslag. Särskilt de stora bruken Bockhammar och Färna i Gunnilbo hade svårigheter. Vid Färna var kolfrågan så svårlöst, att bruksägaren såg sig nödsakad att anhålla om 3 härdars ödelägg-ande, vilket också beviljades av K. Maj:t den 14 april 1712 och den 12 december 1716.

Bergskollegiets och K. Maj:ts skogspolitik hade således resulterat i en förskjutning av stångjärnstillverkningen från bergslagen till bruksbyggden, med en stark koncentration av hammarsmidet till socknarna strax söder om bergslaget med skogsbrist som följd!

Av de ursprungliga hamrarna vid Färna finns inga spår. Det som finns kvar år 2004 stammar från senare

tiders byggnation. Färna Herrgård år 2004. Foton LRB

När Erik de Vall (1634-1689) flyttade från Avesta ~1687 till Färna bruk i Gunnilbo socken var Färna bruk i ett expan-sivt skede till följd av den förda skogspolitiken. Åren 1683-1695 erlägger Färna 12:- skeppund bergsvikt i skatt samt uppgavs Färna hamrar producera tillsammans 1800 skeppund stångjärn om året enligt 1683 års kommission. Den uppgivna medeltalsproduktionen åren 1683-1694 uppgår till för Färna ~1.162; övre hamaren ~293; mellanhammaren ~457; och nedre hammaren ~412; skeppund bergsvikt. (1 skeppund bergsvikt väger 149,6 kilo). Stångjärnsmidet vid den här tiden var mer ett hantverk än industriellt.

Dessvärre kom Erik De Vall att verka endast några år vid Färna spiksmedja då han och hans hustru år 1689 avsomnade av rökgaserna från den utdöda kolelden när de sov över i smedernas uppehållsrum. Färna bruk anlades av två holländare bröderna Abraham och Jacob Momma. De gjorde även de första försöken att exploatera norrbottens järnmalmer. Det var mest den äldre brodern, Abraham, som försökte. Han anlade Kengis bruk uppe i Tornedalen, dit malmen från Svappa-vaara gruvor fördes med renskjuts. Som erkännande för dess landsgagneliga åtgärder erhöll han och brodern tidens van-liga hedersbevisning, ett adelskap och tog sig då namnet Reenstjerna till minne av renarnas och de stjärnklara nätternas land.

Detta erkännade var emellertid det enda som Abraham Reenstjerna fick. Någon ekonomisk vinst skördade han ej. Tvär-tom gick hans affärer illa och hans försök i Norrbotten slog ej väl ut, då de vore före sin tid. Då han år 1690 avled på Färna, var han en utfattig man, Han efterlämnade en son och en dotter som var verksamma i Hed socken. Sonen Mårten Reenstjerna, var överjägmästare och bodde på Norra Gisslarbo. Han avled ogift och barnlös varför hans arv övergick till systern, Anna Maria Reenstjerna, gift 1689med bergmästaren Peter Schönström i hans andra gifte. Första Schönströms barnkull fick Bernshammar i arv medan den senare barnkullen med Anna Maria Reenstjerna som moder fick Jönsarbo och det på den tiden ganska obetydliga Carmansbo.

Erik De Valls äldste son, Johan Devall (1662-1747) arbetade som dräng från 23 till och med 27 års åldern vid Flena nedre hammare i Gunilbo socken, Flena hammare som hade olagligen reparerats får i efterhand år 1682 reparationerna godkänd. 1683-1695 erlägger Flena: 10 skeppund bergsvikt samt producerar enligt 1683 års kommission ~ 626 skep-pund stångjärn fördelat på Flena övre med två härdar ~346, och nedra med 1½ härd ~280 skeppund bergsvikt. Flena hammrar kommer under Färna. Tre av härdarna ödeläggs den 14 april 1712 och den 12 december 1716. Det kvarva-rande smidet i Flena, 200 skeppund, flyttades senare den 29 maj 1738 till Färna. Så länge blev dock inte Johan Devall och hans familj i Flena.

Dammen i Norra Gisslarbo år 2004 Foto LRB

De flyttar till Gisslarbo i Malma socken och får där 1695 en son. Johan Devall är med sin hustru mantalskriven vid Gisslarbo öfre hammare åren 1695-1697. Den 7 november 1697 flyttas Norra Gisslarbo bruk in under Färna bruk. Från Malma socken flyttar familjen Devall norrut till Hed socken.

I Hedströmmen har flera hamrar anlagts (9 smedjor) i slutet av 1600-talet, Familjen Johan Devall kommer först till Carmansbo 1698 och sedan till Walbricka bruk 1700-1703.

Carmansbo låg på Hedsidan av ån, mitt emot Norrhammar och vid samma damm. År 1690 köpte bergsmästaren Schönström hammaren med då han avled redan 1692 tillskiftades Carmansbo barnen i hans senare gifte, fruarna Woltemat och Örnsköld samt sonen hovjunkaren Abraham Daniel Schönström. Under barnens mindreårighet sköttes

affärerna av moderrn, Anna Maria Reenstjerna med hjälp av morbrodern, överjägmästaren Mårten Reenstjerna på norra Gisslarbo. Anna Maria´s farbror, Jacob Reeenstjerna var gift med en syster till Issac Cronström.

Carmansbo bruk. Lavering 1828 av U. Thersner, Ur Järnkontorets katalog.

På Jönsareboda ägor i Hed socken fanns det ett bra vattenfall i Hedströmmen som blev drivkraften för en smedja. Tro-ligen tillhörde den första lilla smedjan bergsmän från det mitt emot liggande hemmanet Valbricka i Bro socken. Namnet Valbricka bruk, som sedermera användes jämsides med Jönsarbo bruk, skulle således ha varit det äldsta. Denna smedja blev nog snart nedriven och ersatt med en ny, ungefär samtidigt som en annan smedja på Jönsarbosidan.anlades av sam-ma ägare, Troligen var dessa obetydliga, en hammare och två härdar vardera, uppförda under Gustav II Adolfs tid, åren 1626 respektive 1628. Senare, omkring 1675 tycks Isaac (Kock) Cronström, nu kommersråd, ha förvärvat Valbricka / Jönsarbo hamrar. Efter Isaac Cronströms död 1880 förvärvar ägaren till Bernshammar, assessor Peter Schönström, Jönsarbo (med Carmansbo). Bernshammar ligger omkring 100 meter norr om Valbricka/Jönsarbo hamrar.

Jönsarbo bruk, lavering 1794 utförd av Gustaf Silfverstråhle. Ur Järnkontorets bildsamling.

Änkan, Anna Maria Reensjerna, flyttar med sin barn 1692 till Jönsarbo, där de växer upp. Snart uppvaktas änkan av en friare, överste Djurclou. Han var då mer än 50 år gammal krutsprängd krigare, änkling med flera barn, av vilka med visshet dock endast en kom med till Jönarbo. Denna dotter, Johanna Margareta, kom sedermera att spela en betydande roll i trakternas historia vid Kohlsva. Änkan och ”krigaren”vigdes år 1694. Året därpå föddes deras dotter Anna Maria.

Utsikt från Jönsarbo. Till vänster ligger Valbricka och i bakgrunden skymtar Bernshammars herrgård.

Lavering 1794 av Gustaf Silfverstråhle, Ur Järnkontorets bildsamling.

Ruiner på Walbrickasidan år 2004. Foton LRB

Ruiner på Jönsarbosidan år 2004.

Vid Jönsarbo och grannbruket Bernshammar (tidigare utskuret ur Jönsarbo ägor) bodde således en stor ungdomsskara, som alla lystrade till Anna Maria Reenstjerna. Hon hade att tillse sin första mans barn i dennes första gifte, sina egna barn i hennes första gifte, sin andre mans barn i hans första gifte och slutligen makarnas gemensamma barn i bådas gifte. Hur det gick för ungdomarna får vi lämna då vår Johan Devall flyttar norrut från Walbricka bruk och Hed socken år 1703 till Saxe hammare i Söderbärke socken. I 1672 års relation sägs att det fanns två stångjärnshammare i Söderbär-ke socken nämligen; Larsbo med Säfvesbo och Saxhammar samt Malingsbo, vilka bägge tillhörde Markus Cronström, en sonson till myntmästaren Markus Kock som tillpantar sig räntan av ej mindre än 29 hemman i Söderbärke eller praktiskt taget alla jord i socknen utom de största byarna kyrkbyn, Noor, Saxe eller Wik. Saxe hammare var en kronohammare som arrenderades av Larsbo bruk.

Markus Kocks arvingar sålde år 1678 Larsbo bruk med klockarbo till assessor Johan Funck som var direktör vid Avesta kopparverk. Då han avled året därpå övergick egendomen på hans enka Elisabeth Hansdotter. (Isaac Kock Cronströms dotter Christina var gift med Gustaf Funck, Johan Funcks son, vilket kanske underlättade försäljningen).

Reinhold Tersmeden anställdes 1678 vid bruket och blev ensam arrendator år 1682. Han avled 1698. I slutet av 1600-talet privilegierades Larsbo bruk för 1600 och Saxe hammare för 600 skeppund. De var vid den tiden Dalarnas största producent av stångjärn. Sonen Jacob Tersmeden tillträdde år 1708 förvaltningen av Larsbo bruk som då fortfarande ägdes av enkan Elisabeth Hansdotter.

Under 1600-talet koncentrerades hyttorna och då kronan ej hade någon nytta av osmundsjärnet, som ej var smidbart, uppmuntrades bergsmännen att i stället producera tackjärn. Av tackjärnet tillverkade smedjorna stångjärn som kunde säljas både inom landet och på export. Även stångjärnshamrarna övergick från att ha vari en hammarsmedja med 3-4 medhjälpares hantverksmässiga framställning av stångjärn till sammanslagningar till större och mer industrialiserade bruk. År 1711 slog bergsmännen i Vibberbo samman sin produktion med bergsmännen i Saxe så att all järnframställ-ning kom att ske i Saxe hytta. Bruksägaren på Larsbo protesterade, utan resultat, emot detta inför bergsrätten med moti-veringen att vattnet ej skulle räcka till åt dem bägge då Saxe hytta och Saxe hammare, som låg efter varandra, låg i sam-ma å. Motsättningarna mellan Tersmeden på Larsbo bruk och bergsmännen i Vibberbo och Saxe om vattendragets an-vändning fördjupades med åren till den grad att Tersmeden år 1719 instämde samtliga åbor i Saxe till årets bergsting. Vår Devall lämnade dock sin anställning vid Saxe hammar redan år 1711.

För de socknar familjen Johan Devall nu passerar saknas husförhörslängder. Längden för Malma socken börjar först 1742 men kommunionslängd finns från 1708. I Hed socken börjar husförhörslängden 1715. Men väl i Söderbärke finns det en bevarade husförhörslängder. Där uppges i längderna för 1694-1722 att familjen Devall har flyttat in 1703 från Wahlbricka. Soen Peter, född 1693, flyttade 1709 till Gunnilbo socken.

Larsbo bruk i krita. Ur Jernkonterets samlingar. Bruksverksamheten var under 1700-talet till viss del beroende av

att brukets arbetskraft själva producerade nödvändiga livsmedel för sin försörjning, som framgår av avbildningen.

Foton LRB

Från Saxe hammare (Larsbo bruk) flyttar familjen år 1711 till Persbo i Norbergs socken. Troligen uppförde Simon Depken en hammare i Persbo 1621 enligt en relation från 1670. Redan 1631 har den kommit i borgmästarens i Västerås, Adolf Welmanssons händer. På grund av tvister med jordägarna runt dammen, som anlagts i Davidsbo, flyttade Welamsson hammaren längre ned efter ån, söder om Persbo. Den nya smedjan, som nu låg på östra stranden fick två härdar.

Foto LRB

Borgmästaren Welamsson, som också köpt in sig i Rosendahls hytta, i vilken han ägde två trettondelar, sålde den 18 november 1681 Persbohemmanet och stångjärnssmedjan med dess tvenne härdar samt hyttedelar, ”som herr borgmäs-taren igenom exekution blivit tillfallen”, till rådmannen Arvid Jernstedt i Västerås för tillsammans 10.500 daler koppar-mynt. Fasta derå beviljades den 4 mars 1684. Hammarens tillverkningsförmåga denna tid bör ha nått 250 skeppund, eftersom hammarskatten 1683 höjdes från ett och halvt till två och ett halvt skeppund.

Enligt uppgift i Kopparbergs läns dombok för 1687 hade hälften av Persbo hemman och järnbruk övergått från rådman-nen Arvid Jernstedt till hans broder köpmannen Johan Jernstedt och uppbjöds detta år. Fasta därå beviljades den 26 januari 1689.

Vid den stora hammarräfsten 1689 påbjöd bergskollegiet den 1 juni, att den ena härden skulle ödeläggas, emedan det icke kunde tillåtas, att hammaren drevs med köpekol. Den andra skulle få behållas och repareras under villkor, att den ej begagnades till större bruk, och att den försörjdes med eget tackjärn och kol av egen skog.

Bergmästaren Odelius meddelar i sin realation 1693, att hammaren då gick med överfallsvatten. Stångjärnsmärket var P.B. Men påstås ha varit Pd år 1672.

Den 21 mars 1706 sålde slottsfogden Arvid Jernstedt Persbo hemman och hammare jämte hyttedelen i Rosendal till inspektoren Anton Medeen för 93.00 daler kopparmynt. Fast å köpet erhölls den 21 september samma år. I fastebrevet konstateras, att Persbohemmanet utgjorde ett halvt mantal, och att dess hyttedel i Rosendal nu omfattade halva mas-ugnen.

Den 4 januari 1707 gav bergskollegiet sin tillåtelse att ödelägga Rosendals hammare, som faktiskt låg närmare Rosendal än Persbo.

Enligt häradsrättens protokoll den 24 ebruari 1709 hade Medeen klandrats för att han innehade Persbo, som skulle vara bergsmanshammare. Nämnden intygade likväl, att borgmästaren Adolf Welamsson i Västerås ägt den länge tillbaka i tiden, än någon nu kunde minnas, (Anton Medeen, född efter 1646, död 21 mars 1724, var bergsfogde till 1692 och sedan inspektör på Färna bruk, tills han 1706 blev brukspatron i Persbo).

Karta i ”byar och bebyggelse i Norbergs kommun,” kulturnämnden i kommunen.

En gammal karta från 1707, förvarad i Högfors arkiv, visar, att Persbo gård stod på samma plats, som rättarbostaden nu innehar. Men det fanns en parallellbyggning till densamma ett stenkast söder därom. Och då fyra mindre uthus lågo på de nuvarandes tomt, bildades emellan de både byggningarna och uthusen en instängd gårdsplan, som var öppen åt ån till, där bron på samma ställa som nu gick över densamma mitt för planen. Den södra eller ”gamla” byggningen nedrevs på 1750-talet konstaterades det i vintertingsprotokollet 1753. Den kvarlämande är sannolikt samma hus, som står där ännu i dag.

Vid själva gården fanns ingen annan industrianläggning än en mjölkvarn, som stod på samma sida om ån som bonings-husen och strax nedför bron. År 1745 tycks kvarnen ha legat på östra sidan om strömmen. Mitt emot på andra sidan uppfördes framdeles en kniphammare, varav man ännu kan finna ruiner. Här uppe torde Welamsson först haft sin stångjärnshammae, vilken 1674 flyttades till Rosendals hytta. Där stod den enligt den åberopade kartan från 1707 blott omkring 250 meter ovanför masugnen vid en grävd kanal på östra sidan om ån. Sågkvarnen låg ungefär 100 meter ovanför hammaren, just där kanalen började.

Persbo gård i Norberg socken år 2004. Foto LRB

Hülpers säger i sin dagbok över en resa i Öste- och Västerdalarne, att mjölkvarnen och knipphammaren funnos vid gården men stångjärnshammaren med en härd längre ned i samma ström liksom en sågkvarn.

Inga ståndspersoner tycks ha varit bosatta på Persbo under 1600-talet och de följande århundradets första fjärdedels år. 1705-1715 bodde Ingolf Eriksson där med sin hustru Anna och sedan 1716-1727 Per Persson.

Mantalslängderna redovisar för Persbo bruk i Norbergs socken:

År 1712 Johan Devall med hustru och 1 son

År 1713 Hammarsmeden Johan Devall med hustru och 2 söner

År 1714 Hammarsmeden Johan Devall med hustru, 2 söner och 1 sonhustru.

År 1715 Hammarsmeden Johan Devall med hustru, 1 son, 1 dräng och 1 piga.

År 1716 Hammarsmeden Johan Devall med hustru samt 2 söner.

År 1715 finns vid hammaren en mästare, en lärling, en kolpojke samt vid Rosendals hytta, en uppsättare och en hyttedräng.

Sonen Petter Devall flyttar till Gässjö hammare och noteras där under åren 1714-1719 som gift (kohl)dräng.

Från Persbo flyttar Johan Devall till Hägfors i Karbenning socken och blir där i två år. Noteras i mantalslängden 1718.

Därefter flyttar han med sin hustru och sönerna Petter och Erik Devall till Älvkarleby, en socken i Uppsala län. Här finns bruksegendomen Elfkarlleö, belägen på en ö i Dalälven, Familjen Devall blir där åren 1718-1721 för att där-efter återvända år 1721 till Högfors.

Hamrarna, som familjen Devalls tidigare har verkat vid, har varit små med en hammarsmed och några medhjälp-are eller ett lag om 4-5 personer. Mer ett hantverk än industriella anläggningar. Men sammanläggningen av hyttor och hamrar ändrar och förstärker omläggningen till en mer instustrialiserad tllverkning. Driften överlät ägarna till

”arrendatorerna” som var bättre skickade i att driva större anläggningar medan ägarna tog hand om finansiering och likviditeten.

Den 18 december 1711 slöt ägaren till Högfors bruk, Beata Elisabet Köningsmarck ett kontrakt med Carl M. Frick som innebar att han arrenderade Högfors bruk, bestående av två hammarsmedjor och en masugn jämte sågkvarn samt bruk-ets mjölkvarn med allt vad därtill hörde på en tid av tre år, 1 april 1712-1 april 1715. I arrendet ingick landboräntan i Färnebo, vilken med stångjärnskörslorna värderades till 1,142 daler och 8 öre kopparmynt.

Arrendesumman var 2,500 daler kopparmynt per år. Då skulle Frick själv erlägga alla skatter och betala allt tiondejärn. Eldsvådor måste han själv stå risken för, men andra ”casus fortuitus” drabbade ägaren. Angående bruksskulderna fick han komma överens med förre arrendatorn, inspektör Boman, och ej på något sätt besvära grevinnan därmed.

Manbyggnaden i Högfors före 1874.Blyertsteckning i minnesalbum, tillhörigt fröken Eva Hamilton,

Vårbacka, Högfors. Foto U. Johanssons fotoavdelning.

Vid Högfors bruk fanns år 1713 följande personal:

Kommissarien Carl Magnus Frick, som bor i Stockholm. Betjänten (inspektör) Jan Forsenius, bokhållare Johan Hed-berg, hammarsmed Erik Syhl, Per Persson, soldat för Olsbenning, Anders Hinriksson, hammarsmed Hans Mederlängd, smedsdräng Anders Lång, smedsdräng Hindrik Olsson, kolpojke Per Andersson, kolpojke Anders Nilsson, Jan Syhl, hyttedräng Anders Matsson, skomakare Gillius Larsson, bruksarbetare Hans Persson, slaggskjutare Jan Jansson, boker-ska Nytorps Katarina, bokerska Högfors brukskärring, bokerska Anders Långs dotter, eldvakterska Anders Långs hustru Sara.

Årets därpå upptas fyra hammarsmeder, två smedsdrängar, tre kolpojkar, en hyttedräng, två uppsättare, en brukskarl och en klensmed.

Ebba Brahes lusthus från 1600-talets början och vattentornet vid Bernshammar – Europas äldsta? Foton LRB

Att anskaffa tillräckligt med kol var besvärligt även för Högfors bruk. Under Ebba Brahestid försökte förgäves bön-derna i Färnebo att undkomma kolleveranserna till Högfors. Inspektorn Anton Medeen vid Persbo stämde Högfors arrendator, kommissarien Carl Frick enligt ett bergstingets protokoll av den 13 maj 1715. Inför tinget berättade först kolbonden Anders Ersson:

”I vintras hade han kommit körande med en kolfora, förspänd med ett par oxar. Han ämnade sig till Persbo och höll sig tätt efter sina tvenne drängpojkar, som också förde kolforor, men förspända med hästar. Även de skulle till samma bruk.. När de kommo till Högfors gård, mötte de en karl vid namn Hans Persson, vilken var skomakare och skogvaktare på Högfors bruk. Han tog och ledde första hästen av vägen in mot Högfors och fordrade, att Anders Ersson skulle följa efter. När han såg, att han icke kunde göra sig åtlydd, sprang han upp till Högfors gård.

Då Anders hunnit längre fram och körde ned på Dammsjön, kommo tre karlar, nämligen nämnde skomakare och tvenne gårdsdrängar, Per Kielvasson och Lars, som sades vara född i Söderhamn, och hejdade den första hästen. Anders Ersson tillsporde dem, vad de hade med honom att beställa, och upplyste tillika, att kolen tillhörde länsman Carlsten. Han trod-de, att han efter detta meddelande skulle bli lättare framsläppt. Men han fick till svar, att landshövdingens ovillkorliga order var, att ingen skulle köra sina kol där förbi. De gåvo sig inpå honom och hotade honom med hugg och slag, om han icke vände om. De fattade hästen i betslet och ledde fororna till Högfors kolbädd, där de i bokhållaren Forsells närvaro stjälpte kolen. Sedan gick Anders in till Forsell för att få sedel på kolen.

Bokhållaren hotade honom då, ”att inge 4.000 daler kopparmynt skulle förslå för Anders att böta med.” Då kolbonden försvarade sig med att han icke gjort något orätt och ej heller for med tjuvgods, hade Forsell hotat honom med hugg och slag och dängt näven i bordet framför honom. Sedan hade han givit honom ett mottagningskvitto och befallt honom att gå till arrendatorn, herr Frick, för att hämta penningar därpå. Men Anders hade icke genast gjort detta utan farit hem. Först dagen därpå hade han krävt sina penningar. Sedan hade han måst köra sommarvägen till Persbo med sina foror, eftersom han icke vågade fara förbi Högfors. Men som denna väg var ytterst dålig och just aldrig begagnades, hade hans dragare farit mycket illa.”

Foto LRB

Därpå kom 30-åriga pigan Anna Larsdotter med en liknande relation. Hon berättade, att när hon förde tvenne foror kol till Persbo, den första förspänd med en häst och den andra med en oxe, och kommit ned på Dammsjön. Hade herr Fricks dräng kommit och vänt hästen för henne. Då hon frågat, vad han ville göra med hästen, svarade han, att hon måste köra till Högfors, och begärde, att hon skulle vänta, till dess herr Frick själv kunde komma. När så brukschefen hann upp henne, frågade han, var hon var hemma, och befallde henne att köra till Högfors. Hon svarade då, att hennes husbonde stod i skuld till Persbo bruk, och begärde, att Frick skulle låta henne fara dit med kolen, emedan hon eljest skulle få bannor, när hon kom hem. Herr Frick svarade, att om hon fore förbi Högfors, skulle hennes husbonde få böta 30 daler för de tvenne skrindor, hon hade med sig. Hon körde då fram till brukets lada och gav dragarna att äta. Då kom herr Frick och frågade, varför hon ännu inte hade stjälpt kolen. Hon bad honom åter igen att få fara till Persbo, men han förbjöd detta och drev så själv hästen med spöet, han hade i handen, fram mot Högfors bro och motade oxen efter. Där måste nu pigan stjälpa kolen på bädden, varefter hon fick ett mottagningskvitto av bokhållaren. (Persbo bruk låg på en hal mils avstånd i Norbergs socken).

Vid samma bergsting voro både Frick och Medeen stämda, för att de köpt kol ifrån Folkärna, som ju måste leverera sina kol till Avesta kopparbruk. Självaste överstelöjtnanten Dellvik på Kungsgården i Folkärna hade brutit mot förbudet och sålt kol till Högfors mot järn, som Frick lämnat honom!

I mantalslängderna för Högfors bruk i Fernebo fjerding redovisas Johan Devall utan hustru åren 1721-1726 men för åren 1723-1726 med 1 son och 1 dotter. År 1727 noteras Johan Devall vara en utarbetad hammarsmed och slipper där-med bli skattemantalsförd. Äldste sonen Per Devall redovisas som kohlgosse år 1721 samt som avliden 1722. Näst äldste sonen Erik redovisas som gift smedsdräng åren 1721-1726 samt som hammarsmed år 1726.

Albert Lindcreutz, som den 1 april 1722 övertog bruket på arrende, var född den 4 september 1674. Efter akademiska studier och vidsträckta utrikesresor anställdes han i kammarkollegiet, där han nu vid brukets övertagande avancerat till sekreterare. År 1719 hade han blivit adlad och då utbytt sitt namn Lindberg mot Lindcreutz. Han blev kammarråd 1724, landshövding i Dalarna 1739, och president i kammarkollegium 1742. Han avled den 13 oktober 1744. A. J. Von Höp-ken ger honom följande omdöme:”Han var gudfruktig utan hyckleri, ärlig utan skryt, liten av ord, mycket av gärningar, tjänte sitt fädernesland och sin nästa med den uppriktighet, varmed de flesta tjäna sig själva.”

I samband med att Lindecreutz frånträdde arrendet den 1 april 1737 företogs av bergmästare Erik Esberg, biträdd av grevens representant, löjtnanten och inspektoren över Svanå bruk Abraham Hagström och bokhållaren vid Högfors Johan Cossva, en inventering som ger en del goda upplysningar om byggnaderna.

Vi får veta att kvarnen, som uppbyggts 11 år tidigare eller 1722, fanns under samma tak som de båda hamrarna med sina fyra härdar. Att herrgården, som återuppbyggts efter den gamlas brand 1683, hade sexton rum. Men efter branden hade knappast någon framstående person bott på Högfors, ej ens en arrendator.

Ruiner vid Högfors bruk är från ett betydligt senare datum än den tid våra Dewallare verkade här. Foto LRB

Den 8 december 1736 slöt greve Arvid Posse kontrakt med Mikael Hising om Högfors Säteri ½ mantal, med dess åbyggnad, åker, äng, skog och fiskevatten m.m. samt med masugn och tvenne stångjärnshamrar med fyra härdar, till elva skeppuns hammarskatt taxerade, en mjölkvarn med tvenne par stenar, ungefärligen av 40 tunnors tulltäktsimport-ance. Arrendeperioden blev den 1 april 1737 till den 1 december 1743. Avtalet prolongerades till den 31 december 1750.

Mikael Carlsson Hising född den 22 april 1687 V den 15 oktober 1756, var son till Köpings borgmästare Carl Hising. Han bosatte sig ej heller på Högfors. Enligt kyrkobokföringen bodde bokhållaren Erik Baij här 1731-1753 och sedan inspektoren Johan Cossva.

År 1737 hade en masugn måst nedtagas. Den återuppfördes våren 1738 så att lerblåsning kunnat ske. Tackjärnstillverk-ningen hade pågått under tiden 1 september 1738 – 16 april 1739.

År 1758 noteras i Högfors bruks skuldbok koldrägen Abraham Devalls årsförtjänst vara 158:20 och koldrängen Johan Devalls till 93:04. Troligen fick Devallarna dessutom ”maten”av smeden. De som ej hade boställe, gottgjordes för ”boställehyran” med 36 daler kopparmynt årligen. Översmeden Lars Hårds förtjänst detta år blev 2,683:29 allt i daler kopparmynt. Han blev med tiden en välbärgad man, som kunde låna ut pengar.

Transprtsläde vid Högfors bruk. Foto LRB.

Hyttor och hamrar anlades vid vattendragens forsar. Högfors och Persbo tog sin kraft från ett vattendrag som kommer ifrån skogssjöar i Hedemora socken och går genom sjöarna Ungen, Gäsen och Noren, förbi Norbergs och Davidsbo qwarnar, Persbo bruk och Rosendals hytta, hit till Högfors, där det samlas, förmedelst Hålldam och sedermera utsläppes efter behov till hytta och smedja, som äro belägna vid en damm; forgående sedan genom sjön Snyten förbi Engelsbergs bruk till Åmäningen och vidare till Mälaren.

Johan Deall flyttade mellan följande hamrar (verksamhetsår inom parantes):

1. Flena hammare och Färna bruk, ligger i Gunnilbo socken i Västmanlands län (? - 1694)

2. Gisslarbo bruk, ligger i Malma socken i Västmanlands län, söder om Färna utanför kartan (1695-1697).

3. Carmansbo bruk, ligger i Hed socken. Där finns även Valbricka och Jönsarbo hamrar liggandes på var sin sida om Hedströmsån. Valbricka hör till Bro socken men hammarens folk torde ha njutit sina salighets medel

i Hed kyrka, som låg närmast hammaren, Omkring 100 meter norr om forsen i Hedströmsån, som nyttjades

av Valbricka och Jönsarbo, låg Bernhammars bruk – alla i Västmanlands län (1698-1703).

4. Larsbo bruk med Saxe hammare i Söderbärke socken, Kopparbergs län (1703-1711).

5. Persbo låg norr om Högfors, dock närmare Rosendal än Persbo gård i Norbergs socken, Västmanlands

län (1711-1716).

6 och 8. Högfors bruk ligger i Karbenning socken, Västmanlands län (1711-1718) och (1721-V 1747).

7. Älfkarleö, en bruksegendom i Elfkarleby socken, Upplands läns vid Dalälvens utlopp /1718-1721).

Transporterna gick både sjö- och landsvägen. Utsnittet nedan, som visar en del av Västmanlands vägar på 1600-talet, är hämtad ur en avritning gjord 1731 av Abraham Hasselgren, Kartan uptar de större vägarna, farbara med vagn. Mindre ridvägar finns ej med. Den stora kopparbergsvägen mellan Falun (förr Stora kopparberget) och Västerås med dess hamnar i Mälaren, gick norrut från Västerås över Romfartuna till Hemmingsbo gästgivaregård, vidare mot Väster Färnebo till Hedemora i Dalarna.

Erik Devall 1692-1761 gift 1.0 med Sara Andersdotter 1689-1757.

Den 6 november 1715 vigdes smeddrängen Erik Johansson (Devall) i Persbo, Norberg socken med pigan Sara Anders-dotter från Rosendahl. Morgongåva 59 silvermynt. Dessförrinnan, den 11 april 1714, fick han 21 år gammal utom äktenskapet i Norberg socken sonen Eric med konan Karin Nilsdotter fån Meling, Vestanfors socken som tjänt i Rosen-dahl, Norberg socken. Kanske följde familjen med Eriks far när han flyttade till och bodde först i Högfors bruk, Karb-enning socken omkring 1716-1717 och därefter i Älvkarleby omkring 1718-1721för att återkomna år 1721 till Högfors bruk i Karbenning socken. Där blev familjebildningen till 1735. Parets barn:

Anna Devall född 9 december 1715 i Persbo, Norberg socken.

Johan Devall född ~1716 okänd ort. 2:a Söndagen efter 13 dagen 1786 begrovs mästersmeden Johan Dewall ifrån Gålsjö bruk, 71 år gammal enligt dödboken för Boteå socken. Den 15 januari 1786 jordades mästersmed Johan Dewall död af lungsot den 7 januari, 71 år gammal enligt dödboken för Gålsjö. Både”kyrkan” i Gålsjö och ”kyrkan” i Boteå noterade kyrkohändelserna en tid parallellt!

Erik Devall född 2 september 1721 – avliden den 10 december 1728 vid Högfors bruk. Karbenning personalieboks notis nr 19 år 1728: ”Den 10 december dog och den 15 december begrovs Hammarsmed mäster Eric Devalls sahlige lilla son vid Högfors, född den 2 september 1721 ex plus parentius renatus ute, vita brevis ute morbus, dragit med sjukdom allt sedan s:t Michaelis tid, men på sidstone fått håll och stingar, hwar medels han qvitterade sitt timmeliga lif, sistlidne tisdag, då han lefwat hafwer 7 åhr, 4 månader och 8 dygn.

Anders Devall född 26 mars 1724 vid Högfors bruk – begravd den 3 maj 1789 vid Gåhlsjö bruk, Boteå socken, mäster-smed. Gift 1.0 med Anna Johansdotter. Gift 2.0 den 31 oktober 1784 med byggmästare Holms änka. Tredje söndagen efter påsk 1789 begrofs mästersmeden Anders Dewall på Gålsjö bruk 65 åhr gammal enligt dödboken för Boteå socken. Den 24 april 1789 jordades gamle smeden Anders Dewall vid Gålsjö död af rötfeber 65 år gammal enligt dödboken för Gålsjö.

Petter Devall född den 2 oktober 1727 vid Högfors bruk, mästersven vid Gålsjö. Gift med Anna Hansdotter – begravd den 28 december 1801 vid Björkå bruk, Överlännes socken. Paret hade 5 söner och 2 döttrar som alla var födda vid Gåhlsjö bruk. Sonen Johan Devall begrofs endast 6 år gammal, misericordia 1778 vid Björkå bruk, Överlännes socken. Familjen har således flyttat ut från Gåsljö mellan åren 1772-1778. Kanske har familjefadern Petter Devall avlidit före flytten till Björkå bruk?

Sara Devall född den 26 september 1730 vid Högfors bruk, Karbenning socken – avliden den 31 oktober 1805 af bröst-sjuka 74 år gammal vid Gåhlsjö bruk. Gift S:t Michelsdagen 1757 med hammarsmeden Anders Mårtensson Frisk vid Gålsjö bruk född 29 september 1736 i Ragunda socken – begravd den 5 februari 1804 i Gåhlsjö. Paret fick 4 barn.

Catharina Devall född den 7 november 1733 vid Högfors bruk – avliden därsammastädes 1 år, 2 månader och 5 dagar gamml den 26 februari 1735.

Mtl Högfors bruk, Karbenning socken (Eriks yngre bror)

1727 Erich Dewall hammarsmed 2 personer Abraham Dewall kohlgosse 1 person

1728 Erich Dewall hammarsmed 2 personer Abraham Dewall kohldräng 1 person

1729 Erich Dewall hammarsmed 2 personer Abraham Dewall hammarsmed 1 person

1730 Erich Dewall smed 2 personer Abraham Dewall smed 1 person

HFL 1731-1735 Högfors bruk, Karbenning socken HFL 1731-1735 Gullbo, Karbenning socken

Erich Dewall, hammarsmed mäster Abraham Dewall smed

Hustru Sara Hustru Anna

son Johan Hustru Kierstin, svärmor

dotter Anna

son Anders

År 1735 gick flyttlasset åter till Gålsjö bruk i Boteåa socken. Familjen Erich Deawll lämnar Norbergs bergslag bakom sig och flyttar till Ångermanland.

Gålsjö bruk.

Gålsjö bruk anlades år 1704 i Boteå socken av häradshövdingen Lars Stridsberg. Dammen anlades vid samma ström som ledde till Högforshammaren /ej att förväxla med Högfors bruk i Karbenning/ men före åns inlopp i Offersjön. Platsen låg en knapp halvmil ovanför Högfors, mitt i skog och ödemark och en mil från Ångermanälven.

Hammaren brann den 3 september år 1707 efter att ha varit igång sedan augusti. Då Lars Stridsberg avled den 13 mars 1708 blev det hans änka som övertog. Hammaren återuppbyggdes och var i gång åren 1708-1710, men 1711 stod den hela året. Efter någon sporadisk drift under år 1712 nedlades den då det ej gick att få lönsamhet. Änkan Margareta Stridsberg avled 1717.

Arvingarna sålde den 13 februari 1733 Gålsjöhammaren och Högfors privilegier samt de lägenheter, då därvid voro till den femtioåriga Sundsvallsköpmannen, brukspatronen Jakob Polack som fick häradsrättens fasta den 26 mars 1736. Då av Högforshammaren återstod alls ingenting, ”allenast blotta stället” anlade Polack en ny härd ungefär 300 alnar ovan-för Gålsjöhammaren och ditt flyttade Polack även Högfors andra härd, som kom igång i början av mars 1738. Den räk-nades sedan till Gålsjö bruk. Av Gålsjöhammaren stod endast den ena härdens mur kvar vid Polacks inköp. Han började omedelbart återuppbygga bruket och uppförde ytterliggare en härd vid Gålsjöhammaren. Han skiver i juli 1733. ”vilken jag nu änteligen helt förnyat med sina kostsamma tre hålldammar samt rännor och trenne härdar hunnit bringa i stånd.”

I augusti månad 1733 uppstod en ovanlig höstflod, som fullständigt utskar hålldammen och bröstdammen samt förstör-de halva hammarrännan med dess undertimring. Själva hammarställningen försköts och bröts sönder.

Polack påbörjade dock reparationen omdelbart och den blev färdig redan i november. Hammaren kunde nu påbörja sin verksamhet. Men från februari till slutet av april 1734 måste den stå stilla till följd av vattenbrist. Fast mottigheterna ho-pade sig kom den sedan igång. Det var svårt att få tillräckligt med kol för driften då allmogen drog sig för att gå bruket tillhanda med kolning och körslor och nästan lika svårt att få tag i duktiga smeder. Men Polack väjde ej för svårigheter-na, utan gjorde vad möjligt var, för att övervinna dem. Han var på sin tid Sundsvalls störste affärsman som träexportör. När han slog sig på att verka som brukspatron visade han sig höra till de driftigaste bland dem.

I en skrivelse från Norrländska och andra städer till riksdagen 1723, undertecknad av Jakob Polack, för Härnösand och Sundsvall begärde borgarna att sågar skulle få inrättas utan hinder från brukens sida och att hindra allmogen att draga fördel av skogen. Som bruksägare lyckades samme Polack förmå landshövdingen att den 28 januari 1745 få skogarna kring Gålsjö fridlysta, vilket innebar att allmogen ej längre ens fick svedja och såga, med måtta, på sina marker och allmänning. Det kan tyckas märkligt att brukspatronerna förväntade sig att allmogen, som långt innan bruken var anlag-da (100-150 år), haft sin frihet att sälja skogsprodukter där de fick bäst betalt, vilket var till skogsindustrin vid kusten, skulle uppge den. Även svedjandet klagade bruken över och ville få det helt förbjudet. Kampen om skogen kom att bli hård och långdragen mellan bruken på ena sidan, sågverken på den andra och allmogen på den tredje sidan.

I maj 1734 skrev brukspatronerna i Västernorrlands län till Bergskollegiet och klagade på böndernas obenägenhet att gå bruken tillhanda. Bergmästaren Tor Bellander besvarar skrivelsen och säger bland annat: ”vid Gålsjö hammare i Ånger-manland, vilken handelsmannen Polack med stor bekostnad utur dess ödesmål upprättat och nu i två år gjort all sin högsta flit att få arbetare ifrån södra bruken, eftersom de i orten intet kunna fås, men ännu inga erhållna kunnat utan emellertid måste antaga någon, som väl för någon tid varit vid bruk men för deras oduglighet och odygder blivit där-ifrån avviste, av vilka han intet störrre gagn har, än att de med mycken möda kunna bringas att högst smida tre à fyra skeppung för härden om veckan och smida dock bort både tackjärn och kol samt fördärva stångjärnet, så att för handels-mannen Polack, där han ej snart bliver hulpen, lärer föga någon annan utväg bliva än att i brist på dugliga arbetare lämna bruket i ödesmål igen.”

År 1735 anlade han en ny, fast hålldamm vid Vädersjön för att förhindra upprepade skadegörelser av vår- och höst floder. Efterhand uppförde han nödiga bostadshus och andra byggnader för smederna och det andra bruksfolket samt betjäningen. Han byggde tackjärns- och stångjärnsbodar, proviantmagasin och uthus. Han anlade fyra kolartorp på allmänningen, drog upp väg från Undroms lastageplats vid Ångermanälven och uppförde trä- järn- och proviantbodar samt lastlavar. Han fick tillstånd ett, efter tidens krav, fullt modernt järnverk. I september 1744 fick Polack bergskol-legie tillåtelse att vid Gålsjö få inrätta en knipphammare, för tillverkning av fina sågblad, knipp- och band-järn samt av allehanda smått smide, bland annat spik. Skälet till att man började anlägga bruk här uppe i den Norrländska ödemarken var att kolet (skogen) tynade i mellansverige.

Bruksbostäderna Äsjan, Städet och Tången (foto år 2003) vid Gålsjö bruk. Foto LRB

År 1733 anhöll Polack att här få anställa en predikant. Domkapitlet lämnade sitt bifall härtill och utan länsstyrelsens hörande tillkom Gålsjö bruksförsamling, som aldrig utvecklades till annex. Dop, vigslar och begravningar bokfördes både av bruksprästen vid Gålsjö bruk och i den ordinarie Boteå församlings kyrkoböcker under en tid. År 1864 läm-nade den sista predikanten sin tjänst där. Först år 1773 bildades formellt Gålsjö församling genom utbrytning ur Boteå församling. För Boteå församling börjar födelse- vigsel- och begravningsböckerna år 1756 och husförhörslängden först år 1782. Några bevarade anteckningar från hållna husförhör vid Gålsjö bruk från 1735, då Erik Devall flyttade in till bruket med sin familj och axlade en av hamrarna som mästersmed, fram till år 1814 är ej kända, Med hjälp av anteck-ningarna i Mantalslängderna (länsstyrelsens kopia) kan följande sammanställning för Devalls upprättas:

År Kohldräng Mästersven Mästersmed Kommentarer:

1744 Anders född 1724 (20år) gift Johan född 1716 (26 år) gift Erik född 1692 (52 år) gift Anders och Johan är Eriks söner

1745 Johan född 1716 (27 år) gift Erik född 1692 (53 år) gift Anders har avancerat.

1745 Peter född 1727 (18 år) ogift Anders född 1724 (21 år) gift Peter är Eriks son

1746 Peter född 1727 (19 år) ogift Johan född 1716 (30 år) gift Erik född 1692 (53 år) gift Peter, Johan och Anders är Eriks söner

1746 Andersfödd 1724 (22 år) gift

1747 Petter född 1727 (20 år) ogift Johan född 1716 (31 år) gift Erik född 1692 (55 år) gift

1747 Anders född 1724 (23 år) gift

1748 Petter född 1727 (21 år) ogift Johan född 1716 (32 år) gift Erik född 1692 (56 år) gift

1748 Anders född 1724 (24 år) gift

1749 Petter född 1727 (22 år) ogift Jean född 1716 (33 år) gift

1749 Anders född 1724 (25 år) gift

1750 Petter född 1727 (23 år) ogift Johan född 1716 (34 år) gift

1750 Anders född 1724 (26 år)gift

Sönerna gick den traditionellla smedsbanan och började som kohldrängar för att fortsätta som hjälpsmed (sven) till mästersmeden, deras far. Åren gick och på Misercorida Söndagen år 1757 begrofs, hammarsmedens på Gåsljö bruk Erik De Walls, hustru Sara Andersdotter född i Västmanland, av ålderdom 68 år gammal.

Samma år den 23 oktober 1757 vigdes vid Gålsjö bruk, Boteå socken gamle hammarsmeden och enklingen Erik Johansson Devall med pigan Hedvig Ericsdotter vid Subbesta. De fick knappt fyra år tillsammans. Dom judica 8 mars 1761 begrofs gamble hammarsmeden på Gåsljö bruk Erik Johansson Dewall som på vägen ifrån socknen, strax vid bruket på hemgång sistliden Söndagsafton blifvit hastigt död. Hans ålder var 71 åhr 11 månader och 1 dag. Lefnaden varit tyst och stilla.

Av mantalslängdens notiser ser vi att sönerna Jan och Anders tar över och delar på mästersmedsuppdraget.

År Kohldräng Mästersven Mästersmed Kommentarer:

1765 Jan Andersson född 1749 16 år ogift Jan är son till Anders Devall

1765 Pehr född 1727 (38 år) gift Jan född 1716 (49 år) gift Pehr är gift och har avancerat

1765 Anders född 1724 (41 år) gift Jan och Anders har avancerat

1765 Erik född 1742 (23 år) ogift Erik är son till Johan född 1716

1769 Johan ogift Per född 1727 (42 år) gift Anders född 1724 (45 år) gift

1769 Hans född 1749 (20 år) ogift Erik född 1742 (27 år) gift Johan född 1716 (53 år) gift Hans är son till Johan Devall (Manufakturarbetare) född 1716

Johan Noreen, senare adlad Nordenfalk, gift med Polacks dotter Kristina Elisabet år 1765, löser år 1766 in åt sig två tredjedelar av egendomarna för 400.000 dalet kopparmynt. Den tredje tredjedelen innehas av svärmodern, Margareta Elisabeth, som blev änka efter Polack redan år 1750.

Noreen beklagar sig ha gjort ett dåligt köp, då han ej kan driva bruket på grund av brist på kol och gott tackjärn. Han begär att få flytta från Gålsjö den ena hammaren med två härdar och 600 skeppunds smide, vilket beviljades den 16 september 1761, men flyttningen kom först att ske efter ytterliggare tio år. Den 26 oktober 1770 anmälde revisions- sekreteraren att Noreen utan tillstånd förfärdigat nära 113 skeppund knippjärn vid en otillåten härd. Den tvingades han att nedlägga samma år. Om vintern 1770 led Noreen en stor förlust genom vådeld. Eljest pågick arbetet i manufaktur-verket som vanligt, och knipphammaren bearbetade 1772 och 1773 30 till 40 skeppund årligen till flera sorters ek- och furuspik samt svartsmide. Nu fanns det vid Gålsjö bruk mycket dugliga knippsmeder, säger borgmästaren.

År 1772 var det missväxt i Norrland som gjorde att säden blev dyr. Bruket tvingades då att nästan halvera priset i bruks-boden för att bruksarbetarna ej skulle svälta ihjäl, ty avlöningen rättade sig icke efter dyrtiden utan var fastlåst genom förordningar. Missväxtåren kunde dock ha en viss fördel med sig för bruken. Ty då måste allmogen hålla sig till bruks-magasinen för att förse sina hushåll med matvaror. Och som betalning strömmade kol in.

För smederna blev det besvärligt. Då de fick betalt i proportion till järnprisets notering sjönk deras lön ned till 1 daler silvermynt eller till och med därunder. En lön som var otillräcklig för att dra sig fram på. Gålsjö bruks ägare beviljade därför år 1773 att smederna skulle få en halvdaler kopparmynt mer per skeppund ordinarie smide, än hammarsmeds-ordningen bestämt, och en förhöjning av 1 daler 4 öre kopparmynt för finare sorter i stället för förordningens 1 daler.

Nedsättningen av spannmålspriset blev dock en tunga för bruksarbetaren. Rabatten noterades som en skuld till bruket och enbart på den råg man tog ut normalt under ett år kom en årlig skuldökning med minst 150 daler kopparmynt, och sannolikt lika mycket för korn och malt. En skuld som skulle erläggas innan man kunde avflytta från tjänsten. Ej heller fanns det någon preskriptionstid för skuldsättningen. Samma år (1773) efterskänkte ägaren av Gålsjö alla skulder, som brukens smeder och andra arbetare hade ådragit sig, dock med tillägget, att om någon av dem flyttade, skulle han omedelbart belastas med den gamla gälden!

I 1773 års bergstingsprotokoll den 9 augusti sägs för Gålsjö ”Om smederna eller arbetarne av hög ålderdom eller vådelig händelse icke förmår med arbete förtjäna födan för sig och de sina, skola de efter omständigheter understödjas, så att de icke må lida hungersnöd.”

Erik De Vahl född 1742 avlider 1772, 30 år gammal.

Orienteringstavla för Gåhlsjö bruk (som har restaurerats). Foto år 2002 LRB.

År Kohldräng Mästersven Mästersmed Kommentarer:

1775 Hans P född 1758 (17 år) ogift Peter född 1727 (48 år) gift Anders född 1724 (51) gift Hans född 1758 är son till Peter f

Johan ? hjälpsmed Jan Andersson född 1749 (26 år) 1727

Hans ? Lärgosse gift Johan född 1716 gifter om sig 1776

efter det att hans första hustru avlidit.

Johan avlider 1786, 70 år gammal.

Johan Dewall född ~1716 död 1786 gift 1.0 med Catharina Hansdotter ~1719 - 1775.

Johan Dewall kom med sina föräldrar år 1735 från Högfors bruk i Karbenning socken till Gåhlsjö bruk i Boteå socken. Gift där med Catharina Hansdotter född ~1719 som avled av svår magvärk och begrovs dom 2 p epiphania, 8 januari 1775, 56 år gammal. Paret fick minst fyra barn i Gåhlsjö. Den 27 maj 1776 vigdes mästersmeden vid Gålsjö, Johan Dewall med Anna Olsdotter född ~ 1728 i hennes andra gifte. Efter Johan Dewalls begravning den 15 januari 1786 i Gålsjö vigdes hans änka Anna Olsdotter 3.0 med länsmannen Per Karlsson. Anna avlider den 18 januari 1807 av and-täppa i Gålsjö, 79 år gammal. (Vår Anna ? - när avled länsmannen ?). Barn:

Erik Devall född i februari 1742 vid Gålsjö bruk. Gift den 4 april 1768 i Gålsjö med Catharina Johansdotter Nårström född 1744 avliden 1783, 2:a söndagen i påsk. Den 3 maj 1772 begrofs hammarsmeden Erik Johansson Dewall ifrån Gålsjö bruk, Boteå socken i hetsig feber, 30 år 2 månader och 2 veckor gammal.

Katarina Devall född ~1744. Avliden den 5 juni 1783 i Gålsjö bruk.

Hans Devall född 1749 vid Gålsjö bruk. Gift där den 13 oktober 1776 med Stina Persdotter Holmberg född 1751. Den 8 mars 1806 dog och den 16:e begrovs klensmeden vid Gåsljö bruk, Boteå socken Hans Dewall af lungsot 57 år gammal.

Sara Devall Jansdotter född 1755. I husförhörslängden för torsåker 1777-1803 page 85 utsocknes finns en piga Sara Devall noterad född 1755 vid Gålsjö bruk som inflyttad år 1782.

Sammanställningarna från mantalslängderna visar hur ungdomarna började som kohldräng eller smedsdräng. Avancerar till mästersven och då, om ej tidigare, bildar familj, samt till slut blir mästare. Konkurrensen om mästarplatserna var hård och det hände även att den lokala marknaden blev mättat vilket förorsakade att man fick flytta till annat bruk. Erik blir dock kvar vid Gålsjö bruk till sin död 1761. Så även hans son Johan 1716-1786 samt hans son-son Erik 1742-1772 som blev endast 30 år gammal. Gålsjö bruk stod vid sin höjdpunkt efter mitten av 1700-talet. Där fanns då över 40 ar-betare och fyra mästersmeder vid stångjärnssmidet, lika många mästersvenner och koldrän-gar, fem manufakturarbet-are, varav en spiksmed, två klensmeder och resten gesäller, en plåtsmed med en gesäll, tio till tolv kolare, tre haxkarlar, en byggmästare och en eldvakt samt stundom några anställda till.

Erik De Wall 1742-1772 gift 1768 med Catharina Johansdotter Nårström 1744-1783.

Erik och Catharina som vigdes andra dag Påsk (4 april) 1768 i Boteå socken (Gåhlsjö bruk) avled unga där. Hammar-smeden avled av hetsig feber 30 år, 2 månader och 2 veckor gammal. Han begrovs andra söndagen i Påsk (3 maj) 1772. Deras döttrar blev således faderlösa när de var knappt två år respektive och drygt ett halvt år gamla.

Herrgården vid Gålsjö bruk, foto år 2002. Foto LRB.

Jacob Classons änka, Greta Lisa Polack, ingav redan den 30 januari 1755 till bergskollegiet en ansökan att få flytta en av hamrarna vid Gålsjö till Björkå. Hon framhåller att koltillgången omkring Gålsjö är otillräcklig för att bruket skall kunna uppnå de privilegierades 1400 skeppunden smiden. Det dröjer, av olika skäl, ända till den 25 november 1771 innan hammaren kommer igång i Björkå. I slutet av år 1773 kom fjorton dagars ihållande regn, som undergrävde och upplöste strandbankarna. Och då det hopade vattnet den 12 november bröt fram som en häftig störtflod genom Björkå-dalen, rev det hejdlöst vilt och förödande med sig 80 alnar av den strandbrink, som bruket uppförts på. Allt störtade över ända. Den våldsamma ån grävde sig en ny fåra, skar bort land, vände upp och ned på skogklädda höjder och tornade upp bankar mitt i vattenbädden. Det nya hammarverket blev totalt förstört.

Hammaren återuppfördes så snabbt, att den kom i gång under försommaren år 1774. För Gålsjö innebar det en minsk-ning med den hammare som flyttades. Se föregående tabell över verksamma i Gålsjö bruk. Flera av våra Devallare flyttade med över till Björkå. Eric Devall hade dock avlidit i Gålsjö redan år 1772.

Troligen fick Erik Dewalls änka understöd av bruket, då det var en vanlig utfästelse att bruket skulle dra försorg om smedernas änkor och barn. 11 år senare dukade även änkan under. Hon avled 39 år gammal av håll och stygn och be-gravdes på Kristi Himmelfärdsdagen den 29 maj 1783 i Boteå. Döttrarna blev således helt föräldralösa när de ännu ej fyllt 14 respektive 12 år. Barn:

Catharina Ersdotter Devall född 10 juli 1769 vid Gålsjö, Boteå socken och avliden den 30 mars 1844 vid Högberg, Högsjö socken. Vigd den 27 oktober 793 i Högberg, Högsjö socken med torparen Jan Jansson. Läs mer i följande generation.

Margareta Ersdotter Devall född 1 november 1771 vid Gålsjö, Boteå socken. Död den 31 oktober 1816 i Högberg, Högsjö socken. Gift den 27 december 1801 i Högberg, Högsjö socken med landbonden och senare reserve båtsman Anders Ersson född 1786-död 1809. Deras barn: Eric född 9 januari 1803, Olof född 23 mars 1805 V 22 december 1857 i Ramsjö, Anders född 11 juni 1808 – alla är födda i Högbereg, Högsjö socken.

Catharina Ersdotter Devall 1769-1856 gift med torparen Jonas Johansson 1764-1829.

Den 27 oktober 1793 vigs torparen Jan Jansson i Högberg, Högsjö socken med mästeresmedsdottern Catharina De Wall.

Kommunionslängden för Högsjö visar 1799-1802 page 14 Högberg by, 1803-1806 page 157 Högberg by samt husför-hörslängderna 1814-1825 page 46, 1826-1835 page 65 samt 1836-1845 page 72 familjen.

Barn: 14 februari 1794 Johan, ett dödfött barn, 21 februari 1796 Eric – V 23 februari 1796, 24 juli 1797 Catharina, 27 november 1799 Eric, 4 januari 1802 en dödfödd dotter, 2 november 1802 Jonas V 21 april 1803, 18 mars 1804 Maria, 5 december 1806 Jonas, 15 april 1809 Greta, 18 februari 1812 Sara Stina, 13 november 1816 Anna Lisa.

Änkan Carin Ersdotter i Högberg avled den 30 maj 1844, 23 dagar, 9 månader och 74 år gammal = född den 7 augusti 1769. Hennes korrekta födelsedatum är den 10 juli 1769 i Gålsjö, Boteå socken. Läs mer i Nätra avsnittet.

År Kohldräng Mästersven Mästersmed Kommentarer:

1797 Jan Jansson född 1774 Anders Jansson född 1772 Jan Andersson född 1749 Jan och Anders är söner till Jan

(23 år) ogift smedsdräng (25 år) ogift (48 år) gift hammarsmed Andersson född 1749

1800 - - Anders född 1772 (28 år) gift Anders och Johan har efterträtt sin far

Johan född 1774 (26 år) gift Johan född 1749 som V 1799, 50 år gammal.

Brita Boija född 1750 änka

1807 Pehr född 1784 (23 år) ogift Jan född 1774 (33 år) gift Anders född 1772 (35 år) gift Per är son till avlidna Johan

Jan har stått tillbaks för sin äldre bror Anders.

Gården i Högberg med ekonomibyggnad ? Foton LRB

Johan Christophersson NÅRSTRÖM, smed 1720-1763

Catharina Ersdotter Devalls mammas far heter Johan Christophersson NÅRSTRÖM. Han är född den 8 januari 1720 i Högen, Nårns bruk i Kopparberg begavd den 1 maj 1763 i Gålsjö bruk, Boteå socken, Västernorrland. Kyrkoböckerna berättar: ”Den 8:e och den 10:e januari 1720 föddes och döptes Johan på Högen som son till Christopher Michelsson. Vittnen vid dopet var: Anders Fellund med sin hustru Kirstin och Lars Brandt med sin hustu Malin på Högen”. ”4 sön-dagen efter påsk 1763 begrofs plåt och hammarsmeden vid Gålsjö bruk, mäster Johan Nårström som war född på Norns bruk i Hedemora socken. Dödde i hetsig sjukdom, på dygnet 43 år och 4 månader gammal”. Barn:

Cattarina Johansdotter Nårström ”Kristi Himmelfärdsdagen den 29 maj 1783 begrovs enkan Catharina Dewall ifrån Gåslsjö bruk af håll och stygn 39 år gammal.” Hon var således född ~1745. Gift 4 april 1768 i Gålsjö, Boteå socken med hammarsmeden Erik Johansson Devall - föräldrar till Catharina Ersdotter Devall.

Brita Johansdotter Nårström gift 16 oktober 1763 i Gålsjö bruk, Boteå socken med Pähr Persson Holm. De hade barnen Nils född 2 döpt 5 oktober 1776, Petrus född 15 döpt 16 maj 1769 samt Anders född 15 döpt 16 februari 1772.

Norns bruk

Norn är en bruksegendom enligt Rosenbergs Geografisk statistisk årsbok i Hedemora landsförsamling och tingslag, Kopparbergs län. i socknens västliga del vid vägen Hedemora-Söderbärke. Egendomen omfattar (omkring 1880-talet) Norn, Myrbo, Knifvenstorp, Finngården, Skedvibacken och Nornsskog, Norns qwarn, samt bruksbyggnader för tackjärnstillverkning med brukskapell. Äges av Larsbo-Norns bolag.

Christopher MICHELSSON ? - 1740

Begraven den 9 maj 1740 i Högen, Nårns bruk, ”avliden av bröstsjuka, sting och flera ålderdomsbräckligheter.” Någon ålder har ej angetts. Gift 22 december 1701 i Högen. Nårns bruk med Cherstin Pärsdotter som avled 11 april 1723 där, utan angiven ålder. Parets barn:

Anders Christophersson född ~1703

Johan Christophersson född ~1705 begraven 23 juli 1705 i Högen, Nårns bruk.

Margta Christophersdotter född 2:a och kristnad 4 september 1710.

Lars Christophersson född 8:e och kristnad 10 juli 1713. Gift med Margareta Larsdotter, dotter till Brita Månsdotter.

Erick Christophersson Nårström född 21:a och kristnad den 23 september 1716 i Högen, Nårns bruk. V 10 mars 1774 i Hansjötorp. Gålö bruk, Boteå socken, kolare 57 år och 6 månader gammal.

Johan Christophersson Nårström född 8:e kristnad 10:e januari 1720 begravd 1 maj 1763 i Gålsjö bruk, Boteå socken, smed, avliden av hetsig sjukdom 43 år och 4 månader gammal född vid Norns bruk i Hedemora socken.

Michel Christopersson född 30:e juni kristnad 7 juli 1723 i Högen, Nårns bruk.

Britta Christophersdotter född 28:e kristnad 29:e september 1725.

Michel HANSSON ? - 1705

Begravd den 23 juli 1705 från Högen, Nårns bruk, Kopparbergss län. I början av 1600-talet fanns vid Norn ett fäbod-ställe ägt av borgare i Hedemora stad. Tvenne finnar, Lars och Simon Larssöner fick 1616 tillstånd att bosätta sig på kronoallmänningen, och så uppstod torpet finngården. Några år senare byggde dessa två finnar jämte en Bagge-Jöran från Säter en hytta och en hammare i strömmen invid fäboden.

Fäbodhusen flyttades då av rådman Gråss Erik Persson i Hedemora 1644 till ett ställe söderut, varvid fäboden Fallet uppstod. Sedan Fallet senare fått fast bebyggelse, kallades fäboden ibland Russbo fäbodar efter en delägare, Russbo Per, ibland Stadsbodarna.

Säkerligen var denna första bruksanläggning vid Norn av allra enklaste slag. Bagge-Jöran och Simon Larsson avlöstes sannolikt som delägare av ägaren till Turbo bruk, en inflyttad lybeckare vid namn Govert von Freden. Denne von Freden och Lars Larsson sålde 1639 bruket till en annan inflyttad tysk, Hans Steffens, som 1637 fick det första privi-legiet för en hammare och två härdar. De låg vid stora Norns utlopp c:a 1 km sydväst om dagens samhälle. 1638 beviljades Hans Steffens sex års skattefrihet för tre hamrar och en masugn vid Norn. Hans Steffens brukar betraktas som den egentlige grundaren av Norns bruk, som 1656 hade masugn och fyra hamrar.

Hans Steffens hade som kreditgivare sin tyske svärson med det försvenskade namnet Johan Nyman som tycks helt ha övertagit bruket 1644 och drev det under stora ekonomiska svårigheter - ett ganska vanligt öde för i skogsbygder nyan-lagda bruk. Mot slutet av 1650-talet mäktade Nyman inte med mera, gjorde konkurs och slutade sina dagar 1662 på en äventyrlig handelsexpedition till Afrika.

Som långivare och kompanjon hade Nyman från mitten av 1640-talet sin svåger, den inflyttade skotten Hans Kinnin-mund. Dennes arvingar övertog Norn 1658. Bruket var nu en väl utbyggd anläggning. Enligt en värdering 1668 fanns där bland annat en c:a 85 meter lång hålldamm vid Hult för sjön Norn och tre smedjedammar. Masugnen, "murad med sten från grunden", låg uppe vid hålldammen. Nedanför hyttan låg en plåthammare, en så kallad "dubbelhammare", och den nedersta hammaren, som kallades den "Frankiska". Dessutom fanns kvarn, såg samt bruks- och hyttfolkets ekonomibyggnader. Kapellet tas upp i förteckningen, däremot inte herrgården.

1672 gifter sig Hans Kinninmunds dotter Sara med handelsmannen Jacob Brandberg från Stockholm som vid sin död 1674 troligen var ensam ägare till bruket. Änkan Malin Olofsdotter, Jacob Brandbergs mor, övertog 1681 bruket med dess trassliga ekonomi. 1682 sålde hon bruket till en annan son, Peter, 1684 adlad Cederberg. Denne gifte sig 1684 med Alette Silfverstöm från Hyttnäs i Sundborn som med sin förmögenhet kunde sanera brukets finnanser helt. Norn fick nu en där fast bosatt brukspatron.

Tillstånd till en ny hytta vid Hällsjöboda i Söderbärke gavs 1685. Den nya hyttan ersatte den gamla vid Hult i Stora Norns utlopp, som var i mycket dåligt skick. I Hällsjö tillverkades sedan allt Norns tackjärn till 1760-talet, då man på grund av ständig vattenbrist i Hällsjöboda flyttade hyttan tillbaks till Norn, där den byggdes av dalkarlar 17622-1764. Där bruket ligger i dag. (Ur Åke Hyenstrands och Sigvard Montelius artiklar i boken Hedemora socken).

Hur gammal kan Michel Hansson ha varit vid sin död 1705? Var han 60 år eller ynge, det vill säga född ~1645 är han son till Hans Kinninmund. Var han äldre ~70 år eller född ~1635 är han son till Hans Steffens

Citat har gjorts från Avesta under Kopparbrukens tid av Per Norberg, Stockholm 1956, SoH2-1958 och3-1961. Erik Hellström; Bidrag till släkten de Wahls och Silentz.s genealogi med flera verk. Seden separata källförteckningen.

Säter, platsen för det första myntverket.

Högfors bruk. Foto LRB 2004

Larsbo. Foto LRB 2004

Carmansbo. Foto LRB 2004.

Översikt (Högsjö, Devalls) och Nora.

Michel, nybyggare

Lasse, Finne, nybyggare

Olof Larsson, Nybyggare HEMSÖADELN

Anders Olofsson Siul Ersson

Daniel Andersson Erik Sjulsson Måns Henriksson Nils Eriksson

Brukade själv liksom ovanstående ? - 1691 Utanö, från Valla, Boteå sn från Golva, Boteå

Gammelgården i Stigsjö socken. Högsjö socken

Anders Danielsson, nybyggare Erik Grelsson Israel Olofsson Daniel Ersson Markus Månsson

( känd under namnet Bredsjö-Anders) gift 1.0 med N.N. ? - 1639 Utansjö, Högsjö 1563 - ? Valla,

gift med gift 2.0 med N. N. gift med N.N. gift med Boteå sn gift m

Malin Mickelsdotter Anna N.N. N.N. Nilsdotter

född 1633 i Finland – 1728 i Bredsjön.

Karin Andersdotter Johan Abrahamsson Johan Eriksson Israel Danielsson Kristina Daniels dr

1650 – 1694 Bredsjön – Lagfors, Ljustorp ? - 1685 Dal, Högsjö 1602 – 1663 Utansjö från Utansjö, Hög-

gift med Johan Larsson, bonde född i Finland gift1669 med gift med gift med sjö sn. gift med

V 1708 i Lagfors, Ljustorp Helga Larsdotter Karin Israelsdotter Karin Markusdotter Olof Jonsson -

1629 – 1696 Dal, Högsjö 1617 – 1695 Valla, Norman från

Boteå sn – Hultom, Nordvik, Nora sn

Högsjö socken

Maria Johansdotter Erik Johansson Jon Persson

1682 – 1764 Lagfors – Brännäset, Viksjö sn. ? - 1728 ? - Dal, Högsjö sn 1603-1680

gift 1702 med gift 1685 med gift med

Samuel Johansson, nybyggare Karin Israelsdotter Elisabeth Olofsdotter

1670 – 1748 1655 – 1750 Utansjö – Dal ? -1695 Nora sn

Maria Samuelsdotter Johan Eriksson Groth Per Jonsson

1708 - ? Billen, Stigsjö sn. 1684 – 1760 ? -1698 Nora sn

gift med gift med gift med

Hans Johansson, nybyggare Karn Ersdotter Margareta Nilsdotter

1690 – 1743 ? - Billen, Stigsjö sn. 1690 – 1765 Högsjö by ? -1727 Nora sn

Johan Hansson, torpare/skomakare Johan Persson

1737 – 1791 Billen – Högsjö by 1674-1719 Berga, Nora sn

gift 1761 med gift 1699 med

Karin Johansdotter Karin Johansdotter

1725 – 1789 Högsjö by 1672-1742 Salteå, Nora sn

Jonas Johansson Anders Henriksson

1764 – 1829 Utansjö Bruk – Högberg, Högsjö sn 1697-1785 Greta, Nora sn

gift 1793 med gift 1726 med

Catharina Ersdotter Devall Margareta Jonsdotter

1769 -1844 Gålsjö bruk, Boteå sn 1697-1757 Berga, Nora sn

- Högberg, Högsjö socken.

Henrik Andersson

1730-1811 Greta, Nora sn

gift 1755 med

Margareta Ersdotter

1736-1816 Hornön, Nora sn

Jon Jonsson

1746-1782 Salom, Nora sn

gift 1782 med

Margareta Henriksdotter

1758-1830 Hornön, Nora sn

Johan Jonsson

1794-1817 Högberg, Högsjö sn

gift 1817 med

Greta Stina Johansdotter

1795-1817 Salom, Nora sn

Generation räknat från Kerstin Hagström 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Bertil Andersson Anders Mårtensson Mårten Andersson

? -1645 ? -1587

gift med

Kari Pehrsdotter

? -1706

Per Andersson Anders Persson

Anders Bertilsson 1579- ?

1625-1680 gift med Kerstin

Nora gift med

Karin Pehrsdr Olof Jonsson Jon Ersson

Kursivt = Möjlig förfader ? -1706

Per Jonsson Stark

Anders Nilsson Erick Persson Jon Persson ? -1605

1686-1744 ? -1703 1603-1680 gift med

gift med gift med gift med Anna Månsdr Måns Olofsson Olof Nilsson

Märtha Jonsdr Märet Olofsdr Elisabeth Olofsdr Olof Jonsson Nortman Jon Klasson

~1680-1766 ? -1701 ? -1695 ? -1652 gift med Malin

gift med Siul Ersson

Jon Andersson Henric Andersson Per Jonsson Nils Persson Kerstin Danielsdr Daniel Ersson Erik Sjulsson

Jon Jonsson 1714-1804 1655-1728 ? -1698 ? -1639

1746-1810 gift 1737 med gift 1683 med gift med gift med gift med Anna

gift 1782 med Märta Persdr Anders Henricsson Kerstin Ericsdr Margareta Nilsdr Kerstin Wargh Ericus Olai Wargh

~ 1707-1781 1697-1783 ? -1740 ? -1727 ? -1697 ? -1658

Greta Stina Johansdr gift 1726 med gift med Margareta

1795-1849 Margareta Jonsdr Johan Persson Johan Persson Per Clementsson Clements Pedersson Per Clementsson Clement Nilsson

Margareta Henricksdr Henrick Andersson 1697-1757 1674-1719 ? -1716 1588-1675

1758-1830 1730-1811 gift 1699 med gift med gift med

gift 1755 med Karin Johansdr Anna Christoffersdr n.n. Persdr Per Olofsson

Margareta Ersdr 1672-1742 ? -1713

1736-1816

Eric Månsson Måns Ersson Erik Grelsson Grels Månsson Måns Grelsson Grels Andersson

1703-1758 ? -1708 ? -1688

gift 1723 med gift ~1702 med gift med gift med

Karin Jonsdr Anna N.N. Sara Bertilsdr Margareta Ersdr Ericus Ragvaldi Ragvald Knutsson Knut Ragvaldsson

1693-1758 ? -1717 ? -1703 ? - 1626 gift med Malin

gift med Margareta

Jon Persson Elias Clementsson Clement Ersson

? -1758 ?- 1691 ? -1630

gift med gift med gift med Karin

Margareta Eliaedr Helena Grelsdr

? -1715

Ångermanland

Översikt (Högsjö, Devalls och) Nora

Nora socken

En socken i Ångermanland vid Bottniska viken som i öster och söder intränger med stora vikar, medan den insjölika, här mynnande Ångermanälven bildar gräns på västra sidan och gör socknen till en halvö. De oftast skogbevuxna, stor-artade bergåsarna, som slutta brant mot de stora vattnen förläna skönhet åt denna skärgårdsbygd. Genom socknen stryker kustlandsvägen från Hornöns färjeplats och skjutsanstalt i söder förbi Nordviks landtbruksskola, kyrkbyn och utmed Noraströmmen (en från Skogs socken kommande å) till Salteå skjutsstation nära norra gränsen. Vid denna väg ligga de flesta byarne. Jordbruket ger avkastning över behovet och fisket är en viktig binäring jämte linnetillverkning-en. Bland sågarna äro endast att nämna Skullersta och Salteå. (Ur Rosendal´s).

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Johan Jonssons hustrus, Greta Stina Johansdotters, rötter.

Jon JONSSON 1746-1810

Torpare i Salom, Nora socken. Född där den 2 december 1746 och avliden där den 9 januari 1810. Gift ~ 1782 med Margareta Henricsdotter född 19 juli 1758 i Hörnön, Nora socken, avliden den 26 december 1830 i Salom, Nora socken.

Parets barn: Märta född 27 augusti 1782, Henrik född 28 juli 1785, Jonas född 13 september 1787, Johan född 22 november 1790, Anders född 16 september 1793 V 11 mars 1794, Greta Stina född 20 januari 1795 (vår ana), Erik född 1 januari 1798, Anna Cajsa född 29 december 1800 – barn 1-5 och 7 är födda i Greta, Nora socken, barn 6 är född i Salom, Nora socken och barn 8 är född i Kohl, Nora socken.

Jon ANDERSSON 1714-1804

Bonde och kyrkoherde. Född ~1714, från Salom, Nora socken avliden den 1 januari 1804 i Salom, Nora socken. Gift 9 oktober 1737 i Skog socken med Märta Pärsdotter född ~ 1707 på okänd ort, avliden den 28 juni 1781 i Greta, Nora socken. ”Den 28 juni 1781 avled Kyrkovärden Jon Anderssons hustru Märta Pehrsdotter i Greta, Nora socken 74 år 6 mån gammal.”

Parets barn: Anders född 10 december 1788, Pär född 13 september 1740 V 6 april 1743, Kerstin född 19 maj 1744, Jon född 2 december 1746 (vår ana), Pär född 11 september 1749, Johan född 20 mars 1753 – alla i Salom, Nora socken.

Henrick ANDERSSON 1730-1811

Bonde. Född 5 maj 1730 i Greta, Nora socken, avliden där 16 juni 1811, 81 år gammal. Gift 28 december 1755 med Margareta Ersdotter född 5 maj 1736 på Hornön, Nora socken och avliden den 14 juni 1816 i Greta, Nora socken. ”Den 14 juni 1811 avled i Gräta, Nora socken bondeenkan Margareta Ersdotter, 80 år gammal.”

Parets barn: Anders född 1 mars 1756 V 5 juni 1756, Karin född 14 mars 1757 V 4 maj 1757, Margareta född 19 juli 1758 (vår ana), Eric född 24 september 1760, Anders född 31 januari 1763, Christina född 18 september 1765 V 29 juni 1756, Christina född 18 oktober 1766, dödfödd son 29 mars 1769, Henric född 24 september 1770 V 28 februari 1773, Henrick född 18 juli 1773, Johannes född 7 maj 1776 samt Catharina född 2 februari 1779 – alla födda i Salom, Nora.

Sedan brodern Hindrik Andersson redan tillförende vunnit besittning på halfva, eller 5 ½ Seland af Faderns Anders Hindrickssons hela hemman 11 Seland Hus och Jord i Gräta, så hafva de andre 2ne sönerna Johan Andersson och Bokhållaren Eric Gradin begge myndiga äfven kommit öfverens att med Faderns bifall skiljes genom låttkastning om de öfrige 5 1/2 Seland till hvilken ända Länsman Jonas Norlin nu upviste den sednares fullmakt, och blefvo således efter aftal med Johan Andersson om 220 Dr. Kopp mt uti Socdsrätt för honom som tappar desse lotter lagde. Å såvida den vinnande fants hafva tilfallit bemäte Johan Andersson, prövades han i fömåga af 12 cap Ärfda och 1 Cap Jordabalken vid ofvannända 5 1/2 Seland för sig och efterkommande arfvingar böra föblifva.

Laga Ting den 26 mars 1770. Nora Härad. (Renoverade domböcker, RA)

I anledning af Häradsrättens utslag under den 29 oktober 1774 uppgåfvo Hindrick och Johan Anderssöner i Greta åtskillige Kiöpeskrifter från och med 1647 till och med 1683 hvarefer deras Hemman tillhopa bestådt af 13 Seland, och emedan dermedelst, såväl som af jordeboks Extracter wore bevist, att bemälte Hemman både förr och efter 1696 för samma skatt stådt uppfördt, fastän 2 Seland deraf 1718 blifvit flyttade till Hemmannet nr 4 i samma by, dock utan ringaste annotation i jordeboken af hvad ordsak sådant skiedt, så påstodo desse Kärande, att Daniel Abrahamsson och Erik Jonsson hvilkas Hemman förut ej innehållit mera än 9 Seland tillsammans böra visa Laga åtkomst eller i brist deraf genast afstå berörde 2ne Seland, jemte ersättning för lidande och förordsakad rättegångskostnad. Åberopande Härads Rättens Protocoll af den 12 februari 1729 då lika talan af Kiärandernes fader Anders Hindricsson varit instämd, men i brist af förmyndares närvarelse den gången kommit att uppskiutas.

Å Svarande sidan anfördes, att deras skrifter vid Ryska härjandet 1721 förkommit, så att någon underrättelse ej gåfves, på hvad grund desse 2ne Seland blifvit dem uti 1718 års jordebok åsatte, men likväl ifrån samma tid så mycket mera klanderlöst besutne, som hwarthera på dess hälft ärhållit dom och fastebref, neml. för Erik Jonsson den 31 maj 1733 och för Daniel Abrahamsson den 6 november 1757 vid hvilka Laga medfarter the i så måtto förmoda sig så mycket häldre wara tryggade, som så dem besittning anstå emot 1762 års Kungl Resolution ej kunde rubbas, när 20 åra häfd ifrån nya Lagens utkomst oaflåten vore vunnen.

Käranderne undrade ändock huru förenämnde 2ne Seland just 1718 dem frånkomme, men å andra sidan påmintes, att fadern, sedan han om beskaffenheten nämare underrättadt måst inställa dess klander, så medelst än widare bestyrkt theras rättighet, förbehållande 10 Dr Smt i rättegångskostnad.

Vid öfvervägande af alt föregående förekommer väl besynnerligt, att någon orsak till det här åtalte innehafvande af 2 Seland ej kunnat uppgifva eller huruvida sådant af Kiöp eller andre omständigheter härflutit, men icke dess mindre som Kärandena ej eller gittat förete på hvad grund denne Jord deras företrädare frångådt, då Svaranderna theremot inga skydd under nu upviste särskilte Fastebref ej mindre än vida öfver 20 årig obestridd häfd, som i all händelse enligt 1762 års Kongl. Resolution p 13 lika fult vore gällande;

Alltså och vid så satta omständigheter finner Härads Rätten vidare anspråk härutinnan för Käranderne ej böra medgif-vas. Blifvande dock såvida anledning till denna rättegång gifvits ifrån här påståd omkostnads ersättning befriade.

Nora Härad den 25 Februari 1775 (Renoverade domböker, RA)

Anders NILSSON 1686-1744

Född ~1686 på okänd ort, avliden den 13 januari 1744 Salom, Nora socken. Gift ~1707 med Märtha Jonsdotter född ~1686 på okänd ort, avliden ~ 1766 i Salom, Nora socken.

Parets kända barn: Jon född ~1714 och Sara med okänt födelsedatum (vår ana).

Anders HENRICKSSON 1697-1783

”Bonden Anders Henriksson från Greta avled den 19 februari 1783 af ålder 85 år 10 månader 3 veckor gammal.” Född ~ 1687 i Greta, Nora socken.

Sockneskrifvaren Jon Eriksson i Gräta, har till detta Ting låtit stämma Anders Hindriksson dersammastädes, för det han skall nästlidne Jacobsmässotid utbrustit i sådane ord at Sockneskrifvaren, hans fader Erich Jonsson och faderfader Jon Ericksson warit .... tillika med Sockneskrifvarens hustru Kirstin Svensdotter; Men som Anders Hindricksson nu inför rätten förklarat sig berörde ord i hastigt obetänkt och utan ringaste grund fält, samt bedit Sockenskrifvaren om föråtelse ; Ty vill Sockenskrifvaren intet mera derpå tala, utan tillgifwer sin berörde granne alt hwad han i detta mål af hastigt mod talat, hwarvid och rätten låter förblifva. Odinarie ting den 3 oktober 1728 med Nora och Gudmundrå Pastorater. (Ren. domb, RA)

Den 11 marti 1730 höllts ordinarie ting med allmogen i Nora och Gudmundrå Pastorater.

Anders Hindriksson i Greta klagar att pigan Margareta Eriksdotter i Ramsta skall nästlidne höst sagt det hans fader, framlidne Hindrick Andersson och Moder Kerstin Eriksdotter woro tjuvar och Anders Hindrikssons släkt ett tjuvfolk för vilka beskyllningar han på henne plikt och Expenser begärde.

Vittnen hördes varefter Resolverades:

Alldenstund pigan Märet Eliaedotter edeligen vittnat sig hört Pigan Margareta Ericsdotter säga det Anders Hindrikssons syster hustru Karin Hindriksdotters fader och Moder woro tjuvar och hela släkten ett tjuvfok, i hvilka ord Margareta Ericksdotter tillstådt sig hastigt och obetänkt utbrutit. Fördenskull sakfälles Margareta Ericksdotter till 3 gånger 3 .. Smt böter efter 43 Cap Tingsmål och skall Anders Hindrikssons rättegångskostnader med 3 Dr 24 Kmt betala.

1762 års laga hösteting Nora Härad sid 402.

Som Anders Hindersson i Gräta genom sonen Henrik Andersson nu inför Rätten ärkiände hwad Fadern förut för Nämndemännen Måns Olsson och Olof Persson tillstådt, bestående theruti, att han här på Tingsplatsen i fleras närvaro kallar sine grannar "Satans Korfvar"; Ty sakfälldes han för sådan oanständighet och svordom till 5 Dr Srmts plickt enl 3 kap ..samt att i tveböte ärlägga 2 gånger 6 .. Srmnt efter 60 cap. p 6 samma balk.

Anders vigdes ~1726 med Margareta Jonsdotter född ~1697 från Berga i Nora socken, avliden den 2 februari 1757 i Greta, Nora socken. ”Den 2 feb 1757 avled i Greta, Nora socken Margeta Johansdotter af håll och styng. Begrofs den 20 februari 56 år 6 mån 5/7 dagar gammal.”

Parets barn: Karin född 5 maj 1728, Henric född 5 maj 1730 (vår ana), Johan född 2 november 1733, Kerstin född 5 maj 1734, Anders född 8 december 1735, Märta född 29 januari 1738, Anna född 17 november 1739, Eric född 12 april 1743 – alla födda i Greta, Nora socken.

Eric MÅNSSON 1703-1758

”Den 18 mars 1758 avled på Hornön i Nora Socken Eric Månsson af håll och stygn.” Han var född ~1703 på Hornön, bonde där, gift 1723 med Karin Jonsdotter född ~1693 i Skullersta, Nora socken. ” Den 25 mars 1758 avled Eric Måns-sons hustru Karin Jonsdotter i Hornön 64 år gammal.”

Parets barn: Jonas Noren, kyrkoherde, född 1 maj 1726, Måns, gästgivare, född 1 oktober 1728, Erik född 7 februari 1731, Anna född 12 februari 1735 V 4 mars 1735, Margareta född 6 maj 1736 (vår ana), Karin född 15 spetember 1739 V 25 juni 1740 – alla är födda på Hornön, Nora socken.

9:e generationen räknat från Kerstin Hagström

Henric ANDERSSON 1655-1728

Född ~1655 i Greta, Nora socken, avliden där den 7 februari 1728. Gift 1683 med Kerstin Ericsdotter avliden den 28 december 1740 i Greta, Nora socken. Bonde och nämndemann.

Parets barn som alla är födda i Greta, Nora socken: Märet född ~ 1684, Karin född ~ 1687, Kerstin född ~ 1690, Sara född ~ 1692, Anna född ~ 1695, Anders född ~ 1697 (vår ana), Brita född ~ 1702, Malin född ~ 1707.

Herr Mårten Meijer i Gräta på sin hustru:s wegnar kärade till Hindrick Andersson i Greta om något bortkommit och oqwädings ord. Vice versa Kärade Hindrick Andersson till Herr Mårtens hustru om åverkan och oqwädings ord; hvilka parter förliktes inför Rätten att ingen thera den andre widare häröfver tilltala skall, hwilken förlikning af Rätten stads-festades med vidhängt wite att den som vidare yrkar och förkastar den andre denna Saak skall plicta 6 ... Smt.

Ting den 19 okt 1695 med Nora och Gudmundrå Pastorater. (Ren. Domb., RA)

Hindrik Andersson i Greta lät till sin säkerhet anteckna att Systern hustru Malin Andersdotter i Kallsta pantsatt honom 3 Seland jord i Hafsta emoth lånta penningar 100 Dr Kmt den 7 oktober 1700.

Laga Ting den 8 oktober 1700 med Nora o Gudmundrå Pastoraterna (Ren.db, RA)

Hindrick Andersson i Greta lätt till sin säkerhet anteckna att Olof Eriksson i Greta satt honom i underpant 7 Seland jord af sitt hemman i Greta emoth 277 Dr 4 öre Kmt lånta penningar alt intreseen och 6 Dr hundrade den 4 marti 1701.

Laga Ting den 9 feb 1703 med Nora o Gudmundrå Pastorater. (Ren.db., RA)

Uti saken emellan Hindrik Andersson i Greta kärande och Erich Jonsson i Folkia svarande angående skuldfordran är detta rättens dom.

Efter Erich Pehrssons i Folkia holdna räckning fordras af Erich Jonsson i Folkia 36 Dr kmt och en Ko hvar emot Erich Jonsson för sin faders andel en kopparkittel som Erich Pehrsson till sig tagit 17 Dr 16 öre

En Tunna Korn 12

En kista 5

Ett ? 2 16

Hvar på Erich Jonsson efter rättens bewilljande aflade eden och således dömes fri för the 36 Dr men Kon som han njutit att betala med 10 Dr Kmt som han påstod sig betalt genom afräkning i uthlagorna enär han var fjerdingskarl strax efter och aflade den på eden hvarföre han för dessa ... dömdes fri.

Nora ting den 8 oktober 1706 (Renoverade Domböcker, RA)

§ 15

Lät Hindrik Andersson i Greta uppbuda 1:a gången 6 Seland jord i Nordwik som Lars Ersson i Nordvik till honom pantat d 1 april 1707 för 316 Dr Krmt etc.

§ 23

Lät Hindrik Andersson i Greta uppbuda 1:a gången 8 Seland jord i Greta som Olof Ersson ibid till honom pantat för 349 Dr kmt etc.

§ 28

Uti saken emellan Hindrik Andersson i Greta Kärande och Johan Nilsson i Nyland tillsammans med Per Nilsson i Ross-vik svarande angående en hölada som tvistas om är ... Och har Hindrik Andersson aflidne Svärfader Erick Nilsson i Fokia för någon tid sedan som opsatt en hölada på en äng tufsätter bemält som Borgaren i Hernösand famlidne Olof Noren till honom pantsatt, Ty före begiär Hindric Andersson honom må tillåtas att flytta den ifrån sin på sina ägor. Men emedan berörde Borgare i sin livstid igenlöst samma äng af Erick Pärsson i folkia och ...etc. Ty kan HäradsRätten intet bifalla Hindrik Andersson uti dess begäran utan i anledning af den X p uti landskapsordningen af år 1681 dömas att höladan ...

Ordinarie Ting med Nora o Gudmundrå Pastorater den 15 marti 1711. (Ren. db., RA)

§ 4

Lät Hindrik Andersson i Greta 2:a gången uppbuda Seland jord i Norvik som Lars Ersson i Nordvik till honom pantsatt etc.

§ 5

Lät Hindrik Andersson i Greta 1:a gången uppbuda 8 Seland jord i .. som Olof Ersson till honom pantsatt för 449 Dr Kmt etc

Ordinarie Ting med Nora o Gudmundrå Pastorater d 26 sep 1711 (Ren. db., RA)

Klagade Hindrik Andersson från Greta att hans granne Per Jonsson skall vid begynnelsen af nästlidne hösten beskyllt honom hafva stulit ett Per Jonsson tillhörigt bryne etc.

Per Jonsson besvärade sig över att Hindrik Anderssons hustru Kirstin Eriksdotter skall överfallit hans hustru Lisbeta Olofsdotter med en skamlig och försmädlig mun, i det hon sagt; Tag dina barn och sätt dem i fittan på dig din plåtter djefvull etc. Bägge parter fick böta.

Laga Ting d 1 oktober 1712 med Nora o Gudmundrå Pastorater (Ren. db., RA)

1718 begär Hindrik Andersson att att få igen Landskrifter som en Johan Johanson, son till Jon Mårtensson, har i sin ficka.

1719 begär Hindrik Andersson betalning för Wäfver han sålt till Erik Eliasson

Änkan Hu Elisabet Johansdotter ifrån Skalsta, fordrade 24 Dr. Kmt af Nämndemannen Hindrick Andersson ifrån Gräta, för åtskillig köreredskap, som hennes afl. man Jon Nilsson, skal giordt åt Nämndemannens Svärfader framlidne Erich Persson i Fogeltjärn, begärandes warda förhulpen till sin betalning, och rättegångsexpenser. Hindrich Andersson svarade sig icke den ringaste kundskap om denna fordran hafva, eller kunna den betala. Änkan hade ej heller något bevis eller liknelse dertill; Fördenskull dömdes Hindrick Andersson ifrån hennes anförde tilltal fog, efter det 28 Cap. KonungaBalken. Ordinarie ting 14 marti 1718 med Nora och Gudmundrå Pastorater. (Ren. Domb)

Änkan Hu Karin Pärsdotter ifrån Greta, fordrar af Hindrik Andersson 20 och af änkan Hu Kierstin Clementzdotter dersammastädes 20 timberstockar, med hvika de 1721 om hösten lofwat ställa henne tilfreds, för det de öfwer skatten åwerkat byens oskifte skog. Hindrik Andersson svarar för sig och Hustru Kierstin Clemetzdotter efter fulmackt at de intet lofwat Hu Karin Pärsdotter något Timber.

Nämndemännen Pär Nilsson ifrån Nordwik och Pär Hansson ifrån Grötom berättade, at Hindrik Andersson och Hu Karin Clemtzdotter bem(äl)te höst, i deras närvaro, lofvade Hu karin Pärsdotter hvar sine i skogen liggande Timber, til vedergälning för det de huggit mera än hon, hwilket Hindrik Andersson omsider tilstod;

Ty Resolverades at han och Hu Karin Clemetzdotter skola låta henne obehindrad framföra bemte Timerstockar.

Ordinarie Ting 12 mars 1723 i Nora och Gudmundrå Pastorat (Renoverade domb.)

Änkan Hu Karin Pärsdotter ifrån Greta, klagar at hennes granne Hindrik Andersson förhåller henne sin andel af 14 Dr Kmt som han son Anders Hendriksson fick för Cronoskiutzen med hennes häst til Jämtland 1718, samt begärer at Hindrik Andersson måtte tilställa henne halfparten af bem(äl)te Penningar och hennes Expenser betala.

Hindrik Andersson svarar att han, för sin under samme Cronoskiuts, förlovade Kiärra innehållit hennes andel af skiuts Penningar 7 Dr Kmt som han lofvar tillställa henne, dock förbehåller sig af henne säkra ersättning för halfva Kiärrans werde hwartil hon förmenar honom intet fog hafva.

Resolution; Hindrik Andersson dömmes efterlofva till Hu Karin Pärsdotter att betala halfparten af förmälte skiutz penningar 7 Dr och 3 Dr 16 % Kmt i Rättegångskostnad. För Kiärrans halfwa werde, kan han söka henne, om han finner sig dertill fog hafva. Ordinarie ting 12 mars 1723 med Nora o Gudmundrå Pastorater (Renov. domb., RA)

1724 Stämdes Hindrik Andersson av Olof Eriksson ifrån Greta för skuldfordran.

Hindrik Andersson, Jon Erichsson, Clemet Nilsson, Pär Pärsson, Änkan Hu Karin Pärsdotter och Erich Håkansson ifrån Greta, anmäla både skrift och munteligen att de till förekommande af skada och olägenheter på deras ägor aftalat och slutit, att ingen af dem skall efter valborgsmesso dag in i åkern släppa något löst Creatur, som kan skada kornet eller gräset, jämväl att de i anseende till deras ringa och svaga skog, alldeles skola afstå och innehålla, med skogens fällande till löftäckt, utom åker och ängeshagar, sättiandes till straff för den som härvid i någon måtto bevisligen bryter 10 Dr Smt att utgifva. Hvliket på deras begäran protocollerades. Ordinarie Ting med Nora och Gudmundrå Pastorater (Renoverade Domb., RA)

1728 valdes ersättare för Nämdemännen Per Ericsson i Rööja som begärt och fått avsked och Hindrick Andersson i Greta som avlidit.

Änkan Hu Karin Pärsdotter ifrån Gräta, opwisar en d. 16 marti 1730 af hennes granne Anders Hindriksson, samt vittnen Johan Jonson i Fanskog, Hindrik Hindriksson i Jäpling, Nils Nilsson i Skullersta och Jon Nilson i Alderskog underskrif-wen, förlikning, förmälande att ehuruwäl Anders Hindriksson till detta Ting stämt Hu Karin Pärsdotter i mening att återvinna 2ne Seland jord som hennes hemman tillhöra, och skola länge sedan ifrån hans hemman i Greta kommit; dock som desse 2ne Seland äro i Jordeböckerna under hennes hemman förde, altså åter han sin talan på dem falla, och för-klarar sig aldrig mera skola dem efter kiära eller ifrån hennes hemman söka, hvilken förlikning uppå deras begäran, med dom bekräftas och stadfästes, likmätigt Kongl. förordning af d 4 juli 1695. Ordinarie ting den 11 marti 1730 med Nora och Gudmundrå Pastorater. (Ren.domb.)

Anförde Johan Jöransson i Sörle beswär thereöfver att efter thes Svärmoder Hu Kirstin Ersdotter i Greta, hvilken för 7 år sedan med döden aflidit ännu intet inventarium blifvit upprättat, men de öfriga arfvingarna ;

Eric Swensson i Skullerstad, Anders Hindriksson i Greta,

Hu Karin Ersdotter i Ramsta, Marcus Olofsson i Östan|,

Nils Pärsson i Råssvik, Olof Pärsson i Råssvik,

Elias Pärsson i Löfvik

likafult skola fördelt qwarlåtenskapen sins emellan, giör altså käranden det påståendet att bemälta dess arfvingar måte under sweriom ed påläggas att den emottagne egendomen återbära, samt att lag likmätigt inventarium upprätta låta uti samteliga arvingars närvaro.

Samtliga svaranderna tillstädes förutom änke hustru Karin Ersdotter i hvilkens ställe sig infandt sonen Jon Ericksson företedde dennes rätt den 23 marti 1742 håldne ransakning, förmälandes att nyss nämnda arvingar få instämma låtit Anders Hindriksson i Gräta angående inventarie upprättande efter bemälta hustru Kerstin Ersdotter hvilket och Tings-rätten ej inom Resolution funnit skiäligt att bifalla, påläggandes samteliga arfvingar som förutom Erich Swensson i Skallerstad ärkiänt sig något hafva af den aflednes quarlåtenskap undfått, alt sådandt vid 10 Dr Srmt vite, så för den ena som den andra innan nästa ting till inventarie upprättande i boet återbära. Hvilket utslag nu Johan Jöransson berättade sig wara medeles okunnigt. Nekande sig vid 1742 års ting här tillstädes varit, och när hans namn i rannsakningen blifvit infördt, de öfriga kunde icke widgå att the samma gång instämt Anders Hindersson;

I följe af detta utslag påstod ytterliggare Johan Jöransson och dess ombud Hr. Magnus Steinholm, att bemälte arfvingar, som there them ålagde skyldighet så efterkommit äfven till det udsatte werdet af 10 Dr Srmt måtte förklaras bråttslige med förbehåll af eller häraf förordsakade rättegångskostnad.

Resolution

Som i anseende till Johan Jöransson i Sörle hwilken tillförne ej befinnes något käromål, angående inventarii upprättan-de, emot sine medarfvingar, hafva vid Tingsrätten anmält thet them enl. 1742 års utslag förelagde 10 Dr Srmt vite, icke rum ägo profvandes; Ty blifva fördenskull de derpå nu förskonte; dock emedan bemälte arftagar, afl. Hu Kirstin Ers-dotters Sterbhus enligt Intressenter, på så lång tid, sedan hon med döden afled icke dragit försorg derom, att förteckning öfver hennes qwarlåtenskap enl 9 Cap Ärfdabalken blifvit förrättad;

Icke thes mindre efter åberopade Tingsrättens utslag, the befunnes then aflednes ägendom sins emellan fördelt förutan Johan Jöransson, som nekar sig någon egendom i ofvan bemälte Svärmoders uti arf bekommit hafva; Fördenskull må ytterliggare samtal före nämnda arfvingar jämte theras hustru under edsplikt förelagda blifva, att alldra sist innan nästa Ting vid 20 Dr Srmt vite, å boet till uppteckning och delning återbära, Thet them utan eller mycken anammat betenkan-des dertil en wiss dag, Att alla arfstagare tillstädes vara kunna, jemte gode män, som uppteckningen förrätta, då den som sig wisar hinderlig, till samma vite bör förfallen vara.

Laga Ting med Nora Tingslag d 7 april 1746, (Ren. domb., RA).

Johan PERSSON 1674-1719

Född ~ 1674 och avliden ~ 1719 i Berga, Nora socken.Bonde och länsman. Gift 1699 med Karin Johansdotter född 1672 i Salteå och avliden 1742 i Berga. Margareta Jonsdotter är deras enda kända barn född ~ 1697, troligen i Berga.

Måns ERSSON ? -1708

Bonde i Hornön. Avliden där ~ 1708. Gift ~ 1702 med Anna som avlider där ~ 1731. Parets barn. Eric född ~ 1703 (vår ana), Lisa född i maj 1703 V 13juli 1773 i Skullersta, Sara född ~ 1705 V 22 mars 1763 i Hornön, samt Anna och Brita – alla födda på Hornön.

Jon PERSSON ? -1733

Bonde i Skullersta. Död där ~ 1717. Gift med Margareta Eliaedotter död i Skullersta ~1733 anförlust se Helena Grelsdotter. Endast dottern Karin född ~1693 är känd.

10:e generationen räknat från Kerstin Hagström

Anders BERTILSSON 1625-1680

Född 1625 och avliden 1680 i Greta, Nora socken. Bonde och Fjärdingsman. Gift med Karin Pehrsdotter som avled ~ 1706 i Gavik, Nora socken. Parets barn: Hindric född ~ 1655 (vår ana), Malin V 1719 i Kallsta, Nora socken och Sara.

Nora Giäldh den 6 april 1649 hölts Laga Ting .

Anders Bertilsson i Greta räckte Joen Danielsson ifrån Wålinge och Högsjö Socken handen, att betala 5 shilling skiutsferder som derifrån bemelte Wålånger och till Hernösand giort här medh en Vagn och några karlar som Lands-höfdingen Hans ? tillhörde och skall gifvas 20 öre för hvar skiutsferd. Tilstås och Anders Bertilsson i bemälte Greta att Uthpanta af dem som här i Socknen uthi dädh fallet för skiutsferdene skiyldige ähro, så framt de medh godhe icke betalar, att härer må sitt tillbörligen bekomma.

Den 17 december 1649 hölts Lagha Ting för Nora Giäld

Blef afsagt och dömt att Anders Bertilsson i Greta med sine medarfvingar skola betala Peder Joensson, innevånare i Härnösand 3 Lispund Smöör till nästkommande vår för en Häst som hos han Pedher har något förderfvat blifvit; Dock skall här uti beaktas den fläsk sida om 1 lispund 5 .. vicht, och 2 Dr Koppar mynt som därpå lefwererat ähr. Men för Resten hafver Anders Bertilsson på alla arfvingars wägnar Räckt hand till ofvante .. til att betala.

Laga Ting den 9 augusti 1653 hölts Laga Ting för Nora Gield.

Anders Bertilsson i Greta och Joen Oluffsson i Måland blefwo uthi Tolfmanne Nämnden satte, hvilka sine Edhe aflade dedh dee Uthi samma Embetthe rättrådige finnas och wara skole.

Laga ting den 1 Marti 1665 hölts för Nora Giäld

Samtyckt och dämbdt, fastebref till Clement Persson i Skallersta gifves, på dhen hus och jord ibidem, som han af sine Hustru systrars män, Anders Bertilsson i Grätha sampt Pehr Monsson i Böklerstadt och Jan Nilsson i Ramstadh dheras hustruers arf medhel dheras samtycke Kiöpt hafva, såsom och på dhen Huus och Jordh som han lika så hafva kiöpt af tvenne sina hustrusystrar, Hustru Kerstin i Östansiöö och Hu Lucia i Nohlom, dheres ahrf dher i skullersta hvarom Kiöpeskrifterna vidlöftigt innehålla.

Den 5 Marti 1656 hölts Laga Ting för Nora Giäld

Medh samtycke och dömt fastebref oppå den Hus och Jord i Greta och lijdhen liggiandes gifvas som Ander Bertilsson i Greta af sinom broder Hans Bertilsson hans arf sigh tillhandlat och kiöpt hafver.

Den 6 dec 1656 hölts Laga Ting för Nora Giäld

Anders Bertilsson i Greta skall fastebref oppå den Hus och Jord i samma by och lidhe liggandes bekomma som han af sin svågrar och systers män, Joen Ingervaldson i Råssvik sampt Olof Persson i Para och Erick Olofsson i Giesebergh dheres hustrues Arf kiöpt hafver.

Den 9 oktober 1662 hölts Laga Ting för Nora Giäld

Olof Nilsson i Böhle och Pedher Zachrisson i Eeden, anklagades af fierdingsman Anders Bertilsson i Greta, att dhe medh tresko förhålla honom 1665 åhrs Lagmans ränta; Fördenskull blefvo the hwardera 3 ....

Den 13 marti 1688 hölts Laga Ting för Nora Giäld

Hustru Sara Bertilsdotter i Hornön kräfde af sin sahlige Broder Anders Bertilssons sterbhus i Greta såsom återstående på sitt Fäderna 50 Dr kpr mynt och i Silfver 11 lod, På sitt Mödherne 9 Dr 16 öre efter Byteslängderne af åhr 1646 och 1650. Hindrik Andersson i Greta på sin egen såväl som Moders hustru Karin Pehrsdotters ? . Sade thena arfsfordran för-längt war betalt och liqwiderad dhå bythet ? åhr 1650 efter Modern och sedan war komende medh geäld på Gården till 83 Dr kprmynt som alla syskonen böra svara till, ther hvar äldsatte en mycket gammal fordran. Hustru Sara genmälde att hon väl för 20 år sedan äro blifven gift och efterkräft sitt arf, men intet fått, och när bytet stod efter Brodern Sahlige Anders Bertilsson för 8 cirka 9 år sedan blef 50 Dr Kpr mynt afsatte till min betalning som the nu villia mig förhålla; När bytet stod efter Modern var jag omyndig. Hand hål i pappret at thet afsatte af Brodern Sahlige Hindrik Bertilsson med vårt samtycke. Hustru Sara reprenerade att godemän säge wäl på Beskaffenheten innan de afsatte penningarna vid bytet.

Resolverades; Emedan vid Arfskiftet efter Sahliga Anders Bertilsson i Gretha för 8 år sedan skall wara af Gode Män afsatte till Hu Saras afbetalning 50 Dr. Kpr Mt som Hindrik Andersson med sin Moder skulle till henne svara, och man ingen bättre med rättelse nu kan ? denna saks beskaffenhet de då Gode Män haft; Ty så vida Anders Bertilsson warit sin systers hustru Saras målsman och intet genast qvitto bref haft på Förmynderskapet giorde reda må hustru Sara bemälte 50 Dr Kpr Mt niuta att upbära af Hindrik Andersson och wari thermed skillde uti allt öfrigt.

Erick PERSSON ? -1703

Bonde i Folkia, Nora Socken. Död där ~1703. gift med Märet Olofsdotter som avled ~ 1701 i Folkia. Kerstin Erics-dotter är deras enda kända barn

Per JONSSON ? -1698

Från Allsta, Nora socken. Bonde i Berge död där ~ 1698. Gift med Margareta Nilsdotter från Berge död där ~ 1727.

Bonden och länsmannen Jon Persson född ~1674 är deras enda kända barn.

Johan PERSSON ? -1716

Bonde i Salteå, Död där ~ 1716. Gift med Anna Christoffersdotter död i Salteå ~1713. Karin Johansdotter född ~ 1672 är deras enda kända barn.

Erik GRELSSON ? -1688

Bonde på Hornön. Död där 15 juli 1688. Gift med Sara Bertilsdotter från Greta. Död på Hornön ~ 1703. Två barn till paret är kända; Grels född ~1672 samt Bonden Måns Ersson (vår ana).

Elias CLEMENTSSON ? -1691

Bonde i Skullersta. Död där ~ 1691. Gift med Hanna Grelsdotter från Hornön. Död ~ 1715 i Skullersta, Nora socken. Margareta Eliaedotter är deras enda kända barn.

11:e generationen räknat från Kerstin Hagström

Bertil ANDERSSON ? -1645

Bonde i Gräta, Nora Socken under åren 1618-1642 död där 1645. Gift med N.N. Som avled ~1650 i Greta.

Den 2 januari 1648 hölts Laga Ting för Nora Gield.

Joen Nilsson i Aldeershough opbudit första gången 4 1/5 Seland jordh ibidem och gården som han af Bertil Andersson i Greta för 86 daler kopparmynt kiöpt hafver.

Oppbuds 2:a gången den 6 april 1649.

Den 10 april 1655 hölts Laga Ting för Nora Gield

Nämbden afsadhe och dömde att Capellanen Herr Raphel macht och tillstånd hafva skall, den Jord igenlösa som hans Stiuffadher Lars Hansson för honom och Hans syske, tillika medh sin Hustru för dhem bortsålt hafva till Sahlige Bertil Andersson i Gretha, hvilken Jord i Strindhe och Biärtrådh Socken belägen ähr, och är förståendes den som icke medh faste-bref borthskrefvet är, och icke dyrare inlösas ähn Bertill derföre gifvit hafva; men hafva Bertil samma jordh dyrare såldt så söker hwar sin Mann.

Sahlige Bertil Anderssons arfvingar i Greta läthe första gången 3 3/4 Seland jord i Lungwik liggandes opbuda och ändå dertill 3/4 Seland Jord dertill som deh af Sahlige Lars Skyttares arfvingar i Lungvik till underpant bekommit hafva.

Opbud för andra gången den 5 marti 1656.

Den 26 marti 1659 hölts Laga Ting för Nora Gield.

Jon Ingewalssson i Lungwik blef tilldömt fastebref bekomma på den jordh i Lungvik, som han af aflidne Bertill Anderssons arfvingar i Greta inlöst hafver, hvliken Jord Joens släktingar Lars Pedherssons, Skythares arfvingar bortsatt hafva i Pant för en summa Penningar.

Parets barn: Hans, Sigrid född ~ 1620, Sara (vår ana) gift med Erik Grelsson, Hindrick, Anders, fjärdingsman, (vår ana), Kerstin, Brita.

Per JOENSSON

Från Skullersta. Far till Karin Pehrsdotter som avled 1706 i skullersta.

Per ANDERSSON 1579- ?

Född ~ 1579 i Folkja Nora socken. Bonde. Gift med Kerstin. Föräldrar till Erick Persson bonde i Folkja.

Olof JONSSON

Bonde i Greta, Nora socken. Far till Märet Olofsdotter som avled 1701 i Folkja.

Jon PERSSON 1603-1680

Bonde i Allsta, Nora socken. Troligen född där ~1603 och även avliden där 1680. Gift med Elisabeth Olofsdotter från Nordvik, avliden 1695 i Allsta. Föräldrar till Per Jonsson bonde i Berge, Nora socken.

Nils PERSSON

Bonde i Berge, Nora socken, Fänrik. Gift med Kerstin Wargh begravd den 27 juni 1697 i Berge, Nora socken. Hon fick fasta på Berga och Gavvik den 9 oktober 1666 då hon hade löst ut och betalt sina syskon för deras andelar i hus och jord.

Föräldrar till Margareta Nilsdotter död ~1727 i Berge, Nora socken.

Per CLEMENTSSON 1588-1675

Född ~ 1588 och avliden ~ 1675 i Salteå, Nora socken. Gift med n.n. Persdotter från Nässom i Bjärtrå socken. Föräldar till Johan Persson död 1716 i Salteå, bonde där.

Christoffer ANDERSSON

Bonde i Salteå, Nora socken. Far till Anders Christoffersson död 1713 i Salteå, Nora socken.

Grel MÅNSSON

Bonde i Hornön, Nora socken. Nämd 1620-1662. Margareta är hans hustru. Kända barn. Erik begravd 15 juli 1688 på Hornön, Nora socken (vår ana), Helena död 1715 Skullersta gift med Elias Clementsson V 1691 i Skullersta, Nora, föräldrar till Margareta Eliaedotter – anförlust, Malin,

Clement ERSSON ? -1630

Död 1630 i Skullersta. Gift med Karin. Känd son Elias Clementsson död 1691 i Skullersta

12:e generationen räknat från Kerstin Hagström

Anders MÅRTENSSON

Bonde i Greta, Nora Socken under åren 1583 - 1613. Länsman. Gift med hustru som är okänd till namnet, Parets kända barn: Bonden Bertil Andersson (vår ana) och Mårten Andersson, kaplan i Nora.

Anders PERSSON

Bonde i Folkja. Far till Per Andersson född ~1579.

Jon ERSSON

Bonde i Greta. Far till Olof Jonsson bonde i Greta.

Per JONSSON STARK ? -1605

Från Allsta. Död 1605 i Livland. Gift med Anna Månsdotter från Svartnora, Nora socken. Föräldrar till Jon Persson, bonde i Allsta född där 1603.

Olof JONSSON NORTMAN ? -1652

Död 1652 i Nordviken. Bonde och Landbetjänet. Gift i Högsjö med Kristina Danielsdotter från Utansjö i Högsjö socken.

Parets barn: Elisabeth död 1695 i Allsta (vår ana), Malin, Brita, Magdalena. Sara Nortman V 1706 i Sunne socken, Helena V 1696 i Härnösands domkyrko samt Martinus Olai Nortman, professor V 8 januari 1684.

Ericus Olai WARGH ? -1658

Han var född i Söderala socken, Vänsätters by, där han hade del i ett hemman, som han år 1638 sålde till befallnings-man Johan Eskilsson i Söderhamn. Student den 28 november 1614. Kom till Nora som pastor senast 1627. I 1630 års mantalslängd uppförs han för ett hushåll om 10 personer, 3 större hästkreatur och 23 kor. Vid landstinget den 14 juli 1632 beviljades herr Erik i Nora 30 daler för den stora gästning, han haft vid generalmönstringen, som Måns Mårtensson höll i Ångermanland.

Den 20 december År 1638 hade kyrkoherden Eric Wargh köpt 8 seland i Mäland, Skogs socken, men lagman Clas Nilsson hade ej givit honom dombrev därpå. Lagmannens son Nils Clason skulle skaffa samma brev i dagen eller utfärda ett nytt. Det skedde först den 4 maj 1660.

Genom Kungligt brev den 12 juni 1649 fick kyrkoherden hemmanet Berga med fäbostället Gafvik fritt från kronout-lagor. Natten till den 22 juni 1642 blev Nora prästgård - som kort förut nybyggts - lagt i aska av en förskräcklig vådeld, som även förstörde största delen av Prästgårdens egendom. Noraborna utfärdade den 24 januari 1643 en lista med an-hållan om hjälp till Prästgårdens uppbyggande. Listan cirkulerade i Medelpad, Ångermanland och Hälsingland.

Herr Eric Wargh har som Herredagsman undertecknat riksdagsbesluten 1643 och 1649. Han avled i juli 1658.

Från hans tid berättas följande kulturbild: En av kyrkoherdens drängar upptäckte midsommardagen 1649, att det lyste en eld i Nora klockstapel. Vid närmare undersökning befanns, att Marit Theophilidotter, en gammal sockenstugujänta, gjort upp eld under klockan, för att, som hon uppgav vid rannsakningen, "achta klockan för trollkäringarna, som den natten brukar fara fram, och måste för regns skull hafva eld i klockstapeln sig till trygghet". Hon hade lärt sådant av hustru Elin, men visste ej, om det var på allvar eller skämt. Härför och för annat misstänkt trolldomskuckel blev Marit dömd till livet. Svea Hofrätt var mänskligare och dömde henne till kyrkoplikt och förvisning från landshövdingedömet. Men som hon utan skydd på en främmande ort utan tvivel skulle i elände duka under, fick hon slutligen nåd att i grann-församlingen kvarstanna.

Kyrkoherden Warg hade med sin hustru Margareta barnen: Olof lector i Härnösand, Johannes lektor i (Härnösand?) 1668, Margareta, Kerstin (vår ana), Petrus. Utnämnd till Magister. Född 1638, som son av kyrkoherden Erik Warg i Nora. Student i Uppsala 27 oktober 1658. Efter avlagda prov för filosofisk grad reste han till Tyskland och lär där ha promoverat år 1667. Rektor Scholä i Härnösand 1668, teologie lektor secundus den 19 augusti 1674. Blev medlem av den kommission, som i mars samma år tillsattes att döma över trolldomsväsendet i Norrland. Var 1676 Gymnasierektor och tillika Herredagsman vid årets Riksdag, där han representerade både superintendent och konsistorium. Erhöll Kung-lig fullmakt den 26 juni 1677 på Nora pastorat, men avled redan 1678 och torde knappast ha tillträtt där, enär enkan i en skrift till guvenören 1679, vari hon begär ersättning för den lönespannmål, som hennes man åren 1675 och 1677 lämnat till militären i Jämtland, kallar honom teologi lektor och designerad pastor i Nora.

Han synes ha varit en ovanligt begåvad och dugande man, som skördades i förtid. Han ägde hemmanet Skärsett i Nora, som hans svåger, handlaren Erik Lind fick överta.

och dottern Anna som var gift med komminister Nils Bidenius i Själevad och omgift med kyrkoherden Anders Muur i Arnäs.

Clements PEDERSSON

Bonde i Salteå. Far till Per Clementsson född ~ 1588 i Salteå.

För Salteå finns en namnkedja Per Clementsson - Clement Nilsson, Bägge är bönder i Salteå. Möjligen är Per C. far till Clements Pedersson och Clement Nilsson far till Per Clementsson.

Per OLOFSSON

Levde i Nässom, Bjertrå socken. Far till n.n. Persdotter gift med Per Clementsson.

Måns GRELSSON

Bonde i Hornön, Nora socken. Nämd 1620-1662. Margareta är hans hustru. Kända barn: Erik (vår ana), Helen född i Hornö, Nora socken död 1715 Skullersta, Nora. Gift med Elias Clementsson i Skullersta – anförlust, och Malin.

Ericus RAGVALDI

Bygden Härnösands stifts herdaminnen del II sid 293 Nora Nr 10

Ericus Ragvaldi i Nora (1618-24) var sannorlikt kapellan i Resele innan han hit (Härnösand) kom 1618. Upptages bland de pastorer i Ångemanland, till Hvilka Haqvin Rhezelius dedicerade sin faders psalmbok Kiebordz afsackna, men efter 1624 år en lucka i längderna hvarför man ej kan se hvilket af de tre följande åren varit hans dödsår. Till kyrkans prydnan gaf han ett altarkläde och en kalkduk. Hans änka gifte om sig med en Lars Hansson. Barn: Raquel Flodius, kapellan i Skog sedan kyrkoherde i Resele, en dotter.

Änkan som troligen hette Margareta levde 1649. Kända barn: Margareta Ersdotter (vår ana) och Ragvald Erici Flodius.

Bygdèn - Härnösands stifts herdaminnen del III sid 175 Resele

Ragvald Erici Flodius (1679-1688) född i Tanflo by här i Resele där fadern Ericius Ragvaldi var kommen, sedan kyrko-herde i Nora. Sonen blev student i Upsala 28 maj 1632. Han uppehöll nådåret i Boteå socken V. pastor af afl. Kyrkoher-den J. Hernodii änka 1646. Blev följande år kommen till Nora-Skog.

Salig Erik Pehrsson i Utnäs var skyldig herr Raguel Flodius 26 daler 20 öre på hans salig faders arf i Tanflo i Resele, hvilka penningar Erik Pehrssons barn kändes på Boteå ting skyldiga att till herr Raphael betala (Adb 20/3 1671)

Han utnämdes till pastor i Resele 1678 och introducerades här i september 15 Söndagen efter trefaldighet af prosten Sternelius som i en skrifvelse till generalguvernören klagade att han af några församlingsbor i orten lidit de så ekti sitt ämbete vid denna förrättning kyrkoherden Flodius var redan vid sin befodran till åren kommen och syntes aflida 1688.

Gift 1:a gången med Maria Liberia (Skog) gift 2:dra gången med Elisabeth Blix. Salig herr Raguelis efterleverska be-svärade sig i oktober 1693 öfver kyrkoherden N.J Berg efterträdaren att hon ej af honom hade fått ur sin änketunna.

14:e generationen räknat från Kerstin Hagström

Mårten ANDERSSON

Bonde i Greta 1542-1587. V 1587. Endast sonen bonden och länsmannen Anders Mårtensson är känd.

Måns OLOFSSON

Bonde i Svartnora. Far till Anna Månsdotter.

Jon KLASSON

Gift med Malin som avled 1662 i Härnösands domkyrko. Föräldrar till Olof Jonsson Nortman V 1652 i Nordvik, Nora socken.

Daniel ERSSON ? -1639

Anförlust, se släkten i Högsjö med Hemsöadeln.

Grels ANDERSSON

Bonde i Hornön, Nora socken. Nämd 1547-1587. Troligen far till Måns Grelsson på Hornön.

Ragvald KNUTSSON

Nämns i Holm, Resele socken gift med Malin. Endast kyrkoherden Ericus Ragvaldi är känd som deras son.

Olof NILSSON

Bonde i Svartnora. Far till Måns Olofsson bonde i Svartnora, Nora socken.

Erik SJULSSON

Från Utanö i Högsjö socken. Avled där ~ 1701. Kända barn: Daniel Ersson (vår ana), Lars och Israel.

CLEMENT NILSSON

Bonde i Salteå, Nora socken. Far till Per Clementsson.

Knut RAGVALDSSON

Levde i Holm, Resele socken. Gift med Dordi. Hade sonen Ragvald Knutsson.

15:e generationen räknat från Kerstin Hagström

Sjul ERSSON

Nybyggare i Utanö, Högsjö socken. Far till Erik Sjulsson.

Ångermanland

Generation räknat från Kerstin Hagström 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Grel Clementsson Clements Grelsson Grels Gummundsson

Gudhmund Grelsson ? - 1611 Germund

? - 1643 gift med Brita

Anundsjö 1 Kursivt = Möjliga förfäder Jon Gudmundsson gift före 1614 med

1614-1670 Sigrid Germundsdr Germund Jonsson John Germundsson Germund Jonsson

Lars Gunnarsson gift efter 1634 med ? - ~1652 ? - 1624 ? - ~1565 ? - efter 1545

lapp från Åsele Olof Jonsson Elin gift med N.N.

gift ~1710 med 1642-1712 ? - 1670

Anna Arvelsdr gift med Päder Nilsson Nils Ersson Erijck Swensson

Mereta Hansdr Hans Pedersson 1571-?

Per Larsson Saktmodig Olof Olofsson ? - 1713 ? - 1691 gift 1595 med

1714- 1794 1673-1735 gift med Märta Hansdr Hans Olufsson

gift 1752 med gift ~ 1697 Jon Jonsson N.N. ? - 1602

Märet Jonsdotter Joen Olsson Mereta Jonsdr ? - 1697 ? - före 1650 gfit med Anna

1730-1820 1704-1742 1670-1735 gift med ? - ~ 1603 Östen

gift 1725 med Mereta Ersdr Jon Olufsson Oluf Grelsson Grels Salmonsson Salmon Jonsson Jon Östensson Giord

Pehr Pehrsson Kerstin Tomasdr Thomas Nyckel ? - 1671 1615-1681 gift med Isach Giordeson

1757-1818 ? - 1743 Christophersson gift före 1670 med Sigridh Östensdr Östen Jonsson John Östensson Östen Isachsson

gift 1787 med 1664-1740 Christopher Olsson Ingeborg Olofsdr ? - ~ 1662/1663 gift med

Margareta Ersdr gift ~1693 1641-1728 ? - 1697 Märet Håkansdr

1763-1824 Anna Pärsdr gift före 1664 med

1666-1750 Anna Pärsdr Erich Olsson Oluff Olufsson Olof Persson Per Salomonsson

dotter Margareta ? - 1702 1610 – 1679 ~ 1595 - ~ 1671 ? - ~1599 ? - 1584

1790-1870 gift med N.N. gift med gift med

gift 1805 med Päder Håkansson Margeta Jonsdr Ingeborg

Per Svensson ? - 1688

1784-1790 gift 1665 med Olof Christopherson Christopher Erichsson

Storborgaren Märeta ? - 1686 ? - ~ 1629

? - 1691 gift med gift med

Anna Karin

Per Gabrielsson Mård Gabriel Erik Frisk ? - 1692 ? - ~ 1643

1699 – 1742 ? - 1696

gift ~1722 med gift före 1698 med Håkan Pedersson

Brita Ersdr Rakel Persdr 1608 - ~1679

Erik Persson Kempe 1710 – 1777 gift ~ 1625 med

1723 – 1786 Samuel Månsson Anna

gift 1746 med ? - 1696

Margareta Månsdr Måns Samuelsson gift ~1666 med

1730-1799 1687 – 1740 Kerstin Johansdr Johannes Östensson

gift 1712 med

Sara Olofsdr Olof Johansson

Anundsjö II 1684 – 1773 ? - ?

gift före 1680 med

Karin Olofsdr

? - 1720

Översikt Anundsjö I

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Sven Perssons rötter, gift med Kajsa Stina Gustafsdotter.

Anundsjö socken.

En socken i Nätra tingslag, västernorrlands län, utgörande nordöstra delen av Ångermanland, i norr gränsande till Åsele lappmark och längst i väster till Ångermanälvens övre lopp, bildande flodområde för Otterån, Kubbeån och Gensjöån, vilka förenade till Själevdsån mynna vid Örnsköldsvik. Skogsklädt med betydande berg och talrika mossar, träsk och sjöar, den odlade byggden finns mest kring Anundsjön, som bildas av Kubbeån och Gensjöån. Större gårdar finnas ej.

Ur C. M. Rosenbergs Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige (beskriver Sverige på 1880-talet).

Per Svensson 1784 – 1859

Han föddes den 11 juli 1784 i Storborgaren, Anundsjö socken som son till bonden Sven Hansson och dennes hustru Segrid Håkansdotter. Avled den 14 juni 1859 i Locksta, Björna socken. Den 7 december 1806 vigdes drängen Pehr Svensson i Låckstad och pigan Greta Pehrsdotter i Låckstad, Björna socken.

Efter giftermålet flyttade Per till sina svärföräldrars hemman Locksta i Björna Socken och brukade detta. På grund av ekonomiska svårigheter sålde Per hemmanet år 1829 och upptog samma år nybygget Granåsen. Där hade angstaborna en så kallad rågsvedja, så en odling fanns redan att tillgå. Sonen Olof övertog nybygget Granåsen.

Den 3 oktober 1859 blef på vederbörlig begäran bouppteckning förrättad efter aflidne förre Nybyggaren Per Svensson i Granås som genom döden afliden den 14 sistlidne juni och efter sig lemnade enkan Greta Pehrsdoter samt med henne sammanaflade barn: Sonen Pehr Pehrsson Kronobåsman i Böne by, af Boden socken sonen Sven Pehrsson i Bredträsk by, af Fredrika socken, sonen Eric Pehrsson i Locksta by denna socken, sonen Olof Pehrsson i Granås och sonen Jonas Pehrsson i Bargo by äfven i denna socken samt dottern Greta Caijsa gift med bonden Anders Löfdenmark i Tegelträsk, Åsele socken, dottern Segristina gift med bonden Renhard Ersson i Sörholmsjö by i Fredrika socken, samt dottern Anna Brita piga i Långvattnet, Åsele socken. Alla utom sistnämnde myndiga men endast Olof Perhsson närvarade. De från-varandes rätt bevakades för tillfället af sysslomän.

Hustrun Margareta (Greta) Pehrsdotter föddes den 15 april 1790 i Locksta, Björna socken dotter till nybyggaren Pehr Pehrsson och hans hustru Margareta Ersdotter

Parets barn som alla är födda i Locksta: Sven född 20 januari 1807 V 23 augusti 1807, Greta Catharina född 24 oktober 1810, Pehr född 30 mars 1814, Sven (vår ana) född 23 september 1817, Eric född 6 mars 1820, Sigrid Stina född 21 oktober 1822, Olof född 20 februari 1825, Jonas född 23 augusti 1827, Sigrid Stina född 12 december 1829, Anna Brita född 26 juli 1833 samt Johan född 27 augusti 1837 V 27 november 1837.

Hustru Margareta (Greta) Pehrsdotters 1790-1870 föräldrar kommer ifrån Åsele och Locksta i Björna.

Pehr Pehrsson, bonde 1757-1818

Den 26 dec 1787 vigdes i Själevad socken Per Persson dräng i Locksta med pigan Margareta Ersdotter ibidem.

Bonde på hemmanet Locksta, som tillhörde Själevads församling fram till år 1795. Ett nytt kapellag bildades då under namnet Björna. Locksta kom att ingå i det nya kapellaget. År 1800 blev Björna en självständig församling. Per var även nämndeman.

Å 1818 den 14 september blef af undertecknade på begäran af Enkan Greta Ersdotter i Locksta bouppteckning förrättad öfver qwarlåtenskapen efter dess avlidne man Pehr Pehrsson derstädes som med döden afgått i juni månad detta år lemnandes dess barn och efterlefvande arvingar sonen Pehr 17 år, Erik 13 år, dottern Greta gift med Pehr Svensson i Locksta, dottern Maria 25 år, Zara 24 år, Stina 21 år, Birgita 15 år. Anna Catharina 10 år. Då även inställte sig Anders Israelsson i Å som bevakade de omyndigas rätt.

Bland tillgångarna noteras fastigheten Hemmanet nr 1. Boets behållning 818.17.8

Paets barn som alla är födda i Locksta: Margareta född 15 april 1790, Maria född 21 januari 1793, Sara född 12 augusti 1794, Christina född 8 november 1797, Petrus född 1801, Brita född 27 september 1802, Eric född 14 augusti 1805 samt Anna Catharian född 13 februari 1808.

Pehr antas vara född ~1757 i Åsele socken som son till samen Per Larsson Saktmodig.

Åsele socken.

Ligger i Åsele lappmarks tingslag, Västerbottens län, utgörande nedersta delen av Åsele lappmark kring Ångermanälv-en och den östligare Gideälv. Bergen i denna skogstrakt nå mångenstädes mer än 2000 fot över havet medan Ångerman-älven har i sockens mitt vid kyrkbyn 1040 fots höjd. Boskapskötsel och åkerbruk, skogshantering, jakt och fiske äro in-komstkällorna. Lappbefolkningen har trängts undan eller sammansmälter med de svenska nybyggarna. En lappskola finns emellertid i Gafsele. I Åsele grenar sig vägen från kusten och Fredrika åt Dorotea och åt Vilhelmina. Viktigaste utfartsorten är det 15½ mil i sydost belägna Nordmaling vid Bottniska viken. Några qvarnar och stampar finns.

Ur C. M. Rosenbergs Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige (beskriver Sverige på 1880-talet).

Per LARSSON SAKTMODIG 1714-1794

Lapp. Fördubblingsman i 8:e roten i Anundsjö åren 1742-1744 med namnet Brant. Var ordinarie åren 1744-1773 med namnet Saktmodig. Brukade Storborgaren 1:2 1753-1759 samt Rödvattnet från och med 1759. Erhöll avsked från båts-manshållet 1773.

Storborgaren är enligt länsstyrelsens resolution anlagd 1754 vid sjön Storborgaren eller Borgarsjön. Betydelsen av "borgarn" är okänd. De tre första nybyggarna var Håkan Olsson-Norman, Nils Hermansson-Mård och Nils Andersson. Vår Per Larsson är dock noterad 1753-1759 för Storborgaren 1:2 och först efter honom kommer Nils Hermansson-Mård åren 1757-1774. I Anundsjö födelsebok skrivs dock vår Per Larrsons barn födda 1752 och 1755 in för Kubbe.

Enligt Anundsjöboken sid 402 noteras under fördubblingsbåtsmansroten nr 8 1742-44 Per Larsson Brant, Åsele (lappson) till åttonde ordinarie båtsmansroten född 1712 död 1794

Ur Anundsjöboken sid 401 Ordinarie båtsmän på rote nr 8 1744-1758 och sid 254

Per Larsson Sachtmodig, Åsele kom från fördubblingsroten nr 8 för båtsmän flyttade till Storborgaren född 1712 död 1794 hustru Cherstin Olofsdotter, Risbäck 3:1 född 1715 gift 1744 död 1751. Hustru 2.0 Maria Jonsdotter, född Leding, Själevad, kom från Västergensjö 5:1 född 1730 gift 1752 död 1820.

Ur Anundsjöboken sid 232 Rödvattnet Brukade gården från 1759

Per Larsson, Åsele kom hit från Storborgaren född 1712 död 1794 hustru Maria Jonsdotter, Leding, Själevad född 1730 gift 1752 död 1820.

Uppgifterna i Anundsjöboken säger att Pehr skulle vara lappson född 1712 i Åsele och att föräldrarna skulle heta Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter. Enligt dödsboken skulle Pehr vara född i apr 1711

Födelsebok Åsele C:1

Döpt 11 apr 1712 Pehr Larsson. Föräldrar: Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter. Testes: Erich Sjöberg, Joen Abrahamsson, Nils Pärsson i Domsjö, Christina Edin, Anna Sjulsdotter och Christina Adamsdotter.

Enligt dödsbok C:1 Åsele dör Lars Gunnarssons son Pär Larsson år 1712. Inget exakt datum är angivet.

Födelsebok C:1 Åsele Den 8 jul 1714 föds Pär Larsson. Föräldrar: Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter. Wittnen: Länsman Mårten Olofsson, Nils Ingelson, Lars Nilsson, Cicilia Sjulsdotter, Christina Ersdotter, Anna Nilsdotter.

Kommentar: Om Pehr är son till Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter så är han inte född 1712 utan 1714 då sonen som föddes 1712 dog och den senare sonen fick samma namn (Per) som den avlidne sonen.

Vigseluppgift hustru nr 1: Anundsjö C:2 sid 133 ”Båtsmannen Pär Larsson Sagtmodig med pigan Cherstin Olofsdotter i Risbäck. Vigda 1 oktober 1744”.

1744 Pär Larsson Sagtmodig gifter sig med Cherstin Olofsdotter

1745 Pär Sagtmodig är cronobåtsman då sonen Lars föds.

1746 Pär Larsson Sagtmodig är båtsman då sonen Olof föds

1747 Pär Sagtmodig är båtsman då dotter Ingeborg föds

1749 Pär Larsson Sagtmodig är ordinarie båtsman då sonen Erik föds

1751 Kronobåtsman Per Larssons Sagtmodigs hustru Kerstin Olofsdotter dör i Kubbe.

1752 Kronobåtsman Päder Larsson får en son Jonas. Ny hustru Maria Jonsdotter

1755 Båsmannen Pä Larsson Sagtmodig i Kubbe får en dotter Kierstin.

1759 Lappen Pär Larsson Sacktmodigs son Olof föds i juni i Risbäck

1759 Pär Larsson Sagtmodigs dotter Kierstin i Risbäck dör i juli

1761 Nybyggaren Pär Larsson Sagtmodigs dotter Kierstin föds i juni i Rödvattnet

1761 Nybyggaren Pär Larsson Sagtmodigs dotter Kierstin dör i juni 13 dagar gammal de bodde i Rödvattnet.

~ 1752 vigdes Per Larsson Saktmodig 2.0 med Märet Jonsdotter. Fattighjonet enkan Maria Jonsdotter i fattigstugan född 1730 gift med kronobåtsmannen Pehr Sagtmodig haft åtta barn. 90 år gammal. Död 7/4 1820 Inget begravnings-datum är angivet.

Dödsuppgift: Anundsjö C:3 sid 557

Afskedade båtsmannen Pehr Larsson född 1711 2ne gånger gift. 1743 och 1753 fader för 10 söner och 3 döttrar. Dog av ålderdom den 24 och begravdes den 30 nov 1794 83 år 7 mån gammal. Kommentar: Återigen kommer 1711 som hans födelseår men 1714 är nog det korrekta födelseåret och bör ha varit 45 år gammal när han fick avsked från flottan.

Barn i första giftet: Lars född 21 april 1745, Olof född 26 juli 1746, Ingeborg född 12 juni 1747, Erik född 29 augusti 1749 samt ett barn som föddes och avled den 7 mars 1751.

Barn i andra giftet: Jonas född 24 december 1752, Kierstin född 14 januari 1755, Pehr (vår ana) född ~1757, Olof född 5 juni 1759 V 11juli 1759, Kierstin född 17 juni 1761 V 29 juni 1761, Lars född 27 september 1762, Christopher född 18 juli 1765 samt Nils född 13 juni 1769. Olof är född i Risbäcken och barnen därefter i Rödvattnet. Sonen Pehr – vår ana – kan vara född i Åsele eller i Annundsjö – säker uppgift saknas.

Lars GUNNARSSSON

Uppgifterna är knapphändiga. Lapp från Åsele lappmark, Gift före 1690 med Anna Arvelsdotter. Två kända barn: Gunnar född 25 december 1690 och vår Per född ~1714.

Sockenlappen Gunnar Larsson född i Åsele 1690 25 december av Lappman Lars Gunnarsson och hustru Anna Arves-

dotter. Varit gift med Karin Clementsdotter uti 50 år. Aflat 8 barn, 4 söner och 4 döttrar. Lefvat här i tio år. Svag i Christendomskunskap. Dock lefvat stilla. Död 11 november 1762. Begrofs den 14:e på västra sidan om vägen 72 år gammal. Anundsjö dödsboksnotis.

Märeta Jonsdotter, Per Larsson Saktmidigs hustru omtalas i Anundsjö dödsboksnotiser som fattighjonet enkan Maria Jonsdotter i fattigstugan född 1730 gift med kronobåtsmannen Pehr Sagtmodig haft åtta barn. 90 år gammal. Död 7/4 1820 Inget begravningsdatum angivet. Dotter till:

Joen OLSSON 1704-1725

Född den 5 juni 1704 Jon i Söderflärke. Föräldrar Olof Olofsson och Märit. Gift den 1 januari 1725. Han dräng i Väster

gensjö, Anundsjö socken med pigan Kerstin Tomasdotter från Risbäck.

Anundsjöboken släkter och gårdar sid 313 Västergensjö 5:1

Brukare 1727-1728 Jon Olofsson Sörflärke 4:1 född 1704 död 1742. Flyttar till Själevad. Hustru Cherstin Thomas-

dotter, Risbäck 4:1. Gifta 1725. Hon dog 1743.

Ovanför står brukare 1708-1727 Olof Olofsson Sörflärke 7:1 född 1673 död 1735 kom från Sörflärke gift med Mereta Jonsdotter Västergensjö (4) född 1670 död 1735. Borde vara Joens föräldrar.

Själevads sockens familjeregister 1681-1785 Leding nr 2

Joen Olofsson köper 1726 6 selan av nr 1 Leding av Johannes Johansson i Movattnet. Ägare 1732 Kom från Väster-

gensjö i Anundsjö, hustru Kerstin Thomasdotter

Barn:

Märeta f. 5/4 1730 vigda 1752 med Per Larsson Sagtmodig i Anundsjö

Thomas f. 29/1 1732 båtsmans rote nr 05 Frisk, Christopher f. 8/10 1734.

Parets barn: Olof född 26 november 1726, Anna född 20 augusti 1727, Mareta (vår ana) född 5 april 1730, Thomas Joensson Frisk, båtsman född 29 januari 1732 samt Christpher född 8 oktober 1734. De två äldsta barnen är födda i Västergensjö 5:1, Anundsjö socken och de senare i Leding nr 2, Själevads socken.

Olof Olofsson, bonde, 1673-1735

Född 167(3) i Sörflärcke 7:1. Bonde i Sörflärcke 4:1 1697-1708, Västergensjö 5:1 1708-1727. År 1725 betalade kyrkan Olof Olofsson i Wästergiänsjö för slagit spik till Kyrkans behof och år 1726 för gångjärn på Stapelns dörr och hakar samt åtskillig spik. Dog 1 januari 1733 i Wästergensjö, aetas 61 år. Gift kanske 1697, då han tog över gården, med Mereta Jonsdotter född 167(0) på Wästergensjö 4 (dotter till Jon Jonsson i Wästergensjö). Död den 12 september 1735 i Västergensjö 5:1 efter att ha levt i 65 år och 4 månader.

Bonde i Sörflärke 4:1 1697 - 1708. Flyttade 1708 till Västergensjö och var där bonde till 1727. Död 1 januari 1735 i Västergensjö 5:1 Anundsjö socken. Gift ~1697 med Mereta Jonsdotter från Västergensjö 4. Parets barn: Olof född 27 september 1698, Märet född 27 april 1700, Brita född 24 november 1701, Karin född 23 mars 1703, Joen född 5 juni 1704 (vår ana), Christopher född 1 februari 1706 samt Margaretha född 12 april 1707 alla i Sörflärke 4:1, Anundsjö socken.

Mereta Jonsdotter var gift 1.0 ~1696 med Christopher Mattsson från Norrflärke 8:1. Han avled i Sörflärke 4:1 som paret brukade 1690-1697. Änkan syns ha gift sig med Olof Olofsson från Sörflärke 7:1. Paret brukade Sörflärke 4:1 1697-1708 varefter de flyttade till Västergensjö 5:1. Paret hann ej få några barn.

På tinget den 3 mars 1726 visade Olof Olofsson upp två gamla kvittobrev, ett underskrivet av hans hustru Märets syster, änkan hustru Ingeborg Jonsdotter och hennes ogifta syster Karin samt sedermera framlidna Brita och Kerstin Jonsdött-rar, där dessa tillstår sig ha fått 10 daler vardera av Olof Olofsson för bördsrätten till deras faders Jon Jonssons hem-man. Det andra underskrivet av Olof Olofssons svåger Olof Olsson i Kubbe att denne av Olof Olofsson i Wästergensjö bekommit 20 daler kmt för sin hustrus Karin Jonsdotter börds och besittningsrätt till sin faders hemman. Rätten dömde hemmanet ifrån hustru Ingeborg och pigan Karin samt hustru Karin Jonsdöttrar och till hustru Märet och hennes barn.

Thomas CHRISTOPERSSON NYCKEL 1664-1740

Fördubblingsman 1689-90 i rote nr 6, Anundsjö. Var ordinarie under åren 1690-1694 under samma rote med namn Nyckel. Brukare av Risbäck 4:1 1696-1721 samt 1729-1731. (Barnen står noterade som brukare åren däremellan samt därefter). Född ~1664 i Myckelgensjö. Död 11 april 1740 i Risbäck 4:1, Anundsjö socken. Gift ~1693 med Anna Pärsdotter född ~1888 i Kubbe12:1, Anundsjö socken. Död 7 juli 1750 i Risbäck 4:1. Parets barn: Anna född 7 septem-ber 1694 död före 1697. Anna född 26 mars 1697, Märta född 24 november 1699, Peder född 22 januari 1702, Catha-rina född 29 juli 1704, Kerstin född ? (vår ana), Christopher född 29 augusti 1707 samt Ingeborg född 3 juni 1710 alla i

Risbäck 4:1, Anundsjö socken.

Olof JONSSON 164(2)-1712

Bonde i Sörflärke i Anundsjö socken under åren 1670-1703. Född 164(2) på Sörflärke 7:1 som son till Joen Gudmunds-son och hans hustru Elin. Han övertog gården vid faderns död 1670 och efterträddes 1703 av sin son Swen. Olof var nämndeman 1684-1703 och undertecknade Inhyses Fålcks boskapslängd 1696 och ett antal mantalslängder.

Vid tinget den 1 september 1692 klandrade Olof "till inlösen såsom börde man" den försäljning av Sörflärke 4:1 som Lars Nilsson där gjort med motivet att Lars Nilsssons hustru Hustru Sara och han äro syskons barn; Nembligen: Hustru Sara af systren och han af brodern kommen. Resolution: Emedan Olof Jonsson och hustru Sara Erichsdotter äro sys-konbarn och jorden hustru Sara genom arv tillfallen den hon således genom sin Man till en skyld ståt: Ty kan rätten intet wägra Olof Jonsson inlösen.

Olof var gift med Mereta Hansdotter från Norrmesunda. Olof dog 1712. Den 30 mars begrovs Olof Jonsson i Sörflärke 70 år gammal in mot kyrkioväggen.

Mereta Hansdotter föddes antagligen på Norrmesunda 3:1 som dotter till bonden Hans Pedersson där och dennes troligen första hustru som möjligen hette Karin Swensdotter. Mereta dog 1713. Kyrkans inkomst det året visar Fer 2da Penecostes testamente efter salige Ol Jons hustru i Sörflärcke 3 daler. Det var Annandag Pingst (den 25 maj) och förmodligen begrovs hon då. Prästen har emellertid i efterhand fört in henne i dödboken 1712 omdelbart efter anteckningen om maken: "hust Olufses". Kanske för att visa att hon också begravdes in mot kyrkväggen.

Parets barn: Sven Abborre född ~1670, Karin född ~1670, Pär – båtsman Ruth född ?, Olof (vår ana) född ~1673, Hans född ~1676, Margareta född 25 mars 1680, Segridt född 8 februari 1692 samt Märeta född 7 mars 1693 alla troligen i Sörflärke 7:1, Anundsjö socken.

Jon JONSSON

Jon föddes troligen på Wästergensjö 4 som son till Jon Olufsson där och dennes hustru som möjligen hette Ingeborg och som var dotter till Oluff Olufsson I på Kubbe 3:1.

Jon var första gången gift med Mereta Andersdotter från Skalmsjö 1. Hon var troligen moder till dottern Karin. Märeta dog senast 1669.

Jons andra gifte blev med Mereta Ersdotter, troligen dotter till grannen Erich Olsson på Wästergensjö 3:1. Mereta var troligen mor till barnen Olof, Mereta, Ingeborg och Karin. Eftersom namnet Karin redan fanns bland de barn som fortfarande levde måste behovet att döpa ett barn till med samma namn varit mycket starkt. Det talar för att Meretas mor hette Karin. Modern skall ha varit halvsyster till Oluff Olufsson 1 hustru på Kubbe. Mereta Ersdotter dog 1671 troligen i november - december.

Jon gifte sig därefter med en kusin Eliasdotter till första hustrun vars förnamn är okänt. Hon hade tidigare varit gift med Jon Danielsson i Fröstdahl i Nätra socken och hade med honom en dotter Kerstin, sedermera gift med Christopher Olof-sson på Näs 5. Christopher tilltalade 1695 "sin hustrus Stiuffader Jon Jonsson i Westergiensiö att han försålt hennes faders Jon Danielssons hemman i Fröstdahl 8 sel till en obördig benämnd Oloff Nilsson." Rätten dömde att hon anting-en skulle få hemmanet igen eller Jon Jonsson betala henne 40 daler. Jon Jonsson hade med sin tredje hustru sonen Joen och döttrarna Margareta, Brita och Kerstin.

Jon står skriven för sin födelsegård i Wästergensjö 4 åren 1680-1696. Anno 1693 den 20 Novembris sattes Ting i Nätra Ländzmans gård Bredånger med allmogen i Anundsjö, Sijdensiö och Nätra Sochnar. Då sökte Jon Jonsson i Wästergän-siö återfå af Mårten Jonsson ibidem 3 Sel Jord, som broders barnen ega och Mårten en tijd nyttjat emot afrad, efter dessa 3: Sel hört hans hemman till, och fadren Jon Oloffsson på them erhållit fasta åhr 1672 som opwistes; Hwar till Mårten Jonsson swarade att han wäll några åhr haft dessa 3 Sel och them nyttiat emot afrad men likwäll äro the komna ifrån hans faders Jon Nisson hemman.

Mårten och hans brors änka Hustru Märit ville därför få återlösa och behålla dem. Rätten konstaterade att enligt jorde-boken och den indelning som låg till grund för båtsmansfördelningen var Jon Jonssons faders hemman påfört 18 Seland, Erich Oloffsons eller sonahustrun Hustru Gölis hemman 10 Sel och Mårten Jonssons faders hemman 18 Sel. "Altså emedan Jon Jonssons hemman äfwen nu för tijden är 18 Sel med dess 3 Sel; Ty lämbnade Rätten hemmanen i sitt stånd som the uthi 1667 åhrs Jordebok och 1687 åhrs Båtzmans indelning stå införda .. hwar med the och kunna benöjda wara, så att ingen errin må wara emellan Jordeböckren, Indelningen och hemmanens beboende." Enligt kartan från 1696 är hemmanet nr 4 störst av de fyra i byn.

Åren 1690-1697 var Jon Jonsson nämndeman. Han har undertecknat mantalslängderna 1694 och 1695 samt Inhyses folks boskapslängd 1695 för Anundsjö Socken.

I egenskap av förmyndare för Jons broder Christophers döttrar stämde Jon tillsammans med sin morbroder Olof Olofsson II i Kubbe vid vårtinget i Arnäs 1699 Johan Johansson på Brunsnäs 1:2 i Arnäs. Johan, som var gift med flickornas moder i hennes andra gifte, skulle ha tagit bl a ett par lappstövlar, 9 st fårskinn, 4 st gamla renhudar, en ny renhud, ett järnbetsel, en bössa, en tälgyxa, en klädesrock, klädesklutar för 8 öre, en ko och ett silverbälte, som tillhörde styvdöttrarna. Johan erbjöd sig återställa detta utom bl a klädesklutarna, kon och silverbältet som alla arvingarna var delaktiga i.

Förmodligen hade stämningen lämnats in långt tidigare men inte tagits upp i rätten förrän 1699, så Jon fick inte uppleva resultatet. Han dog redan 1697 den 28 juni i Wästergensjö. Året därpå gavs till kyrkan ett testamente för Jon Jonsson i Wästergänsiö en mässingstake a 3 daler.

Parets barn: Olof född okänt när, Mereta (vår ana) född ~1670, Ingeborg född i November 167(0), Karin född i septem-ber 1671 alla i Wästergen 4:a, Anundsjö socken.

Med 1:a hustrun Karin Andersdotter hade han dottern Karin född ~166(2) och med tredje hustrun Eliaedotter barnen Margeta född okänt när, Joen född ~1677, Brita född ~167(8) samt Cherstin född ~167(8).

Christopher OLSSON 1641-1728

Bonde i Myckelgensjö i Anundsjö socken åren 1678-1696, 1702-1703. Han hade 10 processer under åren 1756-1765 med sina grannar. Född 164(1) på Myckelgensjö 2:1. Övertog omkring 1678 hemmanet efter sina föräldar Olof Chris-topersson och dennes hu Anna. Han i sin tur överlät hemmanet 1696 till sin son Olof Christophersson. När Olof flyt-tade till Myckelgensjö 4:1 i Västalbyn återtog Christopher hemmanet åren 1702-1702 tills yngste sonen Christopher Christophersson hade hunnit bli 18 år och kunde ta över.

Christopher var gift med Anna som dog 1702. Själv överlevde han såväl sonen Olof som dog i kriget 1712 och sonen Christopher som dog 1716. Han var en flitig kyrkobesökare. Bland Communicantes var ofta Christopher Olofsson med sitt folk, främst svärdottern Änkehustrun Anna och den sjukliga dottern Anna.

Christopher Olsson och Oluff Pedersen, Kerstin Pärsdotters bror i Myckelgensjö anklagades vid höstetinget 1671 av fogden Vice Häratzhöfdingen W: Carl Burman för att de påfördt honom lasteliga ordh och sagt sig eij mehra achta honom än Spijssööl heller dhen Biörn som the hafwa i Hööååsen i hiäl shutit, medh Annat mehra, som fyra Giänsiöö män bewittnade sandh wara, och dhe siälfwa icke undfalla kundhe, hwarföre bleef bemälte, Oloff och Christpher på Höga Öfferhetens nådigha behagh efter 12 aff Konungs balken strafs lagen pålagda allenast tillhopa bötha 20 daler kmt. Spisöl var tidens sämsta ölsort med bara 1,1 viktprocent alkohol. 20 mark var en ansenlig summa.

Christopher dog 1728 den 18 mars och begrovs den 24:e mars öster om vägen på kyrkogården i en ålder av 87 år.

Hustru Anna Pärsdotter föddes troligen på 1640-talet som dotter till en Pär som dock ej är känd. Anna var gift med Christopher Olsson i den östra byn. Uppkallelsen av äldste sonen till Tommas är svår att förklara. En grund skulle kunna vara att Anna Pärsdotter tidigare varit gift med den Tommas som på 1650-talet var skriven för hemmanet. Men i så fall kunde hon knappast senare ha kunnat gifta sig med Tommas brorson. Troligare är att uppkallelsen skett efter den som Tommas sjäv uppkallats efter, kanske dennes morfar. Tommas kanske dessutom inte är äldst av bröderna.

Anna dog den 20 juli 1702 i Myckelgensjö. 2 dalers gavs i testamente efter Christopher Olofssons hustru i Myckelgen-sjö tlll Kyrkan.

Parets barn: Thomas Nyckel, båtsman och bonde född ~1664 (vår ana), Pär född i april 1666, Margeta född ~1670, Olof Ruth, båtsman född ~1671, Anna född ~1677, Christopher född ~1685 – alla i Myckelgensjö 2:1, Anundsjö socken.

Päder HÅKANSSON ? - V före 1688

Bonde i Anundsjö. Kubbe 12:1 åren 1666-1670, Västersel 3:1 åren 1670-1673, Risbäck 4:1 därefter. Gift ~1665 med Märeta begravd 24 september 1691 i Wallen, Anundsjö socken.

Parets barn: Anna född ~1666 (vår ana), Pär född ~1668, Karin född ~1670 samt Sophia född ~1675- de tre första barnen i Kubbe 12:1 och Anna det senaste barnet i Risbäck 4:1.

11 Generationen från Kerstin Hagström

Joen GUDMUNDSSON 1614-1670

Bonde i Sörflärke 7:1 Anundsjö socken åren 1652-1670. Föddes troligen 161(4) i byn Näs som son till Gudmundh Grelsson och dennes hustru Sigrid. Han flyttade 1619 med föräldrarna till Yttersel 2:1. Åren 1638-1639 var Joen utskriven som knekt för Yttersel och 1639 - 1644 för Sörflärke i kapten Lars Päderssons kompani. I fem år var han i Tyskland, bl a i Greifswald 1639, Stralsund 1640 och Träbsees i Polen 1641. År 1643 var han i garnison i Wolgast, Mecklenburg och 1644 ombord på skeppet "Mercurius" i kriget mot Danmark. Han gifte sig under någon permission i Sverige omkring 1640 med änkan Elin i Krånge, Lidens socken. Sex år efter det Joen blivit hemförlofwad, omkring 1650, flyttade de till Sörflärke där han efterträdde modern på hemmanet Sörflärke 7:1 som han brukade 1652-1670. Joen fick 1654 fastebrev på 3½ sel jord i Sörflärke som han köpt av Erich Danielsson för 109 daler 12 öre Kmt, hans arf, vilken Joens syster Anna till hustru hafwer.

År 1656 beskyllde Joen grannarna på hemmanet 6:1, Nils Olufsson, dennes hustru Anna och dotter Karin för trolldoms-konster. Joen, som inte kunde bevisa sina anklagelser, fick böta 40 mark.

Joen var också fierdingskarl. Han fick 1667 böta för att han varit försumlig att "ifrån sig lefwerera dhetta åhrs boskaps penningar.

Året 1670 blev ett svart år för Joen. Den 7 maj hade Joens hustru Elin varit på väg till kyrkan och dött just när hon kom fram till kyrkvallen. En vecka senare på ett extra ordinarie ting i Anundsjö den 16 maj presenterade kyrkoherden Wyrdige Herr Oluf Zacharie ett bref af dhen 15 dito, som Probsten i Siälewadh Wyrdige Magister Nils Plantijn honom tillskriwit hafer hwar Uthinnan han förmäler sigh hafwa spordt, att Kyrkioherden här i sochnen benämde Herr Oluss skall hafwa begrafwit en Quinnoss Perssohn, som satanas skall hafwa brutit halsen af i Kyrkiowägen, med annat mehra; hwar emoth Tolffmännen och andra flera betygadhe sådant icke sandt wara medh hennes afgångh, Uthan i sin gångh hijt till Kyrkian, som war dhen 7 Maij beklagat sigh för dhem som med henne i selskap woro, hafwa tuncht bröst, och mån-ga gånger måst hwijla i Wägen, som hon doch aldrigh före giordt hafwer.

De intygade också att hon varit en Hederligh qwinna uthi sitt lefwerne och umgänge, såsom och Gudeligen lefwatt. Elliest betygade Joen Östensson een tolffman, sigh här på Kyrkiowallen klädt Tröjan af henne sedhan hon dödher war, och ingen blånadh på henne kunnadt see, icke heller ähr sådant förnummit af dhe qwinnor som henne swept hafwa.

Extratinget den 16 maj hölls egentligen för rannsakning av Joens faster Giärtrud Grelsdotter, som då strax innan hade dött. Hon hade i lifstidehne sig bekändt wara Trullkiäring och tient satan uthi dhen konsten widh pass 60 åhr, och widh samma bekännelse in till dödhstundhen den 30 nestlidne aprilis ståndachtigh warit, såsom och åthskilliga gånger bekändt oppå Tränne sina brorsdöttrar, Gunull, Karin och Giölij Joensdöttrar, och sigh som elliest Truldoms Konsten lärdt hafwa, och tillijka medh henne på Satans wäg och resa warit: Men uthi khds som andras närwahro tagit sina Ordh igen, och dhem dher ifrån frij giordt, och lichwäl sedhan dhem för samma last beshylt, som hon doch omsidher tors-dagen före än hon på lögerdagen dödher bleeff, Uthi khd:s närwahro, som hon läth till sigh kalla, alldeles bekändt för-ben:de sine brödresdöttrar för samma Truldomskonst oskuldige Wara. Tå hafer khd henne tillfrågat, hwarförr hon en sådan groof lass på dhem sagt och lugit hafwer? Då hafer hon swarat, att dhen onda andan: af hwilken hon om Natten myckit ondt hafer lijditt hafer henne sådant tillförne ingifwit, att hon intet förr än nu hafer fådt om dhem Sanningen bekänna.

På sitt yttersta våren 1670 hade Giärtrud Grelsdotter, som bekänt sig vara "Trullkiäring", också angett en annan qwinns person Sahra Önnesdotter i Brandtiäl wara Trullkohna. Vid tinget den 16 maj påbörjades rannsakningen om detta.

Sahra Önnesdotter bekände nästlidne Lögerdag, att Joen Pederssons hustru i Norflärke, Karin Mårthesdotter hafwer befalt henne gå efter Watn om Juulottan, då hon dher tient, dher till fådt henne en byttha såsom och såådher som hon rörde i Wattnett, och gifwit boskapens något lijtet dher aff hwardera; Hwar emot hustrun Neekadhe. Nu säger sig Sahra sedhan kommit i tienst hos Joen Swensson i Seel, dher skal hon hafwa talat om huru thet skedde i Flärke, therföre Matmodren budit henne gå efter Wattnet om Juulottan och fådt henne sådher röra i Waatnet att gifwa boskapen något lijtet hwardera, som hon säger sig och giord hafwa, igenom hwillkett boskapen skulle om Såmmaren sträckia sigh främst i bästa beethlandhett och bästa Nyttan af gräsett taga.

Rannsakningen fortsatte under flera ting men Sahra förklarade sig icke vara skyldig. Häradsrätten fann då att den inte kunde fälla henne men ville inte heller fria henne utan lämnade henne under Guds dom, Om hon ther utinnan bråtzlig ähr.

På tinget den 20 augusti samma år besvärade sig khd Wällärdhe Hr. Olof Zacharia tillijka medh twenne Nämbdemän, Joen Östensson i Sörflärke och Joen Olofsson i Wästergensiöö, öfwer Joen Gudmundsson i Söderflärke, att han gifwit dhem 15 Dieflar Wåldh wäster på Halfwardzbacken, då dhe nässlidne Wåhras woro dijt i byen af examinere en Trull-kiäring som war Joens Gudmundssons faderssyster, hwar om Joen skräddare och Erich Danilesson i samma by witnad-he såledhes Joen Gudmundssons ordh warit som bemält står.

Joen erkände och fick 12 markers böter för vardera av de två nämndemännen som de var där på dheras Ämbetes wäg-nar.

Då angaf Joen Nilsson skräddare i Sörflärke, at hans tienste Pijga, Karin Pedersdotter, hafwer i denna sommar för honom bekiändt under den sorgh hon hadhe för sin Moders dödh i hastigheet på Kyrkiowägen 14 dagar för Pingesdagh, at hennes Salige Moder i Lifztijdehne hadhe för henne dåttren bekendr, det hennes Man Joen Gudmundsson i bemälte Sörflärke /: som ähr tienste Pijgans Karins styffadher /: skahl medh en sin koo bedrifwit tijdelagh för sex år sedan, då hon om sommaren på en afton när boskapen heem kom, hafwer gådt från sitt arbete och en Kookrägh till fähuuset, af misstankar hans hustru gådt till fähuuset efter honom och då hon kom till dörren, hafer hon befunnit honom med koon den stygga gierningen bedrifwa, sägandes till honom hwadh Diefwuls Gierningh giör du nu, han Joen då ifrån koon gådt och intet något swarade: Men sedhan gådht effter henne in Uthi stugun och myckit bedit henne, sägandes, sigh ingen fröydh eller sädh ifrån sigh och till koon gifwit.

Karin, som var dotter till Joens hustru Elin, hade för sig att modern tänkt uppenbara "Diefwulsgierningen" på sitt yttersta, men det hade nu inte blivit av eftersom modern föll död ned på kyrkovägen. Karin hade nu känt att hon måste avslöja detta för husbonden där hon tjänade. Jon Skräddare framförde nu detta inför rätten.

Joen Gudmundsson, om 56 åhr gammal, företaltes och sin styfdotters bekiennelse föredrog, medh alfwarsam förmahn-ingh bekienna sanningen och sina synder i detta måhl. Swarade för gierningen wara frij, men tillståår warit fullsinnader och tillreeds medh sin hembliga tingh uthe at begynna och bedrifwa syndagierningen medh koon, så hans hust: i fähuset in på honom kom och honom derifrån hindrade. Joen fördes uti arrest.

Om han torterades för att fås att bekänna vet vi inte, men att tortyr brukades vid denna tid är känt. Misstänkta brukade i brist på bevis hållas i häkte "på bekännelse". Prästerna var aktiva och uppmanade den misstänkte att bekänna. Det var hans enda möjlighet att få en salig ändalyckt. Då skulle han också kunna få nattvarden.

Två dagar senare, på måndagen. Förestältes åter Joen Gudmundsson i Sörflärke, hwilken nu wid gråtande tårar bekien-ner, att han uti sin ungdoms tijdh, då han fölgdhe Boskapen hemma hooss sina föräldrar i Yttersehl då boendes, begynte bedrifwa tijdelagh med en sine föräldrar koo, som skedde allenast twänne resor. Sedhan när han war tiugu åhr, blef han knecht och kom till Tyskland och Wålgast Uthi Qwarnizon, blef der uth Commenderat på Landet till arbete, hwarest han då hadhe fullkombligh tijdelag med hitt stodh, som allenast en gång skedde. Efter fem åhrs förlopp i Tysklandh, kom han tillijka med dhe andra Knechter hem till Swerige, blev gift med Sahl: Per Israelssons änkia i Krånge uti Lijen sochn och slapp samma åhret utur knechtatienste, hwarets han bekienner icke mera än en gång haft tijdelagh med sin egen koo bedriffwid. Sedan effter 6 åhrs förlopp kom han med sin hust: hijt till Söderflärke Boendes, der han säger sig allenast en gång haft tijdelagh med sin koo som Biörn i fiohl bort togh. Men andra gången, hafwer hans hustru kommit i fähuset och förhindrat honom .. och beder med straffet på honom, intet måtte länge drijas.

Rätten fann Joen bråtzligh undergå det straff som dett 14. af Högmåhls Balken Landslagens sampt dhet 20 cap. 15 vers Leviticj innefattar. Det vill säga 3 Mosebok 20:15: Om någon hafwer skaffa (befattar sig) med oskäliga djur; Han skal döden döö/ och diuret skal man dräpa. Rätten hade inget val, den var tvungen att döma efter lagen. Domen sändes till hovrätten, men denna hänvisade bara till den frivilliga bekännelsen och befallde guvenören Carl Sparre att så snart skarprättaren ankom verkställa exekutionen genom halshuggning och därefter å båle brännas. Finnes något kreatur levandes med vilken han sin onda gärning bedrivit, skall det samma jämte honom i samma bål brännas. Den makabra domen verkställdes den 15 november 1670.

Från andra rättsfall är det känt att först dödades kon i allmänhetens och delinkventens åsyn, sedan halshöggs den dömde och därefter brändes kropparna på bål. Först 1864 avskaffades dödsstraff för tidelag och ersattes med två års straffarbe-te. Ingen avrättades dock efter 1778. Tidelagsstraffet avskaffades helt först 1944.

Elin föddes omkring 1610, kanske i Lidens socken. Möjligen var hon en Olofsdotter, både en son och en sonson döptes till Olof. Hon var först gift med Per Israelsson i Krånge där. Med honom hade hon dottern Karin Pedersdotter. Omkring 1640 gifte hon sig som änka med Jon Gummunsson. Tio år senare flyttade de till Sörflärke. Elin dog den 7 maj 1670 på vägen till kyrkan, (se under maken). I rättens protkoll sägs att hon gick till kyrkan. Hon var 60 år och hade 12 kilometer att gå. Kanske inte underligt om hon blev trött. Kanske led hon av kärlkramp? Hon friades från misstankar om trolldomskonster (se under maken).

3 barn till Joen Gudmundsson och Elin är kända nämligen; Olof född ~164(2) (vår ana), Gunil och Gölin med okänd födelsetid.

Hans PEDERSSON ? - 1691

Bonde i Norrmedsunda 3:1 Anundsjö socken under åren 1644-1690. Gift omkr 1650 med Karin f 1636.

Hans Pedersson föddes på Mellansel 1:1 eller på Norrmesunda 3:1. Föräldrarna var Päder Nilsson och dennes hustru Märeta Hansdotter. Han efterträdde fadern på hemmanet Norrmesunda 3:1 och var skriven där 1644-1690. Åren 1657-1690 var han klockare i församlingen. I en Kungl. förordning från 1644 om klockarna föreskrevs att sådana personer borde anställas som kunde lära ungdomen ABC boken och katekesen. Klockaren skulle också kunna undervisa i sång och leda sången i kyrkan. Det var nog inte så lätt att hitta någon som fyllde alla de kraven.

Hans var först gift med en kvinna som var mor till hans äldre barn. Kanske hette hon Karins Swensdotter. Efter hennes död gifte han om sig omkring 1650 med Carin som var född 163(1) och jämnårig med hans barn i första giftet. Kanske var hon en Pärsdotter? En son i andra giftet döptes till Per trots att en Peder eller Pehr redan tidigare fanns bland barnen. Hon begrofs 1718 den 13 juli Hustru Carin i Mesund öst om wägen 87 åhr gl.

Han dog den 8 januari 1691; Hans Pärsson klockare i Norrmesundet.

Parets barn: Mereta (vår ana), Christopher och Peder.

Jon OLUFSSON 1615-1681

Bonde i Västergensjö nr 4 i Anundsjö. Joen Olufsson föddes 161(5) och var troligen son till Oluff Grelsson på Wäster-gensjö 4. Jon hade hemmanet 4 åren 1634-1679. På tinget den 20 augusti 1670 uppbjöd han första gången någon Jordh 3 sel ibidem som han af sin granne Joen Nilsson för 12½ daler smt sälander kiöpt. Jorden återlöstes av dennes son Mårten och sonhustrun Märet.

Joen Olufsson anklagades av Umeåborgarna på tinget 1657 för att ha bedrivit köpenskap på marknaden i Åsele.

Åren 1643 och 1655-1682 var Joen nämndeman. Han var gift med en dotter till Oluff Oluffson I på Kubbe 3:1. Joen dog troligen på hösten 1682. I hans ställe antogs vid tinget den 26 mars 1683 en ny tolfman.

Gift ~1670 med Ingeborg Olofsdotter, dotter till Oluff Olufsson I på Kubbe 3:1 och dennes hustru, som troligen hette Margareta. Förmodligen hette hon själv Ingeborg uppkallad efter sin farmor Ingeborg änka på Kubbe 3:1 år 1599. Sönerna Joen och Christopher uppkallade döttrar efter henne, sondöttrarna Karin Jonsdotter på Kubbe 3:1 och Mereta Jonsdotter på Wästergensjö 5:1 likaså.

I de dödas längd år 1697 står; "den 26 februari änkian Ingeborg Nielsdotter i Wästergensjö." förmodligen var det i stället Ingeborg Olofsdotter som dog då. Det var lätt att blanda ihop dem. Ingeborg Nilsdotter, dotter till Nils Jonsson i Bredbyn och änka efter Grels Jonsson, hade också bott i Wästergensjö sedan hennes make dött och innan hon flyttar in på Wallen dör hon 1706. År 1698, någon gång efter den 18 juni och före årets slut, betalades Testamente Hustru Ingeborg i Wästergänsil 2 daler, omedelbart följt av Jon Jonson i Wästergänsiö en mässingstake 3 daler. Som vi tidigare sett dog hennes son Jon den 28 juni 1697. Förmodligen gav hennes barnbarn på Wästergänsjö 4 nu till kyrkan för både farmor och far.

Erich OLSSON 1610 – 1679

Vid tinget i mars 1663 beviljades gamla Olof Olsson i Kubbe fastebrev på dhän jordh j samma by, som han af sin swåger eller hustrus halfsysters man Erich Olofsson i Wästergensjö medh hennes samtycke, hennes arff, kiöpt hafwer och fullkombligen betalt.

År 1667 avbrände vallfolket från Skalmsö Genesjöskogen.

Gift med okänd med vilken han fick två kända barn: Mereta (vår ana) och Jon.

Oluf CHRISTOPHERSSON ? - 1686

Oluff föddes troligen på 1610-talet i Myckegensjö 2:1 som son till Christopher Erichsson på Myckelgensjö 2:1 och dennes hu Karin Tommasdotter. Oluff står skriven för gården 1640-1652 och 1657-1673. Åren däremellan nämns i stället brodern Tommas för hemmanet. Tiondelängden från december 1654 visar dock Oluff som en av de fem bönderna i byn. Oluffs totala skörd bör detta år ha uppgått tilll 37 ½ tunnor korn och en knapp tunna råg. Den bör ha räckt väl till för hans hushåll och även räckt till avsalu. Men som vi ser under grannen Nils Olsson på Myckelgensjö 5:1 blev säden ibland bortfrusen för hela Myckelgensjö.

Troligen dog Oluf 1686 då den första posten under kyrkans inkomst var testamente efter sal Christof i Myckelgensjö 3 daler kmt. Prästen tog förmodligen miste på namnet.

Gift med Anna som föddes troligen på 1610-talet. Den 15 juni 1692 dog Olof Christopherssons änka hu Anna i Myckel-gänsiö. Av 1693 års kyrkoräkenskaper framgår att Christopher Olsson gifwit efter sin Sal. Modher 3 daler och att son-sonen Pädher Christoph. i Långsel efter sin svärmoder giwit 2 daler och 16 åre. (Prästen skrev Svärmor i ställer för farmor)

Endast ett barn är känt; Christopher Olsson född ~1641 (vår ana).

Håkan PEDERSSON 1608-1679

Född 160(8) på Norrmesunda 3:1 som son till Päder Nilsson där och dennes hustru Märeta Hansdotter från Norrböle.

Håkan var bonde på moderns hemman Norrböle 4:1 åren 1633-1664. Han gjorde ett jordabyte med Pähr Andersson på Tvärlandsböle (sonsonson till Oluff Ersson där) och flyttade dit. Där fanns bara ett hemman ända till 1713. Håkan var då skriven för Tvärlandsböle 1 åren 1664-1679 och efterträddes sedan av sonen Nils. Denne berättade 1703 vid tinget att han löst ut sina syskon eller deras arvingar från hemmanet. Håkan var nämndeman åren 1639-1671. Vi vet ej när han dog.

Hindrich Påhlsson i Myckelgensjö gjorde ett försök 1691 att få överta hemmanet 4:1 där. Protokollet från tinget tre år senare, då samma hemman var uppe till försäljning igen, visar arvsrättens betydelse. "Håkan Östensson i Myckegensjö begärde få inbörda Nils Pehrssons hemman i Myckegensjö 10 seland i skatt, som sonens Pehr Nilssons änkia H: Anna Mauritz dotter med sina barns samtycke sålt tilll Mårten Olofsson ifrån Risbäck. Så ehuruwäl Mårten Olofsson genom sin fullmechjtig Abraham Nilsson i Kubbe wille sådant wägra ... Håkan Östensson ... befanns wara H. Annas barns Sydslänga ...; ty dömdes Jord i börd och Håkan Östensson berättigad detta hem .... inlösa framför Mårten Olofsson...".

Håkan Östensson på Myckegensjö 3:1 var dotterson till Håkan Persson. Pehr Nilsson lille var son till Nils Pehrsson som var bror till Håkan, de två senare söner till Päder Nilsson Norrmesunda. Håkan Östenssons syster Ingeborg som var gift med Simon Olofsson Lekatt från Kubbe 7 bodde sedan där några år innan maken år 1700 blev "död på expedition om Augusti". Så här hänger det ihop:

Päder Nilsson

|------------------------------------------------------------------------|

Nils Pedersson Håkan Pedersson (1608-1579)

| |

Pähr Nilsson lille (-1674) Ingeborg Håkansdr (164x - 1698)

| |---------------------------------------|

Pähr Nilssons barn Håkan Östensson (1661-1710) Ingeborg Östensson (1670-1726)

Håkan är vigd ~1625 med Anna. Om hon var c:a 18 år när sonen Nils föddes 1626 borde hon ha varit minst 88 år gam-mal när hon avled den 2 juni 1696 i Tvärlandsböle, Anundsjö socken. Var Anna är född har ej kunnat fastställas..

Parets barn: Nils (vår ana) född ~1626, Päder, bonde, (vår ana), Ingeborg, Hans, soldat, född ~1640, Kerstin född ~1642 och Olof, båtsman, född ~1642.

12 Generationen från Kerstin Hagström

Gudmundh GRELSSON ? - 1643

Brukade Sörflärke 7:1 1639-1643. Han föddes troligen på 1580-talet som son till Grels Clementsson och hans hustru Brita på Näs 1. Gudmundh var knekt för Yttersel 1603-1626. I längden 1619 efter Älvsborgs lösen står under Yttersel.; Knecht Gudmun Persson warit 13 Åhr i tiänsten, och 4 åhr i Ryssland, 2 resor, till Waxholmen. Skrivaren har gett honom fel namn, men möjligen är han den samme som knekten Gudmund Grelsson i Västergensjö 1610-1624. Denne var med i Jacob Wallamssons fana 1613, han var sjuk vid Pskov 1615, åren 1621-1624 var han med i kapten Hans Horns kompani.

Åren 1619-1639 var Gudmundh bonde på Yttersel 2:1. Vid ett ting i Anundsjö 1623-1624 - närmare datum finns ej i det bevarade protkollet - framkom Peder Andersson i Fanbyn och bewiliade Gudmundh i Yttersel 1 Sädesläandh jordh och 8 penningar i skatt ligiandes i Yttersel, tilbårstz för 50 mark i penningar. År 1630 hade Gudmund en häst, fyra kor, en stut, sju får, två getter och två swin. Han var fjärdingsman 1632.

I originalprotokollet från tinget den 25 juni 1636 finns följande passus. Gummun Grelsson i Ytersell hafwer medh Wåldswärckan tagit aff sin granne, Zachariass Oluffs ibidem en åckerstycke sedan Zachariss haffwer sådt åckern medh hampefröö, hafwer förde Gummun, sådt emälan medh hampefröö, utaff åckern och fårdt opå sin åcker, - dömd för wåldsverkan 40 marker. Detta stycke har korsats över i original domboken och i stället har tillagts: Wardt honom sacker tillgiffwit effter det fanns ingen sanning medh. Zachris Oluffson var bonde på Yttersel 4.

Under 1639 flyttade Gudmund till Sörflärke och hade gården 7:1 där fram till 1643. Han dog troligen det året. Änkan Hustru Sigridh efterträdde honom på gården.

Gudmundh brukade Sörflärke 7:1 1639 - 1643 och änkan Sigrid 1644 - 1652

Sigridh föddes möjligen på 1580-talet i Sörflärke 7:1 som dotter tilll Germund Jonsson där. Sigrid var också inblandad i trolldom: År 1641 påstod fjärdingmannen inför rätten att Söder Flärke grannarna hadhe någon oenighet sigh emillan så-lunda att Gudmundh Grels hustru Hustru Sigri i Flerke ähr af sina grannar skylt at hon haffwer brukat Löffwerij sampt annan oenigheet grannarne hade sigh emillan och emädan till sådant inte wittne eller skiäl finns bliffwe dee nu inför rätten wäl för lichte, så att ingen efter dänna dagh, herom åttala eller Höra skal, uthan leffwia i sämja och enigheet som godhe grannar. Den som började gräla igen skulle få plikta 20 daler, halvparten till de fattiga.

Det hjälpte inte. På tinget i november 1643 berättas att; Hustru Sigridh i Söderflärke och hennes son Joen Gummunsson äro beshylte att dee hafwa gifwit deras grannar ährerörige Ordh, och efter inge wittne woro tillstädes, blef Saken medh det beskedh tillgifwit, om de widare komme fram en sådan Ondeligheet, shola de stå white 10 daler silvermynt och blifwa straffat efter lagen.

Sigrid var åren 1644-1652 skriven på Sörflärke 7:1 som Sigrid Änka tills sonen Joen tog över sistnämnda år. Vid febru-aritinget 1649 nämns hon i två mål; Hustru Sigridh Sal: Gudhmundh Grelssons efterlefwerska i Söderflärke, kiärar för Rätten att Salomon Nielsson ibidem haffwer shiält Henne för Tiufnadh och kunde sådant intet bewijsa, efter som han giöra wille. Reslution: Salomon Nielsson ähr Saakfält efter dät 20 Cap: I ting måla balck: att böta 40 marker. Salomon Nielsson var bonde på Sörflärke 1:1 och förmodligen gift med en dotter till Maurits Jacopsson där.

Två barn är kända: Joen, bonde född ~1614 (vår ana) och Anna.

Päder NILSSON 1571-?

Troligen född 1571 på Bredbyn 2:1 som son till Nils Ersson där. Päder efterträdde fadern som flyttat till Mellansel 1:1 som bonde, 1601-1606. Bytte sedan Bredbyn med Erich Kielsson som var från Mellansel 3, men hade hemmanet Norr-mesunda 3:1. Päder flyttade dit och var skriven där i Norrmesunda som bonde åren 1606 - 1649. År 1630 hade han 1 häst, 1 fåle, 11 Kiör, 2 qwiger, 14 får, 3 risbitare, 6 getter och 3 swin. Han var således en av de rikare bönderna i Anundsjö socken. Nämndeman 1613-1628 samt länsman 1613-1628.

I 1631 års Dombok tas inte mindre än tre olika mål mellan Päder Nilsson och Gulle Salmonsson upp. I det första målet gällde det ömsesidiga anklagelser för tjuvnad. Päder fick böta 3 mark för "obequemligh ordh". I det andra målet gällde det fisk, som Päder och hans grannar avhänt Gulle. De fick böta 12 mark 30 daler. I det tredje målet förelades att den som hädanefter öppnar träta mot den andre får i vite erlägga 30 daler.

Gift ~1595 med Märeta Hansdotter född på Norrböle 4:1 som dotter till Hans Olufsson.

Parets barn: Olof född ~1595, Nils, Korporal, född ~1604, Hans (vår ana), Håkan född ~1608 (vår ana), Daniel, Kneckt, samt Jon, Kneckt.

Oluff GRELSSON

Oluff var troligen son till Grels Salmonsson på Wästergänsjö 4. Oluff hade hemmanet nr 4 åren 1604-1623 och 1632-1650. Han betalade alla sex terminer för Älvsborgs lösen 1613-1618 för ett Hionn, den första terminen även för en piga eller dotter, kanske den nedan nämnda "namnlösa". Oluff var nämndeman 1619-1623.

Vid tinget den 26 juli 1642 blef dömbt af Rätten att Oluf Grelsson i Gensiöö skall betala Hustru Segri Sl. Johans hustru i Norrflärke 4 daler för 1/4 part som thee nydht tilhopa till arfz uthi en häst och i mån penningar icke öro betalde til Kors-mässo, så skall han gifwa 8 dlr för 4 och böta för dombrot efter lagh.

Hustru Segri Jonsdotter som var änka efter Johan Bengtsson på Norrflärke 2:1 var dotter tilll Jon Jonsson på Wästergen-sjö 1. Eftersom Oluff och hon ärvt tillsammans kan det förmodas att Oluff eller hans hustru och hustru Segri haft någon gemensam anfader eller anmoder. Det testamente som Segri Östensdotter gjort till Oluff kan tala för att Oluff var gift två gånger. Hans första hustru bör då ha kunnat vara en syster till Segri Jonsdotter.

Segridh Östensdotter var förmodligen Oluff Grelssons andra hustru. Sonen Håkan i Skalmsjö uppkallade en dotter efter henne, likaså sondottersonen Olof Hansson i Hädanberg. Segridh var sannolikt själv dotter till Östen Jonsson och Märeta Hansdotter i Norrflärke där hon även har en bror och en brorson Håkan.

Segridh dog 1662-1663. Tingsrätten tog i mars 1663 upp hennes testamente: Emedan som befinnes att dhet testamente icke är lagligen skiedt uthi Segridh Östensdotters wälmacht, som hon till Olof Grelsson i Wästergensiöö giordt hafwer; altså afsadhe Nämpdhen, att Olof Grelssons arfwingar icke widare än hennes effterlefda löösöhre niuta och behålla shohla, för dhen skiötzell och beswär som dhe medh den Sahl: Menniskian uthi korttare tijdh hatth hafwer. Men hwad dhe 2 seland jord Sahl; Segrid ahrfwejord widkommer, i Önskan belägna, kan hennes ahrfwingar icke förwägras, der-före betahlning fordra och bekomma effter Jordens wärdhe, hwar om betygs uthi årln bruuk legat hafr.

Segridhs farfarsfar Östen Isachsson hade Önskan 5:1 åren 1576-1597. Hennes farfader John Östensson hemmanet Önskan 4:1 åren 1589-1590 innan han flyttade till Norrflärke 7:1. Så nog kan hon haft arvejord där.

Tre barn till paret är kända: Jon (vår ana), Håkan, soldat, Christopher, båtsman.

Oluff OLUFSSON ~1595- ~1671

Föddes omkring 1595 troligen som son till Oluff Persson på Kubbe 3:1 och Ingeborg änka som efterträdde denne på hemmanet. Oluff Olufsson var knekt 1620-1628, korporal 1629 och rustmästare i kapten Hans Horns, sedan Lars Pederssons kompani. Rustmästarens uppgift var att svara för kompaniets vapen och tillse att de hölls i skick, utdela ammunition till korporalerna och låta medföra återstoden av kompaniets ammunition.

Oluff nämns som bonde i Kubbe 3:1 Anundsjö 1622-1671. År 1630 hade Oluff Oluffs 1 häst, 3 Kiör, 2 qwiger, 9 får, 3 risbitare, 4 getter och 2 swin. Han hade då 2 tunnor utsäde och därmed det minsta jordbruket i Kubbe, vilket kanske hänger samman med att han under lång tid var ute i kriget. Han var nämndeman 1639 - 1654. Anno 1652 den 1 maj när nye khd Olaus Zachari Anzenius antog Anundsjö Pastorat var Oluff Oluffzon i Kubbe en av de Ehrlige Män som var tillstädes när Prästgårdz inventarium förtecknades. Han antogs Anno 1659 till Kyrkiowardare.

Vid tinget i mars 1663 bewiljades gambla Olof Olofsson i Kubbe fastebref på dhän Jordh j samma by, som han af sin swåger eller hustrus half Systers man Erich Olofsson i Wästergensjiöö 3:1 medh hennes samtycke, hennes arff, kiöpt hafer och fullkombligen betalt. Oluff hade tydligen också varit gästgivare. I augusti 1667 sade han ifrån sig Gestgifwer-in för dess beswär skulll som gick tillbaks till Cronan.

År 1668 utsågs en ny kyrkovärd efter honom. Oluf är nämnd fram till 1671. Troligen dog han det året före augustitinget då sonen Olof II köpte 8 sel jord av sin broder Peder Olofsson på Mellansel 1:1 och sin svåger Håkan Olofsson på Skalmsjö 3:1.

Gift med Margareta Jonsdotter. Tre av barnbarnen hade en dotter Margareta. Flera barnbarns barn och barnbarns barn-barn uppkallades efter henne. Dottern Margeta, som föddes 1640, har troligen döpts efter den person som modern själv blev uppkallad efter. (Moderns mormor eller farmor).

De kända barnen är: Oluff, bonde, (vår ana) född ~1595, Ingeborg (vår ana), Päder född ~1620 samt Margeta född ~1640.

Christopher ERICHSSON ? - ~1629

Troligen född på 1580-talet och skriven på Myckegensjö 2:1 1609 - 1627. I restuppbörden efter Älvsborgs lösen står, att all säd i hela byn var bortfrusen alla åren och sedan; Christpher Ersson, husman Husarm, går och tigger åt moderen siin som liggir på Sengen. Han var troligen gift med den hustru Karin som brukar hemmanet 1632-1643.

Christopher var på 1620-1630 knekt för Myckegensjö först under kapten Hans Horns, sedan kapten Lars Pederssons kompani. Horns kompani mönstrades 1623 i Vibyggerå socken av chefen för landsregementet i Norrland överste Gustav Horn. Två år tidigare hade det funnits 18 knektar från Anundsjö i kompaniet, men sedan dess hade fem knektar dött före eller under Gustav II Adolfs fälttåg i Livland. De återstående ingick senare tillsammans med nyutskrivna knektar i Lars Pederssons kompani. Dessa sändes först till Livland, med flyttades 1629 via Stockholm till Preussen där det drabbades av stora förluster främst genom sjukdomar. I februari 1630 återstod bara två av de gemena knektarna från Anundsjö. Vid kompaniers mönstring i juli 1630 i Arnäs var inte Christopher med. Han dog antagligen i Preussen i slutet av 1629 eller under 1630.

Karin var troligen hustru till Christopher Erichsson på Myckelgensjö 2:1. som hon brukar efter honom som hustru Karin åren 1632-1643. Namnet Tommas på sonen och på sonsons son talar för att hon var en Tommasdotter. Kan hon möjligen ha varit av samesläkt?

Parets barn: Tommas, Oluf (vår ana), Biör och Per.

13 Generationen från Kerstin Hagström

Grels CLEMENTSSON ? - 1611

Förmodligen son till Clement Grelsson på Näs 1. Grels var efter fadern skriven för Näs 1 åren 1599-1611. År 1602 var det brand hos honom. Grels var knekt för Näs 1610-1611. Kanske var han med vid stormningen av Novogorod den 16 juli 1611. Han kom inte hem utan dog sannolikt 1611, då hans hustru Brita efterträdde honom på hemmanet.

Efter makens död troligen 1611 var hon själv skriven för Näs 1 åren 1611-1612. Gifte troligen 1612 om sig med Mickel Nilsson.

Sex barn är kända: Gudhmund (vår ana), Joen, Giärtrud, Beatha, Anders född ~1606 samt Swen.

Germund JONSSSON ? - 1624

Germund föddes förmodligen på 1540-talet på Sörflärke 6:1 som son till Jon Germundsson där och flyttade sedan med fadern till Långsele 1:1. Germund var bonde där 1584-1589. Sedan försvunnen i 15 år, kanske var han knekt eller bonde i en annan socken. Han dyker upp igen i Tvärlandsböle åren 1604-1609 innan han åter är på Långsel 1:1 åren 1609-1615. Så är han åter i Sörflärke, nu på hemmanet 7:1 från 1618-1624. I restuppbörden 1619 efter Älvsborgs lösen står: Germund Jönsson, husman, husarm, hustru ligger 6 åhr på sengen, går och tigger Mat ått henne. Han dömdes 1622 till 9 markers böter för att han skoffwat (knuffat) Michel i Näss. I Sörflärke efterträds Germund av förmodligen två söner och en dotter.

Sigrid (vår ana), Johannes och Jon. Den senare född ~1609.

Nils ERSSON

Troligen född senast i början av 1530-talet som son till Erick Swensson på Bredbyn 2:1. Nils var skriven på detta hem-man åren 1554-1577. Han var den enda i byn som betalde Årliga Renthan. Var sedan på Brantjäl 1:1 åren 1577-1582, på Österfannbyn 2:1 åren 1582-1590. Bytte till sig hemmanet Mellansel 1:1 som han brukade 1590-1661 av khd Nils Oluffson 1590-1601.

Kända barn: Päder född ~1571 (vår ana), Oluff, Hans och Jon.

Hans Olufsson ? - 1602

Bonde i Norrböle Anundsjö socken 1572-1602. Han fick år 1581 böta 3 mark saker för det han försummat sin kyrke-byggning. Var knekt för Norrböle under Erich Jonssons fänika åren 1602-1603. Troligen dog han under något av åren 1602-1603 - kanske i Livland där fänikan var.

Han kan vara son till någon av de tre Oluff som hade hemmanet på 1550-talet, ovisst vilken.

Anna, Hans Olufssons hustru är skriven som änka för Norrböle 4:1 åren 1602-1603.

Pareets barn: Märeta (vår ana), Oluf och Clement.

Grels SALMONSSON

Grels Salmonsson var troligen son till Salmon Jonsson på Wästergensjö 4. Grels hade hemmanet nr 4 åren 1564-1603. Han och hans granne Erich Jonsson på Wästergensjö 3:1 skattade 1569 3 mark för att de fiskade gäddor med 3 näth i Gensjösjö, Ödsbysjön och Agnsjön?

Med till namnet okänd hustru fick Grels åtminstone 3 barn: Salomon, Oluff (vår ana) samt Jon.

Östen JONSSON

Östen Jonsson var troligen son till Johnn Östensson på Norrflärke 7:1. Östen Jonsson innehade det hemmanet 1618-1650. Han hade 1630 1 häst, 5 kiör, 1 qwiga, 6 får, 2 risbitare, 3 getter, 1 swin och 3½ tunnor i utsäde.

Märeta Håkansdotter kan möjligen vara namnet på Östen Jonssons hustru. Till Mereta döptes barnbarn och barnbarns barn och såväl Märeta själv som sonen Erich och dottern Segrid Östensdotter i Wästergensjö döpte barn till Håkan.

Kända barn: Joen född ~161(7), Håkan, Erich och Segridh (vår ana).

Olof PERSSON ? - ~1599

Troligen son till Per Salmonsson på Kubbe 3:1. Olof var bonde på Kubbe 3:1 1586 - 1599. Knekt för Kubbe 1595. Han efterträddes på hemmanet 1599 av Ingeborg änka som troligen var hans hustru. I så fall dog han 1599.

Gift ~ 1585 med Ingeborg. Hon brukade Kubbe 3:1 1599-1621 som änka. Efter henne uppkallades åtminstone ett barn-barn och troligen ett barbarns barn. År 1601 bad nämnden och khd att hon skulle slippa betala skatt på grund av vådeld. Bland förseglade mantal av Gulich Larssons fenicka 1608 fanns Ingeborg Enkia fattig. Det brann åter 1616 hos Inge-borg. Restlängden 1619 för Älvsborgs lösen berättar för alla sex terminerna att Hustru Ingeborg enkia, Husarm och Utfattigh hafwer ingen ting Utgjordt.

Barnen Olof född ~1595 (vår ana) och Segrid tillskrivs dem.

14 Generationen från Kerstin Hagström

Clement GRELSSON

Förmodligen född på 1530-talet som son till Grels Gummunsson i Näs. Clement nämns som bonde på Lännäs 6:1 i Sidensjö åren 1651-1659, i Skorpsel i Sidensjö åren 1568-1579 och på Näs 1 i Anundsjö åren 1579-1599. Kanske var han gift med en dotter till Anders Anderson nämnd i Lännäs 1535-1560. En sonson döptes till Anders.

Två barn är kända: Vår Grels och Peder Clementsson.

John GERMUNDSSON

Jon föddes förmodligen omkring 1510. Han nämns på Sörflärke 6:1 åren 1535-1554. Efterträds åren 1554-1556 av hustrun Sigrid, kanske var han knekt då. Sedan dyker John Germundsson, förmodligen är det samma person, upp på Långsel 1:1 där han är åren 1557-1565. Kanske dog han det senare året. Sedan nämns i stället Margett änka åren 1565-1566, möjligen Jons andra hustru. Några år senare är sonen Germund bonde där åren 1584-1589 innan han flyttar till Sörflärke 7:1. Jon skulle möjligen kunna vara son till Germund Jonsson på Risbäck 3:1 åren 1535-1545. Denne efter-träds av sonen Oluff och även Joen Germundsson har en son Oluff.

Erijck SWENSSON

Är den äldste till namnet kände innehavaren av Bredbyn 2:1 som han skattade för åren 1535-1550. Möjligen är han far till Eriksönerna i Österfannbyn?

År 1535 användes namnformen Breby och från 1542 - med växlande stavning - Bredbyn. Förleden Bred uppfattas av Bucht som vidsträckt och byn som en samling gårdar. År 1542 beskattas byn för 50 seland. 6 åbor fanns enligt Älvs-borgs lösen 1571.

Salomon JONSSON

Salmon var troligen son till Jon Östensson på Wästergensjö 4. Salmon hade hemmanet nr 1 åren 1556-1564. Närmast före på hemmanet var troligen brodern Salwid (om det inte möjligen är samma person). År 1560 skattade Salmon för 8 sädland och hade 5 kiör.

Gift med okänd med vilken han hade sonen Grels Salmonsson.

John ÖSTENSSON ~1560 - ?

John föddes troligen på 1560-talet som son till Östen Isachsson på Norrflärke 7:1. John bodde på Önskan 5:1 dit fadern hade flyttat 1576. Åren 1587-1588 var John skriven för jord i Kubbe som senare uppgått i andra hemman och hade där- efter hemmanet Önskan 4:1 åren 1589-1590 och slutligen fädernegården Norrflärke 7:1 åren 1590-1614.

Gift med okänd med vilken han hade sonen Östen Jonsson.

Per SALOMONSSON ? - 1584

Brukade Kubbe 3:1 1562-1582. Kanske var han son till Salwid Olufsson som ägde jord i Kubbe 1551-1554? Per var förmodligen far till Oluff Persson som hade hemmanet fyra år efter honom.

Tolkningen av namnformen, som år 1443 var Gubbo - senare alltid stavad med Kubbo - är oviss. Om det är frågan om ett ord med betydelsen "kulle", "upphöjning" kan man tänka sig syftning på bergshöjden norr om byn med brant syd-sluttning. Fram till slutet av 1800-talet var Kubbe socknens största by och skattades för 115 seland.

Olof Persson tillskrivs dem som son.

15 Generationen från Kerstin Hagström

Grels GUMMUNDSSON

År 1535 fanns två åboer i Näs, Peder och Grels. Grels bör vara född i senare delan av 1400-talet. Han var kvar i Näs 1548. Det fanns flera Grelssöner i Anundsjö. I Österfannbyn fanns 1535 tre Grelssöner och något senare en i Wäster-fannbyn. De nedanstående kan förmodas vara söner till Grels Gummunsson, de andra tillhör troligen i stället en Österfannbyfamilj.

Näs ligger vid Kubbeån, som åtminnstone 1552 kallades Nääsåå. Området sticker delvis ut som ett näs i Genesjösjön, där bebyggelsen troligen först ägt rum.

Två barn är kända:Vår Clement och Gudmund Grelsson

Germund JONSSON

Germund Jonsson är den äldste kände bonden på Risbäck 3:1 där han namnges i 1535 års Gärder och hjälper som Germund i Riisbeck. Han föddes förmodligen senast på 1480-talet och nämns på hemmanet ännu 1545.

Risbäck ligger vid Risbäcksån eller övre loppet av Hädanbergsån. Första leden i bynamnet har närmast betydelsen av "snårskog".

John ÖSTENSSON ~1490 - ?

Jon nämns på hemmanet Wästergensjö 4 åren 1535-1549. Förmodligen var han son till den Östen som nämns i Önskan 1535. Jon var kanske född på 1490-talet.

Gift med okänd med vilken han fick sönerna Salmon, Salvid och Anders Jonsson.

Östen ISACHSSON

Var förmodligen son till Issak Giordeson på Norrflärke 7:1 och denne hustru Gölu. Östen nämns på hemmanet 1573- 1576. Han flyttade till Önskan där han står skriven för hemmanet Önskan 5:1 åren 1576-1597.

En son är känd: John Östensson född på 1560- talet.

16 Generationen från Kerstin Hagström

Gudmund

Rimligen bör det ha funnits en ”Gudmund” som far till Grels Gudmundsson men någon uppgift om honom har vi ej.

Östen

Nämns i skattelängden 1535 som Östen i Önskan på jord som senare uppgått i andra hemman. Gift med okänd med vilken han fick sonen Jon Östensson och en dotter (bägge våra anor).

Isach Giordesson

Bör vara född omkring 1500. Han innehade hemmanet Norrflärke 7:1 åren 1535-1567. År 1558 var han nämndeman. Gölu änka hade hemmanet år 1569. Förmodligen var hon Isaacs änka. I så fall dog Isaac omkring 1568.

17 Generationen från Kerstin Hagström

Giord N.N.

Är endast känd via sönernas patronymikon. Bör vara född i sista hälften av 1400-talet. Sönerna är:

Isaac (vår ana), Oluff (Östergensjö 1, åren 1549-1592, vår ana. Se under Björna & Själevad) samt Geronymus (Nämns i Sörböle 1545, förmodligen densamme som Gregelss Giodezon som nämns i Skatteboken 1550 i Sörböle, bonde där 1541-1570).

Norrflärke ligger vid sjön Flärken, vars namn grundar sig på ett Ångermanländskt dialektord "flark" eller "flärk" med betydelsen "grund tjärn i mosslänt terräng".

Ångermanland

Anundsjö II

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Sven Perssons mormors rötter.

Margareta ERSDOTTER 1763-1824

Är född den 29 september 1763 i Locksta, Själevads socken avliden där den 18 juni 1824. Gift med Per Persson från Anundsjö född 1757 död 1818 enligt Nylander 1991. Barn: Se under maken, ovan.

Erik KEMPE, Kronobåtsman, 1723-1786

Timmerbåtsman för rote 126:1 1743-1764. Var med vid Korpoström 1743. Har varit i Pommern sedan 1759. Därefter blev han nybyggare och upptog år 1765 Locksta i dåvarande Själevads - numera Björna Socken. Erik fick 18 frihetsår för sitt nybygge som låg i en mycket vacker omgivning där lapparna hade vinterbetesland för sina hjordar. 1795 bilda-des Björna socken av norra delen av Själevads socken, där bland andra Locksta ingår. Född 7 april 1723 i Flärke, Själe-vad socken och avliden den 3 december 1786 i Nyliden, Själevad socken. Gift 12 juni 1746 med Margareta Månsdotter född 20 januari 1730 i Smedsböle 2, Själevad socken avliden 1799.

Kommunion Själevad 1783-1796 p 184 Låcksta 1.

Er Pehrsson Kämpe, Hu Margeta Månsdr

Son Pehr Ersson, Hu Maria Larsdr

dot Marget Ersdr

Parets barn: Brita född 2 september 1746, Måns född 15 december 1747 V i Gerdal enligt Nylander, Per född 23 augusti 1750, Sara född 27 april 1753 V 16 januari 1757, Kerstin född 23 september 1756 V 9 januari 1757, Måns född 1 april 1758 samt Margareta född 23 september 1763 (vår ana) – alla födda i Locksta.

Per GABRIELSSON MÅRD, Kronobåtsman, 1699-1742

Antagen 1715 som fördubblingsman på rote 114, 1724 som ordinarie med namn Mård för rote 133. Död under hem-marschen. Född i Umeå, Västerbotten enligt Nylander 1991. Född ~1699 avliden den 19 oktober 1742. Gift ~1722 med Brita Ersdotter född ~1710 avliden 19 januari 1777 i Locksta Själevad socken.

Parets barn: Erik född 7 april 1723 (vår ana), Kierstin född 12 augusti 1725, Brita född 31 december 1727 samt Päder född 4 januari 1733. Födda i Flärke, Själevad socken.

Måns SAMUELSSON 1687-1740

Född den 24 juli 1687 i Smedsböle, Själevad socken. Avliden 1740 i Själevad socken. Bonde i Själevad, Kittelsböle 3, senare benämnt Smedsböle, som han äger från 1708. Född 24 jul 1687 med Svärmor Karin Olofsdotter enligt Nylander 1991. Gift 14 januari 1712 med Sara Olofsdotter född 7 december 1694 i Komnäs 2, Själevad socken. Avliden den 18 juli 1772 i Smedsböle 2, Själevad socken.

Parets barn: Cherstin född 20 juli 1712 V 1712, Carin född 13 december 1713, Johannes född 26 april 1716 V 1716, Samuel född 19 januari 1718 Nämndeman, Cherstin född 3 november 1721, Olof född 15 september 1723 samt Margareta född 20 januari 1730 (vår ana).

Gabriel Erik FRISK, Kronobåtsman.

Från Vibyggerå. Gift före 1698 med Rakel Persdotter. Föräldrar till Per Gabrielsson Mård.

Samuel MÅNSSON ? - 1696

Bonde i Själevad socken, Smedsböle (Kittelsböle). Äger från 1694 Stensland nr 2. Avliden där 1696.

Samuel Månsson död 1696 i Smedsböle = Kittelsböle 3

HU 1 N.N. död 1677 i Kittelsböle 3

Barn: Märet (1673)

Hustru 2: Kierstin Johansdotter. gift 1694 död 27 maj 1753, dotter till Johannes Östensson, Kroksta.

Barn: Johannes född 7 december 1684, Måns född 24 juli 1687 (vår ana), Karin född ~1689, Samuel född 25 mars 1691, Kerstin född 26 december 1692 samt Margareta född 2 september 1694 alla i Smedsböle förutom Margareta som är född i Stensland, Själevad socken.

Olof JOHANSSON ? -1692

Kom från Måle nr 1 enl Nylander 1991. Avled 1692 i Komnäs, Själevad socken. Gift före 1680 med Karin Olofsdotter som avled 1720 i Komnäs 2. 3 barn är kända: Malin född 28 december 1681, Sara född 7 december 1784 (vår ana) samt Göhle född 1 mars 1691 V 1697 - alla i Komnäs nr 2

Johannes ÖSTENSSON

Bonde i Stensland nr 2, Själevad socken åren 1680 - 1683.

Ångermanland

Generation räknat från Kerstin Hagström 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Nils Persson Peder Olofsson Oluff Giordsson Giord

Anundsjö III ? - ? 1577 - ?

gift med gift med

Sven Nilsson Kerstin Hansdr Karin Påhlsdr Påhle Grelsson Har en son, Oluff Olufsson, gift med

? - 1725 ? - ? ? - ? Kristina Swensdotter. Se Björna & Själevad

gift 1690

Brita Pärsdr Pähr Jonsson John Pedersson Per Östensson

Hans Svensson ? - 1723 ? - ? ? - 1676

1705-1737 gift med gift med

gift 1730 Brita Larsdr Kerstin Jonsdr

Magdalena Pärsdr ? - 1675 ? - 1680

1707-1766

Sven Hansson Lars Pedersson

1735-1794 ? - 1671 Anders Swensson

gift 1768 med gift med 1575 - ?

Segrid Håkansdr Sara Andersdr gift med

1746-1805 ? - 1680 N.N. Nilsdr Nils Pålsson

Pär Jansson Jon Persson Peder Olsson Jon Jonsson Joen Erlandsson Ärland Swensson

1665-1738 ? - 1726 1589 - ? ? - 1614

gift ~1698 med gift ~1664 gift med Swen

Karin Larsdr Anna Nilsdr Nils Jonsson Karin

? - 1742 ~1644 – 1678 1610-1670

gift 1638 med Jacob Michelsson Michell Jacobsson Jacob Swensson

Anna Jacobsdr 1579-1639

? - 1695 gift efter 1599 med

Anna ? - ~1654

Anundsjö III

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Sven Perssons farfars rötter.

Sidensjö socken

Hör till Nätra tingslag i västernorrlands län, vesterut från Örnsköldsvik kring Nätraån, hvilken längst ned genomflyter Drommesjön och utmed hvilken den egentliga bygden är belägen. Skogsklädd bergstrakt med åkerbruk, boskapsskötsel, skogshantering och linneväfnad till näringar. Åtsilliga stora sågverk äro i verksamhet. Kyrkobyn med sidensjö poststa-tion och Å gästgifveri ligger vid Nätraåns utlopp i Drömmesjön, 2½ mil från Örnsköldsvik och 2 mil nordväst om Bjästa ångbåtsstation vid Bottniska viken.

Sven HANSSON 1735-1794

Sven var dräng vid sitt gifte 9 oktober 1768, född 29 oktober 1735 i Yttersel 4:1, Anundsjö socken. Några år senare noteras han som bonde i Storborgaren, som hans svärfar tog upp år 1753. Efter Svens död 3 mars 1794 gifter hustru Segrid Håkansdotter, född 24 augusti 1746 avliden 2 februari 1805 i Nordsjö, Anundsjö socken, sig den 15 oktober 1797 med Olof Pehrsson född 1735 från Kubbe i Anundsjö, som anlagt byn Nordsjö tillsammans med sina broder Salomon Pehrsson år 1757.

Åhr 1794 den 31 mars företogs behörig bouppteckning efter afledna Sven Hansson i Storborgaren. Nävarande dess efterlemnade Enka Sigrid Håkansdotter, myndiga sönerna Hans och Håkan Svensöner och för di tvänne omyndiga sönerna Per och Olof jemte för dötttrarna Sara, Magdalena och Karin inställte sig grannen Per Nilsson som de omyndigas rätt skulle bevaka.

Bland tillgångarna noteras Kronohemmanet nr 1 13 i Storborgaren med hus och jord och bland skulderna Christohper Hälisksson i Westerfall fordran som Bördsrätt för sin pupill Sara Håkansdotter samt Morfadern Håkan Olofsson.

Parets barn födda i Storborgaren, Anundsjö socken: Hans född 1 oktober 1769, Håkan född 13 september 1771, Sara född 5 februari 1775, Magdalena född 24 januari 1777, Olof född 1 november 1779 V 5 juni 1786, Per född 11 juli 1784 (vår ana), Olof född 19 augusti 1789, Karin född 4 oktober 1791.

Hans SVENSSON 1705-1737

1730 bodde han hos brodern Lars Svensson. Den 27 december 1730 vigdes tjänstedrängen Hans Svensson i Yttersel med unga Magdalena Pärsdotter i Yttersel, Anundsjö socken. Bonde i Yttersel, Anundsjö Socken 1730-1737. Han avled den 19 april 1737 där. Hans hustru Malin Pährsdotter från Yttersel född 1707 den 9 juni. Fader Päder Jonsson Modern Karin Larsdotter. Gift 1.0 med Hans Svensson ifrån Skärnäs och Sidensjö. Aflat 3 barn, 2 söner 1 dotter. Gift 2.0 med Christpher Svensson från Ösby. Aflat 1 dotter. Gift 3.0 med Olof Olofsson och lefvat med honom i 21 år. Aflat 3 söner. Döde den 10 sep 1766. 59 år 3 mån.

Hans och Magdalenas barn: Brita född 22 oktober 1731, Pär född 13 juni 1734 samt Sven född 29 oktober 1735 – alla i Yttersel 4:1 Anundsjö socken.

Magdalenas barn med sin andre make Christopher Svensson: Mereta född den 11 december 1740 i Yttersel 4:1

Mgdalenas barn med sin tredje make Olof Olofsson: Kjerstin född 27 november 1745, Olof född 1 juli 1746, Hans född 28 mars 1748 samt Christopher född 29 januari 1753 – alla i Kubbe 6:1.

Sven NILSSON ? -1725

Bonde i Skureå 1, Sidensjö socken. Vigselboken för Sidensjö saknas 1702-1708. Paret är ej noterade 1700-1701. De tycks vara gifta redan 1690. Swen Nilsson övertar hemmanet Skureå 3:1 efter sina svärföräldrar 1691 och brukar det fram till år 1718. Han avlider 1725. Testamente 1725 efter Swän Nilsson i Skureå 1 daler 16 öre. Hans hustru Brita Pedersdotter avled redan 1723.

År 1701 angav Swen Nilsson sig tagit skada på sin egendom genom en oförmodlig vådeld, som avbrände hans "rijga" med 200 band råg, begärandes njuta hjälp till sin upprättelse, eftersom han dessutom är kommen i olycka på fjärdings-manstjänsten, så att han måst betala en rest på 200 daler kmt för en annan. Brandstodshjälp tilldömdes Swen Nilsson.

1723 lämnades testamente efter Swän Nilssons hustru i Skurå 1 daler.

Parets barn: Cherstin kristnad 3 september 1692, Nils kristnad 8 oktober 1699 V 1699, Nils kristnad 18 mars 1700, Lars kristnad 8 maj 1702, Hans kristnad 25 februari 1705 (vår ana), Brita kristnad 3 februari 1707 samt Pehr kristnad 21 september 1710.

Pär JANSSON 1665-1738

Bonde i Yttersel 4:1, Anundsjö socken 1713-1727. Avled den 21 mars 1738 i Yttersel 4:1, 73 år och några månader gammal. Begrofs den 26 mars. Gift ~1698 med Karin Larsdotter som avled den 22 mars 1742 i Yttersel.

Parets barn som alla är födda i Yttersel 4:1. Anna född 12 januari 1699 samt Magdalena född 9 juni 1707 (vår ana).

Bengt Sjöberg har ej med Pär som son till Jon Pedersson och Anna Nilsdotter i sitt verk Rötter i Anundsjö - en bygd i Nolaskogs!

Generation 9

Nils PERSSON

Noterad för Skureå 1:1 åren 1647 - 1685. Tjänade som knekt år 1649. Gift med Kerstin Hansdotter som avled 1698 i Skureå 1:1.

Parets barn: Sara V 1691 i Ödsbyn 3:1 Sidensjö socken, Lars V 1716 i Skureå 1:1, Sidensjö socken samt Sven (vår ana)

Pähr JONSSON

Pär Jonsson tjänar som knekt vid rote 23 Skureå under Anders Harders kompani 1657, knekt för sin fader Jonn Peders-son under Adolf Fredric Taubes kompani 1658-1661. Han övertar hemmanet Skureå 3:1 efter sina föräldrar och skrivs för detta åren 1679-1690. Hans första hustru Brita Larsdotter från Skureå 4:1 avlider år 1675 och han gifter om sig med Brita Östensdotter.. Mågen Swen Nilsson övertar hemmanet 1691.

År 1678 presenterade Pähr Jonsson en testamentsskrift daterad 21 mars nästlidna, som hans modersyster Marith Jons-dotter haver givit på alla sina lösören för skötning i livstiden och begravningskostnad. Hennes syster, hustru Sigrid i Djupsjö, var inte nöjd med testamentet, som ändå dömdes att stå fast.

År 1690 insinuerade Pähr Jonsson i rätten ett testamente, som han med sin hustru Brita Östensdotter upprättat den 21 juli 1689 i så måtto att vilken som den andre överlever, skall njuta all lösa egendomen och om hustrun lever över skall hon därtill njuta sitt uppehälle av 3 seland jord. Däremot hustru Brita lovar att testamentera sin styvdotter Brita Pers-dotter all egendom i löst och fast.

Parets barn: Brita (vår ana) samt Sara. Gift 1681 med Johan Persson Swahla född i Rössjö 1:1 som var ordinarie båts-man av 4:e roten åren 1687-1703.

Inga barn är kända till Pähr och hans andra hustru Brita Östensdotter.

Jon PERSSON ? -1726

Bonde i Yttersel, Anundsjö 1668 – 1673 Han avled den 7 april 1726 i Yttersel 4:1. Hustru Anna ensam noterad för hemmanet 1674-1678. Hon är född ~ 1645, död 1678 i Yttersel 4:1, gift med Jon Pedersen på Hädanberg 4:1, Yttersel 4 (1668-1673), knekt för Kubbe, 1657 under Kapten Anders Harders kompani, 1658-1661 under major Adolph Fredric Taubes kompani, båtsman i äldre båtsmanshållet 1661-1674. Död 1726.

Parets barn: Pär född ~1665 (vår ana), Kerstin född ~1668 samt Nils född ~ 1678.

Generation 10

Peder OLOFSSON 1577-?

Noteras för Skureå 3:1 åren 1608 – 1641. Född 1577 i Djupsjö 2:1 Skorped socken. Gift med Karin Påhlsdotter. År 1652 blev Peder Olufssons hustru Karin Phålsdotter av vittnen, som är hennes broder Jon Påhlesson i Källom och Israel Olufsson i Skureå 3:1 efter avlagd ed, övertygad, att hon försmädligen emot samtliga i tingsrätten i gemen talat haver, och sagt sigh samma Rätt icke mehra ähn sin röff heller rumpa achtar och sigh medh handen i rumppan tagit och blåst sedan af handen. Böterna bestämdes till 20 mkr för varje nämndeman, eller totalt 184 mkr.

Parets kända barn är: Ingeborg. Gift med Tomas Olofsson, ägande Skureå 1:1 åren 1640-1646. De flyttar till Myre 7:2, 1647-1660. Efter dem i Skureå 1:1 följer Ingeborgs bror Nils Persson och hans hustru Kerstin Hansdotter. Nils (vår ana) samt Olof V 1681 i Källom 1:a Sidensjö socken. År 1677 lät Olof Pärsson tredje gången uppbjuda 4 seland med gården, som han köpt haver av Swen Nilsson; Källom 2:1 för 220 daler kmt. Samma jord haver bemälte Olof Pärsson sålt till Olof Jöransson i Djupsjö och jorden hembjuds nu första gången bördemännen.

John PEDERSSON ? -1676

Brukar 1642-1644 samt 1647-1650 Uberg 2:1. Jon var knekt, rote 55 Uberg, 1644-1648 under Lars Pederssens kompa-ni 1643-1645, under eget hemman, (Recomperis 1644, Dalarö, Stockholm 1644), under Wassilij Butterlijns kompani 1646-1647. 1648 noteras han för stort hemman, utgammal, utarbetad hustru, fem små barn, blind moder, utarbetat Swärfolk. Flyttar först till Myre 1:2 som de noteras vid år 1652. Därifrån tilll Skureå 3:1 som de brukar 1653-1673. År 1676 avlider Jon och 1680 hans hustru Kerstin Jonsdotter som har en syster som heter Marith Jonsdotter och en syster i Djupsjö som heter Sigrid enligt det av sonen Pähr 1678 presenterade testamentet.

Parets kända barn: Pähr (vår ana) samt Märta som avled 1694. Gift 1670 med Erich Påhlsson f i Myre 5:2. De bodde 1679 i Myre 7:2.

Lars PEDERSSON ? -1671

Ägde Skureå 4:1 åren 1631-1670. V 1671 i Skureå 4:1. Tjänade som knekt 1641-1643 under Lars Pederssons kompani, gemen, avsked 1643. Gift med Sara Andersdotter från Ås 5:1 i Sidensjö socken V 1680 i Skureå 4:1 Sidensjö socken.

Skureå. Äldre namnformer sluter på -u eller -å utan föregående -e. Namnet kan förklaras av att den övre delen av Nätraån kan ha hetat skura på grund av att den är djupt nedskuren i terrängen.

Parets kända barn: Brita (vår ana).

Peder OLOFSSON 1589-?

Peder Olsson, bonde, är skriven för Hädanberg 4:1 åren 1630-1652. Därefter tar hans son Olof Pedersson över hemman-et. Med sin hustru som ej är känd till namn hade han tre kända barn: Olof född ~1627, Jon (vår ana) samt Joen – alla födda i Hädanberg 4:1 Anundsjö socken.

Nils JONSSON 1610-?

Norrflärke brukades av Ärland Swensson 1535-1557. Av Jon Erlandsson 1557-1587. Av änkan Karin 1587-1614. Av Christopher Jonsson 1618-1622. Av Pär Jonsson 1625-1627. Av Hustrun Karin 1632-1633 samt av Nils Jonsson 1633-1670.

Kan Christopher, Pär och Nils vara bröder som övertagit hemmanet efter fadern Jon Jonsson? eller är vår ana Nils nytillflyttad brukare utan släktskap med ovannämnda brukarkedja?

Nils Joensson föddes 1610 enligt en uppgift i en roterulla från 1638. Föräldrarna var Jon Jonsson på Ödsbyn 3:1 och hu Karin. Nils var efter sina två bröder och den enes hustru bonde å föräldrahemmanet från 1633. Åren 1642-1644 var Nils nämndemann. Han satt ofta i tinget även på de åtalades sida. Sist i ett protokoll den 16 juni 1645 står: "Joen Swensson i Selen och Nils Joensson i Ödzby slogo hwar Andra Blodsåår och Blånadh, strax efter sedan Tinget war slutit upå Tingz-platzen, opskiutes till nästaTing." Dena text är överstryken i dombokens original och därpå tillagt: "Hafwer strax för-liktz, som Tolfmän bewidsa."

Nils eget eller hans familjs arv behandlades på tinget i december 1647. Nils Joensson i Össby blef då frisagd att han inte mera har uttagit av Päder Swensson i Myckelgensjö av Ingeborg Swensdotters arv än han haft rätt till."

Anundsjöborna var skyldiga att delta i "Skiutzfärdher" på kustvägen mellan Nordmaling och Umeå. I samband med dessa blev det flera tingsmål. I juni 1645 blev nämndemannen "Jon Håkansson i Bredbyn för vitessmååhl emoth Nils Joensson i Össby, efter 20. Cap Ting måla Balken. Sak - 3 dlr." Böterna fördelades med en daler vardera till "Cronones part, målsägandes Part samt Öfwerlagmans och Härads part. Vid tinget i Anundsjö i december 1647 krävde Sidensjö-bönderna ersättning för D"30. Skiutzferder som Sijdessiöö Sochnemän har haft ifrån Nordmaling till Umeå för Anund-siö hållet." Anundsjö tolfmän utlovar betala "10 pgr för hwar häst, löper 75 dlr marker Kop m". Det förefaller ha be-hövts 48 hästar för varje skjutsfärd, hälften av socknens hästar! Joen Håkansson anklagade samtidigt Nils för bedrägligt förfarande vid skjutsfärderna. Han hade dröjt med att uppgöra Skjutsfärdsräkning. Nils fick i samband därmed böta "för oqwädingsord" 3 mark, men frigjordes 1651 från misstanken att ha försnillat skjutspengar.

Nils var 1652 knekt för Ödsbyn under kapten Johan Persson Måneskölds kompani, som ingick i det 1646 uppsatta Ångermanlands regemente. Regementet var 1652 på bevakning av Frösö skans i Jämtland. Nils överlevde och var sedan bonde på Ödsbyn 3:1 som han noteras vid från 1633 till 1670. Han var gift med Anna Jacobsdotter från Norrflärke 5.

Nils är född ~1610 och avliden 1670 i Ödsbyn 3:1, Anundsjö socken. Gift 1638 med Anna Jacobsdotter som avled den 2 oktober 1695 i Ödsbyn 3:1 kommen ifrån Norrflärke 5 i Anundsjö socken.

Parets kända barn är: Joen född ~1639, Jacob född ~1640, Anna född ~1640 (vår ana), Elisabeth född ~1648, Segrid född ~1657, Christina född ~1659 samt Margareta född ~1666 – alla i Ödsbyn 3:1

Generation 11

Oloff Giordsson

Skriven för Östergensjö 1 åren 1549-1592 och för Djupsjö 2:1 åren 1556-1585. Kommer från Norrflärke. Far till Peder Olofsson född ~ 1577.

Phåle Grelsson

Brukade Överå 2:1 åren 1588 - 1619 samt 1621. Far till Karin Påhlsdotter gift med Peder Olofsson ovan.

Per Östensson

Per noteras för hemmanet 1562-1610 och 1621-1622. Däremellan brukar sonen Östen Persson hemmanet. Han övertar på nytt hemmanet efter sin far 1624-1627. 1629 står hustru Anna för hemmanet.

Under 1500-talet hette byn Uvberg med olika stavningar. Förleden antas vara fågelnamnet Uv. Byn ligger intill berget klippan.

I Myre 2:1 finne en Per Östensson åren 1597-1624. Östen Persson 1627 samt Hustrun Kirstin 1629-1632. Är dessa identiska med våra i Uberg 2:1 ?

År 1535-1551 noteras Östen Gullesson i Myre 4:2 och 1552-1556 Oloff Östensson, 1557-1558 Elin, änka, 1559-1561 Jöns Olsson, 1562-1565 Jon Olsson, utan år noteras Kirstin samt 1569-1596 Östen Olofsson.

Skulle kunna vara en släkt som följer;

Östen Gullesson ägare 1535-51, nämndeman 1549

|

Oloff Östensson ägare 1552-56

Elin, änka ägare 1557-58

|----------------------------------------------|

Jöns Olsson ägare 1559-61 och 1562-65 Östen Olufsson ägare 1569-96

Kirstin knekt 1558-62 |

Per Östensson ägare 1597-1624

|

Östen Persson ägare 1627

Pers kända barn med sin hustru som är okänd till namnet; Östen, Erich och John som är vår ana.

Anders SWENSSON 1575- ?

Ägde Ås 5:1 åren 1604-1641. Gårdarna i byn ligger på sluttningen av en brant bergås, varav byn fått sitt namn, Ås.

Gift med Nilsdotter från Nybyn 3:1 i Sidensjö socken.

Parets barn:

Sara (vår ana).

Swen. Ägde Ås 5:1 år 1642. Året därpå är hustru Brita noterad för Ås 5:1.

Brita. Gift med Anders Abrahamsson, Österdahl, Själevad, som avled i Ås 5:1 år 1709.

Karin. Gift med Erich Olofsson, Myhre (7:2) född 1602. Han står som ägare av Ås 5:1 åren 1647-1651. För åren 1653-1658 noteras

Anders Jonsson. Karin står därefter som ägare åren 1659-1660.

Jon Jonsson ? -1614

Var skattebonde på Ödsbyn 3:1 1587-1614. Han hade enligt 1601 års hjälpskattelängd 1 häst, 4 kor, och 2½ tunnor korn i utsäde. Han var knekt år 1611 och fjärdeman. Vid Älvsborgs lösen 1614 befriades Jon från skatt, kanske på grund av fattigdom eller sjukdom. Han dog troligen detta år! Hans hustru Karin efterträder honom som änka för hemmanet, bru-kade Ödsbyn 3:1 1614-1620. Summeringen 1619 efter Älvsborgs lösen säger; Karin, änka husqwinna hafwer en lithen Part Jordh at bruka, gjort tionde och gierdhen och nu ähr Opbrendt alt dhe lilla hon hadhe, går nu tigger." För år 1615 betalade Karin Änka i tionde 2 fat korn (1 fat var c:a 4,5 liter). I en restläng till Älvsborgs lösen troligen 1620 står; Karin Husqvinna i Össbyn Uthfattig penningar 4 ½ dlr".

Kända barn: Pär, Germund och Nils (vår ana).

Jacob MICHELSSON 1579-1639

Övertar faderns hemman och verkar som bonde där 1613 - 1639. Han betalade alla de sex terminerna i Älvsborgs lösen, den första även för en dotter. Åren 1623-1639 var han nämndeman. Jacob Michilss undertecknade kyrkotiondelängden 1618 med sitt bomärke. Jacob var sannolikt gift med Anna som hade gården efter honom. Han dog troligen 1639.

Anna hade som änka Norrflärke 5 åren 1639-1654. Hennes barns och barnbarns namn tyder på att hon kan vara dotter till Oluff Salmonsson och hans hustru på Norrflärke 1:1.

Parets kända barn: Anna (vår ana), Salomon och Brita.

Generation 12

Giord

Anförlust, se sidan 17

Nils PÅLSSON

Noteras för Nybyn 3:1 åren 1567-1616. Är möjligen son till Påhl Olufsson som äger Nybyn 3:1 åren 1558-1561 och hans förmodade änka Marget som noteras som ägare åren 1562-1566. Påhl ägde och brukade Myre 5:2 åren 1546-1557. Vem som brukade Nybyn 3:1 åren 1617-1620 är ej känt. 1621-1624 noteras Anna Svensdotter som brukare och 1627-1653 Nils son Nils Nilsson.

Troliga barn: Nilsdotter (vår ana), Nils skrivs för Nybyn 3:1 åren 1627-1653. Var gift med Ingeborg Erichsdotter, Teg 1. samt sonen Joen, som äger Nybyn 3:1 åren 1673-1710. Gift 1671 med Märet Bengtsdotter, Mosjö 3:1 som avled 1712 i Nybyn 3:1. Gift åter med Marget Hindriksdotter, Västersel, Nätra född 1676 och avliden 1749 i Nybyn 3:1.

År 1674 kom för Rätten Joen Nilsson och framlade tvenne köpebrev, förmälandes huru såsom han haver utlöst sina tre bröder ifrån dess fadershemman i Nybyn för varderas 8 markland jord. Fastebrev beviljades.

År 1678 övertygades Jon Johansson i Bredåker med tvenne vittnen, på Joen Nilssons i Nybyn (3:1) klagomål, att han honom Joen med en käpp ett blodvite haver slagit. Böter för Jon Johansson.

År 1682 klagade Hans Nilsson i Djupsjö 1:1 (ägare 1664-1691) f 1615 från Anundsjö över Jon Nilsson i Nybyn, det han haver om sin dotter Kerstin Hansdotter utfört ett tal, som om hon skall ha varit med barn, vartill Jon Nilsson nekade. Enligt vittnen hade han utpekat drängen Sven Nilsson som varande barnafadern. De hade båda varit i tjänst hos Jon Persson i Nybyn 2:2. Talet kom så småningom till länsmans och kyrkoherdens kännedom, varför ett par hustrur sändes till fjället (fjället = skog längre bort) för att skatta och rannsaka henne. De utpekade kunde emellertid förklaras oskyl-diga till förtalet, men Jon Nilsson dömdes att böta 40 mkr smt och Salmon Erichsson i Nybyn 1:2, en annan ryktes-spridare, 3 mkr smt.

Joen ERLANDSSON

Efterträdde sin fader på hemmanet Ödsbyn 3:1 år 1557 och överlämnade i sin tur hemmanet 1587 till sin son Jon. Joen och hans bror Per fiskade 1569; med 3 Näätt i Löffsiötresk, Bergsjiötresk, Räketresk och Gaffsellet" och fick för det skatta med 2 marker "geddor". Gavsele ligger vid Ångermanälven c:a 140 km fågelvägen från Ödsby. De betalade båda till Älvsborgs lösen 1571.

Med sin hustru som är okänd till namnet har han två kända barn; Jon (vår ana) och Christopher

Michel JACOBSSON

Bonde i Norrflärke 1570-1613 och är den äldste kände innehavaren av detta hemman. Åren 1580-1613 var Michill sex-an, 1610 länsman och 1613 nämndeman, Vid Älvsborgs lösen 1571 var Michill Olsson en av dem som skattade i Flarcke. Förmodlingen är det en felskrivning för Michill Jacobsson. I längden inför den andra Älvsborgs lösen 1613 står för Norr Flarcke bl. a. Michill Jacobsson, ett hi Dotter een. Längden undertecknades av Michil iacobzon. Kanske dog han samma år. Han finns inte med i slutredovisningen 1619 över de genomförda betalningarna. Har en bror Östen Jacobsson, bonde i Ödsbyn 1. Möjligen är de söner till Jacob Swensson i Ödsbyn 1535-1544. Det finns inte så många Jacob att välja på vid denna tid om han inte var utsocknes.

Norrflärke ligger vid sjön Flärken, vars namn grundar sig på ett Ångermanländskt dialektord, "flark" eller "flärk" med betydelsen "grund tjärn i mosslänt terräng" .

Kända barn: Jacob (vår ana) och en dotter – Michelsdotter.

Generation 13

Erland SWENSSON

Brukade Ödsbyn 3:1 1535-1557. År 1535 var Erlandh den ene av de två bönderna i byn som då betalde 10 öre i skatt. År 1547 var Ärland j Össby tolffman aff Sielaff skiplagh i vilket Anunsjö då ingick. Likaså 1548 då skeppslaget i stället kallades Själevads tingslag. Anundsjö nämndes fortfarande inte. Även 1549 var Erland ij Össby tolvman i Själevad soc-ken, förmodligen missuppfattat av skrivaren - Anundsjö socken bör ha funnits vid den tiden. Han är den äldste kända innehavaren till Ödsbyn 3:1 och nämns där 1557. Han delade hemmanet mellan sönerna Joen och Pär, kanske hade han flera söner?

Gift med till namnet okänd hustru med vilka han hade åtminstone två söner: Joen (vår ana) och Per V 1574 i Ödsbyn 3:1, Anundsjö socken.

Jacob SWENSSON

Jap j Östhby nämns i skattelängden 1535 då han betalade 10 öre i skatt. Han var skriven för Ödsbyn 1 ännu 1544 och är den äldste till namnet kände ägaren till detta hemman. Sonsonen Jacob Swensson på Sörflärke 1:1 uppkallades troligen efter "Jap i Össby".

Kanske var Michill Jacobsson i Norrflärke en son till Jap? Ingen annan Jacob är veterligen känd i Anundsjö vid denna tid.

Ödsbyn är omnämnd redan 1498 - då med namnformen Östaby.

Troliga barn: Östen Jacobsson (vår ana) och Michell Jacobsson (vår ana)

Generation 14 räknat från Kerstin Hagström

Swen

Swen är bara känd genom sönernas patronymikon. Han bör vara född i mitten av 1400-talet. Kanske kom han från Sörflärke? Bland de äldsta åboarna i Ödsbyn finns några Swensöner som kan förmodas vara sönder till denne förste Swen. Det är möjligt att den Oluff Swensson som 1544 efterträder Jacob Swensson på Ödsbyn 1 är en broder till denne. Förmodligen var Erland Swensson på det andra hemmanet i byn 1535 ochså en broder. Swen skulle kunna ha haft hela byn, som sedan hans söner delade på.

Förmodade barn: Jacob Swensson, Ödsbyn 1 åren 1535 - 1544

Ärland Swensson, Ödsbyn 3:1 åren 1535 - 1557

Oluff Swensson, Ödsbyn 1 åren 1544 – 1545.

Ångermanland

Generation räknat från Kerstin Hagström 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Anundsjö IV Peder Pedhersson Pedher Andersson Anders Pedersson Peder Andersson

? - 1698 1580 – 1652 ? - 1614 ~1540 - ?

Pär Pärsson gift med

? - 1687 Gölu Oluf Olufsson Olof Persson Per Salomonsson

gift 1676 med ? - 1690 ~1595 - ~1671 ? - ~1599 ? - 1584

Margareta Olofsdr Oluf Olufsson gift med gift ~1585 med

1657 - 1731 1616 - 1709 Margeta Jonsdr Ingeborg

gift efter 1636 med ? - efter 1616

Segrid Mårtensdr Mårten Östensson Östen Mårtensson Mårten Björnsson Biör Östensson Östen

Olof Pärsson 1620 – 1698 1579 - ~1648

1681 – 1766

gift 1710 med Sven Larsson Lars Sjulsson Siul Larsson Lars Olufsson Oluf Larsson Lasse Jonsson Jon Olofsson

Sigrid Swensdr 1665 – 1731 1637 – 1705 161(5) - ~1677 ~1580 – 1644 ~1550 1520 - ? 1490 - ~1561

Håkan Olofsson 1691 – 1741 gift ~1689 med gift ~1660 med gift med Karn

Nohrman Sigrid Nilsdr Segrid Swendsdr Swen Jönsson Jöns Pedersson

1724 – 1813 ? - 1715 ? - 1699 ? - 1637 gift med Segrid

gift 1745 med gift med Märit ? - ~1624

Sara Pålsdr Pål Hindricsson Hindrick Påhlsson Nils Håkansson ? - ~1654 Swen Östensson Östen Jonsson

1717 – 1775 1682 – 1743 1650 – 1734 1626 – 1709 ? - efter 1589

gift 1711 med gift före 1679 med gift före 1675 med Anders Olufsson Christopher Svensson gift med

Margareta Olofsdr Kerstin Pärsdr Kerstin Andersdr ? - ~1639 1564 – 1637 Sara Östensdr Östen Jacobsson

1689 – 1771 1652 – 1738 1635 – 1713 gift före 1635 med gift 2.0 efter 1584

Sara Jonsdr Christophersdr med Nilsdr Niels Persson

? - 1665/68

Olof Olofsson Påwel Pålsson Pål Hindersson Heikki Tenhuen

? - 1717 ~1620 – 1683 ~1575 - ? ~1545 - ~1600

gift 1684 med gift före 1650 Blå linje = samma person

1658 – 1717 Elisabeth Olofsdr Olof Mattsson Mats Juvonen

~1625 – 1699 1600 – efter 1663

Pär Nilsson Nils Olsson Olof Pedersson Per Mårtensson Mårten Svensson

~1610 - ? ? - ~1624 ? - efter 1600 ? - ~1598

gift före 1652

Brita Olofsdr Olof Olufsson Oluff Mårtensson Mårten Andersson Anders Jonsson

~1615 - ? ? - ~1651 ? - efter1620 ? - 1576 gift med

gift med gift med Sigrid Östensdr Östen

Kerstin Swensdr Swän Åswedsson Åswed Olsson Oluff Åswedsson

? - före 1620 ~1570 – 1647 ~1530 - ?

gift med gift med Kerstin

Carina Andersdr Anders Olufsson ~1570 - ?

Anundsjö IV

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Sven Perssons farmors rötter.

Håkan OLSSON NOHRMAN 1724-1813

Båtsman från 23 jan 1744 i Västra Norrlands Compagnie för Bredbyn. Fått K. Amiralcollegie legopas den 8 juni 1749. I 1743 års krig kom så gott som alla båtsmän från Anundsjö bort. Håkan vara troligen båtsman under fredstiden 1744-1749. Han upptog år 1753 nybygget Storborgaren i Anundsjö socken.

Enligt länsstyrelsens resolution anlades Storborgaren år 1754 vid sjön Storborgaren eller Borgarsjön. Betydelsen av ledet "borgarn" är okänt. De tre första nybyggarna var Håkan Olsson-Norman, Nils Hermansson-Mård och Nils Anders-son. 1765 bestod dessa familjer av tillsammans 14 personer.

Nybyggaren Håkan Olofson Norman i Storborgaren född 1724 avled år 1813. Dödsnotisen berättar att han var gift år 1775 med Karin Jansdotter. Haft inga barn med henne. Med förra giftet 2:ne döttar. Död 14 mars 1813, 89 år gammal.

Båtsman Håkan Olsson Norman och pigan Sara Påhlsdotter, vigdes den 26 december 1745.

Hustru Sara Pålsdotter ifrån Storborgaren föddes 1717 den 4 januari. Fader: Pål Hindriksson i Myckelgensjö. Modern Margeta Olofsdotter. Sedan hon tiänt troligen på 3 ställen trädde i äktenskap med Håkan Olofsson, den tiden warande båtsman och sedan nybyggare i 30 år med honom aflats 6 st barn 2 söner och döttrar. Eljest warit ärlig och trogen för-

manat sina barn till gudsfruktan. Sjukdom: Bröst och magesweda samt upkastning. Dödde den 20 januari 1775, be-

grofs christligen den 29 ejusdem sedan hon redeligen lefat i 57 år så när som på 5 dagar.

Parets barn: Segrid född 24 augusti 1746 (vår ana), Påhl född 22 januari 1748, Margeta född 22 april 1749, Kierstin född 21 april 1751, Sara 22 okotber 1753, Olof född 5 januari 1756.

26 nov 1775 vigdes änklingen Håkan Olofsson i Storborgaren och pigan Kari Jonsdotter ifrän Galasjö hemma hos Olof Jansson ? i Galasjö. Karin är född den 30 janauari 1727 i Galasjö. Inga barn är kända från detta gifte.

Olof PÄRSSON 1681-1766

Bonde i Tvärlandsböle 1713-1737. Nämndeman 1732-1738. I begravningsboken sägs: Åldertagne mannen Olof Pärsson i Hädanberg född 1681 i februari månad. Fadern Pär Pärsson. Moder Margareta Olofsdotter. Varit gift 1:a gången med Sigrid Svensdotter i Hädanberg och aflat med henne 10 st barn, 6 söner och 4 döttrar. Lefvat med henne i 28 åhr. Sedan gift 2:a gången med Maria Andersdotter ifrån Arnäs i 24 åhr. Varit blind i 14 åhr och dragits med stor fattigdom.

Sjukdom: Hög ålderdom. Dödde den 10 september 1766 och begrovs ved gamla klockstapeln den 21 ejustem. Ålder 85 1/2 år och 10 dagar.

Kommentar: Han skulle ha dött i Hädenberg. Kanske bodde han i Hädenberg 3:1 där sonen Pär Olsson var brukare mellan 1749-1773.

Anundsjö, släkter och gårdar Tvärlandsböle 2:1 sid 292

Olof Persson brukare av detta hemman 1713-1737. Han kom från Norrböle (1:1) som föräldrarna till honom blev brukare av efter hans födelse. Olof flyttade till Sidensjö efter 1737 och gifter om sig den 22 nov 1741 (troligen i Sidensjö - VB saknas 1733 - 1745) med Maria Andersdotter.

Sigrid begrovs den 1 feb 1741 i Sidensjö. Född 10 dec 1691 Segridt i Hädenberg. Parentes Swän Larsson och hustru Siegidt.

Parets barn: Petrus född 22 februari 1812, Segri född 13 december 1713, Sven född 24 mars 1716, Margaretha född 28 november 1718, Anna född 2 februari 1722, Håkan född 3 augusti 1724 (vår ana), Sven född 15 juni 1727 samt Olof född 23 mars 1730.

Olof Pärssons andra hustru Maria Andersdotter är född den 28 oktober 1793 i Västerbursjö 3:1, Anundsjö socken. Hon avled barnlös den 18 april 1766 i Hädanberg 3:1, Anundsjö socken.

Pål HINDRICSSON 1682-1743

Bonde i Myckelgensjö, Anundsjö socken 1708-1713. Flyttar till Skortsjö 2, Själevad socken som han äger 1715. Säljer Skortsjö 2 i Själevad socken 1728 till Anders Jonsson och köper 1730 Hanabäck 2 i Själevad. 1738 begär Pål Hindricsson och Per Olofsson klyfning av hemmanet Hanabäck 2.

Gift 29 december 1711 med Margareta Olofsdotter född 9 juni 1689 i Överbilla 7, Själevad socken V 16 juni 1771 i Skortsjö, Själevad socken. Flyttar till Skortsjö 2, därefter till Hanabäck.

Parets barn: Cherstin född 10 maj 1713, Olof född 23 oktober 1715, Sara född 4 januari 1717 (vår ana) samt Brita född 20 februari 1723 – de tre senaste i Skortsjö 2, Själevad socken och den äldsta dottern Cherstin är född i Myckelgensjö 5:1, Anundsjö socken.

Pär PÄRSSON ? -1687

Bonde i Norrböle, Anundsjö socken c:a 1670-1680 tillsammans och efter sin far. Nämndeman 1666-1683. Begravnings- boken 1681: Salmon Pärsson tilltalte sin granne Pär Pärsson om djurefång i det de ähre reste till kyrkan. Nemligen, under vägen komma de på 2 stycken uttrar, dem Salmon Pärsson fasttager i vattnet med besvär, efter Pär Pärsson på båten och 3 personer af sitt folk med sig, ville han tillägna sig 3/4 af uttrarna, och allenast giva honom 1/4 part som största omaket hade. Resulotion; Salom Pärsson som dessa uttrar av vattnet upptagit mister 1/2 part. Den andra halv-parten behåller Pär Pärsson som i flock och föllie varit.

Vigd ~1676 med Margareta Olofsdotter född omkring 1657 och död den 5 okt 1731 i Kubbe 74 år gammal. Hon var gift 1.0 med Pär Pärsson f 1650 i Österfannbyn, bonde hos sin fader på Norrböle 1:1 d 1687 tydligen under krigståg. Han hade köpt ett båtsmansstånd av Olof Salmonsson. Hon gift 2.0 med Håkan Nilsson på Kubbe 4:1 son till Nils Håkans-son.

"Hustru Margeta Olofsdotter i Kubbe, förde ett vackert lefverne, var sjuk i 15 veckor af bröstwärk och andtäppa, beredde sig vackert till döden och afsomnade den 10 maj och begrofs i kyrkan den 23 maj, då hon lefvat jungfru i 19 år, hustru 47 år, Änkia 8, giör tillhopa 74 år."

Parets barn: Pär Sachtmodig född i mars 1676, Olof född i februari 1681 (vår ana) samt Carin född ~1681.

Margaretas andre make Håkan Nilsson kommer från Kubbe 4:1 i Anundsjö socken. Hans födels har ej återfunnits. Gift ~ 1688 med Margareta Olofsdotter i Kubbe. Bonde i Kubbe 4:1 1689-1714 död 3 aug 1725 i Kubbe 4:1. Barnlöst gifte.

Sven LARSSON 1665-1731

Bonde i Hädanberg 6:1, Anundsjö 1689-1731 efter sin fader. Han var en känd man i socknen. Var nämndeman 1706-1731 och har undertecknad flera mantalslängder för socknen. På lantmätare Spoles karta från 1696 har han gården F. (den längst åt öster). Jordeboken samma år är inaktuell och visar förhållandet flera år tidigare då hemmanet ingick i Swän Swänssons nr 5:1. De sex bönderna i Hädanberg hade 1699 tillsammans en vattenkvarn belägen ½ mil ifrån byn och kan nyttjas till husbehof. Sven levererade 1718 liksom grannen Hans Olofsson en häst och en nöt till Armfelts armé i Jämtland, för vilka han 1722 fick betalt med 54 och 17 daler.

Sven Larsson var först från omkring 1689 och i 26 år gift med Sigird Nilsdotter som dog 1715. På Påskdagen 1718, den 13 april, gifte Swen om sig med Anna Michelsdotter från Risbäck 3:1, som var född i september 1687. Hon var dotter till Michel Mårtensson och Märeta Olofsdotter i Risbäck. Med henne var han gift i 13 år och aflat 3 söner. Hon hade hemmanet efter Swen från 1731 till 1740 då en son till henne och Swen tog över. Anna dog 1767: Gamla Änkan Anna Michelsdotter i Hädanberg i 13 år och 3 månader aflat 3 söner. Varit sjuklig i 20 år af swår bröstwärk. Lefwat änka i 30 år. Sjukdomen ålderdom. Dödde den 26 december. Begrofs den 1 januari 1768, 80 år 4 månader gammal.

Swen Larsson dog 1731 i fjällskogen, ett skogsområde som avverkades för en kommande svedja, då ett träd föll över honom: Swen Larsson i Hädanberg var den 22 juni i fällskog med sina grannar, då om aftonen i det han skulle gå hem, föll hoo et trä öster på Olof Hanssons tegh och slog hoo till dödz. Han begrofs d 27 juni wäster på Kyrkiogården, aetas 66 år.

Parets barn: Märta född 15 februari 1690, Sigrid född 10 december 1691 (vår ana), Karin född ~1694, Ingeborg född ~1697 V 18 juni 1697, Anna född 6 maj 1698, Lars född 8 september 1700, tvillingarna Nils och Sven födda 20 januari 1702 samt Sven född 16 maj 1703 – alla i Hädanberg 6:1, Anundsjö socken.

Gift 2.0 den 13 april 1718 med Anna Michelsdotter född i september 1687 i Risbäck 3:1, Anundsjö socken som avled den 20 december 1767 i Hädanberg 6:1, Anundsjö socken, fick han tre barn: Mikel född 16 januari 1719, Lars född 13 februari 1721 samt Mårten född 27 februari 1723 – alla barn är födda i Hädanberg 6:1.

Hindrick PÅHLSSON 1650-1754

Bonde i Myckelgensjö, Anundsjö 1670-1704. Hindrick Pålsson i Myckelgensjö blev död den 4 februari och begrofs den 17:e år 1734, 84 år gammal, enligt begravningsboken för Anundsjö socken.

Hindrich Påhlsson föddes i Grundtjärn omkring 1650 som son till Påwel Påwelsson och dennes hustru Elisabeth (Olofs-dotter). Hindrick flyttade i slutet av 1670-talet till Myckelgensjö för att gifta sig med Kerstin Pärsdotter där. Från 1679 står han skriven för hennes föräldragård, Myckelgensjö 5:1. Hemmanet övertogs 1687 av hennes bror Nils Pärsson som tidigare varit båtsman. Åren 1687-1689 brukar Hindrik i stället den andra gården i Västalbyn, Myckelgensjö 4:1. Den hade ägts av Pähr Nilsson lille, som varit knekt och var död 1674. Vid vårtinget 1691 nämns hans änka som gått och tiggt till föda åt sina små barn: Hustru Anna Mauritzdotter i Möckelgiänsjö beståendes af 5 säl. jord, men för 4 åhr sedan sålt detsamma till Hindirch Påhlsson för 14 dlr Kmt sälander.

Hindrich var tydligen inte heller i så goda omständigheter, han hade inte mäktat betala. Hustru Anna begärde nu på tinget 1691 att rätten ålägger honom betala. Rätten ansåg dock inte att den kunde åbörda Henrich Påhlsson fullfölja köpet. Hustru Annas omyndiga barn har eljest sitt fadershemman i samma by .. barnen hade 5 sel.. Hemmanet borde inte delas i fler delar. Hustru Anna hade nu också skaffat åbo på hemmanet, finnen Anders Andersson från Grundtjärn 1:1, som ville köpa det.

Från 1689 till 1704 hade Hindrich enligt skattelängderna åter gården 5:1 sedan svågern gift sig till Myckelgensjö 1:1 och flyttat dit. Som närmaste granne på 4:1 hade han nu fått sin hustrus brors svåger Mårten Olofsson från Risbäck 1:1.

Domboken från tinget i november 1695 visar släktförhållandena: Mårten Olofsson i Myckelgensjö tilltalar sin svåger Nils Pehrsson i Östermyckelgänsjö om besuttningen på Swerfadern Olof Nilssons hemman ibidem 10 sel gammal oför-medlad skatt... Nils Pehrsson hade blivit påtvingad hemmanet av Swermodern och förmyndaren som inte förmådde uppehålla det eller förse med landbönder. Han måste förselja sitt fadershemman i Westermyckelgensjö till sin systerman och nu i sex år besuttit detta sitt Swerfaders hemman. Likväl emedan Mårten Olofssons hustru den tiden varit omyndig och det visat sig att förmyndaren haft en landboo i förråd, vid namn Carl Siulsson, som velat tillträda det när Nils Perhs-son tillträdde. Svärmodern var hustru Märeta på Myckelgensjö 1:1. Rätten beviljade inte Mårten Olssons begäran utan beslöt att eftersom Nils Pehrsson redan besitter sin Sahl Swerfaders hemman dömdes honom fast.

Hindrich hade 1699 tillsammans med Christopher Olsson och två grannar (=hela byn) en vattenkvarn belägen 1/4 mihl ifrån byn och kan allenast nyttjas höst och vår. Det var bara då det fanns tillräckligt med vatten i bäcken. På det gamla självhushållets tid hade varje by sin egen vattenkvarn. Det var så kallade skvaltkvarnar med snedställda skovlar i vattnet på en lodrät axel som direkt drev kvarnstenen, löparen. På hembygsgården i Bredbyn finns en kvarn från Galasjö.

Kring Wårfrudagen 1702 var det storbrand hos Hindrich och hans granne på hemmanet 4:1 i västra byn. Gårdarna låg tätt ihop. Branden började hos grannen Hindrich Nilsson, där dennes hustru hade hållit på att baka. En gnista föll på taket som började brinna. Hela Hindrich Påhlssons gård lades i aska liksom större delen av hans lösa egendom. Även hela Hindrich Nilssons gård brann och allt han ägde. Hindrich Nilsson var möjligen son till Nils Andersson i Gafsele, som var gift med Hindrick Påhlssons kusin Ella Hindrichsdotter i Grundtjärn. Hindrich Påhlsson fick 150 dlr Cmt i Brandstod och Hindrich Nilsson 80 dlr Cmt.

Den 5 marti 1704 köpte Hindrich hemmanet 5:1. Vid tinget den 13 juni samma år lät han första gången uppbjuda 5½ seland Jordh i Myckelgensjö förmedlad skatt sin Sahlige Swärfaders Per Nilssons hemman som han af sina hustrurbröd-er Oluff Pehrsson, Nils Pehrsson och Swen Pehrsson sampt tvenne hustru systrar Kiöpt och inlöst för 15 dlr Kmt Selandet och gården eller husen för 124 dlr Kmt. Den 6 februari året därpå uppbjöd Hindrich hemmanet andra gången och den 5 juni 1705 tredje gången 5½ seland jord .. förmedlad skatt som han af sine hustru syskon kiöpt och löst.

Från 1706 står hustru Kerstin eller sönerna skrivna för gården fram till 1741 då sonen Olof säljer den och flyttar till Brandtjäl. Redan året därpå köps gården tillbaka av ättlingar till förfäderna. Fram till 1733 hade Hindrich Påhlsson eget hushåll enligt husförhörsböckerna, sedan bodde han inhyses hos sonen Olof. Han dog 1734.

I december 1715 strax före Jul sände biskopen i Härnösand sin son Georg Wallin d.y. på visitationsresa i faderns ställe till Åsele lappmarken.. "Ifrån Anundsjö är 2 vägar till Åsele (Årsilla). Den genaste går genom en by benämnd Kubbe, men den kan ingen resa utan ren och är endast Lapparnas väg. Men den andra är väl något längre i Krok, men .. man kan fara med häst och släde, då lite snö är."

Den 22:e kl 11 foro vi från Anundsjö. Först och främst for en Lapp vid namn Nils Larsson med sin hustru Sara, som åkte efter sina renar, förutom andra som gingo lösa. En del drog och spannmål för Kyrkoherden i Åsela. Denna dag hann vi till Myckelgensjö, en by tillhörig Anundsjö och ligger därifrån 3 mil. Däremellan råkade vi esom oftast byar, såsom Öster- och Västergensjö, allesamman vid stora sjöar belägna. Uti Myckelgensjö voro 3 grannar, 2 av dem bodde på östra sidan, den tredje benämnd Hindrich, på den västra sidan om sjön. Hos denne togo vi natthärbärge, af orsak vi ville betinga hans son, Olof Hindersson, som länge tjänat upp i Lappmarken, till vägvisare. Sedan vi här över natten på halm hvilat hade, reste vi den andra morgonen .. den 23 ... bittida ut i Kahlblåa mörkret.

Nästa natt bodde Wallin i Hälla i Åsele socken hos Hindrichs halvsvåger Matts Påhlsson som startat ett nybygge där. Efter Julhelgen reste Wallin den 31 december tillbaks, hvarvid vår ledsagare Olof sköt vid Ångermannån 2 hierpar. Wallin övernattade hos Hindrick i Myckelgensjö och reste vidare den 1 januari 1716 sedan vi lämnat kvar vår vägvisare Olof Hindersson, och betalt för omaket 3 C. Köpte vi där eljest av hans fader en god computist (en som var god till att med runestavens hjälp beräkna när de kommande helgdagarna skulle infalla, en runstav med andra antikviteter.

Hindrick vigdes före 1679 med Kerstin Pärsdotter som föddes 165(2) som dotter tilll Pär Nilsson Store på Myckelgen-sjö 5:1 och dennes hustru Brijta Olofsdotter från Önskan. Kerstin gifte sig senast 1679 med Hindrich Påhlsson från Grundtjärn. Hon avled 9 februari 1738 efter att ha legat till sängs i 9 år och ha left i 86 år, i Myckelgensjö 5:1, Anund- sjö socken.

Parets barn: Brita född 1679, Pär (båtsman) född ~1680, Pål (bonde) född ~1682 (vår ana), Olof född ~ 1683, Elisabeth född ~ 1686, Kerstin född 2 maj 1690, Ella född 19 november 1692, Nils född 4 augusti 1693, Kerstin född 10 april 1695 samt Hindrick född 15 mars 1697.

Olof OLOFSSON ? -1717

Bonde i Överbilla nr 7, Själevad socken som han äger sedan 1694. Avliden där ~1717. Gift 14 september 1684 med Sara Jonsdotter född ~ 1658 från Billa, avliden ~ 1717 i Överbilla 7.

Parets barn: Olof född 26 juli 1685, Anders född 25 september 1687, Margareta född 9 juni 1689 (vår ana), Sara född 10 januari 1692, dotter född 20 maj 1694, Pär född 2 augusti 1695 samt Johannes född 18 december 1698.

Generation 10 räknat från Kerstin Hagström

Peder PEDHERSSON ? -1698

Bonde i Norrböle i Anundsjö socken 1642-1696. Nämndeman 1666-1683. Utsågs till sexman 2 mars 1662. Troligen son till Pedher Andersson i Österfannbyn 3:1. Begravd i Norrböle 1:1, Anundsjö socken den 4 februari 1698. Gift med Gölu vars födelse ej ha kunnat spårats. Hon noteras ensam på Norrböle 1:1 åren 1641-1644. Begravd där den 22 maj 1690.

Parets kända barn: Pär (vår ana) samt Christina född ~1636 begravd 8 november 1708 i Norrböle 1:1, Anundsjö socken.

Förleden i Norrböle anger läget norr om Anundsjön. Böle är försvenskat med betydelsen "boning", "bostad".

Oluf Olufsson 1616-1709

Föddes troligen 1616 på Kubbe 3:1 som son till Oluff Olufsson (1) där och dennes hustru som möjligen hette Margar-eta. Hösten 1661 besökte Oluff Oluffson i Kubbe Korsmässomarknaden den 14 september i Härnösand. Han hade då med sig sin matsäck i en matspann. Där hade han också sina pengar. En sockenbo till Oluff, Hans Håkansson från Norrböle 4:1 son till Håkan Persson som då tjänade i Härnösand, stal då ur hans matspann. (Kanske var det i stället fadern med samma namn som var på marknaden i Härnösand.)

Oluff efterträdde fadern på hemmanet Kubbe 3:1. Vid tinget i Anundsjö i augusti 1671: "Uppbödh Olof Olofsson från Kubbe första gången den Jordh 8 sel i samma by, som han af sin brodher Peder Olofsson i Seel och swåger Håkan Olofsson i Skalmsiöö kiöpt hafwer". Han var sedan bonde där 1671-1694 och nämndeman åren 1675-1691. Han var gift med Segrid Mårtensdotter från Kubbe 5. Oluf dog 1709. "Anno 1709 d 14 martii begrofs gifte Oloff Olson i Kubbe på Kyrkiogården och öster sidan om wägen hwilken war 93 år." Samma dag betalades till kyrkan "Testamente efter Oluf Olson i Kubbe 3 daler".

Oluf vigdes efter 1693 med Segrid Mårtensdotter. Född ~ 1620 på Kubbe 5 som dotter till Mårten Östensson där och dennes hu som troligen också hette Segrid. Segrid dog 1698 och begrovs den 27 april i Kubbe 3:1, A nundsjö socken.

Parets barn: Mårten född ~1646, Segrid född ~1653, Margareta född ~ 1657 (vår ana), Ingeborg född ~1661, Oluf född ~ 1663 samt Jon född ~ 1667.

Lars Sjulsson 1637-1705

Skattebonde i Hädanberg 6:1 1678-1689. Vid tinget den 1 september 1692 begärde Erich Nilsson i Hädanberg att få lösa in 2 ½ Sel jord av grannen Lars Siuhlsson: "medan de hört till hans hemman tidigare och äro på intet annat sätt ther ifrån komna än Svermodern dem intet mechtade betala till sin mans syster som Lars Siuhlsson till hustru hafwer, det han nu will giöra." Lars sade dessa 2 ½ Sel. "wara sin hustrus rätta arfwejord, den hon för 34 åhr tillbaka emottagit at nyttia." Rätten beslöt att Lars skulle få behålla jorden. Källa: Renoverad Dombok Gävleborgs län vol 40 Nätra tingslag 1 sep 1692 § 5. Den 17 maj 1705 dödde Lars Siulsson i Hädanberg 68 år gammal.

Han var gift med Segrid Swensdotter från Hädanberg 5:1. Hon avled den 16 mars 1699 i Hädanberg 6:1, Anundsjö socken och hade med sin make endast en känd son, Sven Larsson född ~1665.

Nils HÅKANSSON 1626-1709

Troligen född på Norrmesunda 3:1. Nils bodde sedan med föräldrarna på Norrböle 4:1. Gifte sig med Kerstin Anders-dotter på Kubbe 4:1 och efterträdde där hennes styvfar Christopher Gullesson och blev bonde i Kubbe 1652-1679 och i Tvälandsböle 1679-1702 då sonen Erik tog över. Nils var Nämndeman 1678-1693. På Sockenstämman 1668 valdes han till kyrkovärd.

Vid februaritinget 1703 kom för rätten ährlige och beskedelig Nils Håkansson i Tvärlandsböle och till kiänna gaf att han i 24 års tidh bebott sitt fadershemman i Tvärlandsböle bestående av 12 ½ sel hus och jordh, hwar uthur han alla sina syskon ... betalt. Nämligen brodern Olof Håkansson i Kubbe, svågern Carl Shiulsson i Wästersel, (gift med systern Ker-stin Håkansdotter), Håkan Östensson i Möckelgensjö (sonson till systern Ingeborg Håkansdotter), Olof Christophersson i Risbäck och Tommas Christophersson ibid (gifta med Karin och Anna Pärsdöttrar, barn till brodern Päder Håkansson), Johan Salmonsson ifrån Siähla, Per Persson (son till Päder Håkansson), Annika Hansdotter (dotter till brodern Hans Håkansson) och Erich Olofsson i Melgad?.

Nils Håkansson dog 1709. Dom XX begrofs kyrkovärden Nils Håkansson i Tvärlandsböle oxså öster om vägen öfver 83 åhr gammal. Gift före 1675 med Kerstin Andersdotter född ~1635 i Kubbe 4:1, Anundsjö socken. Den 11 oktober 1713 begrofs Nils Håkans efterlefvande hu Kirstin i Tvärlandsböle öster om vägen mitt för klockstapeln 68 åhr gammal.

Parets barn: Håkan (vår ana), Eric Ekorre, båtsman, Sigrid – alla i Kubbe 4:1, Anundsjö socken.

Påwel PÅLSSON 1620-1683

Påwel Påwelsson finne bör vara född omkring 1620, kanske i någon av finnbygderna i Sidensjö eller i Södra Ångerman-land. Fader var Påwel Hindersson finne och modern förmodligen Ella Påwelsdotter.

Åren 1640 - 1652 var Påwel knekt för Grundtjärn i major Lars Perssons kompani. Femton Anundsjöknektar skrevs åren 1639-1641 ut för kompaniet av vilka vara sex var kvar 1648. Kompaniet var med vid erövringen av Jämtland 1644, i slaget vid Femerns samma år och i Wismar 1648, båda vid tyska östersjökusten. Året därpå, ett år efter den Westfaliska freden, kom knektarna hem. Påwel hade överleft krigen.

I den stora trolldomsprocessen 1674 i Torsåker vid Ångermannaälven nämns Påwel i ett vittnesmål: Finska hu Anna tillstår, att allenast en gång stulit en hare, och då hon ogift var, låtit sig belägra av en ogift knekt, Pål Pålsson i Grund-tjärn och Anundsjö socken, och ingen annan synd bedrivit.

Med dagens uppfattning låter det faktiskt ganska rart. Detta skedde antagligen 1649 när Påwel var på väg hem.

Påwel var skriven för det ena torpet i Grundtjärn 2:1 åren 1650-1683. I augusti 1653 kom Påwel och hans broder Jon inför rätten, som dömde Påwel Påwelsson fastebrev oppå 4 sel Jordh och gårdhem dersammastädes bekomma skahl som deras Sahl fader af Ödhe marken optagit och bygdt hafver.

Fadern hade 1649 inför rätten lovat att han skulle betala skatt för 6 seland, men sonen fick nu lägre skatt därför att Påwel vid pass 12 års tid warit uti knektetienst för hemmanet och Anno 1652 sin broder Jon för sig i tiensten inbydt. Påwel förpliktigades att ge sinom broder Jon för hus och jord en betalning på 75 daler svenskt silvermynt i knektstånd med hemkall samt annat som vara bör. Sedan skulle Påwel för sina medarvingar okvalt få njuta och behålla jord och hus för sig och sina bröstarvingar.

Grannarna på båda ändarna av Omsjön tvistade ofta om var gränsen skulle gå mellan byn Grundtjärn och byn Omsjö i Liden socken. Efter syn och Ransakning 1663 beslöt tinget i Bredbyn i mars 1664 om Råå och Röör emillan Umbsiöö finnen och Grundtjärnsfinnarna, i synnerhet om Råskildnaden emillan Lijden och Anundsjöö socknar. Altså wardt nu i bäggie Parthernas Närvara afsagdr, skall wardehra parten till häfd och bruuk niuta och behålla hwad som af ålder warit hafwer.

Elva år senare tvistade grannarna på nytt om rå och rör i skog samt fiskevatten. Den 25 augusti 1675 fastställde härads-rätten efter en ny synegång följande dom: Rå; Stugusjölöten, Botarsteen, Saxbäcken, Högsta lander på Rengsiöberget och Kläppsjö hällan, som hafva warit för råå och skillnat ifrån 1637 och dessa gode män Gulle Salmonsson i Mesunda, Nils Persson i Skalmsjö, Olof Hindersson i Gränsiö, Mårten Jonsson i Norrflärke, Christopher och Mårten i Kubbe edeligen besvurit hava för theras rätta skildnad byarne emellan, stundhe och nu them för Råå och skildnader. Item den förlijkning som Synemännen dem emellan 1664 den 8 oktober: Gränsen från 1637 skulle alltså gälla även nu.

Senast år 1637 bör således hemmanet i Grundtjärn ha upptagits av ödemarken av finnarna. Botarsten är en stor sten ute i Storsjön mitt för Grundtjärn, enligt folktraditionen utslängd av en jätte.

Vid tinget den 23 mars 1655 hade Påwel på egna och grannen Anders Anderssons wägnar uthlofwatt här efter till Cron-an skatt giöra efter Säx Sädesland hwardera, whilka Personer finnar ähro och här till icke mehra än - 4 Säld hwardera skattat hafwa. Senare vid samma ting: Påwel Påwelsson finne widh Grundtjern bleff dömder, att uthan drögsmåhl betah-la sina Bröders barn Michell och Påwel Hendrichssönner dheres ahrff som han hoos sigh inne hafwer och bekändhe Nämbl: - Kopp. Mt 20. dr och 1/4 tunna Rogh. Av protokollet framgår att brorsönernas stiuffadher är Påwel Andersson wid Omsiön, d v s i grannbyn på lidensidan av Omsjön.

Påwel och grannen Anders Andersson finne d y var inte såta vänner. På tinget i Anundsjö den 19 mars 1666 behandla-des ett par bråk mellan de båda finnarna. I det ena var underlagmannen Carl Burman invecklad. Anders Andersson uppgav att han av Påwel Påwelsson blivit beskyld för att ha gett Burman en oxe och två tunnor råg i mutor, och Påwel skulle ha sagt, att rågen sitter fast i halsen på lagman, så att han kan inte tala. Anders Andersson lyckades inte styrka detta med vittnen. Ett vittne intygade dock att Påwel på båten när de reste från Kyrkan sagt att Anders gett lagman 2 tunnor råg, men han hade också sagt: Men gifva vad han gifva vill; jag får likväl min rätt. Anders fälldes för vrånga vittnande och äreröriga ord att efter Guds lag, Deuteronomion 19:16 och tingmålabalken 20 böta 40 mark.

Från år 1700 finns en karta över Grundtjärn ritat av lantmätaren Nils Spole. Hans kommentarer ger en god bild av finnarnas miljö i början av 1700-talet.

Byn bebos av två grannar a/ Olof Påhlsson, skattar 6 Sädesland

b/ Påhl Andersson, skattar 6.

Riklig storslåtter wid Grundtjärn eller Omsjön, i Tommsjön, Wid Jufvasjöns östra sida, samt wid skogssjöar. Ymnig timmerskog, vacker svedjeskog och näfverskog. Djurfång med älggravar och led, med lemmar och flakar efter fågel och hare, samt med bössan.

På en annan karta ritat 1703 säger Spole vidare: Fiske i Omsjön sker efter gädda, abborre, mört och småsillen, som här kallas rapoxefisk vilket allt ger god näring i hushållet och i fiskeliga år samlar torrgäddor 4 eller 5 lispund till salu. Riklig storslåtter finnes vid Juvansjön och Omsjöns norrsida, fiske i Björnvattnet, Omsjöns östända, som enligt befolk-ningen går under namnet Ytterumsjö. Kattajärvisjöarna samt Allmänningssjöarna.

Ett annat bråk mellan grannarna togs upp på marstinget 1666. Anders Andersson finne i Grundtjiern, anklagade sin granne Påwel Påwelsson finne, att han hafer slagit hans son uthi Anderses egen bååth, dagen Näst för den Andra Nestlidna Stoor bönedagen en blånadh öfwer Ryggen medh en Åår, då dhe woro på resan till Judensehl Kyrkia, dijt dhe hadhe fyra gambla Mijler, aff Anders, att Andersses son hadhe medh sin bååth /; wharpå och Nils Andersson finne dher i Grundtiern fölgde :/ medh någott förr uthi och uthlagdt sine Nääth uthi ett Sundh, dher de bägge woro lijka deelachtiga, och då Påwel kom effter roendes, förtrööth han sådant, rodde genast till och slåår honom som bemält ähr.. bådhe blåt och blodigt, så och wittnade Joen Joensson finne, som på Påwels bååth war.. En del af Nämbden såväl som förbede Nils Andersson och Joen Joensson finnar, wittnadhe att bemälte Påwel och Anders, med dherasfolk, hafwa länge sig emillan warit oeniga och esom offtast uthi många åhr tillbaka kiffvat och trätat. Påwel bekändhe och tillstodh. Tingsrätten döm-mer honom till Eedsöhre, målsäganden och församblingen bedher för honom.

Edsöresbrottet var brott mot kyrkofriden och måste föras vidare till högre rätt. Den 26 november 1666 hade den Kongl. Hofrätten Påwel Påwelsson för Eedsöhres brottet och dhe honom i Tingsdomen ålagda bötter befriat, och för blånadh han giordhe wara fallen till Twebötter. Böther allenast för en blånadh 6. kmt.

På Spoles karta från år 1700 syns tydligt det dåvarande boningshusets placering i förhållande till bäcken, som rinner förbi familjen Karlssons hus, som ligger litet längre upp ovanför de gamla inägorna, och ner mot sjön. Vid Sjöbergs besök i maj 1981 låg på platsen en stenhög. Åkern ned mot sjön hade fortfarande samma form som på kartan. Strax öster om boningshuset är en kvarn på kartan markerad med bokstaven I och ett litet rött kvarnhus. I texten på kartan står: Item en liten sqwallta har Olof Påhlsson i en bäck wijd gården som på några dagar mädh högsta hwattnet tiänst giör. Där kvarnen legat alldeles nära det gamla huset lyckades Sjöberg 1981 finna rester i form av uppstaplade stenar.

Påwel Påwelsson var gift med Elisabeth som enligt längderna brukade gården efter honom. Påwel dog 1683 före som-maren då hon kallas änka. Först 1687 betalade änkan testamente, förmodligen efter påstötning från kyrkan.

Påwel var gift före 1650 med Elisabeth Olofsdotter. Hon föddes troligen omkring 1625. Barns och barnbarns namn tyder på att Elisabeth var en Olofs dotter och att hennes mor hette Anna. På höstetinget 1649 i Nordmaling fick Olof Mattsson finne, som varit bonde och nämndeman uppe i Hoting i Fjällsjö socken, tillstånd att uppta ett hemman i Mull-sjö i Nordmaling socken. Olof hade bland andra sönderna Matts och Anders och en dotter som var gift i Grundtjeirn i Anundsjö socken. Troligen var det Elisabeth. Hon hade barn döpta till Olof, Matts och Anders. I så fall föddes hon troligen i Kuopio i Finland och flyttade med föräldrarna 1630 över Bottenviken upp till Hoting i Fjällsjö socken.

Elisabeth stod skriven för Grundtjärn 2:1 åren 1683-1684. Finnarna i Grundtjärn Anders Andersson och Påhls söner tillstod på tinget i Sidensjö den 5 december 1683 att de sommaren samma år herbergerat den från Jämtlands Regemente rymde soldaten Hans Olofsson Swahn. Han hade warit hos Anders Andersson i Grundtjärn wid pass 14 dagar, den öfriga tijden hos Påhls enkia, ther han friat till dotter Anna Påhlsdotter. Vid tinget den 11 februari 1684 utdömdes böter. Saköreslängden 1684 anger: Påhl Påhlssons Enkia för olaga hysande 40 daler ... samt Anna Påhlsdotter 20 dlr.

Elisabeth dog 1699 hos sin son Matts i Rudsjö i Fjällsjö socken där testamente betalades (utan datum) efter Maths Påhls moder i Russio. Uppe i Fjällsjö hade hon bott i sin ungdom och där hade hon utom de två sönerna troligen också sin bror i Hoting.

Parets barn: Hindrick född ~1650 (vår ana), Anna född 1650, Olof född ~ 1661, Matts född ~ 1665 samt Anders född ~1665.

Pär NILSSON ~1610 - ?

Övertar sin fars hemman år 1640 och driver brukandet till år 1679. Pär Nilsson, som troligen är son till Nils Olsson på Myckegensjö 5:1, föddes ~ 1610. Modern kan ha varit den hustru Gertrud som efterträdde Nils Olsson, men kanske troligare en tidigare hustru till Nils. Inget barnbarn eller barnbarns barn torde ha uppkallats efter Gertrud. Kanske hette hans mor Anna.

Pär Nilsson själv kallades "Store" för att skilja honom från Pähr Nilsson "Lille", som samtidigt fanns på det andra hemmanet i Wästra Myckelgensjö.

Pär Nilsson står skriven för Myckelgensjö 5:1 från 1640. Han var gift med Brijta Olofsdotter från Önskan 2. Åren 1641 - 1652 hade han också det andra hemmanet i Västbyn innan Nils Pedersson, gift med Brijtas syster Kerstin, kom dit.

Vid höstetinget i Anundsjö 1671 dömdes två Myckelgensjöbor för "våldtäkt". Emädan såsom Öster- och Wästergiensiöö byamän bewiste sigh af Uhrminnes hafwa brukat dheras fiskerier Uthi Tågsiöön, och lickwäl Myckelgiänsijöön byamän emoth Andheres lagenes förbodh. Synnerligh Pedher Nilsson och Olof Christophersson Understådt sigh medh Wåldh och försmäderliga ordh samma Tågsiöös fiskerier tilltagit och skolat dhe andre byamännen, som dher på hade Uhrmin-nes Häfden, dher ifrån driffwa, som hette, Peder och Oluff icke undfalla kundhe att dhe hafwa fiskiet sigh tilltagit.

Resolution: för förbodhett och wåldtechten, borde förbete Myckelgiensiöö byamän, Pedher Nilsson och Olof Christop-herss efter lagh för hwardera bötha - 40 dlr silfrMynt. Men för dheras fattigdom och på Höga Öferheetens Nådiga be-

hag, pålades dhem efter 28. af Konungs Balken Landslagen skadan wedergälla och allenast bötha 40 dlr Kmt. Tågsjön ligger c:a 8 km norr Myckegensjö men trettio km nordväst Gensjöbyarna.

År 1679 tog dottern Kestin och svärsonen Hindrich Påhlsson över hemmanet.

Pär vigdes före 1652 med Brita Olofsdotter. Per Nilssons hustru hette troligen Brijta. Dottern Kerstins första dotter döptes till det namnet och sönerna Nils Pärsson och Olof Pärsson döpte likaså döttrarna till Brijta, den senare två gånger eftersom den första Brijta dog. Även Kerstins och Hindrichs tvillingsöner Påhl och Olof döpte döttrar till Brita efter barnens farmoder. Av protokollet från tinget år 1704 framgår att Brijta då hade efterlämnat tre döttrar.

Brijta föddes på 1610 talet som dotter till Oluff Oluffson på Önskan 2 och dennes hustru som möjligen kan ha hetat Kerstin Swensdotter.

När Pär och Brita avled är ej känt. De har flera barn: Nils Orre född ~ 1645, Kerstin född ~1652 (vår ana), Oluff som avled den 3 februari 1706 i Holmsjö, Anundsjö socken, Karin född 1657, Swän, en dotter.

Generation 11 räknat från Kerstin Hagström

Pedher Andersson 1580-1652

Troligen född 1580 som son till Anders Pedersson på Norrmesunda 1:6 och på Wästerfannbyn 2:1. Peder var skriven 1611 - 1612 för Västerfannbyn 2:1, för Yttersel 2:1 åren 1611-1614, sedan åter till Wästerfannbyn 2: åren 1617-1618 och för Österfannbyn 3:1 åren 1618-1651. Nämndeman 1622-1640 och satt också i landstinget. "Anno 1628 den 22 Januari stodh landztingh uthii Biertrådh sochn uthii arendatorernes sampt de 24 utaff Lander, nempfenn bl.a. Per Anderss i Fånbynn.

På ett ting i Anundsjö 1623-1624 framkom Päder Andersson i Fannbyn och bewiliade Gumundh i Yttersel 1 sädeslandh jordh och 8 penningar i skatt ligiandes i Yttersel, tillbårstz för 50 mark penninger. Päder hade tydligen haft kvar jord i Yttersel. År 1630 hade Päder Andersson 1 häst, 6 kiör, 6 får, 2 risbitare, 6 getter, 2 swin och hade liksom grannen Johan Johansson 2 ½ tunnor i utsäde. Peder dog troligen 1652 vid 72 års ålder. Vid tinget i augusti det året omtalas han som salig.

Namnen Wäster- och Österfannbyn tolkas av Bucht vara en böjd form av adjektivet "forn" och betecknar byn som är tidigare anlagd än grannbyarna, som Bredbyn och Näs. Hans tolkning innebär också, att byarna tillsammans varit centrum för hela socknen.

Byn låg ursprungligen koncentrerad på den kulle, som finns strax norr om landsvägen 5 km från Bredbyn. Den splittrades vid laga skiftet 1856, då flera bönder fick flytta till marker i utkanten av byn.

Med sin hustru som är okänd till namnet fick han barnen: Anders (soldat) V 1637 i Wollin, Preussen, Samuel (soldat) V 1658 i Trondheim, Norge, Pedher (bonde, vår ana), Olof V 4 februari 1698 samt Nils V 17 mars 1696 i Hädanberg. Man kan förmoda att det även fanns några flickor i familjen men dem känner vi ej till.

Oluf Olufsson ~1595 - ~1671

Föddes omkring 1595 troligen som son till Oluff Persson på Kubbe 3:1 och Ingeborg änka som efterträdde denne på hemmanet. Oluff Olufsson var knekt 1620-1628, korporal 1629 och rustmästare i kapten Hans Horns, sedan Lars Pederssons kompani. Rustmästarens uppgift var att svara för kompaniets vapen och tillse att de hölls i skick, utdela ammunition till korporalerna och låta medföra återstoden av kompaniets ammunition.

Oluff nämns som bonde i Kubbe 3:1 Anundsjö 1622 - 1671. År 1630 hade Oluff Oluffs 1 häst, 3 Kiör, 2 qwiger, 9 får, 3 risbitare, 4 getter och 2 swin. Han hade då 2 tunnor utsäde och därmed det minsta jordbruket i Kubbe, vilket kanske hänger samman med att han under lång tid var ute i kriget. Han var nämndeman 1639 - 1654. Anno 1652 den 1 maj när nye kyrkoherden Olaus Zachari Anzenius antog Anundsjö Pastorat var Oluff Oluffzon i Kubbe en av de Ehrlige Män som var tillstädes när Prästgårdz inventarium förtecknades. Han antogs Anno 1659 till Kyrkiowardare.

Vid tinget i mars 1663 bewiljades gambla Olof Olofsson i Kubbe fastebref på dhän Jordh j samma by, som han af sin swåger eller hustrus half Systers man Erich Olofsson i Wästergensjiöö 3:1 medh hennes samtycke, hennes arff, kiöpt hafer och fullkombligen betalt. Oluff hade tydligen också varit gästgivare. I augusti 1667 sade han ifrån sig Gestgif-werin för dess beswär skull som gick tillbaks till Cronan.

År 1668 utsågs en ny kyrkovärd efter honom. Oluf är nämnd fram till 1671. Troligen dog han det året före augustitinget då sonen Olof (II) köpte 8 sel jord av sin broder Peder Olofsson på Mellansel 1:1 och sin svåger Håkan Olofsson på Skalmsjö 3:1.

Gift med Margeta Jonsdotter. Tre av barnbarnen hade en dotter Margareta. Flera barnbarns barn och barnbarns barnbarn uppkallades efter henne. Dottern Margeta, som föddes 1640, har troligen döpts efter den person som modern själv blev uppkallad efter. (Moderns mormor eller farmor).

Parets kända barn: Oluf (bonde, vår ana) född ~1616, Ingeborg, Päder född ~1620 samt Margeta född ~1640

Ingeborg var dotter till Oluff Olufsson I på Kubbe 3:1 och dennes hustru, som troligen hette Margareta. Förmodligen hette hon själv Ingeborg uppkallad efter sin farmor Ingeborg änka på Kubbe 3:1 år 1599. Sönerna Joen och Christopher uppkallade döttrar efter henne, sondöttrarna Karin Jonsdotter på Kubbe 3:1 och Mereta Jonsdotter på Wästergensjö 5:1 likaså.

I de dödas längd år 1697 står; "den 26 februari änkian Ingeborg Nielsdotter i Wästergensjö." förmodligen var det i stället Ingeborg Olofsdotter som dog då. Det var lätt att blanda ihop dem. Ingeborg Nilsdotter, dotter till Nils Jonsson i Bredbyn och änka efter Grels Jonsson, hade också bott i Wästergensjö sedan hennes make dött och innan hon flyttar in på Wallen där hon dör 1706. År 1698, någon gång efter den 18 juni och före årets slut, betalades Testamente Hustru Ingeborg i Wästergänsil 2 daler, omedelbart följt av Jon Jonson i Wästergänsiö en mässingstaka 3 daler. Som vi tidigare sett dog hennes son Jon den 28 juni 1697. Förmodligen gav hennes barnbarn på Wästergänsjö 4 nu till kyrkan för både farmor och far.

Mårten ÖSTENSSON 1579-1648

Brukade Kubbe 5 1607-1648. Mårten Östensson föddes 1579 på Kubbe 5 som son till Östen Mårtensson där och dennes hustru som möjligen hette Karin. Mårten var efter fadern bonde på hemmanet åren 1607-1648. År 1630 hade Mårthen Östensson 2 hästar, 10 Kiör, 2 qwiger, 14 får, 3 risbitare, 7 getter, 1 galt och 3 swin samt 6 ½ tunnor utsäde. Enligt restlängden för Älvsborgs lösen 1619 betalde Mårthen för ett hi varje år 12 marker utom sista terminen då han resterade 12 marker.

Något om barnens släktförhållanden framgår av domboken i mars 1654. Nils Nilsson i Kubbe, som var gift med en dotter till Mårten, fick då fastebref på jord i samma by som han af `"sina Swågrar och hustro Systrars män derads hustrurs Ahrff med deras samtychio kiöpt hafwer Nämbl. af Christopher Olofsson i Norrbööl, hustru Christins man - 2 Sädesl. Af Per Siulsson i Södermiödsundha - 2 säl som ähr hustru Brijtas man, Af Peder Olofss i Galasiöö hustru Karins man och - 2 säl kiöpt.

Vid Nätra ting den 7 september 1685 föekom den nämnde Nils Nilssons son Mårten Nilsson i Kubbe tillstod sig hafwa twå Seland jord i sitt Hemman obetalt som Olof Olufsson med dess Swågrar äga, efter Mostren Anna Mårtensdotter. Mårten ålades att betala snarast.

Mårten var troligen sexman 1618, då han undertecknade en tiondelängd med bomärke. Nämndeman 1622-1647 och satt i Landstinget Anno thenn 25 feb 1633.

Möjligen hette Mårtens hustru Segrid. Åtminnstone har fyra barnbarn och två barnbarnsbarn troligen uppkallats efter henne.

Parets barn: Kierstin född ~1610, Östen, Segrid född ~1620 (vår ana), Karin, Brita, Nils född ~1645, en dotter född ~1620 samt Anna.

Siul LARSSON 161(5)- ~1677

Siul fanns i Vätersel 1646-1647, i Yttersel 3:1 1647-1648, i Sörböle på jord som uppgått i andra hemman 1648-1651, i Risbäck 1652-1656. Ägde Hädanberg 6:1 åren 1656-1670. Var nämndeman 1675-1676.

Namnet Sjul leder tankarna till lappsläkt. Förmodligen är han son till Lars Olofsson på Hädanberg 3:1 och dennes hustru Karin. Siul Larsson i Risbäck och Oluf Swensson på Hädanberg 6:1 bytte 1656 hemman med varandra. Bytet togs upp på nytt på tinget i Anundsjö den 6 juni 1695. Oluf Swenssons son Mårten Olofsson i Risbäck krävde då av Sven Larsson i Hädanberg att få åtherbyta sitt faders hemman i Hädanberg åtta Sädesland som han bebor och farfadern Schiul Larsson sig tillbytt av hans fader Olof Svensson emot 5 Sädesland i Risbäck och 20 dlr kmt i mellanlag ... Sven Larsson sade sin farfader ---- gjort detta Jordabyte för 390 år sedan med Mårtens fader Olof Svensson, uppläggandes till bevijs siälfwa Bytesbrefwet af åhr 1656. Rätten beslöt att köpet skulle kvarstå. Källa: Renoverad dombok för Gävle-borgs län vol 45 Nätra tingslag den 6 juni 1695 § 6.

Vid tinget 1651 svor Siul eden och dömdes fri ifrån påståendet att han skulle ha för en halv tunna korn och 2 daler kmt för 7 eller 8 år sedan påstods skulle ha tagit från Lars Zachrisson i Medsunda.

Vid tinget den 25 augusti 1666 fick Sjul böta. Han blev fälld för att ha fört oljud, men domskälet är märkligt. Calmare recess släkts i Kalmar den 7 september 1483 mellan Sverige å ena sidan och Danmark och Norge å den andra innebär-andes att Kung Hans på vissa villkor skulle bli Kung även i Sverige. Bl.a. bekräftades i villkoren det svenska frälsets privi-legier. Förmodligen ansåg underlagmannen, som nu satt ordförande i rätten, att han blivit ärekränkt i sin egenskap av adelsman. Man kan undra hur han förklarade domskälen för tolvmännen och de övriga anundsjöborna vid tinget. Om hans ens gjorde det, tron på överheten var stark. Källa: Ångermanlands Domsaga vol A1a:5 s 85 Anundsjö tingslag 25 aug 1666 § 1; Kalmar recess, Nordisk familjebok (1910) band 13 sp 678.

Sjul var också fierdingskarl. Vid tinget 1667 fick han böta. "De tre fjerdingskarlarna här i Socknen hafwa treske och försummelige ifrån sig lefuerera dhetta åhrs Boskaps Penningar, hvarför de blef saker 3 daler war.

Han hade efterträtts 1678 av sonen Lars på gården. Kanske dog Sjul 1677? Det är ej känt vad Sjuls hustru hette. Tre söner är kända; Lars född ~1637 (vår ana), Carl född ~ 1645 samt Per.

Swen JÖNSSON ? - 1637

Skattebonde i Hädanberg, Anundsjö socken 1626-1639. Gården brukades 1594-1602 av Jöns Pedersson samt åren 1602-1624 av änkan Sigridt. Från och med 1626 är Swen Jönsson noterad som brukare. Åren 1635-1637 var Swen Jönsson knekt för Hädanberg under majoren Lars Perssons kompani. Han dog i Wollin 1637 (Preussen). Swen Jönsson noteras som brukare till Hädanberg 5:1 1626-1639 därefter skrivs hans hustru Märit för åren 1636-1654. 4 barn är kända som parets barn: Swen begravd 23 april 1699 i Hädanberg 5:1, Olof, soldat, död 1 juli 1676 i Östersjön, Segridt (vår ana) samt Biör, kneckt.

Håkan PEDERSSON 1608-1679

Anförlust, se sidan 12.

Anders Olufsson ? -1639

Bonde i Kubbe 4:1, Anundsjö 1626-1639 samt nämndeman 1634-1639. Hans ursprung är ej känt. Gift med en dotter till Christopher Swensson på Kubbe 7 som möjligen hette Catharina.

Hustruns andra make var nämndeman under åren 1643-1665. Om denne sägs i 1651 års dombok. "Var samtyckt och dömt att Christopher Gullesson i Kubbe fastebrev på 10 seland jord och gården i Sörböle liggande med alla tillydande lägenheter bekomma skall, som han af Nils Björsson i bem:ta Sörböle hava till sig handlat och köpt, och detta köp tillstå näste bördemännen, som är Lars Zachrisson i Norrmesunda och Håkan Persson i Norrböle, för vilka hus och jord Christopher Gullesson 260 daler enkelt kmt till fullo nöje betalt haver.

Item låter Christopher Gullesson i Kubbe 5 seland jord och gården uti Sörböle 1:a gången opbjuda, som han af Karin och Marit Jonsdöttrar för 110 daler enkelt Kmt köpt haver."

Parets barn: Kerstin född 1635 (vår ana) och en son.

Hustrun är omgift med Christopher Gullesson född ~1610 i Norrmesunda 2:1. Troligen avled hon 1665/1668. Deras barn: Gullik och Christopher.

Pål HINDERSSON ~1575 - ?

Han bör vara född omkring 1575, förmodligen i Jorois (Jorvinen) Socken, Järvikansa tiend, vid sjön Saimaas västra del i Savolax. Professor Veijo Saloheimo i Joensuu, som har forskat om de norrländska skogsfinnarnas ursprung , anser sig ha identifierat Påwel Hindersson som en enligt 1598 års ödeslängd därifrån uttflyttad Pål Henriksson Tenhunen.

Påwel nämns i Sverige första gången 1623 då han kommer till Hermansjö i Anundsjö socken. Han hade då sällskap med Olof Larsson Oittinen som lämnat Kainuu i Finland 1614. Troligen har de båda finnarna bott ett antal år i något av de områden längre ned i Ångermanland där finnarna tidigast slog sig ned - Viksjö, Granninge, Gudmundrå eller Sidensjö. Richard Gothe har undersökt finnarnas kolonisation och tycker sig ha funnit deras färdväg. Det verkar som om några i varje generation av de inflyttade finnarna sökte sig ytterliggare fem till tio mil länge upp i landet för att finna obruten mark. Från nedre bygden vid kusten tog de sig upp till Näs och Holm i Sidensjö socken. Där blev det en rik finnkoloni på 1600-talet. Så gick vägen över Hermansjö i rågången mellan Anundsjö och Sidensjö och vidare uppåt Grundtjärn och Ormsjö på gränsen mellan Anundsjö och Ådals - Liden socknar.

Grundtjärn verkade ha särskilda kontakter med Sidensjö. Kanske hade Påwel bildat familj där. De äldsta barnen bör vara födda omkring 1615-1620. Förmodligen bodde familjen kvar där ganska länge. Först 1635 flyttade Påwel upp sin familj.

De svenska nybyggarna med jordbruket som huvudnäring hade när de koloniserade bygden sökt sig till de bördiga av-lagringarna längs vattendragen och i dalsänkor. Skogsområdena vid sidan om använde de främst för jakt och virkes-fångst och för betesgång för kreaturen. De svedjade också men det var en binäring. Finnarna som hade svedjandet som huvudnäring sökte sig i stället upp till de karga moränhöjderna. Deras svedjande krävde stora ytor och deras hemman blev därför glest utspridda. De brukade lägga sina torp på en södersluttning där marken inte var frostlänt och nära en fiskesjö. Savolaxfinnarna kom ju från de tusen sjöarnas land.

Den finska bosättningen sågs inte alltid med blida ögon av den svenska befolkningen. Ett Kungl. brev 28 juni 1594 till fogden Olof Persson omtalar att bönder ifrån Savolax dragit in under fjällen - det vill säga obygden i Ångermanland och där satt bo och byggenskap, varigenom skogen bleve uthuggen och högdjur och annat vilt samt fåglar bortskjutna och förjagade. Fogden borde ej tillstädja sådant. Ville Finnarna ej med godo avstå därmed och vika dädan, må du bruka det sätt, som därtill tjänar.

I många fall var det nog först efter stridigheter med svenskbygdens folk, som ville bli kvitt inkräktarna, som finnarna tvingades skaffa sig "nedsättningsbrev" på sina nybyggen. Det är därför troligt att finnarna i många fall kom hit betyd-ligt tidigare än de visar sig i offentliga handlingar.

Finnarna Påwel Hindersson och Olof Larsson uppsökte Johan Månsson Ulfsparre, som var ståthållare över hela Norr-land inklusive Österbotten. Denne, som hade sitt resident i Gävle, utskrev den 18 juli 1623 en befallningssedel som de fick ta med sig till Ångermanlands fogde Axel Christoffersson med texten; Fli desse finnar torpeställen på Cronones allmänninge vid Hermansjön opå fielder mellan Anundsjö och Resele socknar. Fogden uppmanades att försöria bemelte sedelwisare med torpställe, där lägligt är, ingen bolby för när, samt att tillmäta ägor och tillsäga bönderna i Anundsjö, som bo däromkring, att finnarna skulle oklandrat få bruka sitt ställe. Fjället var på Anunsjömål skog som ligger långt bort. Finnarna hade tydligen begärt att få ta upp sina torp vid Hermansjön, en c:a fem kilometer lång insjö omkring 35 kilometer väster om Bredbyn på gränsen mellan Anundsjö socken och grannsocken Resele i väster. Fogden utfärdade sin befallningssedel den 17 december 1623. Han rapporterade samma dag att socknens synemän varit på fjellet vid Hermansjön och att finnarna nu skall tilldelas ägor hur långt de kring sig fyke och fara skole.

Påwel Hindersson finns 1630 antecknad i boskapslängden. Han var då ensam i Fjället och hade en häst , en fåle, sex Kiör, och fyra får. Torpet är 1633 infört i jordeboken och påfört 4 seland. Ännu 1635 står Påhl finne och Grels finne antecknade för Hermansjö- Olof Larsson hade ersatts av Grels Stafwansson som 1624-1629 varit trumslagare under Lars Perssons kompani.

Grels i hermansjön besvärade sig på tinget den 6 juni 1635 utöffver sin granne Påwell Hindersson ibidem finne om En Öck, som Påwel hafwer genom sin förwålan låtit för derffva, för Grels, den tijdh han var stadher på Landet Efter sin hustru och barn, och allt sitt bohagh.

Resolution: bleff aff rätten dömpt det Påwel skall betalla Grels halffwa skadhan nemligh 5 daller Koppar Mynt, till Nästa tingh. Ellest skall han Bötha för dombrot, så framt det icke Effter kommit ähr.

Förmodligen hade Påwel under uppodlingsskedet bott ensam uppe i Hermansjö i närmare tolv år innan han flyttade upp familjen. Landet vid denna tid är Ångermanland, inte Riket. Det hela talar för att familjen antingen hela tiden bott kvar i någon av finnmarkerna i Sidensjö eller på gränsen mot Medelpad eller tillfälligt flyttat tillbaka dit på grund av missväxt.

Påwel Andersson den äldre från finnbyn Omsjön i Liden socken på gränsen till Anundsjö socken och vid västra delen av Omsjön eller Storsjön flyttade senast 1637 till östra delen av samma sjö och in i Anundsjö socken. På norra stranden nära mynningen av den bäck som kommer från Grundtjärn, en liten grundbottnad tjärn öster om Omsjön, byggde han sitt torp. Nedsättningen skedde senast år 1637 då han står i qwarntullslängden i Grundtiernan som torpet något oegent-ligt kallades, förmodligen för att skillja det från byn Omsjön på andra sidan sjön. Grundtjärn är en liten tjärn 1½ km öster om Omsjön. Möjligen kom han tidigare, men 1637 är också det år från vilket gränsen mot Ormsjö by gällde enligt det tidigare nämnda gränssyneprotokollet.

Påwel Hindersson var åren 1636-1639 ensam kvar i Fjellet det vill säga Hermansjön. I december 1636 bestod familjen även av 2 personer som är sina tolf åhr. Året därpå hade Påfwel 1 Stod, 4 Kiör och i december 1639 2 fole, 4 kiör, 4 qvig, 13 får, 1 swin.

I januari 1940 hade han fått sällskap på fjället av Påwel Anderssons bror Anders Andersson från Omsjön. Ett år senare, i januari 1641, hade båda finnarna flyttat till Grundtiernan, d v s c:a 7 kilometer längre norrut, där Anders då avlöst sin bror. Påfwel Hindersson byggde sitt torp i Gruntjärn strax väster om Omsjöbrödernas torp; Förmodligen hade bygget påbörjats flera år tidigare medan han bodde kvar i Hermansjön. Enligt qwarntullslängden bestod Påfwels hushåll av 1 bonde, 1 hustru och 1 dräng. Troligen är drängen en av sönerna. Några år fortsatte båda finnarna att bruka även Her-anjön, men swedan var där öde i nästan två hundra år.

Skälet till flyttningen till Grundtjärn var troligen att Påfwel fann att marken var mindre frostlänt än vid Hermansjön. Enligt en av traditionerna skall åkermarken vid Omsjön ha varit fri ifrån frost även 1772, ett av de värsta froståren i Anundsjö.

Lantmätaren Oluf Tresk kartlade den nya finnbyn 1642 för att den skulle kunna skattläggas. Den bestod av två gårdar om vardera 2 seland. Gården B, den västra, är Påwels. Boningshuset är den svarta figuren strax under bokstaven B. De streckade partierna avser åker. De prickade partierna äng. Figurerna därinom är stenrösen. Jämför de båda åkrarna med dem sydväst och söder huset på kartan från 1700 märkta A!

Den högra åkern och torpgrunden finns med på fotot 1981. Umosion Een mihl lång står det på sjön på Tresk karta. Tresk bedömde också väl optimistiskt kan man tycka, hur mycket boskap finnarna borde kunna föda upp:

A: Östra gården: Skatt 2 säland, Utsäde båda åkren - 1 1/8 tunna, mo- och sandiord - derpå födes 2 hästar, 8 nöt, 6 får, god mulbet. Swidieskog, gott fiskevatten och qwarnställe. Lägenhet at mera åker ok äng at uppgiöra.

B: Västra gården: skatt 2 säland, Utsäde bådge åkren - 1 tunna, föder lika bo, med sin granne. Haffwer lika skog, fiskevatten, med sin granne och andra tillagor.

Under båda dessa gårdar brukas Harmsiön, et igenlagt tårp dher dhe hafwa hwardera 1 tunnland igenlagd åker, sampt gott fiskewatten och swidieskog, derför dhe ock skatta - 4 säland.

C: slåttmyra till grundtiärnan

D: Äng till Grundtiärnan

Säkert spelade möjligheterna till fiske och jakt stor roll vid valet av boplats. Namnen på fältkartan i trakten av Grund-järn berättar fortfarande mycket om vad som var viktigt för finnarna där;

Abborrsjön Stor-Öringsjön Orrtjärnarna Näverlandet Porsflon

Storabbortjärn Lill-Öringsjön Tjäderhöjden Starrmyran Lill-Hömyran

Gräddtjärnen Stenbittjärnen Ottersjön Lövnäset Elvalass myran

St. Laxtjärnen Mörttjärnen Nottjärnen Björnvattnet Flakaberget

Vid Sjöbergs besök här 1981 fanns något som skulle kunna vara byggnadsrester vid ett stort klippblock inne i skogen bakom det nuvarande huset. Kanske bodde Påwel där medan han byggde det första huset. "Finnarna byggde sina första enkla pörten mot stora stenar, de använde helt enkelt stenen som en vägg där de kunde ha en eldstad", har det berättats från Orsa Finnmark.

År 1645 är åborna i Grundtjärn fortfarande Påwel Hindersson, nu 5 sel, och Anders Andersson, 6 sel. Häri torde ha ingått det igenlagda torpet i Hermansjö.

På tinget i juni 1647 uppgavs: Oluff Andersson och Hindrich Joensson som haffwa sin hemvijst i Grundtjärn uthlåffwa att sökia sigh ödeshemman och dem optaga. För samma finnar hafwer Pål Hindersson och Påll Andersson i Grundtjärn gåt i Lyfte, att dee här skall komma tillstädes.

Påwel och grannen gick alltså i borgen för att de skulle inställa sig. Oluff Andersson var troligen bror till Påll Andersson och dennes broder Anders Andersson d ä, alla tre förmodligen söner till den äldste Omsjöfinnen, Anders Andersson från Äänekoski i Savolax, som nämns i Omsjö redan 1590. Ödehemmanen låg i Ruske i Junsele Socken och hade varit öde i 200, kanske 300 år och "storskogen växt över grödorna."

Två och ett halft år senare (1749, se tingsreferattet nedan) visade det sig att Oluff Andersson fortfarande var kvar i Grundtjärn och dessutom blivit svärson till Påwel. Gift med Påwels dotter Barbro. Deras, troliga dotter, Karin Olofs-otter tjänade åren 1684-1686 hos Olof Mattssons son Matts Olofsson i Nordmaling.

Olof Mattsson Påwel Hindersson

|-----------------|---------------| |-------------------------|

Måns Matts Annika Påwel Barbro

| g m Elisabeth Olofsdr g m Olof Andersson

| |

Matts Mattsson Karin Olofsdotter

Vid tinget i november 1649 anmäles nämligen: NB:.. Påwel Hindrichsson, som föruthan sigh hafwer Twänne söner hemma i gården, och allenast för detta warit skattlagdh, att Cronones skatt giöra effter - 4 säl: Jordh, och likwäl emoth förbudh hyst och herbergierat en lösfinne Oloff Andersson widh nampn, som ähr hans mågh. R: för detta Påwel Hind-

richssons förfarande och brått, hadhe Rätten och kunnat honom till penninge böter fälla, Men opå Hs K: Mts. nådiga behagh effter som han ähr een fattigh karl och tilförne saakfält blifwen, och elliest sigh för både sin mågh i Lyfte stäl-dät han innan näst kommande wår skall sigh hemman förshaffa; fördenskull ähr han medh bötterna I detta faller förshont."

Påwel nämndes i flera punkter vid samma ting: Påwel Hindersson och Anders Andersson finnar with Grundtjärnen boendes, som härtill icke hafwa warit högre skattelagde ähn för - 4 säl; hwardera hafwa nu här inför Rätten strächt Befaln Handh och Uthlofwat hwardera ähnu 2 säl: opå sigh taga och här eftter giöra Crono shatt för - 12, säl: tilhoopa". Sex seland motsvarar 1/4 mantal och skall alltså egentligen bara räcka för en fjärdedels familj. Kanske ville de båda finntorparna nu få full status som bönder?

Vidare: Påwel Andersson .. kiärar till Påwel Hindrichsson .. för dädh han hafwer detta Åhret slagit et Engie Öster om Siöön som honom icke borde; men Påwel Hindrichsson will Jurandet(?) Deth han i fiol icke fick samma Ängh för öfwerflödigt vatten skull slå och bärga, eftersom honom då dädt borde, och för den skull understådt sigh nästförleden sommar dät at berga.

Resolution: Effter såsom förshne finnar hafwa sigh emillan således afshiedat och föreenat, at den eena skulle dät eena och den andre dedh andra Åhret öfwerbede Ängh slåå och bärga sigh till nytta, och Påwel Hindricsson befinnes hafwa brutitt emoth deras giorde Contract; Altså ährkiänner och dömer denne ringa Rätten honom Pål Hindrichsson, att åther-

giälla shadhan till Pål Andersson, såsom och effter där - 28. Cap; Aff Konungz: B: at böta 40 dlr. I 1649 års saköres-

längd tas dommen upp: Påwell Hindersson finne widh Grundtjärn, för wåldtächt emot Påwell Anderson ibidem 40 dlr.

Vid samma ting förekom: Hwadh sigh ahnlangar den Oeenigheet och Twist, som hafwer warit emillan efftrbede finnar, Påwell Andersson och Påwel Hindrichsson, om een Björn som ähr Uthur Hijdhe shrämdh och elliest een Bössa denn ena den andra afftagit för wåånspillans shull: Så ähre dee nu därom och annan twist, vänner och wäl förlichta blefne.

Av protokollet från tinget den 23 februari 1649 iframgår att Pål Hindrichsson finne widh Grundtjärn rächte sal: Gulich Salmonss arfwingar i Medsundh Handen at betala i tillkommande sommar 10 - dlr Kopp: Mynt och ½ pund Smöör.

När Påwel dog är ovisst. År 1650 hade gården övertagits av sonen Pål Pålsson. Denne hade 1651 i husthållet två personer gambla och ålderstigna som ähr öfr sina 60 åhr - kanske föräldrarna. Troligen dog Påwel 1651 eller strax därefter, innan sonen Påwel 1652 löste ut brodern Jon.

Möjligen hette Påwels hustru Ella. Namnet är en utveckling av namnet Helena (Elena) och användes vid den här tiden i Anundsjö uteslutande av finnar. Sonsonen Hindric Pålsson hade en dotter Ella född 1691 förmodligen uppkallade efter vår Ella.

Påwells änka nämns i ett protokoll från 1663. Eftersom Joen Östensson i Sörflärke, icke har bekommit dhe 9 dlr Kmt. af Nils Joensson i Össby på Påwel Pålssons wägnar i Gruntjärn för dhen rogtunna som Nils af honom fådt hafr, Uthan Åwl hafr siälf måst till fierdings Karln bete Joen Östensson sine uthlagor betala: Altså avsade Nämbden, att Nilss Joensson uthan drägzmål samma rogtunna medh 9 dlr K:Mynt bethala skal: men hwadh som mehr berörde Nils fordrar efter Påhlz Sahl: fader, uthsökia sådant lagligen dhet bästa han kan och gitter, dock vittnade Nilses granne Pehr Christophers-

son at Påwlz Modher hafr Nekatt sin Sahl: Man wara någott skyldig till Nils Joensson, efter som hennes son Påwl för honom tolkat hafwer.

Möjligen levde Ella då sonen hade tolkat. Vid mitten av 1600-talet talade finnarna ännu finska och Påhl kunde tydligen även tillräcklig svenska.

Finnarna i Grundtjärn och i Omsjö utgjorde under 1600-talet ett litet finsktalande samhälle för sig, på gränsen mellan socknarna och långt ifrån kyrkor och sockenting. Varje by hade sin släkt, båda från Savolax, men släktmedlemmarna flyttade ofta mellan byarna och det var många giften såväl mellan som inom byarna. Det fanns samtidigt flera olika Anders Andersson och Pål Andersson. Det är ofta svårt att se veta vem som är vem.

Kända barn: Hindrich född 1615/1620, Påwel född ~1620, Joen född ~ 1625, Barbro född ~1625, Cherstin född 1639.

Olof MATTSSON 1600 – efter 1663

Oluf Mattson var den första åbon i Hoting, Fjällsjö Socken. Vi vet ej varifrån eller när han kom till Hoting men Saloheimo menar att han är identisk med Oluf Mattsson Juvonen från Kuopio i Savolax, som rymde i samband med rekryteringen 1630 av ett finskt infanteriregemente för 30-åriga kriget. Vår Olof hade tagit upp ödejord i Hoting enligt mantalslängden 1631.

Lantmätare Oluf Tresk säger om Hoting i sin geometriska kartbok från år 1639. "Hoting, en gård: skattar 6,5 seland. Utsäde i båda gärden 3 tunnor, sandjord, därpå födes 1 häst, 10 nöt, 12 får, god lägenhet åker och äng att uppgöra. Gott mulbete, svedjeskog, gott fiskevatten och kvarnställe." I 1646 års rannsakning med finnarna i tingslaget antecknas för Hoting: Oluf Mattsson med tvenne söner, Matts och Bengt samt Anders Mattsson. Längre fram i 1690 års jordbok sägs det, att det var Oluf, som uppgjort ett nytt torpställe ett litet stycke från Hoting som kallas Sundet, där det lär finnas bättre åker än vid det gamla stället. Oluf invaldes år 1648 i tolvmannanämnden som bl. a. hade till uppgift att ombesörja att ödehemman befolkades. Detta tyder på att han var en duktig och ansedd karl, men som många finnar vid denna tid var han också trollkunning. Mer därom längre fram.

Sonen Måns Olofsson övertar Hoting av sin fader och är antecknad som brukare år 1650. Fadern, som tagit till vand-

ringsstaven, upptar 1649 ett ödehemman, Mullsjö i Nordmaling socken. (Denna gamla odalby hörde till Umeå socken till 1480, då Nordmaling bröts ur Grundsunda och blev egen församling. Men även om de nu fick kyrkrätt i Nordma-

ling, hade de ändå kvar sin tingsrätt i Umeå socken. De blev även kvar i Umeå jordbok. Inte förrän 1572 skedde den slutliga överflyttningen till Nordmalings socken. Därmed räknades också Mullsjö till Ångermanland.) Byn är öde i början av 1640- talet, men år 1646 kom en finne David Olofson till Mullsjö och blir stamfader för en finnsläkt, som brukar byns jord i över hundra år.

Så mycket kännedom om Olof Mattssons verksamhet i Mullsjö finns ej. 1654 fick han böta 10 mark för att han utan lov och minne för ett år sedan börjat bygga ett torp på kronans allmänning. Var detta torp planerats framgår ej. 1663 noteras Olof för Mullsjö. Sonen Matts som redan 1655 stått skriven för Mullsjö-hemmanet lämnar det öde 1674 och upptar torpet Mjösjön. Var det månne där som Olof planerade sitt torp som han fick böta för?

Socknen kartläggs år 1646 efter den svåra hungersnöd som rått. Sockenbornas situation rapporterades som "Guds ris, hunger och dyrtid." Khd Forselius förklarade år 1634 att t. o. m. barken i skogen som de var vana att uppehålla livet med "tröt". De förtära halm och annat i hungersnöd och många ha rest ifrån sina hus och hem. Många hemman lämnades öde i Nordmaling och kriget gjorde inte situationen bättre.

Till Nordmalings hösteting 1649 kom Olof Mattsson finne, som varit bonde och nämndemann uppe i Hoting i Fjällsjö socken och där lämnat över till en son. Han erbjöd sig att uppta 12 sel jord i Mullsjö, Nordmaling socken som en tid legat öde.

Om Mullsjö sägs i kartläggningen:

Mullsjö är två gårdar, skattar båda tillhopa. Nr 1 bleff ödesskriffwit A:no 1642. Deth ähr ifrån den tiden besuttitt aff en gammal Quinna, densamma haffwer Hemmanet häffdat och brukat efter förmågon en deel till åkerllandh och någott till Hööslagh. Doch hadh be:te quinos förmågo icke haffwer tillsagt at förrestå så ähr thett samma aff Twå bönder i Långeedh brukat till Hööslagh under theras gårdar.

Nr 2. Thet samma bleff ödesskriffwit A:no 1640 och sedan til bruk uptagit A:no 1646 af Daniel Oluffsson.

Till dessa gårdar ähr ett gammalt ödes Hemman be:te Nåsåkeren, thet samma ähr inräcknat uthi denna bysaktten, hwarigenom denna by ähr aff sigh kommen, aldenstundh thet aldrigh mera kan komma till nytta. Kan aldrig häller komma till något bruk igen.

Till denna by ähr godh uthmark och mulbeet, lijtet fiskewatn och swedieskogh, ingen näffwerskogh eller tiäru torwedh, quarnställe finnes medelmåtligt godt. Uthi denna by skadar aldrigh någo kiöldh eller frost.

År 1654 sägs Oluf Mattson utan lov och minne ha börjat bygga ett torp på kronoallmänningen. För detta fick han böta 40 mark. Inget sades i protokollet om var nybygget låg.

År 1672 står sonen Måns, som övertagit Hoting i Fjällsjö socken, anklagad på tinget för att i skogen ha dyrkat trenne gudar utskurna i aspträ. Ute i skogen, i det fördolda skulle han ha utövat förgörande riter. Det heter "När Måns Olufson har någon wrede till någon sin nästa och sätter en spik i bröstet på träguden, så blir hans trätobroder sjuk, om Måns slår in spiken till häften. Slå han däremot in spiken till spikhuvudet dö hans trätobroder." Då länsman vid rätten visade upp ett träbeläte, som de funnit i skogen bedyrade Måns att han aldrig vare sig dyrkat eller brukat träbelätet ifråga. Då det var knalt med annan bevisning fick angivaren, en 90-årig finngubbe, i stället böta tre mark i läppegäld.

År 1659 anklagades finnflickan Annika Olufsdotter på tinget i Nordmaling. (Troligen dotter till mullsjöfinnen Oluf Mattsson som brukade Mullsjö 1646 - 1658, med okänt ursprung.) Efter tidens sed hade hon redan som elvaåring fått ge sig ut för att tjäna. Hon kom till bygrannen David Olufsson och dennes hustru Malin i Mullsjö som även de var finnfolk.

Vid tinget berättade Annika att hon av hustru Malin och andra hört berättas om "Trullkåhnor och deras konst och läsningar så ock huru the af hin onde i tienst tagas och af honom till Blåkulla föhras medh annat mehra."

Vad var det då hustru Malin hade att berätta för flickan, medan husbonden var borta? Jo, Annika blev bl.a. invigd i hur man skall stjäla bonyttan från sina grannar genom ett baranystan. Så här berättade mor Malin, skall en bara förfärdigas. Kvastris, tvaguris, skakelvidjor och skakelträn skulle man samla så ock var det bra med olika slags hår. Så tillredes nystanet över elden i den öppna spisen, och där blev barakatten levande och kunde suga ut mjölk och smör från grannkräkens lagårdar och draga hem produktionen till barakärringen.

Att bestryka boskapen med en bordsduk och en garnhärva alla helgaftnar tjänade även den snöda vinningens sak. Om hustru Malin fick alltid mera smör, ost och vassle än andra kvinnor i byn. Man kunde även röra ihop till ett baranystan på själva fähusgolvet, om man hade en särskilt lämpad rönnkäpp. Man kunde även trolla fram två marker smör var sjunde dag ur badstuguväggen, om man stack in kniven i ett sät mellan stockarna en torsdagskväll, hade Malin berättat. Hustru Malin i Mullsjö hade varit i Blåkulla hade hon berättat för Annika. I Blåkulla satt man som gäster vid djävulens bord, som var tolv mil långt och var dukat för dubbelt så många kvinnor som män. Ville man taga sin tjänst hos fanen, skulle man uppsöka vapenhuset i kyrkan en mörk kväll. Dit kom han då och gjorde kärringen till sin genom att bita ett stycke ur hennes axel så att blodet började rinna. Sedan tog han kärringen och for med henne rakt upp i vädret och lämnade henne slutligen i Blåkulla.

Annika begynte ganska snart att praktisera sin matmoders lärdomar eftersom hon var "ett illfundigt och ganska vahnartigt barn." Bakom bastudörren fann hon de erforderliga hårtottarna och skakelträna samt Malins rönnkäpp. Annika passade på medan matmodern låg och sov och bakade en kaka av rågmjöl, hästhår, skrappedamm och vatten som hon rörde ihop motsols med rönnkäppen. Medan flickan rörde läste hon en ramsa.

Gick jag mig ut på grönan en löt

råkade jag tre hummelmöö så söta

vigde salt och julemalt

ärg och ärla mjöl.

Efter en stunds omröring tyckte hon att trolldomen började verka, ty det skildes från vartannat, det ena hit och det andra dit, lika som om det blivit levandes. Då svek modet för flickan, så att hon sprang sin väg.

Sedan Annika fått ett kok stryk av Malin rymde hon, bytte husbönder och kom till finnbonden Johan Persson i Sunnan-

sjö. Här avslöjade flickan vad hon lärt sig hemma i Mullsjö och det ledde till denna rättegång.

Annika dömdes av häradsrätten att "widg tingzstugudörren hudstrijkas. Malin och de andra kvinnfolken som i Annikas närvara om sådant talat hava, dömdes att sitta i stocken i kyrkan sig själva till straff och församlingen till varnagel. (Nordmalings DB 1659 7/3 och 29/8).

När saken kom till svea Hovrätt, fastsälldes domen över flickan. Khd Trast fick en allvarsam tillhållan att lära flickan kristendomsstyckena, så att hon därigenom skulle avstå från sin påbegynta vanart. Men den höga rättvisan ansåg, att Malin m. fl. visserligen talat oförståndigt i barnets närvaro "men dock dermedh intet ondt meent" varför kärringarna slapp sitta i stocken. En anteckning i kanten av dombokens blad visar att den 4 mars 1661 "hafwer Annika slitit Rijs uthanför Tingzstugudörren."

Hur och var Hotingfinnen slutade sina dagar är ej känt. Sonen Matts som följt med sin fader på hans vandring till Nordmaling övertog Mullsjö redan år 1655. 20 år senare ligger Mullsjö enligt domboken öde. Året dessförinan d.v.s 1674 tog en Matts upp ett torp vid en av Lögdeälvens tillflöden. Torpet kallas Mjösjö och brukaren Mjösjömannen. Troligen är det sonen Matts som lämnat Mullsjö och satt sig ner i Mjösjö. (Se ana 6872).

Barn: Matts född ~ 1630, Måns född 1620/1630, Elisabeth född ~1625 (vår ana), Bengt född ~1630, Anders född ~1630, Annika född ~1640.

Källa: Västerbotten 1948. Richard Gothe, finnkolonisationen. Tyko Lundqvists av ris och rot. Nordmalings hembygdsbok samt Västerbotten 1948. Richard Gothe, finnkolonisationen.

Nils OLSSON ? - 1624

Bonde i Myckelgensjö 1600-1624. Åren 1626-1640 noteras änkan Giertrud för Myckelgensjö. Några bevis för släktskap utöver att patronymikonet stämmer med (sonen) Pärs namn finns ej.

Nils Olsson var troligen son till Oluff Pedersson på Myckelgensjö 5:1. Nils nämns på det hemmanet åren 1600-1624. Nils hade 1601 sålt tre tunnor korn och hade 7 kiör. I tiondelängden 1613 står Nils som utfattig. Det året betalade han ½ spann korn och ett fat ärter. Här uppe var det ovanligt att lämna ärter, vilket bönderna längre ned i socknen gjorde. Enligt längden för Älvsborgs lösen 1613 var Myckelgensjö Nils Olsson ett hi befriad från skatt. I restuppbörden efter de sex terminerna står; "Seden alt bort frusen alla åhren hos hela byen Niels Olsson Hussarm och Uthfattigh, går och tigger".

Skördeutfallet blev bättre i västra byn. Nils lämnade 1 ½ spann och hans granne ½ spann i tionde, medan de tre bön-

derna på andra sidan sjön lämnade mellan 1 ½ och 3 fjärdingar, dvs nästan hälften så mycket per hemman. Sonen Pär tog över hemmanet 5:1 år 1640.

Nils var sannolikt gift med hustrun Giertrud som troligen som änka brukade hemmanet efter honom åren 1626 - 1640. Hustru Giertrud betalde 1629 en spann korn och ett fat råg i tionde . I januari 1630 hade hustru Giertru tre vuxna per-

soner i hushållet, troligen styvsonen Pär med hustru. Hon hade ett stod, sex Kiör, en qwiga, femton får, fyra bockar, sex getter - en förhållandevis stor djurbesättning. Inget av Pärs barn eller barnbarn döptes emellertid till Giertrud. Det är troligt att Giertrud var Nils andra hustru och att han tidigare varit gift med någon som kanske hette Karin. Gertrud avled den 30 april 1670 i Sörfläcke.

Giertrud kunde i så fall vara mor till Beatha Nilsdotter. Vid tinget 1632 dömdes Swen Oluffsson i Önskan till döden för lägersmål med sin kusin Beatha. Eftersom Swens syster Britha sedan omkring 1640 utan äktenskapshinder var gift med Nils son Pär, var Giertrud möjligen syster till Oluff Olufssons andra hustru. Namnet Gertrud och Beata är ovanliga i Anundsjö. De förekommer emellertid i Grelssläkten, där Grels Clementsson hade döttrar med dessa namn. Giertruds broder Joen Grelsson var åren 1610-1629 bonde på grannhemmanet 4:1 i västra Myckelgensjö. Giärtrud Grelsdotter, som dog som trollpacka hade en syster Beata. Förmodligen var det Giärtrud Grelsdotter som var Nils Olssons andra hustru.

Okänt när och var Nils Olsson avled. Möjlig son Pär Nilsson född ~1610.

Olof OLUFSSON ? - 1651

Bonde i Önskan 2, Anundsjö 1609-1644. Var nämndeman 1628. Gården brukades 1541-1576 av Mårten Andersson. 1576-1577 av Sigrid, Änka samt 1577-1620 av Oluff Mårtensson. Vår ana Oluff Oluffson är noterad för åren 1609- 1644. Namnkedjan tyder på att brukarna är far - son, far - son, men kan ej med säkerhet fastställas. Gift omkring 1620 med N N född omkring 1600. I detta gifte föddes sonen Sven Olufsson 1621 Soldat och avliden 1659 i Ås, Jämtland.

Ett tingsprotokoll i Anundsjö 1616 berättar: Samma tidh wittnade tolf män i nempden om et skiälige jordebijte som lagligie stådt ähre emellan Oluf Olufsson i Önskan och Swen Åswedsson i Rijsbäck sålunda at för Oluf Olufsson utgaf tre och et halfpt säland jordh liggiendes i Rijsbäck och Swen Åswedsson gaf honom igien trij och ett halfpt sädeslandh jordh liggiendes i Önskan.

År 1618 betalde Oluf Olufsson 1 spann korn, 1 fat råg men inga ärtor i kyrkotionde. Oluff Ollsson hion betalde 15 marker 1619 för 6 terminer i Älvsborgs lösen, troligen också för en syster. De tidigare terminerna hade fadern betalt. På Önskan fanns namnen Oll Ollsson, en finne, som betalde för de två första terminerna sedan föll "Rian på hånom och slåg ihiäll hånaz".

Oluff var nämndemann 1628. I hans hushåll fanns 1630 fyra personer över tolv år och han hade 1 stod, 7 kiör, 4 qwiger, 16 får, 6 risbitare, 6 getter, 3 swin och 4½ tunnor i utsäde. Det var den största gården i byn och en av de största i hela Anundsjö socken.

Möjligen var Oluff i ett andra gifte gift med en Grelsdotter, syster till Gertrud på Myckelgensjö 5:1 och Beata på Önskan 1:1.

Oluff dog troligen 1651 då styvbarn och barn började dela upp hans jord.

Oluff hade en styvdotter, Karin Pärsdotter, f omkr 1610 g 1633 m Nils Biörsson f 1607 på Norrmesunda 1:1. Förmod-

ligen hade Oluffs hu Kerstin tidigare varit gift med en Peder.

Kerstin Swensdotter var möjligen Oluffs första hustru och född omkring 1590 i Risbäck som dotter till Swen Åsweds-

son där och dennes hustru Karin Andersdotter från Norrböle. Hennes dotter på Myckelgensjö 5:1, hennes dotterdotter där och hennes dotterson Nils Pärsson Orre uppkallade döttrar till Kersin möjligen efter henne. Hon själv och hennes dotter Kerstin uppkallades troligen efter Kerstins farmor Kerstin änka på Risbäck.

Flera barnbarn döptes till Swen och makens jordabyte 1616 med Swen Åswedsson liksom det följande protokollet från 1649 talar för att hon var dotter till Swän Åswedsson som troligen föddes på 1560-talet i Bredbyn.

I hemmet fanns även makens styvdotter Karin Pedersdotter. Förmodligen hade Kerstin tidigare varit gift med en Peder, efter vilken hennes förste son i andra giftet uppkallades. Denne Peder hade i sin tur varit gift förut och hade dottern Sahra Pedersdotter, vilket framgår av tingsprotkollet 1649.

Anbelangandes Niels Biörsson i Midzunda klander om Ett Sädland och säx pl. jord i Millansel som hans hustrus stiuffader Oloff Olufsson utgifwit och igen bekommit Jord i Rissbäck af Oluff Miichilsson i Östergiänsiöö och Swän Åswedsson i Riisbäck som woror Målsmän för Sahra Pedersdotter i Millansel be:te Nils Biörssons hustrus halfsyster. Sedan hafwer Olouff Oloufsson bort bydd jorden från Riisbäck och fått Jordh igen uthi Önskan af Swen Åswedsson uthi wilken By Nils Biörsson synes wara Swagh Jord...Wid pass 16 åhr sedan Nils Biör war kommen uthi ächtenskap med sin hustru Karin Pärsdotter.

Barn_ Brita född ~ 1615, Pedeer född ~ 1614, Kerstin född ~ 1617 samt Swen född ~1621.

Generation 12 räknat från Kerstin Hagström

Anders PERSSON ? -1614

Föddes på Norrmesunda 1:6 som son till Peder Andersson där. Anders efterträdde fadern på hemmanet och var skriven där åren 1609-1611. Det senare året var Anders knekt för Westerfannbyn och fjärdeman (troligen fjärdingsman). Han tog sedan över sonen Peders hemman Wästerfannbyn 2:1 som han hade åren 1612-1614. Kanske var sonen knekt då. Anders efterträdes där 1614 av Kerstin änka. Kanske dog Anders 1614.

Två söner är kända; Peder, bonde, född ~1580 (vår ana) samt Nils, Korporal och Fältväbel

Olof PERSSON ? - ~1599

Troligen son till Per Salmonsson på Kubbe 3:1. Olof var bonde på Kubbe 3:1 1586 - 1599. Knekt för Kubbe 1595. Han efterträddes på hemmanet 1599 av Ingeborg änka som troligen var hans hustru. I så fall dog han 1599. Kända barn: Oluff född ~1595 bonde (vår ana) samt Segrid.

Östen MÅRTENSSON

Troligen son till Mårten Biörsson på Kubbe 5. Östen brukade Kubbe 5 åren 1562-1607. Östen var nämndeman åren 1583-1587. Han var även sexman. År 1599 betalade han tillsammans med sin granne Joen Biörsson på Kubbe 2:1 14 mark för fiske av geddor med Nätt på Galasjön, Ångstisiöhn och Store Tiern. Möjligen hette hans hustru Karin. Östen hade sonen Mårten Östensson 1579- ~1648 (vår ana)

Lars OLUFSSON ~1580-1644

Brukade Hädanberg 3:1 1620-1644. Änkan Karin är noterad som brukare därefter och förmodas vara Lars Olufssons hustru. Tre söner är kända: Siul född 161(5) (vår ana), Joen soldat samt Salomon.

Jöns PEDERSSON

Brukare till Hädanberg 5:1 1594-1602 från 1602 till och med 1624 noteras Sigridt änka som brukare. Far till Swen Jönsson, soldat och bonde död 1637 (vår ana).

Päder NILSSON 1571 - ?

Anförlust, se sidan 13.

Christopher SVENSSON 1564-1637

Troligen son till Swen Östensson i Ödsbyn 1. Kanske hette modern Sara. Vid tinget i Anundsjö 1620 avhandlades ett mål som ger en antydan om Christophers ursprung. "Christopher i Kubbe med sine syskonn kraffde effter salig Jonn Engelbrechtsson ½ sädlandh jordh som them felthes i bythe medh salig Joen, som nu hans hustru bör betalla, och affradt ther effter utgifer för 20 åhr, hvart åhr 4 öre, om det icke skier innan näste ting skallhon böthe för dombrott".

Jonn Engelbrechtsson på Ödsbyn 1 var kusin till Christopher och son till Engelbrecht Östensson där, vilken var bror till Christophers mor "Sara Östensdotter". Antagligen gällde målet ett oreglerat jordabyte när Jonn tillträdde efter sin fader och då skulle lösa ut sin faster "Sara".

Christopher var möjligen gift tre gånger. Vilka hustruarna var är osäkert. Namnen nedan bygger enbart på förmodanden att barnbarn och barbarnsbarn uppkallades efter dessa hustrur. Namnen är således mycket osäkra. Christopher var skriv-en för Sörflärke 5:1 åren 1592-1599. Hemmanet gick upp i farshemmanet Sörflärke 1:1 som Christophers äldre broder Jacob tagit över. Kanske var Christopher först gift i Sörflärke med "Kerstin" Olofsdotter med vilken han hade sönerna Swen och Olof.

Christopher flyttade sedan vid drygt 40 års ålder och efter första hustruns död, till Kubbe där han gifte sig med dottern på Kubbe 7 /Kerstin Nilsdotter/. Hennes bror Peder hade först hemmanet och sedan tog Christopher över från 1608 och hade det till sin död. (Noterad åren 1608-1637 samt 1647-1650). I Kubbe redovisas 1609 Christopher Swensson med två hionelag bland svågerns. Med den andra hustrun hade han förmodligen sonen Nils och döttrarna Catharina och Sara. Efter den andra /Kerstins/ död gifter han sig på nytt med den förmodligen ganska unga /Brita Persdotter/. Med henne fick han troligen sonen Pedher.

Restlängden 1619 för Älvsborgs lösen visar att Christopher betalat alla sex terminerna för ett Hion och för en piga och dessutom för en dräng de första två och den sista terminen. Sista terminen resterade han 6 marker, förmodligen för sonen. Christopher var en av de största bönderna i Anundsjö med 2 hästar, 12 kor, 2 kvigor samt kalvar, får och getter.

År 1612 stod khd Nikolaus Olai åtalad för att ha fällt kränkande ord om sin socknebo Kristofer i Kubbe. "Ord thet han inte kunde stå för". Herr Nikolaus fick böta duktigt.

Christopher var nämndeman från 1610 till åtminnstone 1630. Anno 1630 then 20 september satt "Christopher Svenss i Kubbe" i landstinget. Han var också sexman.

Christopher dog troligen 1637 vid 73 års ålder. Äldste sonen Swen övertog hemmanet.

Kända barn till Christopher: dotter gift med Anders Olufsson (vår ana), Nils, bonde och kyrkväktare, Sara född ~1620 samt äldsta sonen Swen. Troligen är Niels Perssons dotter i Kubbe 7, mamma till dessa barn.

Heikki TENHUEN ~1545 - ~ 1600

Känd genom sonens patronymikon och bör vara född omkring 1545 troligen bonde i Jorois Socken och Järvikansa tiend vid sjön Saimaa i Savolax, Finland. De finska släktnamen från Savolax känns igen på slutändelsen -nen. Savolax var ett rent finsktalande område. På 1560-talet var Sverige och Finland samma rike när flyttningsvågen från Savolax till Öster-

botten fortsatte med kraft över Bottenviken till Viksjö och Granninge i södra Ångermanland. Enstaka savolaxare sökte sig till tog sig över till den Norrländska kusten och följde älvarna uppströms tills de stötte på granskogar med möjlighet till svedjor. Där sökte de sig till socknarnas utkanter där skogen fanns kvar och där det blev mindre konflikter med de redan bosatta bönderna.

På 1620- och 1630- talen tillkom många finska nybyggen i Ångermanland. Det var sönerna till de ursprungliga inflytt-

arna som i sin tur bröt upp och anlade nya bosättningar, och nyinflyttade från Savolax. Grundtjärnfinnarna och deras ättlingar var driftiga. De forsatte vidare från Grundtjärn och koloniserade norra Ångermanland och södra Lappland. Några fortsatte vidare till USA och Kanada.

Namnet finnar avsåg ursprungligen samer. Än i dag kallar Norrmän samer för finner och den norska lappmarken heter Finnmark. Finland betydde således från början samernas land.

Lapp var den beteckning de egentliga finnarna hade på samer och kommer från ett urfinskt ord med betydelsen de av-

sides boende. Lappea eller Lappland betyder egentligen ödebygd.

Svear flyttade senast på 500- talet e Kr in till Åland och på 1100- 1200-talen till kustområdena på norra sidan av Finska viken och upp till Österbotten. Finnarna kallar än i dag det land svearna kom ifrån Ruotsi, ett namn som kan ha med "rodd" att göra och som "rus" gett namn åt hela Ryssland.

Vid början av 1100-talet e Kr fanns förutom samerna och svearna tre skilda folkgrupper på det finska fastlandet: Finnar eller suomalaiset, de "egentliga" finnarna, i sydväst. Tavasterna eller hämäläiset i det västliga sjödistriktet i landers inre och Karelerna i öster främst vid Ladogas västra strand.

På Hindersson antas vara son till Heikki Tenhuen

Mats JUVONEN

Är endast känd genom sonens patronymikon och bodde förmodligen i Kuopio i Savolax, Finland.

Olof PEDERSSON ? - efter 1600

Brukade Myckelgensjö 5:1 1571-1572 samt Skalmsjöjord 1569-1581 som uppgått i Myckelgensjö. Står åter för Myckelgensjö 5:1 1581-1600.

Oluff Pedersson var möjligen son till Per Mårtensson på Myckelgensjö 5:1. Kanske var han gift med en dotter till Biör Olsson i Skalmsjö? Oluff hade jord i Skalmsjö åren 1569 - 1581. Han nämns 1569 som pärlfiskare. Fogden Hans Andersson köpte då pärlor av Oluff Andersson i Långsill och Oluf Persson i Skalmsjö 12 öre för them alla pärlor 6 st. De fiskade i Södra Anundsjöån som rann förbi byn och som då bör ha varit mycket givande.

Åren 1571-1572 nämns Oluff på Myckelgensjö 5:1 och åter, sedan han lämnat Skalmsjö, åren 1581-1600. Han efterträddes av sonen Nils därefter.

Med sin hustru som är okänd till namnet hade han möligen sönerna Nils Olsson (vår ana) och Per, soldat, född ~ 1575.

Oluff MÅRTENSSON ? - efter 1620

Brukade Önskan 2 1577-1620. Oluff Mårtensson var troligen son till Mårten Andersson på Önskan 2 och dennes hustru Sigrid. Oluff hade hemmanet åren 1577-1620. I Älvsborgs lösen betalde Oluf Mårtensson i Önskenn de två första ter-

minerna för ett hion, det vill säga gift par, och en dräng, troligen sonen, och de följande terminerna för ett hion och en piga, kanske en dotter. sonen Oluff Ollsson betalde själv sjätte terminen.

Två söner är kända: Oluff (vår ana) och Mårten.

Swän ÅSWEDSSON ~ 1570 -1647

Swän Åswedsson föddes troligen på 1570-talet i Bredbyn som son till Åswed Olufsson. Han flyttade sedan med fadern till Risbäck 2:1. Åren 1609-1610 efterträdde han brodern Joen som bonde på Risbäck 1:1, de båda hemmanen hängde tidvis ihop. Det senare hemmanet var sedan öde några år till 1634, då änkan Elisabet från hemmanet 3:1 kom dit.

Swän mönstrade den 3 december 1610 i "Sinsjö" socken som knekt för Risbäck bland de som tågade till Viborg. Han var med i den glänsande vapenbragden, stormningen av Novogorod den 16 juli 1611, berättar Erik Jonsson. Swän var 1613 under Jacob Wellamssons fana. Fana var motsvarighet till kompani vid ryttarförband.

Sammandraget av Älsvborgs lösen berättar: andra hemmanet warit öde och optaget af en knekt Swän Åsswesson som hafwer warit i Ryssland 3 terminer. Sedan redovisas han för de 3 - 6 terminerna, dock utan att betala eller restera i skatt. Förklaringen står till sist; Denne ståhr i förseglade lengden ähr och rett Hussarm och Utfategh. Han var således befriad från skatt. Det gällde fädernehemmanet Risbäck 2:1, som efter bröderna Joen och Pedher legat öde ett par år.

Swän var sedan bonde på Risbäck 2:1 åren 1614-1647. Swenn Åswedsson betalade 1623 liksom de övriga bönderna i byn en spann rogh i tionde, fast det står i längden att Rijsbech, frusijtt af Kiöld. Man riktigt känner hur kallt det var. Enligt mantalslängden till kvarntullen 1631 var det tre bönder i byn, Swän, Mårten Siulsson och Israel Gulesson. På 1640-talet var hustrun och sonen Oluff skrivna för hemmanet. Swän gav troligen namn åt Swäns hage i sydvästra delen av den dåvarande byn.

Troligen dog Swän 1647. Vid augustitinget året därpå var en skuld uppe. Änkans broder Peder Andersson i Norrböle har utgivit 11 dlr 8 öre Silfmt till Joen Nilsson i Giensiöö, efter Swän Åssweds Befalningh i Rissbäck för hans hustrus, Carina Andersdotters 9 Sel Jord i Norrböle. uti Swähns gambla giäld förr än han fick Karin till hustru. R: Alltså dömde nämbden, at Swäns dotters man Oluff Larsson i Rissbäck skall förnämnda Hustru Karin betala 11 dlr 8 öre Smt för hennes jord igen.

Carina Andersdotter föddes troligen på 1570-talet i Norrböle 2:1 som dotter till Anders Olufsson där. Hon efterträdde maken Swän Åswedsson på Risbäck 2:1 åren 1611-1646. Swän var kanske sjuk på äldre dagar?

Barn: Kerstin (vår ana), Åswed, Oluff och Anna.

Generation 13 räknat från Kerstin Hagström

Peder Andersson 1540- ?

Föddes troligen omkring 1540. Han var skriven för hemmanet Norrmesunda 1:6 åren 1565-1609. År 1587 betalade Pär Andersson i Norrmesunda ½ span korn och 1 fat ärth i tionde. Peder var 1601 nämndeman. År 1609 efterträdes han av sin son Anders.

Norrmesunda och Sörmesunda ligger på varsin sida om Anundsjöns mittparti som är förträngt till ett smalt sund. Stavel-sen "mjö" är liktydigt med det försvenskade adjektivet "mior" = smal. Byn är omnämnd 1519 med namnformen Mos-sundum och 1569 Miösunda. Traditionen gör gällande att det är socknens äldsta by.

Per SALOMONSSON ? - 1584

Brukade Kubbe 3:1 1562-1582. Kanske var han son till Salwid Olufsson som ägde jord i Kubbe 1551-1554?. Per var förmodligen far till Oluff Persson som hade hemmanet fyra år efter honom. Far till Olof Persson (vår ana)

Tolkningen av namnformen, som år 1443 var Gubbo - senare alltid stavad med Kubbo - är oviss. Om det är frågan om ett ord med betydelsen "kulle", "upphöjning" kan man tänka sig syftning på bergshöjden norr om byn med brant sydsluttning. Fram till slutet av 1800-talet var Kubbe socknens största by och skattades för 115 seland.

Mårten BJÖRNSSON

Troligen son till Biör Östensson på Kubbe 5. Mårten hade hemmanet 1548-1562. Enligt fogderäkenskaperna 1560 hade Mårten 15 ½ sädl och 8 Kiör. Troligen far till Östen Mårtensson (vår ana).

Oluf LARSSON ~1550 - ?

Brukade Hädanberg 3:1 åren 1581-1620. 1595 fick han böta 6 mark för ett knivslag. I Älvsborgs lösen 1613-1618 bet-alde han för ett hjonelag och de 2. - 4. terminerna även för en dotter. Och 1622 eller 1623 fick han böta igen för det han kallat Hans Biörs i Skalmsiöö slemma och Oqwämlige ordh och them icke bewissa kunde, saak 6 mark, utgaf penninger 6 mark. Senare på samma ting fick Oluff Larsson i Hedhanberg för oliudh å tinge, saak 3 mark, utgaf penninger 3 mark. Oluff efterträddes på Hädanberg 3:1 av sin son Lars Oluffsson. Även en dotter Olofsdotter född ~1590/1600 är känd.

Swen ÖSTENSSON ? - efter 1589

Bonde i Sörflärke 1:1, Anundsjö Socken. Nämndeman 1561-1589. Gården brukades 1554-1566 av Östen Jonsson samt 1567-1588 av Swen Östensson. Namnkedjan tyder på släktskap som dock ej kunnat fastställas.

Swen är gift med Sara Östensdotter. Troligen dotter till Östen Jacobsson som var på Ödsbyn 1 åren 1545-1564. Förmod-ligen hette hon Sara enligt namnuppkallningstraditionen då barnbarn och barnbarnsbarn sägs vara uppkallade efter henne.

Parets kända barn: Christopher född ~1564 (vår ana) och Jacob.

Niels PERSSON

Förmodligen pappa till Christopher Swenssons andra hustru. Nils är den förste kände innehavaren av hemmanet Kubbe 7 som han hade åren 1554-1597. Han efterträddes 1597 av sin son Peder Nilsson och 1608 av svärsonen Christopher Swensson.

Per MÅRTENSSON ? - ~1598

Brukade Myckelgensjö 5:1 1557-1598. Peder Mårtensson är troligen son till Mårten Swensson på Myckelgensjö 5:1 och dennes hustru Kerstin. Peder nämns på det hemmanet 1557-1598 delvis samtidigt som sonen Oluff. I årliga räntan för 1560 nämns han ensam för Myckelgensjö för 7 sädland, 3 kiör. Hela Myckelgensjö skattade år 1589 för 46 skatte-

säland och betalde i skatt ½ lispund gieddor. Det är ej känt vem Peder var gift med. Olof Pedersson förmodas vara hans son vår ana),

Mårten ANDERSSON ? - 1576

Brukade Önskan 2 1541-1576 samt därefter av hans änka Sigrid 1576-1577. Mårten Andersson är den äldste kände innehavaren till hemmanet Önskan 2. Möjligen är han son till Anders Jonsson i Önskan. År 1560 hade han 8½ sädland och 4 kiör. År 1569 fick Morthen Anderss i Önskan tillsammans med Per Giordss i samma by betala Geddor 12 mark dvs ungefär att halvt lispund eller c:a 4 kg för fiske med 4 nätt i Toffwesiötresk, Hellesiötresk, Skalmsjö tresk och Degersil tresk.

Mårten var knekt 1566. Sannolikt gift med Sigrid. som efterträdde honom som änka på hemmanet 1576. Mårten dog troligen 1576.

Sigrid skattade som änka för Önskan 2 åren 1576 - 1577. Troligen avled Mårten 1576. Året därpå tog sonen Oluff över. Hon antas vara änka efter Mårten Andersson.

Åswed OLSSON ~1530 - ?

Åswed Olsson föddes troligen i Bredbyn på 1530-talet som son till Oluff Åswedsson där. Åren 1558 - 1565 var Åswed bonde på ett hemman i Hädanberg. Där hade han enligt årliga räntan 1560 5 Sädland och 3 Kiör. Enligt saköreslängden 1561 fick Åswed Olsson i Hädanberg böta 6 mark för ett köttsår. Åren 1565 - 1589 var han bonde på troligen en del av faderns hemman, det största i Bredbyn, på jord som senare uppgått i andra hemman. Han var knekt för Bredbyn 1566 - 1569. Sedan bonde på Risbäck 2:1 åren 1589-1594. Dog troligen 1594. Han hade en något äldre namne som var bonde 1543 - 1574 på Näs 3, Österfannbyn 2:1 och Sörflärke 2.

Risbäck ligger vid Risbäcksån eller övre loppet av Hädanbergsån. Förleden i bynamnet har närmast betydelsen av "snårskog".

Kerstin NN var troligen Åsweds hustru. Hon står som änka för Risbäck 2:1 åren 1597-1608.

Barn: Joen, Pedher och Swän (vår ana).

Anders OLUFSSON

Var bonde på Norrböle 2:1 åren 1577-1620. Förmodligen son till någon av företrädarna på hemmanet Oluff Michkels-

son (1549-1551) eller Oluff Mårtenson (1545-1577) - ovisst vem. Anders var knekt 1607 och nämndeman åren 1609-1621.

Generation 14 räknat från Kerstin Hagström

Biör ÖSTENSSON

Är den till namnet äldste kände brukaren av Kubbe 5 som han antecknas för åren 1535-1548. Fram till slutet av 1800-talet var Kubbe socknens största by och skattade 1543 för 115 seland. Är troligen far till Mårten Björnsson (vår ana).

Lasse JONSSON 1520 - ?

Brukade Hädanberg 4:1 1561-1567. Förmodligen son till Jon Olofsson på Hädanberg 4:1. Lasse hade sonen Oluff, bonde född ~1550 (vår ana).

Erijck SWENSSON

Är den äldste till namnet kände innehavaren av Bredbyn 2:1 som han skattade för åren 1535-1550. Möjligen är han far till Eriksönerna (Nils Ersson) i Österfannbyn?

År 1535 användes namnformen Breby och från 1542 - med växlande stavning - Bredbyn. Förleden Bred uppfattas av Bucht som vidsträckt och byn som en samling gårdar. År 1542 beskattas byn för 50 seland. 6 åbor fanns enligt Älvsborgs lösen 1571.

Östen JONSSON

Bonde i Sörflärke 1:1, Anundsjö Socken 1554-1564 och dessförrinan i Galasjö 1541-1557 på jord som senare uppgått i andra hemman.

Släktskapet kan ej fastställas utan bygger på namnkedja av gårdens brukare. Det är ovisst varfirån Östen har sitt ursrpung.

Byn Sörflärke ligger vid den lilla sjön Flärken. Östen flyttar från Sörflärke 1:3 till Lännäs i Sidensjö (nu Skorped socken). Där är han noterad som ägare av hemmanet Lännäs 3:1 åren 1567-1575.

Östen JACOBSSON ? - efter 1589

Var enligt skatteboken 1550 en av de två bönderna i Östby och son till Jacob Swensson på Ödsbyn. Är noterad som ägare till Ödsbyn 1 åren 1545-1564. Enligt årliga räntan 1560 hade han 12 sädesland och 7 kor. Östen efterträddes troligen av sin svärson Swen Östensson. Möjligen kan Swen i stället vara hans son och gift med en dotter till Östen Jonsson på Sörflärke 1:1. De nära förbindelserna med Sörflärke stödjer teorin om att Ödsbyn var en utflyttning från Sörflärke.

Kända barn: Sara gift med Christopher Svensson (vår ana), Engelbreckt och Sjul.

Mårten SVENSSON

Brukade Myckelgensjö 5:1 1541–1554. Mårten Swensson är den äldsta kända innehavaren till hemmanet Myckelgen-

sjö 5:1 på vilket han nämns åren 1541-1554. Han kan vara född på 1510 talet och troligen gift med Kerstin som hade gården efter honom åren 1554-1556.

Förleden i bynamnet har i fornsvenskan betydelsen av "stor", vilket i första hand är knytet till Myckelgensjö och inne-

bär att denna sjö är större än den längre ned i vattensystemet liggande Gensjösjön. Under förra hälften av 1600-talet kallades den östra delen Östansjö. 1609 var Myckelgensjö namnet för den västra delen.

Trolig son Per Mårtensson (vår ana).

Anders JONSSON

Möjligen far till Mårten Andersson. Anders nämns i Wästergensjö 1535-1551 på jord som senare uppgått i andra hemman och i Önskan 1545-1548 och 1551-1570. I Wästergensjö efterträddes han av troligen sonen Östen Andersson.

Enligt 1555 års saköreslängd blev Anders Iönsson i Önskan sach til 40 Mark för hoor och Joen Andersson Sach til 3 Mark för lönskaläge medh sinn egen lägekohna. Kanske var den senare sonen. Det anges ej från vilken by han kom.

Västergensjö ligger vid Gensjösjön strax väster om Östergensjö. De båda byarna synes från början ha varit en enda by, Gensjö, 1535 och 1543-45.

Önskan ligger vid Önskasjön, inte långt från Önskaåns utflöde. Mamnet på ån, Önskan, i dativform, Önsken, ligger till grund för bynamnet. Namnet kan tänkas härlett ur "Arna" och "Arin" med betydelsen "samling av grus, sand eller småsten". På grund av vissa ljudlagar har a-vokalen i Anskan övergått till ö-vokalen eller Önskan. 1535 räknades byn till Sidensjö, men från 1542 till Anundsjö.

Östensdotter möjligen gift med Anders Jonsson och dotter till Östen i Önskan. Barn: Östen, Mårten (vår ana), Jon och Erik.

Oluff ÅSWEDSSON

Föddes troligen i slutet av 1400-talet, kanske i Bredbyn. Han nämns på ett hemman i Bredbyn årem 1535-1575. Enligt taxeringslängden för Älvsborgs lösen 1571 hade han då den största djurbesättningen i Bredbyn, dock ingen häst eller sto.

Son: Åswed Olsson född ~1530 (vår ana)

Generation 15 räknat från Kerstin Hagström

Östen

Bör vara född i slutet av 1400-talet och troligen fader till Biör.

Jon OLOFSSON 1490 - ~1561

Är den till namnet förste kände brukaren av Hädanberg 4:1 1535-1561. Hade troligen sonen Lasse Jonsson (vår ana).

Jacob SVENSSON

Anförlust. Se sidan 25

Ångermanland

Generation räknat från Kerstin Hagström 8 9 10 11 12 13 14 15

Erik Nils Andersson Anders Jacobsson Jacob Olofsson

Johan Olofsson Göös gift med 1642-1705 1617-1683

Burträsk & Nordmaling 1 1687-1767 Marit gift 1673/74 med

gift 2.0 1724 med Marjet Olofsdr

Kursivt = Möjlig förfader Märet Johan Nilsson 1651-1740

1689-1764 1680-1745

gift med

Johan Johansson Thonmas Eriksson Carin Zachrisdr Zachris Svensson

1729-1816 1701-1761 1683-1744

gift 1751 med gift 1719 med

Maria Tomasdr Marta Olsdr Johan Andersson Anders Mårtensson Mårten Andersson Anders Nilsson Nils Ersson

1730-1815 1689-1753 Anders Johansson Orre gift med 1594-1682 ? -1574

? -1714 Elisabeth Olofsdr Olof Jacobsson

Johan Johansson Nils Johansson gift med Margareta 1645- ? ? -1712

Norström 1708-1742 1676- ?

1752-1817 gift 1730 med Per Olofsson Olof Olofsson Olof Hansson Hans Olofsson Olof Olofsson

gift ~ 1782 med Anna Andersdr Olof Persson 1620-1665 ? - ~ 1641 ? -1610 ? -1590

Anna Andersdr 1707-1748 1653-1739 gift med Margeta

1759-1830 gift med Sara

Anders Nilsson Olof Olofsson Jon Olsson

1735- ? 1692-1758 Olof Jonsson ? -1701

Gustaf Johansson gift 1753 med gift 1722 med 1669-1758 gift 1668 med

1791-1822 Marieta Olofsdr Mariet Olofsdr gift med Malin Anna Olofsdr Olof Jonsson

gift 1816 med 1731-1818 1699-1740 gift med Anna

Kajsa Stina Gustafsson

1819-1856

AnnaCatharina Pålsdr

1793- ?

Översikt Burträsk & Nordmaling

Burträsk

Socken i Vesterbottens län, kring sjöarne Burträsket, som genomflytes av Bureelf, och Byggdeträsket, som upptager Göksjön med Risån, äfvensom Sikån och Tallån, men hvars utlopp kallas Rickleån. Socknen når i nordväst ända till Lycksele lappmark, medan Skellefteå landsförsamling och sydligare socknar skilja dem från Bottniska viken. Den be-bygda trakten ligger i öster, der större vägar finnas, vesterut vidtaga vidsträckta,högt belägna bergs- och skogstrakter, som förete en rikedom af sjöar. Åtskilliga sågverk förekomma, af hvilka Benbergsvattnet, Brattfors och Andersfors äro de betydligaste.

Skellefteå

Stad i Vesterbottens län, belägen vid Skellefteelf, omkring 1 ¼ mil ofvan hennes utlopp i Ursfjärden af Bottniska viken, där stadens hamn Ursvik är belägen. Den år 1845 med stadsrättigheter försedda platsen är regelbundet bebygd med nätta hus, men räknar blott 811 invånare och är således en av de mindre städerna i Norrland. Stadens område består egentlig-en av två hemman Böle. Handeln är ganska ansenlig och marknad hålles i mars och september. Ångslupar underhålla förbindelser mellan staden och Ursviken. Skjuts lämnas till Frostkåge 1,8 mil, Innervik 1,2 mil, Medle 1 mil,Ursviken 1,2 mil,Ragvaldsträsk 1,8 och Varuträsk 1,4 mil. Kring staden och i synnerhet nedanför den, videlfven, ligga talrika ställen, däribland flere betydliga sågverk. Strax ofvanför staden höjer sig vid älfven den stora och ståtliga kyrkan för Skellefteå stads- och landsförsamlingar, hvilka bilda ett regalt pastorat i Hernösands stift.

Fredrika

Socken i Åsele lappmarks tingslag, Västerbottens län omgifven av Lycksele socken i nordost, Bjurholms socken och Ångermanland i sydost och Åsele i nordväst, kring Lögde älfs och Gide älf öfre lop. Bergstrakt av omkring 900-1,100 fots höjd över havet. Enstaka toppar nå över 2,000 fot. Genom socknen går vägen Umeå – Åsele och vid denna och Viskasjön ligger kyrkbyn med poststation och gästgiverigården Berget. Härifrån går en landsväg söderut utmed Gide älf och till Örnsköldsvik. Socknen kallades fordom Viska. Lappbefolkningen är ej betydande och sammansmälter med nybyggarna.

Nordmaling

En socken i liknämnt tingslag af Västerbottens län, vid Bottniska viken, kring Lögdeälfs och Öreälfs nedre lopp. Vid havet finnes betydlig skärgård, ovan hvilken sandmoar och mossar vidtaga; berg uppträder mest i västra och i norra delarna. Vid den från havet inträngande betydliga Nordmalingsfjärden ligga kyrkan och den stora byn Lefvar. Platsen har regelbunden ångbåtstrafik. I Lefvar finnes gästgivaregård och marknadsplats. Stora anläggningar äro Olofsfors järnbruk, sågverk och kvarn. Håknäs sågverk och kvarn, Rundvikens sågverk, Hyngelsböle sågverk, Leduåfors sågverk och kvarn samt Kylörns och Nordmalings skeppsvarv. Många hemman ägas under dessa, i synnerhet under Olofsfors.

Mindre betydliga sågverk äro Torrböle, Hörnsjö, Ångersjö, Brattsbacka, Mullsjö, Brattfors och Djupsjö.

Ur C. M. Rosenbergs Geografiskt statistiskt handlexikon öfver Sverige som beskriver förhållandena kring 1880-talet.

Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Kajsa Stina Gustafsdotters rötter, gift med Sven Persson.

Gustaf JOHANSSON 1791-1822

Gustaf föddes den 28 april 1791 i Norsjön nr 12, Skellefteå socken. Han avled den 10 mars 1822 i Bredträsk, Fredrika socken. Husförhörslängden meddelar:

HFL Fredrika 1811-1820 p 4 Holmsjö nr 3

Bonden Johan Norström 1752 Gift 1782 Ut till Umeå 1812

Hu Anna Andersdotter 1759 " " " " " "

Son Gustaf 1791 Gift i Bredträsk Vår Gustaf med sina föräldrar och syskon

Dot Märta Helena 1795

Son Samuel 1795

Son Nils 1798

Son Fredrik

Dot Anna Caisa 1803 30/8

Dot Maria Stina 1805 29/

Sonen Johan Norström 1783 7/9 UT 1818 till Bjurholm

Hu Anna St Pehrsdr 1783

Dot Cath Elisabeth 1813 18/7

Son Joh Petter 1816 23/7

Samt under Fredrika 1811 -1820 p 8 Bredträsk nr 1

Bonden Paul Pehrsson 1762 Gift 1809

Hu Ingeborg Hindricksdr 1770

Dot Elisabeth 1783 Gift 1813 till Arnäs

Dot Anna Catharina 1793 Gift 1817

Dot Sara Greta 1799

Son Paulus 1800 30/5

Son Pehr 1810 28/3

Son Olof Hindric 1812 17/5

L. B. Gustaf Johansson 1791 Gift 1816 Vår Gustaf med sin hustrus föräldrar Paul och Ingeborg

Hu Anna Cajsa Paulsdr 1793

Son Johan Petter 1817 11/2

Dot Cajsa Stina 1819 20/10

Fader Pehr Pehrsson 1732 V 1811

Hu Cath Pålsdr 1739 6/2 V 10 jan 1820

Dot Anna Helena 1785 Gift

Den 26 december 1816 vigs Gustaf med Anna Catharina Pålsdotter. Efter giftet flyttade familjen Gustaf till Bredträsk där han försörjde sig som bonde. Paret fick två barn; Johan Peter född den 11 februari 1817 i Halfpundsjö, Frederika socken samt Kajsa Stina född 20 oktober 1819 i Bredträsk, Frederika socken. (vår ana).

Anna Catharina gifter om sig efter sin makes död 1822 den 16 april 1827 med Sockenskräddaren Johan Stenlund född ~1786. De får i Aspsele, Fredrika socken dottern Anna Lisa. Familjens vidare öden är ej kända.

Johan JOHANSSON NORSTRÖM 1752-1817

Bonde. Född den 10 augusti 1752 i Blåbergsliden, Burträsk socken, Västerbottens län. Soldat nr 65 vid Västerbottens regemente. Antagen den 12 juli 1779 - Avsked den 8 oktober 1790. Han var 11 kvarter och 3½ tum lång.

Ur Skellefteå Landsförsamlings och Frederikas HFL inhämtas att Johan och Anna vigdes år 1782 samt att Johan är född 1752 och Anna 1759. Vigselbok för Skellefteå Landsförsamling saknas fram till år 1800.

Husförhörslängd Skellefteå 1771-1801 Norsjö 12 - 13.

Dessvärre saknas sidan för Norsjö 12 för den tidsperiod som troligen berör vår Norström´s tidiga familjeliv. Familjen finns dock inflyttad 1803 i Norsjö 12½.

HFL Skellefteå 1801-1808 p 223 Norsjö 12½

Johan Norström 1752 Gift 1782 IN 1803 UT 1804 till Åsele

Hu Anna Andersdr 1759 IN 1803

son Johan 1783 IN 1803 UT 1805 till Åsele

son Anders 1785

Gustaf 1791 IN 1803

Martha Lena 1793 UT 1805 till Åsele

Samuel 1795 IN 1803

Nils 1798 IN 1803

Fredrik 1800 IN 1803

HFL Frederika 1800-1810 p 28 Stennäs (Frederika bildades 1799 genom delning av Åsele socken).

Johan Norström 1752

Hu Anna Andersdr 1759 Fader Anders Nilsson med hu i Bastuträsk

Johan 1783

Anders 1785

Gustaf 1791

Märta Helena 1793

Samuel 1795

Nils 1798

Fredric 1800

Anna Catharina 1803

Maria Christina 1805

Johan köper 1/8 mantal år 1809 i Holmsjö genom byte av gård med Elias Ersson. Den 14 januari 1811 överlåter han gården genom avhandling till sonen Johan född 1783. (Se barn nr 4:a)

Enligt HFL flyttar Johan och hans hustru Anna till Umeå år 1812. Den 14/26 maj 1817 avled/begrovs bonden Johan Norström från Bracksela, Bjurholms socken död i bröstfeber 65 år gammal och den 25/30 maj 1830 dog och begrovs änkan Anna Andersdotter i Bjurvik, Bjurholms socken av ålderdomsbräcklighet 72 år gammal.

Parets barn: Johan född 29 september 1783, Anders född 10 april 1785, Samuel född 4 augusti 1787, Gustaf född 28 april 1791 (vår ana), Märta Helena född 17 september 1793, Samuel född 17 juli 1795, Nils född 20 september 1798, Fredric född 7 januari 1801, Anna Catharina född 30 april 1803, Maria Christina född 29 september 1805. Barn 1-8 är födda i Norsjö 12, Skellefteå socken och barn 9-10 i Stennäs, Frerika socken.

Pål PEHRSSON 1762-1832

Bonde, Född 26 november 1762 i Bredträsk, Nordmalings socken. Gift 1.0 den 3 oktober 1790 med Anna Andersdotter född 15 februari 1761 i Norsjö, Arnäs socken. Hon avlider den 31 januari 1808 i Bredträsk 43 år gammal. Vigd 1790. Blev moder till 8 barn varav en son och tre döttrar leva.

Parets barn: AnnaCatharina född 20 januari 1793 (vår ana), Maria Helena född 22 maj 1795 V 6 december 1795, Petrus född 7 augusti 1766 V 19 september 1796, Anders född 1797 V 7 juni 1805, Sara Greta född 1799, Paulus född 30 maj 1800, Johan Peter född 7 maj 1804 V 1 augusti 1804 – alla i Bredträsk, Nordmaling socken.

Gift 2.0 den 6 april 1809 med Ingeborg Hindricsdotter född 7 mars 1770 i Brandtjäll, Anundsjö socken, med vilken han hade två barn: Pehr Pålsson, född 28 mar 1810 Bredträsk, Fredrika V 29 jul 1811. Olof Hindric Pålsson född 15 maj 1812 Bredträsk, Fredrika socken. Änkan Ingebrog Hindricksdotter avled den 22 mars 1840 i Bredträsk, Fredrika socken

År 1832 den 12 mars förrättades Bouppteckning av undertecknade efter avl(idne) Pål Pehrsson i Bredträsk som med döden avgick den 16 sistlidne februari och efter lämnat änkan Ingeborg Hindricsdotter samt fyra lefvande barn; sonen Påhl Påhlsson närvarande och omyndiga sonen Olof Hindrek 20 år hvars rätt bevakades af Anders Norström i Bredträsk, dottern Anna Cajsa gift med Bonden Jon Stenlund i Aspsele, dottern Sara Greta gift med bonden Zachris Strömberg i Bahlsfors. Boet uppgafs af enkan.

Bland tillgångarna fanns; En stuga med sex knutar, 3 par fönster med mur. Boets beållning blev 54.44.4.

Johan JOHANSSON 1729-1816

Född ~ 1729 på okänd ort. Den 21 april 1816 avled Johan Johansson, gammal torpare, på slutet fattighjon i Ljusvattnet, Burträsk socken. Enkling för 1 år sedan. Död af åldersdomsbräcklighet 87 år gammal. Gift 10 november 1751 med Maria Tomasdotter från Risträsk, född ~ 1730 på okänd ort. Avliden 1815 i Ljusvattnet, Burträsk socken.

Parets barn: Johan född 10 augusti 1752 i Blåbergsliden, Burträsk (vår ana), Thomas född 5 juni 1754, Marie född 23 april 1758, Nils född 8 november 1760, Anders född 25 april 1763, Samuel född 26 mars 1766 V januari 1767, Sara född 21 november 1767, Samuel född 6 maj 1769, Catharina Elisabet född 5 november 1775 samt Anna Margretha född 27 september 1778 V 28 november 1792. Barn 1-8 är födda i Blåbergsliden och 9-10 i Ljusvattnet

Anders NILSSON 1735-?

Född den 8 december 1735 i Bastuträsk, Skellefteå socken. Bonde i Bastuträsk nr 2. Gift 1.0 år 1753 enl Knut Lundberg med okänd. Senare forskning visar att hon heter Marieta Olofsdotter född 14 augusti 1731 i Långträsk nr 2, Skellefteå socken. Parets barn: Nils född 10 april 1755, Olof född 10 november 1757, Anna född 18 april 1759, Anders född 28 oktober 1761, Nils född 3 april 1763, Anders född 23 februari 1765 samt Johan född 2 september 1766 – alla i Bastu-träsk, Skellefteå socken. Var och när Anders och hans hustru Marieta har avlidit är ej känt.

Pehr PEHRSSON 1732-1811

Född den 27 juni 1732 i Djupsjö, Nordmaling socken. Gift den 9 december 1759 med Catharina Pålsdotter född 6 februari 1739 i Mjösjö, Nordmaling socken. Parets barn: Christina född 6 maj 1761, Pål född 26 november 1762 (vår ana), Carin född 17 september 1764, Maria Elisabeth född 26 januari 1766, Pehr född 11 oktober 1770, Gabriel född 27 maj 1778 V 1781, Anna Helena född 1 januari 1783 – alla i Bredrträsk, Skellefteå socken.

Om Påls far sägs i Dödsboksnotisen;

Den 14 maj 1811 avled förre bonden Pehr Pehrsson i Bredträsk, Fredrika socken. Han var född i Nordmaling och Djupsjö den 27 juni 1732 af bonden Pehr Jonsson och och dess Hu Christina Pehrsdotter. Var hemma tills han blev 16 år. Tjente sedan några år hos sin broder på fädernehemmanet tills han år 1769 gifte sig med Nybyggardottern Catharina Pålsdotter i Bredträsk. Deras 51 åriga äktenskap har varit välsignat med 7 barn, 3 söner och 4 döttrar av vilka 1 son och 4 döttrar nu lefva. Han har till det mesta af RIS OCH ROT upparbetat de kronohemman i Bredträsk som 2ne deras barn nu sitta välbelåtne på. I yngre åren hade han god hälsa men i ålderdomen har han varit mycket besvärad af ålderdoms-bräcklighet. Han afled efter ett helt dygns sjuklighet af ålderdom den 14 maj kl. 2 om morgonen.

Catharina Pålsdotters dödsdatum och ort är ej känt.

Fredrika socken bildades år 1799 genom delning av Åsele socken. Ända fram till dess att Fredrika kyrka byggdes står Bredträskborna inskrivna i Nordmalings församlingsböcker men de tillhörde Åsele vidsträckta socken! När det var visitation uppe i Åsele den 10 januari 1765 angav sexmännen att nybyggarna Jon Ersson, Per Persson och Daniel Påls-son på ett halvt år ej varit i kyrkan. De "skyldiga" var närvarande.

Daniel Pålsson (bror till Catharina Pålsdotter) fick intygat att han sista storböndagen varit vid Åsele kyrka, ehuru han då inte visat sig för prästerna, och han påstod att både han och Per Persson brukade gå till Nordmalings kyrka och där njuta församlingens nådemedel. Därtill ville Daniel Pålsson göra gällande att han endast hade 6½ mil till Nordmalings kyrka medan vägen till Åsele kyrka skulle vara hela 7 mil "och är ensam om vägen".

Daniel Pålsson kunde "försvarligen sin Christendom" men nybyggarna förmanades allvarligt att så mycket som möjligt bevista gudstjänsten i Åsele och att ifrån Nordmalings- och Åsele prästerskap skaffa sig intyg om kyrko- och nattvards-gång.

På tinget i Åsele 1792 får vi veta att Bredträskborna hade sin kyrkväg över Aspsele, men eftersom de hellre for till Nordmaling, betalade de i stället 24 skilling till Nils Winter i Aspsele och denne fick väga själv!

Stina Lovisa GUSTAFSDOTTER 1824-1909

Född den 13 juli 1824 i Bredträsk, Skelleftåe socken död 9 september 1909 i Mo bruk, Mo socken, är gift den 6 novmeber 1859 med änklingen och sågarbetaren Sven Persson 1817-1889 i hans andra gifte.

Parets barn: Nils Johan född 9 april 1859 i Bredträsk, Fredrika socken, Emma Lovisa född 13 juni 1861 i Aspsele, Fredrika socken, Sven August född 17 maj 1864, Anna Brita född 18 juli 1867 samt Erik Anton född 14 mars 1870 – de tre senare i Mo bruk, Mo socken.

Gustaf JOHANSSON 1796-1856

Gustaf är född den 24 augusti 1796 i Bredträsk, Nordmaling socken, Avliden den 3 augusti 1856 i Bredträsk som nu hör till den ur Nordmaling utbrytna socken Fredrika. Han vigdes 1818 med Stina Hansdotter med vilken han fick barnen:

Johan Gustaf född ~1819, Christina Margareta född 1 mars 1821V 13 mars 1821, Anders Gustaf född 28 augusti 1822, Stina Lovis född 13 juli 1824, Nils Petter född 28 oktober 1826, Jonas Gustaf född 21 maj 1829 V 16 februari 1831, Jonas född 26 februari 1831, Cajsa Greta född 16 augusti 1835, samt Brita Lisa född 20 februari 1839 – alla i Bredträsk, Frederika socken.

Johan ERSSON 1754-1803

Den 24 januari 1803 döde af Qickt eller ledvärk bonden Johan Ersson i Bredträsk och begrofs den 6 feb 1803, 49 år gammal. Född i Nodmaling. Ingick äktenskap 1779 med dess nu efterlevande enka Christina Pehrsdotter och undfått med henne hemman i Bredträsk. Under 24 år sammanlefnad med bemälte dess hu har han aflat 14 barn af hvilka nu 7 lefva. Dödsboksnotis i Fredrika 1803.

Parets barn: Catharina Margareta född 23 januari 1784, Anna Christina född 29 januari 1786, Erik född 19 oktober 1787

V 1790, Petrus född 2 september 1789, Johan född 2 juni 1791, Brita Lisa född 7 september 1792, Sara Charlotta född 14 juli1795, Gustaf född 24 augusti 1796, Maria Lovisa född 23 mars 1798, Eva Lena född 26 januari 1800, Carl Fredrik född 13 maj 1801 V 25 augusti 1801 samt Johanna född 13 augusti 1802 – alla i Bredträsk, Fredrika socken.

Johan Ersson hustru Christina Pehrsdotter född den 6 maj 1761 i Bredträsk, Fredrika socken är dotter till bonden Pehr Pehrsson och hans hustru Catarina Pålsdotter.

Pehr Pehrsson gift med Catharina Pålsdotter

Pål Pehrsson Christina Pehrsdotter

1762-1832 1761- ?

gift 1790 med gift 1779 med

Anna Andersdotter Johan Ersson

1761-1808 1754-1803

Anna Pålsdotter Gustaf Johansson

1754-1803 1795-1856

gift 1816 med gift 1818 med

Gustaf Johansson Stina Hansdotter

1791-1822 1795- ?

Kajsa Stina Gustafsson Stina Lovisa Gustafsdotter

1819-1856 1824-1909

gift 1845 med gift 1859 med

Sågverksarbetaren Sven Persson 1817-1889

Sven Persson gifte om sig med en fyrmänning!

Anders NILSSON 1724-1797

Föddes den 23 augusti 1724 i Norsjö, Arnäs socken. Den 23 december 1797 begrofs Bonden Anders Nilsson i Norsjö af Rödsot 73 år gammal. Den 28 dec 1750 vigdes Anders Nilsson i Norsjö med pigan Lisbetha Johansdotter i Rullböle, Arnäs socken. Den 17 januari 1779 begrofs Anders Nilssons Hustru i Norsjö Lisa Johansdotter af Wattusot. 58 år gammal.

Parets barn: Helna född 16 maj 1752, Johan född 11 oktober 1753, Nils född 17 december 1754, Margeta född 28 mars 1756, Anders född 12 april 1757, Lisbeth född 1 oktober 1758, Petrus född 25 november 1759, Anna född 15 februari 1761 (vår ana), Karin född 7 augusti 1762 samt Elisabeth född 29 januari 1765.

Johan OLOFSSON GÖÖS 1687-1767

Född den 13 september 1687 på okänd ort. Död den 18december 1767 i Blåbergsliden, Burträsk socken.

Notiser för födsel, vigsel och begravningar före 1740 föreligger ej. I stället har i förhörsböckerna införts släktanteck-ningar som kompensation för de saknade källorna. HFL 1750-1768 p 95 Blåbergsliden redovisar följande personer samt släktanteckningarna nedan som ger mer information.

HFL Blåbergsliden p 95 år 1750-1768 Släktanteckningarna:

Nybyggaren Johan Olovsson Gös f 1687 död 18 dec 1767 Johan Olovsson Gös f 13 nov 1687 V dec 1767

Hu Märta f 1688 död apr 1764 1708 g m - -

Son Johan Johansson f 1729 död 8 apr 1816 1721 g m - -

Hu Maria Thomasdotter f 1730 död 815 från p 118 1724 g m Martha f 17 mars 1689 V i nov 1764

Son Johan f 1752

Son Thomas 5/7 1754 Linder

Dotter (inget namn) Hörer till Ljusvattnet

Son Nils Johansson f 1760

Dotter Maria f 1759

HFL Blåbergsliden 1744-1768 p 80

Johan Olofsson Gös Johan Johansson f 1729 död i apr 1816

Hu Maria g 1751 m Maria Thomasdotter f 1730 död 1815 från p 118

son Johan Barn: Johan 10 aug 1752

dess hu Maria Thomas 5 jul 1754 Linder

Margare Maria 23 apr 1758 G 1782 m .......

John Anders 25 apr 1763 Artillerist i Sveaborg

Sara 21 nov 1767 g 1803 m Pehr Olovsson p 94

Samuel 6 maj 1769 utflyttad 1788

Caisa Lisa 5 nov 1775 g 1797 m Olof Anders Harr p 91

Anna Greta 27 sept 1778 Död 28 nov 1792

Kommunion 1751-1765 p ? några sidor efter Prestbolet

Johan Gös

Hu Marath

son Johan

Hu Maria

Den 18 dec 1767 avled Joh Olofsson ifrån Blåbergsliden 75 år gammal. Se p 95 i HFL.

Enligt notering i samma HFL är hustrun Maria avliden 1764. Finner henne ej i dödsboken. Kan hon vara begravd på annan ort?

HFL Burträsk 1710-1729 p 95 Soldatrote nr 28

Johan Göös 13 feb 1687 Gift 22 nov 1708, 19 nov 1722, 1 nov 1724

H Märet 17 mar 1689 Gift 1 nov 1724

Paret ströks i kommunionen 1730-1741 rote 28. I November 1764 avled Johan Olovssons hustru i Blåbergsliden 85 år gammal. Se pag 95.

Olof Göös ser ut att ha varit gift ytterliggare och tidigare två gånger: Dels den 22 november 1708 och dels den 19 november 1721. Bägge gångerna är hustrun okänd till namn och andra data. Gift med Märet den 1 novmeber 1724.

Thomas ERIKSSON 1701-1761

Född den 18 juli 1701 på okänd ort. Notiser för födslar, vigslar och begravningar före 1740 föreligger ej. I stället har förhörslängderna kompletterats med släktanteckningar som följer:

HFL Bastuträsk 1750-1768 p 118 Risåträsk HFL Burträsk 1744-1768 p 61 Risåträsk

Tomas Eriksson f 1701 Död 11 maj 1761 Thomas Ersson 1701 In 1717 Gift 1719

Hu Anna Månsdr f 1699 Död 27 aug 1774 Hu Märet 1689 1705

Hu Marta f 1689 Död 1753 Moder Hu Märet 1673

Son Nils Tomasson f 1729 Gift 1749 Död 1801 Son Nils 1723 Gift 1741

Hu Anna Johansdr f 1732 " " Död 1802 Son Nils 1723 Gift 1741

Dot Maria Nilsdr f 1750 18/19 sep risåträsk Son Nils 1723 Gift 1741

Dot Kjerstin f 1752 7/11 jan risåträsk Son Olof 1729 1750

Dot Sara f 1753 9/11 nov risåträsk Dot Maria 1733 1749

Son Johannes f 1759 22/26 maj risåträsk Sondotter Maria 1750

Son Thomas f 1760

Son Nils f 1761

Dot Anna Catharinaf 1763

Son Anders f 1764

Anna Månsdotters barn

Styfdot Anna f 1739

Styfdot Margetha f 1736

HFL Risåträsk 1726-1750 p 58

Thomas Ersson 1701 d 18 juli

Hu Maret 1689 feb Gift 1719

Mod Hu Märet 1673

pigor och gossar

son Eric 1720 3 nov FB börjar 1740.

son Nils 1723 maj

son Olof 1729 nov

Den 11 maj 1761 avled Thomas Eriksson i Risåträsk 63 år gammal.

Hans mor heter Märet och är enligt husförhörslängderna född 1673, troligen död i juni 1748. Hans far bör heta Erik med tanke på Thomas Erikssons patronymikon.

Nils JOHANSSON 1708-1742

Bonde i Bastuträsk nr 2 enligt mtl 1741. Hustru är noterad för år 1742 vilket gör det troligt att vår Nils Johannson avled 1741/1742.

Hans änka Anna Andersdotter född 24 mars 1707 äktar 2.0 år 1742 Lars Andersson med vilken hon har två barn, Nils född ~ 1746 och Sara född ~ 1747.

Lars Andersson var tidigare gift år 1732 med Elsa Persdotter född 1687 från Kågeträsk 5. Denna Elsa var gift tidigare med Jon Jönsson Skytt.

Efter Anna Andersdotters död omkring 1748 gifte Lars Andersson sig 3.0 med Lisa Hermansdotter f 1715, änka efter Anders Eriksson i Granbergsträsk.

Nils och Annas barn: Johan född 8 december 1730, Carin 22 januari 1732, Lisa 15 juni 1734, Anders född 8december 1735 (vår ana), Margareta född 22 april 1737 samt Anna född 25 september 1739 – alla i Bastuträsk, Skellefteå socken.

Olof OLOFSSON 1692-1758

Bonde i Långräsk nr 4. Soldat under rote 62 "Nimmernychter" (=aldrig nykter) enligt mantalslängden 1711-1721. (Han bytte ut sig och brukade från 1722 hemgården).

Vid roteringen 1695 berättades att det under byn inte fanns några utjordar, förutom en äng som tillhörde Pjäsörn. Åker-jorden var frostig och brukades i mindre omfattning, men skogen var tillräcklig. Man sågade varken bräder eller brände tjära. Det fanns gott om mulbete i skogen och byn hade 3 små mjölkvarnar.

I jordrannsakningsprotokollen från 1749 sägs att det inte går att nyodla mera åker och äng. Åkern är frostigaktig och det är sällan som åkern inte fryser. Skogen är tillräcklig, men varken tjärbränning eller sågning av bräder bedrivs. Skogen ger ett gott mulbete och i byn finns 3 mjölkvarnar.

Från byn har nybyggena Holmträsk och Kåtaselet grundats.

Husförhörslängd Skellefteå 1720-1770 p 227

Olof Olofsson 1692 + 1758 gift 1.0 1722 2.0 1740

Hu Märieta 1700 + 1740

Far Olof Pärsson 1653 + 1739

Hu Karin Östensson 1700 gift 1734

Anders

Sara 1685 + 1740

son Olof Olsson 1724 gift 1750

dot Malin 1727 gift 1751

Sara 1728 gift 1752

Mareta 1731 gift 1753

Margetta 1737 gift 1757

Hu Lisbetha Andersdr från p 49 (olofs f 1724 hu)

År 1749 beteckans Olof som en flitig hemmansbrukare. Hans utsäde var 3 tunnor. På gården fanns 2 hästar, 14 kor och 25 får. Mantalet var på 1/4 skatte.

Hemmansbrukaren Olof Oloffsson vigdes 1722 med Märieta Olofsdotter född ~1700 avliden 1740. Med henne hade han barnen: Olof född 18 januari 1825, Malin född 10 mars 1727, Sara född 25 november 1728, Marieta född 14 augusti 1731 (vår ana), Pehr född 10 januari 1734, Margreta född 7 december 1745 och Margreta född ~ 1737 – alla i Långträsk nr 2, Skellefteå socken.

Efter Märietas död 1740 gifter han sig samma år 2.0 med Karin Eriksdotter från Burvik 8, i Skellefteå socken född ~ 1712. Med henne fick han dottern Karin född ~ 1743. Modern Karin Eriksdotter avled redan ~ 1745. Olof själv avled ~1758.

Per JONSSON 1694-1745

Född ~1694 från Djupsjö, Nordmaling socken. Den 10 aug 1745 avled Per Jonsson i Djupsjö, Nordmaling socken. Hade 6 efterlevande barn. Begrofs den 18:e 51 å och 24 veckor gammal enligt notis i begravningsboken för Nordmaling socken. (Barnet Karin är avliden men hennes dödsnotis har ej återfunnits). Gift ~1725 med Kerstin Persdotter kristnad 2 februari 1700 i Nyåker, Nordmaling socken. Den 28 dec 1773 avled Änkan hustru Cherstin Pehrsdotter från Djupsjö som varit gift med Bonden Pehr Jonsson ibidem i 20 år. Fått med honom 10 barn. Änka i 28 år. Var född den 2 feb 1700, 73 år gammal enligt notis i begravningsboken från Nordmaling socken.

Parets barn: Jonas född 9 oktober 1724, Karin född 5 september 1726, Rachel född 12 november 1727, Kerstin född 8 december 1730, Pehr född 27 juni 1732 (vår ana), Johan född 25 december 1733, Erik född 27 maj 1737 V 28 oktober 1737, Brita född 18 maj 1739 V 28 maj 1739, Olof född 10 november 1742 samt Matthias född 19 juni 1745 V 6 juli 1745 – alla födda i Djupsjö, Nordmaling socken.

Pål DANIELSSON 1714-1775

Pål och Karin var 18 respektive 16 år vid giftet år 1732. De levde som arbetshjon hos Savolaxfinnen Matts Mattsson i Mjösjö. Även jakt och fiske torde ha bidragit till deras kosthåll. Därtill synes Pål ha ägnat sig åt bäverfångst i en bäck vid byn.

Bygrannen Matts Mattsson flyttade år 1735 från Mjösjö för att upptaga ett nybygge längre ned efter Lögdeälven. Pål var nu ensam på Mjösjö och lät den 9 mars 1736 insyna ett nybygge inom Mjösjö. I tingsprotokollet från 1736 sägs:

Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle och Anders Larsson i Sunnansjö som efter tingsrättens förordnande af then 9 marti thetta år synt thet stället vid Mjösjön, som Pål Danielsson enligt thes underdån. ödmjuka Sublique till Högvälbor-ne Herr Grefwen GeneralMajoren och Landshövdingen samt åtföljd hög Remiss af then 27 januari thetta år, åstundat till Nybygge upptaga, berättade huruledes samma ställe är beläget 5 mil ifrån kyrkan och består af gran- och björkskog samt själfwa landet af någorlunda fördelaktig åkerjord, så att de förmena att i then händelse then tillkommande åboen får blifwa bibehållen vid fredligt nyttjande af then bredewid liggande beck till Bäfrars fångande, så skall han å thetta stället, som inga nästgränsande Byar till meen eller förfång wara skall, wäl kunna uparbeta, fast med någon friårighet. 1/4 mantal, hwarpå han besuten blifwa torde. I avseende hwartill Rätten efter öfwerwägande föreslog 15 frihetsårs åtnjutande, i den händelsen honom tillstånd lämnas skulle å thetta stället thet förmenta Nybygget uptaga, hwilket alt herr Grefwen, GeneralMajor och Landshövdingens höga godtfinnande ödmjukeligen hemställes.

Landhöfdingeämbetets svar slutade med orden: .. har jag till de projeciterade 15 frihetsåren för denne Påhl Danielsson härmedelst welat gifwa mitt bifall, dock så att han först bör för sig ställa nöjaktig borgen, hwarom Befallningsman Westman åligger föranstalta, warefter frihetsåren räknas ifrån och med 1737 och slutas till och med 1751 under hwilken tid Cronobefallningsman bör låta honom den förmenta friheten till godo njuta, samt sedan i akt taga att hemmanet efter frihetsårens förlopp ordentligen blifwer refwat och skattelagt.

Gefle den 19 juni 1736

Detta blev början till Mjösjö nr 2. Finntorpet blev Mjösjö nr 1.

Mjösjö hemmanen var finsktalande ända fram till 1750-talet. Matts Mattsson såväl som Thomas Pålsson var helt finsk-talande. Elisabeth Tomasdotters dotter Elisabeth Persdotter f 1762, gift med Erik Ersson Vallinder f 1768 i Yxsjö, berätt-ade för länsman Rehn hur avskilda de levat som barn och att de icke fått lära sig svenska, förrän ett par Själevadsbor in-flyttat. Det var bröderna Olof Ersson f 1747 och Tomas Ersson f 1748 som 1783 kom från Västerhus i Själevad och då var Elisabeth redan 21 år gammal!

En kontinuerlig inflyttning av Finnar tycks ha pågått från 1590 (Agnäs) och under hela 1600-talet (Orrböle, Bratts-backa, Nyåker, Sunnansjö, Hörnsjö, och Hummelholm) som fortsatte 1670- talet med nya finntorp som Bjärten, Mjösjö, Lilla Nordsjö, Önskansjön, Armsjö, Örträsk. Men finnarna här i Nordmaling levde inte isolerat utan hade kontakter med finnar i Anundsjö, Arnäs, Björna, Sidensjö, Själevad och Trehörningsjö´s socknar. Mjösjö har intagit en viss central plats med sitt geografiska läge. Giften har skett mellan Mjösjö och Örträsk-Armsjö och mellan Mjösjö och Långvattnet-Movattnet, och även giften och flyttningar direkt till Armsjö, Bastuträsk till Lemusjö och Långvattnet. För många var Mjösjö ett av deras resemål eller låg på vägen till ett resmål.

Ett annat problem utöver utkomsten var färdvägen till kyrkan. Redan år 1731 sägs det i visitationen att finnarna uppe i Mjösjö klagar över sin långa kyrkoväg som ej går att hålla öppen under vintertid. Någon förståelse hade biskopen ej för deras försök att slippa undan kyrkobesöken. Tvärtom ålades de helt enkelt att hålla försvarlig väg till kyrka och att flitigt besöka Guds hus.

Finn-Pål, son han ofta kallades, flyttade vid frihetsårens slut med hustru och barn samt sin åldriga mor Karin uppåt skogarna till sjön Bredträsket eller Storsjön, som sjön numera heter, där Mjösjöån har sin källa.

Trots att Pål ej erhöll landshövdingens utslag förrän den 21 april 1754 kan vi genom att hans dotter Annika föddes år 1752 veta att han fanns här. Enligt traditionen slog han sig först ned vid Storsjöns strand (231 m. öh.). Han flyttade dock rätt snart gårdstället upp till den sydost sluttande lid 325 m. öh. på vilken byn ännu ligger grupperad.

Påls gamla mor Karin Pålsdotter var helt sängliggande och orkeslös. Hon avled här i Bredträsk den 22 juli 1754 och var då 74 år gammal. Nybyggaren var kyrkoskriven nere i Nordmaling, och trots att nybygget insynats inom Åsele lapp-mark, skulle den gamla kvinnans stoft bäras ned till Nordmalings kyrka. Vilka påfrestningar de fick utstå på sin färd att nå fram till kyrkovallen med sin döda anförvant med sex mils vandring på oländiga skogsstigar och en mils rodd på Mjösjön!

Att uppbringa nödigt antal bärare i denna ödemark där det var miltals mellan grannarna, var nog också bland det svår-aste. Men säkert nekade ingen sin hjälp i ett sådant fall. Alla döda skulle föras till den vigda jorden. Nästa gång var det kanske ens egen tur. Vid byns 200-års jubileum 1952 inhöggs årtalet 1752 jämte nybyggarparets namn i en natursten nedanför den nya skolan för att kommande släkten minna om byns grundläggare.

Sonen Daniel f 1736 i Bredträsk gifte sig år 1757 och övertog halva nybygget omkring 1760. Samma år gifte sig dottern Karin med djupsjöbon Per Persson f 1732. Efter en kort tid i Brattsbacka flyttade paret upp till Bredträsk, varvid Per Persson blev brukare av den andra nybyggarhalvan.

Därmed hade Pål Danielsson och hans hustru gjort sig överflödiga på nybygget i Bredträsk. De hade dock ännu många barn att sörja för. Redan året efter Daniels giftermål hade Pål varit i lappmarken och sökt efter lämpliga nybyggeplatser. Han lät insyna ett nybygge vid Borgsjön och ett vid Västervattnet inom Åsele Sn.

Västervattnet fick 17-årige sonen Pål på sin lott, men Pål bytte dock rätt snart ut detta ställe mot Borgsjö. Västervattnet eller Storsjö, som det rätt snart kom att kallas, fick i stället dottern Maria som gift sig 1766.

Äldste dottern, Lisa, var femton år när föräldrarna flyttade till Bredträsk. Säkert hade Lisa redan då fått ge sig ut i värl-den för att skaffa sig eget levebröd. Hon kom så småningom upp till skolmästaregården i Åsele. Detta hände år 1756, när den nye skolmästaren, Mag. Erik Forsner, efterträdde Mag. O. Hedenstedt. Säkert fick den 19-årige nybyggarflickan av sin matmoder, Fru Sofia Birgitta ASK, lära många goda seder förutom arbete med hem, åker och fähus, kunskaper, som hon hade nytta av i sin framtida gärning som nybyggarhustru och barnafostrare.

Här i Åsele träffade Lisa troligen sin blivande make. Det var en lapp pojke, som hete Bryngel Larsson. Han var son till den förmögne skattelappen Lars Bryngelsson på Lögdalandet. Bryngel var äldste sonen, och fadern hade nog ämnat att sonen skulle bli något särdeles märkvärdigt, ty han sattes i skola i Åsele.

Det var den s.k. lappskolan, där Mag. Forsner då var skolmästare. Skolans ändamål var bl.a. att ge underbyggnad åt unga lappgossar, som ville fortsätta och bli lärare eller rentav präster. Traditionen berättar att när Bryngel var färdig uppe vid lappskolan, skulle han vandra till gymnasiet i Härnösand för att där fortsätta sina studier. Han tog vägen över ny-bygget i Bredträsk där han gästvänligt togs emot av Pål Danielsson och dennes hustru.

När Pål och Bryngel satt vid stockvedsbrasan den kvällen yppade Bryngel sina planer för Pål. Kanske yppade han även något om sin böjelse för Lisa, Påls egen dotter. Dock, gamle Pål var inte den som blev smickrad av utsikten att få en präst till måg. Tvärtom avrådde han ynglingen bestämt från att fortsätta sina studier. I stället föreslog han, att Bryngel och Lisa skulle gifta sig och slå sig ner någonstans som nybyggare. Se, nybyggarelivet det ansåg Pål vara mycket för-mer än prästgårdsidyllen, och det lyckades honom att vinna den unge prästkandidaten till att bli inte bara måg utan även en företagsam nybyggare.

Bryngel och Lisa gifte sig 1762 och upptog samma år nybygget Lögda vid Lögdasjön. (Storlögdaby) En minnessten restes 1949 av Fredrika hembyggdsförening på Bryngel Larssons boplats till minne av lapppojken Bryngel och Bred-träsk flickan Lisa, byns grundläggare.

Pål Danielsson fann en lämplig plats för ett nybygge vid Oxvattner inom Åsele för sin yngste son Erik. Härför erhöll Pål landshövdingens utslag på Oxvattnet som nybygget kom att kallas år 1767.

Yngste dottern Anna Pålsdotter gifte sig mycket ung. Som 15-årig brud gav hon sig hän åt en man vid namn Israel Andersson som fick överta det sista av Pål Danielssons nybyggen, nämligen Hvitklippan inom Fredrika eller Klippen som byn numera heter.

För sin storslagna nybyggaregärning blev Pål Danielsson slutligen belönad av självaste landshövdingen. Han tilldelades en skådepenning år 1770 för att han så flitigt medverkat i nybyggesverksamheten och landers kultivation. I länsman Eleazar Rhens anteckningar står bl.a. följande. En finne vid namn Pål Danielson bosatte sig i Borgsjön. Odlade tills hans son Pål blev vuxen och kunde besitta stället. Då begynte han Storsjön och så i Oxvattnet och sist Hvitklippan så att han nedsatte alla sina barn på den jord han uppsökt åt dem.

Om någon i forntiden gjort sig namnkunnig så är det sonen Pål Pålsson i Borgsjön genom sina dammbyggnader och odlingsföretag, skrev Rhen vidare. Det är också omvittnat att Pål Danielssons ättlingar i ovanlig omfattning på många ställen utmärkt sig som nybyggare, vägröjare och odlingsmän.

Sina sista år tillbragte Pål Danielsson och hans hustru på nybygget Klippen i Åsele socken. Finn-Pål har han kallats av eftervärlden. Det må vara ett hedersnamn för en idog herdersman. Han dog omkring 1775 och var då inte mycket mer än 60 år gammal. Hans efterlevande änka Karin Mattsdotter levde till 1794 och hann bli 78 år. Båda torde ligga begravna på Åsele kyrkogård.

De nybyggen Finn-Pål upptog var:

Mjö|sjö nr 2 Nordmaling Sn

Bredträsk Bjurholm Sn

Klippen Fredrika Sn

Borgsjö Åsele Sn

Gigsele Åsele Sn

Storsjö (Västervattnet) Åsele Sn

Oxvattnet Åsele Sn

Skrivet av Tycho Lundkvist.

Finn-Pål torde vara född 1714 Nordsjö, Nordmaling socken och avliden ~ 1775 Gift 27 december 1732 med Karin Mattsdotter (den 27 dec 1732 vigdes unga drängen Påhl Danielsson i Mjösjö med unga pigan Karin Mattsdotter ibidem ifrån Biörtan. Enligt notis i vigselboken för Nordmaling socken). Hon är född 19 august 1716 i Mjösjö, Nordmalings socken avliden ~1794 Klippen, Åsele socken.

Parets barn: Katarina född 19 augusti 1734, Daniel född 10 januari 1736, Elisabeth född 1 april 1737, Catharina född 6 februari 1739 (vår ana), Mattias född 13 juni 1740 V 22 juni 1740, Påwel född 11 december 1741, Maria född 8 mars 1745, Eric född 13 augusti 1746, Annika född 27 december 1752 - alla födda i Mjösjö, Nordmaling socken.

Nils ANDERSSON FINNE 1703-1784

Född ~1703 från Nordsjö, Nordmaling socken.Avliden den 1 februari 1784 i Årby, Björna socken. Tillstånd 1673 för finnen Nils Andersson född 1703 och hustru Elsa Mårtensdotter född 1684. Nils var son till båtsman Anders Nilsson-Norman och hustru Karin Pålsdotter från Agnes i Nordmaling. Sönerna Nils född 1731 och Per född 1734 blir nybyg-gare i Remmaren (Själevad). Per flyttar 1759 till Tegelträsk. Brodern Anders övertar nybygget i Nordsjö. Se av ris och rot - Tycho Lundkvist.

Elisabeth (Elsa) har en syster i Långvattnet.

Långvattnet: Enligt dombok för Arnäs tingslag 1687 har Per Mattsson "nedsatt sig på Allmänningen" år 1674. På Spoles karta från 1705 på "finntorpet" uppges Mårten Mårtensson som brukare. Denne var gift 1699 i Själevad med Anna Jo-

hansdotter från Leding i Själevad V1709 Gift 2.0 den 24 april 1710 med Segri Mattsdotter, änka från Armsjö i Lycksele

V 1745. Sonen Jacob född 1713 övertar nybygget.

HFL Arnäs 1749-1760 p 22 v Långvattnet. Mårten Mårtenssons barn döpta alla i Långvattnet Arnäs:

Jacob Mårtensson 19 jul 1713 Gift 10 okt 1742 Dot Karin 17 apr 1751

Han från Långvattnet Hon från Flyksjö Son Jacob 11 jul 1752

Hu Anna Pålsdotter 11 aug 1723 Död 1758 26 feb Son Lars 4 nov 1754

i barnsäng 43 år gammal. Dot Anna 3 dec 1756 Död

Son Olof 26 jan 1749 Hu 2.0 Maria Ericsdotter 20 feb 1737

14 jan 1703 Karin

22 maj 1704 Johannes

24 okt 1705 Anders

22 nov 1708 Ingeborg

14 maj 1711 Matias

6 jun 1712 Lars

19 jul 1713 Jacob (Mårtensson)

Mårten Mårtensson är troligen en bror till Elisabeth gift med Nils Andersson Finne,

Parets barn: Anders kristnad 23 augusti 1724 (vår ana), Mårten född ~ 1726, Margeta kristnad 8 juni 1728, Margeta kristnad 1 juli 1729, Nils kristnad 28 november 1731 samt Päder kristnad 27 juli 1734 – alla i Nordsjö, Arnäs socken.

Johan ANDERSSON 1687-1763

Född 23 februari 1687 i Rullböle, Arnäs socken begravd där den 26 december 1763, 77 år gammal död af ålderdoms-

bräcklighet. Notisen i vigselboken, Arnäs 1706, är skadad så att första raden i vigselboken ej kan läsas. Nästa rad lyder: Rullböle med pigan Margareta Ericksdotter. Troligen är det vår Johan Anderssons vigsel med Margareta Ericksdotter som noteras här. Den 5 mars 1758 begrofs i Arnäs Johan Anderssons hustru i Rullböle af andtäppa och bröstvärk 80 år gammal.

Husförhörslängden Arnäs 1749-1760 p 32 v Rullböle

Johan Johansson 21 dec 1706 Fadern Johan Andersson 23 feb 1687 Död

Hu Anna Johansdr 6 mar 1710 Hu Margeta Eriksdotter 3 mar 1678 Död

Parets barn: Elisabeth kristnad 26 augusti 1706, Anna kristnad 6 mars 1710, Elisabeth kristnad 4 maj 1711 V 31 augusti 1712, Karin kristnad 29 september 1713, Margeta kristnad 20 februari 1715, Maria kristnad 2 december 1716 V 5 maj 1717, Elisabeth kristnad 1 augusti 1718, Elisabeth kristnad 28 augusti 1720 (vår ana) - alla födda i Rullböle, Arnäs socken.

Generation 9 efter Kerstin Hagstöm

Erik N.N.

Från Risåträsk i Burträsk socken. Gift med Marit född ~ 1673 avliden i juni 1748 i Risåträsk. Paret hade sonen Thomas Eriksson född 18 juli 1701.

Johan NILSSON CORPRAL 1680-1745

Född ~1680 från Norsjö 14 Kaviträsk, Skellefteå socken. Avliden ~1745 i Bastuträsk nr 2, Skellefteå socken. Bonde i Bastuträsk nr 2. Johan kom från Kavisträsk d.v.s. Norsjö nr 11, nyare indelning nr 14. Gift före 1706 med Carin Zachrisdotter född ~1683 från Kaviträsk, Död ~1744 i Bastuträsk nr 2.

Parets barn: Olof född ~1706, Nils född ~1708 (vår ana), Jacob kristnad 16 april 1709, Kerstin kristnad 24 september 1710, Johan kristnad 22 oktober 1713, Marjet kristnad 21 april 1714, Cherstin kristnad 2 oktober 1720, Carin född ~ 1723, Anders född 1725, Anna född 1728, Magdalena kristnad 12 december 1729 – alla födda/kristnade i Bastuträsk 2, Skellefteå socken.

Johan Nilsson var gift 1.0 ~1701 med en Andersdotter som avled ~ 1706. Inga barn är kända.

Här finns en kortare namnkedja: Nils Andersson - Anders Jacobsson - Jacob Olofsson

Nils Andersson 1642-1705.

Bonde i Norsjö nr 11, Kaviträsk enligt mantalslängderna 1680-1702.

År 1695 hade Nils Andersson 2 hästar, 18 kor och 65 småkreatur. Skatten var på 1 tunna och 4 skäl och mantalet på 7/16 skatte. Nils Andersson berättade i samband med roteringen 1695 tilsammans med de andra grannarna att deras hemman nu blivit mycket svagare, och därför avträdde de sina ängar som tidigare legat under ett ödehemman i byn.

Nils tjänade som soldat åren 1661 – 1663.

Gift ~1673/1674 med Marjet Olofsdotter 1651-1740. Parets barn: Zachris född ~1675, Johan född ~1680 (vår ana) samt Karin född ~1689 – alla i Norsjön 14, Skellefteå socken.

Nils var tidigare gift 1.0 med en till namnet okänd hustru som avled 1672 i Norsjön 14.

Anders Jacobsson 1617-1683.

Ägde gården Norsjö 14, Kavisträsk 1635 - 1679. Tjänstgjorde som silverbruksknekt 1642. Mantalet 1650 var på 3/16 och skaten år 1645 var på 1 tunna. Han betecknades som fattig och hade bara 3 kor.

Gift med till namnet okänd hustru. Parets kända barn: Nils född ~1642 (vår ana), Johan, soldat 1677-1678 och Anders.

Jacob Olofsson ? - efter 1663.

Bonde på Kavisträsk åren 1626-1630. År 1624 var han soldat.

Anders JOHANSSON ORRE ? - 1714

Bonde i Medle nr 3 enl mtl 1703 - c:a 1713. Åren 1714-1725 noteras Hustrun Margeta. Var soldat på roten 75 Orre under åren 1712-1714. Medle 3 bildades omkring 1681 genom en delning av Medle 4. Gift före 1669 med Margareta född 1676 på okänd ort.

Parets barn: Lisbeta född 12 mars 1669, Elisabeth född ~ 1705, Erik född 1707, Anna född 24 mars 1707, Johan kristnad 20 april 1710, Johan född ~1712, Margreta född ~1716 samt Nils kristnad 8 maj 1718 – alla i Medle nr 3, Skellefteå socken.

En lång namnkedja finns bakåt i tiden.

Johan Andersson - Anders Mårtensson - Mårten Andersson - Anders Nilsson - Nils Ersson

Johan Andersson.

Bonde i Medle 3 enligt mtl 1681-1702. Medle har legat öde. Redovisades tidigare under Medle 4 till år 1677. Gården Medle 3 bildades ungefär 1681 genom en delning av Medle 4. Johan Andersson var ägare till gården 1684-1702. Han kom från Skråmarträsk 1 och gifte sig i Burträsk socken med Elisabet Olofsdotter 1645-1733 från Bygdsiljum.

Gården Medle hade 1695 en häst, 11 kor och 23 småkreatur. Skatten var 2 tunnor och 6 skäl krono och mantalet var 11/32. Johan Andersson var sexman 1695-1698.

Byns åkrar anses vid roteringen 1695 vara dels goda dels svaga. Byn har dåliga ängar och nödtorftig skog. Vid hem-mansrannsakan 1749 sägs att åkrarna är frostlänta och åkrarna och ängarna kan inte utökas. Skogen är välväxt och tillräcklig och är vidsträkt. I byn idkas tjärbränning och det går att bygga en såg. Mulbetet är svagt och i byn finns något flakaland. Inom byn finns två mjölkvarnar som går höst och vår. Ett träskfiske blev nu taxerat. Byn hade före 1758 fjällträskfiske i Bjurlidträsket (Lilla Bjurvattnet) men avstod detta till nybyggaren i Burträsk. Medleborna hade betalat 20 skillingar i taxa till kronan för fisket. Byn hade under mitten av 1700-talet en fäbod på allmänningen, Klemensfäbod-arna, som låg vid nuvarande byn Forsbacka. Från Medle har nybygget Rörträsk, Jörn socken och Dalfors grundats.

Mårten Jonsson Strål på Medle 6 var 1524 med om att ta kål på Finnforsrövarna. Som belöning fick hemmanet Finnfors laxfiske, vilket sedan bytes ut mot Annön vid Krångfors, som nyttjades till fiske och slåtter. Hemmanet ägde Annön ännu 1773 tillsammans med några bönder i Myckle.

Johan och Elisabeths barn: Johan soldat på roten 75 Orre i Innervik, Anders (vår ana), Jacob född ~1680 ägde Medle 4 från 1714, Mareta född ~ 1693 Gifte sig till Medle 1.

Elisabeth Olofsdotter var född ~1645 i Bygdsiljum nr 5, Burträsk socken som dotter till Olof Jacobsson där. Skrivs under Bygdsilium 5 år 1660. Dömd 41:hor, 89 tp hu. enligt Agneta Olofssons komplement 1640 - ca 1720 för Burträsk. Olof är möjligen gift med en dotter till Erik Olofsson i Bygdsilium, noterad 1630. Förutom dottern Elisabeth hade han en dotter Sara.

Anders Mårtensson 1594-1682.

Bonde i Skråmarträsk 1 a enligt mantalslängderna 1629 ?-1680. Ägde gården 1629-1681. Hans hustru okänd till namn avled 1689. Mantalet var på 3/4 och gården låg intill storhälltjärn.

Vid roteringen 1695 har byn god åker, äng och mulbete. Skog finns till husbehov och till djurfångst. Vid jordrannsak-ningen 1749 sägs att åkern gav god årsväxt och man kan få mera åker och äng från utmarken. Skogen är av tillräckligt omfång och bidrar till att tjärbränning kan idkas. Skogen ger gott mulbete och nödtorftigt flakaland. I byn finns en mjölkvarn som går hela året.

Från byn utsynades nybygget Stenträsk, men det kom inte till stånd eftersom marken ansågs ligga inom byns gränser.

Litteratur: Skråmträsk i ord och bild, redaktör: Herman Hellgren. Skellefteå 1994.

Parets barn: Johan (vår ana), Erik död c:a 1710. Gift 1674 med Sara Olosdotter i Bygdsiljum, Burträsk socken, Olof gift 1682 och Nils gift 1665.

Mårten Andersson

Från Skråmträsk 1:a, Skellefteå socken. Troligen död där efter 1618. Kända barn: Anders (vår ana),

Johan och Erik.

Anders Nilsson

Från Skråmträsk nr 1. Död 1574. Kända barn: Mårten (vår ana), Lukas V 1623 i Mitau, Kurland

Nils Ersson

Från Skråmträsk nr 1.

Olof PERSSON 1653-1739

Bonde i Långträsk nr 2 som han ägde 1687 - 1715. År 1695 hade Olof en häst, 10 kor och 34 småkreatur. Skatten var på 2 tunnor och mantalet på 3/8 skatte. Gift 1.0 år 1682 med N.N. och 2.0 år 1690 med Sara.

Barn i första giftet: Per, Sara möjligen gift med soldaten Lax rote 60 samt Mariet.

Barn i andra giftet: Olof född ~ 1692, Kerstin född ~ 1700 alla födda i Långträsk nr 2.

En lång namnkedja finns bakåt i tiden för Långträsk 2.

Per Olofsson - Olof Olofsson - Olof Hansson - Hans Olofsson - Olof Olofsson

Per Olofsson

Född ~1620 i Långträsk 4, avliden där ~1665 ägde Långträsk 4 åren 1640–65. Långträsk 4 blev senare Långträsk 2. Gift ~1645 med Margareta. Parets barn: Kerstin, gift 1673 i Åbyn, Burträsk socken med Erik Nilsson. Olof född ~1653 i Långträsk 2 (vår ana) samt Margareta. Hon ägde Långträsk 2 åren 1667-83. Änka efter Olof Jonsson V 1667, som ägde Långträsk 2 åren 1665-1667. Margareta ägde Långträsk 3 åren 1684-1686, avstyckad från Långträsk 4.

Olof Olofsson.

Bonde i Långträsk nr 4. Gift med till namnet okänd. Kända barn: Jon Olofsson Friare, soldat, bruks-knekt vid Piteå Silververk i Silbojokk från 1646. På 1660-talet tjänstgjorde Jon vid Luleå silververk i Kvikkjokk. Åren 1657-1666 bodde han i Böle. Per född ~1620 (vår ana), Olof Olofsson, bonde och soldat, Sven Olofsson, soldat.

Olof Hansson

Från Långträsk nr 4, Skellefteå socken. V ~1610. Gift med till namnet okänd. En son, Olof Olofsson är troligen den som övertar bruket av Långträsk 4.

Hans Olofsson

Från Långträsk nr 4, Skellefteå socken, V där ~ 1590. Gift med till namnet okänd. En son, Olof Hansson är troligen den som övertar bruket av Långträsk 4.

Olof Olofsson

Från Långträsk nr 4, Skellefteå socken, V där efter 1548. Gift med till namnet okänd. En son, Hans Olofsson är troligen den som övertar bruket av Långträsk 4.

Olof JONSSON 1669-1758

Bonde i och ägare av Kattisträsk nr 2 "Lijden" enl mtl 1702 - 1728. Sexman år 1726. Gift 1.0 före 1699 med Malin. Parets barn: Anna född 22 december 1697 gift 1717 med Mårten Nilsson i Brännvattnet, Burträsk socken, Mariet född 22 december 1699 (vår ana), Jon född ~1702, Kerstin född ~1703, Malin född ~1706 gift till Finnfors 1, Olof född ~1707 soldat på roten 59 Bur – alla födda i Kattisträsk 2, Skellefteå socken.

Gift 2.0 år 1710 med Malin Olofsdotter 1677 - 1747, troligen från Kusmark. Parets barn: Olof född och V 27december 1713 Kattisträsk nr 2, Skellefteå socken och Lisbeth kristnad 28 juli 1717 i Kattisträsk 2.

År 1749 sägs att det finns inga utjordar under byn. Byamarken var på många ställen stenbunden och en del myrar och sjöar låg i vägen, varför det fanns få möjligheter att utöka ägorna. Skogen var tillräcklig, men bestod endast av gran med ett gott mulbete. Det fanns även flakaland och tillfällen till djurfångst. I byn fanns 2 skvaltkvarnar, och det fanns inga otaxerade fisken. Från Kattisträsk har grundats nybyggena Farutjälen och Risberg.

Jon OLSSON ? -1701

Jon ägde gården Kattisträsk 2, Liden åren 1699-1701. Han gifte sig 1668 med Anna Olofsdotter. År 1695 hade Jon 2 hästar, 11 kor och 52 småkreatur. Skatten var på 2 tunnor och 2 skäl och mantalet på 7/16 kronor. Vid roteringen 1695 berättas att Jon ägde ett fäbodställe som hade 3 skälslands utsäde samt ängar. I roteringen från 1695 berättas att Kattis-träsk hade frostiga åkrar med någon myr och äng. Byn hade gott med mulbete och djurfångst. I byn idkades träskfiske.

Parets troliga son, Olof Jonsson tog över bruket av Kattisträsk nr 2.

Olof JONSSON

Ägde 1645-1662 Kattisträsk 2, Liden. Var soldat 1654-1662. Åren 1663-1665 ägde hustrun Anna gården. Olof Jonsson står på nytt som ägare år 1667.

Kända barn till paret: Anna född ~1636 (vår ana), Malin som flyttade till Pjäsörn och Lars. Soldat Burman 1689-1694 samt Soldat Bur 1695-1704, troligen son till Olof och Anna i Kattisträsk 2.

Generation räknat från Kerstin Hagström 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Gustaf Johansson Pål Pehrsson Pehr Pehrsson Per Jonsson Jon Olofsson Olof Svensson Sven Olofsson Olof Svensson Sven Olofsson

1791-1822 1762-1832 1732-1811 1694-1745 1659-1731 1603- ? 1570-1603 1535- ? 1500- ? Olof Ersson

gift 1816 med gift 1790 med gift 1759 med gift ~1750 med gift med gift med

Anna Andersdr Catharina Pålsdr Kerstin Persdr Rachel Johansdr Rågärd Jonsdr Jon Olofsson Olof Algot Tomasson

Kajsa Stina Gustavsson ? -1595 1759-? 1739- 1773 1700-1773 1664-1748 gift med Tomas Algotsson

1819-1856 Algotsdr Algot Tomasson

Anders Nilsson Pål Danielsson Per Mattsson Mats Mattson Matts Pålsson Pål Pålsson Finn Pål Tomas

Anna Catharina Pålsdr 1724-1797 1714-1775 1673-1741 ? - 1680 1615-1659 ? -1649 1793- ?

1793- ? gift 1750 med gift 1732 med gift med gift med gift med Erik Svensson

Elisabeth Johansdr Karin Mattsdr Sigrid Persdr Brita Mårtensdr Beata Persdr Per Persson Per Ersson

1720-1779 1716-1794 1675-1723 ? -1680 1580-1630 1550- ?

gift med gift med

Nils Andersson Daniel Pålsson Per Olofsson Mårten Nilsson Kerstin Persdr Kerstin Persdr

1703-1784 ? -1717 1640- ? 1620-1706 1580-1650

gift med gift med gift med

Elisabeth Mårtensdr Karin Pålsdr 2.0 Pål Pålsson Rågärd Hermansdr Nils Persson

1684- ? 1680-1754 ~ 1649-1729 Olof Tomasson

gift med 1615- ?

Johan Andersson Matts Mattsson Anna Olsdr Pål Pålsson Herman Svensson Sven Persson Per Herman

Burträsk Nordmaling II 1687-1763 1695-1717 1644-1744 ~ 1618- ~ 1670 1590- ~ 1636 ~ 1550-1623 ~ 1525- ?

gift 1706 med gift med Herman

Kursivt = Möjlig förfader Margareta Ericsdr Elisabeth Eriksdr Matts Mattsson Matts Olofsson Olof Mattsson ~ 1490

1678-1758 1690-1736 1660-1720 1630- ? 1600-1663 - ?

gift med Karin gift med Okänd Anförlust, Se Anundsjö

Anders Nilsson Hansdr

Norman gift m

Karin Pålsdr 1.0

Anders Persson Erik Johansson Johan Eriksson

1655- 1659-1728 1630-1685 gift med gift med

Gift två gånger Erik Persson Lisbeta Larsdr Carin Simonsdr Simon Simonsson

? -1687 ~1653- ? 1625-1699 gift med Anna

Syskon gift med

Anna Andersdr Lars Andersson

? -1696 1617- ?

Per Andersson Anders Hindriksson Hindrick Ersson

1599- ?

gift med Karin

Anders Siuhlsson Siuhl Andersson

? -1687

Jon OLOFSSON 1659-

Jon Olofsson, som sålt sin hälft av arvehemmanet i Brattsbacka, övertog avlidne Sven Johanssons ödehemman i Djupsjö. Han hade enligt begravningsboken begåvats med 19 barn av vilka vi känner 16.

Den 10 mars 1731 avled Jon Olofsson ifrån Djupsjö. Vart först gift med Anna Olofsdotter och med henne haft 2 barn sedan med Rachel Johansdotter och haft 17 barn. Begrofs den 21 mars i Kyrkliden på kvinnfolksidan. Har levat i 72 år 10 mån 1 vecka enligt notis i begravningsboken för Nordmaling.

Jon är således född ~1659 i Brattsbacka, Nordmaling socken. Gift 1.0 med Anna Olofsdotter och 2.0 med Rachel Jo-hansdotter, född ~ 1664 i Djupsjö, Nordmaling socken. V där den 8 maj 1748 som varit gift med framlidne Jon Olsson i Djupsjö och med honom haft 10 söner och 7 döttrar. Begrofs den 23 maj 84 år gammal enligt begravningsnotisen.

Parets kända barn: Karin född ~1684, Erik född ~ 1688, Per född ~1694 (vår ana), Anna kristnad 11 januari 1695, Olof född ~ 1696, Johan född ~ 1697, Johan född ~ 1698, Margareta född ~ 1698, Margareta född ~ 1700, Brita född 16 februari 1701, Brita född 23 februari 1702, en son som begrovs den 22 juni 1702, Jon född 30 augusti 1703, Rachel född 25 augusti 1706, Margareta kristnad 8 oktober 1708 och Jon född ~ 1710

Här har vi en namnkedja: Olof Svensson - Sven Olofsson - Olof Svensson - Sven Olofsson - Olof Ersson

Brattsbacka by var på 1500 - talet skattelagt för 46 seland, men under 1600- talet brukades endast 12 ½ seland av Bonden Olof Svensson. Man kan följa en namnserie Olof Svensson - Sven Olofsson ända tillbaka till Olof Ersson som var nämndeman år 1500. Huruvuda det är släktskap (son – far, son - far,) eller bara namn som passar ihop i en namn-kedja kan ej fastställas.

Olof Svensson född ~1603

Brattsbacka by var på 1500- talet skattelagt för 46 seland, men under 1600- talet brukades endast 12 ½ seland av Bonden Olof Svensson. Han var gift med Rågärd Jonsdotter från Öre, Nordmaling socken. De delade sitt hemman mellan sönerna Sven och Jon. Sven flyttade dock år 1675 till Mullsjö för att överta Olof Ersons ödehemman och Jon sålde sitt hemman till Mats Hinderson.

Parets kända barn: Rakel född 24 december 1639, Sven född ~1640, Anna född ~1644. Den 29 september 1744 begrofs änkan Anna Olofsdotter ifrån Agnäs, Matts Svärmoder. Dog samma dag, 100 år gammal enligt begravningsnotisen, Nordmaling socken (vår ana), Olof född ~1650, Jon född ~ 1659 (vår ana).

Sven Olofsson 1570-1603

Brattsbacka, Nordmaling socken. Möjlig son Olof Svensson född ~1603.

Olof Svensson

Född ~1535 från Brattsbacka. Möjlig son Sven Olofsson 1570-1603.

Sven Olofsson

Född ~ 1500 från Brattsbacka. Möjlig son Olof Svensson född ~1535.

Olof Ersson

Från Brattsbacka. Nämndeman 1500.

Rågärd JONSDOTTER 1664-1748

Gift före 1639 med Olof Svensson född ~1603 från Brattsbacka, Se mer under honom ovan. Rågärd är dotter till bonden Jon Olofsson

Jon OLOFFSON

Från Öre i Nordmaling socken. Far till Rågärd Jonsdotter född ~ 1644.

Olof

Från Öre i Nordmaling socken. Gift med en dotter till Algot Tomasson. Far till Jon Olofsson.

Algot TOMASSON

Brukare av levar 1583-1613 samt 1615. Nämndeman och sörkörare. Far till en dotter gift med Olof

Tomas ALGOTSSON

Brukade Levar 1552 – 1575. Far till Algot Tomasson.

Algot TOMASSON

Brukade Järnäs 1542 - 1560 samt Levar 1569. Far till Algot Tommasson (vår ana) och Gjorde Tommasson.

Tomas

Brukade Järnäs 1535.

Per MATTSSON 1673-1741

Den 5 feb 1741 avled Pehr Mattsson ifrån Nyåker. Varit gift tvenne gånger. Har fört ett stilla liv. Begrofs den 15:e ejusdem. 67 år 6 månader gammal. Pär är född i Nyåker, Nordmaling socken i december 1673. Gift efter 1694 med hustru Segrid Persdotter född 1675 i Håknäs, Nordmaling socken. Död ~ 1723 i Nyåker.

Parets barn: Anna, Kerstin född 2 februari 1700, Cecilia född ~1702, Brita född ~1705, Segrid född ~1707, Magdalena född ~ 1709, Margareta född ~ 1712, Matts född ~ 1713, Per född ~ 1716 flyttar till Örträsk 1738, Margaeta född ~ 1720 samt Anna född ~ 1721 – alla är födda i Nyåker, Nordmalings socken.

Efter hustru Segrid Persdotters bortgång 1723 gifter Per om sig med Anna Olofsdotter född ~ 1684 och får med henne barnen: Mårten född ~ 1726, Olof född ~ 1728 samt Johan född ~ 1731 – alla i Nyåker.

Per Mattsson är son till båtsman Matts Mattson och dennes hustru Brita Mårtensdotter.

Matts Mattsson ? - 1680

Matts noteras 1678-1686 på ett 8-selands hemman. Han hade gift sig med Matts Mattsson änka, en dotter till Mårten Nilsson i Nyåker. Som styvbarn medförde hon Per Matsson född 1673 och Lars Matsson. I äktenskapet föddes Anna Mattsdotter 1680, som blev gift med Olof Olofsson Änger född 1685 i Brattfors.

Parets barn: Johan båtsman död 1702 i främmande land. Barn; Karin, Barbro, Margareta gift med Johan Mattsson nybyggare i Bastuträsk, Karin, Barbro, Margareta gift med Johan Mattsson, nybyggare i Bastuträsk, Per bonde (vår ana) född ~ i december 1673, Olof, Hindrik båtsman. Lejde sig som båtsman i Lögdeå år 1700 under dryckenskap och mot-

tog en svensk daler men ville inte efteråt gå ut år 1701.

Så hände olyckan.

Byborna hade samlats en söndagsafton hos Pål Pålssons, sedan de varit på bönen hos Olof Mattssons. De språkade om svedjefällande och sådant som behövde planeras inför våren denna ödesdigra dag den 21 mars 1686. Så köpte de för 9 öre brännvin av värdinnan, vilket de söp i sig och började ordkasta om en båt, som grannen Hindrik Mårtensson olov-ligen lånat och rott över ån med. Hindrik tilltalar Matts styvson Lars hårt, att om han inte vaktade korna så att de höll sig borta från hans slåtter, skulle han piska honom. Och så fortsatte de att träta om getningen och Hindrik försöker slå till Mats över bordet med knytnäven mot huvudet och axeln. Så stiger de båda ut på golvet och när Hindrik ropar "Du hund kom hit", så går Matts mot honom och tänker märka honom litet. Hindrik tar emellertid Matts i håret och då tar Matts fram täljkniven och skär honom flera sår, som tog värre än han tänkt i bröstet, kinderna och ena axeln. Hindrik föll ihop och låg till sängs 8 dagar, tills han den 28 mars avled.

Matts besökte Hindrik på dödsbädden och sökte förlikning. På tinget bad han om nåd att få njuta livet för sin hustrus och barns skull. Han ville gärna förlika Hindriks änka, ty Hindrik och Matts var ju syskonbarn, Hindriks mor Beata och Matts far Pål var syskon.

Olof Mattsson och så hans kusin vittnar att alla byborna varit samlade hos honom för att hålla bön mässotiden, eftersom de inte kunde komma till kyrkan för den svåra och långa vägen skull, 7 gamla mil utur fjället. Det framkom att Matts också misstänkt Hindrik ha förgjort hans boskap. Hindrik sades ha varit nog benägen att slåss, snarstucken och stormo-dig.

Häradsrätten dömde Matts Pålsson till döden för dråp i oträngt mål utan rätta livsnöd, varandes därhos å färska gärning tagen. Hovrätten fick sedan ärendet, men dess utslag är okänt.

Matts försvinner från Agnäs, troligen avrättad eller möjligen benådad till livstids fästningsarbete. Eftersom hans hustru gifter om sig längre fram, vet vi att Matts Pålssons liv förvisso var ändat. Dombok 1686 2/6 fol 545.

Mats PÅLSSON 1615-1659.

Född 1615? död 1659. Bonde i Agnäs till 1659. Hustru (Beata?) Persdotter död c:a 1680.

Barn:

Mats Båtsman. Död före 1680. Hustrun Brita, dotter till Mårten Nilsson i Nyåker. Son Per född 1673 i Nyåker.

Olof 1659-1697. Bonde i Agnäs 1680-1697. Gift med Kerstin Jonsdotter. Sökte nybygge i lappmarken 1697. Död

detta år i Gålsjönäs, Vibyggerå.

Beata 1659-1729 Gift med Mats Ersson i Gålsjönäs.

Margareta gift med Johan Matsson i Agnäs och Bastuträsk.

Bonde i Agnäs till 1686. Gift med Mats Mattsons änka? Dömd till döden för dråp 1686.

Matts stämdes 1673 av länsman för att han liksom en hop andra uteblivit, när de blivit kallade att avföra ett kompani Västerbottens krigsfolk, som kom från Skåne.

År 1683 klagade Matts på sin bror Pål. De hade 1681 suttit på samma hemman, men nu hade Pål tagit ett golv ur hans nybyggda stuga och själv använt, han hade bärgat en hel del av en humlegård, som Matts fått efter fadern. Pål hade också tillvällat sig den bästa delen av en svedja, som de båda tillhopa fällt. Slutligen hade han gjort en bro över en bäck, som ligger mellan byn och svedjan, vilket lett till att boskapen gått över och gjort skada på säden.

Pål svarade härpå att han endast tagit sin andel men erkände att han tagit bästa delen av svedjan och beträffande bron hade Anders Pålsson gjort den som Påls dräng.

Pål dömdes ersätta och hjälpa sin bror. Dessutom förmanades bröderna att leva med varandra i enighet. Matts hustru torde vara Beata, som finns omnämnd i Vibyggerå dödbok 1697.

Gift med Beata Persdotter från Agnäs i Nordmaling socken. Död ~1680 i Nordmaling.

Parets barn: Matts båtsman (vår ana), Margareta, Olof, Beata, Johan, Karin, Barbro, Per, Hindrik.

Beata Persdotter gifter sig 2.0 efter Matts Pålssons bortgång 1659 i Nordmaling socken med Per Eskilsson född i Orrböle, Nordmaling socken. Ett barnlöst gifte.

Mårten NILSSON 1620-1706

1650 inflyttade Mårten Nilsson från Ledusjö för att varaktigt uppta Nyåker till bruk efter 20 års närmaste total ödelägg-ning. Endast mot gräsgäld hade några slagit hö på de gamla lindorna. Mårten Nilsson var son till Nils Persson i Ledusjö. Om Mårtens förfäder haft något med sekelskiftes Nyåkersfolk är ej bekant.

Mårten gifte sig med Rågärd, dotter till Herman Svensson i Orrböle. Därmed blev han svåger till Eskil Hinderssons son, Johan Eskilsson i Orrböle och till Olof Svensson i Brattsbacka.

Mårten Nilsson brukade 12 seland i Nyåker till 1694, då han sålde hälften till sin son Anders Mårtensson. Övriga söner fick söka sig hemman i andra byar, men en dotter, som sannolikt hette Brita blev gift med finnen Matts Mattson i Agnäs och efter dennes tidiga död och änkans omgifte upptog Mårten Nilsson dottersonen Per Mattsson som fosterson.

När Mårten Nilsson år 1695 skiftade boet ifrån sig till barnen, fick Per Mattsson ta emot den andra hälften av Nyåkers-hemmanet mot att "förstå det gamla folket". Mårtens hustru avled före 1695. Trots att gamle Mårten hade både Anders och Per Mattsson kvar i Nyåker, flyttade han nu till dottern och mågen, Karin och Johan Ersson i Sunnansjö, där han avled 1706.

Nyåker hör till de gamla Nordmalingsbyarna, trots att namnet kan tolkas som att byn tillkommit som en uppodling på annan bys utmark. Enligt ett vittnesmål vid tinget 1758 vittnade en Orrbölebo att han hört av gamla män berättas att Nyåkersbyen en gång blivit anlagd genom flyttning från Brattsbacka.

Mårten Nilsson avled den 30 juni 1706 i Sunnansjö, Nordmaling socken och hans hustru Rågärd Hermansdotter avled före 1699 i Nyåker.

Parets barn: Herman född ~1640, Brita (vår ana), Karin gift med Johan Ersson i Sunnansjö, Anders född ~ 1650 gift 2 gånger. Död 26 februari 1716 i Nybyn, Nils född ~1682´död 1717 i Flärke, Själevad socken, Per bortrest 1697 och lämnat hemmanet öde varefter båtsman Jon Johansson Löf upptog det till fortsatt bruk.

Pål PÅLSSON ? -1649

Det 30-åriga kriget började 1618. Perioden 1613-1645 var en svår tid för alla. Man känner av krigets verkningar; brist på män, missväxt, hunger, ödeläggningar, tiggarvandringar. Förvånansvärt många av Agnesmännen måste gå ut som knektar.

Finnen Påfvel PÅFVELSSON kom troligen ifrån Viksjö finmark i Södra Ångermanland (Stigsjö socken) och köper år 1640 för 38 daler hemmanet Agnäs i Nordmaling om en halv åttondel sädesland jord av änkan Kirstin. Enligt Jacob Christofferson Stenklyfts karta från 1646 består Agnäs av två gårdar. Han säger vidare att till denna by finns mulbete, timmerskog, svedjefall, ängsröjningar, gott fiskevatten samt gott åkerland vilket sällan tar skada av frost och köld.

Troligen är Pål en son till Pål finne i Viksjö som avled 1595 i Viksjö, Stigsjö socken. Han är dessutom kanske den märkligaste av de invandrande finnländare som vi möter i denna släktbeskrivning. Redan år 1668 blir han bådad att infinna sig på tinget i Levare. Profossen i Backa Socken vid Göteborg! anklagar honom för att ha hyst en tjuv som kallades Gubb-Johan i sitt husviste upp i Agnäs trots tidigare uppmaningar att göra sig av med packet. Gubb-Johan som reste runt i landet och stal i sällskap med en strykarkona, försvann rätt hastigt från Agnäs när de märkte att länsman var i faggorna. Tinget dömde Pål som med-skyldig och ålade honom att endera skaffa fram tjuvarna eller ersätta det stulna.

Källa: OK Nytt 3 - 4 1992 Meddelanden av Daniel Brömster.

Gift 1646 ned N.N. i Nordmaling.

Parets barn: Mats född ~ 1615 (vår ana), Pål född ~1618 (vår ana), Anna, Anders, Beata Gift med Mårten Hindersson i Agnäs. (De hade barnen; Anna f 1647 g m Samuel Johansson i Örträsk, Margareta f 1650 g m Erik Johansson i Örträsk, Hindrik f omkr 1655 i Agnäs, dödad 1686. Gift med Cicilia Johansdotter. De hade en dotter Ella Hindriksdotter, Matts f omkr 1660. Agnäs 1692, Johan f omkr 1660. Lycksele 1691. Död 1716, Jonas f 1665 i Agnäs g m Karin Mattsdotter. Död 1709, En dotter f omk 1675 g m Ingevald Ingevaldsson, Björksele.) Efter Beatas död 1678 gifter Mårten Hinders-son om sig med Margareta Johansdotter som enligt en radanteckning i Lycksele kyrkobok är en dotter till nybyggaren Johan Philipsson Hildunen i Örträsk. Paret flytttar ~ 1684 till Sandudden i Örträsk. Där avlider Mårten 1697. De fick en son Mårten f 1682 i Rusele g m Maria Mattsdotter, Sofia fattig knektänka 1659? Gift med Mats Persson i Agnäs? , Olof.

Pål avled 1649 och hans hustru, okänd till namnet, avled redan 1645 i Agnäs, Nordmaling socken.

Per PERSSON 1580-1630

Peder Pedersson, finne, har 7 seland i Agnäs åren 1601-1629 (knekt 1604) gift med Kerstin Pedersdotter. Han avled före 1634, men änkan omtalas bland anna år 1640 då hon sålde halv åttonde sädesland för 37 dlr kmt till finnen Pål Pålsson född omkring1690 från Viksjö finnmark som med hustru och vuxna barn ankom till Agnäs omkring 1638.

Full visshet att den Peder Pedersson som tjänat under Mats Erikssons fänika år 1602 och anno 1603 "sin jordh hålt fij" föreligger ej.

Kerstin Pedersdotter hade tydligen kvar en hemmansdel och levde vidare i Agnäs. Vid tinget 1665-1666 omtalas att hustru Kerstin Pedersdotter i Agnäs gjort en förening med sin måg Per Eskilsson från Orrböle om "sytnings- och för-gångsgåfwor." Skriften, som inlämnades, kallades testamente och tyder på att svärmodern avlidit. När det slutligen fastställdes år 1670 står det "Salig hustru Kerstin Pedersdotter" och dessutom står det att hennes son Peder Pedersson i Hummelholm och dottern i Ådalen icke hade anfört klander mot testamentet utan därtil givit sitt samtyvke. Dombok 1670 7/1 § 6.

Per Persson var gift med Kerstin Persdotter född 1580 i Agnäs, Nordmaling avliden där ~1650. Parets barn: Beata (vår ana) och en dotter. Per Eskilsson, roteringskarl 1653, gifter sig med Per Perssons änkas dotter och flyttar till Agnäs. På tinget 1673 söker Per Eskilsson återvinna 1 seland jord på sina styvbarns vägnar. Det var jorden som skulle ha inkom-mit i gamle Pål Pålssons hemman utan betalning, vilket salige Pål själv skulle ha bekänt. Dessutom söker han få lösa igen 2 seland av Pål Pålssons hemman för pengar. Jord som skulle vara barnens börd. Han åberopar tydligt att barnens mor var dotter till Per Persson, som ägde hemmanet före Pål.

Men rätten säger; "som saken är över 70 år gammal och sedermera har stått tvenne byten efter gamle Pål såväl som sonen salige Pål Pålsson och hans förra hustru, därför synses det obilligt att emot Kungl. resol nu vid denna tid sådant eftersöka, emedan ingen på så långan tid därefter sökt fasta. Nu är det tre grannar i byn som besitta 8 seland vardera och effter en nyligen ankommen Kungl. resol tillåtes ej att de rivas eller söndras."

Per Eskilsson klagade på Olof Olofsson i Brattsbacka det attt han sommaren 1673 fiskat på kronans allmänning vid Holmsjön.

Per Eskilsson flyttar till Hummelholm 1680 efter att då troligen ha blivit änkling.

Per ERSSON 1550 - ?

Per Ersson finns i Agnäs åren 1580-1601. Som jägare sålde han 1580 ett mårdskinn till kronans uppköpare. Gift med Kerstin Persdotter ? Som omtalas 1621 och 1628. ”Uti Agnäs haver ock i 5 år öde varit och hustru Kirstin Påwersdotteer njutit på tre års frihet i skatten, skall utgå nu.” Parets son Per Persson blev bonde i Agnäs, Nordmaling socken.

Erik SVENSSON

Är noterad för Agnäs åren 1549-1573. Bötar för två blåmärken 1558. Tillsammans med grannen Erik Östensson böter för "åkommo". Träskfiskare år 1573, 9 seland.

Trolig son är Per Ersson.

Långt ovanför den egentliga bygden kunde med tiden bildas en bosättning, en by, som blev hållpunkt under fiskefärder-na. Agnäs blev en sådan hållpunkt efter Öreälven, kanske i mitten av 1400-talet. Bynamnets förled är troligen ordet agn liksom i Agnsjön som nämns i Kubbebrevet 1443, som namn på ett nytt byalag, som låg ovanför all bygd. Agnäs var länge den enda byn ovanför Hummelholm och en port in mot lappmarken. Säkerligen har samerna av ålder dragit här igenom under sina flyttningar mellan fjäll och kust.

När vi för första gången ser namnet i 1535 års längd, skrivs det Annes och åborna var Lasse och Jon som husarma änk-orna Margareta och Sigrid.

I 1542 års längd heter åborna Jon Östensson, Jon Svensson och Jon Olsson. År 1546 redovisas Jon Östensson, Gulle Eriksson, Erik Svensson och Erik Östensson. Byn Angnes var då åsatt 35 ½ seland.

1549 finns Erik Östensson, Olof Östensson, Erik Svensson Agnäs. Året därpå noteras Gulle Ersson, Erik Svensson, Erik Östensson och Jon Östensson med flera för Agnäs. Det är förbryllande att följa alla dessa namn men några verkar vara bofasta bönder, som våra Erik Svensson och Erik Östensson.

Per OLOFSSON 1640 -?

Olof Jakobsson, som var en fjärdingskarl, hade Söndagen före fastlagssöndagen 1683 varit på kyrkovallen och blivit antastad av Per Olofsson i Håknäs och Jakob Isaksson i Mo, som sade att han som uppburit en hop penningar på sock-nens vägnar inte redovisat dem, samtidigt som de hade stött och skuffat honom. Jakob menade på tinget att han endast velat ha reda på vad Olof uppburit i betalning som vederlag för skjuts och gästning. "Gud vet vart penningarna taga vägen, som I uppburit, det vore intet för mycket att I gjorde reda därför, så att socknen finge njuta därav". Hela allmog-en begärde detsamma.

Senare stämmer Olof Jakobsson 1691 kronobefallningsmannen Johan Larsson för en örfil. År 1696 stämmer länsmanen Olof Jakobsson för att ha legat med en gift hustru i Brevik. År 1693 hade Olof Jakobsson en kontrovers med sin granne Olof Olofsson. Vår Per Olofsson tycks haft fog för sitt agerande mot fjärdingskarlen Olof Jakobsson.

År 1691 klagade Erik Eriksson i Järnäs att Per Olofsson i Håknäs tagit tönn till skav två år å rad på hans ägor, böter 3 mark.

Per Olofsson är troligen far till Sigrid Persdotter 1675-1723 gift med bonden Per Mattsson 1673-1741.

Olof THOMASSON 1615- ?

Tre kilometer ovanför Öre ligger byn Håknäs, som är en av Nordmalings gamla odalbyar. Förmodligen hette den som slog sig ned här först Håkan. Byn Hakanes omnämns skriftligen första gången i ett lagmansbrev från 1694.

Daniel PÅLSSON ? - 1717

Daniel Pålsson var flykting från Österbotten. V 30 april 1717 i Mjösjö, Nordmaling socken. Gift 27 december 1713 med Karin Pålsdotter född 1680 i Agnäs, V 22 juli 1754 i Mjösjö.

Två barn är kända till paret: Pål Danielsson, nybyggare född 1714 (vår ana) samt Ingeborg Danielsdotter född 1717.

Hustrun Karin var först gift (1702) med Båtsmannen Anders Nilsson Norman född ~ 1675. Han var son till finnen Nils Andersson född ~ 1645 som utan lov satte sig ned år 1768 på Nordsjöträsket. Torpet låg i skillnaden mellan Nordmaling och Arnäs Socknar och räknades än hit och än dit. I Nordmaling finns en by benämnd Norsjö som ej är identiskt med Nils nybygge. För att skilja dem åt kallas Nils nybygge lilla Nordsjö, som från 1704 dömdes tillhöra Arnäs Socken. Efter båtsmannens död gifte hon om sig tredje dag jul år 1713 med Daniel Pålsson som efter slaget vid Storkyrko den 19 februari 1714 kom till Nordmaling Socken. Daniel avled år 1717 i Nordsjö. Karin som nu är änka för andra gången flyttar troligen samma år till Mjösjö där Daniels barn avlider samma år. d.v.s. 1717. Från 1730 kan änkan Karins och de två barnens vistelse i Mjösjö fastställas. När sonen Pål blivit sin egen syns Karin ett tag (1746) ha vistats i lilla Nordsjö